Livsnjutarna och jag

I morse tog jag en promenad ner till Sibbarp för att se om vattnet fortfarande var skönt. Det var det, föga överraskande.
 
På vägen möttes jag av rätt  många gamlingar iförda badkläder och handduk eller badkappa, oftast på cykel, våta i håret. Vissa med kaffekorg, andra med tygpåsar med kanin- eller blomtryck, alla med ett leende till övers och många hejade t o m på mig trots att vi inte känner varann.
 
Jag tänkte då, att sådär vill jag också bli när jag blir gammal, om jag nu får bli gammal. Cykla ner för mogondopp, strunta i att borsta håret eller ta på smink, packa det jag tycker om i fikakorgen, sitta på en bänk och språka med likasinnade.
 
Sen tänkte jag lite till. Om jag följer normen ska jag jobba 20 år till. Ska jag verkligen vänta med livsnjuteriet tills dess? Skulle inte tro det. Det är bara att välja, redan idag, vad som är livskvalitet för mig. Och jag är ju en god bit på väg, jag var dock vid havet, osminkad, med tygväska, och jag bytte några ord med tanten som gick upp ur vattnet när jag gick i.
 
Och inte var det så konstigt att tanken på Ann Heberleins krönika från i morse poppade upp i huvudet på mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0