Limhamn, på gott och ont

Jag är på det hela taget väldigt nöjd med att identifiera mig med Limhamn (fast egentligen bor vi ju på Djupadal) - det är ett fint litet centrum med det allra nödvändigaste och lite till, mestadels trevliga människor, nära till havet och snygga trädgårdar etc. Men en liten aning pretentiöst... ibland blir det bara för bra och vissa verkar lite... ja, självgoda, är kanske rätt ord.

Detta "för bra" brukar infalla samtidigt som vi får tidningen Galore Weekend. För några år sedan hette den Limhamnstidningen, en trist trycksak som kunde förväxlas med t ex Metro Bostad. Numera är den glassigt blank och helt i färg. Tidningen innehåller ett hopkok av högst lokala event (typ PRO:s årsmöte och alltid något om hockeylaget Limhamn Limeburners eller amerikanska fotbollsklubben Griffins), "artiklar" om nyöppnade butiker (= förtäckt reklam), intervjuer med folk på gatan och naturligtvis riktig reklam (i detta numret t ex en helsida om en elegant hopfällbar rollator). Varje nummer skildrar också ett lyxigt boende någon helt annanstans - i dagens nummer Boende i backen - Värstingvilla i Verbier.

Tro nu inte att jag någonsin lagt Galore Weekend i pappersinsamlingen oläst - jag bläddrar noga igenom för i varje nummer finns det några vimmelbilder på folk jag känner. Celebrity spotting, typ.

Och varje gång blir man belönad med något riktigt pinsamt orginal som uttalar sig. Denna upplagas utmärkelse går till 2 svarande under frågan Vad ska du göra på alla hjärtans dag? Nu kommer ordagrann återgivelse så att ni inte tror att jag har överdrivit (dock går ni miste om fotona - det är en tjusig blonderad dam och en lite vindpinad skäggig herre som jag citerar):

Phia Sjöberg, 60+, Bellevue
- Då är jag i vårt sommarresidens i Frankrike. Tyvärr utan min man eftersom han måste arbeta då.

Stellan Siberling, 61, Limhamn
- Jag fyller år den 12:e, så den 14:e: e jag utslagen. Champagne har den effekten.

Kommentar: Galore Weekend har undertexten Fridhem Bellevue Limhamn Sibbarp Hyllie på omslaget. Undrar om den ges ut på annat håll också? Någon annan som får liknande publikation?

Up in the air

Up in the air

Igår var det biodags - härligt! Jag hade 2 biocheckar som skulle gå ut och funderade (inte så länge) på vem jag kunde locka med på gratisfilm. Åsa är alltid pigg på film och förtjänar som en underbar trogen vän att bli bjuden på både det ena och det andra! Hon brukar ha hela tablån i huvudet, men hon har också lite jobbrelaterade bokningar på kvällarna, men inte igår. Vi ville helst se FishTank men den gick inte förrän 21.20 och det är bara för sent en tisdag. Annars funderade vi på Snabba Cash men den kunde äkta makar tänka sig att se, så valet föll på Up in the air. Jag tänkte OK, en romantisk komedi, men den hade fått ganska bra kritik och Clooney tål ju att vila ögonen på. Jag gick med ganska mediokra förväntningar, men oj, vad överraskad jag blev. Nu kan jag knappt slita mig från sound tracksen som går när man klickar på länken ovan, för då kommer jag in i stämningen igen.

Filmen var verkligen jättebra och tänkvärd, samtidigt som det fanns ett romantiskt komediinslag. En del av charmen tror jag är att det var mogna skådespelare - nånstans börjar det bli svårt att identifiera sig med 20-åringar och deras problem. Jag vill egentligen inte gå in så mycket på handlingen (äsch - läs här själva!) utan bara rekommenderar er att gå och kolla själva, men boka! Salongen var fullsatt till sista plats - när hände det sist?

Måndag

Det var en ganska intensiv helg, så att stiga upp var jobbigt för alla inblandade. Jag jobbade bara fram till lunch för sen skulle jag på begravning. Det var en gammal kär vän till mina föräldrar och även oss barn som gått ur tiden. Det var ganska äventyrligt att hitta dit, för vi hittade inte till kyrkan, Västra Skrävlinge, och kom lite för sent men jag tror inte att det märktes - vi gled in längst bak, jag och mina föräldrar. Jag tar på mig skulden för jag hade skrivit ut kartan på Eniro men det blev fel i ett antal rondeller när vi körde av ringvägen vid Jägersro. Vi borde ha kört genom stan.

Lärdom: När man har en viktig tid som inte får missas, typ en begravning eller jobbintervju, kan man faktiskt kolla in vägen dagen innan. Det brukar jag göra ibland men det här verkade så enkelt.

Begravningen var väldigt fin och för första gången var jag med om jordbegravning. Det var pampigt. Vädret passade nästan till - iskallt, snöglitter och sol. Jag känner inte så stark sorg att jag själv är förtvivlad men jag känner väldigt mycket med systern som blir ensam kvar. De hade levt tillsammans i alla år; även när en av dem var gift.

Efteråt var det en minnesstund och även det var stämningsfullt.

Det var många år sen jag var på begravning och det får gärna dröja till nästa gång.

Annars: Victoria - grattis igen!

Lotta & Ingrid - jag har såklart köpt Katas dräkt på Internet - just den här på Tradera men den var ny och säljaren hade butik med konståkningsgrejor. Den kostade under 400 kr och det kan nog anses som ett klipp. Det är inte riktigt min favoritstil med så mycket glitter och guld men Katarina störtgillar den. Jag frågade henne vad musiken heter men hon visste inte. Kanske något med "höst". Det är tränaren som tar fram programmet mot ersättning som föreslår musiken. Sen lever åkaren med den i flera år och bara bygger på sitt program. Det är Peter som har filmat och jag som lagt upp på Youtube. Vi såg bara svenska och danska åkare men tjeckiska flaggan hängde framme också, så kanske att någon därifrån tävlade på lördagen. Ja, det är tjusigt med isprinsessor; helst om man är 5 år eller så. Jag blev nästan själv helt kär i isprinsessornas isprinsessa när jag var med på Nordiska Mästerskapen i konståkning (som dörrvakt, då).

Lotta - Lovefilm, säger jag bara! Kommer direkt i brevlådan och ingen tid att passa för återlämning. Kan inte bli smidigare! Ändå kompletterar vi med hyrning i Limhamn eller på Konsum nån gång då och då och inser då hur bökigt det är.

Sunshine cleaning

Sunshine Cleaning

Igår skulle familjen (minus Malin) enas om en film, och det är minsann inte det lättaste.

Till slut föll vi för Julias förslag, Sunshine cleaning, och Julia och jag cyklade i isvinden till Limhamn och hyrde.

Det var en riktigt bra film som alla kunde uppskatta - en precis lagom mix av uppgivenhet, jävlar anamma, lyckliga omständigheter och olyckliga, för att den skulle kännas äkta.

Så, inget att tveka på, gå och hyr!

-6 grader och havsbad

Julia och jag inledde dagen med ett dopp i havet! Igår förhörde jag mig om att det skulle vara öppet vatten (och det skulle det) men i natt har det varit iskallt och vindstilla så det hade frusit på. Man fick t o m hacka lite med en skrapa för att hålla undan det värsta.

Men det var ljuvligt, verkligen! Man känner sig som en ny människa efteråt.

Jag samspråkade med en dam i bastun som berättade att hon och 3 väninnor i åratal badat varje dag innan jobbet, klockan FEM på morgonen, utan bastu, året om. Nu när de blivit pensionärer kan de vänta till kl 06. Så då känner man sig inte så himla hurtfrisk själv längre; när man kommer loss och badar en gång i månaden eller så, och alltid med bastu först.

På väg ut från kallbadhuset (Sibbarp) fick man fri insyn över karlarnas brygga. Julia skällde på mig för att jag tittade.

Flyver Cup

Idag har Katarina tävlat i sin första internationella konståkningstävling... en halvtimme bort i Tårnby strax vid Kastrup. Hon var ganska nervös och uppvärmningen gick rätt dåligt men sen när det var skarpt läge gick det bättre och hon kom på åttonde plats i sin grupp om 15 åkare.

Hon var nöjd, och vi också, så klart.

Katarina hade kul med sina klubbkompisar som nu tävlade i samma grupp som hon.

Här har hon just gått av isen och är nog ganska lättad.

Katarina precis efter åket

Man kan även njuta av isdansen på Youtube!


Sol, vind och vatten (och is)

Badsugen, någon?

Peter, jag och Malin tog en promenad utmed Sibbarp i vintersolen. Särskilt Peter behöver solljus för att må bra. Jag medger att jag inte njöt så mycket av blåsten men solen var uppiggande! Dock hade inte ens jag doppat mig från bryggan ovan. Men jag blev inte mer avskräckt än att jag gick in och hörde på kallbadhuset om det var fritt vatten (det var det). Jag vill aldrig mer bada i upphackat hål, sen jag rivit mig blodig på kanterna av ett sådant för ett par vintrar sen. Kanske att det hinns med ett kallbad i morgon. Men det inleds i så fall med bastu!

Det var spektakulära syner där is och vatten möttes.

Is på Sibbarp

Malin tyckte att det var mycket kul att bryta istappar och kasta i vattnet. Slickning ingår.

Nybrutna istappar

Det fanns massor av fåglar i vattnet och på land såg man sega tanter - en som gick med rollator i snön; en annan som stakade sig fram på skidor.

Fågelliv

Nu brukar inte vi bada i barnviken (äckligt stillastående vatten!) men det känns ändå lite lustigt att man kan promenera på den:

Barnviken

I förmiddags var vi en stund i kälkbacken i Tygelsjö tillsammans med Ludvig och hans familj - sen blev vi inbjudna på trevlig fika hos dem. Och nu är Peter och Malin på Öresundsdammarna och åker skridskor - allt för att få ut det mesta av dagsljuset.

Jag = en finsmakare

Det har varit en intensiv men mycket trevlig vecka. Ja, kanske inte inledningen med sjuka barn, men sen.

I onsdags firade vi av Marie-aldrig-mera-Bisonhäxa, som efter nästan 20 år bestämt sig för att lämna arbetsplatsen för lite ny luft under vingarna. Det var ett gäng tjejer från jobbet (+ Lotta som slutade för ett år sen) och vi träffades först för ett glas vin på La Roche. Sen gick vi på olivoljeprovningOil & Vinegar (där jag varit nyligen med LC) men det var trevligt denna gången också. Efteråt gick vi tillbaka till La Roche för en god tapasmiddag. Jag vågade mig på att cykla trots att det var nysnöat men det väckte faktiskt mersmak. Ska se om jag får till det någon dag i nästa vecka igen. 

Roligast med Maries avslut var hennes egen lilla avslutningssummering i fikasoffan på torsdagseftermiddagen - Maries Beijerliv i siffror. Mina favoriter: "Gift mig med 2 kollegor och skilt mig från 1" + "Ätit 900 fredagskakor".

För mig känns det inte så sorgligt att du slutar Marie, för jag ser så lite av dig på jobbet ändå - vi har mer kontakt via mejl och här på bloggen, och lyckas rentav träffas familjevis nån enstaka gång. Och i värsta fall får jag väl ta kontakt via senaste maken som jag ju ändå råkar på i korridorerna.

Igår var det LC, och då var det teprovningTehuset Shiva i Limhamn. Det är mamman till en av Katarinas klasskompisar som driver butiken så jag hade förmedlat kontakten. Det var en mycket seriös provning av totalt 6 icke-smaksatta teet - från vitt till rött via grönt och svart. Jag dricker rätt mycket te men sällan naturellt (utom oolong) så det var lite nytt för mig. Jag tyckte att Jessica var otroligt kunnig och trevlig att lyssna på, och jag störtgillar hennes lokal. Efteråt hade hon lagat fina pajer och gjort sallader som vi njöt av i henne ganska kalla extrarum (proppen hade just gått innan vi kom pga uppvärmning kombinerat med matlagning). Där hade vi också möte innan det var dags för shopping. Jag fick med mig den vackraste burken (ganska dyr). Men provningen inkl. maten kostade bara 150 kr, så det kompenserades snabbt i mitt huvud. Jag hade glatt betalat 300 för provning, mat och vin och då hade burken bara kostat 29 kr :-)

Terre d'Oc

Snygg, va? Det finns 7 burkar till i samma serie att investera i! Min senaste teburk köpte jag väl för typ 20 år sen så det är faktiskt dags med nya snygga!

Sen har jag unnat mig en skönhetsstund för att inleda helgen på rätt sätt - klippning + slingor + vaxat ögonbryn och överläpp. Det senaste tyckte jag först var lite pinsamt, men nu, efter andra gången, har jag redan fått distans! Det är hormonellt betingat och dyker ofta upp mellan 35 och 40. På mig syns det mest på sommaren när jag är brun och jag klär faktiskt inte i mustasch. Fåfängan, som ni märker, känner inga gränser, men jag känner mig mycket fräschare när det är gjort. Fint nog delar min frisör och hans hustru, skönhetskvinnan, lokal. De är dessutom föräldrar till en annan av Katarinas klasskompisar.

När jag kom hem efter att ha hämtat Malin hos min mor, hade Julia 3 killar från klassen här och de tränade på bugg, som är ett gympaprojekt... eller det var åtminstone förevändningen. Nu har det fyllts på med flera tjejer, ätits middag, hyrts film, så nu får väl Peter och jag häcka i köket. Kanske brygga en kopp te?


Upprättelse Middagsfrid

Jag har varit en mycket flitig förespråkare av Middagsfrid och har värvat flera vänner till att prova på. Vi har haft dem i över ett år nu och har verkligen upplevt en förbättrad kosthållning.

Men, de senaste leveranserna har vi inte varit nöjda med - det har varit flera inte särskilt goda middagar (t ex hemgjorda fiskbullar som smakade betydligt sämre än burkfiskbullar) och jag tycker också att det har varit alldeles för kort datum på råvarorna. Jag tycker att maten från dem ska vara lite fräsch eller fräschare än den jag kan gå och handla själv. Vi får vår leverans efter middagen på måndagar och det brukar krävas att man lagar de första 4 rätterna ti, ons, to, fr om man inte vill frysa in råvarorna. Jag vill ha lite frihet där och det gör absolut inget om någon rätt spiller över till veckan efter då vi lagar mat efter eget huvud. Priset togs förra leveransen då dubbelrätten skulle göras på falukorv, och tydligen hade det varit leveransproblem med kvalitetskorven. I stället fick vi en jättekorv på över ett kilo från Tulip med endast 50% kötthalt och flera tillsatser och E-nummer - något som Middagsfrid normalt tar avstånd ifrån. Kommer de med korv, brukar det vara t ex Ingelsta Kalkons kvalitetskorvar. Självklart har jag förmedlat missnöjet och beträffande korven ska nästa faktura reduceras med kostnaden för kvalitetskorven (jag kastade den groteska jättekorven).

Jag har nog inte varit ensam om mina klagomål, för den här veckan kom goda rätter och lång hållbarhet - toppen! När jag packade upp kassarna igår såg allt så fräscht och fint ut som jag vill att det ska vara.

Idag blir det en favoritfiskrätt som vi haft innan: Citronkolja i olivolja. Sedan väntar Pannbiff med stekt lök, potatis, morötter, broccoli och rårörda lingon, efter det Asiatisk kalkongryta från en finfin kalkonstek (2 middagar) och till sist Ungspannkaka med stekt portabellosvamp.

Som lite bonus fick vi även fina frukter till fruktsallad i leveransen: En jättepomelo (en fantastisk citrusfrukt), 2 kiwis och ett granatäpple. Jäg är redan sugen så det blir nog som efterrätt till fisken! Ser inte så spännande ut nu, men vänta bara... Dessutom fick vi tips på hur man bäst får ut kärnorna ut granatäpplet + filéerna ur pomelon utan hinnor. Eller så anlitar man Youtube. Det där med sockret är dock helt onödigt - det är en underbart söt frukt, i alla fall om det står Honey på den. Lite pyssel men helt klart värt besväret! Och för granatäpplet finns lika fina tips - alltså har ni inte sett detta innan och tycker att granatäpplen är jobbiga? Voilà!

snart - fruktsallad

Och så här fin blev den färdiga salladen som gillades av alla:

färdig!

Fågelspaning

Igår var Katarina hängig och fick bli hemma, men kan ju passa sig själv - idag är det Malin med ont i huvudet och feber och snuva. Jag har det rätt lugnt på jobbet så det är OK. I morgon behöver jag vara där åtminstone fm så då får vi dela. Peter sitter i möte hela dagen idag och har revisorerna i morgon så för honom passar det sämre.

Nåja, en intressant sak händer i alla fall när alla gått till jobb och skolor - svärmar av fåglar drar in och kalasar på nedfallna rönnbär och annat. Merparten är stora fåglar, typ koltrast, men brunspräckliga, och en del är små. Jag känner nog igen rödhaken och på håll hörde jag talgoxen. För några år sedan brukade vi se stora mängder sidensvansar - de är läckra! Kameran åkte fram förstås men det blev inga mästerfoton. Det syns absolut inte att det var hundratalsfåglar som flög från träd till träd och sen ner på marken tills de blev skrämda av bilar eller hundar.

Pickar på marken

I trädet

Man ser aldrig dessa fåglar annars men min svärfar, med stort småfågelintresse, säger att de kommer från skogen.

Här en lustig bild som jag fått av Pippi på fågeltema...

*fniss*

Dock nobbar fåglarna fågelbordet i stor utsräckning - de rör inte fröna alls (gamla?) och när jag lockar med kokosnötbitar eller ostkanter kommer fiskmåsar och skator - inte precis dem jag var ute efter. Idag har jag krossat några valnötter från svärföräldrarnas träd och lagt på marken under, för den händelse det är själva fågelbordet som de inte gillar.

Kedjebrev

Ibland får man kedjebrev; oftast så knäppa virusvarningar att man inte fattar att någon, ens om man är över 70 år, ingen nämnd, ingen glömd, kan tro att det är sant. Ibland är de rörande eller upprörande; som det där med barnet som kidnappades och klipptes på nya IKEA, åter ingen nämnd, ingen glömd. Någon enstaka gång, typ 1 på 100, har kedjebrevet något så  rart i sig att jag känner mig sugen att skicka det vidare, och belastar några vänners inkorgar. Det brukar ofta vara något om livslång vänskap som jag triggar på.

Jag blir alltid lite besvärad men känner att jag måste upplysa avsändaren om att hon (för det är oftast tjejer som skickar kedjebrev till mig) gått på en fint. Men nu har underbara Lisa Förare Winbladh kommit med ett inlägg som man kan använda som svar, kanske. Fast det kanske ändå gör ont på avsändaregot? Jag känner själv (som så många gånger förr) att det är tur att jag inte är med i FB.

För den händelse att ni inte orkar läsa alla kommentarerna till hennes inlägg (just nu 51 - så många har hon väl aldrig fått när det handlat om mat och smaker??) så får ni den roligaste serverad av mig här - det är en Nils som har skrivit det:

***
Mitt senast kedjebrev fick jag igår:
ADVARSEL! Hvis DU FAR EN MAIL MED beskjed OM Å DRA TIL HELVETE: IKKE GJØR DET! DET ER EN LUREMAIL OG DET ER KJEMPEVARMT DER OG DER ER folka DRITSURE! Kopier OG LIM INN OG ADVAR ALLE ANDRE! Kjempealvorlig.
***

Tack för alla kommentarer om allt möjligt! Lika roligt varje gång!

Söndagsmiddag

Vi har varit lite slarviga med att fylla på i kyl, frys och skafferi, och så har vi Middagsfridsleverans i morgon, så för söndagens middag gällde det att djupdyka i förråden och uppbringa fantasi. Det finns ett överskott av linser och liknande från Middagsfrid så jag tänkte åtminstone göra slut på en påse - jag tog de små svarta belugalinserna och kokte dem. På paketet stod det att man kunde mixa dem med spiskummmin, salt, olivolja för att göra svart hummus - lät bra. I frysen fanns det bitar av kycklingkebab från Kronfågel - det minst goda ur deras färdigsortiment, tycker jag, malet kycklingkött, men de fick ner i en stekpanna. Jag hittade även en ask polenta, och drog mig till minnes att Julia häromsöndagen uppskattade Nonnas (farmors) stekta polenta - why not? Jag tillredde även detta. Det stod på paktetet hur man skulle göra. För säkerhets skull kokte jag en kastrull pasta också. Och så blandade jag ihop en tomatsås av frystorkade soltorkade tomater + örter - blandas med hett vatten och sväller upp till en krämig sås (helt utan tillsatser och E-nummer) och så blandar man i lite olivolja. Köpt på Oil&Vinegar och ska köpas igen!

Familjen samlades kring bordet och alla fann något som de kunde äta. Peter, som inte gillar linser, bönor etc uppskattade hummusen ändå, trots att det såg ut som en grå sörja. Trevligt nog påpekade Peter att det påminner om det man får upp när man rensar vattenlåsen i badrumsvasken. Tack för den liknelsen...

Nåja, efter gårdagens lyxmiddag med oxfilé levererad färdigstekt med champinjoner och långrostade tomater från Mor, kändes det OK med en simpel skafferirensning.

Nästa vecka, Middagsfrid, som sagt. Får erkänna att deras stjärna dalat något och att de allt får skärpa sig lite om vi ska fortsätta. Men alternativet avskräcker, tänka ut & handla hem så som vi gör varannan vecka - så lyxigt med leverans och planering. Fortsättning följer...

Moderna Museet

Jag får erkänna att jag först inte fattade varför Sydsvenskan tjafsade så mycket om Moderna Museet - för mig en Stockholmsföreteelse, men sen när jag samtidigt såg bilder som påminde väldigt mycket om Rooseum, började jag inse att det nog var något som skulle ske i Malmö... och mycket riktigt invigdes muséet på Annandagen.

Idag var jag i alla fall där, och det var trevligt. Trevligast av allt var sällskapet, Gunilla W. Vi passade på att gå på en liten introduktion och fick höra om muséet och om konstnärerna. Lokalerna var jättefina och den ena konstnären, belgaren Luc Tuymans, kunde jag tycka om.

Instant

Den andra konstnärens, Astrid Svangrens, verk, var för mig helt obegripliga, typ nerkletade speglar med tunna tygstycken över. Dessutom fanns det en samlingsutställning, Spektakulära tider, med blandade 60-talsverk ur Moderna Museets samlingar.

Mest intressant var nästan annars att kolla in de andra besökarna, en brokig skara. Det var mycket folk där = ett bra tecken. Efteråt fikade vi några mycket goda hemgjorda spanska bakelser i det kombinerade fiket och shopen, som rymdes i den nybyggda orange kuben.

Framöver ska de ha särskilda visningar för barn med verkstad efteråt - ska se om jag får till det någon gång.

Kommentar: I min värld borde Moderna museet stavas Moderna muséet, men jag fogar mig snällt efter muséets eget val.

Disney on Ice

Som ni kanske minns, hade jag fått biljetter till Disney on Ice av Far, men jag tror nästan att vi hade kommit dit ändå annars, fast för dyra pengar. Det var jag, Malin och Katarina.

Eftersom vi bor ganska nära Malmö Arena cyklade vi dit. Det var obehagligast möjliga väder med minusgrader, iskall motvind och uppförsbacke dit, så barnen var lite matta när vi kom dit. Jag var varm och go' efter att ha puttat Malin i uppförsbackarna. Då vi hade fått biljetterna gratis hade jag bestämt mig för att barnen skulle få handla lite av det dyra Disney-utbudet. Det började med att de köpte varsin (återanvändbär) mugg med krossad is för 120 kr.

Showen var jättefin - vi satt bra och arenan kan verkligen det här med ljuseffekter. Åkarna var förstås mycket duktiga och dräkterna var tjusiga. Naturligtvis är det svårt att få bra bilder i ishall, men jag kunde inte stå emot att försöka i alla fall.

Här ser ni Ariel snurras runt av Prinsen:

Ariel

Här Kapten Krok som snart ska slukas av krokidilen:

Kapten Krok

I pausen såg Malin några otroligt åtråvärda "hjälmar" i form av Blunder och ville absolut ha en sån. Kata hade koll på att de kostade 90 kr, men då sa jag till Malin att i så fall får vi ta pengar ur din sparbössa sen (hon har fått lite tior och femmor vid olika tillfällen och de ska ju användas, eller hur?). Hon var med på det, och Kata erbjöd sig att gå och handla, och tillade sådär i en bisats att en påse sockervadd ingår. Katarina älskar sockervadd och Peter och jag brukar vägra att köpa det. Jag kan meddela att även lillasyster numera är såld på ofoget :-) Det var nog första gången hon fick smaka det.

Sockervadd

Till sist: Lilo & Stitch och några andra Disneyfigurer i avslutningsscenen:

Isdans

Hemfärden i medvind och nerförsbacke gick mycket enklare. Då hade vi även köpt en målarbok - den Malin fick i fjol tillbringade hon många timmar med.

Att lyssna på P1

Alltså, jag är en mycket trogen P1-lyssnare - byter kanal nästan bara när Annika Lantz eller sporten kommer - tycker totalt sett att det är mycket allmänbildande, och särskilt vetenskapsradion är oväntat fängslande. Kulturnytt är en favorit.

Men idag kände jag att seriösa P1 nästan blev för bra för mig - medan jag körde hem från jobbet, ca 16.30 (om ni vill kolla i tablån) var det ett inslag om missbruk av utropstecken. Tydligen är det vanligt att folk (läs ungdomar) använder flera utropstecken, främst i sms, för att förstärka sina känslor. Och ja, med visst språkintresse kan jag hålla med om att det är lite slarvigt, men P1:s intervjuer med univeristetslektorer och kommunikatörer med "rätt" attityd, samt med unga tjejer - skiljeteckensmissbrukare - var närmast löjeväckande!!!

Sedär - nu kände jag mig lite ung.

Lotta, dina kommentarer är precis lika välkomna en dag eller två efter inläggets publicering :-) men retsamt nog syns de inte än. Om de inte syns i morgon ska jag gå in och aktivt ompublicera dem.

Fredagskram från Karin





Tjugondedag Knut

Hur står det till med julgranarna? De är väl utkastade?

Jag gissar att de flesta gjorde som vi; tog bort dem förra helgen men kanske sparar lite ljusstakar och stjärnor i fönstren? För visst är det mysigt med det milda ljuset?

I år tycker jag dock att det är ovanligt uthärdligt vad gäller mörkret - antar att det är en kombination av snö och hög himmel. Jag har dock inte cyklat på länge, mer än korta sträckor - innan jul var jag hostig i flera veckor, och sen tycker jag att väglaget har varit lite otäckt.

Katarina gjorde en jättevurpa i en korsning i morse och kom hem innan vi hade hunnit gå, med smutsiga kläder, ömma knän och sned cykel. Men Peter drog cykeln rätt och jag tröstade lite, så kom hon iväg igen. Jag har dock plågats av det hela förmiddagen, tänk om hon hade blivit påkörd. Till saken hör att hon kände sig hängig i morse och vi tvingade iväg henne ändå (Katarina är otroligt morgontrött och är ofta ovillig till att lämna sängen och provar lite olika symptom för att slippa gå).

Men jag är redo för lite plusgrader och vårlökar i rabatterna, fågelkvitter. Får väl vänta ett tag till.

Sofia!

Hej lilla tjockis Sofia,

Jag borde ju ha anat att ett sminkinlägg skulle locka fram dig, men jag blev ändå glatt överraskad av din hälsning. Tack för godkännandet av naglarna - jag vet ju att du är en skönhetsexpert som t o m överträffar Victoria som jag annars anser väldigt insatt.

Bildbevis och fullständiga detaljer önskas! Tänk på att jag är nästan ensam i världen att leva utanför Facebook, för jag förstår ju att det är där du finns :-)

Har just fått naglarna nerfilade och uppfräschade. De såg inte roliga ut under nagellacket efter så lång tid. Förra gången var 30 nov!! Sen cyklade jag hem i snömodden för det serverades ju vin till behandlingen. Nice!

Inte lika nice när klockan ringer kl 06.

Kram fr Karin

Så mycket kommentarer!

Ja, det där ämnet smink och skönhet var uppenbarligen uppskattat! Fast flest av alla kommentarer stod ju Catharina för som ju varit på Teneriffa en vecka - oj vad skönt det lät!

Catharina, nu finns det många saker jag måste bemöta! Först - jag läser ALLA kommentarer, hur gamla inlägg de än hör till! I bästa fall, typ hälften av gångerna, får man ett mejl med kommentaren i också, men annars finns de alltid som nya objekt när man loggar in på sin blogg. Du nafsar nog Ingrids kommentarrekord i hälarna! Det märks direkt när du är borta, och jag har saknat dig. Sen, jag tycker absolut att du ska skaffa en egen blogg! Det är ju tydligt att du, precis som jag, har ett stort skrivbehov. Jag lovar att följa dig om det händer - kanske passar efter DO-året? Jag känner igen det med hundskräcken - särskilt Katarina var livrädd för hundar efter att hon som 2-åring blivit nedsprungen av en lös hund på stranden i Italien. Men hon blev "botad" av min mosters otroligt snälla, trötta och tåliga lilla tax. Nu älskar hon hundar. Jag tycker för övrigt att det är bra med barn som är lite hundrädda - hellre det än att de inte har respekt för dem och tror att alla hundar är snälla. Men sen är det ju hemskt tråkigt med hundägare som inte kopplar sina hundar, helst om man säger att barnet har hundskräck. Även Malin är rädd men med henne funkar det ganska bra att på långt håll peka ut att det kommer en hund och sen välja andra sidan gatan. Och v har några vänner med otroligt väldresserade stora hundar som hon oftast vågar klappa. Men Katarina var mer hysterisk. Och à propos Bisonhäxan, alias Fru C, så garanterar jag att det är ett precis lika antikt Bison som du tänker på som används på vårt jobb! Vi har också faxar :-) Och ja, Teneriffa och +24 grader låter helt underbart...

Madde - så underbart roligt att du skrev en kommentar! Det gjorde mig glad. Precis som med Catharina och Ingrid känner jag dig nästan bäst via blogg. Ja, med Ingrid hade jag en riktig vänskap redan innan men jag har sett helt nya och roliga sidor via hennes blogg. Och Madde, du vet ju att du och Ludvig (och Kristian och Nora förstås) är i mina tankar varje varje dag, flera gånger, och jag är oändligt tacksam att du bloggar, så att vi kan hålla kontakten på distans och också för att vi får följa Ludvigs framsteg (oftast) och motgångar (ibland) men allra mest miraklet att han får livet tillbaka, steg för steg. Hade du inte haft bloggen tror jag inte att jag vågat störa för att informera mig, och kontakten hade kanske runnit ut i sanden. Fast Malin glömmer förstås inte sin käre Ludvig i första taget :-) Och du är ju inte det minsta ytlig (har dock aldrig tänkt på dig som en sminkare - jag trodde väl bara att du var så snygg i dig själv!) så då behöver inte jag heller känna mig sån med mitt något nyväckta intresse.

Ingrid, trots det du skriver om att du inte sminkar dig så mycket etc, tänker jag ändå på dig som en beauty queen - jag ska aldrig glömma när du vann att bli sminkad när vi var på studiebesök med LC på skönhetsstället i Hansacompagniet. Du blev verkligen jättetjusig! Och sen när du kom hem till Dalby SOV Rikard! Men jag tror att du väckte honom.

Victoria, jag visste redan att du inte skulle tycka att det var överdrivet med lackade naglar eller något annat smink eller krimskrams. I vår familj är det ju annars, som du vet, Katarina som är självutnämnd skönhetsexpert. Jag har från säker källa hört att hon ibland tar på sig brunkräm/foundation i skolan då jag är motståndare till det. Jag frågade Kata varför hon använde det och så svarade hon att man får så slät hy av det. Katarina har en perfekt slät och mjuk persikohy som det är synd att gömma under någonting! Och så är det så fult med bruna kanter på kragar och färg i handdukar.

Marie, bra med tips om routerstörningar - det kan du också veta Ingrid (överraska Rikard lite) och du visste väl det redan, Victoria - att det trådlösa nätverket störs ut av hushållsmaskiner (särskilt mirkon och trådlösa telefonernas basstation) och av tjocka väggar.

Så, nu ska jag gå och scanna era bloggar!


Medan nagellacket torkar

Jag har alltid sett mig själv som ganska ointresserad och dålig på skönhet och smink, men inser att jag med åren förändrats, och det är nu mer regel än undantag att jag sminkar mig och jag börjar så smått upptäcka nya produkter - dvs något annat än kajal och mascara som kom hem till mig redan i åttan eller så... Fick mitt första riktiga smink av Sofi på 14-årsdagen - en mycket snygg grå kajal som alltid fått följa mig (ja, färgen då, fast idel nya pennor förstås).

Kanske har det något med åldern att göra - att jag helt enkelt behöver lite smink för att se ut som den ålder som jag känner mig...

Mitt senaste fåfängeområde är ju naglarna - efter att jag först ganska motvilligt lät Pippi bygga naglar av mina små nerbitna stumpar innan midsommar är jag nu snarare hooked.Det är nu minst en månad sen sist och naglarna behöver verkligen fixas. Jag lät dem behålla en, när naglarna var nymålade, snygg vinröd färg från Nyår ända tills idag, och har bara bättrat på den. Nu var den faktiskt ganska klumpig. Medan jag såg på MadMen (del 4, säsong 1) i kväll tog jag bort det vinröda och ersatte (efter tv-stunden) med riktigt rött och lätt skimrande lack. Jag inser att jag behöver träna lite på att lägga på lacket snyggt, men det är bra att det finns nya saker att bli skicklig på! De är nu också onödigt långa, men på tisdag ska de uppdateras.

Färgen Tobago från Mavala

Jag erkänner att jag känner mig ganska ytlig när jag skriver det här inlägget, men ytlig på ett tjusigt sätt. Värsta problemet är annars att jag tycker att långa iögonfallande naglar kräver en del av uppenbarelsen i övrigt, typ snyggt hår och klackar. Pippi försöker lugna mig med att mina naglar inte är värst extrema och är inte alls förvånad över att inte alla människor undrar hur jag fått så långa naglar.

Mitt favvoställe att läsa om smink är helt klart Malin Cronas sminkblogg på dn.se. Hon skriver kul och bjuder verkligen på sig själv! Hon är själv rätt oglamourös på ett juste sätt. En läcker feminist, typ. Fler sådana önskas! Och ni kan se att jag ställde en fråga i kommentarfältet; hann knappt klicka på "skicka" så hade jag ett svar. Service!

Det jag själv nyligen införskaffat och är såååå nöjd med är en ögonprimer - ögonskuggan sitter där den ska hela dagen! Själv föll jag för (låter precis om att jag gjorde något aktivt val, när det i själva verket var den enda lediga disken på Åhléns, och jag inte kunde hitta Urban Decay's variant från Malin Cronas blogg) Clarins Instant Light. Mycket praktisk där primern matas ut i penseln när man vrider längst ner.

Här kan ni även läsa om en riktig mirakelprodukt , som jag till och med lyckats övertala en ögonfransfixerad väninna att köpa, diskretion en hederssak, med samma fantastiska resultat.

Internetkris

Vi har under ganska lång tid haft instabilt Internet - det går ner flera gånger om dagen, och man får starta om både routern och modemet och sen vänta 10 minuter innan man startar igen - riktig öken. I vår familj är det jag som är nätverksexperten - i de blindas rike är den enögde kung, typ. Jag är inte road av PC-underhåll men jag uppskattar verkligen när allt flyter.

I morse var det krångligare än vanligt och när jag startade om routern för tredje gången dog den helt - inga lampor lös och naturligtvis inget Internet. Så var uppdraget för dagen bestämt - fixa nytt och konfigurera.

Peter, jag och Malin åkte till Mobilia redan strax efter 10 och gick till Kjell & Company - de har faktiskt alltid varit kompetenta och hjälpsamma när jag handlat - idag var det en tjej på typ 20 bast som stod i kassan - lite för söt för att vara duktig, tänkte jag. Men ack så fel jag hade - jag sa som det var - att gamla routern dött, vad det var för modell och att jag har 3-4 PC:ar som vill ansluta trådlöst för att surfa - "jaha - då är detta vår mest prisvärda", sa tjejen, och halade fram en för 500 kr, "och den är mycket snabbare än er gamla" - sen kunde hon redogöra för varför den var bättre än de billigare hon hade och varför vi inte behövde de dyrare.

Efter en halvtimme var jag up and running och ja, det är snabbare! Och peppar, peppar, inga omstarter än!

Så nu känner jag mig rätt nöjd! Hoppas att det ska få bestå!

Nästan tomt hus

Idag har det nästan varit vardag - åtminstone för 3 av oss - det var första dagen som Malins dagis hade öppet sen innan jul så Peter och jag har jobbat som vanligt utan att Mormor behövde rycka in.

Katarina har sista lovdagen och hon hade träning mellan 12 och 13 samt mellan 18.30 och 20, så hon passade på att följa med en av träningskompisarna hem emellan. Det kommer att bli svårt att få iväg henne innan 8 i morgon - idag ringde jag hem halv elva och då sov hon fortfarande.

Julia är hos en kompis i Abbekås - tar tåget fram och tillbaka - där går nämligen gränsen även för curlingmamman för hämtning. Men jag plockar nog upp henne på Malmö C framåt 22 i kväll. Julia börjar inte förrän på måndag igen.

Eftersom det är bokslut jobbar Peter över och väntas inte hem på ett tag än...

Alltså blev Malin och jag ensamma och det var nästan skönt - Malin blir så mycket mer högljudd och bråkig när hon konkurrerar med stortjejerna om utrymmet. Nu tog vi det riktigt lugnt på eftermiddagen (jag hämtade vid 16). Jag bytte om till mina plyschkläder (får endast användas hemma) för jag var lite frusen, och då tog Malin efter och bytte till nattlinne :-), och sen drack vi en kopp te tillsammans. Efter det spelade Malin på sitt julklapps"DS" medan jag fixade lite av varje och sen värmde vi lite matrester. Malin fick sitta i mitt knä och äta, för det tycker hon är jättemysigt, och eftersom det bara var vi två stod jag ut med att hon snackade oavbrutet. Det är lite jobbigare när fler vill komma till tals. Hennes roligaste snack idag:

"Mamma, på dagis har Lisa berättat en hemlis för mig och det får inte Ebba och Elsa veta för de var inte på dagis idag, men jag får berätta det för vem jag vill, bara inte för barnen på dagis, jag får berätta det för mina andra kompisar och för mina syskon och mina föräldrar" och här hämtar hon andan och jag inflikar, lite nyfiken "jaha, vad var det för hemlis då?", varpå Malin svarar "Äsch, det har jag glömt".

Vinterlovsväder

Det är ju fantastiskt att den sista lediga dagen innan vardagen börjar på allvar kan bjuda på detta: Nyfallen snö och en blek sol. Det är ovanligt i Malmö! Bilden nedan tog Peter strax innan jul när han var ute med Malin - den gången valde hon snowracern istället. Men jag lånar den, för fick inte med kameran själv idag.

Malin på snowracer

Jag har varit ute på en lång promenad med pulkaåkning med Malin och jag känner mig nu som en Hitler-mamma. I vårt välmående bostadsområde väntar många länge med att skaffa barn, och när ungarna väl kommer, blir det ofta ganska tätt mellan dem, och det finns inga gränser för hur mammorna (mest) kan anstränga sig för dem. Inte en enda mamma var i 25-30-årsåldern utan de flesta verkade äldre än jag (hemska tanke), ofta med en skock ungar att serva. Jag sa redan innan vi gick hemifrån: "När vi kommer fram till kullarna är det du som ska åka, Malin, och det är du som drar pulkan upp för kullen när du åkt." Inga problem. Men de andra mammorna for som illrar upp och ner för backen för att hjälpa även så stora barn som 8-åringar att dra pulkan upp, sätta ungen bekvämt i pulkan och sen putta dem i precis rätt riktning. Helst ska hon stå där nere och ta emot också men inte ens dessa supermammor kan klona sig. Det blev nästan skrattretande där jag stod ensam på toppen och tittade på dem, och på min egen unge som klarade sig helt själv (såklart) och även fattade att hon skulle hålla till kanten när hon släpade upp pulkan. Det känns som att vi gjort något rätt åtminstone i sådana lägen. Framför allt var Malin själv så glad och nöjd och oberoende.

Hej Lotta, kul att du också hälsade! Jag har inte sett att det hänt så mycket på dina bloggar, så jag gissade att du hade fullt upp med din business? Fast just idag såg jag lite nya gran- och bokhyllebilder :-). Båda tjejerna gillade Sherlock Holmes men så är det också väldigt sällan som de inte är nöjda med en biofilm. De är ganska mycket allätare! Våra Disney-biljetter är också till den 19:e så jag ska spana efter Isabel!

Victoria, jodå, jag vet att säsong 3 av MadMen är på gång! Men även om jag är sugen på att kasta mig över boxarna hinner jag nog inte se dem innan dess! Annars är det just att inte behöva passa en tid på TV som är det jag gillar med att ha tillgång till boxarna. Kommer gärna och fikar och beundrar huset när som helst!!

Ingrid, nä, jag köpte pusslet på det fina konstmuséet i Florens. Det var 540 bitar och precis lagom - lite mycket himmel kanske. Collision var jättebra och välspelad - inte många lyckliga människoöden, dock. Jag gjorde som du nu, hängde glatt upp de sena julkorten och ska låta dem finnas kvar ett tag.

Nu tar de andra sysslorna vid - tvättmaskinen, skjutsa Kata till Kockums Fritiden, ordna lite lunch och sådär.

Karma

Gör gott så får du gott är den slogan som årets härliga LC-riksordförande Eva Svärd avslutar alla sina brev med. Och jag håller med - inte så att jag tror att man får återbetalning med samma medel som man bidragit med, men snarare att den där utsträckta handen som erbjuder hjälp känns allra bäst för en själv - att få lov att göra en insats innebär tillfredsställelse i sig. Och sen är det ju inte heller så att dem som drabbas av olycka har gjort sig förtjänta av det.

Men på mindre än en vecka har jag fått uppleva tre exempel på snarast direkt återbetalning för visad generositet/hjälpsamhet - nästan så att det känns lite magiskt:

Först - när Johan med familj var här hjälpte jag till lite extra, t ex hämtade och lämnade på flyplats, ordnade fram bilbarnstol, vinterkläder, matstol, leksaker mm till Nico och försökte att tänka lite extra på dem. Det var givetvis ett kärt besvär, men innebar att jag avstod från en del egna aktiviteter och hann lite dåligt med en del av vardagssysslorna hemma. Bland annat sköt jag upp något som jag tänkt göra länge: boka biljetter till Disney on Ice som Malin gärna vill se - det var mycket lyckat i fjol. En morgon såg hon annonserna i tidningen igen och jag tänkte "Idag gör jag det!" - jag skulle bara kolla vilka andra i familjen som ev. ville gå. Men innan jag hann bli färdig (vissa sov länge) ringde min Far och sa att han hade hjälpt någon med ett recept utanför ordinarie mottagningstid och patienten hade tackat honom med 3 biljetter till Disney on Ice. Kunde det vara något för oss?

Sen, en av lovdagarna ville Julia och Katarina se Sherlock Holmes på bio, och ville ta några biocheckar som satt i köket. Vi hade fått 5 st som kompensation för försenad hemresa från Turkiet och i mitt huvud var det en biocheck till oss var. Julia och Katarina har redan nyttjat sina, men OK, tänkte jag, låt dem använda dem då. När jag kom till jobbet igår, låg där ett julkort från en leverantör, med 2 biocheckar. Det var den enda julklappen jag fick i år och det är lika bra - förr om åren blev jag snarast besvärad av dyra klappar som gjorde att jag kände mig som i beroendeställning.  Men 2 biocheckar är på rätt nivå, tycker jag!

Till sist - när Johan och Alexandra var här med lille Nico fick de låna en fin vagn som vi övertagit av vänner - en trehjulig s k joggingvagn. Den har stora hjul och är jättebekväm, helst för långa personer, och enligt Johan, enormt mycket finare än någon vagn han någonsin sett i Ecuador. Malin är nu stor nog att cykla själv, eller gå, även om hon, som aldrig gillat vagn som bebis, alltid brukar tjata om att få åka i den. Vi tyckte i alla fall att vagnen skulle komma bättre till nytta hos dem, så jag kollade upp på Internet vad de hade rätt att checka in för Nicos räkning: hopfällbar vagn + 10 kg + ytterligare 10 kg som handbagage. Detta kände inte Johan och Alexandra själva till så de fyllde glatt sin kvot, med råge, och packade även med sig vagnen. När jag sen var hos mina föräldrar någon dag efter att lilla familjen rest, hade Mor en särskild hälsning till mig från Johan - han hade rensat bland sina tillhörigheter i deras källare och bland annat funnit silverskedar i serien Rosenholm, som både Peter och jag hade med oss en uppsättning av till vårt gemensamma bo. Jag tror att Johan bara hade dessa 10 kaffeskedar och då var snäll och gav dem till mig. Han hade fått en om året av min mors bästa väninna tills han fyllde 10 år.

Så jag har verkligen blivit påmind om att det lönar sig att vara snäll (tänk vad jobbigt det är att skriva det om sig själv).

Från Nationalencyklopedin om Karma: ka´rma, karman, handling och handlingens resultat, ett viktigt begrepp i indiska religioner.

Fågelbord och pussel

Se där, även två av mina mer diskreta läsare, Victoria och Katriina, har vågat sig på en hälsning i kommentarfältet - mycket trevligt!

Jag har tänkt mycket på dig, Victoria, och den stundande flytten, särskilt detaljen "leta ved för att slippa betala massor av pengar till Eon". Du verkar ju pricka in en rejält kall helg att ta huset i besittning. Jag tar tillbaka mitt erbjudande om att hjälpa till att kånka möbler och kartonger - opålitliga ryggen har semester från sådant. Hoppas att du har lite mer pålitliga vänner att förlita dig på!

And, Katriina (I very well know that you read Swedish just fine, but I can only think to address you in English), your blog entry with the soup and the home made bread just after Christmas made perfect sense to me!

Och Ingrid, här kommer en dagsfärsk och vintrig bild av fågelbordet:

Utan matgäster

Det här vädret inbjuder ju till inomhusaktiviteter också (även om korta stunder i naturen är uppfriskande) - här har jag, Malin och Katarina lagt ett pussel - utsikten från vårt hotells takterass i somras - i Florens:

Florens är vackert!

Och idag kom ett annat inomhusnöje från CDON: Säsong 1 och 2 av MadMen (utan att jag sett ett enda avsnitt men säkra rekommendationer från bland andra dig, Victoria, räcker) + säsong 1 av Dexter (som jag inte heller sett något av). Men i kväll är det först ett avslutande dubbelavsnitt av The collision som ska ses. Jag älskar serier på ca 5 delar som visas under 2 veckor, på reklamfri kanal dessutom - kompakt och bra. Har ni följt den?

Förutom filmerna kom ytterligare 4 julkort... undrar om det aldrig ska ta slut? Det är förstås lika trevligt efter jul! Synd bara att jag inte fått stoltsera med dem på min vykortsdörr under julhelgen. Jag jobbar som bäst på att plocka bort julen annars.

Till Ingrid och alla andra

Jag inser att bara det där "alla andra" låter lite malligt - jag har ju en väldigt liten trogen skara läsare, och en ännu mindre skara trogna kommenterare. Både Catharina och Fru C, även kallad Bisonhäxan (men inte länge till) utmärker sig, på ett positivt sätt, men du, Ingrid tar ändå första priset! Bara idag fanns det 10 nya kommentarer från dig!

Dock får jag be er uppmärksamma att jag hade några minuter av glans, då min blogg måste ha poppat upp på blogg.se eller något, för på en liten stund kommenterade 3 sedan innan okända personer hos mig! Fast jag vet inte om de läste något vidare - det känns nästan som att de bara kopierade samma text som de använt på andra bloggar. Nu vill jag poängtera att jag är även glad för sällankommenterare, men jag skulle bli glad om ni som är här varje dag ibland sa "Hej!" eller "Hur tänkte du nu?" eller nästan vad som helst. 

Så nu ska jag bemöta några av dina kommentarer!

Först - hur är det i sjukläget - fick Linnéa också svininfluensan?? Har ni andra, utom Malin då, klarat er?

Thailändska lyktor på nyårsafton! De var så tjusiga och majestätiska. Nu har du något att se fram emot nästa nyår - man kan bara hoppas att det får fäste och helt konkurrerar ut traditionella fyrverkerier. För mig känns det lite i hjärtat när de stiger upp, för jag förknippar dem fortfarande med första gången jag såg dem - när offren för Tsunamin uppmärksammades. Här kan du själv se hur vackra de är:

Thailändska lyktor

Det där med Johans födelsedag utan presenter var verkligen uselt, men jag hade haft väldigt fullt upp med en massa annat för hans skull... om det nu duger som ursäkt. Du har ju själv ett juldagsbarn så du vet hur trist det är för dem! När Johan var liten firade vi honom 25 juni istället. Nu gav jag honom 2 uppsättningar fina cykellampor (som han behövde men inte hunnit skaffa, och det finns inte i Ecuador) i efterskott. Egentligen tänkte jag spara en av mina julklappar till honom till födelsedagen, men så plötsligt hade jag rimmat på båda (vi som inte skulle byta klappar vuxna emellan, men dessa var verkligen oansenliga och praktiska). Vi är i allmänhet ganksa dåliga på födelsedagar, jag och mina syskon. Och jag blir sämre för varje år!

Nej, jag vill inte vara slav under traditioner på julen, utan känna mig fri att göra hur jag vill, och även undvika att skapa en massa vanor som blir till "lag" för att det ska räknas som en riktig jul. Jag ser det runtomkring mig hela tiden, att kraven och förväntningarna tar överhanden, och man inte ger sig tid att njuta och bara göra det som är roligt. Sen kan det ju hända att något år blir helt annorlunda beroende på omständigheterna och då vill inte jag att det ska kännas som att det inte var en bra jul.

Malin älskar också schack! Det är Morfar som har lärt henne, och hon spelar väl ganska fritt än så länge. Det är nog något magiskt med pjäserna, deras namn och egenheter som triggar fantasin. Men man behöver inte upptäcka det som litet barn - man har hela livet på sig. Själv slutade jag spela schack när jag var ca 13 år och blev slagen av en 6 år yngre bror...

Det där med summeringen av året som gått, det var kanske lite ovanligt att dra upp också det som varit tungt. Jag kände medan jag skrev, att nu ska väl nästa år bli jäkligt på riktigt så att jag får äta upp att jag klagade på 2009. Jag är ju i grunden positiv, men ibland känns det som att man rör sig lite i motvind. Det för då det goda med sig, att de bra stunderna (som absolut överväger) blir ännu mer intensiva. Jag tror att du och jag har varit inne på detta tema innan - Mörkret som ger glädjen djup (Märta Tikkanen).

I morgon ska jag fota fågelbordet när det är dagsljus när man är hemma (slutar 12). Gissar att det blir utan fåglar :-)

Det där med att skriva in en kod för att kunna kommentera visste jag inte om! Konstigt. Jag får titta om någon inställning har ändrats, eller om det är en policy som ändrats från Blogg.se:s sida. Det är inget jag har gjort medvetet i alla fall!

Jag har redan ett nytt blogginlägg i huvudet - det ska handla om karma.

Småfåglar

Jag fick ett fågelbord i julklapp som Peter föredömligt satte upp direkt (inte för att jag inte hade kunnat, utan för att Peter ofta har önskemål om hur sånt ska göras, och då kan han göra det själv).

I förrådet fanns sedan innan småfågelfrön som vi genast la ut. Men inga fåglar besökte, så då tog jag till upphackad djupfryst kokosnöt (som jag i ett svagt ögonblick gick med på att handla för att Malin ville - naturligtvis ville ingen ha kokosmjölken eller nöten). Inte heller det hjälpte. Så fort jag kastar ut vita kanten från parmaskinka på marken kommer skatorna farande - inte helst dem jag vill locka.

Men idag, äntligen, efter en vecka kom både talgoxar och blåmesar! Undrar om det var kylan (-10 och kallare) som lockade fram dem, eller om de bara hittat dit nu? Lite senare kom skatorna och nappade till sig kokosnötbitarna men struntade i fågelfröerna.

Jag tyckte i alla fall att det var jättekul att se fåglarna!

Som ni märker är jag lite svältfödd på underhållning... men dagens roligaste punkt var annars lång promenad i solen med 2 kompisar och sen en kopp kaffe efteråt. Imorgon är det vardag igen; åtminstone för en dag, för tisdag är bara halvdag och onsdag ledig. Det svåraste blir nog att komma ihåg att handla bullar för jag har kökstjänsten.

Blicka tillbaka

När ett nytt år börjar är det frestande att blicka tillbaka för att summera det som har varit... och igår när vi träffade goda vänner, kom det upp "Tänk att det är 10 år sen millenieskiftet..." Det känns på ett sätt ganska nyligen; på ett annat ganska avlägset. Nu ska jag dock inte ta mig vatten över huvudet och försöka summera 10 år.

Tack vare bloggen är det enkelt att kartlägga händelser, men ibland känns det inte som att det verkligt viktiga alltid hamnar där. Tidvis har 2009 varit ett ganska motigt år, så jag har goda förhoppningar om att 2010 blir bättre!

Fira 40
I början av året kretsade mycket kring planeringen av firandet av min 40-årsdag. Jag blir fortfarande nästan tårögd när jag tänker på att jag hade 23 nära väninnor att bjuda, och att 19 nappade och anslöt till firandet fast de fick betala en andel av kalaset ur egen ficka. Det var roligt att planera och helgen blev riktigt lyckad. Jag har väl aldrig känt någon vidare åldersångest, och jag har ju många kompisar som trillat över kanten och som ändå känns pigga och fräscha. Jag har dock genomgått något slags 40-årskris och har ifrågasatt i princip allt omkring mig, om jag verkligen har en plats i de sammanhang som jag finns i. Allt känns lugnare nu och det kan nog också vara bra att se sina tvivel i vitögat.

Jobbigt på jobbet
På jobbet gick vi igenom ett, eller egentligen flera, stålbad under 2009. Det var mycket förändringar, omorganisationer, uppsägningar, oro och avsked som kom att prägla året. Jag hade väldig tur som i grevens tid lyckades byta till en avdelning som andas positivitet och framtidshopp, och som har fått förbli närapå intakt trots alla uppsägningar. Jag sökte också ett nytt jobb (på en annan arbetsplats) som jag verkligen var sugen på, men föll på mållinjen. Just nu känns det helt OK att jag inte bytte, väl medveten om att det kanske hade varit ännu roligare om jag hade fått ta språnget.

Barnen växer
Ala 3 barnen har vuxit och mognat massor under året.

Malin har börjat sitt sista år på dagis och jag tycker redan att hon känns som en förskoletjej. Igår löste hon sitt första korsord (med hjälp) men det är stort intresse för bokstäver och kunskap överhuvudtaget.

Katarina har börjat högstadiet och är förfärligt nöjd med det. Hon har blivit lång och fin, och kan nu byta kläder och skor med Julia! Katarina satsar fortfarande mycket på konståkningen.

Julia har börjat gymnasiet och det har varit ett riktigt lyft! Hon finns nu i helt andra sammanhang och med vänner som verkar komma från en annan planet än dem hon gick i högstadiet med. Vi lät också henne åka på språkresa till Oxford på egen hand, och det var nog lika nyttigt för oss som för henne själv.

Jag är mycket nöjd och stolt över dem alla tre, även om jag förstår att det kan komma bakslag vilken dag som helst.

Ohälsa
Under senare delen av året har jag varit drabbad av en uppsjö symptom; jag som har en bild av mig själv som evigt frisk och pigg. Jag har bl a haft otrolig och ihållande huvudvärk under några veckor, tinnitus, minnesstörningar, problem med skarpa ljud, koncentrationssvårigheter. Jag är ordentligt utredd och mår mycket bättre utan att någon orsak egenligen hittats. Jag har också varit sjukskriven vid flera tillfällen i år - jag tror att jag haft fler sjukdagar i år än under de 10 åren innan - i höst t ex något influensaliknande ett par gånger, ryggskott, förkylningar mm. 

Och sen är då mina hälsoproblem helt banala i jämförelse med något annat som plågar mig - Malins kompis Ludvigs kamp mot ALD. Han har fått lämna sjukhuset nu och familjen försöker få till en fungerande vardag.

Lugn vardag - ja tack!
Jag fick vara med om många roliga och unika saker under året, t ex ballongfärden (som jag ju har till header i bloggen), höstlovsresa till Turkiet med goda vänner och en helg på Ven med familjen + mina föräldrar för att fira Mors 70-årsdag. Jag gläder mig också åt att ha fått träffa min lille brorson Nico och hans föräldrar under en dryg vecka nu.

Men även om det verkar lite tråkigt, är jag otroligt tacksam för allt som är lite odramatiskt och lika... ta t ex Nyårsafton 2008 och Nyårsafton 2009. Jag har t o m foton från Västra hamnen i bägge reportagen. Jag har märkt hur jag på sistone har haft vett att stanna i stunden, krama om den unge som sitter i knäet, vända ansiktet mot solen en kort stund eller dra in doften av nylagat kaffe, i stället för att köra i det allra högsta tempot som jag periodvis kan hålla. Det som kommit lite på skam är det sociala; som biobesök eller AW tillsammans med kompisar, och för familjen att träffa och umgås med andra familjer. Det är tråkigt, men jag tror att jag har behövt vilan. Nu har jag ju varit ledig från jobbet sen den 19 december så det är kanske inte konstigt att jag kommit ner i varv heller.

Inga nyårslöften har avgivits - har ni lovat något?

1/1-10

Vi firade nyårsaftonskväll hemma hos Mor och Far tillsammans med Johans familj. Det var trevligt och familjärt och maten var jättefin - varmrökt lax och saffransdoftande fiskgryta att välja mellan, goda viner. Tiden till tolvslaget gick snabbt, då vi spelade Ta i trä, mycket kul, och en rolig ordlek. Johan var överraskande bäst på ordleken trots att han varit ifrån svenska ett tag, och även flera av oss andra anser oss som språkmänniskor...

Det var ganska mycket raketer och för första gången såg jag många thailänska lyktor som steg till väders. Så mycket vackrare än raketer! Stör varken skotträdda eller hundar heller. Vid 12 kunde man se ett 30-tal lyktor på himlen. Far försökte bjuda på 40 år gammal Asti Cinzano (påhejade av oss andra) men den var odrickbar. Tur nog fanns resurser och annat bubbel!

Julia firade med kompisar i Limhamn, så det var lite nervöst, men vi hördes av på sms en gång vid 21, och sen på telefon 00.30 och kom överens om att hon skulle vara hemma 01.30. Det var hon också, iskall, men glad och till synes nykter.

Här kommer lite bilder. Senare planerar jag ett blogginlägg som summering av 2009...

Johan och Alexandra

Nico gick till Mor för att få youghurt

Malin och Nico vid bordet

Peter spelar Ta i trä

Far med pipa


RSS 2.0