Julaftonsfirande, som aldrig förr

Mitt hem - min trygga varma plats
 
 
Oj, vet knappt var jag ska börja.

Det känns tidvis varmt och gott i hjärtat, men mellan varven sliter och drar det, och jag har nära till tårarna. Jag kan säga så mycket som att fira jul med de hemlösa var en game changer, jag har blivit omskakad så att det aldrig kan bli som förr, precis som en av veteranerna på Soppkök Malmö hade förutspått.
 
I alla fall var det så att jag volontärarbetade med soppköket, tillsammans med ett par hundra andra, och totalt kom det runt 350 hemlösa eller behövande till Moriskan. Det serverades mat, dryck, finaste julbordet, man kunde bli klippt, omplåstrad, få sina kläder lagade, få julklappar och matlåda med "hem" (dvs att stoppa i sin ryggsäck). Vissa ville vara generösa tillbaka - t ex var det en liten gubbe som envisades att skala clementiner och mata mig med klyftorna. Trodde väl aldrig att jag skulle ta mat ur en uteliggares hand.
 
Jag stod i entrén första timmarna och i garderoben de sista. Värst var det i garderoben när det drog ihop sig till hemgång och de som inte hade något hem att gå till, förberedde sig för en kall och blöt julnatt. Jag kom i samspråk med Ove, som jag gissar var i min ålder, hur klar och normal som helst, inte full eller hög eller något. Han berättade att han oftast tillbringade nätterna genom att gå omkring för att hålla värsta kylan borta, så kunde han vila lite på dagen istället. Jag skulle vilja veta hur det blivit så för honom. Han var jätteglad för timmarna på Moriskan men hade hoppats på utdelning av handskar eller vantar, för han hade inga. Och kanske en ryggsäck, då hans höll på att rämna.
 
Jag kom i säng sent och sov oroligt på natten, och när jag vaknade på juldagsmorgonen, till frost och snö, kom tårarna, kunde bara tänka på dem där ute. Det kommer att ta ett tag för mig att hämta mig från den här upplevelsen.
 
Jag har t o m gått med i Facebook för att kunna följa Soppkök Malmö lite bättre. Får väl se hur det blir med det till slut, misstänker att det kan bli ett farligt gift.
 
Lånar en kommentar från FB om julaftonsfirandet, jag kan bara skriva under på det: 
 
Kändes så rätt att fira Julen med er. Det gör jag mer än gärna igen. Alla fantastiska människor man mötte. Känner mej lycklig och tillfredsställd. Längtar redan till nästa Jul. Det var längesen jag gjorde det sist. Äntligen har jag förstått meningen m Julen... 
Tack alla arrangörer, volontärer och gäster. Tillsammans blev vi ETT. 
Underbart
 
Sydsvenskans reportage, radioreportage.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0