25 år sedan



En dag som idag kan väl ingen låta bli att tänka på mordet på Olof Palme? På radion säger de, att alla minns vad de gjorde när de nåddes av dödsbudet. Jag tror att jag fick det på det mest absurda sättet.

Jag var utbytesstudent i Alabama, och när jag reste från Sverige betydde Olof Palme i sanningens namn inte så mycket för mig - han var vår stadsminister och hade varit det i evigheter. Jag var inte så intresserad av politik över huvudtaget.

Jag såg på nyheterna med min värdfamilj; ett typiskt glättigt amerikanskt nyhetsporgram, så långt ifrån Sveriges Rapport man kunde komma. Precis när avslutningssignaturen ljöd, bröt en röst in och sa i raketfart med en glad och inställsam röst:

We have a late bit of news from Sweden: The Swedish prime minister Olof Palme has been assassinated! Good night, folks!

Nästa dag i skolan kom lärare fram till mig och beklagade sorgen och undrade om jag ville ta ledigt. Det kändes mycket konstigt!

15 veckor och 1413 km kvar

Jag är nöjd med veckans 91 km! Man får lägga att det varit både kallt och blåsigt och snöigt i motståndets vågskål. Dock, befrielse från familjeplikter hade trissat upp förväntningarna.




Cykelveckan avslutades tillsammans med Anna idag, den vanliga turen till vattenhålet Espresso House i Västra Hamnen, via Bunkeflostrand. Inte världens skönaste runda precis. Något mindre kallt men blåsigt och utan minsta tillstymmelse till sol. Nu är det skönt att vara hemma och jag ska hoppa i badet innan det är dags för familjehämtning på Kastrup.

Wellness week - snart slut

Hm, trodde inte att det skulle hinna hända men nu känns det faktiskt lite tomt och trist här hemma. Festmaten uppäten, biofilmen sedd, kallbadet badat, vinet uppdrucket, håret klippt, skönhetssömnen soven mm. Veckan har verkligen varit lyxig helt utan krav.

Idag har jag t o m städat lite (dvs torkat av diskbänken och tömt diskmaskinen) samt tvättat och vikt tvätt. Hur mycket wellness är det på en skala? Häckat vid datorn har jag hunnit med i alla fall - det måste vara alldeles uppenbart.

Så, nu, klart redo för att Julia ska hämtas "nångång mellan 20 och 22".

Bokrea




Kunde ju inte hålla mig fast jag har utfärdat köpförbud tills jag har plöjt lite fler av böckerna som ligger olästa. Lite måste man ju handla ändå när det är bokrea! Och allt var inte till mig själv heller. Jag gillar verkligen Adlibris så det är de som får leverera även denna gång. Har lite dåligt samvete mot fysiska bokhandeln men lägre pris och större bekvämlighet får styra.

Så, leveransen jag väntar på innehåller:


Spill: en damroman av Sigrid Combüchen - har fått så mycket fin kritik och Augustpriset dessutom! 79 kr!

Paganinikontraktet av Lars Kepler - läste Hypnotisören med behållning och ser fram emot denna också. 79 kr.

Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist - som MP3. Ja, hans böcker är udda och märkliga och stundtals obegripliga men så fängslande och tankeväckande! Tack för att det finns författare som inte liknar någon annan! Och som själv läser in sina böcker med en speciell och suggestiv stämma. 99 kr.

Jag måste berätta av Magda Eggens. När 13-åringen ber att få läsa en sann berättelse om förintelsen kan man inte säga nej! 49 kr.

Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafon - jag tyckte att Vindens skugga var fantastisk och hoppas på ytterligare njutning. 69 kr.

Galoppmysteriet av Martin Widlund - Malin gillar dessa böcker! Köpte Skolmysteriet + några pysselböcker i samma serie också. 49 kr.

Och när jag ändå var i farten kollade jag igenom min Vill läsa-lista på Boktipset, där jag haft god hjälp av Boktokigs recensioner. Vissa böcker fanns i pocket, och jag gillar att omväxlande läsa pocket och inbundet.

Flickan med glasfötter av Ali Shaw - verkar ovanlig men intressant!

Jag finns av Maja-Maria Henriksson - Katas önskning om en tjej som reser sig ur mobbingen.

Medicinen av Hans Koppel - har ni läst Vi i villa? Så underhållande och helt annorlunda i stilen!

Frestad av P C Cast - Katarina läser den här serien. Inte på rea, dock. 99 kr.

Tills dess din vrede upphör av Åsa Larsson - har läst flera av hennes böcker och de är ofta väldigt fängslande och spännande - bra deckare helt enkelt.




Publicerar i Lästa böcker trots att de inte är det än... men om jag eller någon annan vill gå tillbaka och kolla efter reaböckerna är det nog den kategorin man söker i?


För någon med beslutsångest...

... är det härligt att kunna få lite av varje, färdigblandat och klart!

 

Redan sagt tidigare; blir det inte vår där ute får man skapa det själv på insidan. Känns faktiskt redan lite vårigare!

Sarahs Nyckel



Jag som just tyckte att jag inte behövde se mer film i år, efter The King's Speech... den filmen framstår nu som värsta feelgood-filmen (men icke desto mindre fantastiskt bra).

Igår kväll blev det alltså Sarahs Nyckel. Filmen var fullständigt fasansfull och när man alltid tänker på tyskarna som de onda under judeutrotningen, har man visst glömt att det fanns lika fruktansvärda soldater/scener/människor som blundade i t ex Frankrike. Det var också väldigt intressant att se hur minnena inte överförs till nästa generation - skickligt illustrerat av de yngre medarbetarna på tidningen där huvudpersonen Julia, spelad av Kristin Scott Thomas, arbetar.

Storyn rörde sig i parallella tider - 1942 och nutid (och så lite tillbakablickar till 50- och 60-talen). Sarah låser in sin lillebror i en garderob för att skydda honom när familjen blir hämtad, som de tror, för ett par dagar. I själva verket skiljs de åt efter några osannolika dagar i en velodrom i stekande hetta i centrala Paris, och deporteras till koncentrationsläger.

60 år efter den franska judeutrotningen ska Julia skriva ett reportage om det, och det sammanfaller med att hon och hennes familj får tillgång till den lägenhet som det visar sig att Sarahs familj hyrde. Julia blir helt besatt av att reda ut vad som hände med familjen och väcker en massa frågor som inte alla uppskattar. Den äldre generationen kan ofta ha inställningen att det är bättre att försöka glömma och lämna bakom sig, samtidigt som vissa minnen inte ger någon ro.

Bilderna av barn som skiljs från sina föräldrar är ju det värsta man själv kan föreställa sig, och scenerna kommer nog att följa med mig ett tag. Jag tar också med mig att det är bra att prata klart om saker som hänt, medan det är tid... och största frågan som kommer att mala och mala... hade jag gjort annorlunda än de där vanliga fransmännen som vände bort blicken? Gör jag annorlunda inför illgärningar som begås idag?

Wellness week - nattuggla

Ojoj, nu ligger jag rejält back på blogguppdaterandet. Det får gå i all hast! Och jag som gått och lagt mig tidigt varje kväll och sovit länge varje morgon är nu lite sent på det.

Igår: en jättetrevlig och god middag som recenseras utmärkt av Victoria. Redan idag har jag köpt samma choklad + lakritspulver på Chokladfabriken (ja, en påse lakritspulver till dig också, Marie C), så snart är det jag som apar efter!

Sedan idag, fick sova till 07 innan jag masade mig upp och så småningom till jobbet. Sen en snabb men oj så effektivshoppingtur på stan (typ 10 laxar extra landade på kontot idag = resultatlön, så det var ju läge att spendera!) innan träff för bio med Pernilla och Anna. Vi såg Sarahs nyckel; fasansfull men otroligt bra. Många av mina egna mardrömmar visades på bioduken, men verkligen välspelat, och en påminnelse om att göra upp om det förflutna medan tid är.

Efteråt kom tjejerna med hit och åt ost och drack vin.

Nu, snart, sova lite, innan tur 2 av 3 till Kastrup på en vecka (utan att själv få åka någonstans). I morgon är det föräldrarna som ska avlämnas för solresa.

Wellness week - sovmorgon

Fick lite sovmorgon idag vilket jag firade genom att vakna av mig själv innan 6. Utnyttjade tiden till att beställa böcker från Adlibris bokrea - berättar mer om fynden sen - samt såsa runt i huset och lacka naglarna. Av den anledningen kan jag inte börja klä på mig än... så nu börjar det snart bli stressigt ändå.

Ska på heldagskurs i Lund med start 9.

Wellness week - onsdag

Såja, tillbaka till normala läsarsiffror, mer eller mindre (44 st hittills idag). Det känns mer normalt.

Idag hade jag bestämt mig för att inte låta det hopplösa vädret bestämma över mig, så jag tog cykeln till jobbet som planerat trots en massa löjlig snö. Det var inte minsta halt (prisar mina dubbdäck!). Det verkade mycket värre för dem som körde bil - jag såg flera blåljus och bevittnade en krock (bara plåtskador).

Efter jobbet stod ett besök hos frisören på agendan. Det är alltid lika skönt att bli lite ompysslad. Och min frisör, Douglas, är en mästare på att få mig att känna mig på gott humör. Han snackar glatt på om ditt och datt medan han gör sitt jobb.

Sen cyklade jag ner till Limhamn och hämtade ett postorderpaket med nästan bara saker till Malin (det är faktiskt mest hon som växer ur sina kläder), och allt passar till vår och sommar. Det var från La Redoute som har en hel del lite annorlunda men trevliga barnkläder i något högre kvalitet än HM/Kappahl etc.

När jag kom hem var jag nog rätt hungrig, för blomkålsgratängen som jag dissade lite igår var perfekt idag. Färdig var den ju också. Jag märker att jag lagt mig till med lite gräsänkevanor och äter direkt ur ugnsformen och plockar dåligt undan efter mig. Men i morgon kommer det tjejer hit, så då får jag ha städat lite.

Nu ska jag ut och hacka lite lök och svamp och förbereda lite för middagen i morgon. Jag ska på kurs hela dagen i Lund i morgon så det känns skönt att ligga steget före även om gästerna garanterat är matlagningskunniga.

Statistik

Jag slår ett öga på statistiken här på min blogg då och då; mest när Ingrid haft fullt upp med annat och jag har noll kommentarer på mina inlägg. Vanligtvis har jag 20-30 unika läsare varje dag.

Så döm om min förvåning idag när kurvorna pekade rakt upp och jag hade haft 244 igår och 373 (hittills) idag. Tur nog hade Victoria tipsat mig igår att jag blivit länkad av Kostdoktorn... gissar att den är en liten bråkdel av hans besökare som hittat hit? Välkomna, allihop, då!

Förresten är det inte kvantitet utan kvalitet, så jag är fullt nöjd med er vanliga 25 också. Helst om ni lämnar en hälsning!

Wellness week - tisdag

Idag blev det inte så himla lyxigt ändå... tog bilen (lyckodrag i snöstormen) för att storhandla på IcaMaxi på vägen hem. Insåg att det tog precis lika lång tid som vanligt att handla, trots att jag var ensam om shoppingen och lite längre att packa in allt då inte Peter hjälpte till att bära in allt.

Sen lagade jag blomkålsgratängen som blev ganska god, men inte sagolik som jag hade tänkt. Får nog ändå äta den i morgon igen för det blev ju massor...

När jag kikade in i Malins rum fick jag ett ganska gulligt mottagande:



Alla gosedjuren tittade på mig.

Men det är fortfarande lugnt och skönt och idag har jag inte ens startat TV:n.

Wellness week - måndag

Det där med välmående är konstigt! Man kan må så bra av att plåga sig lite. Idag stod det Kallis på schemat; jag cyklade dit och mötte ganska stelfrusen Victoria, Ulrika och Mona. Bastun var härligt skön, bryggan var isande kall (riktiga bryggan var avstängd så man fick bada där inne i "bassängen"), stegen var läskigt läskigt hal och lilla vaken, tja, inte direkt inbjudande. Men efteråt kunde man stå på bryggan utan en tråd på kroppen, utan att frysa, en liten stund.

Pålitliga Victoria har fotat. (förvänta er dock inga nakenbilder)

Och på tal om foton... även Katarina har fotat. Först när jag gick in på hennes blogg trodde jag att det var lånade reklambilder, ända tills jag såg de bekanta ansiktena...

Nu, tagit på mig fleecen, druckit kaffe och ätit lite. Se på tv eller krypa upp med en bok? Känns nästan som att boken vinner.

Ni märker att jobbet inte tar så stor plats i wellness week.

Popularitets- eller medömkanspoäng? Antal nobbade middagserbjudandanden: 3 (fast kanske kryper jag till korset och bjuder in mig senare i veckan, vem vet)

Wellness week - söndag kväll

Dags att nyttja familjefria veckan till max! Jag har som sagt många planer och jag kommer nog att dela med mig av det mesta här.

Jag startade direkt när jag kom hem från Kastrup där jag släppt av med familjen med att fundera ut god mat att äta medan de andra är borta; företrädesvis sådant som de andra inte gillar. Peter tål t ex inte lukten (eller smaken) av blomkål. Så den här fina rätten är redan given:



Blomkålsgratäng med knaprigt bacon från Buffé

Inköpslista snart färdigskriven; ska bara lista ut vilken dag jag kan ha tid att handla på...

Idag blev det fredagsrester: varmrökt lax och laxromsås blandat med hackat kokt ägg. Smaskens!

Efter det ett långt skumbad med tända ljus i fönstret. Sen nästan lite stressigt att bänka sig till Solsidan (som jag för all del brukar se med Julia och Kata om Malin bara hunnit somna, eller på TV4 Play direkt efter utsändning. Peter brukar ha hockey så dags). Ovanligt jobbigt avsnitt! Men blev inspirerad att rensa bort några kontakter från mobiltelefonen åtminstone.

Till sist Kommissarie Zen, den nya kortserien, gillar italienska deckare (Montalbano!), blev besviken när den var på engelska.

Får hellre lägga mig och läsa lite.

Ah, ser på Katas blogg att de är framme i lägenheten + att de fått internet att rocka (hon har med sin minidator förstås). Bra, då kan man räkna med täta rapporter! Julle har messat om sol, finfina backar och lätt förfrunsa tår från sitt håll (Trysil).


16 veckor och 1504 km kvar

Morr, inte heller den här veckan går till historien som en intensiv cykelvecka. Trista, kalla blåshål till stad att bo i!

Men under nästa vecka räknar jag med att ha passerat första fjärdedelen av de 2000 kilometrarna i alla fall; borde gå att uppnå oavsett väderlek.

Dock, någon nytta har cyklingen nog gjort - de där jeansen som blev obekväma strax efter jul känns nu som vanligt igen och rätt hål går att knäppa i skärpet. Alltid något.


Wellness week

Nu är det mindre än en timme kvar tills jag ska köra make och de två kvarvarande barnen till flygplatsen. Den äldsta dottern är redan på plats i Trysil. Alla fyra ska ägna sig åt skidåkning en vecka.

Först tyckte jag att det var ganska trist att alla skulle iväg, men jag har allt mer vant mig vid, och börjat gilla tanken. Jag tror inte att jag någonsin varit ensam en vecka, åtminstone inte sen Peter åkte på kurs med revisionsbyrån i början av 90-talet. Då bodde vi i lägenhet.

Vanligtvis är det ett himla hallå här hemma, och krav på måltider, skjutsningar etc, men naturligtvis också en massa trevligt sällskap.

För att inte låta som en hjärtlös mor och hustru kallar jag inte detta för "sköna familjefria veckan" utan för Wellness week. Jag har planerat in en massa eftersatta sköna aktiviteter. Risken finns att jag mot slutet av veckan börja klaga och längta, men det känns avlägset just nu...


Premiärdags!

Sådärja, nu duggar premiärerna tätt!

Idag: premiär för fika på uteservering i Västra Hamnen. Ofattbart skön kontrast mot motvinden utmed Limhamnsfältet. Jo, man fick ha filt över benen för det var ändå sisådär 5 minusgrader.

På måndag planeras havsbadspremiär. Undrar om man inte får ta premiär med rakhyveln på underbenen innan dess? Fast pälsen kanske värmer?

Early bird



Ibland när man är ute innan alla andra är uppe, får man verkligen uppleva naturen, omgivningarna, väderfenomen på ett sätt som tar andan ur en, och idag var en sådan dag!

Jag satte mig i bilen vid 06, det var nermörkt och minus åtta grader. Verkade vindstilla. Fullmånen lyste som en galning. Lite senare förändrades månen till en gyllene skiva och blev sedan allt mer orange och jättestor medan den sjönk. Prick klockan sju var det som att någon lyfte ett lock och det blev ljust. Plötsligt kunde man se upp till himlen utan slut! Som malmöbo är det en upplevelse varje gång det är hög himmel - nästan så att man kan andas bättre då!

Nu längtar jag bara till halv tio då det är cykeldags med Anna och Victoria. Hoppas och tror att vädret håller i sig och vi kanske t o m får se solen glittra i Öresund.

Morgonens uppdrag då, kanske ni undrar? För jag var ju inte bara ute på naturspaning... Har hämtat upp 2 ungdomar med skidutrustning och packning på olika ställen i Malmö (dock i närheten), och lämnat dem och Julia vid ett åkeri i Oljehamnen, för vidare transport till Trysil.


Sandvargen



Bästa bästa bästa barnboken någonsin. Faktiskt lika bra för vuxna som brottas med existensiella frågor (vem gör inte det?) Katarina gillade aldrig den (eller efterföljarna) men äntligen har jag fått ett barn som skattar åt samma saker som jag, intresserar sig för filosofi och de stora livsfrågorna samt har ett öppet sinne. Jag blev nästan gråtfärdig vid återseendet av Sandvargen och Zackarina. (Som jag har letat och letat och letat efter böckerna här hemma - jag visste att jag inte hade gett bort dem. Plötsligt en dag låg de inkilade på ett lite dumt ställe i Malins bokhylla. Jag tenderar att tro att de legat där hela tiden i avvaktan på att hon skulle ha åldern inne.)

Citat lånat av Emma Salomonsson på Boktipset.se:

Har du ett barn i högläsningsåldern hemma så skynda dig till bokhandeln efter denna skatt. Den berikade hela min familjs liv i en månad. En bok som inte minst får oss som föräldrar att tänka efter hur ett barn kan uppfatta våra ord och handlingar. Lagom långa kapitel och många stunder av skratt och eftertänksamhet.

Och tänka sig, när denna är slut, har vi två volymer till att ta till!

Det kortaste strået...

... ska väl dras av någon.



Soligt, ingen vind, för all del lite kallt - hit ska Julia ...



Vackert, vindstilla och soligt (inte så varmt på toppen som i själva Stresa) - hit ska Peter, Kata och Malin



Kallt, fult och grått, men vinden ska visst avta - här stannar jag!

Men jag har annat på agendan! Kallbadspremiär, tjejmiddag, cykling och biobesök för att nämna något. Huset för mig själv och inga hänsyn att ta. Testa på att vara solo en vecka, undrar om det överhuvudtaget hänt förut?

Sluta nu!

Det blir bara kallare och blåsigare för varje dag som går nu. Jag vill nästan ge upp! Nu har man fått hoppet åter med lite ljusare både på morgonen och eftermiddagen och tonårstjejer (både i denna familjen och andras) tar på sig Conversen och låtsas att det är 10 plusgrader.

På fönsterkarmen bestämmer jag i alla fall så där är det vår!

krokus

pärlhyacint

Hovleverantör: IKEA

Alla hjärtans dag

Visst, firandet av alla hjärtans dag är kommersiellt trams och den som inte blir firad eller är ensam känner sig ensammare än någonsin... men ändå - jag står för att jag tycker att det är bra att fira kärlek!

Såhär var det hemma hos oss i morse - lite presenter utspridda på köksbordet:



Som alltid är det jag som står för det mesta av uppvaktandet, men med åren har jag blivit allt mer för "Det är saligare att giva än att taga". Jag tycker faktiskt att det är roligast när de andra blir glada.

Malin fick inte öppna sin förrän hon hade ätit sin macka (det gick nu marginellt fortare än vanligt). I hennes låg ett halsband som jag hade köpt åt mig själv men som passar bättre på en flickhals, och Malin ÄLSKAR örhängena och ringen i samma serie (som jag behåller för mig själv). Symobliskt nog är det papegojor på, till en som tjattrar non stop.

Julia och Katarina fick dofter från Body Shop - White Musk resp. Vanilla. Endast Kata var vaken men blev glad. Detta är Julias:

white musk

Peter fick en varm funktionströja som kanske passar i skidbacken nästa vecka. Röd och fin, dagen till ära!



Samme Peter firar kvällen med jobbaktivitet som avslutas med hockeymatch på Arenan.

Roligast var diskussionen om Alla hjärtans dagspresenter vid lunchbordet där jag som enda kvinna placerades i facket kravställare med orimliga förväntningar, rare D som den som förstör för alla andra (män) genom att ha placerat en chokladask på hustruns huvudkudde (de sågs inte i morse då hon jobbat natt, så hon skulle mötas av uppvaktningen när hon kom hem) och arga arga E som inte ville ställa upp på presenthysterin, ändå hade hans sambo köpt något idiotiskt till honom. Vadå, undrade vi? "Jag vet inte, jag hann inte öppna det!" Men han var säker på att det var något idiotiskt i alla fall. Vi rådde honom att hålla tand för tunga när han kom hem.

Och jag då, jag fick minsann en present ändå av Malin på eftermiddagen! Ett handsytt filthjärta  Med påklistrade klistermärken)!




Ture Sventon i öknen



Nu har vi tragglat oss igenom hela Ture Sventon i öknen; ett kapitel varje kväll. Jag undrar hur mycket 6-åriga Malin kan begripa av alla krångliga ord och företeelser från 1940-talet?

Här är storyn, exemplariskt summerad på Wikipedia:

Sedan Ture Sventon grep den ökände brottslingen Wilhelm Vessla har hans erkännande som privatdetektiv vuxit. Han har nu fullt upp med att hitta bortsprungna katter och borttappade löständer. En dag får Ture Sventon ett brev ifrån sin gode vän herr Omar, som bor i Arabiska öknen. Ture Sventon behöver semester och bestämmer sig för att åka och hälsa på sin vän.

För att kunna besöka herr Omar måste Sventon köpa ett portabelt kylskåp. Annars kan han inte ta med sig semlor till öknen. Han vänder sig till herr Hjortron, kylskåpsingengör. Herr Hjortron har precis konstruerat Nordpolen, ett litet portabelt kylskåp som kan kyla mer varor än man tror eftersom kylskåpet förminskar all mat till minimål. Dessutom spelar det musik från radion när man öppnar det. Precis innan Ture Sventon ska fara till öknen blir kylskåpet med alla "temlorna" stulet. Tjuven sågs kliva på ett flygplan till Kaf i arabiska öknen innan han försvann. Planet rapporteras senare ha kraschat utanför staden Djof i Arabiska öknen. Ture Sventon reser nu med sin flygande matta till sin vän herr Omar som av en tillfällighet bor kring staden Djof. Ture Sventon får av en olyckshändelse även med sig barnen Hjortron.

Ni hör själva, inte så stort mått av igenkänning från vår egen tid och miljö, och en massa märkligheter. Allt man läser låter som rappakalja, med Sventons talfel och ständiga ordvitsar, men det verkar inte störa Malin ett dugg. Flera kvällar frestade jag med att läsa något annat, men hon insisterade på Sventon. Vi har i alla fall lärt oss mycket om degblandare, kameler, pastejbagare och kylskåpsingenjörer. Och som svar på den outtalade frågan med anledning av Ture Sventon i media på sistone: Boken var enligt mig endast något rasistisk och generaliserande; oftast på ett kärleksfullt sätt  och intresserat utforskande av arabisk kultur.

Lite perspektiv bjuds man här.


Vårlängtan

Det är inte bara jag som längtar efter vår! Fast jag går inte så långt som Malin och klär mig i axelbandsklänning! Hon är ju dock lite ljusbrun året om.

Nallekonsertsfin

Klänningen kommer från min nya favvobutik Monsoon (som jag bara besökt en gång, i London) - hade jag vetat hur mycket jag skulle gilla de 3 plaggen jag köpte åt mig själv där, hade jag slösat upp lite mer tid därinne!

Idag hade Malin en annan klänning och gick med på att ha en liten pälsväst över. Men bara axlar är vackrast, tycker hon!

17 veckor och 1571 km kvar

Veckan gav bara 63 km då en elak magsjuka satte stopp för cykling under slutet av veckan. Men idag fick jag ta igen lite av det med en runda med Anna. Blåsigt och kallt, men soligt och trevligt. Särskilt glad är jag att energin återvänt efter helt matta dagar.



Som vanligt, tickern är bara sann idag, eller tills jag cyklat nästa gång, för den uppdateras överallt jag använt den när jag fyller på nya kilometer.

Från och med nu kan det bara bli bättre! Mera sol! Plusgrader! Hav som lockar till bad (ett litet tag dit kanske)... Fika på bänk med näsan mot solen... Och i mars, dubbdäck av = mindre friktion och oljud. Cykla ska ju helst vara närmast ljudlöst.

Dödligt villospår



Trots att Nora Roberts är en av de mest produktiva författarna tror jag inte att jag läst något av henne förut. Men nu fick jag Dödligt villospår som välkomstgåva av Bonniers bokklubb och en tid senare läste jag ett intressant inlägg om Nora Roberts på författaren Kim M. Kimselius blogg och så kom bokklubbens tidning med ett reportage om henne. Jag kände tydligt att tiden var inne! Jag får säga att jag tyckte mycket bättre om den här boken än den jag fick samtidigt, av Ranelid.

Jag hade känt mig lite trög på läsning på sistone och då brukar bästa medicinen vara en lättsmält bladvändare. Fullträff! Riktigt spännande och intressanta personer, men knappast stor litteratur. Men jag är inte snobbig på det viset, vad gäller läsning är jag snarast allätare. Man fick lära sig massor om vilda djur och om att sköta en djurpark och det var mycket kärlek mellan spänningsstunderna. Lite förutsägbar, men väldigt trevligt tidsfördriv. Kapitlen slutade ofta som cliff hangers, t ex efter en av huvudpersonernas många kärleksgräl:

"Regnet avtar. Det ska bli klart väder i morgon. Vi får reda ut saker och ting i morgon. I dagsljus. " Men med dagsljuset kom döden.

Då kan man väl inte precis lägga boken ifrån sig?

An education



Igår såg vi An education tillsammans - min Mor hade påmint oss många gånger att den MÅSTE vi se, och huvudpersonen påminde henne så om Julia. Ja, både och, tyckte jag... men absolut! Så sevärd! Särskilt för oss med tonårsdöttrar som ibland är barn:



(åtminstone på utsidan; kan vara nog så smarta i repliken), ibland nästan vuxnare än en själv:



(åtminstone på utsidan, kan vara nog så barnsliga i känslorna).

Många bra skådespelare, och jag uppskattade kvickheten i replikerna, som så ofta i brittiska filmer. Härliga miljöer! Julia och Kata ville båda åka till sextiotalets England och Paris.

Och för er som inte orkar klicka på länken i början av inlägget (darling Ingrid) så är storyn i korthet:

Brådmogen flicka studerar hårt för att komma in på Oxford, påhejad av föräldrar som tror att det är inträdesbiljetten till att hitta rätt man och därmed få ett lyckligt liv. Flickan stöter ihop med världsvan charmör som visar henne livets goda utan krav på studier. Olyckskorparna kraxar inne i ens huvud hela tiden. Slutet berättar jag inte om!

Förblindad av kärlek

Det finns ingen egobooster som går upp mot att ha barn!

Jag blev magsjuk i natt och har haft feber och frossa hela dagen - tog nu 2 alvedon och känner mig som "ny" (vet att det är övergående) och åt dessutom första maten för dagen - sällan har väl en rostad ostmacka smakat så bra?

Hur som - jag håller mig såklart undan för familjen och Malin som är mycket fysisk av sig tycker att det är jobbigt. Hon har ändå uppvaktat mig med teckningar och annat. Hon får bara stå på tröskeln till sovrummet och när hon hoppade in ändå, sa jag "Men Malin, håll dig utanför så att inte du blir smittad! Du vill väl inte få jätteont i magen och feber?" Hon svarar då "Nej, jag vill ju helst inte bli sjuk, men om jag hade blivit det, kunde vi ju vara det tillsammans!"

Nu till föblindningen: Jag ser verkligen förskräcklig ut med håret i feta stripor, glansiga ögon och blossande kinder - stort behov av ett bad som jag dock sparar tills i morgon. Över pyjamasen har jag en noppig gammal fleecetröja. Malin lägger huvudet på sned och säger ömt: "Mamma, du är FÖR gullig! När du inte vill ha den fleecen, kan jag få den då?"

Moderna Museet

Monogram

Ikväll var det LC och ett guidat besök på Moderna Museet i Malmö stod på agendan. Nyckelordet i föregående mening: guidat!

Utan guide hade man varit än mer förundrad än man ändå var...

Jag såg 60-talsutställningen när den var alldeles nyöppnad för ett år sedan, utan riktig guidning, och det var roligt att nu få lite mer kött på benen. Tydligen är Geten (som egentligen heter Monogram) den verkliga dyrgripen, och vår guide berättade intressant både om den och mycket annat.

Mest gav det mig personligen att guiden presenterade Lena Svedbergs groteska verk Konsumentkvinnan som jag nästan inte mäktade med att titta på sist jag var där.

Hon tipsade också om filmen om Lena Svedberg av vännen Carl Johan de Geer:


En dag full av tjat

Varför blir vissa dagar bara så jobbiga?

Alla tre barnen har ju egentligen full koll på vad som gäller här hemma, eller hur, barn?

Ändå måste man säga ungefär 100 gånger: Sitt kvar på din stol medan vi äter istället för att hoppa upp och ner så att vi får lite matro! och bli emotsagd på Att du lägger dig efter 02 på helgen gör att du är för trött för att gå i skolan och därför kallar jag dagens frånvaro för skolk, och varför måste det verka som att det är för min skull som jag skjutsar till träning typ 4 ggr i veckan när ungen själv inte kan komma till ytterdörren den tiden man bestämt att köra?

Ja, ni räknar själva ut vem som är vem. Jag är trött på att höra min egen röst och tinningarna är ömma av att jag har bitit ihop tänderna för mycket för att inte slänga ur mig värre saker än bara tjat.

Egentligen vill jag bara krama dem, och tur nog har jag hunnit med det också.

Nä, nu ska det minsann bli skönt att krypa ner i sängen! En bättre dag i morgon tack!

The King's Speech - nu sedd!

gå och se!

Ja, den kommer att kamma hem en massa priser och är värd varenda en! Det är nästan så att jag inte tycker att jag behöver se fler filmer i år - jag kan se om den här ett par gånger i stället.

Tack för initiativet, Lotta!

Kängor!

Trots att, eller just för att, jag har jobbat i skoaffär trodde jag att jag stod över att gå och längta efter ett visst par skor... särskilt som det inte var ett par flärdfulla pumps utan ett par underbart varma, goa, vattentäta kängor som hägrade.

My darlings

Såhär gick det till:

När det var som allra kallast och hopplösast och både Julia och Katarina gick i kalla och/eller håliga skor (Kata gick med sina 50-kronors "Uggs" från Primark i London med ett stort hål i sidan), gjorde Peter och jag något som vi tar till när det är bråttom och vi inte orkar med argumentation... vi köpte först ett par kängor i textil (ganska billiga, men varma och vattentäta) som vi tog hem, och hör och häpna tyckte både Julia och Kata att de var OK. Dock passade de inte alls Kata, men Julia fick ner sina fötter i dem. OK, en klar då!

Vi jagade vidare och fann ett par fina och dyra Timberlandkängor på Stadium. De verkade utmärkta, och trots att jag normalt anser att Timberland inte passar till min fot (fast jag har ändå haft flera par av deras kängor - gick att komma över riktigt billigt på skoaffärstiden) satt den här perfekt på mig, så jag tänkte, att funkar de inte för Kata, tar jag dem. Något oväntat gillade Kata dem skarpt (kanske bara för att de varit så dyra - 1300 kr?). Men vissa dagar när jag skulle ut och pulsa i snön och Kata latade sig hemma lånade jag kängorna och blev mer och mer förtjust i dem. Goretex-fodrade och mjuka och sköna; rätt snygga också för att vara grova kängor. Det var bra grepp i sulan och lite fjädring när man gick i dem.

Det dröjde bara någon vecka innan jag insåg att jag ville ha ett par likadana trots priset (mina senaste vinterkängor (svarta klassiska Timberlandkängor) är 15 år gamla så årspriset blir ändå OK!). Så jag började leta i olika Stadiumbutiker, i Timberlandbutiken i Hansa etc, ringde till Stadium, men noll napp. Accepterade mitt öde men tänkte att kanske kanske kommer de tillbaka nästa år.

Så idag, står med Malin på simskolan och får henne att duscha innan det är dags att simma, ringer mobilen i fickan. Peter säger: Du, de där kängorna, de finns på Stadium nu för 700 kr. Ville du ha ett par eller? Om jag ville! Så nu har jag ett alldeles eget par - hoppas att jag inte får anledning att ta på dem i år för nu vill jag ha vår! Återstår bara att märka dem så att inte Kata råkar ta dessa i nyskick!

Så, är löjligt lycklig över något rent materiellt!


18 veckor och 1634 km kvar






Söndag, dags att summera veckans cykling! Det är endast idag som tickern ovan stämmer med verkligheten - jag matar in cyklade km så snart de är cyklade och sen stämmer inte inläggets rubrik med tickern längre, men å andra sidan tror jag mest att det är jag själv som intresserar mig för framfarten.

Denna vecka blev överraskande bra, för jag trodde knappt att jag skulle hinna cykla alls, men jag trixade lite med schemat och tog dessutom en tur trots stormvarningen igår. Men resultatet blev bra särskilt pga Victoria som hade lagt upp planer för en långtur idag. Själv verkar hon lite matt, men jag tror nog att hon hinner komma i finfin form innan dess. Själv känner jag mig pigg och stark och satte t o m  ett nytt hastighetsrekord på den sista biten hem (jag hade råkat radera rekordet från Tjejvättern som jag tror var ca 42 km/h), när jag kom upp i 39,29 km/h i en liten nerförsbacke precis när jag lämnat Vintrie.

Veckan gav 95 km och 44 var under dagens runda. Vi cyklade ca 2½ timme exklusive fikapaus i Västra Hamnen. Kollade för skojs skull upp kaloriförbrukningen som landade på ca 2000 kcal, beroende på min vikt och hastighet. Dock höll vi 18 km/h som snitt och inte 19-22 som i tabellen. Ganska roligt att se vad olika aktiviteter ger...

Finns inga ursäkter längre

Idag ska utebelysningen ner!

passé!

Spanar man lite i rabatterna finns det riktiga kämpar som vill ta plats istället. Kolla bara hur knopparna har borrat sig igenom de skyddande höstlöven:



Men den här uppenbarelsen ska jag försöka bespara er ett tag ännu (live iaf):

blekt värre!

Strumpor på, genast!

The King's Speech

Colin Firth

Härliga tider - ytterligare en biofilm väntar! Jag ska se The King's Speech med Lotta på måndag!

Klicka och se trailern!

http://www.imdb.com/video/imdb/vi806197529/

Ja, jag inser att jag är där igen - högt ställda förväntningar; risk att bli besviken... men hur kan man inte ha höga förväntningar på Colin Firth, Geoffrey Rush och Helena Bonham Carter???

Återkommer alldeles säkert med en recension senare.

Värme

Ikväll var jag med Julia på en inför-lägret-träff för hennes skidresa till Trysil, som arrangeras av några eldsjälar i Pingstkyrkan i Lund.

Nu var det längesen jag deltog i något frikyrkligt, men oj vad det slog mig vilken underbar stämning som rådde! Det var breda leenden, spontana kramar, äkta intresse för nya bekantskaper - det glittrade i ögonen på ett riktigt härligt sätt både hos ledare och ungdomar. Jag förstår verkligen att Julia trivs i denna varma famn!

Många anhöriga har tydligen engagerat sig och bakat piroger och annan lunchmat till de 65 deltagarna (som de kan komma och äta i bussen varje dag om de vill) och på kvällarna lagar de mat tillsammans i församlingshemmet där de bor. Några "gamlingar" följer med och sköter köket och sen är det några som står för undervisning och andra för lovsång.

Jag känner mig nu mycket trygg med att hon ska ha en finfin vecka. 75 cm snö är det just nu, och ca 5 minusgrader, så det är bara att hålla tummarna att vädret håller i sig också.

Lång dags färd mot natt

Nåja, det är faktiskt bara kväll ännu...

Idag, när jag gick från jobbet halv fem, "skojade" jag med en kollega och sa: "Sådärja, dags att gå till det riktiga jobbet." Ha, ha, ha.

Trots att jag fixat med backup på alla möjliga håll blev det lite svettigt.

Farmor hämtade Malin 15.30. På väg därifrån hämtade hon Kata hemma och släppte henne hos frisören. Efter klippningen travade Katarina hem till farmor och farfar.

Jag hämtade barnen där 16.45. Rött ljus i alla tänkbara korsningar. Katarina var missnöjd med sin klippning. Ringde Julia från bilen och bad henne duka och sätta på ugnen.

Lagade mat och såg till att barnen åt upp.

Lämnade Kata på träning 17.45, hade Malin med i bilen, släppte av henne hos mormor.

Körde hem och hämtade Julia och körde med henne till Staffanstorp för utbytesstudentsintervju. Kolsvart ute, regn, dålig avskrift på vägbeskrivningen, utryckningsfordon som prejade ut mig på vägrenen. Julia kompenserade mitt bristfälliga lokalsinne med sin iPhone-gps.

Mormor hämtade Kata 18.50, med Malin i bilen, körde hit med dem och bjöd dem på pannkakor. Hon läste för Malin och lade henne, samt tröstade Kata som fick utbrott över sitt klippta hår.

Hemma med Julia strax innan 21, pratade en kort stund med min mor, såg sedan ett avsnitt av Private Practice. Peter kom också hem från jobbet vid den tiden, han gick sedan och provianterade på Konsum.

Nu, väntar på att tvätten ska gå klart så att denna dag får vara slut, så att jag kan få gå till jobbet och vila upp mig igen.


Jakten på lyckan

I kväll såg jag Jakten på lyckan - ett perfekt halvtimmes program med en perfekt gäst - Mark Levengood. Programmet gav ett bra perspektiv på lycka, och jag gillade särskilt att få se Bengt Brülde från Moraltestet i P3. Intressantast var det han sa om att den viktigaste lyckofaktorn var psyket - viktigare än relationer och omvärldsfaktorer.

Jag gjorde såklart lyckotestet (Ingrid, klicka på länken ovan om du vill göra det) och kom upp i 59%. Jag tycker nog att jag är lite lyckligare än så! Men undrar, skulle man då skatta sig lyckligare än sin omgivning för att få högre poäng? Och jag ska erkänna att jag ju inte klickade i allra högsta poäng på min egen lyckostatus - någon förbättringspotential måste ju finnas!

Det var också kul att se inslaget om skrattyoga, som jag testat med LC. Det var lite absurdt men ändå välgörande!

Hur lyckliga är ni läsare, i procent? Vet ni inte det redan, kan ni ju göra testet!

Matrevolutionen



Den här boken fick jag av Victoria, när den nätt och jämnt hunnit lämna tryckpressarna! Så roligt med en överraskning! Jag hade läst om den innan, och är ju redan frälst - så mycket roligare att äta ägg, bacon, kött, ost än Lätta och minimjölk, och jag mår bättre. Trots allt fett jag äter under de sista två åren har jag inte blivit fetare. Är övertygad att om jag bara hade följt kostråden lite mer noga hade jag blivit smalare (lite smalare har jag faktiskt blivit också, om jag ska vara rättvis). Men nog om mig - till boken!

Tyvärr måste jag säga att jag är lite besviken, i vanlig ordning en följd av högt ställda förväntningar... jag gillar varken tonen eller upplägget. Tidvis är det en nästan vetenskaplig skrift, med mycket referenser till undersökningar och fotnoter på nästan varje sida, men tidvis är Kostdoktorn rabiat på ett helt onödigt vis, som gör att jag tappar förtroendet för honom. Man måste inte förkasta allt som framkommit som inte exakt påvisar ens egen tes. Jag märkte att jag skummade det torftiga och retade mig på det pratiga, men jag hade stor behållning av berättelserna om människor som fått ett nytt liv med LCHF. Intressantast är det att läsa om diabetiker som kan skära ner på mediciner och mår så mycket bättre. Sista avsnittet med handfasta råd är tänkvärda.

Det är en bok som jag är glad att jag fått läsa - jag önskar bara att Andreas Eenfeldt valt ett annat sätt att kommunicera sitt viktiga budskap! Och det gör han förresten också, med den äran, på kostdokton.se.

RSS 2.0