Året 2014

Så här års gillar jag att blicka tillbaka och fundera över året som gått. Och den här gången blir det visst under de allra sista skälvande timmarna - jag och Malin har en lugn skön kväll här hemma och jag är också inbokad som chaffis framåt småtimmarna till Kata och hennes vapendragare, på party i Höllviken.
 
Jag får nog medge att det varit ett år då jag kämpat på med lite av varje, det har inte varit helt lätt att starta om på egen hand, jag har haft vissa förhoppningar på olika fronter, t ex jobbet, som inte infriats fullt ut, jag har behövt anlita försäkringsbolaget 3 gånger (översvämning, bilen som tappade ett hjul i farten och stulen jacka inkl alla nycklar med låsbyte som följd) och jag har behövt etablera mig i min nya singelstatus, inte minst inför mig själv. Å andra sidan, när det har kärvat, har mina vänner hört av sig och ställt upp med precis vad som helst. Superskönt!!
 
Det har också funnits fantastiskt starkt lysande ljuspunkter! Min kärleksaffär med mitt nya hus har varit nästan omtumlande ibland, så glad är jag för det. Och att jag började med yoga, fattar inte att jag väntat så länge. Och nu senast, det här med volontärarbete, det känns otroligt givande. Jag provar nu, månad för månad, att sammanfatta.
 
Januari
Julia och Neil kom hit och hälsade på, jättekul att lära känna Neil!
 
 
Jag åkte med jobbet till Dominikanska republiken, underbart!
 
Februari
Packa upp kartonger, packa upp kartonger, packa upp kartonger.
Och yogapremiär!
 
Mars
Jag fyllde 45. Hur kul var det? Inte värst faktiskt.
 
 
Då var det roligare när jag var på Österlen med några sköna bönor under förevändning att diskutera boken Egenmäktigt förfarande. Nog för att vi pratade om den, men hann med rätt mycket annat också, som att basta, promenera på stranden och shoppa.
 
April
 
Jag, Kata och Malin åkte till Skottland och hälsade på Julia. Vi gjorde också en hel del sightseeing. Det var jättemysigt!
 
Maj
 
Jag jobbade ganska mycket i trädgården, Julia kom på besök och Kata fyllde 17.
 
Juni
 
Vi firade midsommar i Falsterbo, Malin fyllde 10 och jag och Gunilla cyklade Helsingör-Köpenhamn. Vilken minnesvärd dag!
 
Juli
 
I juli restes det! Till västkusten och tillbaka (hälsade på kusin och moster), till Göteborg och tillbaka (Liseberg och Universeum), till Gränna och Visingsö.
 
 
Mest anmärkningsvärt var nog ändå att mina bröder kom på besök, en från Ecuador och en från USA, och de lyckades få till ett samtidigt dygn här i Malmö. Då hade vi party hemma hos mig.
 
Augusti
 
Jag hyrde stugan i Falsterbo, cyklade Vombsjön Runt med några jobbarkompisar, och så vann jag en Bianchi! Och dahliorna blommade som galningar. På minussidan, den där översvämningen...
 
September
 
Jag hade lite otur när jag körde till Tjörn med min mor för att träffa kusiner och moster... Men väl där, var det mycket trevligt!
 
Julia och Neil hälsade på igen, Julia skulle ju rösta! Jag var förkrossad över valresultatet.
 
Oktober
Det var party på jobbet där jag var i toppform. Jag badade i havet, både med och utan bastu. Jag cyklade en del.
 
November
Det var jätteroligt i Movember! Alla fina mustascher!! Och så fick jag gräva upp alla dahliaknölarna. Och så var det julbord i Köpenhamn.
 
December
Det är ju nu det! Finaste julpyntet, som alltid - julkortsparaden:
 
 
Mest av allt kommer julafton med de hemlösa att gå till historien. Jag tänker på det flera gånger varje dag.
 
Men lite roligt i december är också att jag har gått på dejt! Det var inte jätteframgångsrikt men ändå. Ett steg i rätt riktning, känns det som. Julklappen från Mor, en snygg gästhandduk, passar in på temat:
 
 
Och så har jag varit på intensivyoga i fyra dagar.

On the dark side

Tydligen kunde det ofattbara hända. Som den sista personen i universum gick jag med i Facebook. Julia har länge hånat mig för att jag sätter mina principer högre än intresset för mina döttrar (Julia fanns åtminstone ett tag nästan bara där, fast Wordfeud funkar också), Katarina vill  gärna att jag ska kunna lägga ut kärleksfulla bilder och texter om henne, och flera av mina kompisar har tjatat om allt jag missar genom att inte vara där. 
 
Men nu var det faktiskt soppköksfolket som fick mig att gå med. Jag har legat väldigt lågt, ändå har mina USA-kompisar fått vittring på mig och pinsamt nog minns jag dem ganska dåligt. Efter 30 år kan de vara ganska svåra att känna igen, de där söta 16-åringarna som jag kände. Men jag tackar snällt Ja till deras inbjudningar. Jag har blivit tillagd i en grupp för vår avgångsklass och där har jag till hjälp fått se ett par foton från 86, där jag kan minnas kompisarna lite svagt som de såg ut då. Dock liiiiite svårt att få ihop dem med de medelåldringarna de är nu, flera med barnbarn och allt.
 
Men JA, jag är imponerad av att alla finns där. Har tjuvkikat på en del gamla klasskompisar men inte orkat börja ta kontakt. Och det var väldigt fint att se soppköket efterlysa flyttkartoner, få svar från 10-talet personer inom en kvart som erbjöd sina.

Julaftonsfirande, som aldrig förr

Mitt hem - min trygga varma plats
 
 
Oj, vet knappt var jag ska börja.

Det känns tidvis varmt och gott i hjärtat, men mellan varven sliter och drar det, och jag har nära till tårarna. Jag kan säga så mycket som att fira jul med de hemlösa var en game changer, jag har blivit omskakad så att det aldrig kan bli som förr, precis som en av veteranerna på Soppkök Malmö hade förutspått.
 
I alla fall var det så att jag volontärarbetade med soppköket, tillsammans med ett par hundra andra, och totalt kom det runt 350 hemlösa eller behövande till Moriskan. Det serverades mat, dryck, finaste julbordet, man kunde bli klippt, omplåstrad, få sina kläder lagade, få julklappar och matlåda med "hem" (dvs att stoppa i sin ryggsäck). Vissa ville vara generösa tillbaka - t ex var det en liten gubbe som envisades att skala clementiner och mata mig med klyftorna. Trodde väl aldrig att jag skulle ta mat ur en uteliggares hand.
 
Jag stod i entrén första timmarna och i garderoben de sista. Värst var det i garderoben när det drog ihop sig till hemgång och de som inte hade något hem att gå till, förberedde sig för en kall och blöt julnatt. Jag kom i samspråk med Ove, som jag gissar var i min ålder, hur klar och normal som helst, inte full eller hög eller något. Han berättade att han oftast tillbringade nätterna genom att gå omkring för att hålla värsta kylan borta, så kunde han vila lite på dagen istället. Jag skulle vilja veta hur det blivit så för honom. Han var jätteglad för timmarna på Moriskan men hade hoppats på utdelning av handskar eller vantar, för han hade inga. Och kanske en ryggsäck, då hans höll på att rämna.
 
Jag kom i säng sent och sov oroligt på natten, och när jag vaknade på juldagsmorgonen, till frost och snö, kom tårarna, kunde bara tänka på dem där ute. Det kommer att ta ett tag för mig att hämta mig från den här upplevelsen.
 
Jag har t o m gått med i Facebook för att kunna följa Soppkök Malmö lite bättre. Får väl se hur det blir med det till slut, misstänker att det kan bli ett farligt gift.
 
Lånar en kommentar från FB om julaftonsfirandet, jag kan bara skriva under på det: 
 
Kändes så rätt att fira Julen med er. Det gör jag mer än gärna igen. Alla fantastiska människor man mötte. Känner mej lycklig och tillfredsställd. Längtar redan till nästa Jul. Det var längesen jag gjorde det sist. Äntligen har jag förstått meningen m Julen... 
Tack alla arrangörer, volontärer och gäster. Tillsammans blev vi ETT. 
Underbart
 
Sydsvenskans reportage, radioreportage.

God Jul!

 
 
Jag vet med mig att jag varit lite slarvig med julkorten i år. Någon stackare får få sin hälsning här istället för i brevlådan (dock rätt osannolikt att de bortglömda råkar vara här, men vem vet). Jag hoppas och tror att jag råkar stå i en grop eller att barne
 
Jag är någon helt annanstans när detta förinställda inlägg publiceras. Mer om det en annan dag, tror jag!

Lillejulafton

Ja, det var ju igår, det. Och jag hade inte så höga förväntningar på den dagen, kanske var det därför jag hade förmåga att njuta av de små glädjeämnena. För det första skulle jag jobba, undar när det hände sist den 23 december.
 
Undrar om inte roligaste episoden var i blomsteraffären, det var rätt smockat där inne och alla hade egentligen bråttom. Själv var jag något sen till svärmors besökstid på sjukhuset men ville absolut att hon skulle ha blommor vid sin säng, något sönerna inte funderat över. Jag hade orange papegojtulpaner och videkissar i åtanke. Hur som, det var vänligt käftslängande både mellan kunder och personal. En gammal farbror skulle köpa vita rosor, var osöker på om de verkligen var vita... detta diskuterades sen stund, innan farbrorn lät sig övertygas, och när den gullige killen i kassan (som är van vid gamla människor) frågade om han skulle ha cellofan, fick han fråga några gånger, innan gubben till slut svarade, Nä jag ska inte ha nån telefon! Skratt uppstod.
 
En kund fick en tjusig amaryllisbukett, en annan kund frågade vad den kostade, bara 200, då ville hon ha en prick likadan. (Detta gjorde ju inte att kön krympte precis)
 
Nästa kund som kom fram skulle ha "en julig bukett". Samme raring i kassan sa då "Vem är det till och varför?" varpå killen svarade "Svärmor!" Sättet han sa det på fick oss att känna att det kanske inte var hans älsklingsperson. Killen i kassan höll minen och sa, "Och hur mycket är svärmor värd?". Alla skrattade och ingen hade emot att vänta på sin tur.
 
Jag kom till slut iväg till min svärmor, och det var också ett glädjeämne att hon som blev bypassopererad i fredags, faktiskt var så pigg som hon var. Men när jag lämnade henne där i matsalen, med korvmiddag, hade jag en tår i ögat. Det är nog ingen rolig jul för henne, tänk om åtminstone svärfar hade levt och varit med henne. Och hon har en del sjukvård till att vänta när detta är läkt.
 
Sedan trodde jag att jag skulle ha en lugn och ensam kväll, men här var två söta döttrar som pysslade med sina julklappar. Jag tänkte egentligen inte laga mat till dem då detta var utlovat hos deras pappa, men han dröjde och till slut fick åtminstone Kata stekt äggmacka. Malin hushöll med lite stekt äggvita, te och pepparkakor. Sedan travade de över till Peter.
 
Resten av kvällen tillbringades med rödvin och wordfeud, och lagom när jag nickat till på soffan i granens sken, blev jag väckt av en efterlängtad telefonsignal och ett trevligt litet samtal. Sen var jag pigg igen en liten stund.

Bästa julskivan!

 
 
 
Hade jag bara vetat, hade jag köpt 5 ex och inte bara ett. Vilken underbar skiva! Nu har jag rätt många julskivor och har länge hållit Tropical Christmas som min favorit men har kanske kört den några gånger för mycket. Mycket talar för att denna nya kommer att gå samma öde till mötes.

Artisterna låter som att de festat hårt hela natten och sedan rätt berusade, och egentligen redo för sängen, ändå bestämmer sig för att stämma upp i sång, i ett underbart långsamt tempo med spruckna röster.
 
Varsågod, orkar du trängas en gång till innan jul, så gå till Åhlens och ställ dig i kön. Skivorna fanns i kassan och kostade 99 kr. Dessutom säljs de till förmån för Stadsmissionen.
 
http://www.ahlens.se/underhallning/julskiva/

Julstämning

Vädret bråkar ju verkligen emot. Jag såg både stockrosor och rosor i blom idag... men nu är det inte många dagar kvar till jul! 
 
Vi har fått in granen!
 
Lite sned och svårfotad, men mysigt är det i alla fall. Nytt för i år är att vi lagt fram klapparna redan, alla har lovat att inte snoka.
 
 
Idag har vi även färdigställt pepparkakshusen - två sexkantiga paviljonger (ett vanligt och ett glutenfritt). Skisserna hämtade från julälskarna som vanligt.
 
 
 
 
 
Även nytt för i år: jag lät barnen dekorera helt utan min inblanding. Ett framgångskoncept att de fick varsitt hus att dekorera - minskade bråket.
 
I köket, amaryllis och finaste ängeln som jag fick av Victoria i fjol.
 
 
Kan vi bara tänka bort den 22 och den 23 då jag dessutom ska jobba, och bara låta julen komma? Jag är otåligare än någonsin.
 
 
 

Bake&Wrap

 
 
Nu snurrar det på i ett galet tempo, men annars vore det väl inte december?
 
Jag hade höga ambitioner för nya bloggkategorin En godare jul. Man kan säga att jag jobbat mer på min karma än bloggat om den. Och det har gett utdelning, ett slags lugn i hjärtat och totalt ointresse för att kasta ut pengar på prylar. 
 
I alla fall, på min betalda välgörenhetsdag, som alla på mitt jobb får, jobbade jag på Ronald McDonald house i Lund med mitt team, teamet med programmerare, testare etc där jag jobbar med att se till att det som utvecklas kommer med i hjälpen. Det var iaf nästan exakt samma agenda som när jag var där för några år sedan med ett annat gäng, skillnaden den här gången var att jag slapp hålla i trådarna. Vi julstädade och pysslade och hade en fin dag. Nice! Tyckte att det var gulligt när det dök upp på Twitter/Instagram igår.
 
Men sedan blev det faktiskt av att mitt eget kärnteam, de andra som håller på med dokumentation på mitt jobb, också skulle ha en välgörenhetsdag. Eftersom jag redan hade förbrukat min, fick jag ta semester.
 
En halvdag var vi här hos mig och bakade och slog in julklappar; Bake&Wrap. Det blev 200 lussekatter och 2 billaster (med fällda säten) klappar. Sen var några av oss med på Fryshusets julfest för ensamma mammor med lite trista förutsättningar, som hölls på Comfort Hotel. Vilken fin eftermiddag!
 
Jag har jätteroliga bilder men skulle inte komma på tanken att visa mina ljusskygga kollegor på internet. Jag får nu medge att jag nästan är lite trött på lussekatter, trodde aldrig att det skulle hända! Har bakat till den här festen, till fotbollen, till Malins klass och till oss själva.
 
 
 
Dock fann jag en ljuvlig bild på FB, känns tomten igen, tro, Victoria?
 
Idag har jag semester och har slagit in en del klappar. Barnen har lovat att inte klämma eller läsa på rimmen. Det blir nog en prövning.
 
 

Olive Kitteridge

 
 
Jag har för tillfället HBO Nordic, för där ser Kata och jag Girls. Men på egen hand har jag störtnjutit av att se Olive Kitteridge. Man får följa familjen i fyra timmeslånga avsnitt och under 25 år, och i centrum står Olive, en verkligt kärv och inte minsta diplomatisk eller smidig lärarinna och hennes gemytlige make, apotekaren.
 
Fantastiskt välspeled, välfilmad och med tempo. Kan, som du förstår, bara rekommenderas.

Alldeles, alldeles varm i hjärtat

Som jag vill hålla kvar den här känslan!

Jag kommer från infomötet kring julfirandet med de hemlösa, där jag ska vara med som volontär.
 
Åh, vad fint de berättade om hur man möter människor med respekt, åh, vilken underbar glöd i deras ögon, de som varit med förut. Åh, vad fantastiskt att det inte kostat en krona att få en av Malmös finaste lokaler, fantastisk mat lagad av riktiga kockar, julklappar, artister, massörer, frisörer mm. Åh, vad jag är glad att det är dit jag ska på årets speciellaste dag.
 
En av arrangörerna sa något som jag tror fullt och fast på, att tar man väl det här steget, finns det ingen återvändo. Sedan kommer man aldrig att inte kunna se de där skuggorna till hemlösa under broar och i trappuppgångar. Det känns bra, men skrämmer. Kanske hjärtat brister.
 
Vill du också vara med men kanske har andra planer på julafton? Kolla här!
 
 
 
I bilen hem lyssnade jag på den radiokanal som bara spelar julmusik hela december och det kändes så rätt med Hallelujah med Leonard Cohen... ungefär såhär då.
 
 
Känns bara lite knasigt att lämna det här för att ta fram jobbdatorn en stund. Men har man lovat, så har man!

Morgonstund...

Söndag morgon med fullmåne
 
Även om det är motvilligt som jag går till jobbet i adventstid, är det faktiskt omöjligt att inte bli glad när dagens första mejl lyder såhär:

 
Och räknar jag rätt, är det 15 kakor som kollegan pysslat med i helgen! Jag har varken smakat eller lagt i burken, men i morgon, så!
 
 

Orup alltså

Jag har alltid gillat Orup, och jag vet precis när jag hörde honom första gången. Det var live, och nu daterar jag mig!
 
 
Jag såg dessa raringar på Sofiero - Roxette, Eva Dahlgren och Orup. Ratata var också med. Det var 1987.
 
Under åren har jag fortsatt att småle nästan jämt när jag hör honom. Jag älskade Från Djursholm till Davidstull, t ex. Ta mig tusan om han inte blir bättre med åren?
 
Och ja, jag förstår att Carola lipar till den här. 
 
 
Men när man vill bli lite ung på nytt, då... Snacka om musikvideo delux!
 
 
 

Jullov snart eller?

Nu har tiden kommit. Det känns precis såhär varje år ett litet stycke in i december. Jag vill bara sitta i soffan, glo på ljusstakarna, sippa på glöggen och ha julmusik i bakgrunden. Cirka allt annat kan kvitta. Det finns bara en sak som sänker arbetslusten ytterligare - julgranen. Så säkrast att vänta lite med den! Blev dock mycket sugen när jag såg granförsäljarna idag.
 
Men jag har åtminstone varit klok att ta semester på fredag och fredagen efter, även om båda dagarna kommer att kräva "hårt arbete", dock på jultema. Sen ska jag märkligt nog jobba 22 och 23. Har väl aldrig hänt förut.
 
Och semester kan behövas, så som allt annat snurrar på - det är nästan bara roligt, men kalendern är tjock.

Grattis Julia!

 
Är det verkligen möjligt att det är dags med ytterligare en födelsedag? Att du, Julia, fyller 21? Jo, så är det faktiskt!
 
Jag har hört att du ska firas på Laserdome, blir säkert hur bra som helst. Och jag gissar att denne raring har något speciellt förberett också.
 
 
Jag har ju skickat ett litet paket (har du kunnat hålla dig från att öpnna i förväg?) och en liten överföring till ditt konto.
 
Jag saknar dig, Julia, men om bara 4 veckor ses vi!!
 
 
Jag ska skåla för dig på kvällens julfest!
 

RSS 2.0