Du och jag, för alltid?

 
 
Prick ett år har gått sen jag mötte den senaste stora kärleken. Mitt lilla hus. Jag tittar tillbaka i bloggen på den tiden, och fast jag försökte fokusera på det positiva, minns jag att det var både oro och vemod inblandat.
 
Men undan för undan har det blivit ett hem, flyttkartongerna är mer eller mindre tömda ("tack" översvämningen för det) och jag trivs super här i huset. Det har iofs varit så nästan från dag 1, att jag helst bara vill sitta i soffhörnet och mysa. Och inte blir det sämre av att adventsstaken lyser.
 
Det enda som förmörkar är med vilken iskall röst Malin påminde mig om att det var den 30 november 2013 som jag flyttade ut. Det var uppenbart att hon inte tycker att detta är något att fira.
 
 
Ja, jag undrar om inte vinterassen är det allra härligaste här!
 

Kommentarer
Postat av: Ingrid

Alla val i livet är inte lätta, många val kräver att man offrar något, men med åren blir vi bättre på att lita till magkänslan och göra det mest rätta. Bättre än så kan vi inte. Rätt för mig är inte nödvändigtvis bäst för alla andra, men det får jag också ta ibland.
Jag förstår att du trivs i ditt hus och du har verkligen gjort det till ett mysigt ställe för hela familjen, så du ska bara vara SÅ nöjd. Ler när jag ser en bra bok insmugen på sista bilden. Lite typiskt dig, det med :).
Stor kram.

2014-12-07 @ 22:57:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0