Vittring på ledighet

Är det inte konstigt, att sista dagen innan ledighet alltid ska bli fullständigt crazy?

Jag cyklade hemifrån i värsta sommaridyllen - det var en helt underbar morgon.

Det började dock urarta direkt när jag kom till jobbet idag, något jag väntat svar på i 2 veckor låg i inkorgen och min chef undrade hur lång tid det skulle ta för mig att fixa. En dag, kanske, svarade jag, lite tanklöst, varpå han genast sa: Perfekt, då blir det klart innan du går på ledighet. Nej, nej, jag menade ju inte en dag som i denna dagen då jag skulle gå kl 14.30 för att klippa mig och dessutom hade ett par andra akutgrejor att fixa.

Men jag gjorde akutgrejorna först och det gick ganska bra och tog sen itu med det i mejlkorgen. Lagom tills jag började bli klar anlände kunden (en amerikan) till jobbet och hade lite kompletterande information... det gick mejl, filer på FTP, telefonsamtal om vartannat och precis 14.30 fick jag lägga på luren och hänvisa till chefen för slutliga beslut. Jag hade gjort jobbet iaf och pep iväg till klipptiden. Behöver jag tillägga att svetten rann nedför ryggen när jag satt i frisöstolen?

Sen, cykla hem, hämta presenter till fröknarna för idag slutade Malin dagis för gott. Endast en var på plats men det var ändå sorgligt. De hade gjort ett jättefint album till Malin med foton med start på inskolningen för 5 år sedan. Tänk att vi lämnade en sån liten unge till dagis!

Sen cyklade jag och Malin till 2 postutlämningsställen i Limhamn och hämtade paket, bl a kaffe till Nespressomaskinen. Malin var jätteduktig och klagade inte alls trots ansträngningen och värmen. På Malmborgs fick hon en glass. Vi satt på bänken bakom jordgubbsståndet och njöt av kalabaliken innan hemcykling.

När Peter kom hem beställde han pizzor till alla utom mig - jag tar alltid grillspett istället - och sen åt vi ute.

Nu ska jag få ihop det sista till Falsterboveckan... och den blir utan internet så vi hörs inte på 10 dagar, om det inte regnar för då kör vi hem. Men den som är ledig och sugen på ett glas vin, en kopp kaffe, eller ett dopp i det blå är hjärtligt välkommen! Peter jobbar och tjejerna har väl med kompisar till och från.

Men först blir det midsommarfirande, med inslag av föräldrar och svärföräldrar.

Ha en riktigt skön midsommar!

Limhamnstidningen

Idag fick jag ett sms från Katarinas mellanstadiefröken att hon sett Kata i Limhamnstidningen. Förargligt nog får vi inte den längre, utan istället glassiga Galore.

Men, döm om min förvåning när jag vittjade brevlådan på reklam i kväll! Där låg den och finaste bilden på Katarina och Emma på sommarlovets första dag:

söta tjejer

Limhamnstidningen

Så Katarina är nu inte bara kändisbloggare på blogg.se bland de 20 mest aktiva utan även tidningsstoff :-)

En otäck föraning

Igår råkade Peter ut för en olycka på en cykeltur. Han kom i full fart, släppte styret lite för att rätta till sin jacka och förlorade herraväldet över cykeln. Han kom hem efter att några bilister som sett honom vurpa, plåstrat om honom lite. Han fick hem cykeln men såg ganska eländig ut, med blod rinnandes ner för benet, söndersliten jacka och en hängande axel. Det var axeln som gjorde mest ont. Men jag hade lärt mig av Far, att om man kan lägga handen på motsatt axel är den inte ur led. Det kunde han, så vi kom överens om att han skulle vila bort det onda, efter ett varmt bad.

Nu blev det inte så, i morse kunde han inte ta sig ur sängen och var blek, illamående och svimfärdig. Jag ringde hem och väckte Far - ville mest veta om det var rätt att åka till Akuten direkt, och det var det. Men Far var snäll och åkte med honom dig så fick jag ta Malin till dagis (Peters vanliga uppgift) och mig själv och Julia till jobbet.

Men innan de kom iväg kom det riktigt otäcka för mig - jag fick hjälpa Peter att klä på sig - knäppa skjortan och trä på strumporna. Det kändes som att det var 30 år för tidigt eller nåt. Jag tyckte förstås synd om honom också som hade så ont, men känslan av att ha en hjälplös man var skrämmande.

Hur som, Peter blev röntgad och undersökt - ingen fraktur men troligtvis något muskel-/senfäste som var uttöjt eller av. Sjukgymnastik och smärtstillande ordinerades. Jag vet inte om det är tabletterna eller bara vilan som hjälpt honom för han verkar mycket bättre nu.

Och ni som tvekar på att använda hjälm fortfarande - ett skrapsår i pannan tyder på att även huvudet slog i marken. Utan hjälmen tror jag inte att han varit hemma från sjukhuset.

Nåväl, i kväll väntar en... just det... cykeltur för mig och Victoria! Men vi cyklar lagom fort och håller i styret!

Jordgubbar till Midsommar

Jordgubbskris är påannonserad. Ve och fasa, vilken katastrof!

Men här hemma finns det hopp:

Liten men naggande god

Tillräckligt med jordgubbar för att utfodra en liten inte så glupsk koltrast åtminstone.

T o m på Östgötaslätten vågade de sig på att tro på jordgubbar till midsommar, för en vecka sen:

jordgubbsland som heter duga

Då vore det väl tusan om inte vi skåningar skulle få jordgubbar till midsommar? Jag är full av förtröstan att vi ska kunna komma över några liter i alla fall.

Träna lokalsinnet

Jag har ju ett uruslet lokalsinne och en sak som jag tycker är mycket svårt är att ta en känd runda baklänges. Jag provade ibland när jag höll på med stegtävling på jobbet - då gick jag ofta en timmes runda, men alltid i samma riktning. När jag ville utmana mig själv lite tog jag den i motsatt riktning. Det är ju en sak när man går - då hinner man märka vart man är på väg.

Idag testade jag samma trick på cykel. Jag cyklade min vanliga träningsrunda hemmet-Bunkeflostrand-Brofästet/Lernacken-Sibbarp-Limhamnsvägen-Ribban-Västra hamnen. När jag kom till Espresso House bestämde jag mig för att jag skulle få en islatte om jag tog samma väg tillbaka istället för närmaste vägen hem. Det gick ganska lätt att övertala mig själv och det blev spännande att ta rundan tvärtom. Jag cyklade bara fel en gång men det var verkligen helt annorlunda att komma från andra hållet! Det blev 38 km att mata in i exercise tickern iaf och det kändes bra. Jag inser att målet är lite väl högt satt, men man vet aldrig.

Sen har vi haft sommarfest/picnic på dagis, och tackat av fröknar och det gick bra. En av mammorna dök upp med en åtta dagar gammal flicka och vi andra mammor flockades och beundrade. Jag hörde någon pappa mumla att nu blir det farligt... men inte för oss iaf. Vi vet att vi är klara! Det riktiga avskedet från fröknar och kompisar blir på torsdag för vår del och det ser jag inte värst mycket fram emot.

Malin 6 år

Fantastiskt vad åren går fort. Malin fyllde ju nyss 5 och strax innan dess var hon nyfödd.

Jag hade sagt till Malin att låtsas sova länge på morgonen så att vi skulle komma och väcka henne. När jag vaknade trodde jag att klockan var strax efter 06 (min vanliga tid att stiga upp) men hon var nästan nio! Härligt! De första gratulanterna ringde nio och förstod nog att jag inte sjungit upp...

Sen sjöng vi för Malin och hon fick lite presenter på sängen:

vattenpistol

Största paketet - det som Malin hett önskat sig - en cool polisstation - fick vi ta i köket.

stort paket!

Polisstation

Vi hade bjudit till kalas 11 (vi har ofta haft förmiddagskalas för oftast är barnen trevligast och gladast då...) och det blev nu riktigt stressigt. Grannflickan som fått tacka nej till kalaset (dubbelbokad) kom med en present halv tio och då var både Malin, jag och Peter i pyjamasarna. I år var det särskild omtanke om dem som ville se bröllopsutsändningen som gjorde att vi tog förmiddagen. Min mor tyckte ändå att det var tanklöst att förstöra för dem som ville hänge sig. Jeg begrep ju inte att rapporteringen skulle pågå hela dagen.

Nåja, vid 11 var allt klart och kalaset blev lyckat. Såhär på kronprinsessbröllopsdagen passade jag på att flippa ut med det rojalistiska med gulblåa ballonger, flaggor och "officiella bröllopsservetter" (från ICA, så jag tror inte riktigt att det är dem som ska torka munnar i kväll).

dukat

Jag var dock mycket nöjd med att inte ha fallit för bröllopschokladet.

Barnen lekte på egen hand och under ledning. De hade stafett med ägg på sked och lekte Under hökens vingar med Katarina.

Här visar Peter hur det ska gå till:

Peter med ägg på sked

Ungarna gör sig klara:

Rara töser

Sen blev det lunch - köttbullar, prinskorvar, gurkbitar och cocktailtomater och lite senare kladdkaka och fruktsallad enligt Malins önskemål.

Lite senare kom Mormor och Morfar med presenter och då hade Malin svidat om till Hulahulatjej i utrustning som hon fått av en av de små gästerna.

Hawaii nästa?

Sen gladde vi oss åt stor kärlek framför tv:n en stund, för att snart ge oss av för att fira stor kärlek på närmre håll - svärföräldrarnas guldbröllopsfirande.

Förresten tyckte jag att vigseln mellan Victoria och Daniel var riktigt riktigt fin. Deras stora kärlek lyste och det var en njutbar stund i tevesoffan. Att Daniel släppte en tår kändes så äkta. Heder åt kommentatorerna som nästan kunde hålla tyst också. Jag gladde mig lite åt att se mina barnkalasservetter hänga framme vid altaret... eller åtminstone ett täcke mönstrat på samma sätt. Och så sjöng de "En vänlig grönskas rika dräkt" som jag och Peter hade vid vår vigsel.


Som natt och dag

Jag brukar förundras över hur vi har kunnat få två så olika döttrar; Julia och Katarina. De är verkligen som från olika planeter även om mycket förenar dem också.

I morse var ett sådant ögonblick som måste förevigas:

Julia, jag, Peter och Malin är i köket och rör oss kring frukostbordet - ingen är särskilt talför för klockan är inte ens sju, men det är ändå ett bra tillfälle att avverka visst informationsutbyte. (Katarina som har sommarlov sover förstås). Vi pratade lite om lördagskvällens restaurangbesök då vi ska fira mina svärföräldrars guldbröllop. Jag påpekade att det nog var ett bra tillfälle att klä upp sig. Julia undrar: "Kan jag ha min klänning från avslutningen?" "Självklart, den är ju jättefin" svarade jag. Klänningen fick Julia till sin konfirmation i åttan och då fanns absolut inga klänningar i hennes garderob. Den gick finfint att använda på skolavslutningen i nian också... och i år när hon gick ut ettan.

Julia för precis ett år sen

Men så Julias störtsköna kommentar: "Alltså det är ju helt perfekt - jag har en klänning som jag kan ha på sommaren och så en jag kan ha på vintern." (en liten svart silkig sak) "Och så en balklänning för riktigt festliga tillfällen". (köpt på tradera)

Jämför då med Katarina som behöver nya klänningar varje månad (och hon hinner använda alla sina kläder också). Hon har alltid behov av något nytt!

Som sagt, som natt och dag. Och nu säger jag inte att det ena är bättre än det andra (mer än för min plånbok då) - bara att det är olika!

Den blomstertid nu kommer...

SalviaIdag insåg jag plötsligt att jag inte gått på någon avslutning i kyrkan eller på skolgården... det var nog 10 år sen sist... så länge Julia och Katarina gått i låg- och mellanstadiet. På högstadiet blir man inte bjuden förrän i nian (åtminstone är det så i vårt rektorsområde). Faktiskt är man inte bjuden varje år i låg- och mellanstadiet heller men man brukar kunna smita in på ståplats längst bak för att få ryckas med i stunden - falskspel på blockflöjt, rektorn talar, orgelspel, prästen harklar sig och framför en finns ett hav av vattenkammade pojkar och flickor i nystrukna klänningar. Jag har aldrig lyckats närvara utan att gråta - det är ju så bitterljuvt. Värst/bäst är det när Den blomstertid nu kommer lyfter ända upp till taket av hundratals barnröster.

Men i år blev det alltså inget... men jag bidar min tid för nästa år är det Malins första avslutning i Limhamns kyrka och förskoleklassbarnen är förstås ljuvligast av dem alla.

Men blommar gör det ändå och jag delar med mig lite nedan:

prästkragar

Petunior

Penséer

rosa blom

Är det möjligt?

Kan det vara sant att detta är vad som väntar??

sommartider

Efter midsommar ska jag vara ledig en vecka och jag hoppas hoppas på sol och värme då! Så efterlängtat!!

Innan dess kommer en smockad helg då vi ska hinna med 6-årskalas, kronprinsessbröllop, guldbröllopsfirande samt sommarfest på dagis. Idag avhandlade vi Systembolaget och Toys'R'Us efter maten - körde hemifrån 18.40, var på Jägersro 10 minuter senare, in och grabba flaskor och boxar och så vidare till Toys (ett fruktansvärt varmt ställe dessutom - stackars personal!)... Sen ville Peter titta på en ny TV men då satte jag ner foten. Nån måtta får det vara, eller hur?

Porco Rosso

Kanske tror ni att ni är för gamla/kloka eller något annat för att se på tecknade filmer?

Då säger jag bara - stig in i Hayao Miyazakis värld och tänk om.

I kväll såg jag, Katarina och Julia färdigt Porco Rosso som vi sett merparten av en annan kväll.

Porco Rosso

Precis som de andra filmerna vi sett, Spirited away, Det levande slottet, Kikis expressbud, Totoro, av samme filmskapare, så var filmen filosofisk, gåtfull, spännande och absurd om vartannat. Men den här överträffade de andra vad gäller miljöerna - det var precis som i norra Italien - man kunde nästan känna doften av nyriven parmesan...

Julia vill helst se filmerna på orginalspråket japanska med engelsk textning. Jag tycker att animation tål dubbning mycket bättre än film.

Ha en härlig kväll och fly in en helt annan värld när det blir din tur... här ett litet smakprov.


Fixa/ångest/prioritera

Som ni ser har jag en riktig skitdag vad gäller att bestämma mig. Inte ens rubriken på dagens inlägg fick jag till.

Det började redan i morse; vad skulle jag ha på mig? Berget av bara lätt besudlade plagg var redan högt, så jag borde ta något därifrån. Jag brukar ha mycket lätt för att kasta på mig lite vad som helst men ibland kan jag köra fast. Ville ha korta byxor men hade inte skött min epilering. Struntade i lätt ludna, lätt sticksiga ben och tog ändå piratbyxorna, men inget passde till, färg- och stilmässigt utom en alldeles för stor ljusgrön linneskjorta från min absoluta storhetstid. Tog ett linne under och bar skjortan öppen. Insåg senare att min behå syntes på ett lite vulgärt sätt men det kunde inte hjälpas. Skorna jag skulle ha till var fortfarande blöta efter gårdagens skyfall...

På jobbet inga svåra val faktiskt - det enda viktiga valet var 14.30 då en nybliven 60-åring bjöd på tårta. Prinsess-, jordgubbs- eller schwarzwald. Ganska lätt faktiskt - tog den sista.

Men sen, hade Julia med i bilen hem (hon är för tillfället löneslav på vår personalavdelning) och hon skulle köpa skor och jag skulle handla presenter till dagisfröknarna till söndagens avslutning (hoppas att inte de tillhör doldisläsarna!). Jag hade redan siktat in mig på Triangeln, ville köra snabbaste vägen för att hinna hem innan solen försvann, visste att det var reducerad framkomlighet och stockningar vid Amiralsgatan. Körde ner till Stadsbiblioteket för att ta den vägen men när jag skulle ta in till parkeringen var flera kvarter avstängda pga citytunnelsstationsbygge... fick parkera långt borta och snirkla oss fram och tillbaka mellan avspärrningar. Nåja, skoinköpet gick snabbt men presenterna! Jag hade tänkt mig en strandhandduk, en matchande kylväska och en flaska rosé. Hade 800 kr till 4 fröknar och 2 reservfröknar som skulle få något mindre. Kylväskorna från Hemtex webb såg inte alls fina ut i verkligheten men det fanns många strandhanddukar att välja på. Kom på att man kanske kunde köpa strandväskor billigt på Lagerhaus - gick dit och rekade för att bestämma färgskalan. Valde turkos efter en snygg blommig handduk på Hemtex. Hann också tänka ut att jag inte ville göra skillnad på vikariefröknarna och de andra (insåg redan när jag tog uppdraget att jag skulle gå back). Sa till om 6 handdukar... men det fanns såklart inte efter att damen gått ner i källaren och och letat. Jag fick ta ceriseblommigt istället och då passade inte längre väskorna... ja, ni fattar, en massa spring mellan butikerna. Nu ligger allt gömt i min bil för att Malin inte ska skvallra. Utom vinet som fortfarande ska handlas.

Medan damen letade handdukar i källaren såg jag att "vår" turkosa handduksfärg var utgående och de sålde trevliga handdukar i alla storlekar för halva priset. Man behöver väl alltid rensa i linneskåpet. Det jag mest behövde, en golvhandduk att stå på efter duschen (min tidigare från samma butik har en trist fläck) var såklart slutsåld. Suck. Det slutade med att jag köpte 4 turkosa och 4 mörkblå handhanddukar och 2 turkosa badlakan. Ångrade att jag inte köpte något cerise badlakan till Katarina också - både hon och Julia vill ha lite större handdukar till gympan... och grälla färger är svårare att glömma. Nu vet jag bara inte vilka jag ska rensa ut för att få in dem i skåpet...

Tur nog hämtade Peter grillkött i köttaffären och tog alla middagsbesluten. Jag fick bara hjälpa till med såserna och med att duka.

Ett såstips som jag lärde mig på LC-övernattningen vid Glimminge plantering på Bjärehalvön: Blanda creme fraiche, mango chutney och curry efter tycke och smak. Kan inte gå snett! Annars fanns rester av guacamole, bearnaise och ajvar relish på bordet - någonting för alla!

Vi åt förstås ute och bara njöt. Tills någon granne körde igång ett väldigt oväsen - vi kunde inte enas om vad det var. Jag gissade på elektrisk gräsklippare...

Nu vill jag egentligen se på film - har 2 att välja på - Fish tank och Maria Larssons eviga ögonblick men Peter ser på fotboll och det är faktiskt redan lite sent att börja. Ska i stället välja mellan De fattiga i Lodz och Höstoffer som kvällslektyr.

I morgon ska jag cykla till jobbet och ska redan i kväll packa mina ombyteskläder så att det inte blir samma visa i morgon bitti med beslutsångesten.

En annan sak jag borde fokusera på  - lilla älskling fyller 6 på lördag och vi har inte köpt presenter än...

Testa nya saker

Normalt sett tycker jag att facit på en riktigt bra dag är när man har testat något nytt eller lärt sig något man inte kunde innan.

Men dagens nya upplevelse kunde jag gärna vara utan - jag var kallad till mammografi för första gången. När min kompis hade det så svårt med sin bröstcancer tänkte jag kräva undersökningen så snart jag hade fyllt 40, men det blev liksom aldrig av. Men nu är det gjort i alla fall och det var just ingen lustfylld upplevelse (som om nu någon trodde det) - aldrig har mina bröst sett så patetiska ut som när de nu plattades ut under plexiglaset.

Sköterskan var rar och upplyste om att det var vanligt att bli kallad till en andra koll efter första mammografin, då de inte hade något referensmaterial att jämföra med - man skulle alltså inte bli orolig i så fall.

Ny utmaning...

Det gick ju överdrivet bra med förra utmaningen... åtminstone vad gäller cyklade kilometer. Det där med vikten behandlar jag som alltid lite sekundärt.



Nu är det dags med en fortsättning på motionsivern. Jag kommer ju inte att få så mycket draghjälp av cykla till jobbet (6 veckors semester ingår); inte heller Tjejvättern i sikte... men å andra sidan lär ju vädret vara bättre än de förra 3 månaderna HOPPAS jag. Och det ska väl cyklas till stranden och simskolan och lite annat? Vin till lunchen varje dag så att man tvingas lämna bilen hemma??

Jag ökar på distansen lite, och krymper tidsramen också. Spär på med lite sommarmotiv. 1250 km på 2½ månad; kan det vara något?



Jag börjar redan i morgon! Wish me luck!

Tjejvättern in friendship and service

Jag cyklade ju Tjejvättern tillsammans med ett gäng LC-tjejer; 40-50 st och vi hade en nästan egen startgrupp. Några av er läsare kanske inte vet allt om LC; andra vet desto mera, bland annat är det ju två trogna (fd) Distriktordförande som läser nästan dagligen.

LC står i alla fall för Ladies Circle, och det är ett världsomspännande kvinnligt nätverk som verkar för vidgade vyer, förståelse och välgörenhet, bland annat. I Sverige är ledorden Friendship and Service, och det var just vad som präglade helgen.

Våra systrar i Motala-Vadstena-klubben skickade redan i våras ut information om att de skulle ordna med husrum för facila 50 kr/natt och fest på kvällen. Och det var verkligen fullservice hela helgen!

Skänninge med omnejd

Vår rara värdinna Sara med dito make tog emot 6 av oss hemma på herrgården Biskopsberga vid Skänninge, och vi fick sova i ljuvliga rum med kakelugnar och väggmålningar. Barnen hade de flyttat in i sitt eget sovrum för vår skull. När vi kom på kvällen hade Sara dukat upp med te och smörgåsar och så hade vi en trevlig stund kring bordet. Lite otäckt var det ändå, för de två tjejerna från Dalarna ringde och meddelade att de blev försenade, då deras cyklar hade hoppat av bilen! Den ena hade en riktigt fin Bianchi och den andra en blott 3 månader gammal sportscykel och båda blev ganska illa åtgångna i olyckan (båda cyklarna, alltså). Tack och lov blev det ingen trafikolycka av det. Tjejerna lyckade hitta en riktig entusiast till cykelreparatör som lagade bägge cyklarna under 4 timmar. Vi försökte sen komma i säng i god tid för att vara i form inför loppet.

Sara steg upp tidigt för att ordna allas frukostar och hade noga stämt av allas preferenser; gröt, ägg med olika koktider, kaffe eller te mm. Frukosten serverades 07. Vi åt med god aptit och var lite pirriga när vi gav oss av mot start. Vi fick köra bil dit för det var 17 km till Motala. Och loppet vet ni redan allt om!

När vi kom i mål stod värdinnetjejerna där med bubbel för att fira oss! De hade hängt en LC-flagga på en buske för att vi skulle hitta dem. Jag skulle köra bil så jag inskränkte mig till en symbolisk skvätt. Sen åt vi lunch i nån medborgarlokal (potatisbullar; aldrig hade jag ätit så goda, och lättöl i stora glas). Vi fick höra att det fanns en del ynglingar som försökte gratisäta och sen slå sig i slang med cyklisterna och att vi skulle vara uppmärksamma och jaga ut dem, men de svettiga tanterna bredvid mig frågade hur gamla killarna var och fick svaret: I tjugoårsåldern. På damernas försjusta skrockande förstod man att de minsann inte tänkte jaga bort några kavaljerer!

Sen, hem och duscha, oj vad skönt det var! Sen satt vi och pratade lite innan vi snyggade till oss för kvällen. Sara kom på att det fanns mousserande kvar och bjöd oss på det. Vi ville ta taxi till Motala för ingen var sugen på att köra, men då ordnade Sara 2 villiga arbetare från gården som både skjutsade oss och sen efteråt hämtade oss.

Det var en jättetrevlig middag på företaget där en av tjejerna jobbade (en grafisk byrå som bl a tagit fram allt material till Tjejvättern). Byrån hade haft inbrott på natten så tjejerna var där och sopade glas och städade och dukade om allt medan vi cyklade. Stackare! Vi var ca 30 st som åt och drack gott tillsammans men det var ingen särskilt sen kväll... Innan midnatt var vi hemma igen. Och innan huvudet landade på kudden sov vi allihop.

Och sen var det frukost igen innan det var dags att vända åter mot våra olika mål.

Så Friendship and Service när den är som bäst! Det är förresten ett utmärkt sätt att lära känna nya kompisar på en ny ort... kanske något för dig, Li? Jag vet att det finns en utmärkt klubb i Mora-Rättvik och jag tar gärna en kontakt åt dig.

Förresten: Såhär ser 120 000 liter blivande jordgubbar ut:

jordgubbsland som heter duga

Det är vad som odlas på gården, innan potatis och spannmål tar vid...

Tjejvättern - loppet

Tack, tack för alla lyckönskningar! Ni hjälpte mig framåt i motvinden... Jag hann tänka mycket under loppet. Jag kom fram till att "ömsom vin, ömsom vatten" kunde vara en fin sammanfattning, på flera plan. Lång redogörelse
kommer nedan.

Jag är grymt nöjd med loppet. Mest av allt prisade jag mig själv för rätt val av träningsarena: Blåsiga Malmö. Det passade utmärkt att vara van vid när det var 11 grader och 21 sekundmeter på öppna slätten.

Loppet inleddes med sådär 25-30 km i rak motvind. Redan här undrade jag om inte en del kroknade. En av tjejerna jag bodde med (från Dalarna) sa efteråt att hon aldrig cyklat i sån vind. Jag sa till mig själv som ett mantra: Efter motvind kommer medvind. Och jag slet inte något på treans växel heller! Jag drack lite vatten och åt en snustorr powerbar under tiden. Det fina med det öppna landskapet var pärlbandet av cyklister som ringlade sig utmed vägen. Maffigt!

Sen svängde vi in i något lite läigare och mer som sidvind, ganska skönt, och första depån siktades. Jag tyckte att det var onödigt mycket folk och struntade i den, vem vill stå i kö liksom, och tappa tid? Jag hade redan innan hört att direkt efter depån kom Ombergsbacken, mycket lång, och det var bäst att leda cykeln uppför om man inte hade mycket starka benmuskler. Ja, ni hör ju själva vad jag hade bestämt mig för. Inte att leda nån cykel iaf!

Så jag kämpade och kämpade och det kändes tufft; lite tuffare än Lernacken som är den enda backe jag tränat i.
Halvvägs upp för backen stod ett gäng idrottskillar och skrek "Heja, heja, kämpa på", och då kunde man ju inte annat! Nu tänkte jag istället: Efter uppförsbacke kommer nerförsbacke. Jag omgavs nu mest av mintgröna Bianchis och knallgula sportshojar med smala däck och rasslande växlar. Det kändes coolt att ha 3 växlar och cykelkorg. Precis innan sista backpartiet stod en liten gubbe och en liten gumma och delade ut karameller till dem som ville ha.

Sen kom vi upp på underbara Omberg (naturreservat, tror jag) med hela Vättern i sikte. Det var inne bland träden = inte så blåsigt och hänförande vackert. Solen kikade fram, till och med. Jag fick sikte på picnicbord i solen och tänkte att NU är det nog depå för mig. Sagt och gjort, la upp benen på bänken, åt en banan och drack lite vatten i godan ro i 5 minuter eller så. Halade fram kameran också:

omberg

Ser ni vindkraftverken? De snurrade, vill jag lova!

Sen kom nerförsbacken - ljuvliga tider. Jag kände mig som kung. Strax efter nerförsbacken (ungefär halvvägs i loppet) kom en vattendepå som de flesta nobbade men jag behövde fylla på. Upptäckte till min glädje att det precis intill fanns riktiga toaletter helt utan kö. Bingo! Bajamaja slipper jag helst.

Nykissad och otörstig: Ut i medvinden! Härligt! Jag trampade på och kom upp i 47 km/t som bäst! Jag stannade också på nästa depå, drack blåbärssoppa och kaffe, åt vetebulle och saltgurka. Här ringlade kön lång till reparation... fick senare veta att det varit sabotage med uthällda nubb på banan. Så glad att slippa det som tydligen kunde innebära timmar av väntan.

Och sen, efter ca 8 mil, blev det lite tråkig vind igen och nu började det värka lite i låren. Jag åt lite russin i mörk choklad, stannade och skakade loss nån gång men kände ändå vittring på målet (vad är 2 mil? ingenting, ju!). I övrigt framstod Tjejvättern som ett folknöje med tanke på alla människor med kaffekorgar och campingstolar som satt och njöt av åsynen av tusentals svettiga tjejer. Jag vinkade glatt till alla som ropade hejarop. Vissa hade plakat med text typ "Heja mamma Linda", andra ballonger och trumpeter och tutor.

Med en mil kvar var det darrigt i benen både på mig och andra och man fick ta det försiktigt för många vinglade. Jag satsade lite extra på spurten och var så utmattad när jag nådde målet att jag inte hade långt till tårarna. Detta var det närmaste jag varit med om som påminner om känslan efter en förlossning! En jobbig jobbig resa, men nu är det över och jag klarade det! Istället för en bebis i famnen fick jag ett glas bubbel av LC-tjejerna i målet. De stackarna hade stått en timme i snålblåsten och väntat på oss.

Jag loggade just in på mitt resultat och såg: start 08.46, mål 13.25 - total tid 4:39. Effektiv tid enligt min mätare 4:23. Snitthastighet: 22,2 km/t. Det måste jag vara mycket nöjd med, med tanke på vädret. Nästa gång skiner solen och det är vindstilla, eller hur? Just det, nästa gång, redan bestämt, nästan iaf.

Lite senare kommer det nog rapport om helgen i övrigt.

I toppform?

Tack för uppmuntrande kommentarer, kära läsare! Så roligt att höra era "röster". Bra att veta att det finns nya tävlingar att ge sig i kast med nästa vecka, Li!

Ja, faktiskt känner jag mig i riktigt bra form, benen känns starka och idag tog jag de 4 trapporna upp till Pippi halvspringandes utan att bli andfådd.

Lite sämre var det med förberedelserna med packningen - olikt mig. När jag kom hem från Pippi idag strax innan 22 hade jag bara packat halva necessären. Men Peter hjälpte mig att hänga på proffscykelstället på bilen och så hängde jag på cykeln under hans överinseende. Så fyller jag på med Cillas cykel i morgon. Kl 15, direkt efter jobbet, går färden mot Motala/Skänninge.

Man kan ju ha lite olika approach till det här med sport och tävlingar - att ha det bästa och senaste eller köra på rutin. Ni vet redan vilken grupp jag vill tillhöra. Men nu får jag erkänna att i takt med att den 12 juni och Tjejvättern närmar sig, har jag fallit för några frestelser... köpt onödigt dyra nya cykelkläder, upprustat cykeln med nya däck, slangar, vevhus, service för en kostnad motsvarande en splitterny Biltemacykel. För att ändå framstå som en cool motionär som kör på rutin kompenserar jag med 11 år gammal rostig och bucklig cykel, väldigt välanvänd tygväska (har tjänat några säsonger som badväska) ha i cykelkorgen med det "nödvändigaste", väl ingångna walkingskor istället för cykelskor...

Jag har lyckats ganska bra med att ladda med energi... lite sämre med sömn.

Målsättningen då: Att klara 100 km på under 5 timmar... vi får väl se. Rapport kommer garanterat!

Lite motigt...

Jag är inne i en svacka. Jag har flera möjliga saker att skylla på:

  • Vädret som gäckar mig. Så här års vill jag ha klarblå himmel och vindstilla - inte en massa löjlig blåst som skakar ner syrenblommorna så att det ser nysnöat ut på marken!


  • Jag har inte bara en utan två otäcka innebrännare på hakan. Jag riktigt hör hur varje hjärtslag dunkar i dem. Jag får innebrännare typ en gång i halvåret. Jag vill helst inte sätta dem i samband med hudvårdskvällen jag bjöd in några raringar till i förra veckan.


  • Målet är uppnått - det var så mycket roligare att cykla fram till 1000 km-gränsen. För övigt har jag (nog) gjort de sista kilometrarna innan loppet i kväll.


  • Barnen hittar på en massa strunt. Till exempel: Igår morse fick Katarina in framskärmen i cykelhjulet och vurpade över styret, landade på axel och huvud. Pulsen steg när skolsköterskan ringde (jag var påpassligt nog hemma för att ta Malin på ett återbesök pga bölden som hon haft på halsen). Så fick jag hämta obrukbar cykel på skolan, försökte övertala Kata att gå ändå men fick ge med mig då hon var jätteledsen. Fick dåligt samvete sen. Julia velar om hur hon ska fira avslutning och jag som kanske inte ens är hemma och övervakar. Malin vill sluta på dagis. Och jag har varit borta för mycket på sistone - dåligt samvete igen. När jag la Malin i kväll sa hon "Om jag kräker, får jag bli hemma från dagis då?" och då tror jag inte att hon var värst illamående utan bara vill lista ut ett sätt att bli ledig.


  • Jag har en massa bloggläsare som håller sig för goda för att kommentera. Hur kan ni inte skriva nåt om mig på rockpartyt när jag nu var så djärv och publicerade bilder?? (Ja, Victoria, du som har uppfyllt din plikt är utan skuld, och Ingrid, jag vet att du är borta från datorn nuförtiden).


  • Jag är egentligen sjukt stressad över allt jag ska göra innan Motalaresan i övermorgon. Så varför sitter jag här? Just det, jag valde bort Morden i Midsummer. Tänk vad mycket plikter man har. I kväll ska jag nog packa necessären åtminstone så har jag gjort något. Jag har även skrivit en lista över saker som jag ska göra. Som om de blir gjorda då, typ.


  • Jobbet... det är lite drygt faktiskt och jag bara drömmer om semester.


  • Det var otroligt fult att se hur de förberett för Broloppet på Limhamnsfältet. Det stod säker 100 bajamajor där. God forbid att jag ska besöka en sådan i Motala med omnejd.

Men nu, nu har jag några positiva saker också:
  • Det ska bli riktigt roligt att få testa flåset i Tjejvättern och få träffa en massa trevliga LC-tjejer. Jag har minsann fått logi i nätterna två på en herrgård i närheten av Vadstena (hemma hos en eLCa för 50 kr natten!). Cykelrackaren är nyservad (ska ju cykla på den gamla) och gick så himla bra på testrundan i kväll. Jag höll 25 km/t i drygt 25 km. Inte dumt alls.


  • Jag är inne i veckan då jag ska bunkra upp med energi. Det gör ju aldrig ont. Drömmer redan om Flygande Jakob som jag bokat till lunch på fredag.


  • Katarina har insett att det är smart att ha cykelhjälm.

Ja, ja, jag vet. Jag har verkligen inget att klaga på egentligen. Men skönt var det! Till necessärpackningen!

Partyfoto

Här får ni njuta lite mer av min uppenbarelse på fredagens rockparty! Jag försökte se riktigt tuff ut på det ena. Jag tror inte Freddie Mercury misstycker publiceringen.

Tuffare än vanligt

Väder på lördag

Sådärja, nu behöver jag inte kolla mer vad det blir för väder på lördag när jag ska cykla på allvar - ser helt OK ut faktiskt:

lördagsväder

Det har väl aldrig hänt att prognosen slagit fel?

Måste berätta om en kul sak som Malin sa när vi bytte blad till juni i kalendern häromdagen:

Malin: Vilken månad är det nu, Mamma? (så kallad kontrollfråga - hon visste redan svaret)
Jag: Det är ju juni, din månad!
Malin: Mmmm, och din, Mamma.
Jag: Nä, jag fyller ju år i mars.
Malin: Jo, men i denna månaden har du ju både cykeltävlingen och hårdrocksfesten!

Så visst hänger hon med i mina evenemang!

Och såhär avnjöt Julia den gångna helgens väder:

Julia på altanen

Undrar om man ska få onda ögat för publiceringen?

En halvtjejvättern, typ

Idag cyklade jag sista långrundan innan Tjejvättern på lördag. Peter och jag cyklade till Kanalkiosken i Höllviken, tog en glass, och cyklade hem igen. Det blev dryga 48 km, men jag kommer innan det är kväll att plussa på 12 km för lämning och hämtning av Malin hos barnvakterna, på cykel, förstås.

Det var perfekt cykelväder med bara lite vind och soligt utan att vara stekhett. Snitthastighet 22.4 km/h.

Nu, en stund med Sydsvenskan i solen, innan hämta Malin. Jag känner mig inte helt slut vilket bådar gott för Eldprovet.

Rockparty mm

tattoo sleeve

Igår var det vårfest på hårdrockstema på jobbet. Jag hoppas att det kommer någon mer bild som togs på festen som framställer mig på ett sätt som jag vill visa mig på... tills vidare ett smakprov på min tattoo sleeve som gav lite trevlig cred. Ni skymtar även mina svarta naglar med dödskallestickers och lite för mig rockiga smycken. Jag hade även Victorias gamla men oanvända "skinn"byxor och Katarinas svarta converse. Byxorna, några storlekar för små, klibbade ihop under användning och sen fastnade "skinnet" på stolen. De knakade också farligt i sömmarna och gled ner på rumpan när jag satt (hade förstås en längre top). Jag hade ett par bekväma svarta jeans tillgängliga så jag gick och bytte i halvlek. Så tyvärr, Victoria, brallorna kommer inte i retur utan får anses förbrukade. Men jag kände mig väldigt cool!

Festen var kul och rätt många hade ansträngt sig. Vår VD inledde med ett tal om den berömda bussen (en liknelse som han är mycket förtjust i) och sa något om att vi nu åker i en ganska fin buss (till skillnad från i fjol när vi knappt tog oss fram i en rumänsk skrothög i samma liknelsestil) på en tvåfilig asfalterad väg. En favvokollega mumlade något om Highway to Hell. Precis vad jag hade på tungan själv. Men det nådde nog inte ända fram. Samme VD fick dock oväntade pluspoäng efter maten då han dukade av borden på ett väldigt rutinerat sätt, effektivt och med ett leende på läpparna.

Och nu är en varning på plats! Till maten serverades snaps. Jag nappade på ett säkert okryddat kort (Explorer), men ve och fasa, i lilla glaset landade en smaksatt variant, Jordgubb och lime, fickljummen dessutom. Ska aldrig drickas igen, åtminstone inte som snaps, åtminstone inte ljummen. Till bordet hade jag toastmastern LED och det gick sådär för honom. På andra sidan Ekonomi-Jacob - så himla rolig. Det var kul att sitta ihop med andra än dem jag jobbar med till vardags men ändå känner.

I konferensrummet var det karaoke och är jag hes idag är det nog snarare därför än av whiskey.

Jag cyklade hem innan midnatt. Det var en underbar tur, ljummen luft, vindstilla, syrendoft, avlägset skrål från studentskivor. Utanför dörren stötte jag ihop med Julia som varit på sitt fredagstillhåll Underground. Peter cyklar Ringsjön runt idag och stack vid 07. Malin vaknade förstås så jag fick gå upp med henne. Vi åt frukost ute och det var lika stilla som igår kväll. Men sen, listiga människa som jag är, lät jag Malin se en film medan jag la mig på mage på min solsäng och tog en härlig tuppis.

En plats i solen

Som ni alla vet älskar jag ju solen och råkar ha en perfekt altan att njuta på. Perfekt, på det viset att det nästan alltid är lä så man kan ha det riktigt skönt där även när det är under 20 grader i luften.

En dag som idag när den efterlängtade solen sken från en blå himmel kompade jag ut lite. Jag handlade några goda kakor och bjöd tjejerna på när jag hade hämtat Malin (alla var hemma samtidigt - inte Peter förstås).

Vi har en alldeles ny trädgårdssoffa på den nyanlagda delen av altanen och den provade vi idag. Gick jättebra!

Nya soffan

Jungfruresa

Idag cyklade jag på nya cykeln till jobbet och det kändes hur bra som helst. Tyvärr fick jag också anledning att testa nya andas-regnjackan... först på lunchen (som åts på Falafel #1) och sen på hemvägen. Så förhoppningarna kom på skam. Men jackan fyllde sin funktion i alla fall.


RSS 2.0