Strandliv i januari

 
Det här är en kollegas bild, från hans morgonlöptur, vore juste att hänvisa till honom, men vill helst inte leda in jobbarkompisarna här...
 
Åh, vad skönt det var! Jag badade nästan varje morgon efter frukost, innan konferensen som började prick 8. Det var lugnt värt tidig uppstigning!
 
Havet var häftigt, alldeles turkost, över 25 grader, mycket finkornig sand, höga vågor och på gränsen till otäckt sug, det var röd flagg mest hela tiden.
 
 
Sen hade vi en ledig halvdag samt hemresedagen då jag inte behövde lämna hotellet förrän halv fem på eftermiddagen. Efter en förmiddag på stranden, och utcheckning, testade jag även en av hotellets 17 pooler, ett ljuvligt litet gömställe med hängmattor och breda soffor att ligga på och en helt härlig pool att simma längder i. Jag både simmade och låg och gungade i skuggan, och åt i serveringen, Club sandwich och en iskall öl.
 
Mysiga lilla poolen
 
 Soluppgång på en annan kollegas foto
 
Det blåste rätt mycket så jag ville inte ta med min iPad = kameran till stranden... ytterligare en anledning att låna de andras bilder.
 
Ja, jag kommer gärna tillbaka tll Dominikanska Republiken! Dock får jag säga att det knappt kan räknas som att jag varit där... lämnade aldrig hotellområdet.
 
I ett annat inlägg ska jag berätta om några av höjdpunkterna från konferensen. Ska bara fiska fram lite fler bilder först!
 

16 igen

Inte bara har jag kommit hem helskinnad, lite brunskinnad faktiskt, från Karibien, utan att vara magsjuk (mer om det får nog anses som att ha dragit en vinstlott) - jag har också fått reda på att min mentala ålder är 16 år. Jag antar att lyssna på Vakna med Energy (där jag fick tipset om yourmentalage.com) puffade mig lite i den riktningen?

Inte helt säker på om det är bra eller dåligt att vara 16 år mentalt. Kanske därför jag connectar så bra med Kata? Men hellre 16 än 61 iaf. Eller 44 för den delen. Malin, däremot, blev 19. 
 
 
Och redan är det fredag! Huset är så välkomnande och efterlängtat, barnen är så söta och efterlängtade, och jag är bara lite trött.
 

Det finns altaner...

... Och så finns det altaner.
 
 
 
 
 
Jag tackar Kata för uppdateringen, och min lyckliga stjärna för en chans på det andra.

Ändå längtar jag hem lite grann, efter nämnd dotter och hennes lillasyster...


Hard rock hotel

Vilket ställe! Har inte hunnit utforska området fullt ut, men vet att det finns 17 barer, 12 pooler och, utforskat, en underbar strand med ett turkost hav med stora vågor. Istället för att dela rum som planerat, fick ganska många egna rum, bl a jag, och rummet är fantastiskt. Funderar på att testa jacuzzin innan frukost för att bli av med resdammet. Jacuzzin finns nedsänkt vid fontändan på sängen, sen finns det dessutom ett badrum som består av 3 olika rum, där allt är i marmor eller kanske kalksten: en salong med handfat, speglar, bänkar, sen en duschavdelning med 2 duschar, och förstås en toa. Mitt rum går i mörkt trä, guld, med orange detaljer och vintageaktiga bilder på rockstjärnor.
 
Jag bor i en av byggnaderna allra närmast havet, nice, och var man än kliver ut, finns det en pool. Det går små bussar runt området, men det går faktiskt nästan enklare att gå till fots, trevligare också. Bara att jag som alltid yrar går lite vilse.

Igår var det välkomstmiddag, skulle ha varit på stranden, men det blåste upp, och hotade med en skur, så hölls utomhus men under stora segeldukar, så högt uppe att det ändå kändes som att sitta under bar himmel. Det blev ingen sen kväll, med tanke på uppstigning halv fyra på morgonen och sen 2+10 timmar på flyget.
 
men så är jag nu istället vaken klockan 5... Vilket är lite tidigt men inte helt fel, för första sessionen börjar 8 och den är man inte sen till.
 
Och jag kan nästan inte ta in hur påkostat det är, att vi alla, nästan 1700 pers, blir bjudna på allt. Detta är min tredje resa, första, i Mexico, var vi runt 1000, och jag tyckte att det var otroligt stort...
 
 
 
 
 
 
 
 
 

I farans riktning

 
 
Viveca Sten kan sitt jobb - jag blir aldrig besviken på en Sandhamnsdeckare! Det är ett trevligt persongalleri som man lärt känna efter några böcker och storyn känns någorlunda trovärdig. Miljöerna är fint tecknade och det känns tydligt att Viveca Sten har varit där, i Stockholms skärgård mycket, och att hon tycker om platserna.
 
I farans riktning köpte jag av Malins kompis Gustav; jultidningsförsäljare, så det kändes bra på det sättet också.
 

Min mormor hälsar och säger förlåt

 
Fredrik Backman... han överraskar igen. Jag var verkligen fascinerad av En man som heter Ove; även om jag gillar Backmanland, hade boken så mycket mer att ge. Skratt, jo det får man på bloggen också, men gråten, det finurliga språket och igenkänningen...

Och nu har det hänt igen, med Min mormor hälsar och säger förlåt. Den går rakt in i hjärtat, och mitt i skratten kommer det tårar. Och Elsas fantasivärld och Landet-nästan-vaken öppnar sig för mig också. Jag har haft lyxen att lyssna till den, behövde inte ens vända bladen själv. Man kan lyssna gratis en hel månad i Adlibris Mondo - passa på, säger jag bara!
 
Nu har jag inte ens kommit till slutet men jag vet redan att det är en favorit.

Förbereda sig lite...

Helgen skulle gärna gå till lite konferensförberedelser, och ja, jag har kört några tvättar med saker jag gärna vill ha med; det har jag. Men det är svårt att föreställa sig ett helt annat klimat och ett helt annat liv några dagar. Det svåraste är faktiskt att det är så varmt och soligt ute (och det vill man ju njuta av) men iskallt i konferenslokalerna.
 
Jag började då med att leta lite i AppStore för att se om konferensappen hade kommit in - det hade den - hittade på första försöket. Klickade mig lite igenom agendan... tycker att första kvällen låter som bästa kvällen:
 
Och klickar man fram kartan ser man var stranden ligger. Nice!
 
 
Flip flops, ja, det är inget för mina fötter med väldigt korta och tjocka tår. Men man vill ju lyda! Så jag har klickat hem ett par (klickade hem två men ett får gå i retur) som faktiskt passade. De är förstås lite åt tanthållet men det bjuder jag på. Jag är ju i princip tant. Och de korta tårna når såklart inte fram till kanten med det gör inget. Dock visar jag inte den vinterbleka foten... kanske när jag kommit hem och den är ljusbeige? Jag har i alla fall pimpat åsynen med lite rosa nagellack.
 
 
Sen ägnade jag mig åt viktiga saker... förströelse för resan. Det visade sig att Adlibris Mondo bjuder på gratismånad med ljudböcker! Perfekt. Har laddat hem några stycken.
 
 
 
Plötsligt inser jag att en iPad Mini eller en iPhone för den delen skulle passa bra. Den normalstora iPaden tar man ju inte precis i fickan på en promenad... men nu var det ju flygresan jag hade i åtanke, så OK!
 
Jag har också ett gäng olästa böcker, så de får åka med också.
 
Annars är det just skovalet som är det svåraste, man vill vara lite snygg men bekväm. Anläggningar som tar konferenser med 1650 gäster brukar vara lite... vidsträckta. Så det lär bli en del promenerande. Till min glädje ser jag att de ordnat så att en av poolerna öppnar redan 06 för vår skull. Toppen! Det är tidiga morgnar, men lite jetlag gör iaf oftast så att jag är uppe med tuppen... Och en simtur under bar himmel är ju en så bra start på dagen!
 
 

"Svärsonen"

Jag gissar att detta är ett efterlängtat inlägg, om man frågar Julia och andra.
 
Nu ska vi verkligen inte gå händelserna i förväg genom att prata om svärson, men det var nu första gången som en officiell pojkvän visades upp för mig och Peter, så det var lite stort. Och det var ingen mjukstart precis - Neil kom för att bo med oss en hel vecka... Julia träffade honom redan under freshers week och jag förstår att de mer eller mindre bott ihop sen dess. De unga tu bodde nu under sverigebesöket hemma hos Peter där det t ex går att stänga en dörr om sig och det inte kryllar av småsyrror. Men vi han träffas mycket ändå.
 
Vi har fått veta att Neil inte gillar att fotas (säkert inte heller att figurera på min blogg, sorry!) så kameran kom inte fram särskilt ofta. Men hos på middag hos mina föräldrar knäppte jag ett par bilder.
 
Julias klänning blänkte inte alls sådär förrän blixten kom fram! Och Neil har visst tagit på sig sin enda skjorta dagen till ära.
 
Mest såg de ut såhär - fulla i skratt:
 
 
Vad ska man säga, Neil verkar väldigt ung, och det är han ju! Blott 19 år!  Men väldigt rar! Och pratar en underbar brittisk engelska. Och man kan nog säga att han och Julia är "two of a kind", på gott och ont. Man förstår att de går bra ihop, men det man eventuellt retar sig på med Julia förstärks i Neil... Dessutom är han vegeterian, ställde lite utmaningar när vi redan har en del speciella matkrav. Men det gick fint; några extra kastruller till middagen bara.
 
Neil drog sig dock inte för att muta sig till en bra position - både Peter och jag fick en sån här:
 
 
Jag trodde tills häromdan att bara jag hade fått en, när jag hörde att Peter fått en likadan, blev jag lite besviken.
 
Något som hedrar Neil är att han inte lät sig dras med i vårt elaka skämtande om varandra och andra. T o m när vi la pusslet, och jag sa "Otroligt vad många fula människor det är i det här pusslet", såg han lite förebrående på mig och sa att de förmodligen bara var fult tecknade.
 
 
 

En liten gäst

Det är ju trevligt att det är någon som nyttjar trädgårdsmöblerna i detta nu...
 
 
Annars vill jag gärna lägga in en protest mot vädret - helt onödigt med detta nu! Men att jobba från soffan (och sticka emellan med ett blogginlägg) är lite skönt ändå.
 

Tjugondedag Knut

Jodå, jag följer påbudet och har städat ut julen. Det var jobbigt med granen, och även med julkorten som jag glatt mig så åt; särskilt att så många trots allt lyckat skicka till den här adressen. Jag gillar min nya upphängning mycket!
 
 
Och när adventsljusstakarna och -stjärnan åkte bort blev det förfärligt tomt, jag har ju levt med dem sedan första dagen jag flyttade in här!
 
 
 
Så det blev en akut utryckning till IKEA och jag köpte några nödlampor och orkidéer, ser mycket trevligare ut nu, om än inte lika mysigt som innan.
 
 
 
Idag har jag även kånkat fram granen till soptunnorna - den ska nu för blott 80 kr hämtas tillsammans med resten av soporna imorgon.
 
Just det, vi blev klara med pusslet också till slut. Mycket roligt, ska definitivt köpa samma sort nästa gång.
 
 
 
Väldigt skojigt att se hur den gamla stadsbilden byttes ut till en nutida och att gissa hur figurerna, fordonen och fasaderna ändrats. Och tack vare detta foto har jag nu en förlaga om vi vill fuska nästa gång.
 

Helg igen

Oj, vad snabbt helgerna går! Den här har varit väldigt trevlig trots (tror inte att det är tack vare!) att jag var barnfri. På fredagskvällen kom några gamla kompisar som jag umgicks, pluggade och jobbade med på 90-talet på besök, mysigt på alla sätt.
 
Nästa dag tog jag det extra lugnt på morgonen, gick i pyjamas i evigheter. Vid halv tolv ringde det på dörren och där stod några rara grannar som ville prata om ett plank. Jag var något generad över min uppenbarelse, min obäddade säng och kände tydligt att att tänderna var oborstade. Men de fick ändå komma in och peka och berätta från utsikt över min lilla trädgård. 
 
Lite senare kom en exgranne över på lite hederligt tjejsnack om ditt och datt, mycket trevligt! Hon tillhör dem som smsat många gånger och undrat hur jag mår etc, så det kändes bra att äntligen bjuda hit. Kata hängde här lite trots att det är Peters helg, helt OK. Hon hjälpte till att äta fredagskvällsresterna. Sen när hon gick till tjejkväll på sitt håll, plöjde jag 3 avsnitt av Weissensee på SvtPlay.
 
 
 
Idag har först njutit av ett skönt bad och skrubbat fötter och armbågar och sånt inför stundande karibisk resa. Jag har också jobbat mycket i mitt garage, fått upp en lagerhylla till, tömt och sorterat i flyttkartoner och städat undan julen. Jag har sparat granen tills Malin kommer, hon vill gärna hjälpa till och klä av den.
 
Jag har diskat en massa fina kristallglas och ställt in i farfars ommålade medicinskåp, är nöjd med hur det blev!
 
 
Det är ju jädrans kallt ute men jag ser tydligt att det finns en plats jag kommer att gilla mycket snart:
 
 
Vinterassen har eftermiddagssol...
 
Jag har hängt upp mitt senaste tavelinköp också:
 
 
 
Med tanke på att jag har ett 20-tal för all del inte så roliga tavlor i garaget, ska jag hålla igen nu. Alltså, jag har 2 planscher på väg in men efter det, är det stopp!
 

Tävling pågår...

...i mitt kök, tycks det.

På en vecka har jag fått tre blomstergåvor som alla skulle kunna delta i tävlingen "Sötaste vårbuketten".

Förra lördagen, tre härliga buntar röda tulpaner; nästan svårt att få ner i vasen. De fick visst inte ett eget foto men de skymtar bakom bidrag nummer två som kom på Trettondagen.
 
Det var två fina vaser i lövtunt porslin med varsin liten fågel på, och pepprade av fåglarnas fotavtryck, syns dåligt pga blixt, med sötaste blomman lövkojor i!
 
 
Ah, här syns en av vaserna bättre:
 
 
Och så igår kom det en ljuvlig bukett ända från Trelleborg, med blandade tulpaner och blåbärsris.
 
 
Att utse en vinnare går naturligtvis inte.
 
Det är nästan så att jag känner att det är reko att kasta ut granen nu, och byta spår till tulpaner!
 

Kompensation

Den långa ledigheten är över och jag har verkligen varit slö, men ganska social, träffat många och varit ute en del i friska luften också. Igår lät jag mig övertalas (inte svårt) till en tur med Kallis med Julia, härligt förstås och inte alls så fullt som jag fruktat.

Så första riktiga arbetsdagen idag kändes lite trög även om jag fuskjobbade lite förra veckan... men när jag klickade in på intranätet fick jag genast kompensation, både för de 4 graderna i vattnet igår och för mörkret där ute...
 
 
Ja, nedräkning pågår och snart är jag på väg! På schemat står det att ankomstregistreringen är på stranden och att man gärna kommer dit iförd flip-flops. Det blir 4 dagars konferens och sen har jag faktiskt nästan en hel dag att lata mig på då mitt flyg inte går hem förrän på kvällen.
 
Ja, tack!
 
 

Tidsfördriv

Ah, ett perfekt sätt att inte få något annat gjort... precis vad jag behöver!
 
 
Och man blir galen det är jätteroligt att bilden på paketet bara är lite inspiration till hur stadsbilden såg ut för 100 år sen... och pusslet är hur det ser ut idag. Wasgij heter pusslen som finns i många olika varianter!
 
Nu tvingar vi oss att pausa, jag är lite rädd att andra kommer att bygga i dagsljus medan jag är på jobbet i morgon.
 
 
Såhär kan de se ut om man använder en riktig kamera och har belysning i rummet... vi har dock nöjt oss med bara 1 x 1000 bitar.
 
 
 

Pomelosallad med räkor

Igår firades det ju nyår, hur trevligt och gott som helst i Vintrie. Victoria har gjort ett fint matreportage och Fredrik står för de tjusiga bilderna; även den här:
 
 
Jag fick lov att bidra med en förrätt och valet föll på något med min nya favoritfrukt, Pomelo. Det är den största citrusfrukten man hittar i fruktdisken, och den är ovanligt osaftig men söt. Den kan vara ljusgul eller orange inuti, lika god vilket som. På Ica ligger den oftast i ett rött nät som på bilden.
 
 
Det är lite pyssel med att skala sig igenom det tjocka skalet men jag har lärt mig på YouTube.
 
 
Receptet till förrätten kom i Middagsfrids veckobrev, MiddagsfridsKicki hade i sin tur lånat det av bästa Lisa Förare Winbladh. Jag blev ändå lite besviken, dels för att den inte blev så kryddstark som jag trodde (man vet ju aldrig hur stark en chili är) och sen blev det bara lite, men krispig avokado. Det vet ju alla, att det är fel! Jag bara litade på att resten av avokadona i nätet skulle vara lika bra som dem jag använde dagen innan, men de sista var stenhårda.
 
Men räkorna, färska från Ica Emporias fiskdisk gick inte av för hackor... dock förundras man väl alltid av hur lite räkor det blir i förhållande till skal? Detta är 850 g räkor, och deras skal:
 
 
 
Du behöver:
  • 1 pomelo
  • en halv röd chili
  • 1 tsk muscovadosocker
  • 1 msk fisksås
  • en halv lime
  • 2 schalottenlökar
  • 1 kruka färsk koriander
  • 1 avokado
  • 0,75 msk riven ingefära
  • 500 g räkor med skal

Gör så här:

  1. Skala och filéa pomelo så att du får hinnfria klyftor. Skär klyftorna i grova bitar.
  2.  Kärn ur och hacka chili och lägg chilihacket i en mortel med socker. Stöt till ett fint mos och blanda sedan med fisksås och saften från limen.
  3.  Skiva schalottenlök mycket tunt. Finhacka koriander. Halvera och kärna ur avokado. Blanda löken, koriandern och chiliblandningen med ingefäran och pomelon i en bunke.
  4.  Skala räkor. Skär avokadoköttet i 1 cm stora tärningar.
  5.  Fördela salladen på 4 martiniglas och toppa med avokado och räkor. Klart att servera!

2014

Det är något visst med årets första dag, fast det bara är en ny dag som vilken som helst, andas den möjligheter och nystart, fast oftast lite dimmig av ett lätt dunkande inne i huvudet. Det är alldeles tyst och lugnt både inne och ute.
 
Jag var bjuden på trevlig och jättegod middag ute hos Victoria och Fredrik i Vintrie; där fanns också två synnerligen välartade barn vid bordet, vi var även ute en sväng runt tolvslaget. Ett mäktigt minne var att kyrkklockorna slog, det har jag nog inte varit med om förut. 
 
Fram på morgonkvisten kom Julia hem; Katarina sover hos en klasskompis och Malin är med Peter på Österlen.
 
Nyårslöften? Nja, det brukar ju gå sådär med att bli en bättre människa som motionerar, äter och sover lagom mycket. Men jag har en föresats! Det är att läsa och skriva i min fantastiska dagbok, ett par rader varje dag. Kanske är den tänkt som en kalender men jag såg den direkt som en dagbok. Den är underbart vacker och full av klokhet och inspiration. Catalina Estrada har illustrerat. På varje uppslag finns strofer ur Paolo Coelhos utgivning, och så har varje månad ett tema. Såhär skriver Wikipedia om hans författarskap:
 
Många av Coelhos böcker handlar om människor som följer sina drömmar och upptäcker sig själva. Trots att de möter på svårigheter längs vägen fortsätter de ändå kämpa för att fullfölja sina drömmar.
 
 
 
 
 
Jag känner på mig att 2014 är ett år jag kan se tillbaka till som ett förändringens år. Och jag är full av förväntan på att det ska vara förändring till det bättre, även på insidan.

RSS 2.0