Kalkbrottet

Min nya, tja, inte så jätteny, kanske, promenad- och löpslinga är runt kalkbrottet. Kalkbrottet har ju alltid så länge jag kan minnas funnits där, men var förr lite otillgängligt. Nu finns det en fin grusväg runt hela och den mäter 4 km. Förutom att det är spännande, nästan som ett månlandskap med själva brottet, är det häftigt hur nära man är Limhamn, Öresundsbron och Hammars park medan man går runt där. 
 
Men det händer nästan alltid något anmärkningsvärt också. Man ser alltid jättestora harar galoppera över fälten. En gång stod en gammal stor Rolls Royce vid startpunkten, perfekt skick och med inredning i blankt trä. Igår, en tjusig regnbåge. En dag såg jag en stor herrelös hund, trodde jag, intill staketet till de branta stupen ner i brottet. Men när jag kom närmare, såg jag att det var ett rådjur som snabbt sprang in bland den höga säden när jag kom. En annan gång kom en man med två lösa, stora schäfrar. De fick syn på mig och ville rusa fram och nosa. Men då flyttade hussen kopplet han hade löst hängande runt sin hals till sin hand, det var signalen och båda hundarna smet in på hans insida, tätt klistrade mot hans ben. När de hade passerat mig, flyttade han tillbaka halsbandet och hundarna sprang fritt igen.
 
Och så finns det alltid något att vila ögonen på förstås. Många som går och springer och vi småler och uppmuntrar varann till lätta spänstiga steg. Den man möter tidigt på sin runda, träffar man nästan alltid ett halvt varv senare igen.
 
Men man får bli tidigare och tidigare nu när mörkret faller för det finns ingen belysning. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0