Adventstid, välkommen!

Vi inledde förstås adventstiden med att tända första ljuset i söndags. Det var vackra hemstöpta ljus som min moster och kusiner gjort. Inga ljus brinner så vackert som dem!

Det jag älskar allra mest med adventstiden är Lucia - jag är nästan lite besatt av just Lucia - musiken, stämningen, Luciatåg, lussekatterna och min egen samling gamla lucior, tärnor och stjärngossar förstås.



Men jag har inte tagit fram dem ännu - bilden är från i fjol, liksom denna, från Malmö Stadsteater:



Katarina ska uppträda med musikklasserna även i år, den 15 december. Man köper biljetter i vanliga biljettkassan (100 kr) för den som är sugen.

Näst mest älskar jag elljusstakarna. (Den stora fina dyra är på reparation. Håll tummarna!)

Nåväl, nu gick jag visst händelserna i förväg! På tredje plats kommer adventskalendrar, och de står ju på agendan närmast.

CD-kalendern har ni redan hört talas om; dessutom finns det playmobilkalender till Malin (inköpt i London för att jag garanterat inte skulle bli utan och den var ovanligt gullig!):



Till kalendern hör en scen och så kan man leka med djuren där efterhand som man får dem i luckorna.

Till stortjejerna har jag köpt en kalender från Bodyshop (som kostade en arm, så jag hoppas att de blir tacksamma). De ska få öppna varannan lucka och Kata är först ut. På så vis får Julia sin födelsedag, den 4:e.



Och bredvid ser ni chokladkalendrarna - Malin och Katarina har själva valt och det är Malin som har Hello Kitty - Julia tål inte choklad så hon blir utan. Intressant med Bodyshopkalendern är att man inte kunde få reda på innehållet (bara produktvärdet) för det ska ju vara en överraskning... det fanns 3 varianter (i olika prisklass) så helst hade man velat veta vad man får för pengarna, men ändå lite charmigt.

Hos oss är det så att man får ta chokladbiten först när man ätit sin frukost, och presenten när allt annat är klart (påklädd, tandborstad, borstat håret) så det brukar bli jädrans smidiga morgnar i december. I like!

Återstår bara dessa.... skulle ha sålts till morfar och farfar men har visst inte blivit av... undrar om de är säljbara den 5:e när vi ska träffa dem?



Taking Lives



Vi fick hem filmen Taking Lives från Lovefilm, med Angelina Jolie och Ethan Hawke i huvudrollerna, utan att jag riktigt hade koll på att jag hade beställt den. Det var riktigt längesen jag såg en film med skräckfilmsinslag... men den hade sina riktigt bra stunder och var ganska snyggt filmad.

Filmen handlade om en seriemördare som stal andras identiteter och levde som dem ett litet tag. I centrum stod det polisteam som försökte sätta dit honom. Ett par gånger tog den lite oväntad vändning. Man fick sitt lystmäte av nagelbitande, biljakt, hett sex, så vad mer kan man begära?

Storyn var väl lite konstlad, men så spännande att jag absolut inte kunde somna till den, så det var ju vackert så.


Blodröda kräftor



Jag började ju läsa Ola Wongs Blodröda kräftor för ett tag sen, och hade varnats för att den var brutal och det var den! Men jag gillar riktigt hårdkokta deckare mellan varven och njöt av den här, för den var sällan obefogat brutal. Jag har tvingat mig till att bara läsa ett eller två kapitel per kväll för att dra ut på nöjet.

Men Ola Wong hade också fin hand med språket - t ex:

Micke P skrynklade ihop ansiktet i en min av orättvis plåga som skulle ha gjort en pilgenomborrad martyr avundsjuk.

Finess!

Fotbollscup

fotbollstjej

Malin var med i sin första fotbollscup igår, Olympic Cup. De räknar inte poäng så noga utan alla får medalj och Malin var så nöjd trots att de nog fick stryk i alla matcherna. De höll igång mellan 12 och 16.30 så hon var rätt trött när det var över. Då hade hon spelat 4 matcher (och naturligtvis är det täta byten så det är inte så mycket speltid, men mycket tid att springa runt och jagas, klättra på målens nät etc)

När vi åt middag ville hon helst bara krypa upp i knäet på mig eller Peter så vi insåg att det var läge för tidig läggning. Efter att jag hade läst för henne, vill hon alltid läsa en stund själv. När Peter tittade in en kvart senare hade hon somnat mitt i boken...

trött

Mandelbakelser med lingongrädde och vit choklad



Idag testade jag att förvandla ett recept till glutenfritt - inte så svårt i detta fall! Jag prenumererar fortfarande på Middagsfrids nyhetsbrev och följer Kickis blogg trots att vi inte handlar av dem. Man får fina uppslag mellan varven.

Receptet skulle räcka till 7 bakelser men jag hade inte sådana formar hemma så jag tog mina muffinsformar i teflon och gjorde 12 mindre i stället.

Här kommer nu receptet, något modifierat:

Dessa enkla bakelser passar bra på advents fikabordet. Receptet räcker till 12 små bakelser.

  • Sätt ugnen på 200°.

  • Hacka 50 g sötmandel och riv 200 g mandelmassa.

  • Blanda mandelmassan med 2 ägg och ½ dl socker i en bunke.

  • Tillsätt ½ dl glutenfri mjölmix och sötmandeln.

  • Smörj och bröa 12 teflonmuffinsformar med krossade cornflakes. Fördela smeten i formarna och grädda mitt i ugnen i ca 15 min.

  • Låt mandelbottnarna svalna.

  • Vispa 2 dl vispgrädde i en bunke och blanda ner 2 msk rårörda lingon.

  • Riv 50 g vit choklad. Fördela lingongrädden på mandelbottnarna och strö över vit choklad.

Klart att servera!

 

Jag kan nämna att även bottnarna dög fint som kaka också... då såg de ut såhär:




Träningsvärk...

... och då är det inte från afrikanska danspasset i morse (kommer väl i morgon) utan i händerna av att skruva i och ur glödlampor.

Av de 6 stakarna jag skulle ta fram fungerade 2.

Köket: I köket har jag små små lampor som man trär stjärnor på  och i den ena staken lös bara 2 lampor. Nåväl, det gick lätt att se vilka som var trasiga och fantastiskt nog hade jag sådana lampor i reserv. Skruva i, köket klart!

Vardagsrummet: nyaste dyraste staken från i fjol, som har varit ganska svår att sommarförvara dessutom, lös inte alls. Den har 9 lampor så jag skruvade ur allihop och testade med 7-armslampor (som jag först verifierade i en annan stake, skruva i, skruva ur) men det hjälpte inte. Kanske att den aldrig kan lysa med 7-armslampor? Fanns inga 9-armslampor hemma. Morr! Hoppas bara att inte staken är sönder.

Tv-rummet: Vi sorterade ut några odugliga stakar i fjol så i år skulle det bli udda stakar i det fönstret, men det gör inget tycker jag - en röd och en grön. Kopplade in den röda som lös direkt. Den gröna lös inte. Jag skruvade ur alla lamporna från den röda och provade igen. Hjälpte inte. Jag skruvade i lamporna från den gröna i den röda och fann 2 trasiga. Bra. Kunde kastas. Satte i hela lampor i röda igen. OK, men det behövdes en stake till. Vi har ytterligare en udda, i furu, som passar i vårt furusovrum. Jag tänkte att vi kunde ta den sålänge. Kopplade in. Den lös inte. Gjorde samma procedur som med den gröna staken men fick inte igång den. Så, nu ett fönster med stake, en utan.

Barnens rum: Malin valde en röd ljusboll som lös trots att några dioder inte funkade. Hittade en påse röda dioder på jakt på andra lampor och bytte ut dem jag kunde. Till Julia o Kata har jag köpt nya stjärnor på fot.



(tog bilden från Katas blogg) Dessa lös direkt, tack och lov.

I morgon då, till Bauhaus? Köpa 9-armslampor och 2 nya ljusstakar, eller? Vi får väl se.

Intressant dag redan...

Dagen började onödigt tidigt, då Malin som måste väckas vid 07 på vardagar tyckte att det var dags att stiga upp 06. En halvtimme kunde man hålla ner henne i den egna sängen innan det blev 2 sorters gröt. Malin är svår med frukost (brukar vara te och macka) och säger just nu att hon hellre tar gröt. Vi har köpt en havregröt med bär i portionspåsar (till överpris!) och det går OK men inte strålande, men hon har länge tjatat om tomtegröt som hon fått på dagis - det måste väl vara risgrynsgröt? Det är något av det äckligaste jag vet men barnets mormor hade köpt en rulle med sådan gröt och den skulle testas idag. Jag nästan klöktes medan jag värmde den och kände lukten. Malin tyckte inte om den, ens med sirap på som man fick på dagis. Nu tror jag att det är mannagrynsgröt hon menar. Hur som - gröten i soporna och så blev det havregröten som hon åt under en timme.

Under tiden ville jag läsa dagens tidning men fick skotta mig fram till brevlådan. Lite senare steg Peter upp och skottade seriöst.

Strax efter 9 kom Victoria och hämtade mig till afrikansk dans på Friskis och Svettis fina lokaler på Johanneslust. Det var kul och lagom jobbigt. Jag har ju svårt med motoriken så jag fick köra lite på improvisation när man skulle koordinera händer och fötter.

När jag kom hem lite efter 11 var Peter och Malin snart på gång till Malins första fotbollscup. Jag la mig i badkaret och det var skönt.

Julia hade varit och fikat frukost med några från hennes kyrka - bussen hem fick sladd och bakdelen (dragspelsbuss) mejade ner ett elskåp och en lyktstolpe och en ruta i bussen krossades. Nu är Julia på väg till stan igen för att träffa en kompis, och i kväll ska hon dit en tredje gång för att gå på bio. Det måste vara rekord för denna tjej som normalt inte gör många knop på helgerna.

Kata är vissen med ont i halsen och jag ska nu ge mig i kast med ljusstakarna. Trevligt!

Kvällens gäster ha lämnat återbud men jag har bestämt att köra menyn ändå - fläskfilégryta och adventsaktig efterrätt (redovisas lite senare).

När det känns långtråkigt

Vad gör ni när ni har det lite trist? Slösurfa kan man såklart, kolla lite favvobloggar, kanske skriva på en egen ... men när jag verkligen behöver piggas upp, så surfar jag alltid in på Victorias blogg (där står det ofta kul grejor) men klickar mig sen vidare till Monas Universum som Victoria har som en av sina rekommenderade bloggar. Jag klarar inte av att göra det på jobbet (fast jag kan ha rejält långtråkigt där) för jag börjar nästan alltid skratta, högt, och jag sitter ju i landskap.

Ingenting, och då menar jag i-n-g-e-n-t-i-n-g, är för privat för Mona. Ibland tycker jag lite synd om hennes man, trots att jag inser att han får vad han förtjänar. Men han blir ganska uthängd.

Jag rekommenderar att börja med att kolla in hennes utvalda inlägg på denna länk. Sen vill man gärna följa hennes öden och äventyr dagligen.

Victoria har en massa andra roliga länkar också. Ingen kan väl ha missat Den bruna maten, till exempel? Ojojoj vad man kan vara glad att 70-talet är ett minne blott och det finns justa maträtter från både Italien och Asien att ta till. Jag blir närmast illamående varje gång jag går dit men kan ändå inte låta bli att beundra dessa retromatlagare.

Försvarets hudsalva

Jag har då och då köpt försvarets hudsalva till tjejerna som ett bra alternativ till cerat. Särskilt nöjd var jag med dem som gavs ut inom Rosa Bandet-kampanjen häromåret:



Nu behövde Julia ett nytt och när jag var på Apoteket häromdan skulle jag plocka till mig ett från den vanliga platsen i kassan... men det syntes inte några, så jag frågade expediten. Hon stack fram ett typ 3 gånger så stort stift och sa: Det är det här vi har nu men det är samma innehåll.



Tass-salva, alltså!

Tyst min mun...

I morse var det riktigt nära ögat. Såhär lät det vid frukostbordet:

Katarina: "Mamma, vad önskar du dig i julklapp?"

Jag: "Hmmm, vet inte riktigt" (kan bara komma på saker som är för dyra för en 13-årings magra börs, är inte i form för att prata över huvudtaget)

Katarina: "Alltså något annat än fårskinnstofflor" (som jag redan köpt till mig själv och gett till Peter att låta något barn skänka)

Jag: "Jag ska fundera lite på det och skriva en lista" (bra lösning - skjuta upp!)

Malin (ser oförklarligt nöjd ut, som att hon just kommit på något bra): "Du kanske önskar dig en julstjärna?"

Jag (även kallad Idiot): "Nej, absolut inte ett enda julpynt till!"

Malin (ser nu förklarligt ledsen ut): "Men..."

Jag (fattar): "Alltså jag vill inte ha någon julstjärna som man kan köpa i en affär" - tänker, tänker "men kanske en som man kan hänga i fönstret?"

Malin (glad igen): "Mmm, men då kanske man behöver ett snöre"

Situationen räddad.

Note to self:
Låt inte munnen gå innan hjärnan är påkopplad när man är inne på så viktiga samtalsämnen som julklappar.

Jag - en spanare?

Ni känner väl till underbara P1-programmet Spanarna? Jag kan nästan inte höra mig mätt, och ändå prickar jag bara typ ett program av tio, alltid av en slump.

Det går ut på att några listiga och roliga och medvetna personer spår lite i framtiden och underbygger sina teser med tre bevis.

Här kan man lyssna i efterhand, förresten.

I alla fall, nu vill jag också spela spanare och förutspå något som jag älskar att vara skeptisk mot: Facebook (vars lockrop jag hittills lyckats stå emot). Under senaste veckan har jag ramlat över 3 bevis att Facebook är på utdöende:

  1. Lotta, en väldigt aktiv kompis inom olika sociala media, lämnade Facebook häromdagen

  2. En dokumentär på kunskapskanalen som bl a tog upp Burger King's kampanj att man fick graits Whopper om man deleated 10 vänner (kampanjen gick för nästan 2 år sen men jag hade inte hört om den

  3. Zadie Smith's artikel i DN idag.

Vad tror ni? Är Facebook hett om 10 år? Kommer fler att hoppa av än ansluta sig inom 3 månader?

Effektiv som tusan

Ah, idag klaffade allt.

Skulle på utvecklingssamtal på Malins skola 15.30 - hade för avsikt att gå från jobbet 15 (hade tagit ut svängarna för att kunna cykla men det blev inte... skruttväder!) - var "klar" redan 10 i - tog vägen om Mobilia där jag uträttade ett viktigt ärende (men om det lite senare), hann till Malins skola 15.25. Perfekt!

Malin skötte sig någorlunda - hoppade upp och ner på stolen hela tiden under mötet - var nog lite nervös. Denna veckan är hon vakt och överlycklig  - får tömma papperskorgar och torka bord och sånt. Efteråt fick jag en liten stund med fröken på tu man hand och det var inget dramatiskt med Malin utan hon fungerar fint.

Sen, in med Malin i bilen, hem och hämta Kata. Vi körde hemifrån 16.15, mot IKEA där det var 20% på mattor. Jag hade lagt upp en plan - se ut mattorna med barnen och sen parkera dem i restaurangen medan jag betalade och packade i bilen. Det gick finfint - jag kastade i mig en ägg- och räkmacka själv innan inköpen. Malin fick 18-kronorsköttbullarna och Kata en fläskytterfilé med pommes och bearnaisesås. Vi var hemma igen och mattorna utlagda 17.30 - såhär blev det hos Kata - hos Malin blev det knallgrönt.

Peter anslöt hemma och cyklade med Malin till fotbollen - nu ska jag med Kata till träningen och samtidigt hämta ut mera glutenfritt på Posten - nu ett gratispaket från Semper...

Malins dyngsura och grusiga kläder är i tvättmaskinen, Julia är iväg hos kompisar och alla (!) är på gott humör. Hoppas att det håller i sig så att man kan gå och lägga sig med den känslan.

Mycket för pengarna

Ofta tycker jag att man blir av med en tusenlapp när man bara skulle plocka upp några liter mjölk på Malmborgs, men idag blev det andra bullar (i dubbel bemärkelse). Titta vad jag fick för 120 kronor:

glutenfritt för hela slanten

Och allt är ur det dyra glutenfria sortimentet dessutom! 3 produkter var restnoterade så det blir lite påfyllning för samma peng. Lustigt nog är det en förpackning av allt, utom kanelbullemix som kom x 4. Inte Kata emot, gissar jag.

Detta är en provleverans så ska man välja ut sina favoriter och sen beställa dem man tycker bäst om för det kommande året. Varannan månad får man hämta ut en laddning för 120 kronor, ända tills barnet fyller 20. Det är tydligen ovanligt generöst här i region Skåne.


Ljusslinga



Ni tror kanske att det snöar när ni ser bilden men det är bara regn. Så, ett litet vänligt glimmande ljus från busken intill ytterdörren. Vi ligger i lä, rejält, jämfört med grannen som byggt på sitt pynt ytterligare, men vissa kan man bara inte mäta sig med.

Kaneltoppar

Idag har jag skapat en ny kategori och detta blir första inlägget inom Glutenfritt. Jag gissar att det blir ett stort intresse ett tag, innan det är som vardag för oss.

Vi bakade första glutenfria baket idag från min nyinköpta glutenfria kokbok, skriven av Charlotte Andersson.

glutenfria recept

Jag köpte 2 böcker baserat på vilka som fått bäst betyg på Adlibris. Den här ser ut som en kokbok för barn - söta bilder, enkla recept och det passar perfekt.

Jag hade idag hjälp av både Malin och Katarina.

Här kommer receptet på 32 kaneltoppar:

Sätt ugnen på 200 grader.

Mal 200 gram sötmandel i en mandelkvarn eller matberedare (detta gjorde Katarina exemplariskt) och häll över i en bunke. Tillsätt 2½ dl strösocker och 2 tsk kanel (gjorde Malin).

Vispa 3 äggvitor i en annan bunke till hårt skum. När du tror att det är klart - vispa ytterligare 5 minuter.

Blanda försiktigt ihop innehållet i båda bunkarna och klicka ut på 2 bakplåtspapper med hjälp av 2 matskedar.

Dekorera med pärlsocker (Katarina).

Grädda i 10 minuter mitt i ugnen.


försvinnande goda

Ja, som väntat, blev kaneltopparna försvinnande goda! Jag har dock sparat några stycken i en burk till mina föräldrar (som annars oftast förser oss med kakor och mat och pajer). Rekommenderas till såväl glutenintoleranta som andra! Nästa gång drar jag nog ner lite på sockermängden - tror att de blir lika goda ändå.

Shoppat loss

Det har blivit en dag på temat shopping. På förmiddagen var vi på Entré med Katarina och hennes kompis - Kata behövde jeans och hade nu spanat in midjehöga sådana på BikBok (yes! något man kan bocka sig fram i utan att skinkorna blottas!) som vi delade kostnaden för - dessutom bekostade jag ett par reajeans och en tröja, och på köpet fick hon välja ett smycke i butiken.

Sen köpte jag hela höstens behov av stearinljus (hoppas jag!) på Lagerhaus tillsammans med julklappspapper, chokladkalendrar och lite annat. Malin fick en ny plyschpyjamas och Peter 3 par strumpor.

På vägen hem hämtade vi stans bästa mat på Falafel #1 - kycklingkebabtallrikar.

Efter lunchen tog jag med Julia till Mobilia och vi lyckades enas om ett par skor/kängor. Riktigt fina i svart nubuck och med lite varmt foder. Jag köpte en julklapp åt mig själv som Peter kan låta något barn förmedla - ett par fårskinnstofflor från Shepherd. Jag har haft sådana sen vi flyttade till huset för 18 år sen, men är nu inne på min tredje färg - mörkbruna. Har innan testat gråa och går just nu i ett lite håligt ljusbrunt par. Sen kom den verkliga prövningen - Twilfit - där Julia skulle byta ut stora delar av sitt underklädsbestånd. Det blev en full kasse med lite av varje (och det var 20% rabatt för medlemmar - säg vilken kundklubb jag inte är medlem i!)

Själv fick jag mitt shoppingbegär stillat på lunchen igår när jag hämtade upp ett sånt här i en ruffig "antik"-affär:

Blå Eld

Mmm, jag har redan två likadana, ett blått och ett vitt, men det fanns plats för detta uppläggningsfat också!

Nu ska jag fräscha upp mig lite inför kvällens äventyr - ett litet firande hemma hos Victoria som blivit med en gul cykel (dvs ett fast jobb på ett trevligt trevligt företag).

Högskoleprovet

Varning, varning! Barnskryt på gång!

Nu har Julia fått resultat på sitt första högskoleprov. Hon fick 1,6 poäng vilket jag tycker är enastående! Medel ligger runt 0,9-1,0. Man kan ju fråga sig varför en gymnasieelev med bra betyg gör provet - jo, Julia och hennes kompisar hoppas att få så bra poäng att de bara kan chilla resten av gymnasiet... Julia avser att göra provet ytterligare någon gång för att höja sig lite. För egen del är det uteslutet att göra provet och ta risken att få stryk av dottern. Julia har för övrigt deklarerat att hon ju gått om mig och Peter kunskapsmässigt (bara för att vi inte svänger oss med ord som molmassa och mimikry). Jag kontrade med att be henne gå ut i köket och koka ett ägg.

Såhär gick det för några kända svenskar: http://www.dn.se/nyheter/sverige/sa-klarade-kandisarna-hogskoleprovet-1.1194646

En av Julias klasskompisar fick 1,8 men vill ändå göra om provet för poängen räcker bara till läkarlinjen i Umeå...

Jag kan även skryta med att ha lockat föredömliga Ingrid till att skryta om sina barn med hänvisning till mig. Jag har sagt till Ingrid, att det vore väl galet om man inte fick skryta med det man är mest stolt över - sina barn? Dessutom mår barnen bra att man visar att man är stolt över dem! Jag tycker att mina tre är de vackraste och duktigaste barn man kan tänka sig, men är medveten om att jag är en aning partisk...


En älva

Idag var det avslutning på temat skogsväsen i Malins förskoleklass och man skulle klä ut sig till troll, häxor, älvor eller liknande. Malin, som redan är rätt slipad, spred ut att hon skulle vara häxa, men planerade i hemlighet på att vara älva. Knepet gick hem, och hon blev ensam om sin dräkt:

ett litet skogsväsen

Notera gärna korset hon har om halsen - det skulle man ha för att skrämma bort elaka troll och Skogsrået och Näcken med. Korset, liksom psalmer, kunde hålla styggingarna borta. Lite retad blev hon för att trosorna syntes igenom de tunna kläderna men jag sa att älvor alltid hade genomskinliga kläder.

Fröknarna var också uklädda - en till Jätten Finn och en till Trollmor. De flesta barnen var troll eller häxor.

Språk i utveckling

Det är så spännande när barnens språk blir till - allt från att de får fram första orden, felsägningar, rimlekar, och just nu, för Malins del, det skrivna språket.

Hon vill helst inget annat än att skriva lappar, och hon har gått från att be mig (eller någon annan) bokstavera, till att skriva själv, och testa oss om det blir rätt - t ex idag, skulle hon namnmärka 2 små gosedjur.

Först ropade hon: "Mamma, vad blir L - E - J - U?" Jag svarade "Leju", och det nöjde hon sig med - jag förstod senare att det var ett lejon som skulle heta Leo - på skånska passar Leju då ganska bra. Nästa fråga: "Mamma, vad blir T - A - S - E?" Det blir Tase, sa jag. "Men hur ska jag göra så att det blir Tasse?" Jag svarade att det då behövdes 2 S.

Här ligger de!

Tasse och Leju

Djuren har magneter i tassarna och fastnar fint på hennes säng av metall.

På dörren sitter nu några lappar med instruktioner, t ex:

lapp på dörren

"ROTA INTE I LÅDOR" för den som inte kan tyda barnspråk.

Annars är det många långa önskelistor som skrivs, i takt med att julklappskatalogerna kommer bland reklamen.

Fynd i brevlådan

så kul

Ibland är det roligare än annars att vittja brevlådan! Jag blev inte gladast för den iofs goda chokladbiten, utan för det där krysset. Det värmde.

Jag är inte säker på om raringen vill skylta med sin kväll på Arenan så jag sprutade över det. Men jag är nästan helt säker på att hon inte är här och läser.

Förbereder för Advent

Hm, jag blev visst ändå inspirerad av grannens tomte eller min egen glögg, för nu har tankarna gått litegrann kring advent.

När de stora tjejerna var små, la jag ner enormt mycket tid och inte så lite pengar på att fylla de hemsydda kalendrarna (Julias var ett undervattenlandskap och Katarinas en tjusig ängel) med 24 små presenter var. Jag känner på mig att stackars Malin inte får samma fina barndomsminnen med sig i bagaget.

Jag håller mig numera till playmobilkalendern (yes! redan inköpt i London) - här ser ni fjolårets - men i år ska jag komplettera med en allmänbildande Robinson Crusoe-kalender på CD med tillhörande papperskalender. Vad säger ni om det? Det är väl aldrig för tidigt att introducera till klassiker?



Kalendern ligger redan i min låda, i avvaktan på den 1 december. Jag är sugen på att smyglyssna men ska bärga mig. Avsnitten verkar vara ca 3 minuter långa - lagom att hinna med innan skolan. Reine Brynolfsson läser och det tycker jag verkar lovande.

Undrar om jag ska börja pyssla lite med playmobilkalendern.... det är ju rätt mycket som ska göras med den... eller kanske dra ut på nöjet litegrann. Scenen för årets är en snöig skogsdunge där djuren samlas och så småningom tror jag visst att en rödklädd herre dyker upp...

Fars dag

Vi firade barnens far redan igår då vi insåg att det skulle bli dåligt med gemensamma stunder under dagen idag.

Han fick en bok:

Krigsfilmer

Ja, vi har ju våra särintressen...

Och i morse slapp Peter köra Kata till tidiga träningen och så handlade jag frukostbullar på vägen hem. När jag kom till bageriet var det några kunder framför mig (normalt behöver man max vänta på en kund) men det var OK - förstod att många nappade på erbjudandet med tårta + kransbit för 149 kr. Jag höll mig dock till frukostbullar och lussekatter (på tal om att tjuvstarta...). När jag gick ut från bageriet 10 min senare var det kö ut på gatan så då kände jag mig ändå som en vinnare.

Peter känner sig ganska firad i alla fall (inte så höga förväntningar).

Min egen Far ska vara upptagen mest hela dagen så jag cyklade förbi där igår med en påse med diverse:

fira far

  • En flaska Skogsglögg

  • En förpackning bake-off glutenfria frallor

  • En Chèvre från Frankrike som såg så otäck ut att Peter och jag inte vågade testa den - helt gråmöglig på utsidan (exakt den på bilden förutom att möglet såg läskigare ut på vår). Föräldrarna kallar den "förföriskt god", så det fanns visst nåt gott innanför det gråludna.

  • Tulpaner

Fler som tjuvstartar

Och jag som tyckte att jag var lite tidigt på det med glöggen igår...

snart är det jul

Våra rara grannar, vars dotter Malin gärna leker med, är experter på att iaktta högtider och pynta huset därefter. I den familjen är det pappan som driver på och mamman som försöker hålla honom tillbaka.

Nu är jag ändå ganska säker på att detta bara är början, och att alla lysdioderna är inte tända. På taket är det i alla fall en tomte, i naturlig storlek, som klättrar, om ni inte ser det. Det är Julia som har fotat med sin kamera som klarar av mörkerfotografering galant.

Så, har ni börjat ta fram era stakar än? Tomtar tror jag inte att någon mer än grannen har pyntat med ännu, eller?

Den första muggen glögg...

Hvorner smager en Tuborg bedst? Hvergang! Ni minns väl den gamla reklamen på ölburkarna på 70-talet?? Ni som hänger på fejan kan till och med gå med i en grupp.

Så är det dock inte med glöggen - där är det första muggen som är bäst, tycker jag. Sedan jag köpte första flaskan häromdan har jag gått och längtat, så efter maten igår (stora franska ostbrickan) var det dags. Dock värmde jag upp slatten från i fjol, av samma sort, Grythyttans skogsglögg, som blev min favorit. Den är lite mindre söt och passar mig som annars brukar blanda rödvin i vanliga glöggen.

Grythyttan rules

Och den var jättegod! Jag hade skållat och skalat mandlar och fått Peter till att handla russin så allt var som det skulle.

Tror att det blir lite mer av den varan under helgen, faktiskt. Det gäller att passa på medan nyhetens behag råder.

Känns dock smått otroligt att detta skulle vara första decilitern av de 5 miljoner liter vi tillsammans ska dricka i år (inser att fler än jag troligen tjuvstartat).

Surfade efter glöggtest (i SDS fick skogsglöggen bra betyg men testet var visst förbehållet pappersläsarna), gav upp och fann i stället den här:

Hvergang


Lite ost och mycket

Igår var Peter i Paris över dagen (yes, crazy!) men han såg visst Eiffeltornet från kontoret.

Kollegan som han träffade fnös när Peter sa att han knappast druckit något franskt vin utan att vi brukar dricka italienskt, och ville gärna skicka med några bra flaskor, men Peter ville inte checka in.

Då köpte fransosen istället några ostar till Peter.

ett kilo ost

Notera den förskrämda Cambozolan till höger från Konsum som jag lyxat till det med under min gräsänkeshopping...

Den största biten är en Brie, klumpen där uppe, som inte ser lika stor ut i bild som i verkligheten är en Roquefort och den nere till höger en Chèvre. Gissar att det blir ostbricka på fredag kväll. Fast vi har redan börjat karva på våra favoriter - jag på Brien och Peter på grönmögelosten. Får kanske handla en flaska franskt rödtjut att matcha med...

Ola Wong

Känner ni till Ola Wong? Jag brukar tycka att han skriver intressanta artiklar för SDS, och fascineras av att har har en relation till Malmö och ibland skildrar Taipei, den enda stad i Asien som jag besökt.

När jag via Adlibris bokklubb Deckarklubben fick erbjudandet om att köpa Ola Wongs första spänningsroman för bara 149 kr inkl frakt, nappade jag direkt! En så smart kille som ger sig på thriller... bådar gott!

Hör själva:

"Ola Wongs Blodröda kräftor - jakten på Henry Wu är en klassisk morddeckare och en internationell thriller där handlingen flyttas från Kinas gigantiska industriområden till anarkistkollektiv i Malmö via miljardärsklubbar i Hongkong.

I Blodröda kräftor får vi möta den hårtslående hjältinnan Eliza Su, med drag av både Modesty Blaise och Lisbeth Salander. Eliza Su, 31-årig vicechef för undersökningsfirman Riskkontroll med kontor i både Malmö och Shanghai, anländer till den kinesiska industristaden Tanzhou på ett uppdrag som snabbt leder till att hon kommer omfattande brottslig verksamhet på spåren."



Och igår kom den, och jag kastade mig över den och fastnade direkt. Grabbigt, ja visst, men rappt och träffsäkert.

Idag skrev jag in den på min sida på Boktipset och då är det alltid kul att se vad andra tyckt... endast en hade kommenterat (boken är ju ny) men läs vad hon skriver:


"Jag gav upp efter ynka 50 sidor, men maken till spekulativt och onödigt våld har jag aldrig varit med om. Jag brukar inte vara sjåpig men det var lite för mycket ihjälslagna barn och sexuella övergrepp för min smak."

Nu blir jag lite avskräckt men hoppas, hoppas att hon har fel. Det började ju så bra!

Jag återkommer med en recension när den är utläst!

Snart slut med gluten

Gluten i olika former

På torsdag ska vi träffa dietisten i Lund och efter det ska Katarina börja leva glutenfritt, utan undantag, resten av livet. Det låter stort när man säger så, men tänker man lite till så finns det så många bra alternativ till det mesta.

I morgon kväll ska vi dock ha lite "fest" och Katarina ska få äta sin favoritglass, Ben&Jerry Cookie dough, för sista gången.

Jag har förstås funderat mycket kring det här med gluten och Katarina - ett tag åt hon så mycket smörgåsar (alltid Äntligen, rostade, med skinka eller marmelad) men sista halvåret/året äter hon nästan bara fil&flingor till frukost såväl som mellanmål. Och flingorna, förr åt hon Kellogs K Special, nu endast Corn Flakes (som ju är glutenfria). Är det så att kroppen säger ifrån? Hon brukar säga att hon inte blir mätt av smörgåsar, men det blir hon av fil. Är det för att kroppen inte tar upp näringen rätt?

Många frågor, som ni hör.

Jag har beställt två kokböcker - en om matlagning utan gluten och en om bakning utan gluten - inte så mycket för att jag inte tror att jag själv kan lista ut vad man ska byta vetemjöl och pasta mot, utan för att det ska kännas lite kul för Katarina.

Bäst & sämst

Dem av er som är nära bekanta med vanorna i vår familj, vet att vi brukar köra Bäst & sämst varje middag, och det går ut på att var och en runt bordet berättar sin bästa och sämsta stund under dagen (utan att gå till personangrepp på någon av de andra runt bordet).

Idag finns det två bäst för Malmö i alla fall!

SM-guld (Peters Bäst) och att de har gripit den som tros ha begått merparten av skjutningarna på sistone.

Nu: snabbt upp och kolla in det hela på Aktuellt!

Lönt att recensera?

Igår såg vi 4 äldsta i familjen Jekyll & Hyde på Malmö Opera. Jag hade högt ställda förväntningar för jag gillar storyn. Och jag blev ju helt kär i affischen som pryder vardagsrummet nu (jodå, jag fick den tillskickad mig av en PR-kille på Malmö Opera efter att ha bloggat om biljettköpet - trevligt!). För Peter var det ca 25 år sen han besökte Stadsteatern, som vi envisas med att kalla den, senast. Katarina är där några gånger varje december för att repa och sen uppträda i en pampig Luciakonsert (obs! biljetterna är släppta!), och Julia har fått smak för skolbiljetter för en hundring och går så ofta hon kan. Jag visade mig världsvan genom att boka bord och en liten matbit/kaka i pausen som stod bekvämt framdukad när vi kom ut.

Min Mor hade sett pjäsen på genrepet så vi hade redan diskuterat den lite innan, och sen fick vi en stunds analys tillsammans efteråt då vi hämtade Malin hemma hos föräldrarna. Vissa av oss tyckte mycket om vissa delar - sämre om andra inslag. Var inte sugen att recensera igår, här på bloggen, men efter att ha läst dagens Sydsvenskan inser jag att det var helt överflödigt. Jag kommenterar i kursiva fetställda partier nedan så förstår ni vad jag menar, väl medveten om att texten blir nästan oläslig! Länk till ursprungsartikeln finns i slutet av inlägget.

Stadsteatern


Carlhåkan Larsén ser en tudelad Jekyll & Hyde på Malmö Opera. "Det goda är att föreställningen är ok. Det onda att musikalen inte är särskilt lyckad."

Man får ta det onda med det goda. Ordspråket sammanfattar ”Jekyll & Hyde”. Gå gärna tillbaka till fredagens Sydsvenska Dagblad! Där utreder Per Svensson bakgrunden. Mer behöver inte sägas om etiken. (Jodå, den har vi läst och det var ett lite djupare grepp om ont och gott)

Nu gäller det Malmöoperans föreställning. Man frestas använda samma mall.

Det goda är att föreställningen är ok. Det onda att musikalen inte är särskilt lyckad. Upptakten är direkt seg (kunde ha varit Katarinas ord som nästan somnade i första akten - jag hävdade att det var viktig bakgrundsinformation som behövdes för att bygga upp stämningen) och stycket belastas av pekoralistiska schabloner och spekulativa inslag. Scenens väldiga svängsoffa fungerar (tyckte vi alla) liksom ljusdesignen (var särskilt Julia imponerad av. Vi tyckte att det var coolt hur annorlunda och gråaktig Mr Hyde blev jämfört med den rare Dr Jekyll som belystes med gulaktiga lampor). Men bordellmiljö förblir ett billigt grepp. (precis vad min Mor tyckte)

Det onda är att musiken inte är speciellt uppfinningsrik (Kata undrade varför de var tvungna att spela samma musik hela tiden) och att sirapen flödar i kapp med skräckromantiken (jag hade velat ha mer skräck och mindre ballad).  Det goda är att musikalen ändå inte är av normal feel-good-typ. (Mmmm, slutet var bra!)

Det goda och imponerande finns i uppsättningens kraftcentrum, titelrollerna. Man har bett lundensiske Christer Nerfont från Karlstad att demonstrera vad han presterat redan på Värmlandsoperan.

Det goda är då att Nerfont gör en intelligent tolkning, där rutinen ersatts av säker, inspirerad kvalitet. Jekyll och Hyde är utseendemässigt lika men röst och attityd skiljer. Den omvandlingen genomför Nerfont helt trovärdigt. Han har en slitstark stämma med stor lungkapacitet, variationsrikt använd. (Alltså, han var sagolikt bra. Undrar om han överhuvudtaget kan prata efter föreställningen, som han misshandlar sina stämband. Men det var inte bara rösten och ljussättningen som varierade mellan Jekyll och Hyde, utan kroppsspråket och hållningen) Dubbelnaturen flankeras av väl förvaltade dubbla primadonneroller: Malena Tuvungs strikta och Laila Adèles varma. (Här lös Lucy, horan, med en starkare lyskraft än fästmön, som kändes klassisk och skolad; en aning tråkig i jämförelse)

Det onda är som så ofta den förgrovande ljudförstärkningen. Men den kan ändras, ty föreställningen skall flyttas till alla Skånes större scener, från Ystad till Osby.

Det goda är att produktionen (med Helsingborgs stadsteater som partner, bl a bidrar Jörgen Düberg med en sympatisk advokat) är oväntat stor och ambitiös. Ensemblen omfattar ett dussin personer, ett halvdussin musiker befolkar orkestern. Så har regissören Ronny Danielsson kunnat visa en konstnärlig generositet, som Skåneregionen är värd men inte alltid fått.

 

Här finns artikeln utan våra kommentarer.

 

Totalt sett - Julia var mycket förtjust och gillade allt med föreställningen, Katarina tyckte att den tog sig och blev spännande i slutet, jag gillade det mesta men hade kanske lite högt ställda förväntningar, Peter har lite svårt att hänga med när man ska höra vad de sjunger och symbolik får användas där man inte har Hollywoodfilmers effekter att ta till. Men vi tyckte alla att det var en rolig upplevelse, det var så fina dräkter, festligt att vara på teatern. Jag hade bokat lite dåliga biljetter (det var mycket slutsålt dagen efter premiären) - vi satt på första raden på balkongen och hade räcket lite i vägen för synfältet. Bra att veta till en annan gång. Jag tycker egentligen att en sån pjäs hade varit ännu coolare på Intiman när man kommer nära och blir skrämd på riktigt.


Lite som pojken med guldbyxorna...

... bara att det inte kommer oändligt många sedlar ut fickan, utan plagg från tvättmaskinen som ska hängas upp. Kanske var det extra påtagligt idag då jag bara hade tvättat vita plagg, och 7 kilosmaskinen var maxad.

Eftersom jag tyckte att det kändes så otroligt många, började jag räkna - det blev 28 vita t-shirts och linnen samt några skjortor, lite underkläder och ett par vantar.

Ibland känns det som att man har en industritvätt. Och sen brukar jag försöka tänka på tanter som skrubbade tvätt i bäcken om vintrarna, och plötsligt känns det helt OK att hänga upp en iofs evighetsstor tvätt i tvättstugan.

Happy belated Halloween!

Jag missade att det var Halloween förra helgen - trodde att det skulle vara nu... och hann inte karva ut pumpan i tid. När jag insåg mitt misstag tappade jag sugen.

Men Peter, som var hemma med Malin idag, lät sig inte avskräckas. Han ville gärna skära ut pumpan och jag fick ta fram mitt carving-set som jag vann från dig, Victoria - minns du - under Route66:s finaste stegtävlingsdagar?

amerikanskt set

Köpt i USA, förstås!

Malin fick välja motiv och tog häxan, skymtas precis under fartyget. Såhär fint blev det (men en arm gick av!):



Väldigt svårt att fota i mörkret.

Mest överraskade Peter ändå med att ha rostat pumpafröna innan jag kom hem:



Goda!

Att bekämpa höstmörkret

Nu är det ganska ruffigt och inbjuder inte till att göra många knop när man väl kommit hem efter arbetsdagen. Jag vet, Ingrid, att du förundras över hur mycket film vi hinner se! Och då ska jag kanske tillägga att jag bara skriver om de bra filmerna här.

Men idag kom en leverans från Ginza (jag vet - jag är hopplöst omodern som glatt betalar för det som de flesta anser sig ha rätt till gratis) och den innehöll:



99 kronor!!

Älskar ni inte alla Almodovar? Av filmerna ovan har jag inte sett Begärets lag (verkar lite skum, faktiskt) men jag kan inte få nog av Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott.



Allt är så läckert i den - färgsättningen, smattrande spanska, gazpachos, och dessa fula skådespelare! Så non-Hollywood!



Men i boxen fanns också 30 timmar av Anna Pihl, som jag bara sett glimtar av. Men jag brukar gilla danska serier!



Så nu ska jag nog klara mig fram till jul!

Skynda, skynda, nu börjar Grey's Anatomy!




Dåliga odds

Det är nu mycket dåliga odds för min höstcyklingsutmaning! Får väl skylla på vädret då, i brist på annat. Å andra sidan tror jag att jag cyklar oftare tack vare att jag har min mätare och min ticker att fylla i.

Jag har inte kommit ens halvvägs genom cyklingar, men 2/3 av tiden har gått. Jag har redan bestämt mig att jag ska fylla på tickern året ut och inte bara till 1/12, så kanske jag ökar chanserna något.

Lika motbjudande som det verkar när man tittar ut, lika skönt är det (oftast) när man väl har cyklat. Och nu börjar min hörbok, Den sjätte gudinnan, bli riktigt spännande. Jag får bara lyssna på den när jag cyklar, har jag bestämt. Samtidigt vill jag inte att den ska ta slut.

Flera foton

Idag kom äntligen våra egna förstoringar från fotograferingen på The Studio, och fotona gick på millimetern när att täcka in av passepartouterna... men jag blev nöjd med resultaten - har hängt dem i trappan på prov och fotade dem också där... blev lite snett men ändå snyggt att se dem i sina mörka ramar.

Jag är nöjd, i alla fall!



Fotot på Julia känns redan lite daterat för i förrgår klippte hon sig till käkbenslångt hår. Jättesnyggt!






Stress till ingen nytta

Eftersom det är bokslut jobbar Peter över och jag ska rodda allt det praktiska själv. Det brukar gå, men kräver att man har planerat väl.

Idag stack jag redan strax efter halv fyra från jobbet och snirklade mig igenom 5-6 vägarbeten på vägen hem. Det är helt otroligt hur många ställen de gräver på samtidigt! Redan här steg stresshormonerna lite...

Hämtade Kata vid huset och körde och lastade in skrivbordet som vi köpte av hennes kompis mamma, i dennas butik på Limhamn.

Plockade upp Malin på förskolan på vägen tillbaka - hon fick sitta i Katas knä på passagerarplatsen.

Lastade ur skrivbordet.

Få Malin att hoppa i fotbollskläderna - hon behöver bara hjälp med att kränga strumporna över benskydden.

Lagade maten - tacotallrik deluxe. (obs - en glutenfri rätt :-) ) Hade förberett köttfärsen och salsan igår. Alla barnen var hemma och det var en ganska trevlig stund.

Bestämde med Malin att om det regnade skulle vi ta bilen, annars cykla till fotbollen. Det var uppehåll, så vi cyklade. Det var dumt att inte ta handskar. När vi kom fram, gick det inte att komma in i träningshallen då den är låst med andra nycklar när det är lov. Malin ville ändå stanna kvar och hoppades att det skulle lösa sig. Sprang varv runt skolan med de andra fotbollstjejerna. Nu började det regna och jag sa till på skarpen att vi måste cykla hem! Till slut gick det.

Nu hemma, ombytt till mjukiskläder och torkar håret bäst det går...

Dags att ta hand om disken, gissar jag. Och stressa ner.

Ska vi byta, ska vi byta grejor med varann?

Ni känner väl igen sången?

Jag är ju väldigt mycket för begagnat - billigt och miljövänligt - och har väl lite för svårt att kasta egentligen. Bra att Blocket och Tradera finns då.

Idag fick Billybokhyllorna nya ägare, och mannen jag pratat med i telefonen visade sig vara pappa till en av Julias f d klasskompisar. Där rök chansen att pruta, om han hade velat det :-). Han ringde 10 minuter innan jag skulle köra Kata till träning men kom direkt och hade en 15-årig son som bärare. De kånkade ut hyllorna och jag lovar att under de typ 10 minuter de var här (ja, jag kom iväg för sent till Katas träning) ringde killens telefon 5 gånger. Och han svarade varje gång, också medan han bar de 2 meter långa hyllorna. Pappan kokte av irritation!

I morgon planerar jag att hämta ett skrivbord till Kata som hon övertar efter en kompis - det står just nu i kompisens mammas tebutik.

Och under veckan väntas Lotta hämta upp Malins gamla robusta skrivbord.

Malin är så nöjd över att ha fått Katas fina blåa skrivbord och Julias cd-spelare. Vi hittade fram en massa barnskivor och nu sitter hon lyckligt och lyssnar och ritar varje ledig stund.

En ny tid börjar...

Idag fick vi svaret på Katarinas gastroskopi, och som jag misstänkt, var svaret "positivt" - det vill säga - hon är glutenintolerant. Hon hade en del tarmludd kvar vilket tyder på att hon inte haft det så länger och hon har heller inga särskilda symptom - klart att hon har ont i magen någon gång men det har väl alla. Men det är jättebra att få diagnosen innan hon fått svåra besvär för sjukdomen kan ge t ex besvär med benbrott, muskelvärk, depression.

Och av alla sjukdomar man kan drabbas av är detta en bra sjukdom som inte kräver några mediciner med biverkningar utan bara att lägga om kosten.

Vi har ganska mycket glutenintolerans i släkten på min sida och det finns en ärftlighetsfaktor... så kanske läge att testa tunnisen Malin (hon ser ju mer ut som en klassisk glutenintolerant person) och kanske Julia, kanske rentav mig själv... min Far har det och några av hans syskon, och (minst) en av mina bröder.

Vi ska bli kallade till dietist om ett par veckor och fram tills dess ska hon leva som vanligt. Jag har många bekanta som har det i familjen så jag ska intervjua dem om bra recept och annat. Men t ex pasta kan man ju byta mot ris och potatis, och bland flingor äter hon ändå helst corn flakes.

Såhär skriver Kata själv.

RSS 2.0