Vips...

... så var helgen över igen! Fattar inte hur fort tiden går ibland!

Idag har det varit lite verkstad här hemma, och lite överraskande har Peter tagit på sig rollen som lekledare vad gäller pumpaslöjd. I år hade vi 2 pumpor hemsläpade, och Katas blev finast!

 
 
Svåra ljusförhållanden att fota i!
 
(Ja, Victoria, det är pumpsetet som jag vann i din stegtävling som fortfarande står till tjänst med både motiv, urgröpare och små sågar)

Upplevelsevecka

Nu är det fredag kväll och jag är ganska trött. Hela veckan har varit full med intressanta upplevelser...
 
Förra helgen hade vi trevligt släktbesök, sen tog jag semester på tisdagen för att tillbringa en heldag med min bror. Vi åkte till Louisiana norr om Köpenhamn, och körde den vackra kustvägen dit.
 
Utställningen hette Självporträtt och var sevärd, men egentligen var det umgänget som gjorde resan till ett fint minne. Vi hade gott om tid att prata om viktiga frågor på tu man hand. Jag älskar utomhusmijöerna på Louisiana - lika härligt att ströva omkring bland skulpturerna som att blicka ut över träd och hav från glaskorridoren där inne. Nu var det vackert och höstigt dessutom.
 
 
Vi står på en liten plattform, omgiven av vatten, och speglar och lampor skapar en illusion av obegränsat med stjärnor...
 
Igår var jag gäst hos min gamla LC-klubb och det var riktigt kul att träffa alla igen, och att få följa med till MAX IV inte så långt från min arbetsplats, i norra kanten av Lund. Föredraget var jättetrevligt; gavs av proffsiga Ulrika. Victoria har recenserat förträffligt och tagit bilder; själv lånar jag på internet, en framtidsbild då.
 
Jag som gillar nya ord, fick två (minst) på ett bräde: kullandskap och synkotronljusanläggning!
 
Och så idag då, tog hela familjen cyklarna ut till Emporia och testade Vapiano. Jag gillade både konceptet (självservering på ett skojigt sätt) och maten.
 
 
Vi hann bara med en snabb tur genom köpcentrat men känner på mig att det kommer fler chanser.
 

Öppnar snart...

Nä, jag ska nog hålla mig undan ett tag...
 
 
Några tusen av de där som gillar ska garanterat dit och trängas. Själv räknar jag med rapport från en desto mer sugen tonåring här hemma...
 
Men det är roligt att cykla förbi där - det är något nytt varje dag nu.

Fira storebror

Snart 50 - kan man inte tro!
 
Helgen har tillbringats med en stor dos släktumgänge! Min äldste bror Mats är hemma från USA (där han bott i över 30 år), och eftersom det bara är ett par veckor till hans 50-årsdag passade vi på att fira tillsammans med våra 3 kusiner som vi umgicks flitigt med som barn och deras mor (vår moster). Åtminstone en av kusinerna har undanbett sig att visas upp på Internet och det respekterar jag såklart. Mats har inte träffat vår moster eller kusinerna på 12 år!! Föräldrarna träffade han för 6 år sedan, och för 4 år sen åkte Peter, jag och barnen och hälsade på honom i Kalifornien. 
 
I fredags kväll träffades några av oss hemma hos Mor och Far i nya huset och åt fisksoppa; från min familj var bara jag med. Efter middagen följde kusin Nillan med hem och sov över här, medan min moster och Mats närmaste kusin Mimmi (närmast i ålder och också den han umgåtts mest med) sov över hos föräldrarna.
 
Mats och min moster och Nillan och Mimmi åkte till Falsterbo nästa förmiddag och tittade till huset där vi alla vistats som barn, och gick en tur på stranden. Jag stannade hemma och pysslade med lite som behövde göras på hemmaplan, efter en superstressig vecka.
 
På eftermiddagen ville jag gärna att vi tillsammans skulle åka till slottsträdgårdarnas café. Det var pangväder, så vi var inte de enda med den planen precis... eftersom jag hade med mig alla mina barn fick vi köra i 2 bilar och det var nästan omöjligt att bli av med dem (bilarna; inte barnen), men till slut gick det. Det var så fint höstväder och Katarina var tjänstvillig fotograf.
 
 
Kön till caféet var väldigt lång, men vi nyttjade tiden till att kapa åt oss bord och till slut 8 stolar; sedan njöt vi av latte och morotskakor i solskenet under trevligt småprat, och flanerade lite efteråt.
 
Visst ser det mer ut som sommar än andra hälften av oktober på dessa bilder?
 
 
 
 
På kvällen anslöt ytterligare en kusin, Tina, som är mest jämnårig med mig, och så bjöds vi på oxfilé, Amarone, glasstårta från Lejonet och Björnen Lilla Glassfabriken, och hade en riktigt trevlig kväll tillsammans. När det blev dags för talen bjöds det både på skratt och tårar... och alla känner nog en tagg i hjärtat över att man inte vet när det blir nästa gång, att vi ses allihop.

Palme

 
Äntligen har jag fått se filmen om Palme! Jag hade sparat mig tills min bror kom på besök från USA, för jag trodde att han skulle gilla den också. Det gjorde han, och det var kul att gå på bio ihop.
 
Jag inser hur politiskt ointresserad jag var på den tiden, för jag hade inte alls koll på de politiska händelserna... det var mycket roligt att få se de olika tidsdokumenten som bilder och filmklipp stod för. Också kul att höra de gamla vännerna ge sin bild av Palme och hans gärning. Det blev blixttyst i biosalongen när Anna Lindhs tal från Palmes begravning visades, som avslutning på filmen... Det var ett fint porträtt och en sevärd film, helt som dokumentär.
 
Aldrig ska jag glömma hur jag fick veta om mordet... jag var i USA och gick på high school. För en gångs skull såg jag TV-nyheterna hemma i värdfamiljens soffa, och när slutsignaturen för nyhetssändningen gick, bröt en reporter in och rabblade i högt tempo "The prime minister of Sweden, Olof Palme, has been assassinated, good night!". Jag tänkte, vad sa han? Kan det vara möjligt? Nästa dag i skolan beklagade flera lärare sorgen och undrade om jag behövde ta ledigt ett par dagar... så kändes det inte alls.

Flytta litegrann...

Jo, jag har ju hållit på en del med föräldrarnas flytt och på det hela taget är det väldigt positivt att de rensar och att de kommer till ett nytt och fint hus!

Själva flyttandet har erbjudit vissa utmaningar - t ex tror föräldrarna inte på flyttkartonger utan flyttar hellre i tygkassar, plastkassar med ett handtag, korgar etc. Framför allt har de flyttat det allra mesta själva, före och efter flyttfirman, vilket ju går när man bara flyttar några kvarter och man har en månad på sig. De rara köparna har låtit föräldrarna fortsätta nu även efter att de tagit över och fått nycklarna... Mor och Far har en nyckel kvar samt får förvara saker i garaget så länge. Väldigt snällt, även om det inbjuder till att dra ut på det sista.
 
Jag har hjälpt till med ett par ställen som har varit föräldrarna övermäktiga, t ex matkällaren med hundratals krukor, kakburkar och glasgrejor. Jag stålsatte mig och skulle INTE ta med saker hem, och jag bestämde mig också för att inte lägga mig i varken vad de (Mor) ville kasta eller ville spara. Jag medger att det kändes trist att kasta fullt dugliga saker men allt passar inte på loppis eller till välgörenhet. En hel del har ändå gått till sådana ställen.
 
Jag hade tänkt att allt som är lagat eller har nagg = kasta, och i glasinsamlingen hamnade då bl a en blå vas som jag minns från min barndom, med ett nagg. Nästa dag skulle jag köra tillbaka och köra med det utsorterade på tippen, och flera gånger under natten vaknade jag och undrade om vasen blivit krossad eller om den fortfarande var (nästan) hel. När jag kom tillbaka fanns den där, fin med sitt lilla nagg, och stoltserar nu på min fönsterkarm. Mer principfast än så var jag alltså inte.
 
 
Jag trodde att den alltid hade funnits men nu berättar Mor att hon fick den i 35-årsdag av sin lite udda farbror Nisse. Då var jag alltså 5 år. Jag har tillbringat timmar vid den vasen och tittat på hur ugglans ansikte blir till dess mage på en annan sida, och sen ansikte igen. 
 
Såklart har jag kollat upp glaskonstnären Lars Hellsten:

Lars Hellsten genomförde sin utbildning på Konstfack till skulptör och keramiker och hans fantasibyggnader med pittoreska torn gjorde Lars Hellsten snabbt till en av de främsta företrädarna för 60-talets nybarocka glasstil. Lars Hellsten kom till Orrefors 1972 till och han tog med sig sin långa erfarenhet av gjutning i former av järn eller aluminium.

 

Lars Hellsten blev känd på Orrefors med sina kraftfulla, gjutna kristallskulpturer som han utvecklade i 30 år. Lars Hellsten är väldigt inspirerad av naturen och detta kan man bland annat se i Eden-servisens lövformer eller i hans gjutna Mussla. Det som är ett kännetecken för Lars Hellsten och hans glaskonst, är den återkommande klotformen och den blå färgen. Orrefors har även en nyans som de har kallat ”Lasse-blå”.

 

Jag räddade också min mors supersöta brudklänning från 1961 från förgängligheten, sydd av min mors moster (liksom min moster sydde min) och så har vi ju fått ett nytt fint piano - även det ett föremål som mina barnfingrar kartlagt noga noga. Det har stått hemma hos min farmor och farfar.
 
 
 
 

Min nya träningsform?

Du vet hur man känner att man borde träna, men att man behöver något nytt för att komma igång?

Kan det vara så att jag har funnit en ny sorts träning att fokusera på?
 
 
Mina senaste 60 dagar på Funbeat... Det är dåligt med Cykling men Flytthjälp är visst under uppseglande! Fast det är knappast en träningsform jag kan rekommendera - istället för hög på adrenalin och stark och pigg, känner jag mig mest sliten och skruttig och trött.
 
Men snart är det slut och i ett annat inlägg ska jag berätta om några fynd från föräldrarnas källare...

RSS 2.0