Kulturtant

I helgen var det bokmässa och jag var förstås inte där... älskar alltså inte mässor. Men en av mina roligaste kollegor var där, och stoltserade idag med t-shirten med trycket "Tant var det här!" och med liten text under "Punkter gör skillnad". Jag fnissade; inte minst när en amerikansk kollega försökte förstå det.

Jag funderade att försöka förklara fenomenet Kulturtant för honom, men gav upp. Kunde inte låta bli att surfa lite på det i kväll ändå, och fastnade på ett test. Mitt resultat:
 
 
Testa själv?
 
 
 
 

Made my day

När jag kom till jobbet igår hade jag fått ett mejl, som svar på ett enkelt litet problem som jag löst tillsammans med andra, och jag medger att det var snabbt och smidigt gjort av oss.
 
I mejlet stod bara "You're the best around!" och så fanns det en länk till denna låt (det vore synd att kalla det musikvideo).
 
Jag tror att jag log non-stop i en halvtimme efter att ha lyssnat på låten. Och bar med mig den känslan långt in på dagen.
 
Tänk så härligt det är med lite beröm ibland.
 

Crescent Rissa

 
Så, nu har jag fått hem den nya cykeln! Jag medger att jag är barnsligt upprymd över den!
 
När min hovleverantör av cyklar, Bikemasters i Limhamn, sa att 2014:s cyklar kommer i katalog i september och att de nya cyklarna kan börja komma från och med då, trodde jag knappast att jag skulle ha turen att få min redan innan månaden var slut - tror att det var i deras första leverans av nykomlingarna!
 
I själva verket är cykeln lite mer orange än på bilderna, och matt, väldigt snygg, faktiskt. Den är lite av en premiummodell med 7 växlar, punkteringsfria däck, lite bättre bromsar etc, och eftersom jag fick halva priset på valfri ny cykel då den förra pajat efter blott 3 år, tänkte jag att det var roligare att ta en lite finare. Jag fick dem snällt att sätta på en fast korg också - ett "måste" för mig - det förtar den annars något sportigare stilen lite.
 
 
Nu hoppas jag på många sköna (och snabba!) mil tillsammans!
 
 

Ny fordonspark

Här händer det saker! Flera fordon har bytts ut!
 
Först, Peter fick överta sin pappas Volvo, en välskött diesel S80:
 
 
Då fick den äldre Passaten åka ut på Blocket; egentligen skulle Julia få den att köra med sista månaden i Sverige, men bommade första uppkörningen, och den andra låg bara 2 dagar innan avresa till Skottland...
 
En trotjänare: köpt billigt för sisådär 12 år sen på gamla jobbet; en tjänstebil som såldes förmånligt genom lotteri bland hugade anställda. Den har gått många turer både till Italien och till fjällen:
 
 
 
Sen har den nyare Passaten, köpt på samma vis men ännu billigare, börjat oroa oss, den har klarat sig utan större reparationer länge,men nu har det hänt ett par grejor... den har gått 24000 mil och är en V6:a med fyrhjulsdrift, kul att köra men dyr i drift och reparation:
 
(ja, den är inte fullt så blank och fin, den jag har här hemma, men orkade inte gå ut och fota)
 
Idag har jag beställt en nästan ny Skoda som ersättare:
 
 
Den ska jag visst hämta ut på torsdag! Och lämnar sportspassaten i inbyte.
 
Det verkar som att mörkblått är vår bilfärg i alla fall.
 
Och så är det cykeln då... ramen på min älsklingcykel gick ju av...
 
 
Nu har jag glatt cyklat omkring på Victorias tjänstecykel en månad eller två (tänk som jag drömde om en sådan cykel under en period!), den får högsta betyg. Trots att den bara har 3 växlar går den minst lika snabbt till Lund som min kasserade 7-växlade.
 
 
Alla som börjar på det jobbet får en cykel i företagets färger, Skeppshult Nova, och tydligen får man en ny vart 10:e år sen. Juste! Victoria har gott om cyklar och var snäll och lånade ut sin gulröda, i nyskick, till mig.
 
Nu när Julia har rest, avser jag att använda hennes cykel fram tills jag kan få en utbytescykel till halva nypriset som ersättning för den reklamerade. Jag hoppas att det kommer att ske om ett par veckor. Kommer att ombloggas rejält, förstås!
 

På spaning i Glasgow

Hemma igen, efter ett kort men intensivt möte med Skottland. Det väckte mersmak - hoppas att få tillfälle att åka tillbaka om inte allt för länge igen, mest för att få träffa Julia förstås, men gärna lite turer i det vackra landskapet som jag bara sett på bild och från flygplansstolen.
 
Som vanligt kan jag inte låta bli att lägga märke till ovanliga saker när jag reser någonstans. Efter Glasgow-dagarna kan jag rapportera:
 
  • Det är oftast små tunna servetter, typ Kleenex, på toaletten istället för toapapper på rulle. Man måste rafsa till sig flera stycken för att få samma torkeffekt som ett stycke toapapper.

  • ALLA bär paraply oavsett klädsel i övrigt, och det gör de helt rätt i! Oftast små hopfällbara som ryms i en vanlig jackficka (men som inte tål så mycket blåst). Vi konstaterade att Julia har rätt frisyr för att vistas i ständigt fuktig luft - hennes hår blir lite lockigt och gulligt. Jag som behöver blåsa håret med mousse för att det ska se normalt ut, konstaterar att 10 minuter i Glasgow-luft gjorde jobbet förgäves. Goretex-fodrade skor torde också vara populärt.

  • Man såg inte många hundar, men de som har hund, plockar inte upp lorten. Den ligger kvar till allmän uttrampning och sedan tar nederbörden hand om resten.

  • Det var otroligt billigt att handla mat och husgeråd. På fredagen besökte jag och Julia ett "närliggande" Tesco (nära och bra om man hade haft bil, rätt långt att gå, särskilt med kassar) och köpte ett startpaket av porslin, glas, bestick, ett stekjärn, klädhängare och lite olika husgeråd, div schampo, diskmedel etc, samt mat som skulle räcka ett tag för en fattig student. Notan slutade på 1000 kr; tror att det skulle vara det dubbla om man handlade här hemma.

  • Möbleringen, t ex i vår frukostmatsal, var typisk engelsk. Skotskrutiga (vad annars?) heltäckningsmattor, klumpiga stolar i mörkt trä till för små bord, jättestora bestick till jättesmå tallrikar.

  • Väldigt trevliga människor i hotell, restauranger och butiker. Detta förvånas jag ofta av när jag är på nya platser, så ofta att jag nu misstänker att det är det svenska servicefolket som är avvikande i sin surhet...

Rutigt värre - lite uppdaterat

 
 
 
Det är mycket charmigt, och rutigt här. Varje rum på vårt mysiga hotell är inrett med en viss klans mönster.  Vi bor i Mac Rae-klanens mönster, och hotellet heter Argyll. De organiserar även murder mystery nights, men tyvärr inte just denna helgen. http://www.argyllhotelglasgow.co.uk/. Priset är budget men inte upplevelsen. Jag betalade 2800 kr för flyg ToR inkl 2 hotellnätter m frukost. På plats la jag till en femhundring för att uppgradera till ett double  med plats för Julia. andra natten tänker vi oss att hon sover i sitt studentrum, men man vet ju aldrig.
 
I kväll har vi strosat runt kring Kelvingrove Park, där vi bor, och ätit på en riktigt trevlig italiensk restaurang, Panevino. http://www.panevino.co.uk/ och som vanligt, för mig, kan jag i efterhand instämma i Tripadvisor... http://www.tripadvisor.co.uk/Restaurant_Review-g186534-d3511858-Reviews-Panevino-Glasgow_Scotland.html
 
Det var lite fegt att nobba lokal mat som haggis, men vi tittade på dem på Tesco och förskräcktes av innehållsförteckningen.
 
imorgon hoppas jag att få se någon i kilt!
 
inte helt smidigtatt infoga länkar på iPad men kanske fixar till hemmavid.

Glasgow nästa!

 
Så är det dags att släppa iväg Julia igen! Denna gång är det Glasgow som är målet, och det är 4 års ekonomistuder som står på agendan, om hon nu väljer att fullfölja.
 
Jag ska få följa med som väskbärare, och vi åker i eftermiddag. Hoppas hinna med lite av Glasgow också innan jag ska hem på lördag morgon. Vi hoppas att få anledning och möjlighet att hälsa på allihop lite senare. Det är smidigt att det går direktflyg från Köpenhamn för en billig peng dessutom.
 
Det känns rätt mycket skönare att släppa iväg en 19-åring med lite livserfarenhet till Skottland än vad det var för 2 år sen, en något mindre mogen 17-åring, till Nya Zeeland. Men det kommer att bli tomt, förstås!

Ett avslutat kapitel!

 
Vår duktiga tjej är nu ute och turnerar med min bil... hon klarade sin uppkörning idag och vi drar alla en lättnadens suck. Såklart att man kan börja oroa sig också, men jag tycker att Julia kör riktigt bra och har sunt förnuft!
 
Tyvärr får hon inte tillfälle att träna så mycket i högertrafik... på torsdag bär det av till Skottland och nästa projekt är att få kortet skickat till svenska ambassaden i Skottland, för hon lär inte kunna hämta ut det riktiga kortet (kör på en lapp nu) innan liggetiden går ut.
 
 
Det är Peter som har kört med henne här på hemmaplan, förutom timmarna i körskolan. Och så hennes Farfar förstås... de hann köra varje fredag innan han blev sjuk. Jag sänder honom en tacksam tanke i sin himmel. Vet att han hade varit stolt och glad, han också!
 
Och nu står Katarina på tur. Hon är sugen, hon också!
 

September... eller inte?

 
Wow, efter den här fantastiskt fina sommaren, vem kunde tro att man skulle få fortsätta njuta en bit in i september?
 
Men när man kikar ut på rådhusvinet, ser man vad som är på gång, det röda smyger sig in...
 
Fast jag fick ändå tillfälle till (årets sista?) bad igår, hade badkläderna på under och cyklade 2 rätt blåsiga mil, med slutpunkt Scaniabadet i Västra Hamnen. Sen snabbt av med träningskläderna och plumsa i! 17° men så härligt! Sen låg jag en stund på trädäcket och pustade innan jag bytte till torra underkläder och cyklade hem i lugn takt (närmsta vägen nu också: 7 km).
 
Idag har jag mest hållit på med tvätt för att Julia ska få med så mycket som möjligt av sina kläder till Skottland. Och så har vi packat förstås! På torsdag är det dags; jag följer med över (mest för att kunna ta med en extra väska med bl a ett duntäcke i) och sen kommer jag hem igen på lördagen.
 
 
 
 

Karmadag?

Idag är det som att jag blivit lite belönad... det har varit en rejält stressig dag, men när jag nu begrundar lite inser jag vilket flyt jag haft.
 
Det känns helt sjukt, men att få veta att jag ska få laga bilen för 3000 kr känns som ett riktigt klipp!! Det är avgassystemet som har gått sönder (jag kör omkring med något som mullrar som värsta raggarbilen) och efter många om och men hittade jag till lilla verkstan för äldre (vadå äldre, min fina Passat?!) Volkswagen och fick den upphissad. Eftersom jag kör en sportig bil, en V6:a med fyrhjulsdrift, är det aldrig billigt att laga. Och nu visade det sig att det var hål på båda sidorna - V6:an har dubbla system - och de kostar 8000 kr/st. Så när jag la huvudet lite på sned och undrade om det kanske inte gick att laga hellre än att byta alltihop, och farbrorn bakom disken sa, tja, ibland kan man ju svetsa, kändes det som rena rama kapet att få cirkapriset 3000 istället för 16000 för bara delarna...
 
Sen sladdade luskörde jag hem (hamnade i vägarbete efter vägarbete), och vittjade brevlådan. Där fanns ett handskrivet kuvert med en handstil jag inte kunde gissa på... Det var dessutom lite tjockt i kuvertet... spännande! Det var ett överdrivet välfyllt biopresentkort som tack för att jag fick anledning att rensa i lådorna på Malins rum. Tack snälla Madde! Julia berättade att Kata var mycket sugen på One Direction-filmen men tyckte inte att hon hade råd... eftersom många av Barbiegrejorna varit hennes, kommer hon att få se åtminstone en film med hjälp av presentkortet. Kortet räcker för hela familjen! Själv är jag sugen på Wikileaksfilmen.
 
Till sist, jag cyklade ut till Emporia för att hämta middagsmaten (Julia och Malin önskade Subway - passar bra nu när glutenintoleranta Kata är borta) och så slank jag inom The Body Shop för att se om det mot förmodan fanns biljetter kvar till deras vip-kväll i nästa vecka. Jodå, det fanns fyra kvar, varav jag fick två. Nu är jag själv i Skottland när kvällen infaller men jag hoppas att Kata kan gå istället. Jag är mest pigg på goodiebag med värde av 800 kr om man handlar för 500.
 
Och nu har Julia gått och handlat åt mig på Konsum och Peter kört och tankat min bil och fyllt på olja... känns faktiskt som att jag har blivit lite extra ompysslad idag. Det gör ju inte ont!
 

RSS 2.0