Har ordnat en dejt mellan...

... årets sista pelargonia och årets första krysantemum.
 
 
De ser ut att trivas ihop, med fjärlisbusksblommor som sällskap...
 
Andra fynd i rabatterna:
 
 
Tur man får vabba nån gång så att man hinner spana lite.

Trendbrott?

Nu gör jag en trendspaning på lite nya grejor som jag börjat använda på sistone...
 



Någon som ser ett mönster?
 
Idag toppade jag med det här:
 
 
Kan inte utan stolthet titulera mig blodgivare igen, efter ett uppehåll på sisådär 20 år.

Utanför bekvämlighetszonen

Ni som känner mig, ni vet att jag har århundradets sämsta lokalsinne och man tacklar ju svagheter på olika sätt. För egen del går det ut på att jag håller mig till kända stigar och håller absolut inte på och improviserar. Har jag lärt mig en bra väg, håller jag fast vid den. Har jag lärt mig en mindre bra väg, håller jag fast vid den också.
 
Idag skulle jag lotsa våra amerikanska besökare till Lund (de ville cykla) och de är hälften så gamla som jag och hälften så snabba :-). Nä, nu överdriver jag. De cyklade på riktigt bra, på lånta cyklar (Peters) dessutom. Givetvis cyklade jag exakt samma väg som jag alltid tar till jobbet men när jag normalt viker av till Ideon, följde jag nu skyltar "Stortorget" på gator som jag inte brukar vara på. Mycket nöjd kom vi fram till en stor turistkarta nära domkyrkan och universitetet, så där släppte jag dem och sa att de ju kunde gå vart de ville enligt kartan.
 
Jag började min hemcykling och fick ett infall - när det stod "Hjärup" och "Lomma" på en cykelskylt, följde jag den. Jag vet ju att Hjärup är strax efter St Lars-parken på min vanliga runda, och att jag nu skulle till Scaniabadet istället för hem, jag vet att Västra Hamnen kommer efter Lomma. Så det kunde ju inte gå fel. Ja, ni förstår ju själva - såklart gick det fel - strax slutade skyltarna och vilken cykelbana skulle man då följa? Ingen aning! Men till min hjälp hade jag Turning Torso och motvind. Så länge det var rak motvind var det rätt hål; det visste jag säkert. Jag kom så småningom till Lomma men där började det krångla igen - när det står Centrum - är det då Lomma centrum eller Malmö centrum? Man undrar?? Jag passerade garanterat Lomma centrum och sen kom det faktiskt en skylt med Malmö. På något sätt kom jag ut på en liten grusad cykelväg (i konkurrens med något sydsvenskan-arrangemang som hade spärrat av överallt) precis intill havet - andlöst vackert med vågor och sol och vind. Men gruscykelvägen blev mindre och mindre och övergick i trampad grässtig... då vände jag upp mot stora vägen som ledde mig mot Spillepeng, gamla jobbet etc. Sen kunde jag slå på autopiloten igen! 
 
Då ringde jag Julia och frågade om hon var badsugen - det var hon - så vi tog ett (sista?) dopp på Scaniabadet. 17° var lite kallare än de 25° i Antibes... Men jag var svettig så det räckte, så det funkade fint.
 
För en gångs skull funkade inte Funbeat-appen så jag kan inte granska mina villovägar på kartan!! 55 km i benen på bara frukost och en banan... jag var lite svag när jag kom hem. Men nu är det söndagsmiddag hos svärföräldrarna, så jag lär kompensera.

Souvenir

Vi köper alltid med oss något hem från semestern, jag citerar nu Wikipedia, och fetställer essensen, för mig:

A souvenir (from French, for a remembrance or memory), memento, keepsake or token of remembrance is an object a person acquires for the memories the owner associates with it. The term souvenir brings to mind the mass-produced kitsch that is the main commodity of souvenir and gift shops in many tourist traps around the world. But a souvenir can be any object that can be collected or purchased and transported home by the traveler. The object itself has no real significance other than the psychological connection the possessor has with the object as a symbol of past experience. Without the owner's input, the object's meaning is invisible and cannot be articulated.
 

Vi köper nästan alltid kylskåpsmagneter, men i år blev det också bordstabletter. Jag blev helt kär i de nyproducerade prylarna som liknar gamla kolorerade foton, och både ångrar och prisar att jag inte köpte mer. Det fanns brickor, burkar, servietter mm mm i samma serie.
 
Var och en fick välja en tablett (utom Peter som vi valde åt - han avstår helst helt och hållet från prylbutiker).
 
Jag tog Cannes - en vy över strandpromenaden - La Croisette - som vi gick på både i år och i fjol.
 
Kata tog Saint Tropez, Peter fick Paris och Eiffeltornet, Julia en reklambild för Pastis och Malin en gullig ekorre.
 
Årets kylskåpsmagent (tillika ölöppnare) går i samma tema:
 
 
Sen köpte jag också lite fransk kryddblandning, några fina tvålar och lite annat smått med hem.
 
Kan det verkligen vara vardag i morgon??
 

Dags att vända hemåt

Ytterligare en skön semester går mot sitt slut. Kanske är det lagom ändå? Vi tyckte alla att det kändes ovanligt varmt igår. När vi tog bilen hem från stranden stod termometern på 40° men gick snabbt ner till 34° när bilen kom i rullning, och kl 21 var det fortfarande nästan 30° och natten har varit lite klibbig. 
 
Jag längtar, som alltid efter det intensiva familjeumgänget, efter lite vardag, egentid, rutiner. Men för oss som alla har fullt upp i vardagen känns det väldigt skönt att bonda såhär som vi har gjort under semestern. Vi har fått höra rätt mycket om Julias Nya Zeeland-äventyr, och det har i alla fall jag väntat på.

Filmer i Frankrike

Oj, vad vi har plöjt filmer på semestern! Inte mycket annat man kan göra på kvällarna ju, förutom kortspel då, och en och annan utflykt...


En sydfransk affär - har legat till sig sen i fjol till familjens förtret (det fina med Lovefilm - ingen bortre gräns på hur länge man kan ha dem hemma). Det var en rätt hemsk film egentligen, om en överklasskvinna som blir kär i familjens hantverkare men som är ekonomiskt beroende av sin man, som inte accepterar separationen.
 
 
Adams äpplen - i ärlighetens namn hemklickad pga Mads Mikkelsen som för all del gjorde en utmärkt insats... men filmen - rätt absurd! Ändå underhållande, om klassiska dilemman och att leva i en lögn för att livet ska bli uthärdligt.
 
Och så i kväll, Tillsammans är man mindre ensam - en av de bästa böcker jag läst. Filmen kan ju inte bli annat än halvbra med ett sådant läsminne... men jag gillade filmen ändå, även om den inte grep mig så som boken gjorde. Lite för mycket feelgood och för lite nattsvart ångest. Kul med franska filmer när man är är, förstås.

Strandliv i Antibes

 
Har ju glömt att berätta de lite mer pikanta detaljerna från klapperstensstranden i Antibes, dit vi for idag igen. Det finns stora flata stenar, eller små som dessa (Julias fötter och Julias bild).

  • Det är fortfarande vanligt att sola topless, åtminstone om man är 50+. Katarina håller på att kräkas. Men det är inte OK att byta om på stranden - jag gör det ändå och drar till mig ogillande blickar.
  • Män gillar att använda Speedos; tajta små badbyxor. Inte mig emot, jag tycker sämre om att se kalsingar under fladdriga långa badshorts. Varken Kata eller Julia godkänner Speedos.
 
Sen, de riktigt bra grejorna:
 
  • Man kan handla underbart goda mackor från små vagnar, och till kan man få ett iskallt och jättegott rosévin i halvflaska från samma vagn för 3,50 euro.
  • Det GÅR inte att springa i stenarna! Inget dåligt samvete av att se vältränade hurtbullar fara förbi.
  • Vattnet är illsalt, klart och håller ca 25°.

Gener

 
Man undrar vem som bidragit med detta pigment... vi brukar tippa på min svärmor med spansk-italienska rötter, men undrar om inte Malin ändå tar priset?
 
Lite synd är det om henne i poolen, så fort hon hör att någon dyker i poolen för att simma några längder eller svalka oss, kommer hon sättandes i full karriär och undrar om man vill leka (vilket man oftast inte vill). Då kör hon sina olika lockbeten: "Mamma, vill du vara en farlig haj?" (jag knuffar av henne från madrassen) eller "Pappa, vill du leka båt?" (de sitter båda på madrassen) eller "Julia, vill du kasta boll?" Om inget av det går, försöker hon få oss till att vara publik till hennes olika färdigheter. Jag tänker ibland på någon barnpsykolog som sa att yngsta barnet ville vara med i leken, oavsett premisserna, gärna t ex som hund i Mamma-Pappa-Barn.

Bruschetta med aubergine

 
Det här är semesterns hit, enligt mig! Aubergine, citron och parmesan gifter sig utmärkt, och en ugnsbakad minitomat på toppen blir perfekt! Jag hittade receptet i Femina som jag läste på vägen hit. Och istället för att riva ur receptet ur tidningen, fotade jag av det. (jaja, bilden mitt på ett uppslag blev visst lite knasig).
 
Håll tillgodo, mina vänner:
 

Missad högtidsdag

Vi brukar försöka fira det som firas kan, i vår familj, men nu missade vi att uppmärksamma Malin igår, på de vänsterhäntas dag. I artikeln som jag läste på DN, var det inte bara smickrande att vara mor till en vänsterhänt (eller kajhänt, som min Mormor missnöjt brukade kalla min lillebrors val av hand att äta och skriva med):
 

"Men det är också något vanligare med vänsterhänthet, eller mixad preferens, bland personer som lider av utvecklingsstörningar, eller har kromosomrubbningar. Liksom bland barn som utsatts för miljögifter och droger under fostertiden.

När det gäller alkoholrelaterade skador ser forskarna en tydlig effekt på hjärnan.

– Bland de barn vars mödrar missbrukat alkohol under graviditeten är nästan hälften icke-högerhänta. De har också ofta koordinationsproblem."

 
Jag undrar om inte också Kata har ett inslag av vänsterhänthet, eller vänsterfothet, då hon är "felhoppare" i konståkning - hoppar tvärt emot de andra i gruppen.
 
Artikeln rättar till sig något på slutet, om hur många kända konstnärer och idrottsutövare är vänsterhänta. 
 
Vi tycker att Malin är en fena på det mesta, även det hon gör med vänster hand!

Sommarpratare, del 3

Så, fina sköna semesterdagar med flera sommarpratare att lyssna av. Jag hoppade direkt på Fru C:s tips om Ulf Ellervik och blev belönad! Vem kunde ana att kemi var så spännande? Blev så förtjust att jag lite för gärna vill att mina tonåringar ska lyssna = de vägrar. Men Malin hörde stycket om hur olika droger påverkar spindlars förmåga att väva nät med stort intresse.
 
Idag på  stranden samlyssnade jag med Katarina (vi tog varsin hörsnäcka); först på Martina Haag och sen på Soran Ismail. Båda var hörvärda men mindre roliga än jag hade förväntat mig.
 
Som många andra har jag noterat att i årets sommarprat är det mycket om ursprung och majoriteten av de som blickar bakåt har rötter någon annanstans än i Sverige...
 
Så, flämtar nu i skuggan, inser att jag snålat lite med solkrämen. 
 

La Cadière d'Azur

Igår satte vi oss i bilen för att hälsa på en av mina äldsta goda vänner, Bodil, som har ett litet hus i en by i Provence, inte så långt från Marseille. På vägen visade biltermometern upp till 36°. Efter knappt två timmar var vi framme, och det kändes som att stiga in i en pittoresk filmkuliss, med charm överallt.

Vi började med att checka in Peter och mig på spahotellet Berard, synnerligen läckert. Vi hade inte med kameran så vårt lilla lilla rum finns inte på bild, men jag lånar några från deras hemsida:
 
 
 
Även i vårt lilla rum kunde man slå upp fönsterluckor mot kullar och vinfält.
 
Sen satte vi oss under några stora altaner på torget och väntade på Bodil. Efter bara en liten stund gjorde ett helt bröllopsfölje oss sällskap, även brud och brudgum. Lite senare kom vigselförrättaren ut med band i franska flaggans färger från rådhuset, och bröllopsföljet försvann in dit. Under tiden sippade jag på lite vitt vin, och Peter på en öl. Det är Katarina som har fotat de flesta bilderna som följer.
 
 
 
När Bodil kom, visade hon oss lite runt i byn, främst till utkiksplatsen och sen gick vi hem till henne och installerade barnen som snällt nog skulle sova där.
 
Huset var fantastiskt smakfullt och inte minst Katarina gick i spinn över hur snyggt allt var, vackert vitt och många härliga inredningsdetaljer. Mest satt vi på altanen och pratade.
 
 
Man kunde också njuta av utsikt:
 
 
Efter en stund bestämde vi oss för att nappa på Bodils förslag om vinprovning på en närbelägen vingård... jättemysigt och goda viner! Vinprovningen var gratis, inkl massa fina tilltugg som ost, grissini, smördegsbitar med korv och bacon, salami. Vi satt på en altan precis intill vinstockarna och ägarna for fram och tillbaka och konverserade oss. Man hade kunnat bli sittandes hela kvällen där, men vi skulle ju hem och laga lite mat också... Vi köpte med oss några flaskor - trevligt! Lite franskövning för er som gillar det:
 
Le Domaine de Cagueloup est etendu sur 42 hectares dont 26 en AOC Bandol, sur restanque et coteaux vers les contreforts de la Sainte Baume. Dans les vignes, le travail du sol fait partie de la culture traditionnelle. Les vendanges sont manuelles, et le rendement limité à 35 hl/ha. Les vins sont élevés dans la cave à 7 mètres sous terre. 30 ans, c'est aussi la moyenne d'âge des vignes dont la sève apporte un fruit et une finesse aux blancs et rosés, et une garde surprenante pour les rouges.
 
 
Vi åt jättegod middag hemma på Bodils altan och sen promenerade jag och Peter till hotellet.
 
I morse hade vi stämt träff 8.30 (!) och åkte direkt ner till havet för ett morgondopp... och tog en kopp espresso. Efter det, tillbaka hem till mysiga altanen och en härlig brunch innan vi skildes åt.
 
Det är något visst med de där gamla vännerna som man känt i många många år - det är så vilsamt att vara tillsammans.
 
På väg tillbaka fyndade vi frukt och grönt i några skjul vid vägen - superb gårdsförsäljning!
 
 

Sommarpratare, Halleluja!, del 2

Så, nu fortsatte jag med 3 nya sommarpratare, först ordentligt i alfabetisk ordning, men sen flippade jag ut och valde på känsla (rekommendation).
 
Först var det då Daniel Sjölin, en underbar gubbstrutt i fårakläder. Jädrans underhållande och med allvar i botten.
 
Sen hoppade jag fram till Klara Zimmergren, inte minst för att Victoria gett henne högsta betyg. Här kan man tala om en ganska utlämnande skildring av hur hon längtat efter barn.
 
Efter det kom Marika Carlsson - fungerade som en väldigt elegant övergång från Klara. Marika är adopterad från Etiopien och nästan hela programmet berättade om hennes återresa i 30-årsåldern. Verkligen intressant, inte minst som jag för bara 2 veckor sedan fick höra om återresan som den enda bruna personen i min uppväxt, Jenny, gjorde, också hon till Etiopien.
 
Gemensamt för alla de här tre sommarpratarna var att, om man inte blivit rättad i ledet förut, blev man det nu... vissa frågor ställer man bara inte, och t ex har man inte rätt att rota reda på djupt personliga detaljer varken hos barnlösa eller sådana som uppenbarligen inte har samma ursprung som de andra i klassen. Och alla tre var i toppklass bland hörupplevelser!

Om livet börjar vid 30...

... så vi har kanske ett par timmar på oss... för klockan är inte ens 9 när termometern visar 27.
 
 
Och vi har dukat fram lördagsgodiset som Malin valde på marknaden i Antibes igår:
 

Monaco

Fartyg i alla storlekar...
 
Idag var det en heldag i Monaco! I fjol for vi bara igenom med bilen en regnig (!) dag - idag turistade vi seriöst i bästa sommarvädret. Som vanligt hade jag läst in mig lite och visste nästan säkert att vi skulle gilla Musée Océanographique och restaurangen Stars 'n' Bars, men i övrigt var vi rätt fria. Som vanligt är det Julia och Katarina som har fotat - så skönt att slippa släpa kamera själv!
 
Vi tog tåget dit för det är sisådär med parkering och kan vara tjockt med trafik till Monaco, och det funkade OK, lite äventyrligt som vanligt... Vi kom fram till Monaco ca halv tolv, och jag visste att det var vaktavlösning vid prinspalatset 11.55, så det var ändå frestande att se det... men tonåringarna tyckte redan att det var varmt och jobbigt, och ja, palatset ligger på en klippa:
 
 
Så Peter, jag och Malin klättrade upp dit och kom precis lagom till vaktavlösningen. Det var inte fullt så spektakulärt som jag hade hoppats, men ändå festligt med vakterna i sina kritvita styvstärkta uniformer. Svetten rann av oss...
 
Sen klättrade vi ner igen, och träffade Julia och Kata som pausat med en glass under tiden, och då var det nästa kul event: fish spa! Jag har aldrig testat men haft lust förut. 
 
Mina fötter under behandling - blev jättefina, särskilt god effekt på trista nagelband
 
Det var ganska noggrann rengöring inför spaet och härligt iskallt vatten i värmen.
 
Söta tjejer delar kar
 
Efter det gav vi oss till restaurangen Stars 'n' Bars - en klassisk hamburger- och texmexrestaurang på toppläge med utsikt över hamn och klippor. Alla blev nöjda med maten och man kunde kika på både shortsturister och det fina folket. 
 
 
 
Jodå, vissa smälter in direkt...
 
Efter lunchen klättrade vi upp till palatset igen, och tittade på hisnande utsikter och trängdes i gränder. Jag såg en Rolls Royce cab med en glad vinkande familj med poliseskort. Önskar att jag läst på lite bättre i skvallertidningar!
 
 
Egentligen var vi på väg till muséet, men gick kanske inte närmaste vägen. Vi var rätt trötta när vi kom in där, och det var SMOCKFULLT, men man blev ändå fascinerad. Luften gick ur mig litegrann där, och jag var desperat efter något att dricka, och lyckades inte bemästra drickamaskinerna, så jag orkade inte med för mycket av museet...
 
Alla slags spektakulära fiskar. Malin frågade om VARJE fisk: "Är den farlig?", "Finns den i Frankrike?"
 
Blir det någonsin för varmt för en kram?
 
 
 
 

Sommarpratare, del 1

Jag skriver "del 1" i titeln då jag avser att lyssna till, och recensera fler... men vem vet...

Jag brukar lyssna till flera sommarpratare på det rätta sättet, kl 13.05 i P1 men i år har jag bara hört några minuter av ett par olika. Jag vet såklart sedan flera år tillbaka att man även får sommarpratarna som pod-version, och nu även genom app, men kruxet är när man ligger back som jag, vilka ska man välja först, om man inte hinner lyssna till alla, vilka innehåller en godbit om man bara har tålamod, vilka kan man lugnt hoppa över? Jag ropade ut min nöd i en kommentar till Victoria och blev bönhörd. Så jag har laddat ner hennes lista samt några andra som jag tycker verkar spännande. Jag lyssnar nu i alfabetisk ordning, och har fått höra två verkliga livsresor - så intressanta!
 
Först Amirzai Sangin - en afghansk pojke som var så duktig i skolan att han som det enda barnet i en stor barnaskara fick fortsätta i skolan i en annan stad, och genom många tillsynes slumpartade val, hamnade på Televerket i Sverige som teleingenjör. Och om modet att vända tillbaka till krigshärjat land för att tron på landet och lojaliteten med landsmännen är större än rädslan för att bli dödad. Så intressant!! Amirzai är nu IT-minister i Afghanistan.
 
Sedan lyssnarnas egen framröstade sommarvärd - brukar vara något alldeles extra - Björn Lindeblad - en lyckad finansvalp som ändå inte var lycklig, lämnade allt för att ge sig ut på resa, bland annat till Indien, och så småningom bli skogsmunk i Thailand, eremit, munk i England och Schweiz, för att plötsligt en dag vara redo att ta på sig ett par byxor efter 17 år, och återvända till Sverige... Björn bjuder på perspektiv och klokhet.
 
Återkommer (nog) med fortsatta lyssnarrecensioner! Nu har Kata fått vittring på min MP3-spelare (och jag delar mer än gärna med mig), gissar att Julia också vill höra på en del. Och så är det ju lite asocialt att plugga i de täta lurarna i öronen... på tal om asocialt hade jag fått rätt många gliringar från alla i familjen, utom Julia, att jag går lite väl mycket upp i WordFeud. Så, för att visa att jag inte är beroende (och för att inte frestas att läsa jobbmejlen) lämnade jag min jobbmobil hemma och tog bara med min antika mobil som man kan ringa och sms:a på... nu sitter 3 av 4 övriga familjemedlemmar och knåpar med sina korsord mest hela tiden. Så mycket för att försöka anpassa sig. In med lurarna, alltså!
 
 

Klapperstensstranden i Antibes + kvällspromenad i Valbonne

 
Idag var vi i Antibes och badade vid klapperstensstranden - mycket härligt!
 
Jag tittar på bilder från i fjol, och de är nästan identiska, bara att vi inte hade Julia med då... då hade hon redan rest till Nya Zeeland. Hon trivdes på stranden:
Det är roligt att vara alla fem i år!

Det var härliga vågor och perfekt väder.
 
Igår tog vi en liten kvällstur till Valbonne, och efter mycket letande hittade vi till slut glassbaren som vi visste fanns. Men det var inget tråkigt letande - idel gulliga små gränder och ett sorl av njutande semesterfirare.
 
Pittoreska miljöer. Symbolen på vänster sida gör reklam för en dokumentär publikation, om ni undrar...
 
Peter och jag på en bänk, väntar på barnen
 
Malin njuter av tillvaron
 
Resdagboken, som jag brukar använda för en något större publik än den här bloggen, är enastående långsam och jag orkar inte ladda upp bilder där... så det får bli såhär i år.
 

I grunden utan skuld



Detta är den tredje av Viveca Stens Sandhamnsdeckare och jag gillar dem, utan att älska dem. Det är perfekt semesterunderhållning och riktiga bladvändare. I den här boken var den en parallell berättelse (som förstås bidrog till upplösningen) som utspelade sig 100 år tillbaka i tiden, som fängslade extra mycket. Man fick pocketen på köpet tillsammans med semesterlyxen Femina.
 
Lite knasigt hade jag precis lyssnat på del 4 i serien, I natt är du död, i MP3-spelaren när jag cyklar, så det var lite konstigt med huvudpersonernas privatliv som jag redan kände till innan det ens hade hänt.
 
Snart kommer femte delen ut, och jag kommer att konsumera den också!
 

Spännande start

Vi började riktigt tidigt igår morse, startade 06 som planerat, tog Victorias spara pengar-tips och körde ut hela familjen med packning till Hyllie med bilen, sen körde Peter hem igen och susade tillbaka på cykel. Så sparar vi några taxi-hundringar i vardera riktningen. Peter kom en minut innan 06.21-tåget så vi hoppade på det - egentligen hade vi tänkt satsa på 06.41. Men det hade varit lite trassel med vår incheckning och det tog faktiskt lite tid så skönt att ha marginaler. Efter att ha lämnat in väskorna, tänkte vi ta en välförtjänt fika på Starbucks, och satt där i godan ro innan vi gick till Security. Malin blev jätteorolig (hon älskar att läsa förbudsskyltar och det är viktigt för henne att göra rätt) när hon kom på att hon hade en barnsax i sitt pennskrin i handbagaget, men den passerade utan problem.
 
Nu började vi ändå få lite bråttom och travade bort till gate, även om Julia visade onödigt stort intresse för spritpriser i Taxfree. Julia demonstrerade också vuxenhet genom att välja egen kö i security och ville själv ha hand om sitt pass och boardingkort, globetrotter som hon är (och det är såklart helt OK!).
 
När vi var nästan framme vid gate, så ropas Katas namn ut i högtalarna, hon skulle tillbaka till Informationen i Transit-arean... jag hade strax innan undrat var hennes pass var - hon sa att hon hade gett det till Peter. Han hade aldrig fått nåt... Så Peter och Kata galopperade tillbaka, fick veta att passet fanns i security, sprang in på gate när ca 10 min återstod innan take off... (gott mått, enligt mig, alltså). På båda rann svetten, av anspänning + löpning, det tyckte vi var extra kul eftersom Kata redan deklarerat att hon absolut inte ville sitta bredvid någon lökig person. Julia påpekade hånfullt att "nu är DU den personen". Jag övertygade Kata om att hon trots svettdropparna luktade gott, nyduschad som hon var.
 
Flygresan gick bra men det var mycket turbulens, och man fick ha bältet på mesta tiden, och Kata som svalt en stor Chailatte på Kastrup var rejält nödig när vi kom av planet. Toakön var låååång.
 
Bagaget kom utan problem, Julia körde bagagekärran med den äran, vår vänlige hyrbilsagent tog emot när vi gick genom tullen, ett toppentips från vår hyresvärdinna! Annars kan man vänta några timmar i inrikeshallen, om man har valt de stora firmorna.
 
Resan från flygplatsen tar ca en halvtimme, vi rundade stormarknaden på vägen och plockade upp lunchmat + lite lite nödproviant, med tanken att storhandla innan kvällen... Vi badade i poolen, halvsov i solen och njöt av tillvaron, och packade upp etc. Men när Peter väl körde tillbaka till affären blev vi påminda om att de stänger tidigt på söndagar, så redan första kvällen fick vi improvisera, rota i skåpen efter kvarlämnade matbitar från tidigare gäster... det blev tema Pasta rosso (ja, ketchup) resp verde (olivolja med färska örter) toppat med lite smörgåspålägg. Påpassligt nog, hade vi handlat en vinare så det blev semesterstämning ändå.
 
Vi avslutade med Plump, och alla var lite trötta och griniga (hungriga dessutom, kanske?). Jag var segerviss men det visade sig att Kata slog mig med ett poäng, strax efter kom Malin på tredje plats. Vid halvtio tvingade vi alla i säng.
 
Så idag hoppas vi på att vara lite smartare och åtminstone lyckas storhandla! Vi har väckt Malin för att hon ska få se Sommarlov men de andra två hörs inte av.

Det är nära nu...

... och då blir det nog lite glest med inläggen här. Men ni kan ju tänka på mig så länge, helst utan att hata mig...
 
 
 
 
 

När skönheten kom till Bro

 
Jag trodde aldrig att jag skulle säga det; efter att ha varit på Gotland en underbar semestervecka för några år sedan, fullkomligt frossade jag i Gotlandsdeckare, men jag börjar bli lite trött på ond bråd död i samband med medeltidsveckan. Jag har läst många av Anna Janssons böcker om Maria Wern, detta är visst nummer 13 i serien, men När skönheten kom till Bro är inte den mest minnesvärda av dem. Underhållning för stunden, absolut, jag plöjde hela boken under en dag i sjuksängen (på läsplattan), men lika snabbt glömd igen.

Mandelkärnan

 
Det var längesen jag läste något av Inger Alfvén - men åtminstone en av hennes böcker har gjort ett bestående minne på mig... S/Y Glädjen. Jag kallsvettades ikapp med de den amatörmässiga besättningen på båten där allt gick så illa som det bara kunde gå.
 
Mandelkärnan då? Den började strålande, helt magisk och gripande om en flicka som flygs från Argentina till Sverige där hennes morbror (trodde hon) väntade på henne. Ganska snart blir det uppenbart att han är hennes pappa. Kvar i Argentina finns flickans döende mamma. Laura, som flickan heter, anpassar sig så smått till det svenska samhället, till att leva med den hårt arbetande och speciella pappan, via en del udda kamrater som utnyttjar henne på olika sätt, via en jorden runt-resa tillbaka till Sverige och... ja, jag ska nog inte spoliera boken för er som vill läsa själva. Andra halvan var lite segare, men jag är glad att jag läste boken! Det var många existensiella frågor som togs upp också, t ex rätten till djurförsök. 
 
Och något av det bästa med att läsa en bra bok: man blir nyfiken och vill veta mer... för mig här och nu om mandelkärnan...

Förkylt värre

Känns som helt fel tajming att bli förkyld NU! Hade planerat cykling till jobbet idag i perfekt väder och har massor att göra både där och hemma. Nu har det rivit som sandpapper i halsen inatt och hela dagen och sen har jag sovit sen jag kom hem från jobbet... men nu känns det lite bättre och jag hoppas på en natt utan störningar.
 
Å andra sidan, hellre ha det avklarat och sen vara pigg och frisk när det är semesterdags nästa vecka.
 
Kvällens planer hade annars varit att baka något att bjuda på på jobbet i morgon, men jag orkar inte och tror inte att någon vill bli bjuden på bakerk tillagade under nysningar och hostningar. Kanske att jag svänger förbi ett bageri på vägen istället - jag gillar ju att fira när det finns något att fira - tänker på i morgon:
  • Min namnsdag
  • Nästan semester
  • 1-årsjubileum på "nya" jobbet (har nu nästan glömt att jag haft något annat)
Och jag vet att bloggtorka råder - kommer nog att vara så ett tag framöver... men snart har jag läst ut några av alla böckerna jag har igång, värda att recensera.
 
Givetvis har jag koll på min träning såhär i månadsskiftet:
 
 
Julistapeln är lite överdrivet hög, för jag har reggat lite promenader som jag annars inte brukar ta med. Men 375 cyklade km är ändå inte så dumt.

RSS 2.0