Nyinköp - hallen

Äntligen har vi fått lite ordning på hallen! Ända sen vi flyttade in har jag, Malin och Kata haft alla våra handskar, mössor, schalar, cykelhjälmar, vantar i en enda röra i en stor Lagerhauskasse hängandes i hallen. Det har funkat sådär, helst om alla ska iväg samtidigt... och inte värst snyggt.
 
Förra helgen hittade jag ÄNTLIGEN den sittbänk som jag varit på span efter, med 3 korgar - en till oss var.
 
 
Jag kompletterade med röda kuddar, även om det är lite synd att dölja den coola betongskivan. Men jag är så nöjd. 
 
Samtidigt blev det en röd dörrmatta, i ull.
 
 
Enda problemet - jag tycker nu att den är så snygg att jag inte vill smutsa ner den, och tar ett stort steg över den när jag kommer hem med våta skor... Liiite grann förlorar då dörrmattan sin funktion...
 
Såhär är nu hela hallen på en gång:
 
 
 Nu känns det ännu trevligare att komma hem!
 

28. Kolla! Här är en bok jag vill o-tipsa om.

 
Lätt!
 
Jag tror att det här är den allra sämsta bok jag läst. Kasst innehåll, kasst språk, kass korrekturläsning. Och det var sista chansen jag gav Ranelid. Och det känns skönt att vara klar över det!

27. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela i ett band…

Räknas Salem al Fakir som ett band? För i så fall skulle jag gärna vilja vara med! Kanske slå lite på en triangel eller skaka en tamburin.
 
 

Tvillingsystrar

 
En riktigt fascinerande dokumentär, om ett par kinesiska flickor som adopterades 2004; en till Sacramento i California, en till en liten by i Norge. Det skulle visa sig att de var tvillingar.
 
Finns på SvtPlay!

26. Den bästa frukosten är ju som vi alla vet…

Med risk för att låta tråkig... hotellfrukost!
 
Och då tänker jag på hotellfrukost som i Karibien! Omelett som lagas på beställning med den fyllningen som jag själv lagt upp. Ananas, papaya, melon. Kaffe, serverat av en kolsvart charmig man med ett kritvitt leende. Baconrullad matbanan. Och så någon liten sötsak till avslutning. Och efter det, ett dopp i havet!

25. Kolla! Här är en bild från mitt kök.

Äsch, det har jag bjudit på många av redan, men kör till en gång till. Och varför nöja sig med EN bild?
Jag valde att fota när köket var välstädat!
 
 
Men jag kan ju erkänna några saker om köket... jag är INTE stolt över installationen av lampan över vasken. Lampan är ful, sladden är ful, lampan kniper om en dåligt förankrad ful skruv, men jag är tacksam för möjligheten att se vad man diskar.
 
Jag tycker mycket om den runda tavlan som min morfar har målat. Det var i hans period då han älskade att måla på dassalock, och stenarna nertill är ditklistrade.
 
Och från början var jag bombsäker på att jag skulle skaffa fler köksskåp. Det är jag inte längre. Less is more! 
 
Här sitter vi och äter frukost, och ibland kvällsmat:
 
 
Och då tittar vi på en annan av morfars tavlor som användes som förlaga till någon offentlig utsmyckning:
 
 

Pulled pork-oskulden

Det trodde ni inte va, att jag var en pulled pork-oskuld, ända tills igår?  Men nu är det avklarat och det blev som väntat succé. Ja, jag har förstås ätit det många gånger, men inte lagat. Jag var lite orolig över hur man skulle veta att det verkligen var klart, men det gav sig. Konstigt bara att 4 personer nästan gjorde slut på 1200 g kött (ja, jag bjöd Peter som just kört hem med Malin från Italien också).
 
Och i utbyte fick jag ett flak Sort Guld och lite foton. Såhär kunde det visst se ut i liften:
 
 
Peter sa att han aldrig sett så mycket snö där...
 
 
Jämför gärna snödjupet med Malins längd...
 
 

24. En grej jag borde ta tag i.

Alltså, de där sista rundorna med grejor som jag skulle hämta hemma hos Peter... jag bara knölade in dem i bilen och sedan in i bastun här.
 
 
Och bilden visar naturligtvis inte allt. 
 
Det finns mer att bry sig om i garaget:
 
 
Men nu när jag tittar på det, är det inte så illa ändå. En hel del är faktiskt sorterat - t ex är kartonerna till höger närmast min återvinningshörna bara fulla av jul- och påsksaker, och de ska ju förvaras just så.
 
Mina lagerhyllor har kommit fint till användning men åtminstone den ena finns det mer plats i. Och alla trädgårdsdynorna... borde kanske förvaras annorlunda och då blir det plats i hyllorna också.
 
 
Jag har också, mycket nöjd, tömt ett par flyttkartonger med böcker, de flesta sådana som Kata och Julia lagt bakom sig men som Malin ännu inte är redo för, och ställt in i en nyköpt Billyhylla i källaren.
 
 
På to do-listan har jag också: Byta brevlåda (den jag har är trasig och läcker in, och nyckeln kommer endera dagen inte vilja gå runt mer), måla ytterdörren och ca en miljon andra småsaker. Men nåt roligt ska man ju ha på sommarsemestern!
 
 
 

23. Hepp! Dagens musiktips.

Haha, det var just en fråga! Jag har inga musiktips från idag! Allt jag gillar är minst 5 eller 10 år gammalt. Eller som den här, från 1986:
 
 
Och det är härligt att se hur hon för sig på scenen!
 
Från något modernare tider kan jag medge att jag gillar vissa av Amanda Jenssens låtar, t ex Happyland:
 
 
Mest lyssnar jag på P1 och jag har inte ens en musikanläggning!

Nya utsikter

Det är spännande med att ha flyttat in under årets mörkaste tid - det har varit mycket med att sitta i soffhörnet med tända ljus. Men nu när ljuset kommer åter, får jag se lite mer av utomhusmiljön, och har fångat både soluppgång och solnedgång på bild. 
 
Jag kan se solen gå upp från sovrummet, bild från i morse:
 
 
Och se solnedgång från framsidan/kökssidan:
 
 
Jag ser så fram emot att få se grönskan växa fram! Om bara lika lång tid till som jag redan bott här (3 månader) kommer allt att vara ljusgrönt.

Philomena

Jag var på bio igår, och jag misstänker att det var typ sista minuten för att hinna se Philomena. Salongen var dock i det närmaste full, och jag tror att varenda en både skrattade och grät.
 
Pojken på väg från barnhemmet med sina adoptivföräldrar
 
Söta Sophie Kennedy Clark från Single Father som den unga Philomena
 
Det var verkligen en gripande film, strålande spelad av Judi Dench och Steve Coogan, och ännu mer gripande - den verkliga berättelsen som boken baserar sig på - The lost child of Philomena Lee - om en ung katolsk flicka som blir med barn, satt i kloster för att föda och arbeta, får träffa barnet en timme om dagen, tills han en dag bortadopteras och flickan slipper ut ur klostret. Vad som händer under de kommande 45 åren får man veta ganska lite om, men Philomena har i alla fall en vuxen dotter. Hon har aldrig slutat fundera över vad som hände med pojken, hur han var när han växte upp och hur han blev som vuxen man. En dag får en desillusionerad reporter uppdraget att undersöka, och spåren leder till USA och en mycket framgångsrik jurist.
 
 
Och bland trailers såg jag att det finns mer att se på bio framöver... t ex The Lunchbox och Boktjuven. Och i kväll kommer säsong 2 av Lilyhammer på TV!
 

22. Kolla! Här är en favoritbok från min bokhylla.

 
 
Jag drar till med en gammal favorit!
 
Tilltugg från Kakao förlag, i det fina lilla formatet. Jag tror att vartenda recept är värt att tillaga och blir en succé!
 
Och nu är boken extra värdefull eftersom den inte går att uppbringa.

Vår - hos mig!

Det har varit mycket snicksnack på sistone när det verkligen får kallas vår, främst med meteorologiska mått mätt, då. Och vet du? Jag struntar väl i det!
 
Nu är det faktiskt vår. Och skulle det inte vara det ute, så är det vår inne. Jag har nämligen flyttat upp mina julmuminmuggar en hylla i skåpet, så att de nästan är oåtkomliga, för att göra plats till sommarmuminmuggarna, som jag inte har så många av, och nyinköpen från Rice.
 
 
 
Jag har också städat lite i bloggen, ja inte städat bort kanske, men lagt till. Kategorin Nystart känns faktiskt förbrukad - det var där jag skrev om uppbrottet från gamla huset och maken, och etableringen som frånskild i ett nytt hus. Det har gått 3 månader nu och känns väldigt invant. Så nu ska jag börja använda kategorin Mitt eget hus när jag skriver om det. När jag snabbt bläddrade igenom nystartsinläggen insåg jag hur mycket som har hänt på 3 månader. Jag kan tänka mig att ha lite mindre action de kommande 3, om jag får önska.
 
Ute spanas det förstås. Säljarna var så nöjda med att de hade lagt igen alla farbrorns rabatter (95-åringen de köpte huset av för 7 år sen) men vintergäcken som kommer upp snyggt på led i gräsmattan skvallrar.
 
 
Och så kan jag glatt meddela att rabattförflyttningen under min allra första helg här varit lyckosam. Min älsklingsblomma akleja (eller en av dem tillsammans med dahlior och pioner) visar fina livstecken:
 
 
För säkerhets skull har jag kompletterat med lite nyköpta vårlökar:
 
 
 
 
 De allra flesta lökarna har jag klämt ner i grässtumpen på framsidan, för det är det jag älskar allra mest - ett ljusblå-vitt hav av blommor när jag kommer hem. De visar sig inte riktigt i blom än, men jag har förväntningar! Dock, när de skulle ner, hade jag ingen planteringsspade (har jag lämnat allt sånt hos Peter eller har de bara inte kommit fram än?). Men eftersom jag är ganska fiffig, kom jag på att det långa skohornet av metall gick lika bra.
 
Även idag har jag varit lite fiffig - har satt upp min nyköpta utomhustermometer. Jag begrep att jag inte kunde skruva i mina underhållsfria metallfönster, så nu har jag tejpat upp den... återstår att se hur länge det varar!
 
 
Och jag fick med mig en planteringsspade hem också.
 
Lite avundsjuka blickar kan jag kasta åt papegojgrannens håll:
 
 
Där finns det vårblommor i överflöd! Men det finns ju inget som hindrar att man njuter av dem från den här sidan staketet, förstås. Jag har tagit en liten cykeltur i bara fleece och utan handskar, men det var lite väl våroptimistiskt. Eftermiddagsturen till stan blir i vinterjacka och med hanskar.

Ett farväl

Idag var jag ToR till Borås för att vara med på begravning för min morbror.

Jag ska inte gå in på sorg och saknad och allt det där, värst för min moster och mina kusiner förstås. Det vet ni nog alla allt om.
 
Men jag vill ändå berätta om begravningen! Den var helt och hållet regisserad av min morbror. Det enda han nog inte förutsett var att Sverige skulle spela hockey precis under akten - det hade han nog tyckt var lite dålig tajming.
 
I kyrkan fanns det en pianist, en trumpetare och en sångare som gjorde rättvisa åt en del av hans favoritmusik:
 
 
 
 
 
Tillsammans sjöng vi:
 
Och efteråt var det mat från buffébord, polsk öl och snaps. Och skojiga snapsvisor, en som min morbror själv skrivit. Och en hel del roliga anekdoter från hans olika upptåg. Och tårta och kaffe.
 
Så leende genom tårarna för de allra flesta som var där. Det får gärna vara den sortens tillställningar om jag ska gå på begravningar igen.
 
Efter 7 timmars bilkörning är det nu rätt skönt att vara hemma.

21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen.

Att inte behöva tidrapportera.
 
Det var något av det tristaste på gamla jobbet, att varje dag (om man var ordentlig) summera timmarna, fiffa fram och tillbaka tills det gick jämnt ut med ankomst och hemgång, fördela rättvist mellan olika projekt och avdelningstid, väl medveten om att det till stor del var spel för gallerierna, och inte lärde sig arbetsgivaren något på det heller. Sen skulle dessutom tidrapporten skrivas ut på PAPPER och signeras av chefen. Och sedan skulle en administratör KNAPPA IN siffrorna i systemet.
 
Nu: Kommer till jobbet, gör det jag ska, bokför ingen tid, siktar på att vara där 40 timmar/vecka. Bra så!

Highly sensitive person

Jag läste ett blogginlägg om en som tyckte att hon var galen och eventuellt hänförde det till PMS. Själv har jag bara lätta slängar av PMS men mycket av galenheten kände jag igen, och så klickade jag på kommentarerna där en läsare föreslog att hon kanske var highly senisitive.
 
Jag har inte tänkt på det uttrycket på länge; knappast sen jag hörde det första gången, för sådär 6 år sedan när vi var på semester i Californien och jag och min bror kom fram till att vi hade samma låga tolerans för ljud, och då min exsvägerska suckade och sa: Kom inte och säg att du också är highly sensitive!
 
Nu vill jag för allt i världen inte vara så känslig som min bror, så jag slog ifrån mig det fort. Alltså min bror, han är väldigt bra på många sätt och en mycket älskvärd person, men jag kan tycka att han känner efter lite för mycket. Han tycker förmodligen att jag känner efter lite för lite.
 
Men när jag nu stötte på "diagnosen" igen, tänkte jag att det måste undersökas. Och när jag hade gjort testet på Elaine Arons sajt, var jag ganska övertygad. Trots att flera drag inte stämmer in på mig  - jag har t ex hög smärttröskel - så känns det lite tröstande att läsa om egenskaper som jag trott att jag var rätt ensam om, tillhör många andra. Men om kanske 60% stämde in på mig, stämmer nog 90% på min bror, eller vad säger du Mats?
 
Jag ser ju här i mina inlägg om saker som stör mig i vardagen och om ett fynd jag gjorde en gång, hur jag reagerar på oljud och kaos, dessutom har jag mycket ideer om vad jag kan ha på mig, både vad gäller material och hur sömmar och lappar känns. Det sista stämmer ännu mer in på Malin som inte kan ha strumpor med vissa sömmar (gäller även för min bror). Jag har också ett utomordentligt välfungerande luktsinne, och jag kan lova att det finns fler obehgliga än behagliga lukter i vardagen.
 
Och så har jag det här med att ha nära till tårar, både när jag är ledsen och när jag är glad, eller när andra är ledsna eller glada. Mina känslor kan gärna svämma över! Saker som alltid får mig att gråta (eller att försöka kväva gråten) är barn som sjunger (på avslutningar t ex), skrattande sexåringar utan framtänder, att få se den duniga konturen av en babynacke, återseenden, och nu senast - att höra om återföreningarna i Nordkorea efter 60 år på radio.
 
Och hur mycket jag uppskattar tystnaden och ensamheten... jag har det där behovet av ensamhet. Tur är det, för det blir nog mer och mer av den varan.
 
Nu är jag ju långt ifrån ensam om det här - i den här artikeln står det att så många som 20% av befolkningen har highly sensitive-drag.
 
 
Och då satt dagens citat från yogan som en smäck:
 
Det finns inget oväsen i staden, det finns inget lugn på Himalaya, allt finns inom oss.

20. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela huvudrollen i en film...

Jag skulle gärna vilja spela en av trollkonstnärerna i The Prestige! Filmen har så härliga mijlöer, spänningen är på topp och så skulle man väl få lära sig trolla på köpet?
 
 
 
 

19. Kolla! Det här är ett fynd jag gjorde en gång.

Det finns ett årligt tillfälle som jag försöker undvika till varje pris - skolans loppis. Det är horder av barn och föräldrar, loppisbord överallt, omöjligt att överblicka, väsnigt och stimmigt och väldigt svårt att inte låta det egna barnet köpa fula McDonaldsleksaker för 1 kr/st. Oftast är det på skolgården men om det regnar, är det i matsalen och då blir det hundra gånger värre.
 
Men ibland går det inte att krångla sig ur, och ofta har jag fått det otacksamma sista passet, vilket också innebär bortforsling av osålda saker samt att hålla reda på de föräldrar som skänkt saker, men OM det inte blir sålt, vill de ta hem det igen. Men det som också händer på sista passet är såklart att allt som redan var billigt men inte sålts slumpas bort. Jag har t ex vid ett tillfälle köpt 2 par i stort sett oanvända Kavat-skor för 20 kr/paret. Gummistövlar, skridskor, cykelhjälmar, allt det där som man behöver men som ständigt växes ur, kan man verkligen fynda.
 
Ett år lämnade ett litet födgeni sitt klassbord och gick runt och försökte sälja de sista varorna till olika vuxna. Till mig gick han fram med 4 riktigt fina Höganäsmuggar till glögg och undrade om jag inte tyckte att de var värda 15 kr? Jag var såklart på mitt köpslagarhumör och sa: "15 kr/st eller för alla fyra?". "För alla, så klart!" sa grabben.
 
Deal!
 
 
 
Hemma hade jag tillhörande sockerskål och mjölkkanna - kannan har nu gått sönder men skålen blir perfekt till russin och mandel.
 
 
 

18. Hepp! Dagens filmtips.

Nu tar jag chansen att göra reklam för en film som kanske inte alla känner till men som borde kommer att gå till historien!
 
Harold and Maude.
 
 
 
Du som inte har sett filmen, kan skatta dig lycklig, för då har du en upplevelse kvar framför dig. Jag har sett den "ganska" många gånger, tror att det var min storebror Mats som introducerade den till mig.
 
Harold is 20 years old, rich, obsessed with death, and reigned over by a dominant mother whom he tries in vain to prompt towards some show of emotion through his attempts at suicide. He has no interest in girls his age. Free-spirited Maude is 79, obsessed with crazy ideas, and is glad to be in the world because she knows that nothing and no one lasts forever. They both share a passion for visiting funerals for the therapeutic value it has for them – although for completely different reasons. And it is at one such funeral that they first meet and forge a peculiar romantic relationship over the coffins of strangers, united in their desire to rebel against the sundry and inane superstitions associated with youth, age, death, and sex. Hal Ashby’s black comedy is a provocative and entirely unsentimental love story that not only outraged conservative moviegoers at the beginning of the 1970s but rebellious youth as well. The film took on radical positions with original humour and an original concept of the world, defying all norms and ideologies.

17. Den bästa osten är ju som vi alla vet…

En riktigt svår fråga!
 
Det finns ju så många. När jag först läste den här frågan, tänkte jag, klart att det är Taleggio.
 
 
Men nu har jag tänkt lite till, och lite till. Och så blev jag sugen på att säga Manchego.
 
 
Men nu har jag bestämt mig:
 
Valnötsost! Den kan man äta som ensamrätt. Det svåraste är att sluta.
 
Den jag brukar köpa är lite randigt ljus och gråbeige inuti, gråbeige av hackade valnötter. Hittade ingen fin bild.
 
Men jag talar inte heller illa om cheddar, prästost, Primadonna, Cambozola eller parmesan. 
 
De enda ostarna jag inte är galen i är starka gröna mögelostar och snälla trista hushållsoster.
 

16. Kolla! Här är en bild från mitt sovrum.

 
Så, nu börjar det bli ordning på torpet! Jag tänker fortfarande att jag skulle byta gardiner från dessa som ficks på husköpet, och egentligen ska jag måla om också. Men allt i sinom tid. Gott sover man därinne i alla fall. Oftast är det förstås inte så här välbäddat, men har man bara snygga lakan, så gör det ju nästan ingenting!
 
 
 
 
 
 

15. En grej som gör mig vansinnig i vardagen.

Oljud.
 
Mer och mer för varje år. Och då är de värsta oljuden sådana som andra kan tycka om att höra på, t ex musik som spelas upp ur datorns högtalare. Eller folk som pratar medan någon annan egentligen har ordet.
 
I samma takt uppskattar jag tystnad allt mer. Helt tyst, eller möjligen tyst med inslag av naturljud som vågskvalp eller fågelkvitter.
 
Grannens papegojor... återstår att se vilken kategori de ska kvala in på.

Låt vargarna komma

 
 
Jag älskar ungdomsböcker, vet att jag berättat om det förut, att jag tror att en stor del av den känslan går ut på att jag är glad att inte vara tonåring längre. Lika orolig är jag inför mina egna barns tonårstid - Kata är ju mitt i sin, Malin har sin framför sig, och såhär i efterhand tror jag att Julia fick kämpa på med ett och annat medan hon var tonåring.

Det får även June i Låt vargarna komma, kämpa alltså. Även den perfekta och pouplära systern Greta, ska det visa sig. Upptakten är tt June har en skojig och annorlunda konstnärsmorbror som hon avgudar, han har aids och dör. Efter begravningen blir hon uppsökt av morbroderns hemlige vän. Det utspelar sig 1987, i min egen tonårstid.
 
Mycket mer vill jag inte berätta. Men läser du inte, kommer du att ångra dig.

14. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att byta liv med någon i en tv-serie…

Gaby i Mordkommisionen.
 
 
Hon är ball och läcker, har ett spännande jobb, och får jobba ihop med Mads Mikkelsen. (Fast hon blir ihop med Johnny Olesen istället)

Alla hjärtans dag!

Ja nu sitter ni väl och tindrar med ögonen, alla ni kära? Själv sitter jag och tindrar med ögonen alldeles ensam och vantrivs inte det minsta.
 
Jag svängde in om Systemet på Emporia för att hämta en beställning, och där såg man fullt med män med blombuketter. Min egen exman tyckte att jag var sådär lustig när jag önskade honom Glad alla hjärtans dag i morse, i samband med avlämning av sportlovsfirande dotter.
 
Min beställning? Jag är ju en sucker för snygga förpackningar...
 
 
... och för gott vin...
 
 
... återstår att se vad denna lever upp till, ska testas redan i kväll!
 
 
Solo Passione - passar en dag som idag.
 
Här ett axplock av andra kärleksbilder från dagen:
 
 
 
Och ikväll lär köket invaderas av glada pizzabakande tonårstjejer; själv ser jag fram emot den där tv-serien, en ostbricka och det där vinet! Kanske går att öppna redan nu, rentav?
 

Yoga - oj!

Jag är nästan lite i chock. Vet inte vad jag hade förväntat mig, men det här var verkligen extra allt.
 
Det var mycket jobbigare än jag hade trott, räknar med träningsvärk i morgon.
 
Jag kände mig oändligt klumpig i vissa moment. Det gjorde dessutom ont, inte av rörelserna men av ovana att balansera på en fot, t ex.
 
Det var väldigt seriöst - inte minsta inslag av flams och trams.
 
Andningsövningarna och avslappningsövningarna var väldigt givande. Instruktören uppmanade oss nästan hela tiden att vara medveten om hur allt kändes, hördes, luktade - man fick inte gå in i det sköna ingenstanslandet som jag annars gått snabbt in i när jag testat yoga på något spa eller på LC.
 
Meditationsstunden var spännande - det undermedvetna gjorde sig påmint och nu en stund efter kommer jag inte ihåg vad jag tänkte på - ungefär som med en dröm - man tänker "det här kommer jag att minnas länge" och så vips är det borta.
 
Men mest fascinerande och tacksamt - när jag gick därifrån så kändes det nästan som att någon låst upp min rygg. I ryggslutet där jag brukar vara stel, kunde jag plötsligt böja i alla tänkbara riktningar. Oj, vad jag hoppas att det håller i sig, för det här kan jag absolut vänja mig vid.
 
Jag kände mig rätt novis - kunde inte några av uttrycken som vissa andra verkade ha koll på.
 
Det ska bli mycket spännande att se var detta leder.

13. Kolla! Här är en bok som jag tycker är ful.

 
 
Alltså, hur kan man förpacka sådana bra historier i ett så fult paket? Va?
 
Jag blir nästan arg när jag ser den, så ful tycker jag att den är.

Inte bara dåligt...

... med VAB. Man fick tid att testa sina utemöbler, t ex.
 
 
Den där vinterassen som jag har på framsidan av huset, är faktiskt en perfekt liten hide-away!
 
 
Fåglarna kvittrade ikapp (småfåglarna alltså; inte grannens papegojor - det är allt annat än kvitter därifrån).
 
Det sjuka barnet hade huvudvärk och kände sig hängig (endast halva klassen var i skolan så hon var nog inte ensam), och var fullt nöjd med att ligga under en filt och se på TV. Man kan lugnt säga att SVT:s Öppet Arkiv är en liten skatt. 
 

I'm still standing!

Nja, kanske inte precis nu, men i min lilla fyrklöver på jobbet pågår en "tävling" (osäkert om de andra vet att det är tävling) om vem som kan stå och jobba längst, och idag använde jag inte min kontorsstol alls, och vann förstås! Det känner jag mig mycket nöjd med, och bara en liten aning sliten. Jag brukar stå ett par timmar på måndagar, onsdagar och fredagar, och sitta tisdag och torsdag, men detta var alltså första heldagen. Jag satt bara på förmiddagsfikan, lunchen och på ett möte 15-16. Sedan hade jag 2 stand-up möten också men då står jag ju såklart. Jag medger att det var extra skönt att gå på toaletten idag, dock.
 
I sociala medier snackas det en del om Sitting is the new smoking - dvs att man hittar fler med hjärt- och kärlsjukdomar hos dem som sitter ner hela dagarna, än hos dem som står eller rör sig. Själv tolkar jag "smoking" som något ohälsosamt och något som outbildade gör (sorry, ev. rökande bloggläsare), dessutom ofräscht, och det är snarare det som motiverar mig. Under rätt många år jobbade jag i skoaffär, och då stod jag ju jämt.
 
Man får väl se om detta håller i sig, eller är något övergående. Att omblogga det, ökar chanserna för kontinuitet.
 
Lite inspiration...
 
Jag gillar särskilt detta:

Side Effects:

  • Negative: Sitting for more than 2 hours at a time is now mildly uncomfortable.
  • Positive: I get less frustrated when standing in lines or on the subway. I bet half the frustration of standing in line is caused by the fatigue of standing. I have none of that now.

12. Hepp! Dagens tv-tips.

Hittades på svtplay häromdan: Tjockare än vatten.
 
Suggestiv, trasiga syskonrelationer, pensionat, Stina Ekblad.
 
Varsågoda, bara klicka för ett smakprov:
 
 

Mitt liv med Liberace

Ah, andra halvdokumentära 70-talsfilmen på en vecka! I denna fick man se Michael Douglas i kanske sitt livs roll, otroligt underhållande och intensiv som den fåfänga Liberace, förtjust i töntiga små hundar, bling och unga pojkar. Det var skojigt men också tragiskt.
 
 
Om man gillade bögkalasen i Torka aldrig tårar utan handskar, så får man sitt lystmäte i filmen. Den baserar sig på en självbiografi av en av LiberaceS unga älskare, Scott Thorson. Jag tyckte att den var jättebra, handlade också om kärlek, svek och svartsjuka, så som vi alla kan känna igen oss i.
 
 
En recension: http://www.svd.se/kultur/film/oerhort-underhallande-och-en-tankestallare_8468326.svd
 
 
Riktiga Liberace, tror jag
 
Bloggar från iPad, går sådär med det layoutaktiga...

11. Den bästa grönsaken är ju som vi alla vet…

Aubergine!
 
Helst stekt i mycket olivolja, sladdrig och salt, som man får på t ex Falafel#1. Typ såhär:
 
 

10. Kolla! Här är en bok som jag tycker är snygg.

Den här tar första priset utan konkurrens! Det kändes så härligt att hålla i den, så varsamt producerad med rundade hörn och ett bokmärkesband. Mycket finare i verkligheten än på bild!
 
 
Det är som att jag kommer att vilja köpa böcker från Bookmark förlag bara för att få äga en sån där snygg bok igen!

9. En grej jag skulle vilja vänja mig av med.

Jag ber om ursäkt för att jag nu väcker obehag.
 
Riva på tånaglarna.
 
Jag kan inte låta bli när det blivit en lös liten kant, och så river jag och ångrar mig i samma sekund. Fult blir det, och ont gör det och det kan också blöda. Urdumt! Ungefär lika dumt som att riva på sårskorpor, och lika äckligt.

Hurtbullen - Latmasken: 1-0

Jag är definitivt mer njutningsmänniska än pliktmänniska - blir mycket motiverad av det som är skönt och gott, än av det som är nyttigt. Jag vet också med mig att jag mår bra av att röra på mig, att få lite hög puls och sedan skön paus efter det. Ändå är latmasken där och pockar.
 
Så i morse när jag vaknade och jag visste att solen sken redan innan jag dragit upp persiennen, var jag sugen på att komma ut och röra lite på mig, men framför allt på en tur till Sibbarps Kallbadhus. Följande konversation utspelade sig då:
 
Hurtbullen: Shit vilken fin dag, solen skiner, perfekt för en cykeltur och sedan ett dopp i havet!
Latmasken: Det blåser rätt rejält! Skönare att ta bilen, så kan man handla på vägen hem också.
H: Äh, lägg av, cykling blir det! 
L: OK, men man kan ju cykla direkt till Sibbarp utan onödig omväg, går ju lite snabbare också.
H: Mmm, kanske det, men vem vet när man får chansen nästa gång?
L: Men var finns träningskläderna? Och tänk på förfrysningsskadorna på låren vid en annan vintercykling! Och däcken är nog sumpiga.
H: Vet precis var träningskläderna finns, köpte ju nya med windstopper på låren! Har en cykelpump!
 
Och så där hölls det på.
 
Men jag bytte om och kände mig rätt skön i träningskläderna, packade badgrejorna och gav mig ut. Då börjades det igen:
 
L: Oj, vilken motvind! Kanske bättre att ta motionen efteråt i så fall?
H: Eh, efter bastun och badet? Tror inte det!
L: Det känns i låren efter bara 5 minuter! Hur ska detta gå?
H: Det går över...
 
Och så cyklade jag till Bunkeflostrand (i motvind) men sen när jag svängde ner vid ängarna vid havet: Det var som att ta värsta halsblosset - jag blev nästan yr så vackert det var med havet, blek sol och vågor! Och så fick jag vind i ryggen en stund. Ett lyckorus!
 
L: I rest my case.
 
Jag medger att det var lite tungt uppför Lernacken och att jag flåsade när jag parkerade cykeln.
 
Kallbadhuset fick sig en rejäl smäll av Ivar, och har t o m haft stängt ett tag, men är så sakta på väg igång igen. Så det ser inte riktigt ut såhär just nu, men snart, tror jag:
 
 
 
Svetten bara rann av mig i bastun - den var ju igång redan efter cyklingen, och när jag kom ut, barfota (klantigt att inte ha badtofflorna med), slog brasdoften mot mig - det är ju vedeldat på Sibbarp - så gott det luktade! Havet var ljuvligt (4° stod det med utropstecken på tavlan så det var nog värmerekord), och det var trevligt att växla några ord med andra damer i bastun och på bryggan.
 
Sen cyklade jag i sakta mak hem, efter en kopp kaffe och en grov ostmacka i fiket.
 

8. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att hångla med en författare…

En svår fråga! För det första verkar jag mest läsa kvinniga författare (och även om jag nu är singel så har jag inte ännu blivit så djärv att jag börjat fundera över kvinnliga hångelpartners). För det andra, när jag sedan googlade på mina manliga favoritförfattare, var de antingen alla gamla eller fula. 
 
Jo Nesbö var det bästa jag hittade.
 
 
 
Och det kände ändå sådär, helst när sett honom med hans tjusiga fru (?).
 
 
Så jag får hålla mig till ursprungsplanen!
 
Mark Levengood! Det räcker att höra ett par strofer med hans smeksamma röst så blir jag på hångelhumör (alltså under pistolhot!). Och det glittrar i ögonen också (fortfarande under pistolhot)...
 
 
Och nu stör det visst inte mig det minsta att se honom tillsammans med sin tjusiga man...
 
 
 
 
 

Rush

 
Vad ska man göra i sin ensamhet en fredagkväll, när man egentligen inte orkar hitta på något? Jag slöbläddrade Sydsvenskan på morgonen och såg att Rush släppts på DVD - plötsligt hade jag en plan.
 
Jag blev aldrig färdig att se filmen på bio (liksom The Butler och Philomena) men hyrfilm går ju också. Jag var överraskad över hur mycket folk det fanns i videobutiken.
 
Det var en riktigt fascinerande historia, som berättar om de verkliga rivalerna James Hunt och Niki Lauda som var i rampljuset på 70-talet. Niki var en perfektionist och tog racerkörandet på stort allvar. James Hunt, däremot, var en riktig playboy, men så charmig att man inte kan låta bli att tycka om honom.
 
 
Jag gillade filmen, njöt av de skickligt återgivna miljöerna och av dramat både på banan och på det privata planet. Det var fint gjort att Niki Laudas berättarröst kom in i början och i slutet.
 
Niki på väg att räddas ur kraschen
 
Den riktige Hunt
 

Lördag i bild

De här singelhelgerna känns om att allt är möjligt, men i själva verket går de rätt fort. Igår kväll gjorde jag inte många knop.

Idag kom jag i alla fall igång direkt på morgonen - Victoria kom förbi för en frukostpromenix till Limhamn. Jag blev bjuden både på frukost och på tulpaner! Man kan säga bjuden, eller inkassera en gammal bortglömd skuld. Men det kändes som bjuden - trevligt!
 
En liten stund var det sol och jag testade mina utemöbler. Efter 5 minuter gick den bakom molnen igen.
 
Och så har jag städat! Ordentligt! Dammsugat och våttorkat och sånt! Och tvättat.
 
I kväll väntar fortsättning på filmfrossan - igår såg jag Rush och idag tror jag nog att det blir En oväntad vänskap. Kanske blir det recensioner rentav.
 
Frukost och tulpaner, lånad bild men inte så olikt idag
 
Sol!
 
Nya dörrmattor
 
Vårspaning i rabatterna
 
Vår inne
 
Nystädat
 
Barnlöst men inte i tanken (och visst fanns det en liten fikagäst här också i förmiddags)
 
Redo för mera film!

7. Kolla! Här är en bild på stället där jag oftast sitter när jag bloggar.

 
Åh, det är mysigt här! Och så vilar jag blicken på det här, som gör sig så dåligt på bild, men är så fint i verkligheten:
 
 
Levande ljus i husburen och elektriska HappyLights i tv-bänken.
 
 

En märkesdag

Oj, idag är det mycket att fira! En far som fyller 78, samernas nationaldag och, kanske lite oväntat, semikolonets dag!

http://www.sprakradet.se/3847

Men mest har jag firat genom att gå på mitt första PM-LC- möte. Mycket trevligt!

6. Hepp! Dagens boktips.

Alldeles nyutläst och jättebra!
 
 
 
allt jag önskar mig handlar om en halvnöjd, medelålders kvinna som övertalas att spela på Lotto och kammar hem storvinsten. Hon drar sig för att hämta ut den, för hon är inte säker på att den kommer att bringa henne lycka...
 
Jag fick den av min mor i julklapp.
 
”Grégoire Delacourt vecklar ut en galen historia baserad på kärleken och slumpen. En ljus historia som lockar oss att omvärdera allt vi önskar oss.”
MARIE CLAIRE
 
 

5. Det bästa snackset är ju som vi alla vet…

Nu verkar det bli en tradition här - två för priset av en! Jag önskar att svaret var Morotsstavar, men icke. Det blir jämnt skägg mellan
 
 
Parmachips (man bara steker skivor av parmaskinka i en stekpanna eller gör dem i ugnen på ett bakplåtspapper, om det nu finns någon som inte testat på)
 
och 
 
 
Sombreros (man bara köper en påse på närmsta chipshylla, och om man vill göra sig till, häller upp dem i en skål)

4. Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum.

Haha, det går inte! Jag har nämligen blivit förbjuden att kalla något Vardagsrum - barnen säger att jag måste säga antingen Matrummet eller TV-rummet. Annars vet de inte vilket jag menar.
 
Så, det får bli 2 för priset av 1!
 
 
 
 
Som ni ser är det bara fotat rakt av utan att styla eller städa, men jag är nöjd ändå! Jag älskar mina vardagsrum! Brukar få kommentarer på att TV:n är liten men jag tycker att den är perfekt. Soffan är desto större, ju! MEN, vis av erfarenhet har jag förbjudit allt ätande i soffan. Våra fåtöljer på gamla adressen blev alldeles nersolkade av colafläckar och chokladsmulor efter att Julias kompisar umgåtts där. Men de dynorna kunde man ändå ta av och tvätta - så är det inte med den här soffan.
 
Så när det var Mello i fredags och jag såklart gått med på att Kata skulle bjuda hit kompisar, tänkte jag mig källarsoffan där det är fritt fram att äta och dricka. Insåg sedan att där nere har vi bara dvd och AppleTV; ingen TV-box... och jag som hade köpt hem snacks och läsk. Då kom jag på genidraget och klädde in soffan i mina 9-kronorsfiltar från IKEA. Det blev faktiskt riktigt skönt också.
 
 
Och i efterhand var jag nöjd, med tanke på alla snacks som jag skakade ur filtarna sen!
 

På partyhumör

Nu har det rasslat till i inkorgen av alla bilder från konferensen. Av hänsyn har jag skalat bort dem runtomkring - trevligare om folk får välja själva hur mycket de ska synas på internet... men jag ser ut att vara i toppform!
 
 
 
Och här här en annan bild att glädjas åt i vinterkylan:
 
 
Känns redan overkligt att ha varit där!
 
 

3. En grej jag skulle vilja lära mig

Det finns rätt många faktiskt, men hetast på listan just nu är meditation och/eller yoga. Det är så pass hett att jag fuskbörjat med mjukisövningar hemma. T ex denna, lånat från http://rolfsdotter.se/rolfsdotter/index.php/yoga
 
Jag känner på mig att jag kommer att ha lärt mig betydligt mer om yoga innan 2014 är slut.
 

Catarinas sittande pausyoga - ett litet underverk på 6 minuter - prova!

1)    Sätt dig längst ut på stolen med fötterna platt mot marken, parallella och med höftbredds avstånd. Lägg handflatorna på låren, slappna av i axlarna och föreställ dig att någon lyfter dig mjukt i håret. Känn hur din ryggrad förlängs. Blunda och andas fem riktigt djupa andetag. Känn hur magen och bröstet rör sig ut från kroppen när du andas in och närmar sig kroppen när du andas in. Känn hur du slappnar av i ansiktet och i axlarna.

2)    Sitt kvar i samma ställning men sträck upp armarna över huvudet. Ta tag med höger hand runt vänster handled. Andas in. På utandningen sträcker du dig över åt höger. Håll ställningen och andas in och ut tre gånger. Byt hand och sida.

3)    Ta tag med händerna bakom dig runt stolens ryggstöd. Titta uppåt, bakåt och böj ryggen försiktigt bakåt. Håll i tre djupa andetag.

4)    Gå tillbaks till första ställningen. Sätt händerna på knäna och låt huvudet hänga medan du skjuter rygg som en katt. Håll i tre djupa andetag.

5)    Fäll kroppen framåt och sträva med händerna ner mot golvet. Om du kan, sätt handflatorna mot golvet, håll annars om anklarna eller underbenen. Håll i fem djupa andetag. Slappna av i nacken, låt huvudet hänga. Rulla sedan mjukt upp, kota för kota.

6)    Sitt som i första ställningen. Ta tag om stolsitsen på din högra sida. Rotera kroppen åt samma håll, glöm inte huvudet. Sträck på ryggen och andas tre djupa andetag. Byt sida.

7)    Upprepa den första övningen. Lägg märke till hur dina andetag är djupare nu och hur annorlunda du känner dig.

 

2. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att tatuera in ett citat från en låttext i svanken…

Låttexter... finns många att välja på ju. Och tatuering, i svank eller någon annanstans, kommer ju aldrig att hända. Men kör till, jag tar en gammal goding från Maria McKee - några strofer ur I found love:
 
At the end of every tunnel there's a shining light
In the heart of every storm there's a quiet night

Men vete tusan om det hade gjort sig så bra i min svank? Tur att den är ganska bred i alla fall!
 
Och det var inte lätt för Lisa heller. Men det hedrar henne att hon tog Peps.
 
Notera: publiceras 20:00. Det betyder förhandsinställt inlägg!

1. Kolla! Här är en bild till...

Alltså, nu tänkte jag att det skulle vara svårt att komma på ett inlägg till alla 31 dagarna på Lisas lista... Men nu räckte det tydligen inte med en chans på en ball bild från telefonen/iPaden.

 
Vad jag längtar!
 

Konferens Dominikanska Republiken

Hotellentrén
 
Det tar ett tag att smälta den där årliga konferensen - visst är det underbart med bad och sol, med ett helt hotell brandat för oss, möjlighet till party varje kväll... 
 
En av våra Q-bars utanför konferenslokalerna; ja det är grönt som är vår färg
 
 
 Beachparty uppdukat...
 
...men mesta tiden handlar det om konferens och att stärka vår kultur, fokusera på våra kärnvärden, prata om våra välgörenhetsinitiativ och blicka framåt mot gemensamma mål. Det är svårt att sätta fingret på det, men det finns mycket som verkligen berör mig under de här dagarna. Jag är så glad och tacksam över att ha landat på det här företaget.
 
Det är imponerande när 1700 personer får plaströr i olika färger - varje färg har en särskild "ton" - och lär sig olika rytmer baserat på färg och sedan spelar tillsammans så att det låter rikitgt härligt. 
 
Det var fuktigt i mångas ögon när vår CSR-samarbetspartner Medair berättade om sina insatser. Medair specialicerar sig på områden som är extremt utsatta och svårtillgängliga, dit mycket annat bistånd inte når, och där det allra mest grundläggande saknas. Medair kan få stora bidrag från myndigheter under förutsättning att de får in 20% på annat håll. Det innebär att varje skänkt krona blir till fem i bistånd. En grupp från jobbet hade fått följa med Medair till Haiti där fattigdomen är svår, en grym konstrast mot lyxen på vår resort, ändå var det geografiskt inte långt borta - t o m på samma ö. Den här bilden från Syrien fastnade på min näthinna, har inte försvunnit sedan dess. Även här blir konstrasten stor när jag tänker på våra egna barns vardag i soffan med iPad i högsta hugg.
 
 
En dag fick vi en föreläsning av Nido Qubein, en minst sagt fascinerande och karismatisk person. Ett smakprov:
 
 
Han pratade en del om att man borde ha en to-be-list istället för en to-do-list. Och för att bli någon annorlunda krävs snarare att man slutar göra vissa saker än att man bockar av från to-do-listan. Mmm, så är det nog. Och något han sa, som fastnade:
 
Always give without remembering - always receive without forgetting.
 
Jag ska nog scanna YouTube efter fler snuttar med honom.
 
Jag tar med mig ett annat citat från konferensen också, det håller på och maler där inne i huvudet på mig... Jag tror att det var vår nya personalansvariga som sa det:
 
People don't care how much you know, until they know how much you care.
 
Så sant i så många sammanhang.
 
Här en artikel om hur vår VD förklarar varför det är värt den stora kostnaden för vår konferens (från i fjol).

1. Kolla! Här är en bild jag gillar som jag hittade i min telefon.

Det här är första (och ganska enkla) uppdraget från Lisas lista.

Nu har jag ju en telefon som det bara går att ringa och sms:a från (alltså den har en kamera men den använder jag inte eftersom skärmen är så liten att det inte är kul att titta på bilderna). Men jag har en iPad som inte sällan får agera kamera, så jag rotade igenom bilderna där istället.

Bilden kommer från resan till Berlin i april för snart ett år sedan... och jag var ändå besviken på att bilden inte alls var lika tjusig som det var i verkligheten, med ett hav av tulpaner och andra vårblommor. Jag bara älskar tulpaner men har alltid svårt att välja.

 


Januarilista i februari

 Roligaste Lisa utannonserade en blogglista för januari, och sen har man sett den poppa upp lite här och var. Med tiden blev jag nästan bitter att jag inte hängde på, tills jag kom på genidraget - jag gör det i februari istället! Och skulle 3 dagar vara riktigt hopplösa, är det ju finfint att januari har några fler dagar än februari. Mycket bra! Jag avser då att publicera inläggen i nya kategorin Lisas lista. Håll utkik över helt annorlunda inlägg.
 
Såhär sa Lisa då: 
 
Hörni, hörni, det är januari nu, och i januari ska ju vi som är coola ha en egen sådan där bloggkalender, minns ni? YEAH! Jag kom på det själv för ungefär en timme sen och började leta efter vad jag hade sparat min fantastiska lista som jag knåpade ihop där i början av december när jag var som avundsjukast på alla som hoppat på decembertåget. Tyvärr för mig visade det sig att jag hade sparat min lista på skrivbordet, slängt den i papperskorgen och tömt papperskorgen. YEAH! Jag skrev en ny.

Kopiera och hoppa på om ni vill! Så kan januari 2014 gå till historien som en rolig bloggmånad sedan.

Här är hela listan:

1. Kolla! Här är en bild jag gillar som jag hittade i min telefon.
2. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att tatuera in ett citat från en låttext i svanken…
3. En grej jag skulle vilja lära mig.
4. Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum.
5. Det bästa snackset är ju som vi alla vet…
6. Hepp! Dagens boktips.
7. Kolla! Här är en bild på stället där jag oftast sitter när jag bloggar.
8. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att hångla med en författare…
9. En grej jag skulle vilja vänja mig av med.
10. Kolla! Här är en bok som jag tycker är snygg.
11. Den bästa grönsaken är ju som vi alla vet…
12. Hepp! Dagens tv-tips.
13. Kolla! Här är en bok som jag tycker är ful..
14. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att byta liv med någon i en tv-serie…
15. En grej som gör mig vansinnig i vardagen.
16. Kolla! Här är en bild från mitt sovrum.
17. Den bästa osten är ju som vi alla vet…
18. Hepp! Dagens filmtips.
19. Kolla! Det här är ett fynd jag gjorde en gång.
20. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela huvudrollen i en film...
21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen.
22. Kolla! Här är en favoritbok från min bokhylla.
23. Hepp! Dagens musiktips.
24. En grej jag borde ta tag i.
25. Kolla! Här är en bild från mitt kök.
26. Den bästa frukosten är ju som vi alla vet…
27. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela i ett band…
28. Kolla! Här är en bok jag vill o-tipsa om.
29. Hepp! Dagens middagstips.
30. En grej jag är himla bra på.
31. Den bästa fikan är ju som vi alla vet...

En högtidsstund

 
Peter och jag har haft papperssydsvenskan oavbrutet sen vi flyttade ihop 1989... och när jag flyttade ut tog jag en gratismånad i december som flytterbjudande. Jag räknade iskallt med att få ett bra erbjudande i anslutning till att jag fick sista tidningen men inget hände. Jag ville inte visa mig för het på gröten, så jag avvaktade.
 
Efter ett par veckor kom till slut samtalet och jag har nu tecknat 3 månader till för halva priset. Det är inte så att jag inte vet att jag kommer att ingå i de fullbetalandes skara snart igen, men så länge det går att förhandla, så gör jag det. 
 
Idag kom första tidningen! Härligt! Och det löser även ett annat problem - suger upp slask från våta skor i hallen och i bilen.

RSS 2.0