Österlen i bästa sällskap

Vitsippspremiär!
 
Vilken helg! Fantastiskt fint inprickat väder och härligt sällskap.
 
Det stod husmorsweekend och bokklubb på agendan, trots att jag tog semester på fredagen låg jag back på de andra som startade (från Sigtuna) redan kvällen innan. Men de satt snällt och åt frukost när jag kom vid 10-tiden på fredagen efter en härlig biltur genom vårSkåne. 
 
Först och främst, för den händelse att man hade haft fördomar om Sigtunafolk, så kom de på skam! Mer ärliga, öppenhjärtiga och rejäla kvinnor får man leta efter! Själv var jag aldrig orolig, eftersom jag vet vad vår värdinna är för slags människa. Dessutom var åtminstone två av tjejerna norrlänningar i själen, och värdinnan är från självaste Kalmar. Nu kände de andra varandra, men för en nykomling var det en ynnest att bjudas med i alla skratten, i några fällda tårar och i inte så diplomatiska diskussioner alltid. Jag kunde också hitta själsfränder i någon som valt att stå utanför Facebook och någon som älskar att spela Wordfeud. Jag visste väl att jag inte var ensam!
 
Fredagen gick i shoppingens tecken; vår värdinna hade genom noggrann kartläggning tagit fram en rutt som fyllde behov hos alla. Hör bara vad vi avverkade: 3Magasin, Kabusa, Olof Viktors, Vilhelmsdal, Keramika Fantasia, fiskrökeriet i Simrishamn, Systembolaget, ICA. Kanske glömde jag något. Dessutom klarade värdinnan av Mellbybagaren och Raskarums fågel med bara delar av truppen. Det var faktiskt många dråpliga stunder redan under shoppingturen, vi fick t ex den stängda keramikateljén att öppna bara för oss, vi fick se en manlig bröstvårta på närmare håll än vi egentligen önskade, den enda som inte varit i Skåne förut försjönk i kartorna i sin iPhone hellre än att spana efter glador och Glimmingehus, en av brudarna utbrast på väntat 08-sätt: Faan vad najs om några pittoreska korsvirkesfasader.
 
Jag handlade modest endast en sjal, ett armband och två onödiga keramiksaker (alltihop var faktiskt onödigt men väckte habegär).
 
På utvärdering, om detta är bästa fönsterkarmen för keramiken
 
 
Sjal till vardags, armband till party
 
På kvällen kom vi till svepskälet för syftet med internatet - diskussionen om boken, Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson. Diskussionen pågick länge - vi tyckte ganska olika! För egen del var domen hård - jag uppfattar hela boken som pretentiös och på jakt efter priser (lyckades hon med). Största överraskningen: Den om verklighetens Hugo Rask.
 
Nästa dag höll vi oss på promenadavstånd från stugan. Det var långpromenad till havet, vid Stenshuvud, lång fika i solen med underhållning i form av surfande karlar som lekte i vågorna. Havet var så vackert att man nästan ville gråta. Badsugen var jag också men höll igen.
 
 
Vi gick in kapellet vid Knäbäckshusen och spanade. När vi kom tillbaka till stugan skulle hurtbullarna (dvs alla utom jag) ut genast och springa eller powerwalka. Jag offrade mig på att passa huset, liggandes på altanen med en bok. Sedan droppade brudarna in efter hand och vi ägnade oss åt öldricking en riktigt god stund i eftermiddagssolen. Häpnadsväckande många öl gick åt trots att de flesta uppgav sig inte gilla öl. Nästa lilla äventyr var bastu - finns förnämligt nog på tomten.
 
Inne i dimman!
 
På kvällen åt vi massor av mat; mest anmärkningsvärt var granbarksosten - en bit ost som var inträngd i en ring av bark, som man värmde i ugnen tills den smält, och sedan doppade brödbitar i. 
 
 
Vi respekterade Earth Hour, förstås. Och så dracks det en del rödvin. Till slut var vi så mätta att vi blev tvungna att gå på promenad under stjärnsmäckad himmel. Visserligen blev man något bländad av starka pannlampor som norrlandspinglorna hade på sig, men vackert var det ändå. Lite fnissigt kanske.
 
Söndagsmorgonen kändes något dyster med avresan i åtanke. Men vi bättrade på humöret med en promenix till Kortelshuvud. Där kunde vi lyssna till väldigt många fågelläten och fick se lite av den lokala faunan: Citronfjäril, rådjur och skogsmus.
 
När jag körde tillbaka hem, kände jag tydligt hur de kala träden stod beredda att explodera i ljusgrönt. Det dröjer nog inte länge nu.

Yoga - avslappning och meditation

Sista delen på varje yogapass innehåller djupavslappning och meditation.
 
Jag har väldigt lätt att försätta mig i ett annat medvetandestadium och låta det undermedvetna bubbla upp. De första gångerna på yogan var det helt knäppt - vi håller till i Limhamns Folkets hus - mitt emot min högstadieskola. På den tiden låg biblioteket i Folkets hus och jag har också varit där i olika sammanhang, allt från balettuppvisningar och schackträning till Viktväktarna. Så det undermedvetna hade mycket att jobba med!
 
Först handlade det nästan bara om tonårsminnen och det är inte precis en tid jag gärna minns... Jag kom plötsligt ihåg allt möjligt som jag trodde att jag hade glömt. Att blicka ut över skolgården hjälpte till... men precis som med drömmar tänkte jag, att det här ska jag fundera klart på sen. Men när jag kommit tillbaka upp ur meditationen, var allt borta.
 
Nu fastnar jag inte i tonårsträsket längre utan låter tankarna fara fritt bland gammalt och nytt. Det fina med den här delen är att man blir som en utomstående iakttagare av sig själv och sina känslor - man godkänner att känslor finns men behöver inte agera på dem.
 
Vår instruktör har inte en enda gång nämnt ordet mindfulness, men det är förstås det mycket handlar om, att vara närvarande och fullt medveten här och nu. Jag önskar att jag hade haft lite av den här träningen innan uppbrottet från man och hem... det var en tid då känslorna rusade.
 
Och i morgon är det sista gången på min kurs! Men ni kan redan gissa vem som anmält sig till en ny omgång! inte redo att skiljas från yoga än!

Det finns kompisar...

... och kompisar! Jag tycker om alla mina kompisar, men jag kan inte låta bli att tycka extra mycket om dem som skickar roliga inbjudningar till mig, till trevliga träffar där jag själv bara kan få hänga på.
 
 
I helgen kan jag se fram emot detta lilla evenemang! 
 
Den fantastiska värdinnan har försett oss med en förteckning över potentiella utflyktsmål, samt med info om vad som ska ätas och drickas... vi får väl se vad som hinns med. Jag har inte träffat de andra, men av mejlväxligen innan att döma, är det rara pinglor av samma kaliber som Gunilla.
 
Jag har läst boken och ser mycket fram emot diskussionen. 
 
Jag drömmer också om havsbad men inser att en stund i bastun på tomten är mer realistiskt... Sol ska det bli i alla fall!
 
 
 

Ett skratt och något att fundera på

Ibland känner jag mig mottaglig för allt det där som flashar förbi i sociala medier. Det allra mesta passerar obemärkt förbi.
 
Idag skrattade jag högt åt:
 
 
Och så fastnade det här:
 
 
Dagens djupsinniget, snart åter till det banala!
 
 

Lyxlördag i bild

Idag har varit en dag i lyxens tecken, i alla fall om man kan ta tillvara på och uppskatta vardagslyx.
 
Det började med att jag hämtade Malin hemma hos Peter kl 9 för att hon skulle spela fotbollsmatch, kanske inte så lyxigt, men ändå, faktiskt lyxigt att för första gången i år njuta av att kolla på match. Solen sken, tjejerna passade snyggt och de vann dessutom matchen.
 
Malin tar emot en passning
 
Tjejerna tackar varann efter matchen
 
Sedan kom Malin med mig hem, duschade och pausade lite i soffan. Efter det, följde jag med henne hem till Peter och grävde upp ytterligare lite vårlökar ur rabatterna.
 
Nästa lilla tur - cyklade ut till Vintrie för att få njuta av aprikosblom och -doft. Vi fikade i orangeriet - Victoria bjöd på hembakade fastlagsbullar.
 
Här behövde man inte ha med kameran - mästerfotografen Fredrik hade redan gjort jobbet! Jag nallade bilderna från Victorias blogg. Sjukt snygga bilder, alltså!
 
 
 
Det var ärligt talat lite kämpigt att cykla till Vintrie - blåsigt och sumpiga däck. Desto enklare att cykla till Emporia i medvinden på hemvägen - pumpade dessutom däcken.
 
På Ica Emporia föll jag för deras helgkasse med toscansk gryta och polenta (kompletterade med aubergine som behövde ätas) och chokladpannacotta med hallon. Förrätten, skaldjurspaté, avser jag att bjuda Mor på i morgon.
 
 
 
Dessutom föll jag för en låda med utsökt goda spanska jordgubbar:
 
 
Och nu strax blir det film! Kata fick ändrade planer och stannar hemma med mig.
 

Före/efter...

Jag körde ju lite före/efter-bilder när jag precis hade kommit på plats här i huset. Nu har jag fått 7 år gamla bilder, från när förra ägaren köpte av första ägaren. Jag tycker att det känns spännande att jag bara är tredje ägaren, på nästan 60 år!
 
Här kommer några smakprov!
 
Källartrappan:
 
 
 
Katas rum:
 
 
 
Hallen:
 
 
 
Köket:
 
 
 
Julias rum/Spelhålan (taget från samma samt motsatt vinkel):
 
 
 
 
TV-rummet:
 
 
 
Katas badrum:
 
 
 
Jag har inte ord för hur tacksam jag är över allt de förra ägarna gjort. Har de gjort annat än att renovera, undrar man? Förutom det som syns på bilderna hade de bytt tak, fönster, el etc.. 

Yoga - andningsövningar

Den skummaste delen av yogan är utan tvekan andningsövningarna. Men jag uppskattar dem!
 
På min kurs använder vi oss av yogisk andning,
 
humlan:
 
 
och blåsbälgen:
 
 
Det är inte så långt från när man hyperventilerade som tonåring (för att sedan hålla andan och svimma). Fast på  yogan från man inte svimma! Och lite påminner det förstås om andningsövningarna inför förlossning.
 
Det känns lite mystiskt, men humlan, det är väldigt spännande att höra alla hummanden omkring sig medan man drar in luft i lungorna.
 
Stay tuned för sista delen, meditation och avslappning!

Om man går vilse...

... vet man inte var man hamnar...
 
 
Jag passar mig för källarplan några år till.
 

Flashback

Oj, idag kastades jag 16/9 år tillbaka i tiden! Vilken smäll!
 
Ibland undrar jag om alla andra har ett lika intensivt känsloliv som jag? Eller ännu livligare?
 
Jag kan i alla fall lätt färdas i tid (och rum) man bara trycker på rätt knappar.
 
Idag skulle jag ta ett cellprov, det där man kallas till vart tredje (?) år. Normalt sett kastar jag bara den kallelsen (man behöver ju inte avboka) och bokar en tid hos min egen gynekolog, så blir det en regelbundenhet i att gå dit. Nu har jag hört att han har gått i pension, och tänkte, varför inte då följa kallelsen.
 
Jag blev kallad till Limhamn, och där finns några olika alternativa vårdgivare, men jag gissade att det var gamla BVC som jag skulle till. Jag har inte varit där på rätt många år.
 
När jag stegade in där, tittade jag in till höger, och precis där jag gick med Kata och Malin i mammagrupp, satt 6-7 mammor i ring med sina 4-månadersbebisar på filtar framför sig. Plötsligt visste jag exakt hur det var att ha en liten bebis, vem som gick i mina grupper och en massa annat. (När Julia var nyfödd hörde vi till Kroksbäcks BVC, trots att vi bodde i samma hus hela tiden).
 
Och sen kom en av BVC-tanterna från den tiden förbi och det kändes helt konstigt att vara där utan bebis.
 
Det var kära minnen som bubblade upp, fint att minnet fungerar så att bara det bästa koms ihåg.
 
Och sen var det yoga i kväll. De första gångerna spelade minnen spratt med mig men nu är jag mer i nuet. Mer om det en annan gång!

Tvekan?

Idag är det...
 
 
Vårdagjämning! Även uppmärksammat av Google förstås.

Någon som tycker att våren tvekar?
 
Då ber jag ödmjukt om att minnas i fjol:
 
 
Det ser MYCKET bättre ut i år:
 
Blandade blåvita vårblommor som jag planterat med hjälp av skohorn - gör också att man kan skjuta upp första gräsklippningen i evighet för att inte halshugga stackarna
 
 
Blommor från Mor (på min mellannamnsnamnsdag - Maria 28 feb
 
Pärlhyacinter, planterat själv, med planteringsspade - det går framåt!
 
Blivande lupiner - medflyttade från gamla trädgården av rara kompisar
 
Kungsängslilja, fådd av Mor
 
Scillor, kommer snällt av sig själv i en hörna av trädgården!
 
Oregano, hitflyttad av snälla kompisarna
 
Kaprifol (tror jag) - kommer snällt i murgrönan
 
Och nu ett läkarbesök, sen till jobbet!
 
 

Sanningar

Visst är det konstigt hur man ibland kommer in på ett tema, och plötsligt poppar det upp överallt? Jag vet att det var påtagligt när man funderade på att skaffa barn, t ex, plöstligt såg man magar överallt, och när man får ett nytt intresse, som jag nu med yoga, nu tycker jag att ALLA pratar om det.
 
Veckans tema för mig, är utan tvekan sanning och lögn. Jag har haft anledning att fundera mycket över livslögn, hur man kan blunda för "elefanten i rummet" och leva på som vanligt trots att man borde ifrågasätta. Det här får jag kanske anledning att berätta mer om senare.
 
Men medan jag funderade på det, dök den här bilden upp i Twitterflödet medan jag låg kvar i sängen morgnade mig:
 
 
Det var Dictionary.com som twittrade - ett konto värt att följa om man är det minsta intresserad av språk - oj vad jag lär mig där!
 
Och sen när jag satte mig i bilen redan innan 07, lyssnade jag på Tankar för dagen, på temat sanning och lögn.  Mycket välformulerat, dagsaktuellt och otäckt.

Min borrmaskin och jag

Idag har borrmaskinen fått komma fram igen efter en tids vila. De första veckorna här var det ju alltid något som skulle sättas upp, men nu har det varit lite lugnare på den fronten.
 
Men ända sen jag flyttade in, har jag haft på känn att brevlådan endera dan skulle behöva bytas. Den har hela tiden läckt in vatten, nyckeln har sällan passat riktigt bra, och på sistone har även det lilla vipplocket lossnat och suttit på trekvart. Såg hafsigt ut! Och jag lyckades aldrig riktigt få bort förra ägarnas namn som tejpats fast med en mycket bra tejp.
 
Så i helgen köpte jag en ny brevlåda på Bauhaus, valde en av de billigare med lås, och så glad jag är nu, att jag inte föll för tusenkronosvarianten. Jag är nämligen inte det minsta säker på att detta blir en varaktig lösning... man kan säga att jag hoppas att stormvindarna aldrig kommer tillbaka, nu även för brevlådans skull. Jag har för tillfället balanserat upp den med två tändstickor. Ja, du hör ju själv.
 
Idag har jag borrat hål undertill i plåten, i fästbrädan, och i muren. Alltihop gick sådär. Den sitter inte uppe symmetriskt heller, jag mitt nöt förlitade mig på att de befintliga hålen i muren satt mitt i, och tog upp hål mitt i brevlådans botten. Så var det naturligtvis inte. Någon person med mycket starka handmuskler får gärna komma och skruva ner skruvarna den sista centimetern (sticker upp lite på insidan). Eller så kan jag kanske själv, bara jag får hämta mig lite.
 
Såhär fin är den, i alla fall!
 
 
Tyvärr täcker den inte hela den förra lådans plats. så det syns omålad mur både framför och bakom. Får åtgärdas snart, det med.
 
Den blåa färgen på texten matcha både min bil och mina ytterkrukor!
 
Ska hela alltet göras om, ska jag kalla på min kompis träslöjdsläraren. Jag är säker på att hon hade kunnat bättre!
 

Yoga - fysiska delen

Här har det visst varit lite tomt på sistone. Det har det dock inte i det andra livet, det som pågår för fullt hela tiden. Kanske tog Lisas lista musten ur mig, när jag producerade ett inlägg varje dag.
 
Men ämnet för dagen - Yoga - det tröttnar jag inte på! Jag får nog dela upp på några olika inlägg.
 
Jag har nu gått 5 gånger, en gång i veckan under en månads tid. Varje pass är knappt 2 timmar så man hinner med en del. Det är först fysiska övningar, sedan andningsövningar och till sist meditation och djupavslappning. Jag kan inte säga vilken del som är bäst eller viktigast; bara att alla har påverkat mig rätt rejält.
 
Det fysiska har vissa ganska svåra inslag men det mesta är som all träning, vad man gör det till. Det är meningen att man ska spänna magen i en viss position; låter man bli, blir det såklart enklare. Man får förhöjd puls men blir inte genomsvettig. Såhär ser några av övningarna ut (och vi gör inte exakt alla dessa heller):
 
 
En av mina favoritövningar, för att det får mig att känna mig atletisk, är att man börjar med att sitta på huk, med benen brett isär, fötterna pekar snett utåt. Hela fotsulan i golvet. Sedan kopplar man ett stadigt grepp om vardera foten, fingrarna under foten, tummarna uppe på, och så sträcker man på benen utan att släppa taget om fötterna, dvs rumpan pekar upp i luften och huvudet ner, hela fotsulan i golvet fortfarande. Givetvis i rätt slags andning - utandning på slutpositionen, och så gör man det i takt med andningen.
 
Det är extremt skönt att sträcka ut musklerna och hålla i slutpositionen. Vissa av övningarna, när man rullar från sida till sida på golvet med uppdragna knän, är som ett slags egenmassage av ryggen.
 
En övning som jag alltid bävar lite för är solhälsningen - det är en räcka övningar som följer på varann under totalt 5 andetag - det är det svåra - att hinna med allt i takt med andningen, helst om man blir lite andfådd, som i alla fall jag kan bli. Det svåraste momentet är att från Berget (turkost på bilden), kasta fram ena benet mellan händerna (blå på bilden).
 
 
Effekten jag upplever: Direkt efter passet är jag betydligt smidigare och mindre stel. Första gången kände jag mig upplåst i ryggen, som att jag skulle kunna vrida mig 360° (kunde jag förstås inte, men känslan av att inget tog emot - jag som normalt är stel i ryggslutet). I vanliga livet kommer jag på mig själv med att jag vill sitta rakt och inte som en hösäck, och att jag känner att jag tar rörelser mycket mer kontrollerat. Jag har fått höra på massagen ibland att jag pga att jag är stel i ryggen, tar för stora rörelser med armarna (sträcker mig istället för att med ryggstyrka hjälpa till och vrida ryggen). Det upplever jag förbättring på nu (utan att jag anstränger mig).
 
Målsättningen är att jag ska göra lite yogaövningar hemma, åtminstone balansövningarna. Kanske att det börjar redan nästa vecka :-)
 

Jag firar!

Jag har i vanlig ordning blivit mycket firad på min dag, utom på jobbet där jag för en gångs skull höll tyst och inte heller bjöd på fika. Nåja, Victorias Fredrik grattade mig diskret i morse. Men det märkte ingen annan.
 
 
Innan själva dagen, i helgen, fick jag tjusiga rosor och en 30-personers (!) spettkaka av en gammal bekant till familjen. Nu har nog inte fler än 10-15 personer ätit av den, och ändå är den nästan slut. Det beror förstås på hur glupsk man är!
 
 
Det mesta gick åt som tilltugg till Gin&tonic i lördags kväll - en oväntad men god kombination!
 
Mor och Far kom med tulpaner i en fin vas redan igår, och med ett paket. Senare ska jag även få en önskad fjärilsbuske.
 
I morse fanns presenter på frukostbordet:
 
 
Katarina hade köpt bordstabletter, Mor två Kiwi-lyktor och Pippi den fina Mumin-saxen. Alla vet vad jag tycker om och vad som passar i mitt kök!
 
När jag kom hem fanns mer blommor och några kort, bl a ett ända från Skottland :-)
 
 
Jag är tacksam över 14° på termometern och sol! I fjol var det snö på min dag.
 
Jag har också fått många sms (3 bara medan jag åt frukost), gratulationer i WF och här på bloggen, och mejl. Roligaste mejlet från min kusin Tina, med ett foto på mig och henne och hennes storasyster. Jag i mitten. Tina konstaterar att vi bara blir vackrare med åren. Jag är böjd att hålla med!
 
 
Finaste dikten kom från min lillebror Johan i Ecuador, det är en som heter Ricardo Arjonas som skrivit den och Johan bistod också med englesk översättning.
 

Lady of the four decades

Lady of the four decades
And of fire footprints upon walking
Your figure is no longer that of a fifteen year old
But time cannot wither
that sensual touch
And that volcanic force in your eyes
Lady of the four decades
Let me discover
What is behind those silver threads
And that abdominal fat
That aerobics cannot remove
Lady don't take years away from your life
Put life in your years
It's better that way

Take note
When you make love
You feel the same tickles
That you felt over 20 years ago
Take note suddenly
You are the perfect amalgam
Between experience and youth

Lady of the four decades
You do not need to show
Your figure behind a neckline
Your talent is in managing
More carefully the art of love
Lady of the four decades
Do not insist on returning to 30
With your 40 or so upon you
You leave traces wherever you go
That makes you the master of every place you go

How i dream about you, lady .... Just imagine it
I do not talking about anything but you
What must I do lady
To make you fall in love
With someone 10 years younger than you.

 

Den enda uppvaktningen som kändes lite too much var faktiskt Googles:

 
Man är verkligen kartlagd!
 

 


Halvvägs till 90

 
Ja, så kan det vara! Känns helt OK, faktiskt! 
 
De fina kaptilelnumreringarna fann jag i Låt vargarna komma.
 
Får jag invända något så är det väl att fylla år på en måndag. Det känns inte helt rätt att fira innan dagen (fast det har jag ändå gjort) och de är långt till nästa helg. Det har dykt upp oväntat mycket gratulationer i förväg... 45 anses väl ändå inte som något jämnt?

31. Den bästa fikan är ju som vi alla vet...

 
 
Den bästa fikan jag nånsin varit med om måste vara den på Langham, afternoon tea, för ett år sen! Och sällskapet var förstås också det bästa, en tonårsdotter.
 
Det kostaden "en slant" men var verkligen ett minne för livet.
 
Sista inlägget på Lisas lista! På riktigt den här gången!

En sån morgon

Det är ingen höjdare med det där att dela på barnen! Det kunde jag iofs förutse, men de där överlämningarna känns inte kul, trots att jag vet att de är i goda händer. Nu är det mest Malin som behöver överlämnas; Kata rör ju sig fritt och på egen hand förstås.
 
I morse hade vi då lite extra väskor och påsar att packa...
 
 
Min handväska, datorväska och yogaväska.
 
Malins skolväska, gympapåse, fotbollsgrejor, friidrottskläder och allt hennes nödvändigaste som iPad, böcker, gosedjur och lite extrakläder.
 
Och att lämna ifrån mig Malin på morgonen följer med mig som en olustig känsla hela dagen.
 
Då var det roligare morgonen innan när vi såg en av grannkatterna uppe och skoja med den andra grannens papegojor:
 
 
Och här fick hon syn på mig:
 
 
Jag har också beundrat en annan kisse, min första videkisse på mitt lilla träd.
 
 
Undrar om det blir fler...
 
På väg till Limhamn idag kantades vägen av utslagna påskliljor och en del i knopp. Det lyste upp!
 
Och efter kvällspasset yoga har en del av det tunga känslorna runnit av mig. Jag är dock snabb att fylla på med mer av ledsenhet genom att titta på programmet med Jill Johnson och Kristian Gidlund. http://www.svt.se/jills-veranda/se-program/del-5-376

30. En grej jag är himla bra på.

Li, som särskilt bad om att jag skulle slutföra Lisas lista, önskade att jag skulle skriva om nåt jag är bra på med motiveringen "för att man behöver tänka till om sånt ibland" ... eh, jag får nog medge att det inte riktigt gäller mig. Jag tror nämligen att jag är så himla bra på rätt många saker, jag kan t o m bli lite överraskad när jag får stryk i Wordfeud, t ex. Jag tycker också att jag är bra på att laga mat, på att cykla, på att rensa avloppsbrunnar, på lite av varje faktiskt. Men jag är alltså helt klart lite självgod!
 
Men en sak som jag är bra på som kanske inte alla vet: att pyssla. Jag är en hejare på julgranspynt. Nu blir det inte så ofta att jag håller på med pyssel längre, men i förra veckan fick jag anledning att testa en annan gammal paradgren - origami - och det gick bra! Jag vek några pappersgrodor och fick två 9-åringar att hänga på.
 
Såhär blev en av dem:
 
 
Just grodan är extra rolig att vika för att man sedan med en bestämd puff luft i dess rumpa kan blåsa upp den lite. Annars är ju det mesta inom origami ganska platt.
 

29. Hepp! Dagens middagstips.

Genast kom en begäran om att slutföra Lisas lista; kul - tack Li!
 
Och tanken föresvävade mig faktiskt innan, att jag skulle omblogga just dagens middag som jag tror är den allra mest populära Middagsfridsrätten. Den har förekommit i ett par olika varianter, med chèvre, mozzarella eller bara kryddor inuti, och med bacon eller parmaskinka runtom, och med eller utan apelsinsås. Idag gör jag den precis enligt receptet men minus osten för barnen gillar inte getosten nåt vidare. Den där apelsinsåsen, däremot, den älskar alla!
 
 
 
Kyckling med chèvre och prosciutto - hämtat från MiddagsfridsKickis blogg, men kopierar in nedan för säkerhets skull. Jag lånar t o m hennes bild.
 

Det här receptet är ett av våra mest populära recept och det går bra att dubbla ingredienserna och göra en dubbelmiddag på det och bjuda in fler på middag eller ha i matlådor dagen efter. Kycklingen går bra att frysa också men grönsakerna bör ätas inom ett par dagar.

  1. Sätt ugnen på 225º och smörj en ugnsfast form med 1 msk smör.
  2. Pressa saften från 1 apelsin (ca 1 dl). Vispa ihop hälften av saften (ca ½ dl) med 1 msk soja och 1 krm svartpeppar i en skål.
  3. Vik ut 600 g kycklinglårfilé. Skär 100 g chèvre i lika många bitar som antalet kycklinglårfiléer. Fördela chèvre och 1 tsk timjan på filéerna och vik ihop dem. Linda om 80 g prosciutto runt kycklingen (½-1 skiva per filé), lägg i ugnsformen och häll över apelsin/sojablandningen. Stek i ugnen i 25 min.
  4. Koka ris/gryn till 4  personer.
  5. Hacka 1 gul lök. Strimla 1 paprika tunt. Skala och skär 2 morötter i tunna stavar, ca 5 mm tjocka. Skär⅓ huvud savoykål i 1 cm breda strimlor. Skär ½ zucchini i 1 cm stora tärningar.
    Hetta upp 1 msk smör i en stor stekpanna och fräs grönsakerna i omgångar på medelhög värme i 2 min/omgång.
    Lägg kycklingen på ett övertäckt fat, sila av stekspadet från ugnsformen till en kastrull och tillsätt resten av apelsinsaften (ca ½ dl) samt 1 dl crème fraiche. Sjud såsen på medelvärme i 5 min.
    Halvera varje kycklinglårpaket och servera med sås, ris/gryn och frästa grönsaker.
 
 
 
 

Hejdå Lisas lista

Det var faktiskt ganska kul att blogga till en färdig lista, som Lisas, men nu är det ganska skönt att det är slut också. Jag blev lite fixerad vid att inte missa någon dag, nu lyckades det bra men var lite pressande.
 
Eftersom januari har 3 dagar fler än februari återstår 3 oombloggade inlägg:
 
29. Hepp! Dagens middagstips.
30. En grej jag är himla bra på.
31. Den bästa fikan är ju som vi alla vet...
 
Om det är något av dem som du verkligen längtar efter, får du lämna en kommentar så kanske det händer.

RSS 2.0