Impulsköp

 
Eftersom jag tydligen fortfarande har behov av att trotsa min mor, var svaret blankt nej när hon i all välmening frågade om jag inte skulle köpa några solcellslampor på Ikea.
 
Några timmar senare grämer jag mig över att bara ha köpt en förpackning (det var otroligt utsorterat på solcellslampsfronten).

Det hemska ensamma livet som frånskild

Äh, ba' skoja!
 

Såhär kan man tydligen också ha det.
 
Premiär för middag på vinterassen i min ensamhet. Helt okej, faktiskt. Liiiite varmt, men skulle aldrig falla mig in att klaga.

Från soffhörnet

 
Alltså, fatta att jag trivs i min soffhörna! Ibland känner jag mig så jädrans lättviktig som kan bli så lugn och lycklig av att ha nåt fint att titta på. Samtidigt är jag tacksam för det, snacka om gratisnöje! 
 
Ännu lyckligare blev jag igår när jag cyklade in till stan och alla de där blommande träden släppte ifrån sig de ljuvliga dofterna som påminner om att det är sommar på gång.
 
I stan träffade jag de gamla raringarna från tullartiden, vi åt på DubbelDubbel och satt sedan på Möllan och såg helt andra slags människor än dem man brukar se på Lilla Torg.
 
Verkligt lugn blev jag när jag kom hem, och det bortslarvade Visakortet låg i ett par byxor. Kändes lite jobbigt när jag skulle betala på restaurangen och det inte låg i plånboken.
 
Idag väntar plikter såsom stå i fotbollscaféet och klippa gräs i Falsterbo. Men när solen skiner, känns plikterna snarare som en ynnest.

Skottland - Afternoon tea i Tower Restaurant

Snittar, scones och desserter
 
Det fanns också upplevelser som inte kvalade in som lågprisupplevelser... bl a Afternoon tea i Tower Restaurant. Ändå kunde fyra personer få afternoon tea inkl champagne/mojito för dem som hade åldern inne för samma pris som två fick afternoon tea exkl drinkar på The Langham i London. Restaurangen låg i direkt anslutning till National Museum of Scotland (som var mycket modernt, innehållsrikt och gratis).
 
Jag hade bokat på förhand och hade fått ett fint bord med utsikt över Edinburgh castle. Det var hög service och fina grejor. Goda bakverk!
 
Julia fick en Green tea mojito mot att jag fick fota henne med den, jag fick champagne
 
 
Katas bilder
 

Odla!

Jag gillar ju trädgård och blommor väldigt mycket men har aldrig engagerat mig så mycket i att odla själv, mer än möjligen lite kryddor och en och annan färdigköpt tomatplanta. Jag tycker att det verkar vara onödigt mycket pyssel, och så har vi ofta varit borta några veckor på sommaren och jag har då inte velat ordna passning till växter.
 
Men nu ska det visst bli ändring! Igår hade Victoria (en odlingsfantast med eget orangeri där allt möjligt växer) med sig lite plantor! Det ska bli spännande. Jag har satt dem på min vinterass så länge där det är väldigt varmt och skyddat.
 
Tomaterna kommer från kärnor som Victoria spottat ut på ett hushållspapper och sedan lagt i jorden:
 
 
Squashen fick sig nog en liten smäll igår, den var lite platt på stjälken i höjd med sin torvkruka, men jag hoppas innerligt att den klarar sig - den är redan så fin och luden:
 
 
Lilla auberginen får gömma sig under myntan på fönsterkarmen ett slag till. Den är nog inte mogen för utomhus ännu:
 
 
När jag ändå var på Bauhaus och köpte krukor och jord, råkade några påsar dahlior och anemoner följa med hem... Nergrävda och jag hoppas att jag kommer ihåg var och lämnar dem i fred när de förhoppningsvis tittar upp när det börjar bli sommar...
 
Dahliainlägg från för längesen...
 
 

Skottland - bussturen

 
Första heldagen steg vi upp tidigt för att vara på bussen kvart i nio. Jag hade bokat turen hemifrån, och jag är helt säker på att jag valde rätt leverantör - Heart of Scotland. De är en av de lite mindre bussreseföretagen med några få minibussar. Vår buss var helt ny, bara en vecka gammal, och mycket bekväm. Den hade plats till 16 personer och jag var den enda som hade barn under 20 med mig. De andra passagerarna kom från Tyskland, Italien, Hongkong, Dubai mm, och guiden lyckades på ett charmigt sätt göra narr av de olika nationaliteternas särdrag.
 
Vår tur "Best of Scotland in a day" tog oss till många fina platser, som lilla Dunkeld med sin urgamla katedral, Blair Castle, Queen's view och en skogstur med vattenfall. Vi kom till södra delen av highlands och fick del av den vackra naturen utan att behöva så många timmar i bussen.
 
Här "några" bilder:
 
Katedralen i Dunkeld
 
 Utanför katedralen
 
 
 
Blair Castle med omgivningar - man fick bara fota i ett rum där inne:
 
 
Men alla rummen var spektakulära, kanske allra mest entréhallen, där utsmyckningen var gjorda av vapen (dessa bilder från Internet):
 
 
 
Ett av vardagsrummen:
 
 
Varje hel timme kom det säckpipeblåsare till uppfarten utanför slottet. Roligast var nästan alla porträtten i slottet - de var allt annat än förskönande. Så många fula människor som målats av!
 
Queen's view och Loch Tummel - man såg ända till Glencoe vilket tydligen var ovanligt
 
Skogstur inkl vattenfall; minsann om det inte är jag som står längst till vänster på lusthusets balkong
 
Vi var nöjda men trötta när vi kom tillbaka till Edinburgh 10 timmar senare. Jag och Malin åkte till hotellet; Julia och Kata till korridorsfest i Glasgow.

Min snygga grannes häck

 
Nej, nu blev det fel! Det skulle ju vara min grannes snygga häck. Men blev det bättre egentligen?
 
Slut på tramset, till saken! Jag kan inte låta bli att fascineras över naturens förändringar, och nu har jag under en månad spanat på häcken tvärs över gatan utan för köksfönstret.
 
Så här såg den ut 21 mars:
 
 
Sedan, en bild i veckan, ungefär:
 
 
 
 
Och så idag, den 21 april:
 
 
Tydligen har jag haft så fullt upp med den här spaningen att jag missat att dokumentera mitt enda fruktträd, troligen plommon, som nu står i vit blom.
 
Igår fastnade även denna del av köksfönsterutsikten på bild:
 
 
Det var strax innan vinterassen invigdes i sitt rätta syfte!
 
 

Glad påsk, förresten!

Man kan ju bara inte klaga när våren anländer med buller och bång lagom till allas första långhelg!
 

För oss - premiärfrukost i trädgården, nogsamt iakttagna av en av grannkatterna.
 
 
Malin fick nästan genast anledning att hämta sina nyinköpta solglasögon.
 

Skottland - Camera Obscura

Malins huvud serverat på ett fat!
 
Nej, varje litet ögonblick på vår Skottlandstur ska inte få ett eget blogginlägg, bara lugn! Men det finns några highlights som inte får glömmas, och då sparar jag dem här i mitt bästa arkiv - min blogg.
 
Edinburgh var fantastiskt vackert, och det fanns så mycket att se på så kort tid. Vi fick helt enklet välja bara ett par små saker. Vi hade förstått att mycket sevärdheter låg utmed the Royal Mile, och vi fick tipset att börja vid slottet som ligger högst upp i ena änden, för att på så vis också få nerförsbacke. Smart. Men vi gick inte värst långt på den - första, bästa och mest utmattande stoppet var på Camera Obscura. Det var ett torn med 5 våningar av olika optiska illusioner som jättekaleidoskop, hologram, värmekamera, kikare mm, och det mesta kunde man testa på sig själv. Mycket kul! Huvudattraktionen var dock den 160 år gamla Camera Obscura, en liten spegel som var finurligt placerad högt uppe i tornet, och som fångade solljuset på ett sätt så att det gick att projicera bilden på ett urgröpt träbord i en alldeles mörk salong där kanske 40 personer åt gången släpptes in (på en tid som man fick redan i entrén). Guiden var mycket underhållande och kunde genom att dra i ett snöre flytta spegeln så att vi fick se 360° av Edinburgh. Det kändes bara litegrann som smygfilmning av stadens människor...
 
 
På toppen av tornet fanns också kikare där man kunde se ut över hela Edinburgh, eller bara ta foton:
 
Det var så läckert att se havet vid stadens slut.
 
Edinburgh castle

Skottland - budgetvalen

Vår resa till Skottland innehöll en mix av extravagans och budgetval. Det jag kunde styra hemifrån blav såklart lite snålare, men det var jag nöjd med, med tanke på hur mycket pengar som rullade när vi väl var på plats.
 
Vi reste med EasyJet, ett val jag var rädd att jag skulle ångra, men det flöt på hur fint som helst och vi landande rentav en halvtimme före beräknad tid. För flygbiljetterna (3 pers) betalade jag 2858 DKK (3490 SEK). Det tycker jag var helt OK, helst under den attraktiva påsklovsveckan. Fast, får erkänna att det var pris utan incheckat bagage. Sedan ångrade jag mig och la till 2 väskor för 588 DKK totalt.
 
Hotellet - jag bokade oss på ett PremierInn - enkelt boende med noll charm, men rent och fräscht och 24 h service i "receptionen" (2 bemannade servicedatorer). De kunde dock t ex boka taxi åt oss. Vi hade 2 rum bokade i 4 nätter och jag betalade 268 GBP för det (knappt 3000 SEK) - det tycker jag var ett fynd! Men då fick man betala extra för WiFi (10 GBP för 7 dagar), och frukost ingick inte, men fick att fås i den likaledes fantasilösa familjerestaurangen typ Jensens Böfhus intill. Vi bodde i Leith, norra delen av Edinburgh, lite off, men helt OK. Det är för övrigt där som J. K. Rowling bodde när hon skrev de första Harry Potter-böckerna. Med bussen var man i centrum på en kvart (och det kostade 1.50 för vuxna och 0.70 för barn). Bussen hade fritt WiFi också.
 
På tal om Harry Potter: vid flera tillfällen passerade vi Fettes College, som stått som inspriation for Hogwarts, en privatskola där även Tony Blair gått. Man kan säga att taxichaufförer och andra hellre skröt om J. K. Rowling än om Blair...
 
Extravagansen ska jag berätta om lite senare. Har inte vågat logga in på banken men ska göra det alldeles strax!

Skottland - The Royal Yacht Brittania

 
Litegrann önskar jag att detta inlägg skulle handla om hur härligt det var att besöka den kungliga familjens lyxyacht, numera muesum, precis intill vårt hotell in Edinburgh. Men både tid och reskassa höll på att ta slut, så vi fick nöja oss med att se henne från utsidan samt att besöka shoppen.
 
Det nöjet skulle dock inte underskattas. Shoppen var jättefin och rätt dyr, bl a fanns tjusiga seglarkläder samt massor av fint porslin för att uppmärksamma olika jubileum som drottningens 60 år på tronen. Jag var lite sugen både på temuggar och kökshanddukar men la band på mig. Malin, däremot, kunde inte motstå världens sötaste hund. Hon valde i en evighet och jag småpratade med den paranta damen i kassan under tiden (det fanns naturligtvis också en yngre manlig expedit i rutiga brallor). När Malin väl bestämt sig, kastade jag obetänksamt ur mig en fråga om att det kanske fanns någon kunglighet som hade en sån hund? Damen drog efter andan, och sa  inte så lite förebrående: "Yes, dear, the Queen." Lång paus. "She has two corgies, named Holly and Willow."
 
 
 
Vill du du veta mer? 
 
Det är lite lustigt att skottarna som i stor utsträckning hatar England, verkar älska kungahuset. Men kärleken är nog besvarad - visst har ni sett prins Charles i kilt? Och kungliga semestrar tillbringas med fördel i Skottland.

Skottland - ett vykort

 
Så himla fint det är i Edinburgh!
 
 

Skottland - dåligt med bloggtid

 
Vi har det kul men ganska intensivt här. Mest överraskande är vädret, mest sol och hittills inte en enda droppe regn. Idag har vi bestämt träff i receptionen kl 10 med avsikt att turista i Edinburgh, ska bli intressant.

Skottland - lamm och får

 
Oj, vad mycket får och små söta lamm vi fick se igår! Vi åkte rätt mycket upp och ner för berg och guiden påpekade att ju högre upp man kommer, desto senare föds lammen pga av att det är kallare. Vi fick också se vårblomning i olika stadier på samma vis - magnoliorna nästan förbi i Edinburgh, men på väg upp, gullvivsfält, vitsippebackar, och påskliljor precis överallt. Tidig vår och sen vår på samma dag, alltså.
 
Ja, man får ge honom rätt, närmre Edinburgh var det gott om lamm, men inte uppe på platåerna i highlands. Men var då för blyg för att fråga, ville ju inte visa vilket slags storstadsbo med noll erfarenhet av boskap jag är, har inte lamningen att göra med när tackan blev dräktig?
 
Enligt samma pålästa och pratglada guide finns det 8 miljoner får i Skottland och 5 miljoner människor. Skottarna själva är inga stora fårätare men tar vara på ullen för allt sitt ylle. Köttet går oftast på export till England. 
 
Frågan är hur jag ska kunna njuta av lamm framöver efter att ha sett dessa små ulliga tussar i gröngräset? De allra minsta låg bara i gräset och vilade, de lite större pinnade efter sin mamma på spinkiga små ben.

Kanske...

 
Det finns inga garantier, men det KAN vara så att idag är dagen då den nyköpta Blocketgräsklipparen ska invigas.
 
Om 200 kr var ett fynd eller ej, återstår alltså att se!

Och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla

 
 
Håkan Nesser har ett par riktigt långa boktitlar som blivit film, både Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö och nu Och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla. De två böckerna och filmerna har en del gemensamt, 60-tal, snygga svenska sommarmiljöer, ung omöjlig kärlek, våldsamma män, tjusiga kvinnor. Det är utan tvekan boken om Kim Novak som är bäst, en riktig favorit, men jag gillar även denna. Och så såg jag då filmen igår, premiärkväll på Spegeln med max 8 personer i salongen...
 
Sydsvenskan gav ganska syrlig kritik, och jag håller med till viss del - det fanns flera ologiskheter som jag retar mig på när jag ser film, t ex den mördade mannen, Signhilds pappa, som i pressen beskrevs som tvåbarnsfar. Då måste det andra barnet ha varit väldigt osynligt (eller utfluget). 
 
Men jag förlorar mig i miljörerna, barndomssverige, då allt var lite tystare och lugnare än nu. Att se ungdomarna utan mobil i hand kändes också befriande. Jag gillade ljuset, t ex en morgon när Mauritz kom hem innan solen gått upp, det gråa ljuset som bara finns på sommaren.
 
Det var på det hela taget ganska tragiskt men fängslande. Och jag gillade att se nya skådespelare, nya ansikten.
 
Kvällens biopremiär avslutades med en annan premiär - sitta ute på Lilla Torg, sippa på ett glas vitt och spana på folk och snicksnacka. Till skillnad från i biosalongen var det ganska fullsmockat... Lustigt nog var det varmare vid gasolvärmarna på torget - jacka av - än inne i biosalongen.

Utmanad - ständigt!

Det är härligt att ha barn, inte tu tal om saken, men jämt ska man bli utmanad... man måste liksom vara på sin vakt så att man inte svarar Ja på något man borde ryta Nej till. Senaste små utmaningarna:
 
Yngsta dottern rusade ur sin pappas bil idag bara för att hojta till mig att hon rullat ner för himlabacken, stolt pekandes på smutsiga byxor. Tack för den upplysningen liksom.
 
Mellandottern försökte övertala mig att sjukanmäla henne i morgon för att gympavikaren har rykte om sig att köra värsta militärfysen. Självklart sjukade jag inte henne. Samtidigt är hon pigg på att åka på ett utbytesår och ska börja övningsköra.
 
Och äldsta dottern, hon ville låta introducera sin lillasyster till de nya skotska vännerna, så om Kata kunde få komma med henne till studentkorridoren medan jag och Malin kunde hålla oss till hotellet nästa vecka när vi ska hälsa på? Detta gick jag med på (en kväll) även om jag mycket väl begriper att det finns stor risk för att ingen av dem är i toppform dagen efter.

Spanar... mest efter vår, då

 
Nu är jag på spaning, vårspaning, mest!
 
Tulpaner, tulpaner... övervägde ett tag om jag verkligen skulle kosta på mig två buntar, men det skulle jag visst!  Dessutom fick man två buntar för 50 kr. Jag älskar de där bulliga med "ungar". Som mest fann jag 4 tulpaner på en stjäk!

På morgnarna har de kala buskagen utmed E22:an förvandlats från kala kvistar till enstaka vita blombuskage, samt en massa obestämbart ljusbrunknöligt, jag är helt säker på att det bara är en dag eller två bort innan allt är ljusgrönt.
 
Jag har slutat med stumpor sedan en vecka tillbaka, vill ju ha de där nya skorna. Men det är inte skönt alla gånger. Dock backar jag inte!
 
Idag fick jag tur nog syn på majblommeförsäljarna på Limhamn, rara töser. Jag köper numera alltid dem i metall till mig själv och pappers- till tjejerna. Se vilka fina färger - passar perfekt till nya schalen. Lämnar ev ett hål i jackan dock...
 
 
Utanför mina fönster kan jag spana på körsbärsblom, tog fotona alldeles nyss, med regn och storm i luften.
 
 
 
Ser härligt dramatiskt ut, tycker jag! Jag gillar att ha så mycket uppvuxna träd och buskar omkring mig.
 
Och så dagens sista spaning då, som inte har med våren att göra... vad är det med stora djur? Monsterål och Solnaråtta, ingen av dem vill man faktiskt stöta på! Lite skönt att båda är infångade... men det kan såklart finnas kompisar i frihet fortfarande.
 
 
 
Tacka vet jag mina rara grannkatter!
 
 
Det finns två likadana i samma familj. Ingen av dem är lika stora som solnaråttan, än mindre monsterålen.

Jag heter inte Miriam

 
Majgull Axelsson är utan tvekan en av mina favoritförfattare, tror inte att några böcker gjort djupare intryck på mig än hennes Rosario är död och Långt borta från Nifelheim.
 
Den här senaste handlar om 85-åriga Miriam som är på vippen att avslöja sin livslögn, att hon inte alls var judinna som överlevde både Auschwitz och Ravensbruck, utan romsk, och att hon fick identiteten till skänks genom att stjäla en död flickas klänning.
 
Kulturnytts recensent tyckte att hon fördjupade sig för mycket i koncentrationslägernas grymhet, men jag får säga att jag tror att vi ska vara rädda om dem som fortfarande berättar. Ögonvittnena är ju inte så många längre.
 
Men Majgull skriver också så jädrans bra om hur det är att vara människa, hur det är att vara barn och förälder, man och hustru, om skam och skuld, hur minnen och fantasier kan bli mer verkliga än verkligheten, och en massa annat, med samma skärpa. Här ett utdrag som jag tror att många kan känna igen sig i, hur man inte alls känner sig vuxen fast man är det:
 
 

Wifey

Idag har jag storstädat, i flera timmar, sådär ordentligt där kalka av duschväggarna, dammsuga under pianot och damma elementen ingår. Dessutom har jag gjort glutenfri müsli.
 
I sådana lägen brukar stortjejerna lite hånfullt kunna fnissa och säga "Wifey" och jag tycker att det är extra lustigt då jag inte är hustru längre. För jag antar att ordet betyder att man försöker vara lite hustruaktig. Jag skulle tro att tjejerna använder samma ord om kompisar som trots att de bara är 20 år önskar sig fina grytor av sin kille i julklapp.
 
Men jag har gått på nitar förr, vad gäller tonårsord. T ex trodde jag länge at LOL betydde Lots of love och tog det som något rarare än avsett; Laugh out loud.
 
Så jag tänkte, bäst att kolla upp Wifey på internet. Nu undrar jag om tjejerna känner till den här definitionen...
 
A REAL Lady, Not your only but your favourite, different from them hood rat chicks. Sexy in everyway possible, when she smiles it's sexy, even when she's mad at you it's sexy.
 
Oh well, känner mig faktiskt ganska wifey nu i mitt renskurade hem!

Je ne regrette rien

Bredvid min yttertrappa blommar det!
 
Går och trallar på Edith Piaf. Och reflekterar.
 
Idag är nämligen dagen då det blivit avslut på riktigt, efter 6 månaders betänketid.
 
 
Jag hade väl tänkt klart redan då vi skickade in pappren första gången. 
 
Och vad mycket som hänt på 6 månader - det var inte så roligt precis innan och den första tiden, turbulent och oroligt, dålig nattsömn. Men nu har jag landat, tror jag, och känner ett lugn och tillförsikt.
 
Men ännu mer än på de 6 månaderna tänker jag på de 25 åren, drygt, vi hade tillsammans, Peter och jag. Och jag får säga att jag inte ångrar något, skulle inte vilja ha något ogjort. Vi hade många roliga år, en hel del trivsam vardag, och naturligtvis en del gnissel. Mest av allt fick vi ju tre fantastiska barn. Ibland saknar jag Peters sällskap, absolut, men det är ju inte heller så att han har försvunnit från jordens yta. Det går att ringa och prata med honom, till exempel.
 
Exakt allt blev inte som jag tänkte det, men nu, mitt i denna stunden, känner jag mig glad och tillfreds.
 
 
Tydligen tar det mer än 6 månader att omsätta hudceller - ringfinget skvallrar fortfarande om vigselringar:
 
 
Så, nu hoppas jag att du som läser, precis som jag, har anledning att sjunga med:
 

Går en färgglad vår till mötes...

Som att det inte räckte med färgglada sjalen i helgen, kunde jag idag inte motstå 2 par dito loafers vid dagens besök på Borgeby skor. De där röda hade jag egentligen tänkt som skrikigt gröna men min storlek var redan slut. De rosa är Clarks - brukar vara sköna. Blir nog snygga till solbränd fot!
 
 
Jag kan inte nog berömma den skoaffären - superstort sortiment och ofta finns skorna i halvstorlekar. Jag skulle inte säga att det är billigt att handla där, men skorna kostar ett par hundra mindre per par jämfört med butiker med innerstadsläge. Och så finns där massor av kunnig personal. Hjärtat klappar förstås extra för butikschefen M som var min chef under några år i skobutik, vilken raring! Han sågs dock inte till idag.
 
När jag kom hem hittade jag ett par blåa och ett par off white loafers (båda i lack) i mitt lilla skolager i garaget. Ner med kängorna och fram med skor som man kan gå strumplös i!
 
Katarina hade lagat maten så det var bara att sätta sig vid dukat bord. Malin var på gott humör och det är på det hela taget en skön kväll med diskmaskinens surr i bakgrunden.
 

RSS 2.0