Mindful värre!

Ibland blir jag bara helt... överväldigad, av intryck, glädje, sinnesfrid. Och jag fick en sådan stund i morse.
 
Jag sov ända till typ halv nio men då hade jag varit väckt ett flertal gånger av sms, telefonsamtal och till slut hämtning av Katarina som varit på skidresa. Flygplatsen de skulle åka från var stängd, så de fick åka till Torino istället med många timmars ovisshet och väntan. Nåväl, hon är hemma, sover fortfarande tror jag. En snäll pappa hämtade på Kastrup, så min insats var bara från Hyllie.
 
I alla fall, jag märkte att solen sken in genom persiennerna (när hände det sist?) och efter frukost tog jag min vanliga kvällsstegsamlarpromenad, fast som morgonrunda istället då. Och istället för att promenera mitt snabbaste som jag brukar, gick jag i lugn takt och bara njöt. Det var nästan folktomt, fåglarna sjöng, solen sken och allt kändes så fint. Jag satt ner en stund på en bänk i solen, och då hörde jag kyrkklockorna klämta.
 
Har jag någonsin klagat över att vara människa, så tar jag tillbaka det nu. Det är helt OK!
 
Nu, till dagens uppdrag, soppköksvärd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0