Hurtbullen - Latmasken: 1-0

Jag är definitivt mer njutningsmänniska än pliktmänniska - blir mycket motiverad av det som är skönt och gott, än av det som är nyttigt. Jag vet också med mig att jag mår bra av att röra på mig, att få lite hög puls och sedan skön paus efter det. Ändå är latmasken där och pockar.
 
Så i morse när jag vaknade och jag visste att solen sken redan innan jag dragit upp persiennen, var jag sugen på att komma ut och röra lite på mig, men framför allt på en tur till Sibbarps Kallbadhus. Följande konversation utspelade sig då:
 
Hurtbullen: Shit vilken fin dag, solen skiner, perfekt för en cykeltur och sedan ett dopp i havet!
Latmasken: Det blåser rätt rejält! Skönare att ta bilen, så kan man handla på vägen hem också.
H: Äh, lägg av, cykling blir det! 
L: OK, men man kan ju cykla direkt till Sibbarp utan onödig omväg, går ju lite snabbare också.
H: Mmm, kanske det, men vem vet när man får chansen nästa gång?
L: Men var finns träningskläderna? Och tänk på förfrysningsskadorna på låren vid en annan vintercykling! Och däcken är nog sumpiga.
H: Vet precis var träningskläderna finns, köpte ju nya med windstopper på låren! Har en cykelpump!
 
Och så där hölls det på.
 
Men jag bytte om och kände mig rätt skön i träningskläderna, packade badgrejorna och gav mig ut. Då börjades det igen:
 
L: Oj, vilken motvind! Kanske bättre att ta motionen efteråt i så fall?
H: Eh, efter bastun och badet? Tror inte det!
L: Det känns i låren efter bara 5 minuter! Hur ska detta gå?
H: Det går över...
 
Och så cyklade jag till Bunkeflostrand (i motvind) men sen när jag svängde ner vid ängarna vid havet: Det var som att ta värsta halsblosset - jag blev nästan yr så vackert det var med havet, blek sol och vågor! Och så fick jag vind i ryggen en stund. Ett lyckorus!
 
L: I rest my case.
 
Jag medger att det var lite tungt uppför Lernacken och att jag flåsade när jag parkerade cykeln.
 
Kallbadhuset fick sig en rejäl smäll av Ivar, och har t o m haft stängt ett tag, men är så sakta på väg igång igen. Så det ser inte riktigt ut såhär just nu, men snart, tror jag:
 
 
 
Svetten bara rann av mig i bastun - den var ju igång redan efter cyklingen, och när jag kom ut, barfota (klantigt att inte ha badtofflorna med), slog brasdoften mot mig - det är ju vedeldat på Sibbarp - så gott det luktade! Havet var ljuvligt (4° stod det med utropstecken på tavlan så det var nog värmerekord), och det var trevligt att växla några ord med andra damer i bastun och på bryggan.
 
Sen cyklade jag i sakta mak hem, efter en kopp kaffe och en grov ostmacka i fiket.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0