I startgroparna

Minsann är det inte dags att hoppa upp på sadeln igen? Efter en otroligt slö vinter med mycket bilkörning, har jag nu skaffat nytt periodkort (vilket innebär 40 min cykling om dagen), och nu när det är plusgrader, vill jag gärna cykla till Lund en gång i veckan igen. Premiär i morgon! Ny månad dessutom!

I slutet av förra säsongen tappade jag 2 av 4 knappar på min cykeldator, så nu har jag skaffat en ny. Det gick att använda knapparna om man bara hade en penna att peta där knapparna suttit, men det blev för jobbigt. När jag skulle ställa in den nya, kollade jag efter hjulstorlek på den gamla, och ramlade då även över totalen på den gamla: 302 timmar och 580 mil. En hel del faktiskt! Var ju tvungen att kolla hur länge jag haft den på cykeln (och den är egentligen bara på för träningspass, så jag har i själva verket avverkat lite till) - nästan 2 år!

Nu har jag ingen Tjejvätter att träna mot, men är sugen på att knappa in kilometrarna nånstans. Får kanske återuppväcka Funbeat.

Intercalary

Vad säger ni om det? Intercalary! Dagens ord på thesaurus. Jag bara älskar det att det är nya ord där varenda dag. Innan brukade jag spela deras dagliga korsord på engelska, men nu riktas min uppmärksamhet mot Wordfeud om jag har en liten stund över på lunchen.

Och ni, ungmör där ute, fick ni tummarna loss idag?

Present från Italien

Det roligaste familjen vet, är att spela spratt mot mig... och visst fick de en chans i måndags morse (Peters födelsedag) då Peter kunde kvittera presentuppbådet (blygsamt) med en present från Italien.

Det var världens minsta nutellaburk, men bara till mig... Kan meddela att jag åt upp den idag och det var svårt att få ner teskeden i den, så liten var den. Men den hörde till ett veckopaket...


Blir man lite osäker på vilken dag det är, får man vägledning dessutom:


Sa jag att det kommer från Italien? Landet som bjuder på Kinderäggsreklam som förespeglar sig att bidra med en överraskning (OK), något gott (OK) och nyttig mjölk (que?? den vita chokladen menar ni?)

[geim]



Kunde inte bärga mig, började på [geim] från bokrean direkt, och det var inte en bok som varar... jag var bara tvungen att läsa en sida till, och en till... Dock, gick finfint att kombinera med att njuta lite av vårvädret idag, efter väl förrättat värv - klippt bort en massa döda kvarlevor i rabatterna från i somras och istället blottat små dungar med snödroppar och toppar på andra lökväxter.

Boken då? Den handlar om en lite kriminell kille som hittar en mobil på tunnelbanan, som verkar ha ett meddelande just till honom... han blir inbjuden i ett spel, som först är lite lustigt, men sedan får allt mer otäcka inslag.

Man får också lära känna HP:s syster, polis och livvakt.

Inte någon högre litteratur, men riktigt bra underhållning för stunden! Hårdkokt dialog och mycket slang är det också. Fint nog köpte jag även uppföljaren [buzz] på rean, så jag har lite till att roa mig med!

Och nu väntar jag på att Italienresenärerna ska ringa för att få skjuts hem från Hyllie....

Wellness week - utökad version

Det har varit en riktigt vilsam festlig vecka medan familjen var på skidåkning. En bra vidareutveckling för i år, är att bjuda hit folk som lagar mat åt mig! Jag hade råkat att inte avbeställa Middagsfrid trots att jag var solo, så jag behövde matsällskap!

I tisdags var det först härligt kallbad med Victoria och Ulrika, hoppas det var sista gången för i år som man såg isflaken guppa vid strandkanten - sen hängde de med hit och Ulrika blandade hjortfärs och rullade söta små köttbullar; Victoria ansvarade för en av sina paradrätter - blomkålspuré. Pricken över i var att de vispade ur stekpannan med vin och balsamvinäger och kalvfond och tomatpuré (kanske något annat också, vad vet jag) till en härlig skysås. Jag då? Hällde väl upp lite vin i något glas och pekade ut var skärbrädorna fanns och sånt.

Sen på onsdagen hade jag hemmakväll, åt upp matresterna, mös med en ny bok och kröp under täcket tidigt.

På torsdagen var det bokklubb, vi hade läst Smaken, och pratade om den ien stund på grekisk restaurang. Sen snackade vi andra böcker, relationer, resor, jobb, ungar och allt möjligt annat, i sällskap med ett gott rödvin.

Igår var det dags för texmexafton (det är väl det man förväntar sig på en fredag?). Yvonne, Tina och Marie, gamla goa tullargänget, kom i samlad tropp vid 18-tiden, överlastade av värdinnegåvor (!) - då hade jag gjort efterrätten och börjat förbereda maten. Tjejerna (JA det heter så fast man är 40+) tog över hackande och dukande och sånt, medan jag inriktade mig på fördrinken. Jag blev fasligt nöjd med Frozen Strawberry Margarita (på vanlig Sierra-tequila), och så bjöd jag på underhållning i form av reseminnen från Mexico. Till maten testade vi den fina och krångligt hemforslade Corralejo-tequilan, rumsvarm, ren och utan citron och salt. Uppskattades av alla! Mycket trevlig kväll på alla sätt. När Tina gick på toan passade vi andra 3 WF-spelare på att matcha hennes fästman efter bästa förmåga. Tina spelar inte själv men har glatt förmedlat kontakten. Man fick en liten aning av att hon ångrade sig; att den gode P (som ingen av oss andra träffat irl) är lite väl absorberad av spelet.

Konstigt nog, när brudarna gett sig av, tog jag efter Peter, och jobbade en liten stund i köket innan jag ramlade i säng. Jag blev nästan överraskad i morse när jag såg all fint diskad disk i torkstället! Skönt idag, att bara tömma maskinen och fylla den på nytt, ta ett varv med wettextrasan, så var köket fint igen.

Nu är det nog ett härligt badkarsbad som är nästa hållpunkt, sen har jag ett par plikter och ett  möjligt nöje (som dock kommer att medföra mer tequila...) - får se vad jag mäktar med. Kanske, kanske att jag ska slå på tv:n för första gången den här veckan nån gång i kväll? Familjen kommer hem i morgon kväll... och sen är det vardag igen.

Smygrojalist

Egentligen är jag emot att någon ska födas till ett ämbete; vill bara klargöra det först...

Men precis som under Kronprinsessbröllopet, kunde jag inte låta bli att bry mig och glädas åt gårdagens stora kungliga händelse - en ny tronarvinge föddes. Jag tyckte att det var pampigt när jag cyklade genom Lund, och flaggorna vajade, liksom på Stortorget i Malmö. Idag väntar jag med någon liten spänning på vad flickebarnet ska heta.

It's that time of year...

Nu tror du väl att jag är helt off och tror att det är jul?

Nope, men det är en annan finfin högtid nu, ju!

BOKREA!

Och fina fina Adlibris levererar förbeställda böcker på första dagen!

Min lilla skörd:


Hungerspelen (3 böcker i en) är till Kata... Både Anna Jansson och Mons Kallentoft är gamla bekanta, men Anders de la Motte har jag bara hört intervjuas på radion om debuten geim. Jag tycker att det är lyxigt med inbundna böcker till pocketpris!

Och om du ändå vill ha lite julstämning...

Fri som en fågel...

Utan att hänga ut oss i familjen för mycket, kan jag nog säga att vi för tillfället har ganska sparsam kontakt med Julia. Hon verkar glad, och det är ju det viktigaste!

Ibland är Kata snäll och loggar in FB och visar oss lite bilder. Jag tror att Kata tycker att det är pinsamt eftersom det är en del partybilder och att hon kanske röjer Julia. Men det är ju inte de bilderna jag är intresserad av... utan sådana här:



Kanske lika bra att jag inte visste något innan... dessutom är jag lite avundsjuk, för det hade jag velat testa!

Järnladyn

Familjen har just gett sig av till Italien för skidåkning, och jag upprepar fjolårets "Wellness week" - en vecka då jag bara behöver ta hänsyn till mig själv och passa på att göra en massa lyxgrejor... veckan känns inte fullt lika spännande och full av förväntan som i fjol, kanske för att jag själv så nyligen varit iväg på resa utan familjen?



Men jag är inte sämre än att jag redan nu har klämt in 2 trevliga träffar med väninnor - först en fika med Å, och nu på kvällen bio med P. Vi såg Järnladyn med Meryl Streep i huvudrollen... hon blir visst bara bättre och bättre med åren! Jag bara älskade hur hennes avlidne make hoppade fram och kivades med henne. Tillbakablickarna på den dramatik som utspelade sig var rätt häftiga.

Ingrid, du har väl redan sett filmen, men annars är det säkert extra kul att se den när man bor i London!

Ett smakprov: trailer!


I samarbete med Filmtrailer.se

Ur vulkanens mun



Det är min Mor som har rekommenderat och gett mig den här boken... (och uppföljaren) man kan ju undra över om hon tyckte att det fanns paralleller till vårt liv (makens och mitt då)?

Det handar om ett äktenskap i upplösning... och det är ganska låsta positioner. Familjen gör ett sista försök att lappa ihop det som går, men en resa, som de inte har råd med, till Sicilien. De två barnen är klart medvetna om minfältet mellan föräldrarna och tassar ömsom på tå, utmanar ömsom... det är rätt fult, särskilt mellan de vuxna, bråk om pengar, om barnuppfostran, nålstick, utbrott parat med att tiga ihjäl varann... och båda drömmer om något annat. Dessutom är det kvävande varmt ute, och i det jättelilla hotellrummet utan AC. Jag tyckte att boken var välskriven och spännande...

Det fina med att ha läst den här boken är att det känns som man själv lever i fantastisk harmoni; något man annars kan ifrågasätta mellan varven. Våra små vardagsmissnöjen är som en västanfläkt.

Nu ska jag sticka emellan med en mysig (tror jag) bok av Lucy Dillon (hon med Ensamma hjärtan och herrelösa hundar) innan jag ger mig på uppföljaren. Den heter för övrigt Mats och Anna bor inte här längre... så man kan säga att man vet hur det går med att lappa ihop relationen.

Storhandla tillsammans

Vi har sedan flera år tillbaka låtit bli att storhandla tillsammans, mest för att jag blir GALEN på Peter när han ska packa om varorna i vagnen medan man handlar. Tydligen hade jag glömt bort mig för ett ögonblick, för plötsligt stod vi där på Malmborgs, och inte bara jag och Peter, utan även en uppskruvad tjattrande 7-åring och en blodsockerlåg 14-åring som inte ätit frukost.

Anledningen till detta familjenöje var att Peter ska åka skidor med ungarna på sportlovet (favorit i repris=wellness week), och det skulle provianteras glutenfria mellanmål (därför ville Kata med), och så var det slut på en del av "mina" livsmedel som jag köper med stor omsorg (t ex mozzarella, som Peter verkar tycka att det är sport att köpa light-variant av, eller något märke som jag inte gillar).

Det blev precis så otrevligt som man kunde misstänka; fast det var ganska trångt kring mjölkdisken var det tvunget att packa om i kassarna, runtomkring fanns flera andra oidylliska familjer och en del pensionärer för att ytterligare förgylla upplevelsen, scannern var aldrig ledig när man behövde den mm mm.

När vi närmade oss kassorna bestämde vi att låta Peter betala, så skulle jag stå för nästa inköp (Systemet). Gissa vad som hände? Avstämning, förstås! Och gissa igen; hade vi Peter missat att scanna in något? Jodå, 2 paket skivad kalkon... Typiskt var det mitt ICA-kort som vi använde, så nu är det jag som kommer att åka på avstämning lite oftare...

Nåja, har man inte större problem än så, ska man nog bara dra på största leendet! Och just nu går det att höra vad man själv tänker en liten stund (och blogga), då Peter tagit en cykeltur, Malin är hos en kompis och Kata på stan och gör av med första lönen som hon fått som proffsbloggare.

Konferensen

Jag vet inte varför det har dröjt så länge för mig att berätta om det som nog ändå var störst och mest minnesvärt med mexicoresan (nåja, Chichen Itza var väl störst ändå...) - själva konferensarrangemanget. Shit, vad imponerande! För att inte genera någon som kanske inte vill vara på bild gör jag vissa av bilderna lite små... jag har dock frågat fotografen om jag får publicera hans bilder och det fick jag.

Stora delar av hotellet var brandat för att vi skulle känna oss som hemma... här åkte man upp varje morgon för att äta frukost och påbörja konferensen.



Vi var 1000 personer som samlades för ett par timmars gemensamt möte varje morgon, som hölls av vår svenskfödde VD som numera bor i USA. Han trivdes på scenen och med värdskapet. Det var proffsigt och snyggt med jättelika displayer (man ser bara en på bilden - det fanns två till vid sidorna) för att alla skulle se, allt, allt gick i grönt som är vår färg.



Varje förmiddag hände något minnesvärt - första dagen fick vi t ex alla en bongotrumma, och så var det ett gäng trummare som spelade för oss och fick oss att delta - jag lovar att trumslagen från 1000 personer kändes i hela kroppen.

Sedan berättade en man som startat upp ett fantastiskt projekt i Sydafrika - Hope HIV - en historia på ett sätt som (hörde jag efteråt) inte bara fick mig att fälla en tår. Vi fick också möjlighet att bidra på ett speciellt sätt som jag kanske berättar om en annan gång. På amerikanskt manér blev det lite spontana insamlingar - t ex auktionerade någon ut en semestervecka i sin stuga på ett amerikanskt skidställe; ropades hem för 7000 USD och pengarna gick till Hope HIV. Vårt företag satsar en hel del på välgörenhet, både med donationer och att vår mjukvara får användas gratis av vissa organisationer.

Lunchen serverades utomhus, och var man effektiv, som jag, kunde man äta lite snabbt (mitt i stekande middagssol - det var bara svenskar som sökte de platserna) för att sen hinna med en simtur i den jättelika poolen innan eftermiddagspasset.


Vissa tog chansen och simmade upp till poolbaren men man får väl anta att de höll sig till cocacola på dagtid...


Konferenslokalerna var dock väldigt kalla (särskilt jämfört med utomhus!) men vi hade alla fått hoodies som kom väl till pass och det skapade också en cool känsla när nästan alla gick omkring i likadana och såklart brandade sweatshirts med gröna detaljer... på insidan står våra kärnvärden för säkerhets skull... och sen kände man snabbt igen kollegor när man var på flygplatsen inför hemresan...

En dag hade en skattjaktsliknande övning - vi delades upp i 100 lag om 10 personer och varje lag utrustades med en iPad, där det fanns olika uppgifter att lösa under några timmar, blandat med klurigheter och fysiska uppdrag. Jag kände inte någon i mitt lag och var enda svensk, men hade jätteroligt. Vi vann konstigt nog inte men hade väldigt kul. En del övningar krävde att man samarbetade med andra lag och det var en extra knorr på tävlandet och att skapa gemenskap.

Finaste känslomässiga upplevelsen... kvällen med middag på stranden - det var så himla vackert, och ljuvligt med ljumma vindar och vågbrus...


Det grönaktiga skimret kommer från sådana där självlysande böjbara stavar som många hade runt halsen eller armen en stund. Nästa dag hade jag träningsvärk efter att ha dansat i sanden till levande musik med coverbandet.

Ja, jag var otroligt imponerad av hur välskött hela arrangemanget var! Fantastiskt roligt att vara med om det!

Köpt med hem

Jag stillade mitt dåliga samvete mot dem därhemma medan jag njöt av Mexico genom lite shopping; några saker visas här:


Tequila, till mig själv, sombrero till Malins Bratz, heta såser till Peter och mayagud för god hälsa i obsidian (samma stenar som man hettar upp till ayurvedamassage)

Dessutom köpte jag några smycken till Kata och några väldans uppskattade t-shirts till Malin. I parfymeriet i köpcentra liknande amerikansk mall, köpte jag parfym till mig och Kata samt Visible Difference till mig själv till under halva priset.

Peter blev inte riktigt tacksam för de starka såserna; kanske att han uppskattar dem bättre när det blir sommar och grilldags?

Mest intressant var flaskan tequila - en mycket mjuk och god sort som man varken förstör genom att blanda till drinkar eller tar salt och citron till, utan bara dricker som den är. Jag ska nog bjuda hem några reskamrater på mexikansk afton någon kväll! Det intressanta var då inte smaken utan krånglet med den! Jag köpte den på taxfree för 250 SEK (ganska dyrt med taxfreemått mätt) efter incheckning och säkerhetskontroll i Mexico, och la den glatt i handbagaget. När vi mellanlandade i Paris hade vi vara drygt en timme på oss att byta terminal, och eftersom Charles de Gaulle var under ombyggnad fick man gå en lång labyrintväg till den nya terminalen. Några fick tipset att åka ner i en hiss, korsa ett P-garage och en parkering, och spararde nog lite tid på det. Med sisådär 10 minuters marginal till go to gate fick man gå igenom säkerhetskontroll igen. Jag hade inte kissat sen vi hade lämnat hotellet i Mexico, mer än 12 timmar tidigare, och började bli lite sugen på en toa, men tänkte ta säkerhetskontrollen först. De som handlat taxfree i Paris, traskade glatt igenom utan problem, men vi med flaskor från annat håll, fick inte ta med i kabinen! Min kompis släppte ifrån sig sin whiskey med tårar i ögonen (kastades i en låda) medan jag försökte förhandla (glöm det; inte den snällaste fransyskan precis). Men jag fick ur henne att man kunde checka in spriten. Min kompis fick sin flaska uppgrävd ur soplådan, och så galopperade vi iväg till incheckningen (kom ihåg att jag redan var kissnödig). Jag tryckte ner båda flaskorna i mitt handbagage och efter en evighet blev det min tur, och jag checkade in det (en Oililyväska som inte alls är van att åka rullband!) och fick sedan ångest över hur flaskorna skulle läcka ut och förstöra eget och andras bagage, inkl min kamera som låg kvar i handbagaget. Dessutom hade jag redan övervikt på det vanliga bagaget och såg framför mig att handbagagekilona skulle adderas till stora väskan.

Galopp, galopp tillbaka till säkerthetskontrollen, "lite" över go to gate-tiden, men nu mötte vi en trevlig fransyska som intygade att det bara var go to gate-tiden som vi missat - flyget skulle inte lyfta på 20 minuter än, så det var lugnt. Jag hade platsen allra längst bak i planet, och när jag till slut kommit dit, höll min blåsa på att spricka, så jag är evigt tacksam att man fick använda toan redan innan planet lyfte.

När vi kom till bagagesnurran på Kastrup, kunde jag genast se min ceriserosa väska som kommit fram, utan att vara nerblött av sprit eller smutsig eller trasig av hanteringen.

Så, tequilan ska drickas med andakt! Nu har jag hört att man kan beställa den till Systembolaget hemma också...

Iskallt

Jag brukar inte klaga på vädret men nu är måttet rågat för min del. 14 minusgrader är inte OK att stiga upp till! Sen må det vara soligt och vindstilla men jag står inte ut! Vet inte om det var det 25-30 plusgaderna som jag fått njuta av strax innan som gör det extra besvärligt? En bra sak med kylan var att för en gångs skull var det skönt att vänta på Malin i ishallen - det var ju varmare där inne än ute!

Lite ändring på vädret till nästa vecka, tack!

3 stränder

Alldeles i kanten av hotellområdet fanns en strand som vid en första anblick fungerade alldeles utmärkt. Nästan alla svenskarna var jetlaggade och sågs jogga eller promenera strax innan soluppgången de första morgnarna; så även jag och min rumskamrat. När solen hade gått upp, kastade vi oss i vattnet och njöt!

Vår egen strand

Men efter några dagar spreds rykten om att det fanns brännmaneter och stingrockor just vid den här stranden och en del ville då inte längre bada här. Det fanns också lite tång, om sanningen ska fram.

Vi hade tillgång till ett annat hotell i samma kedja som vårt, där våra all inclusive-armband också gällde, 20 minuter bort. Man hade kunnat åka gratis shuttle dit, men tiderna passade inte oss, så vi tog en taxi. (Nu hade det alltså övergått från att vara konferens till att vara semester). Vi var 3 som delade och resan kostade 25 USD. När vi kom fram visade det sig vara utmärkt använda pengar! Vi steg in i hotellobbyn, gick ut på andra sidan, korsade ett litet poolområde och HÄR fanns nu Stranden med stort S, som hämtad ur en reklamfilm! Pudrig sand, turkost vatten, höga vågor, och innan klockan var 11 hade vi redan fått oss serverade strawberry margaritas utan kostnad. Handdukar hämatade vi på väg ner till stranden. Vi stannade några timmar, och det är en sådan stund som man plocka fram när det är kallt och mörkt här hemma - ljuvligt!

Stranden vid Beach Palace hotel

Sista stranden utforskade vi på näst sista dagen då vi åkte till ruinstaden Tulum. Här kunde man bada och samtidigt njuta av Mayaruinerna som klängde på klippan vid stranden. Det var därifrån man tror att Mayas såg spanjorerna komma med sina skepp!

Kollegan med vattentäta kameran har fotat igen

Som ni ser är himlen delvis hotfull och det kom ett rejält regn när vi hade klätt på oss igen...

Snorkla cenote Dos Ojos





En av våra lediga dagar i Mexico tog vi en tur till Tulum, med ett stopp vid en cenote där vi skulle snorkla. Tulum förtjänar ett eget inlägg senare, men just nu fokuserar jag på cenoten. Cenoten vi besökte heter Dos Ojos (två ögon) och det var några stora underjordiska grottor med alldeles klart vatten. Vi snorklade i den ena, som var förbunden med en fladdermusgrotta som vi också simmade in i. En av mina kollegor hade med en undervattenskamera, men det var svårt att få skarpa bilder. Jag lånar dem i alla fall. Det var en alldeles fantastisk upplevelse med stillheten under vattnet, och stalaktiter som mötte stalakmiter, och små färgglada fiskar.


Under oss rörde sig dykare.



Cenote tror jag skulle kallas djuphål på svenska, och är formade av regnvatten som har gröpt ut kalkstenen. De finns bara på Riviera Maya - några är dykbara, andra snorkelbara. Det finns också en underjordisk flod som man kan färdas på. Svalt och skönt var det också, både i grottan och i vattnet.

Maya trodde att cenotes var en ingång till nästa värld, så det var heliga platser för dem.

Här: huvudlösa Karin:


På väg in till fladdermusgrottan:


Charmiga omklädningsrum:


I bakgrunden, en trappa upp till "toaletten" - ett hål rakt ner på marken. Det luktade sådär i omklädningsrummen när det kom en vindpust från fel håll...

RSS 2.0