Fredagsbilder

Medan fläskfilén går klart i stekpannan:







Det är ändå ganska juste att vara människa!

Bländad

Jag cyklade ToR Lund idag - härliga tider. Dit undgick jag att fastna i tågstopp ca 7.30-11.30 pga dödsolycka i Åkarp. Hem var det underbart varmt och vårigt. Jag invigde min buff som jag fick på födelsedagen - både skön och såg cool ut. Jag var mycket nöjd med hur tunn och skön den var under hjälmen, täckte öronen och så slapp jag små hårstrån i ansiktet.



Men nu var det inte jag som bländade folk idag - dock hade jag nog ett leende på läpparna med tanke på hur många smil jag fick i utbyte. Nej, följande 3 bländningar hände på vägen hem från Lund:

  • Solen (inte oväntad, men man är ju ovan)
  • Mittsträngen på Lundavägen - så grön att det nästan sved i ögonen. Jag spanade för att se om det var konstgräs, men det såg äkta ut!
  • 3 killar, var för sig, i korta tighta cykelbyxor, exponerade bländande vita ben!

Mamma till en pojkflicka...

... och stolt över det!

Julia har alltid varit lite grabbig, men inte Kata. Malin, däremot överträffar nog även Julia, bara att hon har ett änglsigt drag, är mörkrädd och så, som Julia aldrig var.

Idag köpte vi en ny begagnad cykel till Malin och hon vägrade att en titta åt rosa, lila eller ens röda. Blå var det som gällde, helst med dödskallar; samma visa som för 2 år sen när vi köpte den förra.


Den lilla ska snart ut på Blocket, eller till en lite kortare klasskamrat.

Här hjälper Malin till att ta ner ett sjukt träd - makalöst nöjd med att hantera såg och yxa:



20 år plus eller minus

För några veckor sedan gick vår mikrovågsugn sönder, och vi konstaterade att den tjänat oss väl - värmt otaliga vällingflaskor och tinat kanelsnäckor i långa rader... Katarina undrade hur länge vi hade haft den egentligen och då sa Peter att vi ärvde den av hans farmor och farfar som dog 1994. Alltså har ugnen säkert gått i 20 år.

När vi nu köpte en ny mikrovågsugn, på min 43-årsdag faktiskt, svindlade tanken lite, tänk om denna mikron också håller i 20 år... då är jag 63 när det är dags att byta nästa gång. Hur knäppt känns inte det?? Nog för att det var längesen vi gifte oss och skaffade huset... men det är väl ändå längre till 63 än till 23 från nu? Eller???

På jobbet, där händer det att man umgås med både dem födda på 50-talet och sådana som såg dagens ljus på 80-talet, och jag känner mig ungefär jämnårig med vilka som.

Tänker ni på år och tid någon gång?

Födelsedagsbilder

Igår var det min födelsedag och jag blev fint uppvaktad på många sätt. Idag firades jag av 2 raringar med frukost på EH på Svågertorp - härlig cykeltur i solsken dit och hem!

Åhörardag i ettan

Det är nog fel att kalla det åhörardag, för det brukar innebära en eller två dagar då alla föräldrar är inbjudna. På Malins lilla gulliga skola med en liten etta, en liten tvåa och en liten trea, är man välkommen vilken dag som helst, och jag valde idag.

Jag blir alltid förbluffad över allt som inte var som när jag själv gick i skolan, och förstås var jag imponerad av hur mycket raringarna lärt sig på mindre än ett skolår. 7-åringarna är så ambitiösa och positiva till nästan allt! Fröken (lillasyster till en tjej i min parallellklass i hela grundskolan) tog varje barn (och mig) i hand på morgonen, mötte blicken och sa Godmorgon. Nästan samma procedur när dagen var slut, förutom att många av barnen även passade på att ge fröken en kram.

På morgonen pratade de först om lite allt möjligt, vilken dag och namnsdag det var, hur många dagar som gått av mars, vad man oftast kallar 7 dagar, hur många veckor det troligen finns kvar på mars - visualiserat av att de avrivna kalenderdagarna klistrades upp på väggen. Under tiden kom fler och fler händer upp i luften, många hade något att berätta eller visa upp. Jag beundrade fröken som kunde lyssna på allt, utan att börja skratta eller tysta ner någon. Det kunde låta såhär:

"Att... ehm... igår stukade jag foten!" (Vad skönt att det har gått över nu då)

"Alltså, fröken, jag har alla Michael Jacksons skivor därhemma!" (Ojdå, han har ju gjort massor av skivor)

"Fröken, det är inte tisdag idag!" (Just det, jag skulle just byta till rätt veckodag)

"... Eh... Vadhetterdet... min mormor heter faktiskt Siv!" (Ja, då är det hennes namnsdag idag, ju!)

Sedan blev det halvklass och de jobbade med bokstaven B. Fliten lös!

Efter det, rast i snöblandat regn.

Sen lite mer lektion, gick igenom matteläxan och rättade sin egen bok. Skrev lite på en egen berättelse, klistrade in bilder och färglade dem.

Lunch strax innan 11 (!), sedan rast igen, samma trista väder.

Halvklass igen, nu med fritidsfröken som läste en bok, barnen löste lite korsord, och sedan jobbade de undan oavslutade projekt.

Samling i klassrummet igen, tittade på Evas Superkoll om bokstäver. Fröken delade ut kinesiska tidningar, och så pratade vi om de bokstäverna.

Slut för idag! Fritids för de flesta men Malin och jag cyklade hem.

Mållös

Det är inte ofta jag blir helt förstummad, men idag hände det. Fick en länk och där fanns en gammal bekant - ungarnas* älskade älskade dagisfröken, trots sina överflödskilon den piggaste och gladaste, uppe i rutchkanan, alltid på jobbet, alltid ett rart ord till barn och vuxna, största famnen (såklart). Förstås begrep man att det inte var roligt alltid för henne att vara så stor, men hon tog det ändå så bra och jag upplevde inte henne som begränsad.

Vänner, varsågoda och rösta på vår Amii, Årets Viktväktare, nu 120 kg lättare! Oj, vad hon förtjänar det!
Här, några före- och efterbilder:



* Julias o Katarinas då, Malin gick på ett annat dagis

Dålig på att blogga...

... men bra på att shoppa, verkar det som.


Frågan är när man ska ha tid att gratisshoppa?

Cyklat upp all energi

Mmm... så är det! Efter morgonturen till Lund kände jag mig så pigg och fräsch - helst som jag cyklat förbi långa långa bilköer vid Hjärup där det smällde i morse (kollegan satt fast minst en halvtimme). Jag höll nästan exakt samma takt som när jag är i normal form, och det är jag inte nu. Kändes bra ju!

Hem fick jag betala priset - det var visst medvind dit. Hem var det betydligt tyngre och nu är jag riktigt trött. Peter jobbar över men Katarina hade fint nog både hämtat Malin på skolan och lagat middag, så jag kunde genast kasta i mig maten när jag kom hem.

Här kommer min generande träningsstatistik från Funbeat:


Fast om man ska vara positiv så har jag tydligen redan sportat lika mycket i mars som hela november!

RSS 2.0