coop online - nej tack

 
Det verkade så bra, men nu har jag gett upp!
 
Vi hade den fiffiga idén att ladda upp några veckomatsedlar på coop online för att sedan bara klicka i och få hem varannan vecka eller så. Peter kallar det Middagsfrid Deluxe - bara de godaste maträtterna och lite mer köttråvara än i middagsfrids kassar. Det var lite pyssel med att få in allt men jag tyckte ändå att konceptet var bra. Det är så värt 85 kr att slippa offra helgtimmar på att storhandla, och blir garanterat billigare än att handla på lilla Konsum tvärs över gatan.
 
Vi har tagit oss igenom vissa nybörjarmissar, t ex ska man klicka i "Ersätt inga varor" för att inte riskera att få den fina italienska salamin utbytt mot billig dansk, det är inget vidare att beställa frukt och grönt - jag vet själv vilken slags apelsiner jag hoppar över i butiken - inte roligt att få hem dem. Men nu efter 5-6 beställningar ger jag upp.
 
  • Vi har aldrig fått allt vi har beställt - ofta kan 5-8 varor saknas och då blir det plötsligt inte så att man slipper gå och handla i alla fall. Konstiga saker restnoteras, som Ramlösa. Hur kan det inte finnas på lager?
 
  • Det har ofta blivit fel - förra gången t ex, hade coop erbjudandet 3 barnängenschampoo för 45 kr. Passar bra i den här storförbrukande familjen. Vi fick 2 flaskor och fick betala 50 kr för dem. Hur kasst var inte det?

  • Väldigt dålig produktinformation - man kan klicka på en länk där det står "läs mer", men det är alltid tomt. Jag skulle såklart vilja veta om det finns gluten eller e-nummer i varorna, men det går inte.
 
  • Vi får gamla varor - t ex en 1,2 kg ost (det var mitt eget fel att jag inte uppmärksammade att den billiga osten var i jätteförpackning) som redan hade passerat Bäst före.
 
  • Sajten är enastående långsam. Den laddar for ever och det är lätt att man råkar klicka Köp ytterligare en gång då man tror att man missade första gången.
 
Detta är nu bara några exempel, men ni fattar - inga sköna efterköpskänslor. De tar snällt emot reklamationer och ger tillgodo till nästa gång, men det känns helt enkelt inte bra. Man måste verkligen kolla kvittot mot varorna man får hem.
 
Nån som har testat en BRA tjänst för livsmedelshemkörning? Jag vet att ICA har något, och jag har fått reklam från Mathem. Jag drömmer tillbaka till grönrutiga Matomera - de kunde sina grejor (men var väl inte lönsamma då de försvann)!
 

Dicte

 
Jag, som egentligen är emot att följa TV-serier när de går - har så svårt att passa en viss tid i veckan - har nu helt klart för mig vad jag kommer att göra på måndagarna fram över...

Jag såg första delen av nya danska kriminalserien Dicte igår, och fastnade direkt. Den utspelar sig i Århus, Ingrid,  måste vara kul för dig att se! Den var ganska hårdkokt och ingen av karaktärerna är några rara duvungar. Man anar redan att kärlek kommer att uppstå här och var. Det är ett kärt återseende att se Lars Brygman (bl a Mordkommisionen) igen.
 
Danskarna kan verkligen sina nutidskriminalhistorier! Jag kan inte annat än att tro att de kommande 9 avsnitten blir lika bra!
 
Julia och Katarina såg tillsammans med mig, och kommer säkert att göra sällskap framöver också.

Barnmorskan i East End

 
Det började ju så bra...
 
Jag laddade hem boken från biblioteket till min läsplatta, egentligen för att vi skulle läsa den med bokklubben. Men nu undrar jag om bokklubben kanske gått i ide. Hur som, Barnmorskan i East End började fängslande och intressant, men jag tänkte flera gånger: Om jag inte själv fött barn, hade jag då tyckt att det här var så spännande? För visst är det intressant att föreställa sig födandets vedermödor och glädje hemma... 
 
Men jag tröttnade! Tyckte att det blev väldigt långrandigt och många upprepningar. Så jag hann inte bli klar på de 28 dagar man har på sig när man lånar e-böcker, och det är väl ett tecken i sig... och den försvann från plattan utan sorg.
 
Och vill du läsa lite kritik av TV-serien? Varsågod!
 
ps - Ingrid - flitigaste kommentatorn: Om du matar in din mejladress när du kommenterar, får du ett mejl om jag svarar på en av dina kommentarer... - ds

Fotokavalkad

Nu har jag kapat åt mig foton från höger och vänster... eftersom jag inte vill bli kartlagd, anger jag inte källa... flera kommer från företagets officiella fb-sida; andra har en av killarna på min avdelning tagit. Sa jag att grönt är vår färg? Så varför inte byta tema på bloggen när jag ändå är inne på det gröna? Tursamt nog har grönt varit min älsklingsfärg längre än jag kan minnas...
 
 
 
Alla fick en väska:
 
 
Här ute åt vi lunch varje dag under parasoller med vår logga på:
 
 
Underhållning, coolare live än på bild:
 
 
Sista kvällen, galamidda och 20-årsjubileum:
 

Hur de lockar...

LinkedIn är nära gränsen för vad jag tycker är för personligt. Se bara på detta collage som låg i inboxen:
 
 
Men jag gillar att titta på det, det känns som att alla de där leendena från kära gamla kollegor och dito nya är avsedda för mig. Några av er bloggläsare syns också :-)
 
 

Konferens Phoenix

Det där stället jag jobbar på, de kan verkligen sina saker! Smekmånaden är över efter mer än 1 1/2 år, men precis som i en relation, hålls kärleken vid liv på många sätt... (nästan) varje arbetsdag verkar meningsfull, kontakten med de andra känns äkta och bra, och så unnar vi oss att släppa allt i vardagen då och då för att bara vara tillsammans och prata om viktiga saker.
 
I fjol var vi ju i underbara Mexico, och det toppas inte sådär utan vidare. I år gick turen till Phoenix, Arizona. Konferensen var lika välarrangerad, fast vi var några hundra fler än i fjol. Det var långa konferensdagar och fina kvällsarrangemang. Hotellet var av väldigt hög klass; mycket lyxigt. Någon skulle stanna ett par dagar extra och frågade vad det skulle kosta att behålla rummet... 4000 kr/natt!
 
Lobbybaren
 
I anslutning till hotellet låg en golfbana; man fick helst inte promenera där men det gjorde vi ändå (på gångarna såklart) tills vi vänligt men bestämt blev avvisade.
 
Golfbanan
 
Det fanns jättelika kaktusar överallt - utanför vissa hus stod de istället för träd och buskar. Annars var naturen väldigt karg och endast på golfbanan såg man plättar av grönt gräs.
 
Lite trist var det med vädret - det är ovanligt med under 20° och på sommaren är det olidligt varmt, men de 4 dagar som vi var där kvalade in som den kallaste veckan på 150 år med frostnätter och allt. De hade klätt in alla vackra blommor med filtar för att rädda dem från kylan. Vi åt lunch utomhus varje dag och det var härligt ändå med klar sol. Jag badade i utomhuspoolerna ett par morgnar (kl 06-07!) innan frukost och konferensstart - de var uppvärmda, så det var riktigt härligt med ångan som steg upp mot stjärnbeströdd kolsvart himmel. Jag behövde inte läsa på läpparna på killarna som satte i ordning stolar och annat iförda dunjackor och mössor när jag gled i vattnet, för att förstå att de sa "Crazy woman!"
 
En kväll åkte vi med några busslaster svenskar till Mastro's steakhouse, och det var utan jämförelse den maffigaste amerikanska restaurang jag varit på. Servicen var på topp trots att vi var så många. Vi fick in 4 förrätter "family style" som alla kunde plocka i från, man var hyfast mätt innan det blev dags för huvudrätt... det fanns nog ingen som kunde äta upp sin mat! De som tog in ryggbiffen fick in något i storlek med den fläskfilé jag serverar till en hel familj, T-bone steaken fyllde hela tallriken. Själv tog jag surf&turf och åt i alla fall upp hela min halva hummer. Köttet gick det lite sämre med. Och sen blev det efterrätt. Ja, man visste att man var i USA!
 
Jag hade (enligt mig själv) fått det bästa flyget hem - 21 på kvällen - det var inget program på hemresedagen, så då kunde jag och 3 andra shoppingsugna kasta oss i en taxi och åka till Scottsdale och Fashion square. Det var en stor och fin mall med många lyxaffärer som Gucci och Jimmy Choo men också de vanliga kedjorna. Jag tror att vi prickade in en perfekt tid då de behövde göra plats för vårsortimentet - det var ofta 50-70% rabatt på redan nedsatta varor. Jag handlade till VISA-kortet nekades (då bytte jag till Master Card). Resväskan blev smockfull och jag fick bära lite i en påse vid sidan av. Mest handlade jag till Kata som älskar Abercrombie & Fitch och Hollister - köpte toppar för 10 USD och tröjor för 20; kanske en femtedel av priset här hemma. Det blev även lite shopping till mig själv och resten av familjen, från andra butiker.
 
Det känns nästan för bra för att vara sant att det ska bli en lika cool resa nästa år, men man kan ju hoppas.

Mercurium

Vilken spännande bok!
 
 
Mercurium utspelar sig i två tidsepoker - de första åren på 1800-talet och i nutid; båda berättelserna är fascinerande och har såklart kopplingar. Det var skakande att läsa om hur man fick sträva på 1800-talet, och hur många barn dog unga, och hur rättslösa fattiga kunde vara, särskilt kvinnor. Ann Rosman skildrar Metta Fock som oskyldig till de mord hon stod anklagad för.


Ann Rosman gav sken av att det fanns en sann historia bakom, så det inbjöd såklart till lite surfning... och ännu mer spännande blev det då. Visst har Metta Fock funnits, suttit fängslad på Carlstens fästning på Marstrand för att till slut avrättas, dömd för mord på make och barn. Så intressant det var att även hitta bilder på det broderi som hon använde för att hävda sin oskuld, efter att hon fråntagits rätten till papper och penna.
 
 
Jag rekommenderar alltså boken å det varmaste! Själv läste jag den på Letto; lånad från biblioteket.
 
Och ja, det är väl jetlag som gör att jag surfar och bloggar såhär dags...

British Airways

Hemma igen; har massor att berätta om Phoenix egentligen, men börjar med en spaning innan den faller ur minnet!
 
 
Jag tror inte att jag har flugit med British Airways förut, men den här gången blev det då Köpenhamn-London-Phoenix och tillbaka med dem.
 
Kortresorna till London la jag inte särskilt på minnet, men på 10-timmarsflighterna hann jag iaktta lite mer (ja, det var de här fina tvåvåningsplanen som på bilden!). På ditresan var flygvärdinnorna på min kant ganska gamla; sådär som de brukar vara på SAS. Men istället för det strama, korrekta, lite sura gardet på SAS, var mina damer fullständigt chamerande - inte så där perfekt hårsprejade och välstrukna som SAS-värdinnorna, utan lite sjaviga med grå utväxt i håret, kjolarna på sniskan och med slitna skor. Men det var ett fantastiskt bemötande och tålamod - ögonkontakt direkt och leende även i blicken, de kallade mig för Darling och Love om vartannat och kom exakt ihåg vad jag hade bett om. Inte en suck över en enda passagerare utan idel välvilja och vänligt tillrättavisande om någon skulle upp och hoppa när det var dags för landning. Härligt! (nästan så att jag vill gå in på deras sajt och berömma nämnda crew)
 
På hemresan var det en annan stil; då fick jag en äldre man istället, som skojade mycket kul med allt och alla - till en medpassagerare som halvsov sa han med superbrittisk dialekt "Would you like to join these wonderful women for dinner, sir?" när han kom med middagen, och en annan passagerare frågade han var han hade fått tag på så snygga skosnören. Han småpratade med många på ett mycket charmigt sätt. Dock var han i chock över våra dryckesbeställningar - man kunde enkelt förstå att vi var något 50-tal som kände varann i bakre delen av flyget - han drog slutsatsen att vi måste ha jobbat mycket hårt eller festat ännu hårdare - aldrig hade han väl varit med om så många skandinaver som inte beställde gratissprit! "Totally amazing!"
 
Men myntet har naturligtvis en baksida - British Airways kan inte få något annat än bottenbetyg på maten - närapå oätligt! Wraps med anka och nån sötaktig gele, eller kycklinggryta med couscous (?) som var en enda stel kaka. Till frukost (när vi efter att ha klivit på planet 21 i USA landade 13.30 i London - blir så knasigt med tidsomställningen) var det rena sockerchocken: En liten flaska drickyoughurt (någorlunda normalsöt), en jättesöt muffin med tranbär, en ännu sötare havrekaka med russin, ett paket russin och en lifesaverkaramell (florsocker med en droppe mint). Låt mig säga att blodsockret rusade i höjden en liten stund! Som jag längtade efter en ostmacka!

Bye, bye

Så, väskan packad och allt på plats, tror och hoppas jag, inför avfärd i morgon. Arbetsdagen har gått åt till att lyssna till (manliga) kollegor som inte "hunnit" växla pengar, skaffa adapters, ladda ner Skype, ladda jojokort för tågresan, you name it. Själv har jag fixat allt det där i god tid, såklart. Lunchade med franska (kvinnliga) kollegan och vi kom fram till att det var ett könsbundet drag att inte planera. Nu avstår hon från resan i år, men annars var vi överens om att vi INTE skulle låna ut våra adapters till dem som inte kunde planera. Liiite nesligt var det när min (kvinnliga) rumskamrat kom och frågade om hon kunde få låna min adapter till att ladda sin telefon med. Där sprack könssnacket lite. Jag tar med en reservadapter till henne.
 
Ännu mera nesligt är vädret!
 
 
Kolla idag: 20°. Kolla fredag-måndag: knappt 10°. Tisdag, onsdag, sega sig upp till nästan 15. Sen åker vi hem, och temperaturen klättrar snällt upp till 20 igen. Men sol verkar det vara och för övrigt är det inte en solsemester utan en konferens. Och det var superkul i fjol, oavsett vad.
 
Och i Malmö verkar det bli ännu kallare. Undrar om det är så smart att resa i de tunna svarta linnebyxorna och sommarskorna? Jag gör det i alla fall! Fast tar vinterjackan med.
 
Här hemma tar vi ju alltid chansen att fira - idag firade vi sista middagen med Mamma på en vecka, med philadelphia- och soltorkad tomat-fyllda lövbiffar (Malin höll på att kräka när jag sa att man även kunde kalla lövbiff elefantöra), ugnsrostade grönsaker, Cola till barnen och rödvin till vuxna. Sen ska jag fira vidare med att hänga lite tvätt.
 
Tror att det blir dåligt med bloggandet nästa vecka, men ni är ju vana. Vi hörs om en vecka!
 
 

Tjugondedag Knut light

Idag har vi nästan städat ut julen. Den kom in sent, och jag hade gärna haft den kvar lite till... helst som all uppljusning som går att uppbåda är välkommen i det här tråkvädret. Men på fredag ska jag till USA och jag vill inte överlåta hela jobbet till Peter (vill dessutom själv styra över vad som ska ligga överst i julkartongen så att det blir lättåtkomligt nästa år). Jag ska bara ta ut belysningarna ur granen också (3 st), så kan Peter klippa upp den sen. 
 
Adventsljusstakarna och stjärnorna i fönstren har jag dock lämnat... återstår att se om de är borta när jag kommer tillbaka.
 
Kan man  betälla vår sen? Inte om man ska tro dmi i alla fall.

Måkläppen

foto: Björn Hillarp
 
Varje höst brukar jag träffa mina gamla rara tullarkollegor (känns som 100 år sen vi arbetade ihop!) för att laga mat och intensivumgås i Falsterbo. Ofta klämmer vi in någon aktivitet/utflykt också, och flera gånger har Måkläppen kommit på tal. Till slut kollade vi upp det och blev varse att naturreservatet bara är öppet för allmänheten november till januari, med hänsyn till fåglar och sälar.
 
För flera månader sedan prickade vi då in en dag att gå ut där; Trettonafton. Vi skulle även ge respektive en chans att hänga med; vissa nappade. En av tullarbrudarna valde konstigt nog Kanarieöarna istället för Måkläppen. Vädret hade varit sisådär på sistone, framför allt rätt blåsigt, så döm om vår förvåning när denna prognos slog in, det var rentav mindre vind än förutspått:
 
 
Vi träffades på parkeringen vid Flommens GK kl 9, iförda varma jackor, rejäla skor och med fika i ryggsäckarna. Det var helt vindstilla och soligt och fantastiskt!
 
Härlig morgonsol, och se så stilla vattnet är!
 
Vi irrade bara lite helt först - hade ju läst att det var yttre reveln som gällde; ändå var vi på väg att hamna på insidan som skärs av av en vik. Men när vi väl fattat att hålla oss helt nära havet kunde man inte ta miste. Det tog nog en halvtimme att nå skylten där Måkläppen börjar.
 
 
Mycket snart såg vi sälar i vattnet utanför, som stack upp sina huvuden och kikade på oss. Tyvärr kom jag åt någon inställning på kameran, eller så var helt enkelt ljuset för starkt, så alla mina sälbilder blev väldigt mörka, och när jag ljusar upp dem blir de gråa...
 
 
 
På andra sidan var det den där viken, där det var mycket fågelliv, och andlöst vackert.
 
Mycket motljus!
 
Vi var nästan helt ensamma till en början - såg bara en ensam vandrare samt ett annat par. Det kändes som man hade världen helt för sig själv och allt var orört.
 
 
Men efter en timme såg vi ett större sällskap påbörja vandringen. Då hade vi redan nått ut till udden där vi fikade och fick syn på ett 50-tal sälar som låg och vilade sig (?) på stranden. De märkte att vi kom, och kikade på oss men vi höll oss på avstånd så de flesta låg lugnt kvar.
 
 
Vissa gled i vattnet en stund och lekte, och hasade sig sedan upp på stranden igen.
 
 
Efter fikat trodde jag att vi skulle gå tillbaka, men det var fel! Vi skulle såklart följa Måkläppen tills där den nästan nästan möter land igen! Jag hade inte tekniken med mig på turen - förutom kameran så tappade gps:en i mobilen kontakt, så hela promenaden registrerades inte i Funbeat. Vi gick alltså till dit jag ritat in pilen.
 
 
Vi såg ytterligare en sälkoloni med lite färre sälar. Det var frestande ta sig över det lilla vattnet... om det inte hade varit för att det bara var ett par grader i luften och midjedjupt, kanske 2 meter brett.
 
Vi gick snällt tillbaka samma väg.
 
Havet var kristallklart och kluckade frestande. Jag blev badsugen men la band på mig.
 
När vi närmade oss fyren igen, på tillbakavägen, var det horder med folk som ville njuta av natur, sol, sälar, fika, och det var inte alls lika fridfullt längre.
 
Promenaden var ganska utmanande då vi inte hade fast mark under fötterna på nästan hela tiden, så man fick spjärna emot; idag känns det lite, men på ett skönt sätt, i benen! Allt som allt tog det dryga 4 timmar; men då ingick både sälspaning och fika.
 
Jag är mycket glad att jag har fått uppleva Måkläppen en så här vacker dag, och i trevligt sällskap dessutom.
 
 

Cykelåret 2012

Jag hade som målsättning att cykla ToR Lund en gång i veckan, och det gick sådär. Men när jag nu tittar tillbaka i Funbeat där jag försöker skriva in alla cykelkilometer, prickade jag 27 av 39 veckor mellan 1 mars och 1 december; det är jag ändå rätt nöjd med. Från 1 mars till 1 juli missade jag bara 2 veckor!
 
Jag hade ingen träning registrerad innan 1 mars, fast jag vet att jag cyklade lite då också. 1 december kom det snö som ställde till det en del veckor, och så var det helt enkelt för mycket annat som skulle hinnas med. På sommaren var det några semesterveckor och då blev det inte heller något jobbcykling. Men många av veckorna som jag inte cyklade till jobbet, fick jag in 40 km på helgen i stället.
 
Jag märker också att när Peter är på tjänsteresa blir det ingen jobbcykling. Jag behöver sticka hemifrån strax efter 06 om jag ska cykla, och är inte Peter här för att se till att Malin blir klar till skolan, får ju jag göra det.
 
Sammanställning 2012 (visar bara cykling):
 
Visst hade det varit trevligare om jag gjort 300 mil... men jag bestämmer mig för att vara glad för 285! Needless to say, är 300 mil ett mål för 2013! Jag skulle också vilja få in något lopp - tidigare år har jag ju gjort både Tjejvättern, Vombsjön runt, Ringsjön runt och Malmö veloclassic. Det är kul att träna inför ett lopp, och så är ju själva loppet en härlig upplevelse. Nu längtar jag tills man kan ta av dubbdäcken från cyklen, och glida ut i våren! Men det lär dröja litegrann.

Nyår!

Vi hade en mycket trevlig kväll igår, med den där bästa sortens gäster som själva har med sig stora delar av maten; Victoria och Fredrik. Fast vi åt massor, finns det ändå massor kvar.

Roligast var nog ändå att vi äntligen förverkligade sabreringstricket! Victoria och jag har pratat om det i flera år, men aldrig testat. Nu hade alla läst på på Victorias blogg. Vi bestämde oss för att börja kvällen med övningen, i skarpt och nyktert tillstånd. Julia som inte skulle gå förrän lite senare var med och bistod med kamera.

Först ut var Victoria, som när hon minst anade det fick av halsen på första flaskan (vi körde nu med lite billigare bubbel från Systemet; inte champagne) genom att lugnt glida med en kökskniv över flaskans hals. Såhär nöjd var hon efteråt; bara lite missnöjd över att inte själva sabreringen fotades:
 
 
Sen var det min tur, jag provade och provade och provade, och gav till slut upp! Då tog Peter över och han tyckte att det verkade tramsigt att använda handskar. Då gick det såhär - cred till Fredrik som fick ögonblicket på bild:
 
 
 
Just den flaskan försökte vi inte dricka.
 
Då ville jag testa igen, och lyckades. Fattade till slut att man inte skulle stöta kniven bara fram till halsen, utan fullfölja hela rörelsen:
 
 
Till sist tog Fredrik coolt och sabrerade sista flaskan (sista flaskan för den här övningen, då):
 
 
Det lite tråkiga med sabrering är att om alla ska testa, får man mer bubbel än man mäktar med att dricka upp. Snygga efter-bilden:
 
 
 
Sen blev det dags för förrätt och det verkar lite mesigt, men vi öppnade vår rosa champagne på traditionellt sätt, och åt sedan små fina smörgåsar med creme fraiche, rom och hackad rödlök, innan det blev oxfilé och massa fina tillbehör, och till slut vinkokta fikon och chokladtårta. Och klockan 12 var vi redan lite ostadiga på handen, och öppnade det nyårsbubblet på vanligt sätt. Vi får nog träna lite mer innan vi kör de finaste flaskorna med sabeln. Men det är mycket roligare än att skjuta korkar!
 
Och medan jag skriver (och gjorde frukostavbrott) hann även Victoria omblogga eventet!
 
 

RSS 2.0