Hemma igen

Vilken energipåfyllning med sol och värme nu! Må känslan hålla i sig lite... Konferensen var otroligt välordnad och semesterdagarna fullsmockade och trevliga. Återkommer med lite mer reportage senare, får nog köra på Ingrid-stil, med en dag i taget under en längre tid...

Så länge: Tulum, ett trevligt ställe att tillbringa en dag i januari på:


Vi flanerade först bland ruinerna och badade sedan på ett tångfritt ställe. Efter det kom en regnskur... men det torkade snabbt i värmen!

Cancun nästa!

Ett tidsinställt inlägg...


Läser ni det här, så missade jag inte flyget...

... utan är på väg tillsammans med de här

En vanlig dag i vår matsal

och sisdär 1000 likasinnade till 4 dagars konferens och 4 dagars semester i Cancun.

Medan ni väntar på resereportaget, bjuder jag på en bild och lite info om hotellet... efter moget övervägande verkade det som ett ganska juste ställe att tillbringa de lediga dagarna på, till ett "specialpris".



De två utomhuspoolerna är några av de största lagunpoolerna i hela Mexiko. De har poolbarer, bubbelpooler, Kids Waterpark och ett grunt barnområde. Här kan man också få snorklingslektioner och delta i olika vattenaktiviteter. Runt poolerna finns massor av plats för den som vill koppla av i solen. 
Moon Palace Resort har en lång, vacker sandstrand med ljuvlig vit sand. Här finns många strandaktiviteter och även lugna ställen där man kan drömma sig bort i en solstol. Det lugna vattnet inbjuder till härliga simturer i det klara, turkosblå Karibiska havet.

Rummen 
Moon Palace Golf & Spa Resort har 2 457 rum i trevåningshus uppförda i en stil som påminner om mexikanska haciendas. Varje rum har en jacuzzi (för två personer), egen balkong och antingen en kingsize-säng eller två dubbelsängar. Rummen har havs-/trädgårdsutsikt.

Restauranger och barer 
15 fantastiska restauranger och barer med mexikansk, kontinental, italiensk, japansk och brasiliansk mat samt skaldjur och grillat. 12 barer/lounger inkl. diskotek, sportbar, lobbybar och poolbar. Drycker av högsta klass, både lokala och importerade. Room service dygnet runt.

Hoppas att ni kan glädas med mig (är inte helt säker på att jag själv kunnat vara något annat än avundsjuk)... Vissa tycker säkert att det är lite hybris att gläda sig såhär mycket i förväg - själv ser jag det som en möjlighet att glädas flera gånger; inte bara under upplevelsen, utan både före och efter! Förutom bad och sol är det en del kulturella aktiviteter på agendan. Trots tillgång till trådlöst internet, är jag rädd att resereportaget kommer först i februari.
Uppdatering 12 timmar innan avresa: Fick precis den här länken av en kollega... gissa var jag ska vara nästa lördag, om allt går som planerat? 


Nattönskningen

Åh, en ny bok av Anne B Ragde, mest känd för Berlinerpopplarna, härligt! Jag nämnde inköpet för min mor som avrådde - bara en massa onödigt snusk! Hon fick rätt, min mor, det var tantsnusk på nästan varje sida, om den mogna kvinnan Ingunn som raggar unga killar, och en del jämnåriga, för att roa sig. Hon beskriver också mycket kul hur vissa potentiella livspartners valdes bort, t ex en som använde smörkniven i honungsburken så att det blev smörrester i honungen... jag kan bara hålla med! Klar skilsmässovarning!

Jag blev i alla fall kungligt underhållen för stunden, hörde mig själv fnissa till på bussen till jobbet, och vem far illa av lite snusk? Men jag vet att Ragde kan bättre och beröra på djupet... jag kommer att läsa henne igen, alla gånger! Jag medger att jag inte hade tyckt att temat i boken hade varit lika OK om det var en medelålders man som utnyttjade unga tjejer.

Recension i hd

Momo och kampen om tiden

Igår var jag på teater med Malin - jag hade fått överta biljetterna av en vän, som fått dem i julklapp till sonen, men de hade redan hunnit se den, och vilka biljetter! Mitt fram på första bänkraden! Så har jag aldrig suttit förut, och jag har alltid undrat hur folk kommer över de platserna - av en slump, verkar det nu som!

Föreställningen var på Hipp - den gamla hippodromen på Kalendegatan, och vi fick veta att vi gjort entré i gångarna där hästarna fördes in på sin tid, samt att hippodromen även kunde fyllas med vatten när det var den sortens shower.

Momo och kampen om tiden är precis som Simon och ekarna något som jag läst för sisådär 25-30 år sedan. Det är roman av Michael Ende.

Storyn är så stark i sig själv, hur en barnhemsflicka genomskådar tidstjuvarna och hur lätt det går att lura folk att tro att det går att spara tid genom att stressa. Spara till vadå? Att utnyttja när? Uppsättningen var också mycket fin och listig - hur skådespelarna plötsligt mycket trovärdigt blev till barn, bara genom att ta på sig för stora stickade mössor och vantar (och genom att anta ett annat rörelsemönster och prata med ljusare röster förstås). Momos vägledare Kassiopeja var alldeles trollbindande! Musiken var tiptop som komplement till teatern.

Efteråt stod ensemblen i foajén och alla kunde hälsa på dem och växla några ord med dem.

Momo får välbehövlig vila hos tanterna som delar ut tiden - Kassiopeja skymtar i bakgrunden



Dom Grå - redovisar tid som de stulit


Det finns tillfällen kvar att se föreställningen och det kostar bara en snäpp mer än att gå på bio! Gå och se, med eller utan barn, och bli lite klokare!

Några pressröster:

Det är kort sagt en underbar föreställning. Det är en föreställning som står i jublande kontrast till all håglös, kommersiell skit som pumpas in i våra barn dagarna i ända. En föreställning som tar barn på allvar, i dubbel bemärkelse. Dels för att den är så stjärngnistrande påkostad, och ända in i minsta peruktofs präglad av största möjliga omsorg. Här tas inga genvägar bara för att publiken råkar vara under medellängd. Här slås på största teatertrumman, och blåses i största teatertrumpeten. Allt är på en och samma gång storslaget och finurligt - regi, scenografi, kostym, musik, ljus. Det är en sann fröjd att skåda. /.../ Ett oerhört viktigt och människobejakande budskap, som levereras med en äkthet som går precis raka vägen in i hjärtat. Det är bitvis ganska skrämmande... ofta jätteroligt; tvära kast som av samtliga skådespelare hanteras med oantastlig briljans. /.../ Ja, som sagt, jag älskar det här. Momo och kampen om tiden är en stor, glittrande present till alla barn som har vägarna förbi Hipp före den 11 februari (och till deras föräldrar). Missa INTE.
Skånska Dagbladet

... en välspelad och komplex berättelse, som får skärpa inte minst genom Thorsten Dahns ljussättning. Stilla stjärnbilder och hotfulla ficklampskäglor; röda punkter av cigarettglöd. Slajsat ljus runt en blåskimrande Kassiopeja (Mattias Åhlén), som krummar sig fram i en märkvärdig dans. Momo-pjäsen har ett starkt budskap... Rummet fylls av en viktlös känsla. Samtidigt lyckas Malmöteatern placera ett spett genom bröstet på alla oss som skyndar för ofta och hinner för lite. Den dubbelheten tycker jag mycket om.
Sydsvenskan


Fredagen den trettonde

När jag var i tonåren, var det alltid jag och tre kompisar som träffades in en av tjejernas källare och såg på film - först en skräckfilm, sedan något man kunde skratta till, och oftast sov vi över.

Tydligen har vanan gått i arv utan att jag berättat om den... i kväll har vi 8 fjortonåringar framför tv:n däruppe, och de njuter av att gallskrika var tionde minut.

Nedräkning pågår annars, i minuter tills man får gå och lägga sig (väntar på en tvätt i maskinen), i dagar tills man är på väg till Mexico!

Adjö, herr Muffin



Boken har stått på Malins hylla ganska länge; jag har åtminstone läst den för Kata; kanske också för Julia, säkert i samband med någon som dött. I kväll var det inte på föerkommen anledning, utan bara för att den stod där och kallade på oss när vi skulle läsa saga. Det är en av mina absoluta favoritböcker!

Men det är aldrig fel att prata om döden och hur icke-hemskt det är att dö. Herr Muffin summerar sitt liv och är nöjd över allt han varit med om. Han dör och sörjs av en familj. Det är enkelt att med hjälp av boken dra paralleller till hur det är när människor dör.

Undrar dock om någon kan läsa högt ur den boken utan att själv gråta? Jag körde med ett nytt knep - lät Malin själv läsa vissa bitar för mig!

En recension och en bild från ett uppslag.

Kom inte tillbaka, galenmorgon

Nä, en sån här morgon får det gärna dröja innan jag upplever igen... ALLT gick snett! Dock väljer jag att finna något postitivt med varje litet misslyckande!

Bra morgon:

Stiger upp strax innan 06 efter 7 timmars god sömn, cyklar hemfrån kvart i sju. Hoppar på tåget 06.59, visar upp mitt laddade månadskort när biljettkontrollanten kommer, framme i Lund 7.20, på kontoret 7.35 efter ytterligare en liten cykeltur. Så kan man med gott samvete glida hemåt vid fyra; om man tagit en normalsnabb lunch.


Den här morgonen:

Stiger upp strax efter 6 efter max 6 timmars dålig sömn (mer om det en annan gång, kanske), är seg och kommer inte iväg förrän 7.20 (kan också delvis bero på att det var första skoldagen för Malin o Kata efter 3 lata veckor).

I Hyllies cykelgarage 7.30, såg tåget rulla in. Snabbt, snabbt, låsa cykel, plocka av lampor, rusa ner för trappor, tåget kvar på perrongen – hoppa på – hinner precis!

7.35, tåget ska just gå och shit, glömde att lösa biljett! Det måste man ju göra innan man hoppar på tåget när man inte har månadskort (inte lönt att skaffa varken i dec eller jan för mig). Trycker på Öppna dörr, men det är för sent. Tåget rullar iväg och jag ser framför mig 800 kr flaxa iväg.

Men strax saktar tåget in, "Nästa station: Triangeln" i högtalaren – jag hoppar av för att lösa biljett!

Bra detalj: Ingen biljettkontroll mellan Hyllie och Triangeln den här morgonen.

Är inte så van vid triangelstationen, tar nog fel uppgång, men efter 2 långa rulltrappor finner jag 4 biljettautomater och en lång kö. 2 av automaterna är ur funktion och man har gott om tid att iakkta de två som står längst fram i respektive kö. En kille laddar reskassa (gör det nog sällan, för är otroligt klumpig och får göra om allt flera gånger. Han laddar iaf med 1000 kr så det dröjer till nästa gång!). I andra står en businessklädd ung kvinna som ser väldigt osäker ut. Försöker köpa biljett gång på gång och testar olika resmål, får hela tiden svaret ”Kortets reskassa är för låg till destinationen du valt”. Hon blir alltmer störd och slår aggressivt på Tillbaka-knappen med sin långa nagel medan kön växer. Killen blir iaf klar någon gång och det blir min tur. Har hunnit missa ett par tåg medan jag väntade i kön.

Bra detalj: Jag hade just laddat kortet så det fanns pengar på det!

Rusar ner för rulltrapporna, håller mig i räcket. Kommer ner på plattformen och har några minuter att vänta. Ser att min hand är alldeles brun och äcklig efter att ha hållit i räcket.

Bra detalj: Hittar en antibakteriell våtservett i handväskan.

7.55, tåget kommer och jag får en skön sittplats. Spelar lite Wordfeud och visar glatt upp min biljett när kontrollanten kommer. Inser att det är mjölktåget som stannar i Arlöv, Åkarp, Hjärup, men blir inte sur för det.

Ankommer till Lund en stund efter 8, och går ner i cykelgaraget.

Bra detalj: Cykeln står kvar trots att jag inte har använt den på en månad, och det finns luft i däcken.

Vill förlänga hyran i det bevakade garaget, och det är ingen smidig procedur; det visste jag sedan innan. Det är något slags trippelbokföring men att föra in mig, min betalning och min cykelplats på en lista i datorn, på en lista på skrivbordet med blyertsanteckningar som noga suddas ut och ersätts, och så på ett medlemskort som jag får med mig med samma information; den står dessutom på klistermärket som jag fäster på cykeln.

Bra detalj: Tappar jag medlemskortet, kanske mina uppgifter finns någon annanstans.

Cyklar upp mot Ideon och det gick faktiskt riktigt smärtfritt.

Flera bra detaljer: Vackert dekorerat universitetsområde som man inte ser från E22:an (ljusslingor på ganska oväntade ställen), inte jättekallt, lite medvind, inte jättemörkt (kanske för att det börjar närma sig förmiddag?)

Landar på kontorsstolen 8.35... sa till mig själv, att nu kan det bara bli bättre, och det blev det. Arbetsdagen var riktigt bra och på hemvägen kom jag ihåg att lösa biljett.

Men i morgon får det gärna börja lite smidigare!

 


Tinker, Tailor, Soldier, Spy



Så, på 10 dagar har jag varit på bio 3 gånger; lika många gånger som på de senaste 10 månaderna innan, tror jag.

Sist ut i denna kavalkad var Tinker, Tailor, Soldier, Spy, och genast när jag hörde talas om den, tänkte jag att den kanske man kan locka med Peter på. Det kunde man!

Filmen utspelar sig under Kalla kriget, i 70-talets fula London, och bygger på John le Carrés Mullvaden. Jag gillade allra mest miljöerna och det filmiska; ska erkänna att jag flera gånger tappade bort mig i storyn  - tur nog hängde Peter med bättre och kunde reda ut några saker efteråt. Kanske att jag inte är tillräckligt påläst på politiken och Kalla kriget... Det var också flera jättebra skådespelare! Slutminuterna; summeringen var väldigt fint gjord.

DN:s recension

Luftballongsolycka

I tidningarna och på nyheterna rapporteras det om en tragisk luftballongsolycka i den lilla stad som Julia vistades i under sina första månader i Nya Zeeland. Carterton har ca 4000 invånare så jag antar att alla där känner någon av dem som drabbades. Det var 5 par och piloten, och alla 11 omkom, trots att det var perfekta förutsättningar med stilla väder och en erfaren pilot. Troligen åkte de in i kraftledningar för korgen började brinna i luften.

Innan jag hann läsa nyheten, meddelade Julia mig att hon levde och inte kände någon av dem som dött.

Peter och jag flög ballong för något år sedan och det var en sagolik upplevelse - svårt att tänka sig att den totala tystanden och friden kan förvandlas till ett inferno.

NZ Herald's rapport

Jag är Zlatan


Peter fick Zlatans bok i julklapp av Katarina, med följande ganska avslöjande, men fyndiga rim:

Årets julklapp tjugohundraelva,
läs den så förstår ni själva.
Mannen som kan många finter
kanske därför han spelat för Inter?
Men nu är det slut med mina hinter!

Peter sträckläste ut den på 2 dagar. Nu har jag gjort detsamma!

Jag kan inte säga att jag älskade boken, eller att det var det bästa jag läst, men jag kunde inte låta bli att fascineras av resan han har gjort - han har verkligen kommit från en helt annan verklighet än den han nu är del av. Sen är det alltid roligt att läsa skildringar av Malmö! Jag tyckte att bilderna i början av boken var jättefina.
Jag förstår att det är vissa sanningar som kommer fram i boken, medan andra inte gör det... men så är det väl alltid med biografier!

Om jag själv har ett särskilt Zlatan-minne? Jodå - en kväll på BB den 18 juni 2004 - då såg Peter och jag Zlatan göra ett otroligt snyggt och avgörande mål mot Italien. Här kan man höra hur det lät! Eftersom bebin inte behagade komma, trots igångsättningsförsök, fick Peter åka hem och sova. Några timmar senare vaknar jag och behöver gå på toaletten; tror att jag kissar på mig, och barnmorskan övertalar mig att låta henne kolla läget innan jag går dit... hon tycker att jag ska ringa in barnafadern istället. 14 minuter senare har jag Malin på bröstet, och Peter kommer dit lagom för att klippa navelsträngen. Tur att hon inte var en pojke... vem vet vad hon hade fått heta då?



The skin I live in



Almodovar, Almodovar, gamle vän... vissa blir lite mer tillrättalagda med åren, men det gäller inte Almodovar. The skin I live in är nog den knäppaste av hans filmer som jag sett... eller kanske var Bind mig, älska mig ännu mer absurd?

Nåja, den senaste filmen handlar i alla fall om en framgångsrik plastikkirurg som håller på med ett sidoprojekt hemma i källaren, som knappast tål dagens ljus.

Jag störtgillade filmen trots (eller tack vare) de knäppa inslagen. Film är bäst på bio, absolut, men då kan 80+ - tanter som inte kan hålla tyst stanna hemma!!

SvD:s recension

Harry Potter och de vises sten - favorit i repris



När Julia var liten, läste jag högt ur första och andra Harry Potter-boken för henne (innan hon själv blev snabbläsare) - de andra delarna läste hon själv och har även sett filmerna. Julia har verkligen älskat både böckerna och filmerna och även byggt en hel del av Harry Potter-legot. Det var bara något år sedan vi städade bort Hogwartsexpressen från hennes rum.

Nu har vi tagit fram en del av legot åt Malin, som har en vag uppfattning av berättelserna, men hon har inte koll på alla figurerna eller scenerierna. Jag tyckte väl att hon var lite väl liten, men så drog jag mig till minnes första delen i serien som faktiskt inte var så otäck. Så vi skulle hyra hem - givetvis fanns den inte att uppbåda i videobutikerna (bara på internet) men fanns på hyllan hemma hos en kompis.

Så igår såg vi filmen, jag, Katarina och Malin. Kata har också gillat Harry Potter men inte varit så galen i det som Julia. Jag vet att Julia nog var lite avundsjuk på att inte vara med och dela stunden med oss (men hon upplever fullt med annat, såklart). Det var jättemysigt och perfekt lagom skrämmande för Malin. Man kände nästan inte igen den gullige lille Harry... Vi genomled den med svenskt tal, för Malin skulle inte riktigt hinna med att både se filmen och läsa textremsan.

Sista lovdagen

Nu har jag ju inte precis haft jullov, men det känns så! I morgon är det dags att sätta sig på kontorsstolen igen, om än bara för 2 dagar innan det är (lång)helg igen.

Jag har nu gått från att bara göra sånt jag tycker är roligt, som pepparkakshus och legobygge, till att bara göra trista saker, så blir det lite roligare när det blir vardag igen. Igår fyllde jag bilen med diverse återvinning och körde till sopstationen, idag har jag varit med Kata på vårdcentralen för provtagning. Och så är det lite tvätt och städ och sånt. Peter har bokslut och syns inte till nåt vidare.

Jag bävar lite för morgondagen när Malin ska vara på fritids vid åtta. Det var mycket svårt att väcka henne framåt 10 idag... och även Kata vänder glatt på dygnet.

Sen förbereder jag lite för mexicoresan - jag vet inte vad det är med mig och resor - ett par veckor innan börjar jag hamstra favoritkläder som inte får användas för att de då riskerar att hamna i tvättkorgen och inte inte vara rena i tid till resan... och jag sparar såklart undan mer än jag tänker ta med mig. Korkat! Men jag har lokaliserat badkläder och köpt en del nya snygga underkläder - man vill ju inte utsätta rumskamraten för att skymta något grådaskigt urtvättat!

Totalt sett är jag mycket nöjd med julledigheten - julen flöt på mycket bra och till nyår lyckades vi i sista stund ordna gäster (familjen C) som förde med sig både mat (från Östarps gästis) och dryck och allt möjligt. Mycket trevligt, särskilt som vi inte setts på ett tag! Sen hade vi matrester till dagarna efteråt också. Barnen har varit mestadels snälla och glada och jag har haft stunder både av vuxenumgänge (bokklubb och biobesök) och av ensamhet.

Förebud?

Ibland undrar man om saker man iakttar hemma omkring på lediga dagar händer varje dag, bara att man är här då? De senaste dagarna har vi haft invasion av sidensvansar på eftermiddagarna. Det är en imponerande syn, men svår att föreviga, då de är ganska lättskrämda. Det känns väldigt mäktigt att det nästan blir skymning utanför köksfönstret för att de tar så mycket ljus. Givetvis flög många iväg när jag öppnade ytterdörren.

Jag har hört, att när sidensvansarna kommer i flockar, är det ett förebud om kyla... och det stämde i alla fall den dagen när jag tog bilderna, och det blev nattfrost.



Nu är det alldeles strax slut på lata dagar för den här gången... jag ska jobba on-to; sen är det visst långhelg igen!

RSS 2.0