Äventyrsmorgon

 
 
Sedan sommarkorten gick ut (15 aug) har jag inte åkte kollektivt så ofta - jag har cyklat ett par gånger och kört bil för det mesta, buss någon gång. Med sommarkorten är det så skönt att man aldrig behöver lösa biljett, utan visar bara upp kortet om kontrollanten dyker upp. Så man kan säga att jag har kommit av mig lite.
 
I morse cyklade jag ut till Hyllie, parkerade som vanligt i cykelgaraget och hann se att 07.09-tåget stod inne. Rusade ner för trapporna medan jag övertalade konduktören att hålla tåget till mig, vilket hon snällt gjorde, slog mig ner i tom och sval vagn, öppnade en ny lovande bok, dörrarna stängdes, och vips, kom jag på det - jag hade glömt att lösa biljett! Boten är 1000 kr... men jag sökte upp den snälla konduktören och sa som det var - hon lät mig gå av på Triangeln för att lösa biljett där. För att hinna med nästa tåg fick jag rusa upp för 3 trappor och sedan ner igen med nyköpt biljett, var nu svettig i min premiärdag med (linne)jacka. 
 
Nästa tåg kom meddetsamma, men det var smockfullt och dessutom "mjölktåget" som stannar i Burlöv, Åkarp, Hjärup. Jag fick (nätt och jämnt) plats bredvid en tjock tonårspojke, som när han gick av exponerade skinkor i nerhasade joggingbyxor. Alltså, jag har lärt mig att tolerera att se färgglad kalsongkant ovan jeanslinning, men detta var av en annan kaliber. På mjölktågsstationerna kliver ofta lite mer lantisaktiga passagerare på, t ex idag en kvinna i min ålder i mintgrön nylonspetsklänning och en del annat att önska av klädstileln. Hon passade på att nyttja pendlingstiden att ringa hem och väcka barnen. Jag är säker på att det först var till en yngre son, av lena rösten att döma med förmaningar om att inte glömma det ena och det andra. Och sen nästa samtal, med mycket mer bestämd röst, som jag tolkar det, till hans storasyster.
 
Sedan fick jag för en gångs skull vänta lite på gula bussen på Lund C som tog mig till Ideon, så klockan var 8 när jag kom fram trots min tidiga start. Och hela dagen har gått i racerfart - jag t o m missade godisbuffén som vi har på fredagar.
 
Men nu har jag även åkt hem, med biljett redan från början, och det gick friktionsfritt. Jag har hunnit läsa 4 kapitel i den nya boken som säkert recenseras sen. Jag stannade till på Ica Emporia och plockade upp deras helgmiddagskassar dessutom, så nu ska jag lägga sista handen vid festmåltiden.
 
Även denna helg väntas bli maxad med trevligheter!
 

Lördag med skaldjur

24 augusti... 4 månader till jul men ändå med lite värme kvar i luften... och kräftskivetid!
 
Jag började dagen med att baka ett glutenfritt bröd - det är Sempers variant som vi får bland Katarinas glutenfria varor på recept (massor av mjöl, pasta, knäckebröd etc varannan månad för 120 kr - tacksamt då det är ganska dyrt att köpa i butik och sortimentet kan vara sådär) och det blir alltid lyckat.
 
 
Sedan har Malin tjatat under veckan, då hundratals plommon mognat samtidigt, att få sälja i plommon i påsar. Så jag hjälpte till att plocka och lägga i påsar och så satt vi upp ett stånd - Malin hade tid på sig innan lunch, för sen skulle det bli fotbollsmatch. Ganska snabbt sålde hon två påsar, men sedan inget mer... så jag delade ut till grannar som tidigare i veckan glatt tagit emot.
 
 
Jag förberedde också inför kvällens middag med kompisar, kokte lagen till en god plommonefterrätt som jag hittat i ICAs tidning:
 
 
 
Jag handlade middagsmaten på Ica Emporia - det blev fyra sorters skaldjur samt lite lax till skeptikerna (Katarina och Julia). Jag handlade färska räkor, havskräftor och två krabbor i fiskdisken, samt ett kilo vanliga djupfrysta kräftor. Havskräftorna var kanon! Och så klassikern västerbottenpaj till det, och surdegsbröd.
 
Räkorna (ja, färska är något helt annat än frysta!) hade jag till förrätten från AlltOmMat:
 
 
Den var god, men kanske lite onödigt pyssel med att skålla och dra av skalet på cocktailtomater... men snygg var den trots att den inte serverades i cocktailglas.
 
Havskräftorna fastnade inte på bild, de såg lite bleksiktiga ut bredvid sina kinesiska släktingar, men oj så goda! Malin som åt egenfiskade krabbor hos min kusin i somras, tyckte att hennes egna var godare än de köpta men pillade glatt ur köttet ur klorna, både på krabbor och kräftor.
 
 
 

Språkpolisen lider

Alltså, det finns stavfel och stavfel, tycke och smak etc. Och så finns det helt urkass hantering av svenska språket och slarv.

Hur tänker man när man skickar det här till Stjärnspalten (Sydsvenskans medlemserbjudanden) och förmodligen betalar en hyfsad slant för publiceringen? Har man läst texten högt för sig själv åtminstone en gång? Nä, skulle inte tro det.

 
 
Men bebisen är gullig, det medger jag.
 
Andra språkpoliser på spaning:
 
Victoria
 
Mona (detta "stavfel" var dock i en klass för sig!)
 
Annars är allt bra, fattar inte att jag lägger min lyxiga ensamtid på att reta upp mig på andras tillkortakommanden. Tror att jag ska gå ut i köket och njuta av en kopp kaffe i ensamhet innan de andra vaknar och en fullsmockad men förhoppningsvis trevlig helg drar igång. 
 

Debussy och Google

 
 
Jag älskar Googles nästan dagliga och välgjorda påminnelser om vems dag det här egentligen är. Dagens är nog den allra finaste, så skynda att besöka och klicka igång!
 
Och läser du i efterhand, kan du titta på och lyssna till inspelningen här... inte riktigt samma sak, dock.

Skolstart

I måndags var det skolstart för två av tre döttrar. Den tredje drönar kraftsamlar fortfarande.
 
Katarina började på gymnasiet - det började med att hennes namn inte fanns med bland kuverten till resp. klasser, och hon fick frågan om hon verkligen var säker på att hon hade en plats... men det ordnade sig till slut. En lite knasig start!
 
Och Malin - hennes skolstart i trean stod det om i Sydsvenskan idag.
 
 
Läs mer här. Mest är de utomhus och slipper läxor så länge de inte har klassrum.
 
Men Malin är glad och nöjd - hon har fått både träslöjd och husnycklar.
 
Och jag, jag är gladast av alla, för äntligen är det lite ordning på torpet med uppstigning på morgnarna och läggning på kvällarna!
 

Tivoli!

Idag åkte vi till Tivoli, hela familjen plus två extrabarn - Malins kompis Gustav och Julias finska "syster" Meri - tjejen hon delade rum med under hela utbytesåret i Nya Zeeland.
 
Gustav och Malin tar täten!
 
Det var roligt, som alltid, att vara på Tivoli. Då jag tror att många börjat jobba igen, och då väderprognosen var sisådär, var det inte så mycket folk och mest ganska korta köer. Vi delade på oss och mötte upp tonåringarna för ett par matstopp, bara. Nu lånar jag lite bilder från Tivolis sajt och recenserar de bästa åken från idag!
 
Längst köade vi till Slänggungorna / Himmelskibet... jag har åkt den en gång innan men det blåste mer idag och det var riktigt läskigt då vinden verkligen tog tag i gungorna, 80 m upp i luften. Fin utsikt men nästan så att man inte kunde njuta av den...
 
 
Årets nya attraktion Örnen / Aquila var kul! Det var mycket upp-och-nervänt läge, men den höll en behaglig rytm så att man visste vad som skulle komma.
 
 
Men Demonen kvarstår som min favorit! Den erbjuder loopar, G-kraft, överraskningar, full fart. Det blev 3 eller 4 åk med den!
 
 
Alla fem barnen uppskattade allt och ingen bangade för någon attraktion! Mycket kul! De åkte dessutom Fritt fall en hel del; en av de få attraktioner som jag inte uppskattar.
 
På Tivoli ser man alla slags människor - från ganska luggslitna typer till mormödrar med klirrande juveler, foppatofflor blandat med designerväskor, och många olika språk talades. Det fanns också dahlior som nådde mig till bröstet, och en vit påfågel som spankulerade omkring och lät sig fotas. 
 
 

Så lätt att titta bort

Till Twitterflödet, bloggosfären och t o m nyheterna går jag ofta för underhållning, förströelse, uppdatering, sällskap, och det är så lätt att låta blicken vika för de riktiga och stora frågorna.

Men inte idag.

När t o m min egen 16-åring bloggar om det, och tar upp det vid middagsbordet, får jag faktiskt inte titta bort.
 
Det var svårt att läsa artikeln - klicka här.
  
Det var lite mindre svårt att titta på Hans Rosling på TedTalks; riktigt lärorikt dessutom:
 
 
Det var jättelätt att bidra: Klicka här!
 
Se så bra det blev:
 
 
Och vet du? Jag tror att det finns rum för ditt bidrag också!
 

The slap / Örfilen

 
 
Ännu en snabbkonsumerad serie... det gick snabbt att konsumera för man ville bara se nästa avsnitt, och nästa, men desto längre tid tar det att sluta fundera på serien... Det var Åsa som med träffsäkerhet tipsade.
 
Det var ett inledande avsnitt där örfilen välfötjänt (?) utdelades (du ser själv, jag svävar på målet - var det rätt eller fel att den odrägliga ungen fick sig en lusing?), och sedan 8 avsnitt där olika personer stod i fokus. Minsann var det inte många man kunde känna sympatier för till slut - alla var som riktiga människor med skavanker i karaktären, men också med anledningar till att agera som de gjorde. Eftersom det handlar om folk i min egen ålder, med div medelålderskriser och existensiella funderingar, gick serien rakt in i mig. Igenkänning på många plan (fast nej, jag tar inte droger i smyg när familjefesterna känns tama; men minns hur vissa mammor för sådär 10-15 år sen alltid skulle gå ut och titta på förrådet smygröka medan småbarn fick välling).
 
Här lånar jag från svt:s beskrivning - serien finns inte på svtPlay för tillfället, men går att köpa på dvd för en hundring eller två:
 
På ytan verkar allt vara perfekt. Hector ska fylla 40 och släkt och nära vänner samlas för en avslappnad grillfest i familjens trädgård.
 

Vinet flödar och stämningen är på topp. Allt tar dock en plötslig vändning när de närvarande barnens lek urartar och Hectors kusin Harry utdelar en örfil.

 

Örfilen är en provokativ och hyllad australiensisk dramaserie i åtta delar, där de inblandade medelklassfamiljernas värderingar sätts i gungning efter den utdelade örfilen. Reaktionerna är starka och mannen som slog ställs inför rätta. Detta splittrar vänkretsen och vännerna tvingas att välja sida i konflikten.

 

Tittarna får sedan följa händelseförloppet genom åtta personer. Deras olika historier komplicerar intrigen än mer och samtliga vi följer påverkas på ett eller annat sätt av örfilen. De inblandade tvingas också göra upp med sina egna tillkortakommanden, som drogberoende, skilsmässor och otrohet.

 

Serien undersöker vad som är gångbart bland medelålders människor. Har man rätt att lägga sig i andra människors liv och barnuppfostran? Och vilka värderingar är acceptabla i ett modernt samhälle? Programmet baseras på Christos Tsiolkas succéroman med samma titel. Örfilen är flerfaldigt prisbelönad, bland annat vid tv-festivalerna i Monte Carlo och Banff.

 

I rollerna: Jonathan LaPaglia, Sophie Okonedo, Alex Dimitriades, Essie Davis m.fl.


Fem månader utan klädinköp

Senaste månaden gick riktigt bra, fram tills idag. Nästan så att jag ångrar att jag inte rapporterade igår.
 
Fram tills idag hade jag bara köpt en sak under denna månaden, en bikini på rea, som jag gav bort redan efter en användning. Så den tänker jag faktiskt inte räkna in alls. Planen var att ersätta den med en likadan, men den var slut. Så jag harvar vidare på gamla badkläder. (Jag gav bort bara av snällhet, då en raring med lite sämre tillgång till Twilfit spanade lite beundrande och gav en komplimang. Vi råkar ha samma storlek så jag gav genast bort).
 
Sedan har jag kastat ett par skor och gett bort ett par, samt kastat ett par mycket bra trekvartslånga byxor där blixtlåset gick sönder. Och gett bort en blus. Dessutom har jag kastat många par trosor (då tumlaren fick spel och gick på för hög värme och förvandlade mjuk spets till sträv), men jag räknar inte underkläder i köpfria året.
 
Men så idag... det var fotbollscup i Borgeby, ett stenkast från bästa skoaffären Borgeby skor. Mellan två av matcherna körde jag dit... Det var 40% på reapriset, så jag slog till och köpte 2 mycket bra par till mig själv samt 2 par till Malin för "en spottstyver" (nåja). Dessutom ett par normaldyra men mycket snygga boots till mig själv till hösten.
 
Summering sedan 10/3:
 
Använt 12/10 frikort
Kastat 8 plagg
Gett bort 7 plagg
Fått 2 plagg
 
Så: 15 plagg ut och 14 plagg in i garderoben. 
 
 

Mitt sommarMalmö

 
 
Åh, jag älskar verkligen sommarMalmö! Så skönt att vara ledig och njuta av vädret!
 
Idag cyklade jag, Peter och Malin för ett morgondopp i Västra Hamnen men det var badförbud. Vi tog oss då tillbaka till Ribban; där var det hur skönt som helst!
 
De här dagarna får jag gärna spara och minnas om några månader...
 
 
 
 
 
 

Tjuvarnas herre

 
 
En av våra favoritljudböcker, som vi lyssnade oss igenom någon semester för ett antal år sen, Tjuvarnas herre av Cornelia Funke, har jag i kväll sett på film tillsammans med Malin.
 
Berättelsen handlar om ett gäng föräldralösa barn i Venedig, som försöker hanka sig fram bäst de kan. Filmen var otroligt mycket mer kortfattad och mindre sorglig än boken, men ändå vädigt trevlig. 

Skiljas från en vän

Ja, nästan mer som en kärlek än en vän, men nu är det slut, tydligen. När vi sågs första gången var det verkligen kärlek från min sida i alla fall. Nåja, säg den lycka som varar. Och för tillfället är jag ovanligt bra på att säga "Prylar, det är ju ändå bara prylar".
 
Så nu när ramen gått mitt av på älsklingsKarin, accepterar jag, och kan t o m erkänna att jag tog en 51 cm ram, när jag tidigare haft 53 cm som passade mig bättre. De nya pimpade Monarkcyklarna är inte alls så tjusiga som den jag hade, och de görs för övrigt bara i 51 cm. Jag tror nog att jag cyklat sisdår 8000-9000 km på älsklingsKarin, och det är inte så dåligt ändå. Det blev en Tjejvättern, en Ringsjön Runt och en Malmö VeloClassic, och så kanske 75 turer ToR Lund på dryga 3 år.
 
 
 
Trots att garantin gått ut, medgav både Bikemasters och Monark att så skulle det inte vara, att en ram går av efter 3 år. Men min snygga cykel fanns ju endast i begränsad upplaga, så det går inte att få en likadan.
 
Så jag fick nu en bra deal på en ny hoj, beställd och klar (med 55 cm ram):
 
 
Jag vill ha en tantcykel med upprätt ställning och fast cykelkorg, men under huven ska det ändå vara lite krut... förra cykeln pimpade jag med 7 växlar istället för 3 som ingick, och bytte till snabbare däck. Den här verkar ha lite av sådant redan från början. Och ja, jag var lycklig att få välja röd istället för svart.
 
Återstår att se om cyklen finns i lager förstås. Men om så, har jag den om en vecka! Passar bra tills Kata är tillbaka och behöver sin (min ex-exCykel - en 13 år gammal svart Monark Karin).
 

Konsten att vara Kvinna

 
Jag ÄLSKAR den här boken! Den stärker mig väldigt i min under ytan feministiska läggning och jag har fått många skratt och dito uppenbarelser. Den är smart och rolig.
 
Jag ska nöja mig med två citat - du kommer genast förstå att du måste köpa ett eget exemplar. Och nej, du kan inte låna mitt, för först ska Julia läsa den och sen ska jag skicka den till min kompis Gunilla. Eller kanske att jag köper ett gäng av den och ger bort till alla jag tror ska gilla den (alla normala kvinnor alltså).
 
Caitlin Moran berättar om sin väg från överviktig olycklig tonåring, via kroppsbehåring och mens, sexism, osmarta beslut, en massa supande, rökande, drogande, till 35-årsåldern med både man, barn och jobb, abort och den här boken. Hon bjuder på feministiska och andra iakttagelser genom hela boken.
 
Ur kapitlet Jag är feminist!
 
Nu frågar ni er kanske: "Men är jag feminist? Jag kanske inte är det. Jag vet inte! Jag vet fortfarande inte vad det innebär! Jag är för trött och förvirrad för att kunna reda ut det. Den där gardinstången har fortfarande inte kommit upp! Jag har inte tid att ta reda på om jag är kvinnosakskvinna. Det verkar så jobbigt. VAD BETYDER DET?"
 
Jag förstår.
 
Och därför kommer här ett snabbtest. Stick ner handen i byxorna.
 
a) Har du slida? och 
b) Vill du bestämma över den själv?
 
Om svaret på båda dessa frågor är ja: Grattis! Du är feminist.
 
 
Saxat ur kapitlet Jag blir modeintresserad:
 
Hur kan vi då inbilla oss att högklackade skor är ett krav för den som vill vara kvinna på riktigt, trots att vi vet att det inte funkar?
// ... //
Är de högklackade skornas enda syfte att dra till sig männens blickar så att man får ligga? Nej, givetvis inte. Kvinnor går i högklackat för att de inbillar sig att bene ser smalare ut då, punkt slut. De tror att de genom att gå på tå slimmar ner benen från storlek 40 till 36. Fast så funkar det ju inte. Kan ni komma på nån mer som också har fläskiga ben som smalnar av till en smal spets? Just det: grisen.
 
En recension.

RSS 2.0