Liten överraskning

Vi har ett ställe i trädgården som vi kallar för Komposten, för de första åren kastade vi klipp från buskar etc där, men nu har vi skönt nog en komposttunna som töms varannan vecka i stället.

På samma plats samlar vi överbliven jord, grus etc - det är undanskymt och bra. Häromdagen upptäckte jag flera exemplar av riktigt kraftiga aklejor i "Kompostens" utkant. Jag har aklejor i trädgården, men den vilda lilla sorten. Nu har jag flyttat in de stora fina till en rabatt och hoppas att få glädje av dem kommande somrar.

Jag tror att jorden i "Komposten" har legat under plattor som Peter har grävt ut under för att jämna till när vi byggde ut altanen. Kanske har fröna vilat sisådär 15 år... eller så är det nån fågel som släppt sin lort där... vem vet?

Fina är de i alla fall!


I rabatten stoltserar även ogräset lupiner som jag har planterat in:


Så mycket trevligare ogräs än kärs (kirskål) och maskrosor!

"Ledig"

De här lediga dagarna är helt klart mer ansträngande (men garanterat inte tråkigare, för det finns inte) än arbetsdagarna.

Idag lämnade jag Malin på skolan kl 8 och for direkt till Ica Maxi. Jag skulle nu kompensera för sedan länge uppskjuten storhandling (skyllde på att jag skulle frosta av frysen men nu är det ju gjort), och yes, det blev en stor inhandling. Jag lyckades få totalsumman att stanna på strax under 3000 kr, men jag slapp kontrolleras i självscanningsläget så jag var ändå lite glad och nöjd. Fick hemmafrupoäng genom att ha handlat till en egenhändigt ihopsatt Middagsfridsmeny - dvs har klippt ihop 5 goda maträtter och skrivit upp inköpslista på baksidan. Intressant iakttagelse: vid vanliga tillfällen som jag handlar brukar jag slåss med småbarnsfamiljer eller pensionärer. Idag, idel karlar i blåställ. Frukostinköp, gissar jag.

Sen hem och packa upp och stuva om i kyl, frys och skafferi för att få plats med allt.

Peter hade mot våra principer bett mig ombesörja upphängning av hans träningskläder (han glömde att tvätta dem igår, och satte alltså själv på maskinen i morse). Han vet att jag egentligen inte befattar mig med dem... men OK, för en enda gångs skull... Nu hänger de där ute och vädras fria från odör, som om det vore möjligt! Och sen hade Peter slut på svarta strumpor så jag ombads även om att fixa nästa tvätt.

Nästa projekt: Visumansökan Nya Zeeland. Sen jag slet mitt hår senast över detta har vi fått in passfoton på Julia, personbevis från skattemyndigheten, utskrift från banken på att vi är goda nog för att kunna bekosta Julias alla kostnader (så att hon inte ska bli något slags asylsökande meddellös flykting i NZ). Även pratat i telefon med utbytesorganisationen för att försöka pumpa dem på viktig info såsom avresedag. Lyckades inte rikigt.

Därefter: ombesörja reklamation av Julias kameraobjektiv som slutade fungera igår. Jag hade köpt det svindyra objektivet på billigaste ställe, Pixmania, till hennes födelsedag, väl medveten om att de står för sämsta franska service. T ex är paketen från dem alltid trasiga för att de överhuvudtaget inte emballerar, utan bara kastar ner elektronikprylarna i en för stor kartong av dålig kvalitet. Det har varit långa telefonsamtal där man får agera detektiv för att t ex få veta hur frakten ska andordnas. Helst ville kundtjänst att jag själv skulle kontakta tillverkaren men jag uppgav att jag ansåg mig vara kund hos Pixmania och att de nog skulle lösa min reklamation. Då kundtjänsten inte kunde hitta tillverkaren i Sverige, fick jag tills  slut ändå returnera. Det kommer INTE att gå med blixtens hastighet att få tillbaka objektivet; det känner jag mig helt säker på. Skriva ut adresslappar, retursedlar etc och förpacka. Blixten visade sig dock i UPS dit jag ringde för att beställa hämtning. Knappt hade jag lagt på luren så stod det en brunklädd hjälpsam kille utanför dörren. Needless to say hade Pixmania inte registrerat klart sina bitar så han skulle nog eg inte ta emot paketet kostnadsfritt, men det gjorde han till slut. Hoppas att allt går vägen, att objektivet går att laga och att hon får det innan avresa.

Nu då, fixa något litet att äta innan Malin ska hämtas och tas till frisören. Hade tänkt flirta med frisörens hustru om att få en ansiktsbehandling samtidigt som Malin blev klippt, men har inte hunnit. (Hade kanske kunnat strunta i att blogga och få till det istället?)

Sen lite middagsbestyr (ska nog bli pannbiff med lök, rårörda lingon och nypotatis) innan kvällens övning - styrelsemöte med musikklasserna. Jag skulle visst baka till mötet men det fick Ica Maxis egen bagare stå till tjänst med...

Mors dag och min

Idag bjöd minsann familjen mig på brunch på Kalk för att fira Mors dag. Julia konstaterade att jag snart varit mamma halva livet (smått överdrivet), men Peter sa att han tyckte att man borde tjäna 2 år för varje år man hade två barn och 3 år för tre barn... och i så fall har jag ju varit mamma i 37 år. Tänka sig!

Brunchen var trevlig, liksom atmosfären, och en hel hop bekantingar syntes till...

Julia hade med kameran men det var Kata som fotade.

Efterrättsbuffén:


Vid bordet:


Men sen är det ju en annan mor som ska firas förstås; vågar mig inte ens på att räkna hennes mammaår; långt över 100 i alla fall. Vi ska äta middag hos mina föräldrar i kväll och jag har beställt en liten present på internet... en tygpicnickorg (ingen större risk att Mor är här och läser). Jag beställde den från en bokklubb som jag mot bättre vetande gått med i, och betar nu av mitt åtagande. Döm om min förvåning när korgen levererades  brevlådan tillsammans med boken jag också beställt, i en sån här liten kartong:


Lurad, tänkte jag, det är väl en minikorg för barn (hade inte kollat specen så noga). Öppnar kartongen...


Minsann var den fiffigt ihopvikt och när jag hade vecklat ut den helt, blev den såhär!


Tror nog att den ska räcka till en liten picnic! (eftersom jag inte satt i stagen kan den inte stå)

Världens coolaste farmor

Åh, vad jag önskar att jag varit beredd med kameran idag, när min svärmor kom för att hämta Katarina och Julia...

Hon kom susandes i sin lilla sportmerca, med taket öppet, solbrillorna på och håret uppsatt. Som Peter sa "Det var bara Rivieran som fattades". Så tog hon med tjejerna till Nova Lund och lät dem shoppa loss.

Förresten instämmer Katarina i bedömningen. Roligt att de förstår att uppskatta hur läcker deras Nonna är!

Kata var söt som socker i sin Pippitröja! Och Julia fick en klänning i samma orange färg som koftan Katarina fick. Jag föreslår att de kan vara syskonklädda i morgon på årets finaste dag.

Champagneprovning



I torsdags var det mitt sista LC-möte med den egna klubben. Dock ser jag Tjejvättern om prick 2 veckor som den verkliga avslutningen. Och sen öppnar sig möjligheter att hänga med lite som gäst någon gång, och att träffa den trevliga Past Members-klubben. Framför allt tror jag mig få mera tid även med lite andra roliga grejor; t ex bokklubben jag just gått med i.

Men sista mötet blev en riktigt festlig tillställning! Det var champagneprovning med Peter Brobeck - han var mycket kunnig och underhållande, och för en gångs skull lärde jag mig lite om mina egna preferenser. Annars tycker jag ofta att en provning är kul för stunden, men att man lika fort glömmer igen.

En lärdom var att det mousserande vinet inte ska serveras iskallt, som jag alltid trott, utan att det kan vara lagom att ta ut flaskorna från kylen en timme innan servering. Självklart vet jag att tempererad dryck smakar mer än iskall, men har ändå haft för mig att bubbel ska vara så kallt det bara går. Jag tror att jag är svag även för immiga glas. Vi fick också lära oss att öppna flaskorna på rätt sätt, med "nunnefis" som resultat. Jag är även svag för smällande korkar!

Något annat jag också kommer att minnas är att det finns 3 klasser av Champagne - standard (massproducerad genom automatiska processer), årgångs- (gjord på druvor av en viss fin årgång) samt prestige (helt manuellt framställd).

Vi fick först prova en Cava (Spaniens svar på Champagne) som hette Anna (lätt att komma ihåg; helst som vi var hemma hos Anna). Den var riktigt god och kändes som ett fint billigare alternativ till äkta vara.

Nästa var den klassiska Pol Roger, och den är så klassisk att den kan användas som referens "Pol Roger-typ". Den var betydligt mjukare än jag är van vid att Champagne är, och mycket lättdrucken om man står och skålar, t ex.

Sist var lyxchampagnen, i numrerad flaska, Les Échansons Grand Cru, och den var då i stället av Bollinger-typ - mer klassisk torr Champagne men med stor smak. Man får den för "billiga" 769 kr för att den kommer från en liten producent; motsvarande Bollinger/Louis Roederer kostar minst tre gånger så mycket. Den var inte så tilltalande att dricka efter mjuka Pol Roger, men sen till maten - en ljuvlig medelhavsbuffé - kom den till sin rätt, och då kändes Pol Roger nästan lite söt. Intressant det där med smaker, hur det man äter till påverkar upplevelsen av drycken och vice versa.

Utbildningen avslutades med en crash course i sabrering - som vissa minn, var jag hemskt sugen på att sabrera på nyårsafton men hade inte "hunnit" träna. Nu verkar det minsann som att det finns ett par glada medsystrar som vill testa. Brobeck garanterade att man kunde träna på Chapel Hill. Jag lovar att återkomma med skrytet om jag lyckas!

Jag ser även fram emot att festa på ett par fina flaskor som står här och väntar på rätt tillfälle.

Pricka rätt

Är alldeles för busy för att hinna blogga, men det här lilla fina sammanträffandet kan jag inte undanhålla er...

Slöbläddrar igenom ett helgmagasin som kom med Sydsvenskan... fann en finfin rekommendation på Roséuteserveringar i Malmö...


Men den där flaskan i marginalen, ser den inte bekant ut? Serveringarna Atmosfär resp Årstiderna by the Sea fick också rekommendera ett vin var att njuta av i solskenet. Eftersom det är nästan omöjligt för er att läsa, citerar jag: "Elegant fruktighet i kombination med en komplex, örtig eftersmak". Kunde inte sagt det bättre själv (eller sagt något alls eftersom jag inte provat).

Men vilken slump - vad finns i min påse med till kvällens inflyttningsfest?


Gissa hur nöjd jag är med att jag har en egen flaska i kylen också. Nu väntar man då bara på solen.

Förutom stundande fest i kväll, har jag de senaste 24 timmarna hunnit med en champagneprovningskväll med LC, tillika mitt sista möte, jobba lite, gå på en begravning. Undrar om 15 min powernap hjälper mig att ställa om?

I mål!

Det fina med ideliga utmaningar är att man går, eller cyklar, i mål då och då!

Dagens 5 blåsiga mil gjorde tricket - fyllde upp min ticker till 2000 i god marginal till Tjejvättern! Tänk vad långt fram i tiden det kändes när jag började räkna km i januari... och nu är det snart dags!


Konsten att vara otrogen på Facebook



Lugn, bara lugn, inläggets titel är även en boktitel och det är den jag ska recensera nu. Och ännu mer lugna kan ni vara över att jag inte gått med i den stora masspsykosen. Dock tyckte jag att titeln var lite pinsam, för jag märker att jag har lagt den med baksidan upp i sovrummet och att jag gömde framsidan när jag läste på simskolan.

Boken, som jag vann i en tävling på Boktipset, hade jag med till min första bokcirkelträff häromdan, tillsammans med ett gäng andra pocketböcker, som förslag till nästa bok att gemensamt läsa. Tjejerna som var med på träffen valde den här, eftersom den skulle vara tillräckligt lättläst att hinna med att läsa och diskutera innan sommaren.

Ja, den var lättläst, och för mig som bara kikat över axeln på andras Facebooksidor, var den intressant. Storyn var ganska förutsägbar och Facebookinläggen som inledde varje kapitel kändes så banala (säkert författarens avsikt!). Jag ser mycket fram emot att diskutera boken med de andra i bokklubben, för jag tror att jag är den enda som står utanför Facebook av dem. Jag undrar vem som så oförsiktigt lämnar spår efter sig på Internet om man har en kärleksaffär?

Jag kan då inte precis rekommendera boken för den var varken särskilt välskriven eller finurlig. Vill man ändå läsa något av Gunilla Bergensten rekommenderar jag varmt Familjens projektledare säger upp sig. Det är över 2 år sen jag la den på Peters nattduksbord och bad honom läsa den men han har avstått. Kan ångras en vacker dag...

Flitig



De där lediga dagarna jag har, det är meningen att jag ska beta av lite eftersatta sysslor hemmavid också. En dag putsade jag alla fönstren och idag har jag frostat av frysen. I flera veckor har jag förhalat storhandling genom att säga att jag inte vill fylla frysen för det blir så svårt att frosta av då.

Tyvärr glömde jag före-bilden, men jag kan berätta att precis som med fönstren och mycket annat väntar jag så länge att att det bara måste göras. Nu började det ta i lite när man skulle stänga dörren och sedan länge satt vissa burkar fast i isen. Givetvis kunde inget skönjas av galler, hyllor etc.

Min händer är nu lite nariga av allt ishackande men jag är så nöjd! Det är väldigt luftigt där inne nu, och jag har även kastat en del väldigt gammal mat. Kanske att man kan skjuta upp storhandlingen lite till bara för att få njuta av hur ödsligt det är där inne?

Bilden togs innan jag slog på strömmen och lastade i frysvarorna. Sååå tom är alltså inte frysen!

Så, snart dags med eftermiddagspasset: göra ärenden. Julia skrattade åt mig när jag nämnde ärendena: Åhléns (kräva 20% rabatt på redan gjorda inköp då rabattkupongerna låg och väntade i brevlådan när jag kom hem), Systemet och Chokladfabriken. Glömde nämna Comfortbutiken, men det ingår nog ändå inte i Julias begreppsvärld. Och sen ska Malin och en kompis hämtas halv tre. Kan bli stressigt. Julia undrade även om jag inte började trivas som hemmafru. Ger mig själv högsta betyg som skådespelare... gissar att det är endast för att störa Peter och de skoltrötta barnen som jag ser nöjd ut när de går hemifrån.

Mammaskryt

Man kan väl inte få för mycket av mammaskryt? Inte barnen i alla fall, efter vad jag har hört. Jag är mellan varven otroligt stolt över mina ungar!

Nu är det Malin som är i rampljuset - förutom att hon tagit Guldpingvinen på simskolan är hon nu otroligt söt och cool på fotbollsplanen! Jag medger att det saknas en del i speluppfattning än så länge. Kolla in lilla nummer 17 nedan:


Än så länge ligger de lite back på killarna men vänta bara...

Veckans tema: Falsterbo

Den här veckan blir det visst Falsterbo på längden och tvären för vår familj!

Idag har jag varit vid släktens sommarstuga och skrubbat bort alger från målade ytor, skruvat ihop en trädgårdsbänk och lite annat pyssel medan min mor klippte gräset och servade med kaffe. Sen blev det ett besök på Spelabäckens café i Skanör innan hemfärd, via återvinningsstationen med säckar trädgårdsavfall och jordinköp.

På fredag ska Malin till fågelstationen på Måkläppen. De har haft tema fåglar ett bra tag nu. Det största med dagen är annars att de ska ha med egen matsäck (ett undantag, i den avgiftsfria skolan). Det är mycket stort, vad man får ha med sig och inte. Ballerinakex är hett, liksom Cocacola (brukar inte godtas men tydligen OK av dessa fröknar).

Och på onsdag ska Julia på exkursion till Falsterbo. Hon är inte fullt så exalterad.

Själv längtar jag efter ett annat slags Falsterbo, typ det här:


Minikäftsmäll

Efter osannolikt mycket tur med både väder och annat, slog det tillbaka lite litegrann i kväll - efter så mycket juste väder var jag över huvudtaget inte beredd på blixtar och dunder och ösregn som visade sig en kvart innan min planerade cykeltur med Victoria. Har visst knappat cyklat sen i torsdags heller. Tur att jag var lite flitigare i början av veckan.

87 km blev det ändå den här veckan och det är väl rätt OK med tanke på att de tjänades in på veckans 4 första dagar. Men dagens planerade tempoträning hade inte skadat...



Om 3 veckor är Tjejvättern redan cyklad! Jag längtar till loppet!

Skogsutflykt

Ibland har man bara sån himla tur! Tur med bästaste sortens kompisar som arrangerar trevliga saker och bara meddelar var och när man ska inställa sig för en heldag av naturupplevelser, tur med vädret, och tur att man fick med hela gänget. Vi blev 6 vuxna och 5 tonåringar och 2 barn och hade en helt underbar dag.

Starten gick vid Alunbruket i Andarum. Gunilla hade förberett all mat och dryck och gjort upp platser dit bilar skulle köras med lunch resp. eftermiddagsfika.

Alla var så nöjda och glada nästan hela tiden; något mindre blodsockerfall får man ju räkna med. Vi gick ungefär en mil av Skåneleden utmed vackra Verkån. Det var mattor av nästan utslagna liljekonvaljer, fågelkvitter hela tiden, ramslök och harsyra i tuvor här och var. Ungarna balanserade och tog sig över ån vid något tillfälle, man fick gott om tid att prata med alla, ibland kunde man nöja sig med att lyssna till tonårspladdret. Vi lunchade vid vattenfallet vid Hallamöllan (tror jag att den hette). Vi var i skogen ca 6 timmar.

Här kommer några av Julias bilder (Katas har jag inte lagt fingrarna på ännu). Jag avstår från att publicera kompisarna; kunde inte motstå världens mest väluppfostrade hundar, dock.









Recept på en bra dag

  • Vakna utsövd.

  • Duscha (ett varannandagsnöje för mig).

  • Köra bil till jobbet = lönt att blåsa håret, sminka sig, ta på sommarsmycken.

  • På jobbet - några roliga små projekt, avgångsintervju, massage, trevligt snicksnack på lunchen.

  • Min Mor hade lagat middag och skickat med Julia som varit där, jag bara provsmakade lite för jag hade andra middagsplaner.

  • Cykla till Kalk för att diskutera bok med en välkänd god vän och en trevlig ny bekantskap. Fick parmarullade små sparrisstubbar med hollandaise och ett svalt vitt vin. Efter det en toppen fin crème brulé och en dubbel espresso. Bara synd att fotodokumentation saknades.

  • Cykla hem och provlasta 3 cyklar inför Tjejvättern. Det gick bra!


Och i morgon väntar en ny dag, full av förhoppningar. Fredag är det visst också då.


Käftsmäll inväntas som svar på nöjdheten.

En halv gul sol



Jag provade att läsa En halv gul sol för något halvår sen men för ovanlighetens skull, gav jag upp innan den var utläst - jag kom inte in i den och den kändes bara jobbig och så lång (nästan 700 s). Boken skildar kriget i Biafra på 70-talet och berättelsen kretsar kring ett par tvillingsystrar och deras relationer med föräldrar, män, och varandra, och, inte minst, med tjänstefolket. Sen var det många som rekommenderade den; inte minst Li, och som en ödets nyck blev jag medbjuden i en bokklubb där just denna bok skulle läsas. Då gick det inte att smita undan längre!

Den här gången tyckte jag att den var bättre och mer fängslande, men jag inser att jag uppskattar fiktion bättre än sann historieskildring. För mig är det lättare att skaka av mig påhittade grymheter än äkta berättelser som jag upplevde denna som. Dock kände jag verkligen att boken utbildade mig, och det uppskattar jag!

Så, verkligen, en bra bok, men kanske inte boken för mig. Jag tyckte bättre om början, om de två systrarna och deras olikheter, än slutet då allt blev hopplöst och krigssorgligt.

Det ska bli mycket spännande att diskutera den med andra på min första bokklubbsträff i kväll!

Kalvinknatet


I kväll var det premiär för Malin i Kalvinknatet. Hon var mycket förväntansfull och tydligen var det 10 till ur klassen som skulle löpa, så det hade snackats mycket om det i skolan. Malin kände sig stark inför loppet och tyckte att hon hade goda vinstchanser.

Vi cyklade dit och Peter och jag puttade henne då och då för att hon inte skulle ta slut på krafterna. Tycker ni att det låter som curlingföräldrar? Då skulle ni ha sett alla dem som sprang tillsammans med sina barn och gav dem glada tillrop under rundan! Det var mest så bland klassen 6-åriga pojkar. Eftersom Malin nu hade energi kvar, passade hon på att springa det fortaste hon kunde upp och nedför den höga kullen intill Tallriken i Pildammsparken. Det hade sugit kraften ur mina ben men man kan ju inte jämföra dem med en sexårings!

Typiskt nog hade kameran ätit upp batterierna när jag skulle fota dem på startlinjen men härligt var det i alla fall att se alla tjejerna, och trots att vi kom lite sent, trängde sig Malin och hennes kompis som vi mötte på väg in i parken, längst fram. Man får spana efter henne på pressbilder! Hon hade nummer 33 och grön tröja. Malin tyckte att det var lite pinsamt att värma upp med Kalvin, bara. Jag fick fota hemma efteråt.

Malin kutade på bäst hon kunde men kom ändå inte först! På andra och tredje plats kom dock två tjejer från hennes fotbollslag, så jag tyckte att stjärnglansen kunde räcka till Malin också... men hon var lite sur över att inte få stå på pallen. Vi sa åt henne att hon fick träna lite inför nästa år i så fall.

Det kändes som att jag kände hälften av åskådarna; det var klasskompisars föräldrar, simskolebarns föräldrar, gamla bekanta och även Kocken från jobbet med sin älskling.

På väg mot cyklarna efteråt mötte vi många som skulle tävla lite senare och flera sa: "Titta - redan en med medalj" om Malin. Hon sprang upp på höga kullen igen och träffade ett par ungar som beundrade hennes medalj och frågade "Kom du etta, tvåa eller trea?". Malin sa "Nä, jag fick inte stå på pallen men jag kom in bland de första i alla fall!". (detta var en mild överdrift) Är hon inte rapp i benen, så är hon åtminstone det i truten.

Så här skönt var det på gräsmattan efteråt:


Vårkonsert

Igår var det konsert i Katarinas musikklass (och 3 andra klasser - skolår 6 - 9) på Palladium. De repade hela dagen samt gav en konsert för skolkamraterna vid halv två; innan dess skulle de serveras hamburgermeal och jag hade tagit på mig att beställa etc. Som det nu slumpade sig inföll konserten på en av mina lediga dagar så jag erbjöd mig att hjälpa till lite kring serveringen.

Det mesta gick bra, även om pappmuggarna tog slut (vi hällde själva upp cola) och en del av specialmaten åts upp av sådana som inte anmält specialmat och det blev ganska skräpigt... En otroligt serviceminded restaurangchef, Micke, på Max hamburgerrestaurang på Stortorget hjälpte oss på alla tänkbara sätt! Förutom ett bra pris på burgarna, ordnade han dit dem med taxi, bar till stor del själv in grejorna och dessutom var han tillgänglig på mobil när som helst, ringde och dubbelkollade beställningen med mig etc. Dock var miljön med ett litet pentry där 115 tonåringar skulle hämta sin mat ganska jobbig, trångt, varmt, pommes frites-osande. Det var en befrielse att efteråt cykla hem i regnet.

Sen på kvällen var det dags för konserten för betalande åhörare - niorna får ta stor plats eftersom det är deras sista konsert, och det blir mycket ensemblespel. Nu tror ni kanske att det handlar om flöjter, stråkar och Vårvindar friska? Absolut inte! Mest var det helt aktuell musik, en del hårdrock, något Michael Jackson/Beatles etc.

Hur som, det roligaste är att höra allas omdömen - varje gång det har varit konsert, tycker alla att detta var den bästa någonsin! Superlativen tar aldrig slut! För mig är det mest spännande att följa ungdomarna - vissa har man sett sen de var lågstadiebarn - och nu är de så stora och modiga och självständiga - står på scen, pratar och skojar i micen som om de aldrig gjort något annat!

Dagens cykeltur - tempohöjning

Tjejvättern är inte långt borta nu, och jag som cyklade i fjol vill naturligtvis inte få en sämre tid än den gången. Då kom jag runt på 4:39 med ca 20 min paustid inräknat. Snittet var 22,2 km/h.

I år har jag cyklat på rätt bra och fått många kilometer på mätaren, men mycket har varit i behagligt samtalstempo, för att jag haft så trevligt sällskap i Anna och Victoria.

Idag hade jag tänkt mig en lite snabbare morgontur, gärna med likaledes lediga Anna, gärna med avslutning med frukost i Västra Hamnen, men regnet öste ner och det var kallt... så jag la ner det.

Dock, framåt 11 lättade det lite och på vinst och förlust skickade jag ett sms till Anna som visade sig vara i behov av frisk luft precis som jag. Vi cyklade ner till Bunkeflostrand och första utmaningen blev Lernacken i högt tempo... det gick bra! När vi sen kom till den långa rakan ut med Ribban ville jag snitta 25 km/h. Det visade sig vara medvind, och på de 3 kilometrarna kunde jag hålla 30 km/h - det hjälper att det är folktomt och inga svängar eller rödljus som stör. Kände mig såklart väldigt stark och fräsch! Men det där med snitta 25 kunde man ju uppnå genom att cykla 20 km/h tillbaka samma sträcka, i motvind... Det gick det också men var betydligt jobbigare!

Liten tankeställare - jag kände mig ganska matt av 6 km i 25 km/h. Hade det varit Tjejvättern hade jag haft 94 km kvar. Men å andra sidan, jag hade ju 17 km i benen när jag kom ner till Ribban. När jag kom hem hade jag ändå cyklat en fjärdedels Tjejvättern och det är vad vi träningskompisar kallar en kortrunda. Jag är rejält sugen på ett par liknande temporundor innan den 11 juni!

Bocktörne aka Gojibär



Katarina som ju är glutenintolerant har ett ganska begränsat utbud av flingor att välja mellan - mest blir det Coops ekologiska corn flakes då dessa är gjorda endast på majs (Kellog's corn flakes är t ex inte glutenfria). Ibland lyxar hon till det och köper Sempers glutenfria flingor med röda bär (torkade jordgubbar) men ett litet paket kostar nästan 50 kr och Katarina äter mycket fil & flingor så paketet tar slut nästan innan det hunnit öppnas.

Häromdagen när jag var på inköpsrunda skulle jag alltså spana efter torkade bär att  blanda med de billigare corn flakesen. I hyllan fann jag inte jordgubbar, men torkade blåbär, tranbär, och för mig nya sorten, gojibär. Jag köpte alla tre!

Vi har blandat dem i en burk och så strör hon över lite på flingorna.

Men fick ju tvunget kolla upp, vad är egentligen de där bären för några? Gojibär, på svenska kan det kallas bocktörne (måste väl vara själva busken då?). Det visar sig att det är ett haussat livsmedel med mycket antioxidanter:

Jag är väl medveten om att träffarna jag skummade är för ställen som säljer eller marknadsför bären! Här t ex en ganska överdriven "artikel".

Jag tycker att de smakar lite som nypon, men kanske luras jag av färgen att associera just till det. De är inte så söta som russin i alla fall. Blåbären var klart godast! Jag ser nu fram emot att se om Kata blir piggare, får klarare hy eller något annat påtagligt. Vad tror ni? Har ni testat gojibär och har ni i så fall märkt några hälsoeffekter?

4 veckor och 179 km kvar

Så, nu tror jag nästan att jag gjort värsta veckan... Eftersom det inte blev någon helgcykling förra helgen klämde Anna och jag in den på måndagen, och så blev det en runda med Anna och Victoria idag också - alltså 2 långturer under veckan förutom vardagscyklingen, och det blev totalt 165 km. Hade tänkt mig en cykeltur till söndagsmiddagen hos svärmor också men en unge har fått nackspärr och en annan lipar så det får bli bilen. Men händer inget alldeles oförutsett hinner jag fint upp i 2000 km innan det är dags för Tjejvättern om knappt 4 v. Det känns bra! Nu återstår väl lite träning i högt tempo, om jag ska klå min tid från i fjol.


Prövning

Malin är inte jätteintresserad av TV (och hon är rädd för Häxan Surtant så hon ser aldrig Bolibompa) men nu hade hon med all önskvärd tydlighet deklarerat att hon måste se Eric Saade i Melodifestivalen. Så OK, vi bestämde oss för att göra ett undantag från regeln Göra-sig-klar-för-sängen-klockan-åtta.

Snällt bänkade vi oss vid TV:n med Malin, popcorn, salta pinnar och Coca framdukat, och hade vi glömt det från året innan så är det inte sången som är det viktigaste för Malin i Melodifestivalen; det är dansen! Hon bönar och ber inför varje låt "Får jag dansa nu?" och det är svårt att säga nej. Genast kastar hon av sig klänningen och dansar barbröstad i leggings - det är som ett mellanting mellan break dance och en gummiboll. Självklart är det helt omöjligt att tillgodogöra sig något av bidragen som framförs på TV. Men de var verkligen urusla!!

Nu sover Malin och ett litet gäng tonåringar njuter av underhållningen medan Peter och jag häckar vid varsin dator.

Tusenskönor



Jag har precis läst ut Kristina Ohlsson andra bok Tusenskönor, och jag rekommenderar den! Utöver att vara en spännande polisroman, tog den upp ett angeläget ämne: flyktingsmuggling och dess fula profitörer.

Kristina Ohlsson får även en guldstjärna för snygga omslag!


Morgonuppvaktning



Det gick så bra med uppvaktningen i morse! Gratulanterna (som jag inte frågat om de vill bli publicerade, men jag tror att det är helt OK och de brukar inte vara här heller) dök upp hos mig som planerat och vi promenerade bort till Åsa. Innan vi ringde på började vi sjunga (ganska högt för att vara 07) och hon blev så glad och (troligen) överraskad. Hon var både vaken, hemma, påklädd och glad. (Åsa är den söta gula - visst är det lite svårt att acceptera att hon är 40?)

Åsa, som inte är så intresserad av vin, ber alltid om lättöl till maten när vi äter middag ihop... så det är Pripps Blå lättöl som vi skålar i. Jag medger att det inte var precis det jag längtade efter precis efter tandborsten.

Vi hade köpt några fina begagnade Berså-objekt - en dressingflaska och en vacker skål. För er som inte känner till serien visar jag en kopp:


Den finns även nyproducerad men de gamla är lite roligare.

Sen hade vi uppvaktare bestämt att vi skulle äta frukost på Systrar & Bröder. Minsann gick det att locka med Åsa också! Vi fick en mysig pratstund och en massa god frukostmat. Tyvärr glömde jag att ta upp kameran där men jag tog en bild från deras web.

Mitt favoritbröd Speja

Sen bar det av med vardagsbestyren men det var verkligen en härlig start på dagen!

Åsa 40!


När ni läser det här fyller min raring till kompis Åsa 40 år! Jag kunde liksom inte tro att hon verkligen skulle bli 40; när jag fick klart för mig att hon skulle nolla, ville jag tro att det var 30. Men nog för att hon blev mamma tidigt - jag är fullt medveten om att Lisen fyller 18 i höst, så 40 är väl rätt ändå.

Hur som, med lite extra tid att spela med har jag nu pysslat lite överdrivet mycket. Jag har gått igenom gamla fotoalbum, gjort kopior på gamla foton, klippt, klistrat med mera. (Ja, Victoria, det är ju du som skymtar i bild... särskilt jag är ju inte till min fördel men jag fick ju fokusera på Åsa - HON är snygg i alla fall).


Och överraskningsförberedelserna pågår för fullt... förhoppningsvis har allt klaffat när ni läser det här!


After Work minus Work

Det låter väl som en bra kombination?

Hoppas nu att de lagt rosévinet på kylning på Lilla Torg...


Elvakopp



Såhär bra kan man visst ha det!

Men jag kan försjunka i boken med gott samvete, för förutom en massa samtal som behövde ringas har jag:

putsat alla fönster på nedanvåningen

och
jobbat på tvättberget

Ni andra då, kontorsslavar alt. latmaskar som jag själv... har ni det bra?

Som om någon betvivlade det, så kan jag upplysa om att tillvänjning till tredagars arbetsvecka gick på ett kick! Och som jag upplyste den lätt avundsjuke maken i morse - idag är det faktiskt lite synd om mig för nu kan jag ha söndagsångest.

I eftermiddag väntar nästa lilla projekt:

plantera 3 solrosor som Malin och hennes Mormor drivit upp

Hänryckning

Jag tror att hänryckningens tid egentligen ska infalla till Pingst, men eftersom allt är förväxlat vad gäller väder och årstid, tippar jag att det är just nu!

Det doftar av syrener, körsbärsträden blommar, rapsfälten bländar i all sin gulhet (gäller för all del även för maskrosorna):

Ser ni havet allra längst bort vid horisonten?

Som ni förstår har jag varit ute och spanat på landskapet - cykelturen med Anna gick till Skanör och då alla ställen vi tänkt fika på var stängda på måndagar, fick vi ta ett litet oprövat café. Snacka om fullträff! Såhär ser Spelabäckens Cafés uteservering ut:


Här chèvremacka med lufttorkad skinka:


Och dagens runda motsvarade hela förra veckans cykling... känns som en bra start på arbetsveckan!

Ingrid, tack för troget kommenterande! Det var nog något problem med Blogg.se igår, för min veckocyklingsrapport publicerades inte heller som den skulle.

5 veckor och 344 km kvar

Hoppsan, nu blir det bara färre och färre cyklade kilometer för varje vecka, tycks det... 66 km på en hel vecka är det sämsta på mycket länge. Men redan i morgon ska jag rätta till det... pga chokad helg passade det varken mig eller Anna att cykla, och Victoria hade annat cykelsällskap, men Anna och jag som har lite ledig tid i veckan passar på med en tur i morgon i stället.


Vinst från Boktipset!


För ett tag sen vann jag ett bokpaket från Boktipset - äntligen kom paketet som förutom vinstböckerna innehöll massor av utdrag på kommande böcker. Det fick jag även en annan gång när jag vann böcker, och det var jättespännande att få läsa icke utgivna böcker före alla andra. Vid sådana tillfällen kan jag önska att jag hade jobbat med bokutgivning!

Jag kan redan nu slå fast att oavsett hur bra de andra böckerna är, kommer jag att älska Östberga Komvux - matte för vuxna med särskilda behov allra mest! Tänk om den hade funnits när jag gick på högstadiet... undrar om jag hade bytt till allmän matte då?

Boken inleds med taluppfattning och där kan man t ex läsa:

Naturliga tal

Alla positiva heltal inklusive 0 är naturliga. Heltal blir postitivare ju större de är. I alla fall om det gäller stålar. Konstigt nog är även mängden bukfett, antal parkeringsböter och sånt, positiva tal.

Jag upprepar även ett favoriträknetal som var med i mattetävlingen:

Full och kåt kan du tänka dig att ligga med 95% av det motsatta könet. I nyktert tillstånd är motsvarande siffra 5%. Hur många kan du supa snygga i ett rum med 60 personer av det motsatta könet?

1. 54 personer
X. 52 personer
2. 60 personer

Katarina 14 år



Ett passande kort som jag köpte i London...

Katarina hade beställt uppvaktning kl 09 vilket vi såklart ställde upp på - Julia något yrvaken. Kata hade önskat sig en uppsjö av förfärliga skor - tänk Bratz-dockorna, men skulle istället få ett par Converse (tema amerikanska flaggan), som tyvärr inte hunnit fram i tid, så det blev som ett presentkort i ett, i mitt tycke, mycket skojigt kuvert:



Efter skönsången blev det en snabb shoppingtur till Mobilia där Kata fick en bikini av mig och handlade lite annat för egna pengar; samtidigt släppte vi Malin och Mormor som skulle på bussen till Falsterbo där släkten är.

Kl 12 var det samling av tonårstjejer på stranden och Peter och jag assisterade med att grilla korv. När vi cyklade hemåt igen i motvinden stannade de kvar och kalasade på jordgubbar. Nu pustar vi en liten stund innan det är dags att fortsätta fira.

Cirkeln


Jag är svag för ungdomsböcker - säkert har det något att göra med att den tiden är så definitivt passé men ändå så välbekant. Jag börjar aldrig längta tillbaka till den tiden; inte heller när jag nu läste Cirkeln. Boken har fått ganska mycket uppmärksamhet och är första delen i en planerad triologi.

Jag tyckte att boken var riktigt bra och välskriven! Den tog upp många av de oöverstigliga problem man kan uppleva som tonåring, som i vuxnas ögon kan vara skitbagateller. Ungdomarnas egen värld med en benhård rangordning skildrades också utmärkt. Och storyn; den var jättespännande! Sex tjejer med absolut ingenting gemensamt tvingas samman då de alla besitter magiska krafter, och spelet är på liv och död.

En eloge för den underbara sista meningen i efterordet "Tillägnas våra tonårsjag".

Nu ska Katarina få överta boken! Jag gör inlägget tidsinställt så att det visas på hennes födelsedag!

Lilla stjärna



Jag brukar tro att jag inte gillar övernaturliga böcker, men det var tills jag lärde känna John Ajvide Lindquist. Jag har verkligen gillat hans böcker, och denna, Lilla stjärna, min första hörbok där John själv läser, gjorde mig inte besviken.

Underbara dysfunktionella familjer (Lars Norénkänsla) och galenskap i smått och stort, men också kärlek som svämmar över.

169 kr för nästan 17 timmars njutning är billigt!! Ladda ner, med er!

Klippt från Adlibris beskrivning: Det är hans mörkaste bok hittills och både känsliga läsare och älskare av Allsång på Skansen varnas. Oemotståndligt, va?

Powerful Woman Writer Award

Det har hänt igen! Jag har fått en Award! Fantastiskt!


Det är Ingrid som har förärat mig även denna, och hon beskriver mig på ett sätt som nästan gör mig generad:

Karin: en av mina vänner i Sverige. Hon har fått award från mig förut, men kan inte undanhållas denna award som verkligen passar henne perfekt. Karin är en utmärkt skrivare, hennes texter är alltid välformulerade och intressanta. Dessutom är hon väldigt powerful i många avseenden, framför allt såtillvida att hon tar egen ställning i alla frågor, hon låter sig inte påverkas eller dras med i vad andra säger eller vad som är mest rätt att tycka för stunden. Hon står för det hon tycker och vågar ta strid när det behövs. Karin hanterar tonårsfrågor på ett föredömligt sätt vilket jag drar all fördel av, nu när vi börjar komma in i den fasen i vårt familjeliv. Go Karin, jag är verkligen glad att ha en vän som du!

Nöjet är helt på min sida, som ni förstår, det där med att vara vän med Ingrid!

Jag vill skicka awarden vidare till Li! Li är en ung kvinna som är otroligt medveten och engagerad i både stort och smått - det gäller allt från boktips till aktuella politiska händelser. Jag lärde mig att uppskatta Li väldigt mycket när hon var Katarinas konståkningstränare under en tid - det var ord och inga visor och träning på fullt allvar = precis vad man önskar, och vi blev bortskämda med väldigt fyllig och alltid korrekt information vad gällde träningstider, tävlingsförberedelser mm. Men det är först nu när Li har flyttat till Dalarna och jag blivit en trogen följare av hennes blogg som jag lärt känna henne riktigt bra, och jag gillar allt jag läser på li-amadeus.blogspot.com. Li, skicka vidare till en annan bloggare som du vill uppmärksamma!

Det är författaren och bloggaren Maria Engelwinge (som precis har gett ut boken "En shot till tack"), som har instiftat den här utmärkelsen med följande motivering:

Under de åtta månader jag har bloggat har jag stött på så många fantastiska kvinnor i bloggvärlden. Starka, kompetenta, intelligenta kvinnor med driv, jävlaranamma, ödmjukhet och talang. Kvinnor som inte gett upp trots att livet tufsat till dem ibland. Kvinnor som jag ser som mina vänner i dag och som alltid finns där för varandra när någon av oss har det jobbigt. Därför vill jag dela ut denna "girl-power award". 
Jag skulle helst vilja ge det här priset till er alla, men jag väljer ut några stycken och ber er som får det att sprida detta pris, eller uppmuntran snarare, så att det snart finns över hela bloggvärlden. För jag är övertygad om det kryllar av kvinnor där ute som förtjänar detta.

Lediga dagar i sikte...

Med start nästa vecka kommer jag vanligtvis att vara ledig måndag-tisdag fram till midsommar då jobbet slutar för alltid... i alla fall på den arbetsplatsen. Det känns så lyxigt med lediga vardagar. Hittills har mina lediga dagar dock infallit en gång då Julia endast hade en lektion, resp. när Kata hade studiedag, samt att Malin vill bli hämtad extra tidigt när hon vet att jag är hemma, så jag har inte precis fått egentid. Men tid med tjejerna är förstås också trevligt!

Jag har en oändlig lista i huvudet över saker jag ska passa på att göra på min lediga tid, som att frosta av frysen, putsa fönstren etc, och så klart det vanliga med att tvätta och handla och sånt. Och så vill jag gärna cykla lite - dagarna jag inte arbetar missar jag ju chansen på 16 gratiskilometer, som det blir ToR jobbet. Men jag har ett par likaledes lediga lekkamrater som kan tänka sig både att cykla och luncha i solen nånstans... ser fram emot det!

Igår när jag var ledig hann jag redan innan 9 hämta paket på två olika utlämningsställen och handla på mig frukt och grönt utanför Limhamns Folkets Hus:


I morgon är det uppstigning 05 för en dag i Göteborg, ett User meeting för dem som jobbar i samma mjukvara som jag. Hoppas att man kan sova på tåget! Gudarna ska veta att jag behöver vila upp mig inför bl a en fullspäckad kalashelg.

Vårruset i allt annat än vårväder

Jag tror knappt att det har regnat i Malmö under hela april, och så passar det på att vräka ner precis när jag lotsat 6 tonåringar till Bloggruset, en liten klick inom Vårruset... och inte bara regnade det, utan även haglade.

Men på vanligt kvinnovis trängde vi ihop oss under ett litet sponsortält och alla småsnackade lite med varann. Jag har själv sprungit Vårruset rätt många gånger och saknade oväntat helt plötsligt att vara del av hela grejen...

Jag hann bli rejält trött på Peter Siepen som av outgrundlig anledning värvats till speaker. Tonåringarna undrade: "Vem är den där konstiga typen med smink i hela huvudet!?" och tanterna (merparten av deltagarna) tyckte att han var dryg. En och annan i min ålder lät sig imponeras av hans sixpack på magen som han visade upp för alla som ville se och föreviga. Kvällens roligaste stund var när en av löparna som han intervjuade bad honom lägga av med att prata om att gå ner i vikt hela tiden, då Vårruset handlar om att ha roligt tillsammans och inte om att banta. (Han missionerade träningstips varvat med reklam för sponsorerna)

Lagom tills tjejerna skulle gå till start lättade det lite, och det var rätt OK att vänta de 40 minuter det tog för dem att komma runt. Efteråt fikade de ur sin picnickasse som de hade fått och beundrade innehållet i sina goodiebags. Då sken faktiskt solen igen och området började fyllas av MFF-supporters; intressant nog var det hemmamatch samma kväll som Vårruset.

Och häxan/vakthunden/hönsmamman hade tydligen gjort intryck ändå, för av 6 tjejer som jag cyklade dit med, hade 5 cykelhjälm.

Lag Kitty



Fina varor i picnickorgen

Kärleksbrev

Nu har det blivit helt officiellt på jobbet att jag slutar, dvs det står på intranätet. Och Lycka till-hälsningarna börjar ramla in, en del kommer personligen och grattar, några ringer, andra mejlar. En del av mejlen är så rara att jag kallar dem kärleksbrev. Jag svarar genast på dem och tackar för de fina orden, och deleatar dem sedan snabbt som ögat - man vill inte frestas att sitta och lipa när dagen D närmar sig.

Men orden värmer mer än jag tror avsändarna kan ana. Vissa kommer också från oväntat håll.

6 veckor och 410 km kvar

Nu börjar det dra ihop sig! 6 veckor kvar bara!

Jag har haft ont i ett knä i veckan och vilat en del. Nu känns det faktiskt mycket bättre, och gårdagens tur Djupadal - Lund - Bjärred - Lomma - Djupadal om dryga 6 mil kändes bara skönt!

Morgonens 0° och eftermiddagens aktiviteter i Pildammsparken avskräckte dock från att cykla till jobbet idag.


Morgonstund har ... i mund

GULD trodde ni va? Men IS var rätt svar i morse! Termometern visade 0° när jag gick upp, iofs okristligt tidigt för att skjutsa Julia till Hyllie, som sen skulle vidare med klassen till Cern.

Men det är ju MAJ! Jag vet att jag skriker men jag är i lätt chock. Ni som känner mig väl vet att jag knappast tar på mig strumporna igen efter att jag lagt av dem. Så jag var barfota och frös idag. I huset är det också iskallt för inte har vi någonsin haft värme på i maj.

Men nu har jag ändå tagit på strumporna för nu väntar några timmar i Pildammsparken där jag ska serva Lag Kitty som springer i Bloggruset.

Återkommer med rapport om jag inte frusit till is.

Valborg i bilder

Ovanligt nog hade vi inte gäster eller var bortbjudna på Valborg, men det var väldigt trevligt ändå. Peter och jag hade en liten stund för oss själva med ett glas vitt vin på altanen på seneftermiddagen (vi upprepade vår favoritfras som Julia hasplade ur sig någon gång när hon tyckte att vi onödigt tidigt drack vin redan till lunchen i Italien: "Well, it's five o'clock somewhere"). Peter sa att han tyckte att det kändes väldigt vuxet att dricka ett glas vin på eftermiddagen på tu man hand. Jag svarade att man gott kan anse att 45 är en vuxenålder.

Katarina var iväg hos en kompis där de åt middag ihop och vi bidrog med efterrätten - Victorias chokladmousse men utan lakrits för Kata trodde inte att alla gillade det. Hon tyckte dock själv att den var lite tam såhär, trots min lyxtopping med minimarshmallows och hackad mintchoklad.


Peter och jag körde vidare på vuxenspåret med den här middagen:



Och jag gläder mig åt vad som tittar upp i rabatterna:


Det, om något, känns som vår!

RSS 2.0