Cyklat i maj

Jag hade förhoppningar om att komma upp i 500 cyklade km i maj, men har stannat på 439. Jag är ändå rätt nöjd. Det är ingen vecka som jag missat att cykla till Lund, och det känns rätt enkelt nu. Skönt. Just nu är jag i valet och kvalet om jag ska vara med på Ringsjön runt på lördag (65 kilometers i så fall) men vädret ser lite trist ut... Men om jag deltar blir det ju en kickstart för juni månads cykling!

Såhär såg det ut i fjol:

7° och regn känns inte alls lika frestande.

Välkomstfest

Strax innan gästerna kom

Jag som oftast brukar hämta catering när det är något (t ex julafton) bestämde mig av någon anledning att laga maten själv till gårdagens party, då det väntades 25-30 personer... Jag klippte recept från alla studentbuffétematidningar och dukade upp kalla rätter, utom några pajer som jag ljummade innan. Det gick bra och allt blev gott men jag var lite trött när gästerna kom. Peter skötte att få alla stolar och bord på plats, och gazebon (partytältet).  Vädret visade sig från sin allra bästa sida också. Jag publicerar inte så många bilder med människor på, vill gärna fråga först... men mest var det Julias gulliga kompisar som kom. Mest är det Katarina som har fotat.

Först minglade vi lite och drack bål och åt lite plockmat, sedan hade vi frågesport i lag på tema Nya Zeeland, och sen middagsbuffén. Till sist pannacotta med rababersmälta till kaffet. Flera av ungdomarna hade slutprov i matte dagen efter så det blev inget nattsudd.

Kunde inte låta bli att dekorera lite med svenska flaggor!

Rosésangria


Skål, säger Mormor

Fantstiskt enkla, snygga och goda spett med kallrökt lax+gurkkuber, lime/basilika/creme fraichedressing till


Fina sommarblommor


En succé - rimmat kycklingbröst - aldrig testat förut men kommer att göras om!


Sallad med nypotatis och primörer


Dubbelmarinerad fläskfilé


Sparrispaj med lite bacon på


Huvudpersonen själv






Örnen har landat

... eller åtminstone Julia!

På avsatt tid (vid 23.30) landade hon och vi fick förstås vänta en stund i ankomsthallen. Väntade gjorde också ett stort danskt sällskap, i flera generationen, med massor av danska flaggor, blommor, banderoll. Vi förstod att de också skulle ta emot en som varit borta länge, och det var nästan så att vi ångrade oss att vi inte hade våra svenska vimplar med oss. Kata och Malin var ganska uppspelta och särskilt Kata lite överspänd (som hon har längtat!), så när danskarna rullade upp sin banderoll och det stod "Velkommen hjem, Julle!" började hon nästan gråta - vadå, ska de hämta vår Julia?! (Vi kallar henne Julle ibland här hemma).

Men först av utbytesstudenterna kom vår Julia, trött förstås, och det blev nog ett emotional overflow - så många tårar, så att danskarna nog trodde att vi hade sorg. Men vi hämtade oss, och åkte hem tillsammans. Julia var sig lik, glad och uppspelt, och delade div anekdoter med oss, t ex att hon aldrig ätit middag vid ett middagsbord under utbytesåret utan endast i tv-soffan. Vi försökte trumfa med förbättringar vi gjort i huset sen hon reste (inte så många...).

Nu har Julia finfint nog sovit sen 01, jag och Peter känner oss som att vi har baksmälla redan innan festen börjat - trötta och lite slitna. Peter jobbar halvdag idag; Kata och Malin har fått ledigt från skolan. Julle står i duschen och sen blir det nog frukost i trädgården tillsammans innan jag kastar mig över partyförberedelserna.

Iakttagelse: När jag såg Julia komma där i gången, hel och levande och tillbaka, var det som en rent fysisk lättnad, som att jag först nu kunde dra ett riktigt djupt andetag. Jag gissar att oro och saknad lurat under ytan hela det gångna året.

Vi förbereder oss...

Det har valts ut recept (och handlats hem) ...



Det har bäddats rent i säng...


Det har byggts paviljong (jodå, det ska på väggar och tak också)...

Peters sportskläder + torkvindan ska flyttas bort innan det kommer gäster!


Det har skaffats bilder till fotocollage...




Det har köpts hem vin...


Och det här är en liten andel som inte ryms i kylen...


Till och med trädgården gör sig till..



Så nu får väntan gärna vara slut och vi kan bli 5 ett litet tag igen!

En helt ny dag

Det finns dagar då allting bara känns som nytt - fanns verkligen den här blåa himlen igår, de här doftande syrenerna, det här svala vattnet, de här varma plankorna att stäcka ut sig på? Ja, jag är nästan hög!


Nä, detta är en lånad bild! När jag var där idag var det bara jag och några pensionärer!

Innan klockan var 8 hade jag cyklat 26,7 km, tagit ett premiärdopp i havet och låg sedan en stund på bryggan och torkade. Nu har jag ätit frukost i solen, och stunden är förbi. Nu väntas tidernas största inköp på Malmborgs, div partyförberedelser och en tur med lite jobb i Falsterbo.

Tjatig?



Det går inte annat än att njuta av de fina dagarna som vi har nu! Idag hade jag en halv semesterdag (fick inte ihop logistik med utvecklingssamtal för Malin och lite andra saker som skulle göras på annat sätt) och tog mig en skål härliga jordgubbar till lunch. Det gick an att ligga en liten stund på altanen och sola benen!

Life is sweet



... och ni behöver inte säga nåt - definitionen på onsdag är faktiskt lill-lördag!

Kommer ni ihåg utsikten från vardagsrumsfönstret?

Dagsfärsk bild som jämförelse:


Men nu har det gått 2 1/2 vecka och inte bara en, som mellan de förra...

Kalv på grönbete

Ikväll var det Kalvinknatet och jag cyklade dit med min lilla kalv som var säker på att komma på pallen. Hon var rejält besviken efteråt... men hämtade sig. En av tjejerna från fotbollslaget kom tvåa så vi kom överens om att det gick att spegla sig lite i den glansen.

Lite härliga bilder:

Malin i linne och svarta shorts längst fram "Det var lite jobbigt att hålla bort dem som försökte trängas"


Klipp i steget!


Picnicläge



Renovera lite

Peter och jag har en specialitet; det är att boka in målning inne eller i skugga när det är pangväder. Det började vårt första år i huset - vi flyttade in i mars, och till Kristi Himmelsfärd målade vi om det vi hade som sovrum då; det stora rummet uppe som nu är delat och är Julias och Katas rum. Vi drog ner tapet, spacklade, vävspände på snedväggar med otroligt dåligt resultat, sen målade vi med färg, som när den torkade blev brunprickig, och fick måla om alltihop igen... allt medan det var 25° ute och gassande varmt under snedtaket. Gravid var jag också. Sedan blev hela sommaren urusel och det regnade 4 veckor i sträck när vi hade semester. Som vi grämde oss att vi inte hade njutit lite den där första fina helgen!

Och skratta gärna åt hur vi betedde oss sommaren 2010.

Så igår, efterlängtad sommarvärme - då stod jag och målade i sovrummet (här nere denna gång). Vi har aldrig målat där (och vi har bott i huset i 19 år), men nu gjorde jag slag i saken, då vi skulle lägga om golvet. Det ursprungliga andas 70-tal på mer än ett sätt - gulaktig träimitation på plastmatta - väldigt sunkig nu och släppte dessutom från underlaget. Eftersom golväggaren skulle komma idag, var det ju smart att måla när man inte behövde skydda golvet och listerna var borta. Samtidigt ville vi vänta så länge som möjligt för att sova i andra sängar så lite som möjligt (jag i Julias; Peter i bäddsoffa). Just det, hade det inte varit för Julias stundande hemkomst kanske det hade dröjt ännu längre... nu ville vi passa på medan det fanns en extrasäng.

Nog för att det var solkigt på väggarna, men när vi drog fotlisten blev vi varse att vi ändå hade haft tur - orginaltapeten var i alla fall övermålad!


Och här, sköna syn som mötte mig när jag kom hem:


Nu skulle jag vilja ordna ett stilettklacksparty så att jag var tvungen att byta alla golv i huset!

En dag - filmen



Jag älskade verkligen boken En dag, och såklart vet jag att då kan inte filmen bli annat än besvikelse... Så ja, filmen var OK och flera av nyckelscenerna var bra, med storyn blev lite tunn jämfört med boken... Men ändå var det ett kärt återseende!

Klickar du på länken ovan till min bokrecension får du även se filmtrailern. Både Peter och Kata verkade uppskatta filmen iaf; de som inte läst boken. SvD:s recension.

Nyheter man vill tro på!

Heja Sydsvenskan! Hoppas att ni har på fötterna bara när ni sprider sådana här glädjebudskap:

Dagens kyla och häftiga hagelskurar kommer inte bli långvariga, lovar SMHI. Istället kan vi se fram emot temperaturer på uppåt 20 grader i helgen. Läs mer...

Kaffe kopplas till längre liv. Läs mer... Fast här tvekar jag lite. Vill man egentligen leva så länge som möjligt?

Så, nu väntar jag bara på en kär repris på temat rödvinets nytta!

Ilva får toppbetyg!

Vi var på Ilva för några veckor sedan för bi behövde köpa nya stolar till köket - de förra var därifrån och några har börjat gå sönder (vi har för all del suttit på dem varje dag i 8 år...) - inget sensationellt utan sådana här:


Nu fanns inte stolarna inne utan skulle komma om sisådär 8 veckor. Vi bokade 4 st i alla fall, och redan efter en vecka ringde de och meddelade på telefonsvararen att stolarna hade kommit. Så idag, 2 veckor senare, hade vi tid att åka dit. Vi gick in genom utgången, direkt till kassan där en tjej genast tog emot oss. Vi skulle betala meddetsamma och jag undrade om hon inte skulle kolla att de verkligen fanns först, men då sa tjejen, att har Ilva ringt till oss finns stolarna. Nåja, tänkte jag, vi får väl se, men vi betalade och körde fram till varuutlämningen. Vi gick in, och i samma ögonblick kom en kille på en truck och frågade om jag var Karin. Eh, ja... "Varsågod  - här är stolarna!".

Allt var klart på 5-10 minuter! Är det inte fantastiskt? Eller är det bara så att jag tror att varuutlämningsväntetiden på IKEA är standard?

Grand final i skojarbranschen



Mycket trevlig bok om två kvinnor som "hjälpts åt" att skriva böcker - den riktiga författaren var för ful och blyg för att lyckas under eget namn... Historian spänner över många årtionden och det märks att Kerstin Ekman uppplevt de olika tiderna med sina olika karatärsdrag... Jag har lyssnat på boken och härligt nog var det Katarina Everlöf som läste upp. Rekommenderas!

Lättja

Jag hade stora planer för dagen; var sugen på ett rejält cykelpass dessutom. Jag brukar vakna vid 06 så då hinner man med en del redan på förmiddagen. Men idag sovs det visst till halv nio, sen åts det frukost utomhus i godan ro; blev nästan bråttom att hinna duscha och hämta Malin strax efter 10 hos föräldrarna. Sen gjorde jag faktiskt en mindre insats - kopierade över lite foton till en extern backup-hårddisk som jag köpt till föräldrarna. Sen, hem med Malin och ordnade lunch till henne innan hon skulle på fotbollscup (med Peter). Efter det drog jag pliktskyldigast lite ogräs, innan jag landade i solstolen. Lite senare hämtade jag Kata och hennes kompis på Kirsebergs ishall och skulle direkt till Gateau för en fika. Lyckades locka fikakompisen till vår altan istället - hon rundade dessutom Gateau på vägen så vi fick deras utsökta kardemummasnäckor ändå, och så snackade vi bort några timmar i solskenet. Nu kom Peter och Malin hem - Malin pilade in till kompisen i huset intill och där var poolen igång - snabbt ombyte och nu plaskas det! Peter stack iväg för att tanka och skulle handla grillkött på vägen tillbaka. Det blir middag på altanen också.

Jo, sämre kan man ha det! Vete tusan om inte prognosen för stundande långhelg har bättrat sig lite också?

The Hunger Games



Biodags!

Igår såg jag och Peter på bio! Kata hade 15-årsparty och vi skulle hålla oss undan.
Både Julia och Katarina har läst alla böckerna om Hungerpelen, och tycker att de är superbra - jag har inte själv hunnit med dem, så perfekt att ta filmen utan risk att bli besviken om boken skulle vara bättre, som det så ofta är.

Filmen, 2:22 lång, gick onödigt sent, 21.10, för en som vaknar 06 om morgnarna men jag stärkte mig med en dubbel espresso precis innan. Frågan är om det hade behövts... Det var spänning från början till slut! Det var också en snygg film, vilket jag gillar! Jag var särskilt imponerad av hur fint de gjort framtiden utan att det verkar löjligt som i många SF-filmer. Det var riktigt bra underhållning och sen att logiken inte höll till 100% gör mig ingenting. Jag gillar moraliska frågor också... Men 11-årsgränsen... undrar om inte många 11-åringar mår rätt illa av en sån här film?

Jag tänkte en del på all förnedrings-TV och realityshower som i The Hunger Games tagits ett steg längre... själv har jag nästan helt slutat att se på TV just för att jag dras till programmen som en spya på gatan - tittar fast jag inte vill se. De frågorna kom upp (litegrann) i filmen också - om ingen hade tittat, hade det här kanske upphört?

Recensionen i Metro , sista stycket, pekar på en del av de tankar jag själv bär på nu...

Äventyrslekplats



Jag har läst både i sds och i stadsdelsinformationen om en ny äventyrslekplats på Kroksbäck, bara ett stenkast hemifrån. Malin råkade få syn på bilderna också och var såklart sugen. Så idag när jag hämtade henne lite tidigare cyklade vi dit, trots ett par duggstänk i luften. Lagom tills vi kom fram blev det halv storm och intensivt regnande, men jag skulade under ett träd (för regnigt för Wordfeud till och med!) och Malin testade allt flera gånger. Rutchkanor, klätternät, gungor, hinderbana mm. Fördelen med busvädret var förstås att det inte var någon trängsel.


Mest är jag nyfiken på att komma tillbaka när de stora lamporna lyser - påminde om de ljuvliga kvällarna i Mexico - och jag var impad av Falsterbovit sand i en del av lekplatsen. Den ser inte så fin ut på bilderna men det kanske är för att den är blöt...


Sen fanns det några roliga träspångar in bland buskarna där Malin cyklade ett par varv och rapporterade att det fanns picnicplatser där inne också...

Hon lyckade dock inte aktivera vattenstrålarna ur betongscenen - och det gjorde faktiskt inget! Blöt blev man ändå...

Jag ger lekplatsen betyg 5/5!

Jag ger 10 maj-vädret 1/5!

Ledig?

Ibland när man är på jobbet kan man längta till att arbetsdagen ska ta slut och man blir ledig. Ibland när man är hemma kan man längta till jobbet så att man får vila... En vanlig eftermiddag...

16.30: jag sticker från jobbet, hemma 17. Sparar allt mitt innehåll från Resedagboken till disk, då sajten ska stängas.

17:00: Peter sticker från jobbet, hämtar kalasinbjudningar till Malins stundande kalas på ett lekland på vägen hem. Jag lagar maten, Middagsfridsfläskfilé med potatisklyftor i ugn, tsatsiki och sallad. Röjer i köket, dukar och sätter på diskmaskinen samtidigt.

17:30: Peter kommer hem, i sällskap med larmförsäljare som låg i bakhåll utanför huset. Farfar kommer med Malin som han och farmor hämtat efter skolan.

18:00: Middag tillsammans! Jättegott!

18:25: Peter skjutsar Kata + hennes kompis till träning på Kirseberg, passar på att handla ett cykeldäck till mig + hjul till sina inlines på vägen hem. Malin gör sin matteläxa och jag kollar den, sen hoppar hon på studsmattan i regnet, jag skickar några mejl för musikklassernas räkning. Sätter på en tvätt, viker lite ren tvätt, tömmer diskmaskin, diskar efter maten.

19:00: Malin kommer in, blöt och smutsig, jag hänger upp kläder på tork, stoppar Malin i badet. Ringer min mor.

19:20: Peter kommer hem, packar övernattningsväska inför konferens, sticker sedan för att hämta tjejerna på Kirseberg igen. Jag ser till att Malins hår blir tvättat och fiskar upp henne ur badet.

20:30: Peter kommer hem med Kata, jag ber Kata gå och handla lite mjölk och annat medan jag får Malin i säng. Peter går till badminton, Kata och jag skulle se Revenge men tog fel på dag.

21:00: En liten stund vid datorn, och med Wordfeud innan det är dags att hänga tvätten. Behöver jag säga att jag redan längtar efter kudden?

Vår fina tjej



Idag är det Katarina som blir 15 år! Jag har roat mig med att titta tillbaka på 12-, 13- och 14-årsdagarna som också finns här på bloggen. Som tiden går!

Kata har vuxit mycket under det sista året, både på längden och på insidan. Det är verkligen en dotter att vara stolt över - hon kan så mycket och tänker så klokt.

Firandet är uppdelat på 3 dagar - igår av mor- och farföräldrar, idag av oss här hemma och på lördag blir det tjejmiddag.

Finaste tiden?

Det måste väl vara den här tiden som är den allra finaste? Tänk vad fort det går från alldeles fult och brunt via detta ljuvliga ljusgröna, och innan man vet ordet av är det den där riktiga grönskan som man inte kan se igenom.

I torsdags när jag cyklade till jobbet, finaste finaste dagen, var luften tjock av rapsdoft, körsbärsträden stod på rad med moln av vita blommor, det doftade av nyklippt gräs. Den dagen vill jag gärna minnas när det regnar, blåser är kallt och mörkt. Så avlägset det känns nu, vintermörkret, med all förväntan inför de närmaste månaderna.


Se här vad som har hänt på EN ENDA vecka från min utkiksplats i vardagsrummet:




Och med rabatten:



Cykelmånaden april

Jag kom igång riktigt bra med cykling i mars, efter lata vintermånader - var nöjd när jag via Funbeat kunde se att jag nått 412 km i mars. Hade farhågor om sämre april, pga ledighet + körde bil med Kata när hon hade prao hos oss, men tro det eller ej, kom jag upp i 435 km för april.


Det känns ganska givet att cykla ToR Lund en dag i veckan - gäller bara att pricka in den finaste cykeldagen med inte för mycket vind.

Så, frågan är vad maj ska erbjuda? 500 km?

Lycka?



Alltså, har ni sett den här reklamen? Jag undrar hur Ann-Christin ser ut när hon inte är överlycklig? Jag förstår att de vill att det ska se ut som att vem som helst kan bli miljonär, du eller jag också, men undrar om inte en glädjestrålande modell hade sålt lite fler lotter?

Förresten - några fler mindre lyckade reklaminslag på internet:



Hela artikeln

Nu kan man räkna ner!

Nu är det mindre än 4 veckor tills vi har Julia här igen. Det känns som evigheters evighet vi släppte iväg henne, och tidvis har det varit mycket tungt att hon var borta, ibland bara som en dov saknad, och ibland har det gått ett par dagar utan att jag har tänkt särskilt på henne. Julia har passat på att frigöra sig under det här året och det är nog en bra sak, även om det var jobbigt...



Nu längtar vi dock bara efter återföreningen, och jag tror att Julia också längtar efter oss och efter kompisarna. Både Katarina och Malin säger nästan varje dag hur mycket de längtar efter henne. Julia själv känner nog även att det är dags att komma hem och in i fållan igen - skolmässigt har hon nog haft ett slags sabbatsår. Sen har hon lärt sig desto mer på andra fronter! Jag tror inte för ett ögonblick att det kommer att bli lätt att komma hem - vet av egen och andras erfarenheter att sticka ut är spännande men att komma hem är gräsligt. Vi får ta det som det kommer.

Vi planerar nu lite på Julias hemkomstfest dagen efter att hon landat - det är ingen överraskningsfest utan hon vet om det och har varit med och bjudit in kompisar, och så har vi bjudit in en del familjevänner och släkt. Sedan blir det lärarmiddag (som hon snällt nog är bjuden med på med sin gamla klass som tar studenten) och en massa studentfester veckan efter... Kanske sommarjobb? Kanske övningskörning? Vem vet?

RSS 2.0