Årets badstränder

Funderade över vilka stränder jag badat från i år, och eftersom jag allt som oftast har kamera med, hjälpte fotona till att minnas...
 
Punta Cana, Dominikanska Republiken i januari; konferens med jobbet
 
Några gånger från på Kallis under vintern, mest Sibbarp, men även Ribban. Från Kallis vågar man ju inte fota men jag har en gammal vinterbild från Sibbarp.
 
 
 
 
Scaniabadet, mitt vanligaste dopp i samband med cykelträning maj-oktober
 
Falsterbo i mitt hjärta! Här badar jag både tidig sommar, högsommar, och sensommar, brukar avslutas med ett nakenbad på natten i goda vänners lag när det går mot höst. Det blev faktiskt i natt!
 
Nivå, Danmark i juni; cykeltur med Gunilla
 
Södra Rörum, Österlen, med familjen S i juli, Katas bild
  
Sunna, Tjörn, i juli
 
Norra Munkeby, nära Lysekil, i juli
 
Kvällsdopp från bryggan i Falsterbo blev det några gånger under vår gassiga vecka i månadsskiftet juli-augusti
 
Det enda bad som uteblev var det för ett par helger sen i Mellbystrand, det var helt enkelt för blåsigt och regnigt dagen efter till och med för mig.
 
Jag badar glatt vidare i havet; oftast Sibbarp någon helgmorgon, senast igår morse i kristallklart stilla vatten. Nästa helg tror jag minsann att det blir salta västkustbad igen!
 
Jag inser att antalet bad i havet mycket väl fungerar som ett underlag på om det varit en lyckad sommar för mig. Förfasas mer än jag vill visa när någon säger "Äsch, jag har inte badat i havet en enda gång i år." Hur man man vara så olika?
 
 

Lite blött

Patrick Perssons (SDS) bild; här brukar jag annars cykla...
 
Jag togs på sängen vad gällde nattens oväder! Hade kollat ganska dmi noga, då jag skulle på traditionell Falsterboweekend med mina gamla tullarkompisar, och det alltid ingår midnattsbad och ofta promenad dagen efter, och vi vill ju alltid sitta ute så mycket det går. Det var utlovat låga staplar regn under natten, men sol på söndagen. Vi lyckades sitta ute både under middagen och till frukosten.
 
Vi gick fint och nakenbadade när mörkret fallit, ingen bråkade emot som det ibland kan vara, och på väg tillbaka tyckte vi att det var lite ovanligt fuktig och varm luft men hängde inte upp oss på det. Jag var tröttast och stupade i säng först efter kaffedrinken (hade haft lite stökig natt innan med kramp i ett lår och dessutom en kräkande dotter, så jag hade och skylla på). Efter några timmars sömn vaknade jag av störtregn, och sen blev det åska och blixtar. Kl 05 var jag uppe och tittade på skådespelet en stund, sen var jag vaken och sov om vartannat fram tills halv åtta. Då vaknade vi allihop och började kika på rapporter på internet. Tanken slog mig att det kunde vara översvämningsläge igen hemma hos mig. Och på internet varnades det för att ge sig ut. Vi var alla lite rastlösa och ville komma iväg.
 
Men redan innan frukosten var uppäten hade jag fått 6 mejl och sms där rara vänner undrade om jag blivit översvämmad på nytt, och i så fall erbjöd de sin hjälp, och i vissa fall t o m sina karlars hjälp. Då var det faktiskt så fint att min egen exkarl gjorde en insats och gick hem till mig och kartlade att jag klarat mig den här gången. Samma tur hade inte mina grannar och inte heller många andra malmöbor. Jag är så glad och tacksam över att jag har vänner som gärna vill ställa upp i vått och torrt! Det värmer! Jag är likaledes glad och tacksam att jag slapp kalla in dem den här gången.
 
Nu gäller det att ladda för ny vecka! Malin kommer snart och jag ska fixa middag till mig själv, henne och Katarina.

Våra vänners liv

 
 
Åh, raraste Åsa, expert på TV-serier, gav mig den här boxen när jag fylle år senast. Och jag har verkligen dragit ut på nöjet; det har varit som att krypa in under en varm filt och bara njuta. Nu har jag sett sista avsnittet och saknar den redan.
 
Serien handlar om 4 gamla killkompisar, nu i 30-årsåldern, som alla brottas med olika utmaningar, kärlek främst, men även jobb, barn, sjukdom, livets många ups and downs. De träffas regelbundet och lagar mat till varann.
 
Och när "David", i sina randiga halsdukar och blommiga skjortor, ser "mig" rakt in i ögonen genom tv-rutan, är det inte utan att jag önskar jag att jag var Marie Richardsson!
 
 
Ser nu att den finns på svtplay också.

Ett sommarprojekt

 
Jag hade inte så många punkter på min to do-lista för sommaren, ändå blev nästan ingen av... Visserligen fick jag rensat i bastun och packat upp lite flyttkartonger med det var på tving av översvämning när semestern just var slut dessutom.
 
Men jag påbörjade ett, tog ett foto på min ytterdörr och tog med till färgaffären för att fråga vad jag skulle ha för att snygga till den.
 
 
Jag tänkte mig måla/lacka/lasera för enhetlig färg och snygga till slitaget vid handtaget.
 
 
Damen i butiken menade att det vore finare att slipa bort allt det gamla och få fram teakfärgen, om det nu var teak, vilket hon trodde. Så jag köpte en flaska teakolja och tänkte att jag ju kunde slipa en dag när andan faller på, och sen smörja in dörren. Det gjorde den nu aldrig, föll på alltså, så när jag kom på vem jag skulle fråga, blev jag lycklig.
 
Den där flotta festen som jag var på förra helgen, när jag blev tillfrågad om jag var vän med värden eller värdinnan, tvekade jag varje gång om jag skulle säga att jag var värdinnans kompis eller värdens mest nöjda kund. Nu sa jag ändå att jag var värdinnans kompis, tyckte liksom att det arbetsmässiga kanske inte skulle vara fog för en festinbjudan. Efter dörrjobbet är jag nu dock ännu mer nöjd.
 
 
 
Teakfärgad, sidenmatt, vacker, hårdvaxad, precis som golvet (dock ek och inte teak) som samme hjälte slipade fram till mig när jag var nyinflyttad.
 
 

Några ljusglimtar

Igår var jag på en riktig storstilad fest som inte låter sig återges på en simpel blogg. Men några ljusglimtar vill jag minnas.
 
Världens mest välrenoverade sommarhus och en ljuvlig tapet med passionsblommor och kaprifol. Hade kunnat titta på den i evigheter.
 
När kaffet kommer på borden efter maten och mina två bordsherrar som på en given signal reser sig med siktet inställt på baren, "Dags för kaffegök!", och så kommer de tillbaka med ett präktigt glas vodka att spä ut sitt kaffe med. Själv valde jag mjölk i mitt.
 
En okänd människa (ja, det var flest sådana) som när jag presenterade mig svarar "Karin... Hm, är det du som brukar erbjuda U (värdinnan) lite tufft motstånd i WordFeud?" Roligt att vara känd för nåt, liksom!
 
Idag är det lite trött. Och regnigt.

På fejjan till slut

Ah, det är inte så bra som ni tror, att jag nu plötsligt lämat mina principer bakom mig och gör er sällskap i den stora lyckliga facebookfamiljen. Men litegrann är jag visst där ändå just nu!
 
 
Återstår att se om någon nappar. Konstigare saker har hänt.
 
Och vinsten, jo, jag köpte en jättefin bok om Tour de France på Adlibris, och då kunde man skicka in sitt ordernummer och vara med i utlottningen av en helt ny Bianchi, värd 13000 kr. Så det var väl spenderade 230 kr! Vinnaren drogs samtidigt som den första cyklisten gick i mål på Champs-Elysées. Nu är cykeln kanske inte sådär superny när jag väl får den men det får jag helt enkelt ta!
 
Mitt smarta porträtt är från när jag just cyklat klart Vombsjön Runt med jobbet häromveckan.
 
Och ett annat napp med hjälp av sociala medier i veckan, hade försökt anmäla min översvämning till försäkringsbolaget i en vecka, omöjligt att komma fram, fick bara, efter att ha knappat in en miljon val och uppgifter "Just nu är det många som ringer, var god försök senare" i örat några gånger. Testade att twittra, och nästan genast fick jag kontakt och lösöret reglerat... Såhär löd min vädjan:
 
 
 
 

Spännande odling!

Jag blev så glad över de där små plantorna som jag fick av Victoria, men måste medge att jag på sistone känt mig lite pressad av tomaterna. De har blivit jättestora, behöver ständigt vatten, välter när det blåser och borde förstås ha planterats om för att riktigt trivas. Men de ger många goda tomater, röda och gula om vartannat.
 
Squashen dog för ett tag sen efter lite för hårdhänt bladlusbehandling. och ett tag trodde jag att auberginen skulle gå samma väg. Men... innan jag berättar, några bilder på dess utveckling...
 
Först såg den ut såhär:
 
 
 
Fick hållas på fönsterkarmen ett tag för att växa till sig:
 
 
Nu har den varit ute rätt länge och jag har fascinerats av de vackra, taggiga och lite mystiska blommorna:
 
 
Och så idag, en överraskning!
 
 
Högst tveksamt om jag nånsin kommer att kunna med att skörda! Gissar att du fått 50 st meterlånga vid det här laget i ditt perfekta orangeri, Victoria, men jag är megastolt över denna lilla raring!
 
 

Livsnjutarna och jag

I morse tog jag en promenad ner till Sibbarp för att se om vattnet fortfarande var skönt. Det var det, föga överraskande.
 
På vägen möttes jag av rätt  många gamlingar iförda badkläder och handduk eller badkappa, oftast på cykel, våta i håret. Vissa med kaffekorg, andra med tygpåsar med kanin- eller blomtryck, alla med ett leende till övers och många hejade t o m på mig trots att vi inte känner varann.
 
Jag tänkte då, att sådär vill jag också bli när jag blir gammal, om jag nu får bli gammal. Cykla ner för mogondopp, strunta i att borsta håret eller ta på smink, packa det jag tycker om i fikakorgen, sitta på en bänk och språka med likasinnade.
 
Sen tänkte jag lite till. Om jag följer normen ska jag jobba 20 år till. Ska jag verkligen vänta med livsnjuteriet tills dess? Skulle inte tro det. Det är bara att välja, redan idag, vad som är livskvalitet för mig. Och jag är ju en god bit på väg, jag var dock vid havet, osminkad, med tygväska, och jag bytte några ord med tanten som gick upp ur vattnet när jag gick i.
 
Och inte var det så konstigt att tanken på Ann Heberleins krönika från i morse poppade upp i huvudet på mig.

Oväntat designmöte

Muggen har jag köpt som present, stor och fin, perfekt till te. Har inte plats i skåpen själv...
 
Jag har inte haft så höga tankar om Hemtex innan, mest sett det som ett ställe där man alltid kan handla billiga handdukar etc. Men på sistone har jag handlat där en del, och nu är jag hooked. Det visar sig att de då coh då ger ut begränsade kollektioner tillsammans med formgivare, och den här senaste av Nadja Wedin är så fin att jag skulle vilja ha allt. Jag älskar hur hon skojar med undulatens fjäderdräkt, låter den låna gråsparvens.
 
Jag pratade med damen i kassan och det visar sig att Hemtex har sitt huvudkontor i samma lokaler som textilhögskolan (eller liknande) och att de på så vis knyter formgivare till sig. Som extra bonus går en del av det man betalar för grejorna till SOS barnbyar.
 

Jag fick en löpare...
 
... och en lampskärm
 
 
 Mönstret är också vackert i svart:
 

Vombsjön Runt

Allén innan depån med blåbärssoppa och bulle, vid Övedskloster, bild från arrangörssajten
 
 
Ja, jag håller med arrangörerna om att Vombsjön Runt är "Den vänliga cykelrundan". Så mycket fin service vi fick med allt vårt krångel med föranmälan av företagsgrupp, sätta upp vårt eget tält mm. Vacker är den också, rundan! Vi var ca 15 från jobbet och så hade vi vårt tält med lite info om vårt vägörenhetsprojekt. Mycket praktiskt med ett tält att samlas i före och efter. Vi hade representanter i alla rundor, 35, 65 och 110 km.
 
Här en något slagen hjälte med svaga ben och svett som rinner ner i ögonen efter 65 km på 2:45:
 
Firade namnsdag gjorde jag också!
 
 
Såhär fint skrev Sydsvenskan om loppet.
 
 

Panta rei

Efter att igår ha landat och föreberett mig inför vardagen genom att ha storstädat (först stugan, sen här hemma), njutit av det underbara bitterljuva sista strandpasset i Falsterbo samt gjort alla tre delarna av mitt yogaprogram på CD, skulle jag gå och lägga mig i god tid. Lite spännande var det med alla blixtarna men jag somnade snällt ändå.
 
I morse vaknade jag av mig själv vid 06, perfekt att komma in tidigt redan första dagen efter semestern, skulle bara kolla sydsvenskan i iPaden för att se om vädret ställt till med något på E22:an eller så. Nöjd med att ingen blixt tagit strömmen i från mig. Rubriker om översvämningar, främst i Limhamn... men man hade väl märkt om man fick det?
 
Öppnade dörren ner till källaren och möttes av... VATTEN i massor. Nu några timmar senare känns fötter och händer som russin efter allt vattenutkastande. Det stod ganska mycket vatten i garaget, spelhålan, tvättstugan, badrummet, bastun, men Katas rum hade klarat sig.  Henne ringde jag och väckte kl 09, så kom hon hit och hjälpte till några timmar.
 
 
 
 
Jag insåg snabbt att garaget var det mest känsliga och det som fanns längst ner i ett 10-tal flyttkartonger var givetvis blött. En del gick att torka/tvätta (t ex massa babykläder) men en del fick kastas. Det enda som gjorde ont att kasta var det fina häfte som Malin fick av dagis när hon slutade där, med bilder från hennes första dagar där, 15 månader gammal, fram tills hon var 6 och började F-klassen. De bilderna har vi ju inte själva negativ/filer på. Men allt annat kändes bara som prylar, en del påsk- och julpynt var det rentav skönt att rensa.
 
Jobbet är såklart inte avslutat, nu är allt tömt och ska torka, men det finns prylar och tvätt överallt. Jag har dock köpt rätt många förvaringsboxar i plast.
 
Grannarna säger att det bara en gång på 10 år kommit in vatten tidigare, och inte alls i den här omfattningen. Så låt oss hoppas att det dröjer till nästa gång! Vissa av grannarna hade märkt vad som pågick redan igår kväll och var uppe och jobbade till 04:30 i morse. Vattnet hade kommit in genom garageporten, trädgårdsdörren i spelhålan samt genom brunnen i tvättstugan.
 
Peter erbjöd sig snällt att komma med sin bil med dragkrok + släp, men innan det hann hända, flirtade jag med en av grannarna som drabbats mycket värre och hyrt en hel liten flyttbil för sitt skräp. De tog alla blöta kartonger + den fina mattan som man nog aldrig skulle få torr igen. Och jag gav dem en pizzapeng till i kväll! Själv körde jag sen ytterligare ett lass med vattenskadad gitarr, mitt vanliga sopsorteringsjox och nu känns det ganska skönt.
 
Imorgon: gå till jobbet och ha lite vardag?
 

Falsterbo i mitt hjärta

Som jag älskar denna altan; både stenpusslet på marken och att man kan sitta under det höga taket i kvällssolen
 
Semestern avslutades med en vecka i Falsterbo, och det var mycket mysigt. Vädret var toppen nästan hela tiden, havet var ljummet och klart, kraven var låga och eftersom det är ett ställe jag varit på sålänge jag kan minnas, får jag alltid en känslomässig boost av att vara där. Båda barnen har haft kompisar där lite till och från och jag har också haft en del besök.
 
Mest var vi på stranden men dit tog jag inte med kameran.
 
Malin skejtar på altanen, needless to say, hade varit förbjudet när vi var barn
 
Min kusin som var i huset före mig lämnade både mat och dryck till mig, ungefär vad man orkar i middagsväg i värmen
 
Det gamla stenbordet som vi sällan sitter vid. Men badkläderna torkar i ett nafs om man lägger dem där!
 
Redo för förmiddagsfika mellan husen, här är det alltid skugga
 
Kata nyttjar Malins simring
 

RSS 2.0