Ärlighet varar längst

Är ni också uppfostrade med det? Allra mest jobbade min mellanstadielärare Kerstin med det, tror att hon ibland med flit gav ut extra poäng på proven bara för att man skulle komma fram och erkänna att man fått ett oförtjänt poäng, varpå hon allvarligt sa just: "Ärlighet varar längst - du får behålla poängen."

Kanske är det för att det är så djupt rotat hos mig, kanske för att jag verkligen förväntar mig ärlighet från mina medmänniskor (nu räknar jag inte med någon liten vit lögn, utan menar att jag inte förväntar mig att någon ljuger ogenerat), kanske var det därför jag blev så upprörd idag när min ärlighet ifrågasattes.

När jag köpte nya MacBooken, a.k.a. Darling, köpte jag även en adapter att ha mellan datorn och vår stora skärm för jag trodde att jag inte skulle klara mig på 13-tumsskärmen. Men nu är jag fullt nöjd och tänkte därför lämna tillbaka sladden. Efter jobbet stegade jag glatt in på Kullander för att returnera - jag sa som det var att jag just köpt en MacBook av dem och tyckte att displayen är så bra att jag inte har behov av att koppla in den externa. Jag lämnar fram adaptern och kvittot. Killen i kassan säger: "Har du öppnat förpackningen?" "Nej", säger jag. Han kastar ett getöga på den och säger, "Jo det har du men jag kan ta tillbaka den ändå." Jag blir förvånad, säger: "Nej, jag har inte öppnat förpackningen!" Killen: "Jo, det har du!" Medan han knappar i kassan säger jag: "Det var faktiskt åratal någon anklagade mig för att ljuga och det känns lite trist. Har den varit öppnad, var det så när jag köpte den av er." Han tittar lite närmre på förpackningen, konstaterar att den KANSKE inte varit öppnad ändå och säger med en stor dos ironi att det var tråkigt om han hade sårat mina känslor.

Någonsin hört talas om goda efterköpskänslor? Om att en nöjd kund är bästa reklamen? Tror du att jag skulle skita ner mig för 279 kr? Skulle inte tro det. Ångrar redan att jag rekommenderat Kullander till ett par andra köpsugna.

Jag känner fortfarande adrenalinet slå till av att tänka på det här.

Bra och dåligt med försovning

Bra:
  • Hade bestämt mig redan igår att ta bilen till jobbet. Sparade mycket fint in 10 min och var på jobbet 07.50. Dessutom regnade det och blåste rejält och var endast 2 grader. Skönt att sitta i bilen då!
  • Hann ändå kolla mejlen på morgonen, snabb och bra som Darling är!

Dåligt:
  • Bytte kläder 4 gånger på morgonen. Skulle ändå inget viktigt idag; bara att jag hade lite mer valmöjligheter när jag klädde mig hemma istället för att knöla ner ombytet i cykelväskan. Trodde att jag hade slutat med sånt trams. Det blev ändå inte särskilt lyckat.
  • Hoppade över duschen - vill inte tvätta håret mer än varannan dag i vilket fall som helst. Kände mig ofräsch och väldigt ful i håret hela dagen. Kan bero på att jag cykeltävlade med mig själv på vägen hem igår och verkligen hade behövt den där duschen istället för katt-tvätten som det nu blev.
  • Har varit urtrött hela dagen.

Det blommar...



... åtminstone på bloggar runtomkring. Krokusarna har jag hämtat på Julias blogg, och när jag kollar på mina Top sites i webläsaren Safari, ser en delmängd av favoritbloggar ut såhär:


Högst upp till vänster, Ingrids vackra blogg där headern byts flera gånger i veckan, faktiskt skiftade bilden medan jag skulle ta print screen (också något nytt att lära sig på Darling). För några minuter sen hade den också krokus och påskliljor som header. I England blommar det för fullt, t ex på Magnolior som jag älskar!

Uppe till höger, Julias blogg som länge haft svart bakgrund med svagt mönster från kyrkofönster - nu nytagna foton.

Nere till vänster - aprikosblom från Victorias orangerie. Men det är kanske fjolårets blommor? Även Victoria har gett sig på att byta sin svarta bakgrund mot en just aprikosfärgad.

Längst ner till höger visar Katarina bilder på sig själv från i somras.

Så nog är det fler som längtar! Och alla de där blomsterbilderna är i alla fall ett tecken på att det är på gång.

Utöver plusgraderna och knoppar i rabatterna gläds jag idag väldigt mycket åt det här! Dock missar de cyklistperspektivet i artikeln (en grop där det behövs asfalt tvärs över cykelbanan) men jag är glad att det kommer igång igen!

Crabby

Vare sig man vill eller ej, tvingas de flesta av oss att jobba med Microsofts produkter som Word, Excel och PowerPoint. Man kan tycka vad man vill om Microsofts närmast monopolaktiga ställning men programmen är standard och har många bra funktioner. Hemmavid tycker jag att Open Office funkar bra och om nåt ska in på nya Darling, så blir det NeoOffice.

Hur som, hos Microsoft finns det stjärnor! En sådan, och ny för mig (gissar att detta är gamla nyheter för vissa av er andra) är Crabby. Hon skriver så roligt och underhållande, men framför allt är hennes tips superbra! Jag jobbar t ex en hel del med Excel, fast aldrig som kalkylprogram, utan för att göra listor och snygga kolumner. Eftersom Excel är till för beräkningar är det såklart inte det bästa programmet för ordbehandling, och jag kan få ont i mushanden efter att ha jobbat några timmar i mina Excelark. Gissa då hur glad jag blir över dessa tips:

Excel

Excel is a very flexible program, and I'm constantly using it. Making lists, keeping track of those witty reader comments, and trying to figure out my budget (good intentions, bad follow-through). Every little Excel tip I've learned along the way has come in handy over and over. There is so much to learn about this program; it continually surprises me.

  • Select the first or last cell in a worksheet or list Go right ahead — be a martyr and get a cramp in your mouse hand scrolling to the bottom or top of your data. Or, enjoy your time on this earth by pressing CTRL+HOME to select the first cell on the worksheet or in an Excel list. Press CTRL+END to select the last cell that contains data or formatting.
  • Select the contents of a cell using the keyboard I adore this tip because sometimes my mouse is just unwieldy and irritating and I want nothing to do with it. So how can you easily select the contents of a cell to add to it, edit it, or delete all or part of it without using that rodenty little tool? Step away from the mouse ... and press F2. Yup, it's that simple. Now you can just edit away, and you can use SHIFT+arrow keys to select and then edit or delete particular words or numbers within the cell.
  • View two worksheets in the same workbook side-by-side (Excel 2007) Switching back and forth between worksheets can make your eyes spin around in their sockets (a great party trick but something your optometrist would advise against). Keep those baby blues steady when you use Excel 2007:
    1. On the View tab, in the Window group, click New Window.
    2. On the View tab, in the Window group, click View Side by Side Button image.
    3. In the Compare Side by Side dialog box, click the worksheets that you want to compare.
    4. To scroll both worksheets at the same time, click Synchronous Scrolling Button image in the Window group on the View tab.
Hämtat härifrån.

Och klicka gärna på Crabby Office Lady columns för att lära dig mer om allt möjligt i Office-programmen, men också allt om vett&etikett när du mejlar, hur du blir en bättre medarbetare rent allmänt och samtidigt få dig lite underhållning.

Under Ideas & occasions får du en massa tips om allt man kan tänka sig; t ex camping, föräldratips när barnen ska börja en ny termin, låta utskrifter stanna i skrivaren tills du står där och tar emot dem, planera födelsedagsfester... du hör själv, högt och lågt blandat fritt. Som liten bonus på nästan allt hon skriver finns sedan en länk till någon Officemall som man enkelt klickar hem.

Tyvärr är flera av länkarna brutna (som jag förstår det är vissa av artiklarna gamla) men vill man egentligen ladda hem en Wordmall med allt man ska ha med på campingsemestern eller för att använda ClipArt för att hylla sin älskling på alla hjärtans dag? Lite måste man ju tänka själv, ändå. Men jag upptäckte t ex att det fanns massor av mallar som man kan använda för att skriva sitt CV för olika slags jobb.

Undervattensäventyr

Senaste LC-mötet ägde rum i Öresunds två-gradiga vatten! Inte mindre än 10 av oss svidade om till våtdräkter, medan de andra fick vadarstövlar. Det svåraste med hela kvällen var att komma i dräkterna, och jag ser att fler än jag känner sig lite trånga om huvudet.



Ärligt talat gick det inte att se så mycket under ytan - det hade blåst så mycket under dagen att allt var upprört. Men några härliga sekunder gick det att flyta, följa med vågorna, titta i cyklopet och andas genom snorkeln, innan man fick in vatten i antingen cyklopet eller snorkeln.

Mötet hölls av SeaU som både Julia och Katarina och 130 000 andra besökt. Jag skulle gärna vilja testa igen under lite bättre förutsättningar. I sommar finns det chans att hänga med på snorkelsafari. Det var riktiga entusiaster som höll i mötet! De tyckte också att det var lite spännande med LC-tjejer...

Jo, Ingrid, jag tycker ju att det är så roligt att blogga om LC-äventyr för att ge dig lite hemlängtan... men just de här bilderna vet jag inte om du kan känna igen oss på...

Lyxchoklad

Jag är svag för lyxchoklad! Snygga små praliner, tjusiga förpackningar, dyra läckerbitar... så gissa om jag blev nöjd när det var jag som vann i lotteriet på senaste LC-mötet! (För övrigt vill jag väldigt gärna berätta om senaste mötet men det måste vara med bild till. Har precis fått dem.)




Det ena var vit choklad med lingon och blåbär; det andra mjölkchoklad med äpple och kanel. Båda lika fina, och undangömda på ett stället dit bara jag själv hittar. Det var Victoria som hade handlat, på Kahls.

11 veckor och 991 km kvar

Mäkta nöjd med att ha kommit halvvägs mot 2000-kilometersmålet på halva tiden! Särskilt som jag ser att jag har den sköna halvan framför mig, genom lövsprickning, kortärmat, fågelkvitter, dopp i havet och allt annat härligt som ska hända innan 11 juni.



Den här veckan blev det 110 km varav de sista 45 (igår, till Torup) var de skönaste.

Mamma vet bäst

Igår vid matbordet pratade vi lite om Apple/Microsoft, och tonåringarna här hemma är övertygade om att spinna vidare på iPod, iPhone mm om de bara får (har råd). I Julias klass verkar det finnas liknande diskussioner som i fikasoffan på mitt jobb, med strikta läger där PC- resp Mac-anhängarna inte tröttnar på sina argument. Julia står då på Apple-sidan i skolan och angav bl a att med Apple gör prylen jobbet åt en - med PC får man tänka själv och det är ju bra om man är road av att konfigurera sin pryl.

Så, igår kväll var Julia och Kata på filmkväll och väntades hem senare än vi var vakna. Eftersom båda hade en tid att passa på söndagsförmiddagen, la jag en lapp i hallen där det stod "Kom ihåg sommartid".

I morse steg Malin upp 07 (vintertid), dvs 08 rätt tid, och vi gick och lagade frukost. Samtidigt ställde jag om klockorna i köket. Bara en halvtimme kom Julia ner, påklädd men trött, och jag sa "Oj vad du är tidigt uppe!". Julia mumlade något om att jag inte har ställt om klockorna, och jag svarade att det hade jag visst. Som bevis höll Julia upp sin iPhone, som visade 9:38. Hmmm, det stämmer inte raring.... Tydligen hade Julia trots sin egen övertygelse om att Applegrejor gör jobbet åt henne, ställt om klockan i sin innan hon gick till sängs...

Ordningen återställd. Mamma vet bäst.

Julle åt en lugn frukost och tar nu en tuppis innan hon ska med bussen, alldeles strax.

Premiär

Ja, här är det premiär för både det ena och det andra...
  • Cykeltur till bokskogen, medhavd fika i solen utan jacka
  • Göra inlägg från MacBooken
  • Hitta bilden som jag beskurit i iPhoto (detta var förstås svårare än att t ex cykla 45 km)
Anna hjälpte till med att
  • Hitta vägen
  • Trevligt sällskap
  • Ta med kaffe
  • Se snygg ut
  • Skicka karta
Man kunde även handmata pilfinkar:
Annas gps-karta:
Riktigt roligt, faktiskt, att se att vi tog lite olika vägar fram och tillbaka!

Goodbye - Hello

Goodbye!

pc

Hello!

macbook pro

Ser fram emot många sköna stunder tillsammans med min nya älskling.

Arbetsdagens höjdpunkt?

Jag skriver som ni säkert märkt väldigt lite om mitt jobb på bloggen. Jag tycker inte att det är proffsigt eller smart att göra det, och kanske att jag inte vill vägleda corporate marketing (eller vilka som nu ev håller koll på i vilka sammanhang företagsnamnet nämns på Internet) till min lilla lejonkula... och man vet aldrig vem som är här och läser, så man får vara sparsam med vem man hånar. Vissa av mina läsare och exkollegor gillar dock jobbskvallersnack, det vet jag säkert!

Men idag hände det något som jag inte kan  avhålla mig från att återge.

Kontoret ligger vid en tätt trafikerad genomfartsled, och precis utanför är det 50 men lite mera norrut 70 - så det händer att det går för snabbt, och många behöver byta fil för att komma rätt i industriområdena i närheten. Idag smällde det, med besked, och 4 fordon var inblandade. Åtminstone 15 av avdelningens killar rusade fram till fönstret för att kartlägga hur krocken gick till (någon som satt nära fönstret hann titta ut direkt när det smällde och kunde komma med värdefulla förstahandsuppgifter). Märk väl att det inte verkar vara livshotande skador eller något som brinner.

En halvtimme senare står de mest trogna fortfarande kvar vid fönstret och kommenterar varje förändring på scenen.

"Han, bredvid lapplisan, med blocket, hur kom han in i bilden?"

"Han som körde Saaben, är det han som har filten på sig nu?"

"Den gravida, kom hon i Forden?"

"Titta, nu får han en krage också."

"Dörren på Volvon går inte att stänga!"

Som alltid blir det en hel del utryckningsfordon på platsen och det verkar ju så spännande, polisbilar, bärgare, brandbilar - ni vet allt det där som 5-åringar går igång på.

Någon tar på sig ansvaret att kolla in olyckplatsen då och då, och avrapportera status på avdelningen.

Såhär rapporterar Sydsvenskan om katastrofen.

Needless to say fotar och filmar en av raringarna från fönstret.

Tror ni att det hade varit likadant om det var 20 kvinnor som arbetade på avdelningen? Kanske hade någon gått ner med en kanna kaffe eller något istället?



Misslyckad reklam?

Flera gånger de senaste dagarna när jag har klickat på nyheter om radioaktiva utsläpp i Japan eller galenskap i Libyen har sidan med artikeln toppats av reklam för Fritidsresor. Hur känner ni - blir ni sugna på att tänka på semester när ni läser om hemska nyheter? Själv känner jag bara avsmak över lättjefull njutning tillsammans med rapporter om tiotusentals döda. Och vadå "Missa inte din plats", "Reserverat för dig", i Fukushima, eller? Hade jag varit Fritidsresor hade jag inte velat betala för den reklamplatsen.


Last Night in Twisted River



Last night in Twisted River
var en verkligen verkligen bra bok där handlingen spänner över generationer och tvivel blandas med kärlek, hopp med förtvivlan och där flykt är ett återkommande tema.

Ni känner säkert alla till John Irving med Garp och hans värld, Ciderhusreglerna, Hotel New Hampshire och flera andra kanonbra böcker.

I filmen som jag bäddat in nedan berättar John Irving själv om boken. Om ni inte orkar titta på hela filmen (fast det är ingen plåga alls) vill jag i alla fall citera John Irving, om ett återkommande tema i hans böcker:

Don't take the people you love for granted. Love them while they're there, because you don't know how the story ends.


Skadar inte att tänka på en liten stund varje dag.




För egen del var det ett misstag att köpa boken på engelska, för även om jag är rätt bra på engelska och jobbar på det språket varje dag, innehåller John Irvings fantastiska språk mer liknelser, idiom och slang än jag klarar av utan att anstränga mig. Därför tog det ett bra tag att plöja de 600 sidorna (pocketen såg nog så behändig och oskyldig ut, men bladen var jättetunna och texten ganska liten).


John Irvings egen sida

Nytt i grönsaksdisken

Sist jag var på Malmborgs gick jag en liten utforskande sväng i grönsaksdisken och fann dessa sötnosar:



Jag gillar både sparris och broccoli så det passade perfekt. Jag tyckte nog att det smakade mer broccoli än sparris men helt klart fanns båda smakerna. Man ser det inte riktigt på bilden men stjälkarna liknade verkligen sparris.

Peter gillar varken sparris eller broccoli så honom behövde man inte slåss med om de sista...

Dessutom köpte jag en favorit i repris:



De är verkligen pyttesmå, och goda, pärltomaterna, och så gulliga! Malin lägger gärna för sig 10-15 stycken innan någon annan hunnit ta...


Dålig dag för Karin

Ja, inte för mig Karin utan för min älsklingscykel och namne.

Vackert namngiven

Jubileumscykel

På min blygsamma tur till föräldrarna hann både en eker smälla och handbromsvajern gå av. Tror nog att jag får lämna in för tillfixning och samtidigt byte till sommardäck. Inbillar mig att jag kommer bli otroligt snabb efter det...

Cykelveckan gav annars 94 km och veckorapporten lyder:

12 veckor och 1101 km kvar

 

Gårdagens 32 km i mest underbar sol förlät de senaste trista helgrundorna. Nu är jag sugen på vårigare turer med fika i solen och inte iskall tröja när man cyklat sig lite svettig.

Får se hur det går med cykelservice och annat - annars är jag såklart ganska sugen på att under kommande vecka komma halvvägs till målet 2000 km innan Tjejvättern... Nu tappar jag 16 planerade km imorgon men det kanske går att stuva om lite i schemat...

En nästan vanlig man



Ny har jag lyssnat klart andra boken av Buthler/Öhrlund - En nästan vanlig man.

Boken skildrar tre riktigt uttråkade och demoraliserade Stureplanskillar, som genomför en tävling där de ger varandra poäng för gräsliga gärningar och i potten ligger 20 miljoner. Genom allt sipprar det Champagne och snortas kola. Skildringarna är riktigt hårdkokta och över gränsen för våldfrosseri ibland, men storyn var ändå fänglsande och Stefan Sauk som uppläsare underbar! Han hade en röst för varje person och gjorde en superbra insats. Förutom allt våldet retade jag mig på att de tre grabbarna kallades "trion" säkert 30 gånger. Det var lite fantasilöst!

Första boken Mord.net var tillräckligt brutal för min smak, men jag ångrar ändå inte att jag hört även denna. Det är för övrigt fantastiskt att få 22 timmars lyssning för 162 kr! Kanske åker jag på trean, Grannen, också (obs - länken/baksidestexten innehåller spoiler till En nästan vanlig man!) men först ska jag lyssna till Ajvides Lilla Stjärna.

Tjuvlyssnare

Malins snicksnack kan göra en galen - det är aldrig tyst mer än 15 sekunder i sträck och ibland törstar man efter total tystnad inne i huvudet.

Men på lite avstånd är det riktigt roligt att höra vad hon säger. Nu, när solen kikade fram, satt Peter och jag i var sin solstol medan Malin lekte med sin kompis Ellen på lekplatsen på andra sidan den glesa häcken. De tjattrar lika mycket bägge två. Tjejerna skulle passa Ellens lillasyster och dennas kompis (båda i treårsåldern) och såg till att småttingarna satt på gungorna. Sen tänkte Malin och Ellen förpassa sig utom hör- och synhåll för dem, och följande förmaningar utdelades:

E: Nu gungar ni här och leker fint, stanna på lekplatsen!
M: Om det är något riktigt viktigt får ni kalla på oss, typ om ni slår er riktigt mycket.
E: Eller om någon kommer och tar er. Men kalla inte annars!

Småttingarna mumlar lite.

Malin och Ellen ger sig av, och Ellen ropar över axeln: Förresten heter jag Viktoria nu och inte Ellen så kalla på Viktoria om det är något.

Ellen och Malin rundar mig och Peter i solstolarna och säger: Om ni hör Alma och hennes kompis kalla, så får ni kalla på oss för det är inte säkert att vi hör dem.

Undra på att andra-barn blir lite mer härdade än de förstfödda.

Ganska snart kommer Ellens pappa ut och vakar över småtjejerna. Det kändes rätt bra och vi kunde återgå till halvslummern.

Och vad trodde jag?

Jag har som bekant väldigt svårt att motstå en tävling; det vet t ex Li som med ojämna mellanrum presenterar historiequiz på sin blogg. Just ikväll kände förnedringen inga gränser - kunde inte stå emot frågan "Är du smartare än en femteklassare?". Svaret var naturligtvis givet.

Testade först en gång; åkte ut när det var 3 frågor kvar, sedan läste jag reglerna och då gick det bättre... men missade en gång (blir man förlåten för), tog tips från min klasskamrat två gånger men missade ändå på sista frågan (något om klimatzoner). Det kändes så bra när vi var på rättstavning, matte, religion, litteratur... men sen kom otäck historia, geografi etc och ställde till det.



Prova själva, om ni törs!

Själv kommer jag nog att förnedra mig ända tills jag klår de rackarns femteklassarna!


Senfärdighet lönar sig ibland

Jag tror aldrig att jag refererade den fullständiga önskelistan inför min födelsedag (nä, för det vore patetiskt, både att se mina tama önskningar och utfallet). Det jag mest önskade fick jag - familjemiddagen på Oliveras i Lomma (även om jag själv bidrog med en ganska stor andel av kostnaden ur mitt egna lilla privata ekonomiska utrymme). Så därmed vill jag säga att jag är nöjd!

Men sen önskade jag mig lite mer udda saker; snarare tjänster än saker. Av Julia, att ladda mina cd-skivor i en avlagd iPod, med avsikt att skaffa mig en juste högtalardocka att spela från. "Men mamma, det är ju du som är bäst på såna tekniska grejor!". Nåja, har kommit fram till att om när jag skaffar dockan, helst en Zeppelin, (JA, jag VET att den kostar över 5000 spänn!), så ska jag såklart ha Spotify Premium och strunta i att konvertera gamla cd-skivor till något Appleformat via iTunes. Så, helt OK att inte Julia offrade timmar av sin dyrbara tid på den önskningen. Förresten vill jag ha en iPhone och en MacBook Pro också. Får lägga in det i 5-årsplanen och snåla på alla mina utsvävningar. Eller skaffa mig ett jobb där just utrustning ingår.

Och av Peter önskade jag mig att få återställt till snabbrullande normaldäck på cykeln, istället för dubbdäcken, nu när det skulle bli vår. Tjena! Utanför fönstret är det vitt och trist igen, men jag kan utan rädsla ge mig ut på hojen i morgon, kanske iförd någon av mina idag införskaffade cykelkläder. Till skillnad från Victoria har jag gott om vadderade byxor (3 olika par faktiskt!) men saknade lite utrustning upptill. Fick en jättesnygg röd tröja av Peter på födelsedagen men jag höll på att spränga den när jag provade. Fick vackert byta idag, men valde reaartiklar och fick på så vis mycket för pengarna.

Kungen och jag



Idag blev jag utbjuden på lunch av trevliga leverantörer. Bordet var bokat på Årstiderna by the Sea - väldigt bra mat och fin atmosfär.

Stunden förgylldes av kunglig glans - in kom ett sällskap där bland annat Togos kung ingick, iförd krona och kåpa (eller kanske klänning?). Jag var fasligt nöjd med att känna igen honom efter att ha läst om honom på sydsvenskan.se. Fast så mycket till närkontakt blev det inte mellan kungen och mig.

Ett annat intressant inslag, som inte skådats på länge, var ett gäng stekare - killar i 20-årsåldern med fettdrypande frisyrer, iögonfallande klockor, så lågt sittande jeans att merparten av kalsongrumporna blottades... ja, ni vet själva, de där typerna man såg lite mer av för sisådär 5 år sedan. Men de finns tydligen kvar. Kanske har jag bara rört mig på fel rätt ställen som inte sett dem på ett tag?

Eller så var hela restaurangen en maskerad? Jag hade i alla fall mina vanliga kläder - fast vårjacka som inte var rätt i snålblåsten.

Distans?

Julia har sedan hon bestämt sig för att söka till det där utbytesåret börjat fokusera allt mindre på skolan. Vet inte om det finns ett samband. Hon visar prov på distans, men tidvis också självdistans.

Även denna dotter publicerar sig gärna på Internet men det är lite som natt och dag jämfört med Katarina, som uppdaterar ofta, lägger upp mycket bilder på sig själv, sjunger, filmar sig och har 500 dagliga läsare.

Julia är lite mer privat (fast minsann sjunger hon också på sin blogg), så jag länkar inte till henne men delar med mig till er, min fantastiskt stora läsarskara, av ett aktuellt inlägg:


Idag har varit en mycket intressant dag. Måndagar, särskilt de som regnar, brukar ju inte vara särskilt upplyftande men just den här dagen hade sina highlights. Vår biologilärare lämnade motvilligt tillbaka fem (?), sex (?) månader gamla prov. Det var lite som att resa i tiden. Som när man ser grottmålningar som är tusentals år gamla och tänker ”Wow, det fanns människor på den här tiden!”. Jag tittade ner på mitt prov och tänkte ”Wow, levde jag ens på den tiden?”. Provpappret hade gulnat och blivit sprött och när jag luktade på det kände jag lukten av fotogen och 1800-tal. Bläcket, nerskrivet med min fjäderpenna höll på att flagna. En känsla av en annan tid infann sig. Mina förfädrars svett och slit var impräntat i pergamentet. Jag ställde mig och skrek ”I will continue the legacy!”. Och det var då jag insåg att jag fortfarande var på biologilektionen.

Tips vad du kan göra på historieprov om du egentligen inte bryr dig så jättemycket om betyg:

När frågan lyder ”Förklara vem följande personer är kortfattat…” svara endast med alliterationer. Exempel:

  • Napoleon: Cool kille från Korsika kunde krigsknep och knyckte kejsarkronan. Kastade in handuken efter cancer i kroppen. Kallblodig krigsherre kände kärlek för folket, klarade dock ej komplikationerna i Waterloo.
  • Adam Smith: Liberalist i London lobbade för liberala lösningar på ekonomiska luringar. Like-ade la revolution i la France.
  • George Washington: Fajtade för amerikanerna i Frihetskriget, fick efteråt första presidentämbetet. Fett!

Och så vidare. Lyser upp i vardagen. Imorgon fortsätter awesomenessen med engelskaprov. Får se hur man kan spexa till det!

Stay epic! Godnatt.


13 veckor och 1195 km kvar

Så ja, en OK cykelvecka ändå! 83 km. Hade tänkt mig en liten tur idag men det blev bil överallt av olika skäl. Ett par veckor till så ska jag ha avverkat de första 1000 kilometrarna i Tjejvätternuppvärmningen, och det stämmer ju bra med antalet veckor som återstår - jag började mäta cyklade kilometer 23 veckor innan loppet, några dagar in i januari.

Under innevarande vecka har jag hört mig själv säga, inte bara en gång, utan två, att jag är sugen på riktiga Vätternrundan. Karamellen tål att sugas på, men kanske blir 2012 året då det händer. Det handlar då om 30 mil istället för beskedliga 10 som i Tjejvättern. Osvuret är bäst - ett av mina favorituttryck!



Testa nya halvfabrikat

I kväll blev det lite överraskande utvärdering av nya matvaror; eller kanske inte så överraskande ändå - det var Peter som storhandlade och då följer det alltid med lite specialare hem.

Först ut var en ny potatisgratäng; färsk och från kyldisken:



Det var åratal sen vi gjorde potatisgratän från råa oskalade potatisar, men vi brukar köpa en djupfryst variant från samma leverantör:

(Ingrid, du uppskattar väl detta test lite extra mycket?)

Dagens färska fick högre betyg än den djupfrysta, mest för att den färska inte innehöll en massa lök. Den färska kändes betydligt fetare (och godare och krämigare).

Vi åt den tillsammans med helstekt fläskfilé och champinjoner.

Till efterrätt hade Katarina och jag gjort Victorias chokladmousse till oss själva - Peter tycker att det är för stark chokladsmak och körde istället nästan hemgjorda fastlagsbullar.

Då fick han testa nästa färdigköpta ingrediens - Semlefyllning Lyx:



Peter gjorde alltså fastlagsbullar från färdigköpta vetebullar, smetade på semlefyllningen (borde det inte åtminstone heta semmelfyllning?) och halade fram den laddade gräddsifonen.

Nja (jag fick såklart även testa detta) - jag tycker nog att Peters vanliga variant där han river mandelmassa på rivjärnet, gröper ur lite vetebullsinnanmäte och blandar med grädde var betydligt smakligare. Men det är ju inte jag som tillverkar fastlagsbullar här, så vem vet om detta blir en favorit i repris? Peter har dessutom börjat med den dåliga vanan att äta fastlagsbullen med varm mjölk. Vissa av oss andra klöks.

Javisst, ja, nu höll jag nästan på att glömma den tredje nyheten på matbordet, vinet Café som jag fått av Marie C!



Mycket gott, men jag anade mer än märkte den utlovade kaffesmaken! Inte heller Peter stördes av den utan delade glatt pavan (han gillar inte kaffe nåt vidare). Jag dricker det gärna igen, detta goda vin från Sydafrika!

Säkra vårtecken och andra



Säkra vårtecken
:

Peter har hösnuva. Känns absurdt att något kan ge ifrån sig pollen så här års, men al och hassel är några tidiga rackare!

Snödroppar tittar upp i rabatterna. Jag vill nästan fälla en tår över hur tappra de är!

Det är en gråblek otäcking som tittar tillbaka på en i spegeln i det obarmhärtiga vassa ljuset när solen kikar fram.

Osäkra vårtecken:

"Ah, känns som vår i luften, jag cyklar till jobbet utan mössa!". Antites: Löjligt intensiv hagel- och snöstorm vid lunchtid (igår).

Kalendern. Det går inte att klä sig efter vilken månad det är! Bevis från dmi.dk:

Forårets måneder kan svinge meget i temperatur. Herunder ser du laveste og højeste temperaturer i periode 1874:

Marts
-27,0°C (1888 Søndersted v. Holbæk)
22,2°C (1990 Karup)

April
-19,0°C (1922 St. Vildmose)
28,6°C (1993 Holbæk)

Maj
-8,0°C (1900 Gludsted Plantage)
32,8°C (1892 Herning)



Födelsedagsmiddag

Tack allihop för glada tillrop här på bloggen, på sms och på andra fina sätt! Så trevligt att ha en egen dag då man får precis som man vill!



Mest av allt hade jag önskat mig en middag med familjen på Olivera's i Lomma. Jag fullkomligt avgudar Oliviera själv! Det är hon som har försett oss med "julmat" (dvs underbart god medelhavsmat med en liten flirt mot det traditionella julbordet, typ lite saffran i någon sås) när hon fortfarande drev Vår tids mat i Malmö. Nu finns hon endast i Lomma. Jag tar även del av hennes charmiga nyhetsbrev.

Konstigt nog löd familjen - det kan man inte vara så säker på - och Peter bokade bord och laddade gps:en. Jag är ju helt insnöad på Frankrike med sommarens semester i Valbonne som en ljuvlig hägring. Just i mars har Olivera's fransk meny - perfekt!

Peter och jag tog 3-rätters - de andra nöjde sig med huvudrätt och efterrätt. Vi fick



fast jag bytte min efterrätt mot deras After dinner-paket, innehållandes en dubbel espresso, en 4:a calvados och en finfin tryffel. Jag vill aldrig ha någon annan dessert! Så perfekt!

Havet glittrade utanför och jag försökte tänka bort den hårda blåsten. Restaurangen var mysigt inredd i blått och orange och servitrisen utmärkt trevlig och väldigt informativ. Det spelades franska visor i bakgrunden och jag känner att jag nu haussat förväntningarna rejält inför i sommar.

Alla höll god min, beömde maten och bråkade endast minimalt.

En toppenfödelsedagsmiddag, alltså!

När vi kom hem hängde det en bukett rosor på dörrhandtaget, och tävlade med utomhuskrukan med penséer som jag fått av Mor och Far tillsammans med diverse fina ting. Finast av allt var nog en djup och ovanlig blå Blå Eld-skål ur Mors skåp.

Det var då det!

När jag var liten, var det roligaste jag visste om det snöade på min födelsedag. Jag minns ett barnkalas som slutade i snögubbebygge - vilken fest!

Det var då det!

Men 30+ år senare önskar jag mig sol och plusgrader och fågelkvitter! Lägg det på minnet till nästa år, vem som nu bestämmer över väder och vind. Jag kommer aldrig att ångra tillbaka mig till snöönskningar!

Firad? Javisst, om mer blir det ikväll. Sånt här dyker upp i inkorgen just nu:



Någon som vill minnas hur det var för 2 år sen?

http://karinesmeralda.blogg.se/2009/march/40-ar-och-det-kanns.html

Vardagslyx

Jag är mycket för att hitta dagliga små njutningar - för tillfället är det mycket med turkisk yoghurt med hallon till frukost - men det jag nu har i åtanke är att jag varje kväll unnar mig att ta bort sminket med sminkservetter. Jag är helt beroende av dem och kan knappast tänka mig någon annan variant. När jag ska resa någonstans över bara en natt och reser lätt, knölar jag ner en sminkservett i ett litet etui eller lägger i en plastpåse.

Från början använde jag Niveas - Nivea är en serie jag verkligen uppskattar - särskilt deras deospray som man inte hittar så ofta.



Men på senare tid har jag fått upp ögonen för L'Oréals variant:


Vete tusan om inte den vinner över Nivea! Det är i så fall doften den vinner på - det är en riktig njutning varje gång man tar fram en servett. Huden känns lite renare men också torrare än med Nivea wipes, men jag är inte säker på om jag hittat varianten avsedd för ökentorr hud ännu.

Haken, då? Priset, naturligtvis! Jag glömmer lika fort som jag köpt dem vad de kostar (kallas även förträngning) för jag vet att det är i överkant, men jag har ett knep! Om jag bara sminkat ögonen (och så är det oftast) kan man klippa loss en halv servett. Det räcker långt!

Fat Up



Idag firas internationella kvinnodagen, samtidigt med fettisdagen. Hur går det ihop?

Av allt jag slölyssnar på fastnade jag för intervjun med Julia Skott, där hon berättar om Fat Up. Hennes projekt kroppsbilder jag kikat in på någon gång med skräckblandad förtusning. Jag har förstås inte vågat publicera bilder på mig själv där men jag är lite sugen; det ska erkännas.

Och så här på ärlighetens dag får jag väl inte heller sticka under stol med att jag ätit 3 fastlagsbullar. Den tredje tog jag istället för middag. Lovar att det inte blir någon vana.

Less is more *not*

Inte vad det gäller tulpaner i alla fall.

Kunde bara inte stå emot dessa raringar när jag uträttade några ärenden på Limhamn häromdagen.

Fantastiskt vad de förändras på bara några dagar!

Nyköpta

en dag senare

i full blom

Och man fick 3 buntar för 100 kr så det känns inte så överdrivet slösaktigt ändå.


14 veckor och 1278 km kvar

ÄNTLIGEN!

Solig och härlig dag och fler i sikte! Som jag har längtat!

Rekordcykelveckan avrundades med en 33-kilometersrunda med Anna idag. Vi cyklade till Klagshamn och sen via lite irrvägar till Svågertorp, och sedan hem. Jag har haft tillfälle att cykla till jobbet 4 gånger under veckan, och så gjorde jag mina ärenden per cykel igår; fick med dagens runda ihop 135 km.



Enda missräkningen med dagens runda var att vi kom för tidigt till Katrinetorp, där vi hade tänkt fika, och tjejen i fiket kunde inte tänka sig att servera oss en kvart innan officiellt öppnande.

Nästa vecka blir det inte så mycket cyklat; det är jag säker på, men det måste inte vara rekordvecka varje vecka i min värld.

Gratis är godast

Jag fick mejl från SAS att jag hade bonuspoäng som skulle förfalla inom 3 månader. Jag kunde t ex använda dem till en resa till Malmö (!), Köpenhamn eller Oslo. Inga världsmetropoler precis. Retsamt att de skulle bränna inne i alla fall! Surfade in på varor som man kan få för bonuspoängen, insåg att de inte räckte så långt där heller, men lyckades klicka hem en parfym i alla fall. Den kom häromdagen:




Dock tyckte jag inte riktigt att den stämde med beskrivningen (lätt och blommig doft)  - den var betydligt tyngre än jag hade trott. Passar inte att ha på jobbet (när man sitter i landskap iaf) men en väldigt god partydoft.

Känns ändå härligt att ha fått den gratis! Ännu härligare hade det såklart varit om bonuspoängen hade räckt till en rolig destination och om jag hade haft semesterdagar över att spendera!

Hittade nu en annan beskrivning med många adjektiv som passar fint in på mig The Beat:

Burberry The Beat Edp är en härligt blommig och träig doft. En blandning av unika kontraster som uttrycker den unika personligheten hos en Burberrykvinna, naturligt strålande och sensuell. I toppen erövras vi av sprudlande bergamott och vass rosépeppar som rundas av med härlig och mustig kardemumma. Mellannoten har det brittiska inslaget av te som mjukas upp av pudrig iris och elegant blåklocka. I basen harmoniserar vetiver med cederträ och mysk.

Inspiration till The Beat har hämtats från unga livfulla tjejer som mixar det brittiska arvet med vass nymodighet. Man har satsat på en modern estetik där man blandar metall och glas med frostade Burberryrutor.

"Ung, modern, energisk, dynamisk, uttrycksfull, cool och livlig - alla ord beskriver stämningen, inspirationen och känslan vi ville väcka när vi skapade denna nya doft."
Christopher Bailey


Power plate

Jag ska erkänna att jag på förhand dömde ut träningsformen Power plate efter att ha sett filmen som jag la in i ett tidigare inlägg - tyckte att det såg rätt lamt ut och coachen verkade inte så förtroendeingivande (märker att jag väger mina ord på guldvåg, för jag känner på mig att jag säkert blir uppgooglad på det här). Bra gjort Ingrid, att du såg hela filmen! Det gjorde jag inte ens själv.

Men igår fick jag testa själv tillsammans med LC-tjejerna och har fått en annan uppfattning! Vår tränare gav ett mycket proffsigare intryck, dessutom.

Det var ganska ansträngande, men som alltid styr man ju själv hur jobbigt något ska bli när man tränar - man kan ta i eller spara på krafterna - men oavsett vad, så var det snabbt avklarat! Man gjorde ett 20-tal övningar à 30 sekunder på en vibrerande platta. Vibrationerna skulle göra att musklerna fick arbeta oavbrutet. Vibrerandet påminde mig om att sitta på bussen, på platsen ovanför motorn. Det var intressant hur det kliade och kittlade i ansiktet och i öronen.

Sedan stretchade man på kanske 10 olika sätt à 30 sek och till sist var det massage - kanske 6 eller 8 olika övningar à 60 sekunder. Den delen var underbart skön, särskilt för ostretchade cykellår. Nu tog det ju lite extra lång tid eftersom vi var 7 nybörjare och behövde assistans och instruktioner, samt att vi skulle fördela oss på 6 maskiner.

Med tanke på att jag bara motionerade i 10 minuter har jag försvarligt mycket träningsvärk idag - främst i lår och mage. Detta tolkar jag som att det var effektiv träning! Vibrationerna skulle också vara bra för blodcirkulationen (celluliterna) och balansen ska förbättras.

Efteråt gick vi till restaurangen i Limhamns småbåtshamn och blev snabbt tillbakakastade till 80-talet. Jag tog en Dragör-planka (friterade spättafiléer med räkor, remoulad och spritsad potatismos på bräda), precis som de serverades på Limhamn-Dragörfärjorna. Förutom några flasiga överförfriskade gubbar i lokalen intill var det ett perfekt ställe att ha LC-möte på och man kunde även prata med varandra i normal samtalston. Trevligt!

Speciellt erbjudande

Nu är jag inne och närmar mig gränsen för vad man jag skriver om på internet, men kan inte låta bli.

Jag hade tid hos gynekologen i morse för att ta det återkommande cellprovet från livmoderhalsen (man blir kallad vart tredje år till närmaste barnmorskemottagning; själv tar jag det som en uppmaning att boka tid hos min egen gynekolog). Eftersom jag senare skulle med Katarina till sjukhuset i Lund för att träffa glutenspecialisten, hade jag henne med. Hon satt i väntrummet och läste tidningar.

I undersökningsrummet småpratade jag med läkaren om ditt och datt, och nämnde att jag hade den 13-åriga dottern med i väntrummet, och sa något om att man är ju glad så länge man slipper ta döttrarna med till gynekologen. Han svarar då, som jag uppfattar det, uppriktigt: "Men, åh, vad synd att du inte sa det med detsamma! Hon kunde ju följt med in för att se hur det går till här!".

Jag anser mig själv som ganska oblyg och går till vissa döttrars förtret gärna omkring väldigt lättklädd eller rentav naken, och är inte värst pryd - vi kan prata om det mesta. Men att låta henne delta i gynundersökningen skulle väl ändå vara för mycket? Eller vad säger ni?

Wellness week - long gone

Oj oj, nu känns det att man är tillbaka i selen och de där ensamma dagarna (eller, då var jag ju oftast på jobbet) känns avlägsna. Hur som, det var härligt på sitt sätt, så länge det varade, nu är det faktiskt härligt att allt är som vanligt igen.

Det är tjatter i bakgrunden, oavbrutet, från Malin, men också ömhetsbetygelser, skjutsningar till Katas träningar men samtidigt chans till trevliga samtal i bilen, stora frågor att diskutera med Julia, men hon är också snäll och packar in i diskmaskinen, Peter ställer inte till med så mycket besvär för han har bokslut och långa dagar.

I morgon blir en "spännande" dag med eget läkarbesök direkt på morgonen (det klassiska cellprovet) och så får jag ha Katarina med i bilen och på läkarmottagningen och på jobbet. Sedan nämligen ett återbesök hos glutenspecialisten i Lund kl 11 - knappast lönt med skola vare sig innan eller efter, och så är vi ju redan halvvägs till Lund när vi kommit till mitt jobb. Sen är det jag som hämtar Malin och matar föräldrarnas katt och lagar middag till familjen innan det är dags med LC.

Känner på mig att besöket ska recenseras, eller vad tror ni om infraröd bastu mot celluliter, power plate och vibrationsträning? Är ni minsta sugna på en försmak, så klicka nedan:


RSS 2.0