Maskarna på Carmine Street



Jag gillar Håkan Nesser! Vissa böcker mer än andra. Favoriten är Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö, men efter den har jag läst flera av böckerna om van Veeteren och en del andra också...

Dagens Maskarna på Carmine Street har jag dragit mig för att börja läsa, för jag tyckte inte om det där med det bortrövade barnet. Den började också lite obra, lite krångligt med stämning som man inte riktigt visste vad som var nu och då, vad som var dröm och verklighet... men den blev bättre och bättre och slutade riktigt bra; allt fick sin förklaring!

Flipbacks

Vad tror ni om Flipbacks? Kan det vara något?



Böckerna är alltså rejält små och med riktigt tunna sidor. Sen ska man inte behöva spjärna emot med handen för att hålla den öppen, som med pocketböcker, utan den håller sig öppen enklare.

Jag vet inte själv... får väl testa helt enkelt. Meningen är väl att konkurrera med läsplattorna... som jag inte heller har testat - gillar klassiska böcker för mycket.

Tre sekunder


Jag hade sparat Tre sekunder till semestern, för jag tänkte att det skulle vara en perfekt bok för lata dagar! Många har rekommederat den som en riktig fullträff, och jag håller med, nästan i alla fall! Den var mycket spännande och författarna gav sken av att vet vad de skriver om. Det är alltid lite fascinerande med vad som ryms innanför fängelsmurarna. Boken handlar om en (tidigare) kriminell kille som jobbar som informatör åt polisen men samtidigt går den polska knarkmaffians ärenden. Han lever även ett dubbelliv inför sin fru och sina två små barn.

Nu läser Peter den...

Jag har innan läst Box 21 och Flickan under gatan av samma författarduo, och de två gjorde mig mycket mer illa berörd.

Låt de gamla drömmarna dö


Den här samlingen av texter var fantastiskt ojämn! Men i semestertilder plöjer man gärna lite absurdt blaha-blaha för att finna riktiga pärlor. Missa för all del inte en presentation av Ajvidegalningen själv:



Kopierat från Adlibris beskrivning av boken:

Inte minst finns här novellen som gett samlingen dess namn, och som ger svaret på vad som hände Oskar och Eli sedan de stigit av tåget där Låt den rätte komma in slutade.

Vem kan motstå det?? Och kom inte och säg att ni inte läst Låt den rätte komma in!! Upprättning i leden i så fall!

Jag gillade även att läsa hans sommarprogam; det har jag aldrig gjort förr, läst ett sommarprogram.

Mordet i Eiffeltornet


Jag erkänner att jag tog boken Mordet i Eiffeltornet dels på omslaget, dels för att jag är inne i en romantisk period vad gäller Frankrike... och boken var underhållande, gammaldags och småmysig; fick mig att tänka på Morden i Midsomer eller Miss Marple. Det var kul att läsa om tiden då Eiffeltornet var nytt och omstritt, och om världsutställningen i Paris 1889. Storyn var lite tunn och språket sisådär. Detta verkar vara första boken i en serie, men jag tror att jag nöjer mig här.

Men dekoren vid kaptielstart + sidnumren var gullig!


Till låns, bara

Tidsinställt inlägg:

Jag vet inte hur många gånger jag rabblat för mig själv de senaste veckorna, de kloka orden som en ny bekantskap nämnde för mig när jag beklagade mig över Julias förestående resa: "Man får komma ihåg att man bara har dem till låns."

Så är det naturligtvis och om ni vill dela min känsla igår och idag kan ni spela låten nedan. Videon är det inte så mycket med förstås.



Texten speglar tack och lov i sin helhet inte vår verklighet, men stämningen stämmer bra.

Kartor

Det är mycket med kartor för tillfället. På min desktop har jag dessa tre som jag konsulterar då och då:


Var och en är intressant på sitt sätt.

Mest hade jag varit i behov av en mindmap men det får bli listor istället.

Kims Epic Blondies

Julias kompis Kim är en bagare av stora mått. Hennes favoritrecept har hon delat med sig av till Julia, då det är minus choklad (Julia får ont i magen av all choklad utom vit). Jag har nu bytt mjölet mot Lailas glutenfria mjölmix, så ska även Katarina kunna njuta av dem. Blondies är ju en ljus variant av brownies som ändå är lite kletiga; alltså gör det inte så mycket att man använder det glutenfria mjölet som ger ett mer kompakt resultat.

Kakorna är i ugnen i detta nu, men jag litar på att de ska bli goda, för annars bryr jag inte mig om att publicera receptet. Instruktionerna och tipsen är från Kim. Jag som smakat på smeten kan avslöja (som om ni inte förstår det genom att läsa ingredienserna) att det krävs starkt kaffe för att kompensera för allt det söta!

Sätt ugnen på 175°. Täck en ugnsform (ca 33 x 23 cm) med bakplåtspapper.

Smält 100 g smör i en hyfsat stor kastrull (hela smeten ska få plats). Ta bort från plattan och rör ner 320 g farinsocker (eller vanligt socker eller blandat) och 1 tsk vaniljsocker. Tillsätt 2 stora ägg, ett i taget, och rör till en jämn smet. Blanda ner 4-5 dl glutenfri mjölmix (eller vetemjöl för er som klarar av det) blandat med 1 tsk bakpulver, samt 3-4 dl valfria add-ins. Vi valde 150 g torkade tranbär och 100 g hackad vit choklad på Kims inrådan. Smeten blir ganska trög. Gör ditt bästa för att fördela smeten hyfsat jämnt i formen, och baka i ca 25 minuter. Den ska inte vara helt stel i mitten; den stelnar när den svalnar.

Stå och dregla till kakan svalnat, skär upp i bitar i valfri storlek och ät. Men sluta innan du mår illa.
Söt, kolaaktig och mastig, men god!

Tiger



Jag har precis läst ut Mian Lodalens Tiger, och som så många gånger med ungdomsböcker är jag mer än tacksam att ha blivit 42 och lämnat högstadiet bakom sig. Visserligen har huvudpersonen i boken helt andra bekymmer än dem jag hade, men så mycket av ångesten, utanförskapet och tristessen känns igen. Det är nästan  min tid som skildras dessutom, så tidsmarkörerna, tex låttexter, bidrar till igenkänningen.

Jag tror och hoppas att mina egna tjejer har/kommer att få/har haft det lindrigare.

Connie i boken kommer på det hemskaste hemska, som hon kallar det dåliga eller bara DD, att hon är kär i en tjej, och inte blir det bättre av att kärleken är besvarad, snarare svårare.

Jag älskar Mian Lodalens formuleringar, t ex: "Jag förstod mig inte på vuxna när jag var liten. Nu framstår de som ännu mer obegripliga."

Nu känns det extrafint att jag har ett signerat ex (vann det på Boktipset.se).

Objudna gäster

Lite jobbigt att klippa häcken när dessa kryp blir irriterade. Peter fick dock bara ett stick innan han upptäckte boet.



Kolla inflygningen från vänster

Måla lite

Kommer ni ihåg när jag tipsade om att vänta så länge som möjligt med att putsa fönstren? Om ni inte orkar klicka på länken så gick det ut på att vänta tillräckligt länge för största möjliga före/efter-effekt. Samma gäller visst för målning!


Jo, det är samma kulör, bara lite solblekt till höger och nymålad till vänster. Välbehövligt var det i alla fall! Jag kör vidare ett pass i morgon och vill det sig väl kanske jag blir klar.

Cykellördag med kompisar

Vilken underbar dag vi hade igår med härliga kompisar! Osannolik tur med vädret hade vi också!

Kl 10 samlades 6 vuxna och 6 tonåringar (nåja, 5 tonåringar och en nästantonåring) här hemma (Malin var hos mina föräldrar), med nypumpade däck och och gott humör. Detta trots att de tre äldsta barnen hade ramlat in fram på småtimmarna allihop kvällen innan, någon så sent som halv fyra.

Peter och jag hade planerat en runda (mest Peter om jag ska vara ärlig) runt Malmö, på idel cykelvägar. Vi cyklade först utmed ringvägen, ca 15 km, till Bulltoftaparken där vi drack kaffe och saft och åt kanelbullar. Sen vidare ytterligare 10 km till Ribban, där vi hade parkerat en bil med en kylbox med mackor, rosévin, öl och läsk, och så anslöt mina föräldrar med Malin. Jag hade brett 38 dubbelmackor med olika pålägg, och det blev massor över! Vi badade och solade ett par timmar, innan vi cyklade hem till oss. Vissa tog närmsta vägen; andra en omväg via Lernacken och Bunkeflostrand. Sen duschade vissa, någon körde hem och rastade hundar, vissa åt lite snacks och drack sig otörstiga på altanen. De mindre cykelvana hade lite ont i rumpan, men de flesta var oväntat opåverkade av sina 4 cyklade mil! De flesta av oss var lite rödbrända av solen, dock.

Peter formade 33 hamburgare och grillade dem sen.


Vi hade det skönt och trevligt i den varma sommarkvällen; plötsligt kom några droppar och vi flydde in. Ungdomarna hade lika roligt som varje gång vi träffas; de har känt varann så länge de kan minnas. Att vi umgicks oavbrutet i över 12 timmar kändes bara roligt. Får man önska något för framtiden så är det väl att det ska komma flera sådana dagar då alla är glada och allt känns så skönt och avspänt.

Reashoppat

Jag gillar egentligen inte att gå på rea - ofta är det utsorterat och fel säsong och smällfullt med folk i affärerna... men nu är det visst panik i butikerna med för stora lager, för man får en del justa erbjudanden. I lilla Limhamn finns ett Lindex och de erbjöd 25% extra rabatt på rean. Jag var ute efter regnkläder till Malin, men hittade inga, tog ett varv på barnavdelningen. Där fann jag finfint nog smala jeans med ställbar midja som passar lilla spinko; nersatta till 99 alt 149 kr och så kunde man dra av ytterligare 25% då. Det blev 3 par svarta och 1 par blåa (att spara till skolstarten). Och en perfekt fleecefodrad höstjacka, ordinariepris 399, nersatt till 199 - kostade alltså 150. Helst ville både jag och Malin ha samma jacka i turkos, men det var tydligen pojkstorlek, för trots att det var samma storlek i nacken, var den minst en storlek bredare. Knasigt! Malin fick välja några plagg själv; en hippieaktig halternecktop med fransar och glaspärlor (syns tyvärr inte på bilden hur tjusig den är), en fin klänning och ett par små mjuka shorts.

Och sen handlade jag 8 par gråa och svarta leggings/tights/over knee-strumpor i lite bättre kvalitet till Julia (till hennes skoluniform!).

För kalaset betalade jag 935 kr. Mest av allt är jag nöjd med att veta att jag har lite bra grejor att ta fram när det plötsligt behövs i höst. Skolstarten brukar gärna komma som ett slags överraskning.


Sommarmat

Frukost: hallon och blåbär med turkisk yoghurt, åts på altanen med en stor kopp kaffe

Lunch (tyvärr ej dokumenterad): handpillad räkmacka på Operagrillen, så härligt att sitta under parasollerna, exchefen bjöd :-)


Middag på samma tema: Kräftstjärtar, ägg och citronmajonäs, ett glas rosé i kvällsolen

Behöver aldrig äta något annat eller ha annat väder, bara så att ni vet!

Till dess din vrede upphör


Åh, hon skriver så fint, Åsa Larsson, om människor med lite ont i själen, om dem som förlikat sig med sitt öde och om dem som tror på det omöjliga. Detta var den bästa av hennes böcker, av dem jag läst. Alla hennes böcker utspelar sig i närheten av Kiruna och det är något visst med de miljöerna och ännu mer med människorna, dessa ordkarga män och kvinnor.

Den här boken kretsar kring två unga dykare som dyker på ett flygplansvrak från andra världskriget, och dykarna mördas. Det finns hemligheter som helst inte ska upp till ytan...

Lånar ett par ord från efterordet, så förstår ni att jag tycker om Åsa Larsson som människa också: I alla mina böcker visar sig de döda. Åh, vad jag hoppas att det här livet inte är det enda vi får, även om det är stort nog.

ps - boken ingår i Adlibris sommarkampanj 4 pocketböcker för 99 kr - ds

En förtjusande man



Jag har läst flera böcker av Marian Keyes tidigare, t ex Vattenmelonen, Sushi för nybörjare, Lucy Sullivan gifter sig, och det har varit god underhållning och många skratt, parat med nattsvart tragik mellan varven. Dock påminner alla böckerna lite om varann, tycker jag.

Nu var det flera år sen jag läste en bok av henne sist, och när jag såg En förtjusande man bland pocketböckerna på Adlibris slog jag till, lite slarvigt utan att kolla sidantalet. Jag blev lite matt när jag fick den; ytterligare en tegelsten - något som varit ett tema för min läsning under våren.

Den var riktigt trög i början, men ingen kan som Marian Keyes skildra de där kedjerökande, kärlekskranka unga kvinnorna med ständig baksmälla... och så läste jag någonstans att boken blev jättebra, om man bara tog sig igenom de första 400 sidorna. Alldeles riktigt; jag höll ut och fick min belöning! Men jag tycker att de 400 första sidorna utan problem hade kunnat bli till 100, utan att tappa storyn. Jag är glad att jag har läst boken, men mest är jag glad att den är utläst!

Jean de Florette & Manons källa



Inför stundande Frankrike-semester försöker jag sälja in semestermålet till familjen. Ett sätt är att hyra hem filmer. Vi har tidigare testat t ex Mr Bean på semester.

Jag har haft Jean de Florette hemma i säkert 2 månader (jag hyr filmer från Lovefilm, utan krav på återlämning inom en viss tid) och både Julia och Katarina har varit ytterst misstänksamma mot denna storfilm från 1986. Själv var jag lite rädd att filmen inte skulle kännas så fantastisk som när jag såg den för över 20 år sedan, men jag hade inte behövt oroas... Jean de Florette står sig! Njut av trailern nedan (filmen får man så klart texta om man vill men även om man inte kan franska, kan man uppskatta känslan i filmen).

Jag utgår från att ni alla har sett unge vackre Gérard Depardieu med puckelryggen, en hånad stadsbo som romantiskt ska ge sig på lantbruk, förd bakom ljuset och Yves Montand och hans mindre begåvade brorson.

Jag kan meddela att när del två, Manons källa, äntligen kom i brevlådan, krävdes ingen övertalning för tonåringarna att bänka sig. Och igår när vi pratade om sevärdheter i närheten av vår semesterort, nämndes St Paul, där Yves Montand dagligen spelade boule, och tjejerna lös upp och tyckte att det kanske kunde vara spännande...


19 år sedan

Man får vara tacksam att Peter inte läst på:

Varje årsdag har ett eget namn, och enligt tradition sägs att mannen denna dag ska ge sin hustru en gåva i just det materialet. Men i det moderna samhälle vi lever i idag, har det blivit allt vanligare att även kvinnan ger mannen en gåva.


19 år - Galonbröllop

Jag kan inte tänka ut en enda sak i galon som jag skulle bli glad för. Då var blomsteraffären ett säkrare kort.



Jag bidrog till feststämningen genom att hala fram 3 sorters glass/sorbet från Lilla Glassfabriken att avrunda middagen med!

Jag kan även nämna att jag inte ser fram emot 22, 28 eller 56 för den delen... inte vad gäller presenterna i alla fall!

Överraskande gröna fingrar

Titta här:

I flera månader (kanske år?) har det stått några blad och spretat i en kruka. Vips, tjusiga orange blommor visar sig! Clivia från IKEA.

Och här:



Har blommat oavbrutet i månader, och mer är på väg:

Porslinsblomma från Mor


Och utomhus då:



Tomatplanta från Limhamns Blomsterservice. Full av bladlöss men tomaterna kommer visst ändå.

Det är underbart att det finns blommor och plantor som trivs med vanvård!

Paganinikontraktet


Jag hade sparat uppföljaren till Hypnotisören, Paganinikontraktet, av pseudonymen Lars Kepler, till semestern. Jag hade köpt den på bokrean tillsammans med alltför många andra böcker (what else is new?). Det var en perfekt sommarbok! Välskriven och spännande, väldigt brutal mellan varven... De 561 sidorna var snabbt slukade!


Som ni ser hade jag bästa sällskap... en kaffekopp från barndomen, första duken som Peter och jag köpte till vårt gemensamma hem, och ett glas rosé som jag bara ganska nyligen lärt mig uppskatta - i Falsterbo är det mycket nostalgi för mig, parat med att göra det till mitt vuxenliv som jag lever just nu!

Lars Kepler står väl inte för världens största litteratur, men det gör författarna inte anspråk på heller. Snarare underhållning och spänning, men ändå sätter boken igång tankar om att den största förbannelsen kan vara att få sin högsta dröm uppfylld. Man ska vara försiktig med vad man önskar sig, typ.

Hemma lite igen

Har bytt stranden mot tvättmaskin och en miljon kassar och väskor att packa upp... priset man får betala för den där sköna kravlösa veckan i Falsterbo. Jag är helnöjd med veckan, med egna barn och andras på längden och tvären. Ibland dök också Peter upp och igår i det hysteriska regn-, åsk- och blixtvädret hade Julia ett gäng kompisar på Farewellparty. Men de kunde sitta under tak och var glada och goda (trots att häxmamman utlyst alkoholförbud (och själv sippade på ett glas rött)).

Nu fjällas det lite på ryggen (prickade ju in dagarna med extra skadlig sol) men jag njuter av kök med arbetsytor och diskmaskin. Borta bra, men hemma bäst, och allt det där.

RSS 2.0