Grantändningskonversation

Igår var det grantändning på Malins lilla lilla skola med totalt ca 75 elever - väldigt mysigt med glögg, marshaller och barnsång på den lilla skolgården. Kanske att de skulle ha hållit sig till unison sång och hoppat över överstämman... men stämningsfullt var det i alla fall! Själva tändningen går till så att skolan får finbesök av rektorn, och hon magiskt går fram till granen medan barnen långsamt räknar ett, två, tre - på tre låtsar rektorn att hon tänder på ett ljus medan en assistent pluggar in kontakten i lite längre bort... Och så är det lotteri med väldigt fina sponsrade vinster. Kallt som tusan var det förstås.

Nåja, till konversationen - Peter var i högform när vi stod och småpratade med andra föräldrar.

Normal pappa: Oj, är det redan dags med grantändning? Då är det ju snart jul. Skämtsamt: Man får kanske börja tänka på att lägga in sillen?
 
Pysslig pappa (som även haft tomte på taket och full julbelysning i några veckor), på fullt allvar: Jajamen, i nästa vecka är det dags!
 
Normal pappa: Oj, lägger du in egen sill? Och redan nu?
 
Pysslig pappa: Absolut, fyra sorter. Jag lägger alltid in de klara sorterna kring den 7-8 december.
 
Peter: Jo, jag ska också lägga in sill nästa vecka. På min inköpslista på Coop online.

Sugen på en kärleksaffär vi sidan av?

 
Då kan du läsa Hans Koppels Kom ska vi tycka om varandra, så blir du genast lugn och fin igen! Själv läste jag den i Letton och lyckades klicka hem den för blott 24 kr från Adlibris. Nu är visst priset lite högre igen.
 
Mycket spännande om ett litet snedsteg som får fruktansvärda följder. 
 
Hans Koppel (Petter Lidbeck) skriver mycket bra, även för vuxna! Jag har tidigare läst de lite mer galghumoristiska Medicinen och Vi i villa men också rysaren Kommer aldrig mer igen. Gillar dem alla!

Höjdpunkter och bottennapp

Vilken dag! Tala om högt och lågt! Väl medveten om att de sämre stunderna är sådana som andra (och jag själv i ett annat läge) gärna bytt till sig...
 
Började dagen med att stiga upp 5.30 för att hinna cykla till jobbet i det fina (vindstilla) vädret. Allt var förberett så det var bara att hoppa i kläderna och rulla iväg... (höjdpunkt)
 
... för att ynka 20 minuter senare inse att jag har punka på cykeln (bottennappp)
 
Men jag var inte så långt ifrån Konserthuset där lämplig buss till jobbet går - den kom nästan genast och jag hade turligt nog med mig ett laddat Jojokort (hp)
 
Men att sitta på bussen i tighta cykelkläder och krånglig packning inkl hjälm var ingen höjdare (bn)
 
Jag var framme på jobbet redan strax efter 07 (hp) men var inte tillräckligt svettig för att motivera en dusch. Bytte bara om till normala kläder, men hade såklart varken fixat hår eller något annat hemma eftersom jag skulle duscha och kände mig sjavig hela dagen (bn)
 
Var på ett ganska roligt möte, var med i en "reklamfilm" (tillsammans med 200 andra) som ska visas på företagskonferensen i januari (hp) fast det var kallt och en del väntan utomhus, helst som jag bara hade min cykelwindstopper med mig (bn)
 
Jag fick en fin fransk ost och en flaska vin av tacksam fransk kollega (hp!!)
 
Det blev buss och tåg och buss hem och så mötte jag Peter i fastun - vi åkte och hämtade cykeln. När vi kom tillbaka hade Kata lagat mat (biffar, potatis, krämig savoykål, lingon - smaskens!) och dukat (hp)
 
Nu har jag firat dagens fina och fula stunder med en bit saffransbröd och glögg (hp) och med dn:s Augustquiz (lite tur medges!)
 
 
Skryt var ordet, sa Bull.

Skryta lite

Nu vet jag att sociala medier anses ha Skryt som främsta kännetecken, och absolut vill jag hänga på (som om jag inte gjort det innan).
 
Håll i er; här kommer det:

Jag tycker att mina egna lussekatter är de allra godaste! Sällan har jag smakat några som är godare och saftigare än mina!
 
 
Men jag är inte sämre än att jag delar med mig av knepen:
 
  • Var generös med saffran, russin och smör (russin blandas även i degen).
  • Var snål med vetemjöl (ja, det är också därför mina lussekatter är de godaste men inte de vackraste).
  • Byt strösocker mot vit sirap.
  • Ha i en burk kesella samt nymald kardemumma i degen.
  • Hellre lite hög värme och kort gräddningstid, än tvärtom.
 
Idag har det bakats två omgångar; en som blev till katter och en som blev till mandelmassfyllda längder. Nejdå, det är inte för tidigt med lussekatter och saffransbröd!
 
Alltid blir det trängsel på plåten!
 
Och vem som hjälpte till?
 

Hej på er

 
Det har verkligen varit fullt upp på sistone, och flera gånger har jag tänkt - "ah, det här ska jag blogga om", och t o m gogglat fram en bild för det syftet. Så nu finns det ett gäng bilder på skrivbordet men för den skull inga skrivna inlägg...
 
Så här får ni en liten bildkavalkad, helt utan inbördes koppling, och en liten inblick i senaste veckan för mig.
 
Nästan skimmad
 
Förra lördagen handlade jag i Lollopards lilla specialbutik i kvarteret (finns numera bara som webshop + öppnar oförutsägbart i en tom lokal på Rosenvång då och då). Jag älskar Lollopards kläder och slog till på en tröja till mig själv. Är dock inte van att handla till ordinariepris - brukade alltid fynda i butiken när den fanns på Davidshall. Vi kunde också specialbeställa en tröja till Malin - hon ville verkligen ha det fina Möllevångstrycket i limegrönt på mörk botten, så nu väntar vi på leverans.
 
 
Lite speciellt kändes det att stoppa in mitt VISA-kort i ägarens iPhone och betala på det viset... men kvittot låg fint i min inkorg en sekund senare. Man föstår dock hur liten skimningsutrustning kan vara.
 
Sköna söndag på The Lodge
 
Det var fantastiskt härligt att ligga i bubbelpoolerna ute på altanen på the Lodge, trots höstdimman som tog utsikten över Romeleåsen! Efteråt var det finfin brunch i trevligt sällskap!
 
Öppet hus på Procivitas
 
Det har varit mycket kring gymnasievalet för Kata. I veckan var vi på Öppet hus på Procivitas och fick ett väldigt gott bemötande. Dessutom bjöds det på hembakad prinsesstårta. Kata ska nu själv följa med en elev under en skoldag och kanske även besöka någon annan skola. Själv tycker jag att Procivitas verkar vara ett bra val. Sen ska ju betygen räcka till också, till exempel.
 
Igår var det trevlig tantträfftjejmiddag hemma hos Åsa med välkända, halvbekanta och nya ansikten. Kvällen gick snabbt, och vips var det midnatt. Många skratt men också väldigt seriösa samtal - jag gillar det när man med helt nya människor ändå vågar prata om riktiga och viktiga saker.
 
Parallellt kör ju jobbet på i härligt tempo, och så är det allt det vardagliga med aktiviteter för barn och oss själva. Jag försöker hålla fast vid att cykla till jobbet en dag i veckan och det är den enda motionen jag hinner med prioriterar. Peter och jag delar på ett Jojo-måndadskort och åker nu båda lite mer kollektivt och mindre bil. Det känns bra och ekonomiskt.
 
Jag har också skaffat en del julklappar men det kan man ju inte blogga om i förhand. Känns skönt, i alla fall!
 
Redan idag fortsätter det med roliga saker som nog förtjänar ett eget inlägg (har ni hört det förut?) och sen kör vi med full fart in i december med allt vad det innebär.
 
 
 

På förekommen anledning...

... och för att det var den gråaste tristaste dagen på länge idag...
 
 
Det är hit vi ska åka sisådär 1000 glada kollegor om sisådär 7 veckor.
 
Inte för att jag spelar golf, men njuta av utsikten kan man väl få göra ändå? Just nu duger bilderna bra för att drömma sig bort en stund...
 
 
Det är bara lite jul och annat som ska klaras av innan dess.
 
Med ens känns dagen lite mindre grå. Tack för påminnelsen, Victoria!
 

Vacker, men död

 
I morse var det fullt med sidensvansar som svärmade från träd till träd. En stackare tog miste och for i full fart in i ett fönster... bara för mig att plocka upp och skicka i soptunnan. Men den var så tjusig att det kändes sorgligt.
 
Själv är jag mitt i värsta spahelgen - igår var det Kallis med tjejkompisar följt av Vespa i Västra Hamnen, idag har jag blivit klippt och fått nya slingor, och i kväll kommer Åsa och Ulf, vi bjuder på en favorit. I morgon är det The Lodge - sköna söndag - spa + lunch  - med några andra kompisar. Ska bli mysigt. Direkt på måndag morgon är det dock slut med njutningen - Peter ska till Paris och jag blir ensam med morgonbestyren och ska dessutom vara hos tandläkaren strax efter åtta. Blir intressant att få till den logistiken...

Önska bort önska nytt

 
Inte var det många ord i den där boken, men det som stod, gick rakt in.

Korta berättelser som fångar in så mycket av utanförskap och ångest; mycket mer målande än vissa hela romaner på samma ämne. Som så ofta med ungdomsböcker lägger jag den i från mig med en lättnadens suck att jag själv är vuxen, och med en gnagande oro över de egna halvvuxna som nog kämpar på, var och en på sitt sätt...
 
Inte blev jag förvånad heller när jag såg att det var samma förlag som gett ut en annan favoritbok... och ni blir inte förvånade när ni ser vem som tipsat mig - superboktipsaren Boktokig!

Torka aldrig tårar utan handskar

 
Han kan, Gardell, skapa stämningar som ingen annan. Sorg, glädje, kärlek, nostalgi. Barndomens sötma, ungdomlig sorglöshet, och så den svarta ångesten och sorgen som skulle följa på det. Vi vet ju alla hur det skulle sluta.
 
Och har ni missat, så har ni 13 dagar på er, innan serien försvinner på SVT Play. Om ni inte tror mig, så ta svd:s ord på det.
 
 

Utvecklingssamtal

Igår var jag med Kata på utvecklingssamtal - hon går i nian och verkar sköta skolan hur bra som helst. Varken jag eller Peter kan smickra oss med att ha bidragit till resultaten - vi är verkligen dåliga läxläsare men hoppas att vi ändå gör barnen en tjänst när de märker att de klarar sig på egen hand (eller är det bara en undanflykt?)

I alla fall - alla lärare hade fyllt i utlåtanden och mest är det förtryckta omdömen som "Koncentrerad", "Intresserad", "Självständig" och så finns utrymme för t ex "Fortsätt på samma sätt", någon har redogjort för vilka områden man har gått igenom under terminen etc.
 
Men så kommer hemkunskapslärarens slutkläm:
 
 
Dessa livstips går väl inte av för hackor, va? Dock förstod vi att samma tips gick till alla elever, så det är inte specifikt råd till Katarina...
 

Lilyhammer

 
Här hemma ses det på serier mellan varven; vi har gillat The Wire, Modern family, Vänner, Bron, Grey's Anatomy, Brottet, One Tree Hill, för att nämna några - det är lite högt och lågt och olika genrer. Oftast ser vi alla fyra minus Malin.
 
Men nu senast är det Lilyhammer vi skrattar åt! Det är en störtskön serie om en maffiaboss som får skyddad identitet och väljer Lillehammer som sin nya bostadsort, efter att han sett vinter-OS därifrån. Men Norge är inte riktigt som han tänkt sig - det går inte att betala några tusingar till handläggaren för att snabba på tillståndet när man vill öppna en bar, Norska för invandrare är bara så bra skildrat, det går inte att vara machoman för att impa på brudarna... för att inte tala om den norska poliskåren som häcklas lite lagom.
 
Maffiabossen under nya identiteten Giovanni Henriksen spelas av Steven van Zandt; känd bl a från Bruce Springsteen's E Street Band och Sopranos.
 
Vi har hyrt hem boxen, men den finns att köpa för 200 kr. Väl värt investeringen!

Tutankhamun

 
Idag har vi hunnit med mycket! Jag tog semester och har tillbringat hela dagen i sällskap med pigg 8-åring. Trevligt!

Vi började med att direkt efter frukost cykla ut till Hyllie, med följande stopp: Forex, Tutankhamun och Emporia. Som väntat var Tutankhamnun mest intressant. Det var en del köande, först för biljetter, sen för insläpp, och även till vissa delar av utställningen. Men jag var imponerad av hur bra det var med audioguiden, en variant för vuxna och en annan för barn. Malin som är intresserad av allt, vägrade att hoppa över några inslag eller att gå vidare förrän hon hört allt. Det var väldigt bekvämt att få allt berättat för sig (med olika berättarröster dessutom).
 
Gravkammaren med sina sarkofager inuti sarkofager, liksom återkopplingen till upptäcksresande påminde mig inte så lite om Chichen  Itza, Mexico, där en liten pyramid fanns inuti den stora ytterpyramiden. Hela utställningen bestod av kopior, men tillverkade av samma material etc; en fördel jämfört med äkta vara är att allt fanns framme, och inte bakom glas (utom småsaker som annars kanske lätt hade kunnat stjälas). Det kändes lite sorgligt att höra talas om faronen som dog bara 19 år gammal och att det släktet dog ut med honom då han inte hann få några överlevande barn.
 
Sydsvenskan har också recenserat.
 
Mycket guld var det!
 
 

Fikon i rödvin

 
 
Jag skojar inte när jag säger att jag nog kommit fram till den allra godaste av efterrätter... och då har jag provat mig igenom en del. Och ja, till saken hör att jag verkligen uppskattar fikon!
 
Mitt i decemberhetsen i fjol blixtrade det förbi några fantastiska små rödvinskokta fikon i personalmatsalen; på julbordet, till nån ost nån dag och jag var bara för uppe i varv för att lägga dem på minnet ordentligt eller fråga efter receptet. Men så i förra veckan, på väg till Louisiana med min bror, var vi tvungna att stanna till vid ett enkelt snabbköp för att Mats var lite hungrig, och utanför, i stora högar, låg påsar med små spanska fikon - då slog matminnet till och jag köpte snabbt 2 påsar à 500 g. Men hur skulle man tillaga? Jag frågade i matsalen, och kockarna kunde först inte dra sig till minnes, men sen kom det "Tog man inte litta rövin, litta honung, nåt lagerblad å en kanelstång å kokte ihop? Prova du med nåt sånt!" Hem och surfa lite, fann ett bra recept att utgå ifrån: Monika Ahlbergs rödvinskokta fikon. Givetvis fanns inte exakt allt hemma så experiment pågår; jag la till lagerblad och kanelstång enligt killarna i köket och istället för apelsinmarmelad tog jag svart vinbärsgelé och lite rivet citronskal. Man äter dem ljumna med vispad grädde eller fin vaniljglass.
 
Så nu har cheesecaken på Espresso House och chokladfondanten åkt ner ett steg på Världens bästa efterrätter-listan, medan de rödvinskokta fikonen seglar upp på förstaplatsen!
 
Enda problemet - första påsen fikon är redan uppanvänd.

Evita

 
I kväll var jag på Stadsteatern Operan med Julia och såg Evita. Jag tyckte att det var en riktigt bra föreställning, med jättefin koreografi. Det är alltid kul att se snurrscenen användas. Extra spektakulärt var det med arkobaten som var Evitas alter ego och hissade sig upp och ner i draperier, hjulade och gick ner i spagat. Konstigt nog störde det inte utan bidrog.
 
Charlotte Perelli då, jag måste säga att jag tyckte att hon var perfekt i rollen som Evita! Hon föreställde den enkla flickan som kom upp sig riktigt bra, och hennes lite schlageraktiga röst passade utmärkt. Jag gillade hennes energi på scenen. Allra bäst tyckte jag dock om Che, som fungerade som historieberättare och iakttagare.
 
Jag är en tacksam kulturkonsument - jag tycker att det är så roligt att komma på teater (och bio för den delen) och uppskattar upplevelsen på flera plan. Det var också kul att göra något tillsammans med Julia. Kata ska se föreställningen med klassen i januari.
 
Såhär tyckte Sydsvenskans recensent. 

RSS 2.0