Förnekelse

Att inte erkänna fysiska tillkortakommanden är en gren jag är ganska bra på.

Just nu är jag i toppform vad gäller förnekelse:

  • Att det kliar i ögonen och att jag har en särskild snuva som bara kommer så här års har inget med höga pollenhalter att göra!

  • Att det värker i knäet, jag haltar lätt och får tårar i ögonen när jag sätter mig på huk kommer inte att hindra mig att långcykla i morgon!

  • Att huden stramar i ansiktet kommer inte att bli värre av att jag sitter en stund i solstolen med en god bok!

Nedräkning pågår

Nu har jag äntligen fått fastställt sista arbetsdag (23 juni, torsdagen innan Midsommar) och fram tills dess jobbar jag bara 3 dagar i veckan... Räknade lite snabbt i kalendern och fann att det var endast 20 kontorsdagar kvar på Krangatan. Lite pirrigt men känns väldigt skönt också.

En och annan kommer och beklagar, och det känns ganska fint. Idag fyllde jag i ett formulär som ska gälla som diskussionsunderlag med HR innan avslut. Jag försökte att bara vara ärlig och inte överdriva, men så lät det ändå nästan lite elakt mellan varven. Så, ja, jag är övertygad om att bytet är på tiden.

Nu undrar ni såklart vad jag ska göra de där 2 lediga dagarna i veckan? Helst softa; annars infinna mig på nya jobbet. "Softa" kommer ju att innebära att frosta av frysen, serva barnungar, tvätta i tvättmaskinen och annat skoj... men en och annan solstolsstund siktar jag in mig på!

Sparris och ramslök och massor av vin

I förrgår var det en liten trevlig företagsaktivitet och jag fick komma trots att jag har sagt upp mig, snällt va? Vi skulle laga trerättersgourmetmiddag och sen äta upp den. I själva verket var det 3 rätter bara till förrätt, 2 rätter till efterrätt och så en huvudrätt dessemellan...

Men allra först skålade vi och fick var sin liten sked med hemrökt lax och en ramslöksblomma. Genast såg jag tillfälle att glänsa, då min favvomatskribent Lisa Förare Winbladh brukar hylla denna sällsynta lilla smaksättare som man bara får tag på så här års. Jag har inte "hunnit" följa hennes blogg på ett tag, men tänkte dyka in och kolla inför detta inlägg... kolla hennes rubrik - nästan så att man kunde tro att jag snott den från henne... men så har hon också grönsakslåda från samma leverantör som lagade maten med oss... oj vilken prislapp på evenemanget jag googlade fram! Men allt var verkligen utsökt; mat, dryck, instruktioner!

Eftersom vi var 22 deltagare fick vi dela upp oss och hälften provade vin medan min hälft började i köket. Det var mycket kul! Jag gillade de för mig nya köksredskapen mandolin och en särskild sparrisstrimlare. Jag var mest intresserad av just sparrisen - vi skulle förbereda både vit och grön; chokladmousse som det skulle vara till efterrätt känner jag mig välbekant med och de stora köttstyckena som skulle skäras filéer ur såg lite, hm, just köttiga ut. Ren, tror jag att det var. Wilhelm Pieplow var underhållande och svarade glatt på alla slags frågor. Så roligt med människor som brinner för det de håller på med! För er som känner min chef var det ganska roligt att se honom vispa en liter vispgrädde för hand, väldigt intensivt så att svetten lackade, och så blev den för fast och kunde inte användas till moussen. Sen, när någon annan vispat nästa liter mer lagom fluffig, fick chefen lov att blanda den med den vita smälta chokladen... vad tror ni hände? Den skar sig förstås!

Den föredömliga aktivitetsarrangören Ulla fotade också, men jag vill inte publicera kollegor utan tillstånd (och jag vill inte fråga heller) så jag nöjer mig med att visa maten och mig själv.

Förrätterna nässelsoppa, vit sparris med pilgrimsmussla, väldigt välhyvlad grönsparrissallad med hummer:


Huvudrätten renfilé, potatisros med rotfruktsklick som fyllning, ramslökspuré:


Efterrätten förevigades inte, men det var kokt och marinerad rabarber, färska jordgubbar och vit chokladmousse smaksatt med cognac.

Vinprovning:


Sorgesång


Bildkälla

Utanför fönstret flaxar en koltrast vilset omkring och klagar, och letar efter sina ägg eller möjligen söta små ungar. Hon har nog glömt vad som hände i morse när två skator i maskopi turades om att skrämma bort henne från boet och plundra det. Skatorna satt sedan och torkade av näbbarna som blivit kletiga på sidorna av äggröra medan koltrasten skrek.

Det blir väl till att lyssna på ett par koltrastsånger färre i sommar?




Bild- och ljudkälla

Jag - en vanemänniska?

Alltså, jag tycker egentligen att jag är rätt flexibel och har lite koll, men så plötsligt inser jag hur lite det krävs för att jag ska tappa greppet...

När jag kör bil till jobbet har jag alltid handväska. När jag cyklar till jobbet har jag alltid med mig ett ombyte jobbkläder i en viss välanvänd väska. Hittills har jag aldrig, peppar peppar, missat något klädesplagg utom skärpet någon gång, så den där packningen av jobbkläder går på automatik. Igår cyklade jag, och så på kvällen var det en jobbaktivitet dit jag inte ville släpa ombytesväskan; avsåg ändå inte att byta om innan hemgång. Så långt, allt väl.

Så i morse skulle jag cykla till jobbet igen, och ombytesväskan stod ju på kontoret. Ingen fara, jag packade ombytet i en påse och tog med handväskan med plånbok, nycklar, mobil och det där. Under dagen hade jag framme handväskan (ur skåpet bakom min rygg) och tog fram ett USB-minne. När dagen var slut, bytte jag som alltid om till träningskläder och noterade såklart att träningsväskan var lite extra full av dagens jobbkläder och gårdagens träningskläder. Mobilen hade jag i fickan och nycklarna låg framme sen jag hade låst cykeln i morse.

Ja, ni fattar själva, jag hann cykla till Kronprinsen innan jag kom på att handväskan och plånboken låg kvar i skåpet... och jag som ska vara ledig i morgon = göra ärenden, spendera pengar och legitimera mig på paketutlämningsstället. Morr! Det blir väl inte bättre än att jag får ett litet cykelträningspass till jobbet på min lediga dag?

Så nu har jag varit på Konsum och handlat på Peters kort medan han hade skjutsningen till Kirseberg.

Planen för kvällen var att referera den där jobbaktiviteten men bilderna i värsta Ingrid-style (bilder på mat alltså) ligger på det där USB-minnet i handväskan. Kanske i morgon...

7 veckor och 516 km kvar



Jag glömde visst att det var söndag och kilometerrapporteringsdag igår, men det går fint idag också!

Nu verkar varje vecka bli rekordvecka! Fast jag tror knappt att jag toppar förra veckans 145 km under innevarande vecka.

I helgen blev det mer promenad än cykling, och idag har jag tagit det rätt lugnt... eller, nu skojade jag visst lite, innan 10 hade jag och Peter hämtat ett lass sjöstensplattor till det ändlösa projektet på tomten. Det kan man kalla träning!

Påsk på Österlen

Några av favoritkompisarna var på plats i sommarstugan på Österlen och vi blev ditbjudna på påskafton med övernattning. Det gick inte att få med sig tonårstjejerna så de fick klara sig hemma själva. Färden gick genom underbara miljöer med spirande grönt och mattor av vitsippor.



Vi var bjudna till elvafika, och jag tänkte i min enfald en kopp kaffe och kanske en småkaka, men fram dukades sill, ägg, flera sorters bröd, pålägg, och efter det kaffe och vetelängder... som vanligt är temat "stoppa vännerna fulla med mat" i detta sällskap.

Men sen gick vi faktiskt en ordentlig promenad till Stenshuvud, och det där uppförsklivandet påminde mig och mina trötta lårmuskler om de 66 cyklade kilometrarna dagen innan... Malin och den något halvår äldre O travade på i en beundransvärd takt, och de vek inte från varandras sida på hela tiden. Malin som brås på sin mor kastade längtansfulla blickar mot det glittrande havet.


Väl tillbaka vid stugan några timmar senare satt vi och slappade i solen och gick loss på öl och vin innan vi lagade lite mat tillsammans - det mesta var förstås föredömligt förberett men någon liten potatis fick man skala.

Vi satt till bords ganska länge och åt och drack och åt och drack - ungarna pep upp och såg en ganska dålig Indiana Jones-film och sen tog nog all frisk luft eller något annat musten ur oss för det blev tidig sänggång - min äkta hälft gick visst i däck på soffan redan innan disken var nerplockad i maskinen...

Men idag var det en ny dag. Så fort Malin slog upp ögonen sa hon: Får jag bada idag? och då var det inte badkaret hon avsåg. Promenaden gick just till stranden helt nära Knäbäckshusen. I vinter har massor av stora stenar spolats upp.


Needless to say blev det blött om byxorna för alla tre barnen. Själv traskade jag barfota lite i strandkanten och jag var förvånad att det inte klirrade av isbitar i vattnet, så kallt som det var.

Vägen hem gick genom gulliga byn vid Knäbäckshusen, med sina fina halmtak.


När vi körde från Österlen lite efter lunchtid visade biltermometern på 13 grader; inne i Malmö en timme senare 21! Visst tror man att inte bara våren, utan även sommaren, har kommit?

Dåliga vibbar

Peter skulle på hockeyfest i kväll... jag uppfattade det som ett gäng sportiga killar som skulle träffas över ett par öl. Vi brukar hjälpas åt att skjutsa varann när en av oss ska bort och ärligt talat ligger Peter lite på plus där, så självklart ställde jag upp på att köra honom och en vän dit de skulle.

Vi körde in i lite ruffiga stadsdelar, vidare in i ett industriområde, man såg coola killar och stora hundar, höga grindar och taggtråd, jag tyckte att folk glodde lite efter oss, nu visar det sig att hockeyfesten ska vara i en lokal som tillhör en MC-klubb där en av killarna ingår eller känner någon...

Behöver jag säga att Peter i sina nypustade skor och rutiga kavaj verkade lite malplacerad? Men å andra sidan, han har helt enkelt inga skinnbrallor eller svarta t-shirts med dödskalletryck, så han hade kanske inte så mycket att välja på. Peter gissade att det inte precis skulle gå att beställa årgångsvin i baren (som om han hade kunnat någon bra årgång).

Så, ska man komma till ro och somna innan maken är hemma? Och vem tror ni får placera sig bakom ratten i morgon när vi ska till Österlen?

Långfredagslångcykling

Idag gick cykelfärden till Skanör och målet var Aldos på Mellangatan. Sällskapet: Victoria och Anna, mina trogna cykelkompisar.


Vi kom fram lite för tidigt, tjugo i elva, och fick vänta en stund innan det gick att få en riktigt god Latte och grillad surdegsmacka.

Som sig bör, i Skanörsidyllen, fick man se flera cabbar, en grotesk stadsjeepsporsche, en löjligt liten hund och en man i slitna gåsatofflor.

Jag ska nog inte försöka låta som ett föredöme för god smak, då jag själv visade mig i helt kroppsnära röda korta cykelbyxor och omatchande turkos cykeltröja. Det är ingen slump att det inte finns på bild. Men jag kom på att kläderna faktiskt matchade min cykel och då kände jag mig genast bättre. I belöning fick jag ett svagt streck mitt på låret där kritvitt möter ljusbeige.

På vägen hem lockade och pockade havet på mig genom att glittra och fresta... men jag står emot ännu några veckor. Det blev 66 km i nästan ingen vind och sol. Ljuvligt!


Nu är det altanen som lockar och pockar... och det är nog bara att ge efter!

Lugn och ro igen

Så, jag slapp bli Idol-mamma trots allt! Julia var tillbaka i Lund idag och blev avsnoppad av Alexander Bard med flera. Hon verkade inte värst förkrossad, samma öde mötte hennes kompis som också gick vidare i första uttagningen. Jag tycker att det var fantastiskt att hon passerade första nålsögat, och lite spännande var det en kort stund.

Tillbaka till altanen och Halv gul sol, som är så mycket bättre den här gången! Bra att jag gav den ett andra försök, påhejad av Li och andra.

Påsklov

Sådär, nu har jag gått på Påsklov! Jag har mest lösa planer, lite cykling förstås, inga hembjudningar men själva ska vi gå bort nästan varje kväll - lyxigt! en tur med övernattning på Österlen hägrar också.

Jag låter min egen lilla påskhare säga Glad Påsk!



8 veckor och 661 km kvar

Undrar om jag kanske inte är på rekordvecka nu? 127 km! Det var lite otippat eftersom jag bara har cyklat till jobbet 2 gånger, men jag har verkligen försökt cykla ärenden och så har det blivit rejäl cykling både lördag och söndag.



Det som inte hände under de dryga 4 milen ToR Torup med Anna och Victoria igår, fick istället ske idag, 26 km Malmö runt med Peter idag - att jag nådde slutet av energireserverna. Men det känns skönt att trampa på för fullt någon gång, och att cykla och småprata och fika andra gånger. Peter meddelar att han är glad att han kan bidra med något. Det var nog lite blåsigare idag, så på ditvägen (fram till Husie) hade vi mest medvind och snittade 25 km/t, sen kom vi genom Bulltofta rekreationsområde (grusvägar), förbi Burlövs golfbana (jordstigar) och sen tillbaka via Kungsgatan i motvind, och tappade lite tempo. Det slutade på 22,8 km/t.

Vi passade på att ta turen medan Malin var på simskola (vi turas om att köra med en annan familj) så vi hann inte mer än precis den här turen men då var det också lagom att ge järnet.

En Idol i familjen?

Efter min lilla fest i fredags kom Julia hem strax efter att gästerna gått (vid midnatt eller så) och meddelade att hon skulle upp tidigt nästa morgon för att åka till Lund med ett kompisgäng och söka till Idol.

Under sina första 15 år utmärkte sig Julia knappast som någon sångfågel - det var helt enkelt inte något intresse hon hade. Blockflöjten gillade hon inte och hon har inte gått på någon annan musikundervisning. För något år sedan började hon dock klinka lite på pianot och om ingen annan var hemma, sjöng hon lite också. För något halvår sen sjöng hon med ett gäng i skolan på Bladins Aid - en kör som uppträder för att samla in pengar för att genom upplysning minska spridningen av aids i Afrika. På sistone har hon spexsjungit en hel del i skolan, t ex rappat fram någon redovisning etc.

Julia har en lite speciell sångröst, precis som jag kan hon sjunga mycket starkt och ta extremt låga toner (jag, som har sjungit mycket i kör, har ibland stöttat i killstämman), men hon är absolut inte skolad.

Nåväl, Julia och kumpanerna, tre som skulle söka och tre stöttare, kom till AF-borgen vid 8 på morgonen. De blev insläppta vid 15 (och då hade Julia ännu inte ätit något) och sen var det lite formalia och annat innan de fick visa vad de gick för. De som inte skulle sjunga gick och skaffade mackor men Julia hann inte äta sin förrän det blev hennes tur. Hon lär ha sjungit med sin normala röst, och inte med mansrösten.

Efter sången frågade de om hon sjungit innan och hon sa "Lite i skolan och på läger och sådär". De konstaterade även att hon inte verkade värst nervös, och det höll Julia med om. "Så nu tycker vi att du ska få prova att sjunga för den riktiga juryn - ge 100% då!".

Så nu tillhör hon de hundra lyckliga (av 2500 sökande igår) som ska tillbaka på onsdag och sjunga för riktiga juryn. efter det tror jag att 10-20 st går vidare till något slags deltävlingar.

Behöver jag nämna att jag är sjukt ointresserad av Idol? Den enda gången jag roades av det var när Amanda Jenssen var med. Och tror ni att jag hoppas att Julia åker ut på onsdag? (som ett intressant sidospår får jag veta allt om Idoluttagningen genom att lyssna till Ajvides Lilla Stjärna)

Bubbel & sushi

julias bild
Julia bidrar med sushi-foton

Fantastiskt nog blev vi hela 10 stycken för att fira mitt nya jobb, trots att det bara var några enstaka dagars varsel! Imponerad av mina kompisar!

Även imponerad av presentskörden de medförde! Kändes som att fylla 50 eller nåt. Champagne, blommor, hemsydda tygservetter, Mumin-burkar med te&kaffe, choklad, en bok med IQ-utmaningar mm - det är inte utan att jag märker att mina vänner vet vad jag gillar!




Efter att ha slukat nästan alla 100 sushibitarna och en försvarlig mängd passande dryck blev det lite Buzz på PS2. Vet inte när jag spelade på den sist... men varje gång jag gör det, tycker jag ändå att det är rätt kul! Jobbigt att inte vinna dock, helst som motspelarna inte heller var några ess, varken på Hollywood eller halvgammal pop.

En trevlig detalj var att typ halva skaran verkade söka nytt jobb, så det finns chans till flera sådana här sammankomster snart! Ser fram emot det!



Tack snälla alla som kom, och tack för alla lyckönskningar i förra inlägget!

Om jag inte sa det innan, så har jag varit drygt 10 år hos min nuvarande arbetsgivare, så det är ändå ett stort steg att bryta upp och gå vidare...

Hot or not?

Nu skriver jag ett inlägg långt i förväg... för det är så spännande just nu när det händer, men jag kan inte dela med mig förrän dramatiken är över... För er utanför är det ju lika roligt i efterhand, även om jag gärna hade haft era heja-rop. Nu är det mest Victorias coachning som hörts, för hon har följt nästan varje steg... Det är väl inte bara att jag velat vara "hemlig" om det, utan också att jag velat slippa redovisa nederlag.

Som flera vet, har jag varit sugen på ett nytt jobb länge. Jag har sökt några stycken, fast egentligen mest jobbat på kontakter för att få jobba någonstans där jag tror att jag skulle trivas. Påfallande ofta har jag fått komma på intervju och ibland har det varit riktigt nära.

Besvikelsen över nej efter nej tar på krafterna och på egot, så under en period efter jul tog jag det rätt lugnt och sökte inget, men så i en helgtidning i februari dök det upp ett intressant jobb på en Trevlig Konsultfirma (hädanefter kallad TK) i centrala Lund. Samma kväll scannade jag internet lite snabbt och fann ytterligare en lockande annons på ett Coolt Företag (CF) på Ideon. In med båda ansökningarna!

TK-jobbet var via en rekryterare, och hon hördes av ganska snabbt och vi träffades. Allt kändes bra, men uppdragsgivaren skulle ha sportlov några veckor så nästa träff, men kontorschefen och ägaren, planerades flera veckor senare. Lagom som vi hade bokat, hörde CF av sig och ville boka in mig för intervju, om 4 veckor! Jaja, tänkte jag, kul att vara påtänkt och vem vet?

Nu har jag då träffat TK, och efter det gjort ett personlighetstest hos rekryteraren. Jag kom bra överens med kontorschefen och ägaren och stället kändes mysigt och familjärt. Testet kändes galet att göra - så svåra frågor som liknade varann och det kändes som att jag motsade mig själv. Jag fick följa upp med rekryteraren några dagar senare och fick toppenfina resultat! Stoltast var jag över sista bedömningen - konsekventa svar - där jag fick maxpoäng och det är visst lite ovanligt. Hon gick igenom detta med TK, som ringde tillbaka idag och vill träffa mig och gå igenom alltihop lite mer konkret och kanske rentav spotta fram ett erbjudande, på fredag (i skrivande stund är det tisdag). Så långt allt väl!

Igår kom den avlägsna dagen då jag ändå skulle besöka CF, och efter diverse felkörningar på Ideon, trasiga parkeringsautomater, felaktiga vägval i labyrinterna upp till kontoret, fick jag så träffa HR + en verksamhetsansvarig för teknisk dokumentation. Företaget växer så det knakar, det känns jättespännande och de verkade ändå väldigt genuina och lever sina kärnvärden. Jag blev kär direkt! Men jag kände ändå, att det är en lång väg kvar, via andra-intervju, referenstagningar etc. Så jag tänkte att förmodligen hinner jag bli klar på TK innan det blir aktuellt med nästa steg.

Så döm om min förvåning när jag står i matkön idag, mindre än 24 timmar efter intervjun, och CF ringer. De ville "bara" säga att de var jätteintresserade av mig och om jag kunde klara en andra intervju på fredag hade det varit toppen. Såklart att jag ska dit! Det pirrar nu i magen och handflatorna är fuktiga. På ett sätt bra att ha dem på samma dag, men vad ska jag hitta på för att ta ledigt ytterligare en fredag? Givetvis blir den ena kl 9 och den andra på eftermiddagen. Och hur ska jag göra om TK kommer med ett erbjudande?

Just för dagen känner jag mig alltså ganska hot. Trevlig känsla!

Update, precis 10 dagar senare...

Jag blev erbjuden bägge jobben och, yes, det var en egobooster!

Ni som var här i kväll (det är en annan egobooster, att 10/12 kära vänner dyker upp och firar trots den korta varseln!) vet att valet föll på CF. Jag känner mig så glad och lugn med beslutet även om jag inser att det kommer att innebära utmaningar. Vadå "även om" - det är ju det jag längtar efter!

CF ringde mig i måndags och gav mig ett juste erbjudande. Vi kom överens att jag skulle skriva på på eftermiddagen. Jag ringde TK och tackade så mycket för deras fina erbjudande men sa att jag ändå bestämt mig för det andra. Det var inga sura miner men en ton av besvikelse (förstår jag ju!). Hade de bara varit en vecka snabbare i sina processer, hade jag avbokat CF. Dagen på jobbet var lite pirrig och jag ville bara köra och skriva på. Till sist blev det 15.30, och jag kompade ut. Det var många papper att läsa och skriva på (amerikansk huvudägare), men när jag närmade mig Malmö igen, lyfte jag luren till Chefen, som var kvar på jobbet, och tog emot mig. Vi hade ett bra samtal och förstår varandra bra, så det kändes också OK.

För att inte bli uppfångad i företagens sökningar och liknande undviker jag att nämna deras namn... men är det någon som vill veta, så bara hör till, så meddelar jag på annat sätt.

Kvällen får jag berätta lite mer om sen. Julia och Kata fotade maten... såhär fint ser det ut på Katas blogg.

Mattetävling

Ni vet alla att jag inte kan motstå en tävling... och jag har utarbetat en särskild strategi - jag tävlar helst när det antingen är begränsat med deltagare (som Skånemejeriers fina Vallåsendagar där typ 50 familjer vinner en skidkväll inkl allt + matlåda - har vi vunnit minst 2 ggr - ett begränsat upptagningsområde till rätt många vinster) eller om det krävs något lite extra för att vinna.

När nu Boktipset la ut en tävling med mattefrågor tänkte jag att chanserna måste vara goda - av alla dem som hänger där är nog endast en bråkdel intresserade av matte. Självklart tog jag Julia till hjälp som suckade och sa att det var jätteenkelt. Fast hon tycker egentligen bäst om mattetal där det bara är siffror och bokstäver och inte en massa text. Jag föredrar absolut läsetal, iaf när texten är kul som nedan! Vad säger ni?

1. Full och kåt kan du tänka dig att ligga med 95% av det motsatta könet. I nyktert tillstånd är motsvarande siffra 5%. Hur många kan du supa snygga i ett rum med 60 personer av det motsatta könet?

1. 54 personer
X. 52 personer
2. 60 personer

2. Rille tjuvfiskar 65 kräftor i Strömmen. Några av dessa kräftor går att sälja svart till krogen för 5 buck styck, resten är så pajjade av föroreningarna att man måste tossa dem. Han kan sälja 7 fler än han måste slänga. Hur mycket tjänar Rille på sin hobby?

1.150 kronor.
X.180 kronor.
2. Ingenting.

3. Tommy trippar på tre Batman och tror att han är Spindelmannen. Han skjuter ut spindelväv mot huset mittemot och hoppar från balkongen. Marken är nio meter ner och självklart finns där ingen spindelväv i Tommys handleder. Tommy slår i asfalten tre meter ut från balkongräcket. Hur många meter sträcker sig Tommys superhjältekarriär (förutsatt att han faller i en rät linje)?

1. 4,5 meter
X. 9,5 meter
2. 18 meter

4. Ge oss ditt bästa boktips till en skoltrött 15-åring med en motivation till varför han/hon ska läsa just denna.


Hm, ja, skulle kanske påpeka att de tävlande varnades för att de kunde ta anstöt. Frågorna kommer ur en av vinstböckerna - Östberga Komvux - brutalmatte för vuxna.

Jag rekommenderade Primtalens Ensamhet av Paolo Giardano "för det blir så uppenbart att alla är lika vilsna och lika coola i sin vilsenhet". De andra svaren får ni när ni tappert gissat i kommentarfältet!

Jo, visst vann jag! Förutom matteboken ska jag få "Blodets meridian" av Cormac Mc, "Norrlands svårmod" av Therese Söderlind och "Konsten att vara otrogen på Facebook" av Gunilla Bergensten, alla i pocket. Jag har ju redan innan berättat att jag är inne i ett jädrans bra stim just nu.

Förresten har jag vunnit en gång innan på Boktipset. Mer sånt!

Flickan med glasfötter


Min favoritbokbloggare, Boktokig, uppmärksammade mig på debutanten Ali Shaw och hennes bok Flickan med glasfötter.

Oj vad bra!

Den olyckliga kärleken sprider sig över generationerna och hela storyn är mystisk och väcker min nyfikenhet. Ni som läser boken kommer aldrig att se på glas på samma sätt!

Adlibris beskrivning är så bra att jag plankar den rakt av:

Säregna saker händer på öarna i den avlägsna och snökalla skärgård som heter St. Haudas Land. Egendomliga bevingade varelser fladdrar förbi i de frusna myrmarkerna. Albinovita djur gömmer sig i de snöhöljda skogarna. Maneter lyser i havets djup. Och Ida MacLaird är sakta på väg att förvandlas till glas ... Det började i fötterna och förändringen sprider sig obönhörligt uppåt. Nu återvänder hon till St. Haudas Land, där hon tror att orsaken till förglasningen finns, i den fåfänga förhoppningen att hitta den enda människa som kanske skulle kunna hjälpa henne ...

Midas Crook är en ung enstöring som har bott på dessa öar i hela sitt liv. När han träffar Ida är det någonting hos hennes sorgsna, trotsiga sinne som tränger igenom de försvarsmurar han byggt kring sina känslor. Samtidigt

som Midas hjälper Ida att förlika sig med det som drabbat henne löser hon långsamt upp hans inre knutar och de båda ungdomarna förälskar sig i varandra ...

De är i skriande behov av tid och tiden rinner bort så snabbt. Kommer de att kunna stoppa glaset från att sprida sig? Flickan med glasfötter är en bländande fantasirik och fängslande debutroman, en berättelse om kärlek att bevara i minnet.

Pressröster om Flickan med glasfötter: 

"Ali har skrivit en sällsynt orkidé till bok, vacker och säregen och utsökt sorgsen."

- Patrick Ness

"Shaw har arbetat i den stora europeiska sagotraditionen och skapat ett sinnrikt verk, så skickligt konstruerat att det trotsar den enkla etiketten 'udda'. En magisk fabel om undergång och avsked."

- The Guardian

"Texten i Shaws roman, en kärlekshistoria och sorgesång,
flödar elegant och är underbart drömlik, med de farofyllda öarna i samklang med karaktärernas mörka förflutna." 

- Publishers Weekly


Och till Lis, och jag hoppas min egen glädje, ska jag nu ge En halv gul sol en andra chans! Jag fick visst se Flickan med glasfötter som ett välgörande undantag till tegelstenarna... 682 sidor Afrika väntar.


Åhörardag

Idag var jag med i Malins skola; det var inte precis århörardag men man var välkommen att delta en dag under april.

Som alltid är jag djupt imponerad av lärarna som styr upp 25 elever (i det här fallet 6-åringar). Själv blir jag ju galen av 3 som vill olika saker.

De jobbade med bokstäver och ord, lite räkning, påskpyssel och spel och lekar. Långa stunder var det fritt vad de ville göra och de var i regel väldigt flitiga.

Sina egna barn ser man ju varenda dag och det är klart att mammahjärtat klappar för dem och man tycker att de är de finaste av alla. Men i hela skocken ungar, jag lånar nu ett uttryck av Kata, Shit pommes frites vad söta de är! Gluggar mitt fram i munnen, små smala halsar som balanserar stora huvuden, stora ögon, små mjuka händer... och en underbar nyfiken och öppen attityd. Plötsligt hade jag en liten tjej på vardera knäet som frågade mig om allt mellan himmel och jord (till Malins stora missnöje).

Till sist fick jag vara med i matsalen - glina åt inte förrän framåt 13, undra på att de var blodsockerlåga! Det var fiskburgare (goda) och en jättefin salladsbuffé.

Tyvärr öste regnet ner så efter maten när det skulle vara utelek, smet jag hem och Malin hängde med.

Det var en väldigt trevlig dag och jag ska nog spinna vidare på morgonens lediga-mamman-tema, då jag serverade bake off-bullar och baka något gott; tillika gluten- och chokladfritt, gärna kolhydratfattigt. Svår kombo.

Hoppsan



Man glömmer visst att den där första solen tar... önskar att man hade sett något liknande på de vitblåa underbenen!

9 veckor och 788 km kvar

Nu drar det minsann ihop sig och det är precis 2 månader kvar till Tjejvättern. Jag ser nästan barnsligt mycket fram emot det!

Veckan har bjudit på lite mindre cykling än jag hade önskat, och likadant blir det nästa vecka, men än så länge är jag inte rädd att mitt mål om 2000 km innan Tjejvättern ska äventyras.



Idag, riktigt skönt uteväder! Mest suttit på bänken i trädgården och läst, ätit lunch, sörplat på en smoothie medan Malin lekt med kompisar här och hemma hos kompisarna. Nu kom jag från simskolan och Peter har tänt på grillen.

Fira våren

Nu är det den där ljuvliga tiden, när man bara vill vara mer och mer utomhus...

Igår när vi hade middagsgäster bestämde vi oss för att ta fördrinken utomhus. Solen stod lågt men frestade oss att stå där i bara armar. Det vita vinet höll sig väl kylt, vill jag lova.

Som tilltugg hade vi melon och parma:



För att slå an tonen till vårig middag hade jag dukat med rosa och vitt. Det matchade perfekt med de 50 (!!!) lila tulpanerna som Gunilla hade med sig. Jag älskar tulpaner men har aldrig haft 50 i en och samma vas förut. Lite svårt att hitta vas, faktiskt.

Ännu vackrare i verkligheten

Till huvudrätt hade jag gjort en smart rätt som blev klar i ugnen - först lite grönsaker som bakades i ugnen, och sen på slutet, in med laxbitar med fetaostkräm. Jättegott!!

Endast desserten blev förevigad, dock. Båda recepten från ica.se (klicka på länkarna Ingrid om du vill se recepten)

Vit chokladpannacotta med limemarinerade bär

Bönhörd?

Alltså, jag har flyt nu, på flera plan. Det är najs. Ja, ja, jag vet, nu är jag där och tigger om en fet smäll eller att bli överkörd av bussen eller något annat. Och då säger jag, all right, men jag tänker faktiskt njuta så länge det flyter! Jag har aldrig varit sån som är rädd att ta ut saker i förskott, t ex när jag väntade barn, tyckte vissa att man inte skulle handla babygrejor, om något skulle hända. I efterhand (och nu gick förstås allting bra!) önskar jag att jag hade handlat mer grejor när jag gick omkring med en stor mage, då jag verkligen njöt av att kika på små söta kläder. När babyn väl kommit, hade man inte så stor tid att njuta av shopping, man hade en barnvagn i släptåg, läckande bröst och allt det där. Nej, nej, koppla av, här blir det inga fler barn gjorda, jag ville bara dra en parallell.

Dagens första glädjeämne, då, vädret!

Igår blåste det galen storm, såg ut såhär:

(foto Sydsvenskan)

Idag, när jag ska ut och cykla, ska det bli fint väder, och i morgon, när jag är ledig:


Lägg även märke till tristvädret i veckan som kommer, när få människor har tid att njuta av det!

Trevlig lördag allihop! Återkommer garanterat med fler flytrapporter eller käftsmällar. Den som lever får se.

Trög, eller?

När jag skaffade nya datorn bestämde jag mig direkt för att lära mig att göra allt på Mac-vis. Nu är ju Macen så mycket trevligare och mer intuitiv, så det var inget jättedjärvt beslut.

Jag får ändå erkänna att jag t ex letar med cursorn nere till vänster när jag ska stänga av datorn, och tittar nere till höger när jag ska se vad klockan är, men undan för undan lär jag mig att komma rätt utan att tveka.

Nertill på skärmen finns alla program, och där har jag bara använt en bråkdel: Mail, Safari, Finder (utforskaren), Dashboard, iPhoto och adressboken. Jag har ju sett både iMovie, Photo Booth, iCal och GarageBand men inte hunnit lära känna dem. I mitt huvud var iCal kalkylatorn, fast den har jag ju i Dashboard...

Hur som, igår var jag på möte och tittade över axeln på kollegan som med sina mastodontfingrar försökte skriva något i sin kalender i sin iPhone, och då såg jag att han klickade på iCal för att öppna kalendern (såklart, hur trög är jag?). Lite disträ tänkte jag, undrar varför det står en 7:a på hans kalender; på min stod det väl en 3:a? Jag hör hur ni skrattar... Samma Karin som försökt få fram datumet bredvid klockan på skärmen, "det måste väl vara en tidsformatinställning?" fattade för en kvart sen att dagens datum går att avläsa på iCal-ikonen (är liksom mer van vid Windows statiska ikoner).


Idag är det minsann den 8 april, de ser man alldeles tydligt! Och dagen firas med en ny kategori här på bloggen. Jag har typ 100 inlägg i huvudet på det ämnet redan, men ska inte trötta er (just nu).

Halv storm i all ära...

... men nu deklarerar jag att det är vår!


Forsytsian spricker snart ut!


De botaniska tulpanerna blommar!


Jag har planterat primulor i lilla lådan utanför Malins fönster!

Postpaket


Visst är det härligt när saker man beställt kommer till postombudet?
Ni ser lång väg att jag blir full av längtan... efter tider som nog kommer alldeles snart...

Jag har i långa tider spanat efter muggar i melamin för de är så bra att ha med på picnic. Trevligare än plast; tåligare och lättare än porslin. Så när jag såg att Mona rekommenderade och ordnade fram rabatt hos Syster Lycklig, slog jag till. Jag kompletterade förstås med tallrikar och skålar också. Förutom leveransen fick man ett fint och personligen undertecknat brev med tack för att man handlat. Jag är mer än nöjd! Är det minsta lilla ni behöver så kika in och glöm inte att använda Monas fina rabattkod!

Jag vågade dock inte scanna hela sajten för jag kände hundralapparna rassla.



Sugen på picnic, någon?

Just det, i bakgrunden på första bilden ser ni vad som fanns i det andra postpaketet... kapslar till Nespressomaskinen... också det något man kan längta efter!

Måndag så att det stänker om det...

I morse var oddsen inte särskilt höga för en bra dag... allt strulade:

Katarinas mobil var död och vårt avancerade körschema till konståkningen bygger på att ungarna kan messa varandra. Fint nog hittades en av mina gamla mobiler i lådan, gick att ladda upp och stoppa in Katas kort. Och fint nog kunde hon sin pinkod på andra försöket.

Själv hade jag klätt mig lite snyggt för något viktigt möte, på med jackan och schalen, insåg att jag inte rundat sminkhörnan. Det fick tvunget göras. In igen och kasta på sminket, kajalen var slut och rev mig på ögat.

Iväg, lite sent till jobbet. Kom på att jag lovat Mor att fota något åt henne efter jobbet, tvekade en stund men vände sen bilen och hämtade kameran.

Kom till jobbet... hade varit ledig i fredags. Minst 5 AKUTA mejl väntade på mig, som jag borde ha fixat innan helgen. Och felet var att frågorna som ställdes hade kunnat besvaras om de som frågade bara hade koll på våra system. Slutade med att jag läxade upp chefen för att jag själv sitter på för mycket egen kunskap. Nä jag läxade inte upp - han är alldeles för snäll för att jag skulle göra så, men jag uppmärksammade honom på det iaf.

Men sen vände det... fick god thaisoppa till lunch... hade 2 lyckade möten... solen tittade fram... nåt bra telefonsamtal... så nu känns det som en juste start på veckan trots allt. Julia stannade kvar i köket efter maten och pratade en lång stund med mig. Hon har varit lite svårsnackad på sistone, eller om vi bara är lite på kollisionskurs som det ska vara i tonåren. Fortsättning följer om allt möjligt!

Porslinsblomma


Jag vet med mig att jag bloggat om den här fantastiska blomman tidigare, men nu blommar den igen och Kata bloggar om den (och om mig, gissar att det där på slutet ändå är en komplimang?) också. Utan att fråga har jag kopierat bilden!

Kan man se sig mätt? Det är så fantastiskt med de sammetsliknande stjärnorna, den hårda mitten och en droppe honung från varje blomma.

10 veckor och 874 km kvar

Glad och nöjd med 117 cyklade km den här veckan! Repris på Bokskogen från veckan innan, inte fullt så skönt men väldigt härligt att känna att orken finns. Målet med 2000 km innan Tjejvättern känns klart rimligt, men sen räcker det att man blir sjuk en vecka, att man måste ta bilen av en eller annan anledning, så kommer man back, så inte läge att ta ut något i förskott.


Tapperhetsmedalj...

... tilldelas härmed vårens (för mig) första tussilago:


Siktades alldeles nära Torup, dit dagens cykeltur bar.

De här, däremot, lämnar en del övrigt att önska:


Ser fram emot att få se dem kläs i sirligt ljusgrönt, och sen lite senare frodigt mörkgrönt!

LinkedIn på skämthumör

Jag har varit måttligt drabbad av aprilskämt idag, men fnissade till när jag öppnade LinkedIn...


Förresten, efter att ha varit på LinkedIn några veckor börjar jag förstå hur lätt det skulle vara att fastna på FaceBook i timmar. Vidhåller alltså:


Magnet från Designtorget, tipsat av Kata.

Inte roligare än man gör sig...


Alla tre barnen har troppat av till sina olika aktiviteter (Malin var förstås mest otippad) och ingen av dem tänker äta hemma. Maten är dock klar sedan ett bra tag tillbaka och står i ugnen. Peter jobbar över.

Nåja, själv är bäste dräng och minsann lyckades jag köpa något fetaostspäckat bröd på Özen allfrukt dit jag styrde kosan idag, på min lediga dag, jag som normalt inte äter bröd... och den som lovat köpa hem en ny bag in box har visst glömt. Tur man har några finflaskor för speciella tillfällen... typ en fredag kväll mol allena.

Nej förresten, jag är ju inte ensam! Jag har ju Darling troget vid min sida. Och magasinet Galore som skymtar på bilden och en Amelia som jag fick av Mor.

Första april

Mest känd är ju dagen i egenskap av stora lurdagen - så se upp idag!


Men en annan sak som händer 1 april är tilldelningen av nya semesterdagar. Toppen! Hur ska man fira det, om inte genom att ta semester? Sagt och gjort!


De där fina soliga helgerna, fyllda av cykling, trädgårdspyssel och solstolssittande, gör att andra uppgifter blir lite eftersatta. Så jag tar ledigt idag, och ska bl a hinna med att slinga håret (bara försiktig slingning den här gången; inte blondering som det blev för ett halvår sen - ser fortfarande lite galet ut), storhandla mat (inte helt säkert att det hinns med), storhandla kemtekniskt (besparingsiver - inser att närliggande Konsum inte alltid erbjuder lägsta pris på schampoo, tvättmedel etc. Planerar ett besök på Överskottsbolaget. Då kan man ta Özen Allfrukt samtidigt). När Kata kommer från skolan ska vi ta en liten shoppingtur, helst på tu man hand, om det låter sig göras. Jag står för vissa inköp, t ex underkläder, men Katarina är riktigt stadd i kassa efter att ha sålt kläder på Tradera (gissa vem som gjorde mesta jobbet ? men hon fick in 500 kr iaf), suttit barnvakt samt fått ett litet shoppingbidrag av sin mormor.

RSS 2.0