Kräftskiva

Jag vet, jag ligger rejält back på blogguppdaterandet...

Häromveckan undrade Julia varför vi aldrig varit på kräftskiva ihop... och spontant sa jag "Men det har vi väl?" Men vid närmare eftertanke kom jag på att jag mest varit på kräftskivor utan barn eller med LC-tjejerna.

Så, då var det ju tvunget att genast ändra på saken! I lördags bjöd vi hem lekkamraterna Wadisarna (som vi tidgare på dagen hade paddlat med) på kräftor, och även min kusin Mimmi som var i Falsterbo med sin mor.

Det blev en jättetrevlig kväll med kräftor, Västerbottenpaj, sånger, hallonpannacotta, öl & snaps och dekorationer.

Kräftor

Julia står för de fina bilderna, förstås.

mera kräftor

Gulligast var Malins fråga: "Mamma, har du klippt ut alla de kräftorna från servetter?" - pekandes på girlangen i taket.

Kräftor och flaggor på snöre

Lite som en fönstertittare:

pappersmånen

Och jag ser ut att gå i sömnen med en av pajerna:

Matmor själv

Lisa har gjort det igen

Här går man och funderar vad som skulle motivera till ett nytt och bättre liv... efter låååång semester med idel god mat och massor av vin (för all del blev det en del cykling), och nu senast en härlig mathelg (för all del i fiskens tecken; hör bara - fredag lunch - fiskgryta på jobbet med rödcurry och kokosmjölk, fredagkvällsbjudning med varmrökt lax, lördag lunch med laxrester, lördag kväll med kräftskiva och söndag lunch på Bokskogens golfklubb med panerad hokifilé). Hade det nu bara varit fisk och skaldjur men det tillkom ju en hel del såser, desserter, Västerbottenpajer och så vidare...

Och vad föreslår då Lisa Förare Winbladh? Jo, Champagnedieten! Läs och låt er inspireras! Jag som trodde att LCHF var Heaven on earth... men Champagne smäller ändå lite högre.

Kayaking

Så var det dags igen, att paddla kajak, denna gång med kompisar; Wadisarna som vi har semestrat med några gånger.

Vi provade det en gång under semestern; bara vi 5 i familjen och det var lagom mycket succé. Men med rätt sällskap kunde man lura med barnen igen.

Vi prickade in helt rätt stund - 2 timmar i sol bland lummiga träd och livet kändes riktigt skönt.

Vi hyrde 2 dubbelkajaker och 5 singelkajaker hos Kayakevent vid St Gertrud, och denna gång kunde vi köra hela varvet i kanalen, via slottsparken, Regementsgatan och tillbaka via polishuset. Det är så kul att se Malmö från ett annat håll än man är van.

Kata och Anna vid starten:

Kata och Anna

Julia och Erik vid stationen:

Vid Malmö C

Julia:

Julia

Med Casinot i sikte - så vackert!

Casinot i sikte

Vid muséet:

2 dubbelkajaker

Julia var inte så nöjd med sin kajak (svårstyrd) så hon bytte med Peter en stund och fick ta dubbeln med Malin:

Julia o Malin vid Södertull

När vi hade lämnat tillbaka kajakerna och kom ut ur butiken började det stänka...

Totalt sett väldigt lyckat! Lite träningsvärk idag... ovana muskler! Jag var nöjd att jag tog kameran med även om det kändes lite riskabelt att hala fram den.

Smekmånad

Glädjestrålande och exalterad sexåring: - Mamma, vet du, att när man blir lite större får man till och med torka borden i matsalen!

Tur att jag varit med förr så att jag är beredd när bakslaget kommer, men just nu är Malin inne i den ljuvligaste av smekmånader - allt är roligt, det finns massor av nya spel, all mat är god, hon är snabbast i klassen på att gå på styltor, alla fröknar och kompisar är så snälla.

Jag tror att jag ska erbjuda henne att torka diskbänken lite oftare. Får se om det är lika kul?

Upprop

Jo, första dagen i skolan är en högtidlig dag! Jag fick en liten klump i halsen när jag såg flaggan i topp på skolgården.

Djupadalsskolan

Och såklart var det näpet att se alla 6-åringarna som ropades upp och travade fram till rektorn och fröknarna. En del skuttade och hoppade, en t o m hjulade och gjorde några moves, många kunde inte släppa taget om mammas hand och någon enstaka fick bäras fram i famnen. Malin klamrade sig ganska hårt fast i min hand.

Extra roligt för mig var att återse en av flickorna från min egen uppropsdag; Carina. Vi gick 9 år i grundskola ihop och har en mycket ryckig men trevlig kontakt. Nu bor vi ju nästan grannar och jag hade hoppats att vi skulle bli klassmammor ihop men barnen kom i olika klasser.

Men sen gick vi till klassrummen och trots att jag anser mig som veteran - inne på tredje rundan - var jag inte förberedd på att barnen skulle stanna och äta och att föräldrarna då skulle hem (helst). Men jag vinkade glatt adjö till Malin och fick en timme i solstolen med senaste boken.

Allt hade gått bra och Malin var på gott humör och uppfylld av allt och alla. Bäst var att cykla hem och på vägen sågs tre klasskompisar i tonårsuniform (garanterat inte förstabarn eller sladdisar utan tjejer med full koll à la Katarina) - Malin vinkade glatt och stilade med att kunna cykla med en hand. Mäkta stolt.

Sen gjorde vi ett mycket lyckat Malmöfestivalsbesök:

* Jag fick Malin till att ta popcorn i stället för spunnet socker (skrämdes med getingar)

* Jag lyckades avhålla Malin från att åka karusell (antingen riktigt otäcka som jag hade gillat men som hon såklart ändå inte hade fått gå upp på, eller babykarusell)

* Vi köpte en (onödig) (ganska ful, lilaglittrig) liten ryggsäck på Åhlens på halva reapriset.

* Vi kunde åka hem på samma bussbiljett och då är det inte priset jag tänker på utan att vi lyckades vara där mindre än en timme! Precis när vi hade satt oss på bussen började det regna.

Peter är på tjänsteresa så farfar har fått rodda med Katas träning och jag har fått gå på Malins föräldramöte. Det var helt OK men lite mycket att hålla reda på på en gång. I morgon ska jag redan ha överlämningssamtal med hennes fröknar (och får gå tidigt från jobbet trots att jag tog ledigt idag). Nu har jag fyllt i en hög blanketter till skolsyster, om Malins utveckling, om reglerna på skolan, om publicering av bilder på internet mm mm.

Här är hon, lilla skoltjejen:

Malin redo för skolan


En sannolik historia

Som ni vet recenserar jag inte alla lästa böcker här på bloggen utan betygsätter dem bara på Boktipset. Men när det är något alldeles extra delar jag med mig här.

nyläst

Jag gillar Karin Alvtegens sätt att skriva och jag läser nästan uteslutande deckare, så det är klart att jag läst flera av hennes böcker. Jag får nyhetsbrev från Doroteas vänner - en bokklubb inom Adlibris - där Dorotea Bromberg rekommenderar någon ny bok då och då och så kan man få den till ett bra pris, alltid portofritt, direkt hem i brevlådan på bara ett par dagar.

Jag försökte verkligen lägga band på mig och spara på kapitlen, men det gick inte! Det var spännande personligheter och intressanta livsval. Jag tror egentligen att det var det som mest attraherade mig - tankarna kring vad som gör mödan värt att leva och allt det där.

Så, varsågoda att se framemot en stunds läsning. Jag har redan skickat boken vidare till min Mor, som jag tror kommer att uppskatta den, hon med.

Nu gäller det bara att få tillbaka den andra boken jag håller på med, Joyce Carol Oates Älskade syster som Julia la beslag på för ett tag sen. Det ser annars ut som att det är dags att beställa hem lite nya böcker. Det är något härligt med hösten - böckerna!

Valkompassen

Jag röstar som jag alltid har gjort; på samma parti varje gång. Men jag är rätt slö med att följa hur partierna utvecklar sig och bara förlitar mig på att jag valt rätt en gång för alla.

Men ibland kör jag igenom något sånt där test för att se var jag står utifrån aktuella frågor (och det är kul att höra vad de frågar om också).

Resultat i SVT:s Valkompassen:

se där

Jag gjorde testet riktigt snabbt för jag tror att de rätta svaren kommer spontant innan man funderar för mycket på dem. Mest är jag förvånad att jag får så höga poäng på t ex V, FI och SD som jag inte känner att jag identifierar mig alls med. Men jag antar att det beror på att jag oftast klickade i de två mittenalternativen "ganska bra" alt. "ganska dåligt", och inte extremerna "absoult inte" resp. "absolut". Det känns skönt att jag inte hör hemma i PP trots att jag känner mig som en tant i många lägen. Jag har alltid tyckt att KD känns så präktigt på något vis men jag får kanske läsa in mig och överväga att skifta parti?

Och ni undrar såklart vilken fråga jag inte besvarade! Det var den om vargjakten. Jag känner inte att jag kan ha någon åsikt om det.

Och nu undrar jag - varför är vem man röstar på så himla tabubelagt att prata om i Sverige?

Nytränad, nybadad och bra i magen

Ah, härliga tider! Våt i håret och lagom trött.

Victoria inte blivit bra från sin hosta vågade hon sig inte på vår planerade cykling idag. Då jag blev lite mer flexibel släppte jag då iväg Peter på skogscykling direkt på morgonen. Och så fick jag ta båda vägarna till Katas träning och medan hon tränade klippte jag gräset hos mina föräldrar.

Sen träffades vi hemma allihop och vissa åt lunch. Efter det kunde Peter tänka sig att cykla ännu lite till (och jag visste att jag skulle cykla idag; med eller utan sällskap). Vi testade en delvis ny runda - följde cykelvägar längs Inre ringvägen till Jägersro/Bulltofta och tog oss sen till Segekarusellen och tillbaka via mitt jobb till Scaniabadet. Jag badade och tippade rätt på temperaturen - 18 grader. Sen låg vi en stund och latade oss på trädäcket innan vi vände hemåt. Först tänkte vi cykla via Bunkeflostrand men det var då motvind och inte så skönt. Det blev ändå 32 km.

Och magen, då. Jag avstod helt från kaffe igår (fram till halv tre, vill säga, då jag drack en liten kopp). Hemma dricker jag bara "finkaffe" från Nespressomaskinen och ofta med en skvätt grädde i. Då har jag aldrig haft några problem, men jag tror att chocken blev för stor med det superstarka kaffet på jobbet som drickes i stor mugg, många gånger på en dag. Jag ska skaffa mejerimjölk att ha i kaffet på jobbet så ska det nog gå bra med magen igen. På jobbet har vi bara hemska trekantsmjölkar med lång hållbarhet annars. Smakar apa, tycker jag.

Lite dusch nu då?

3 veckors simskola

Lilla räddharen Malin har i sommar förvandlats till ett baddjur - det känner jag bättre igen från de stora tjejerna. Men ärligt talat var Katarina också lite rädd för vatten. Julia har väl aldrig varit rädd för något... mer än kanske nyckelpigor då.

Här är märkesskörden:

3 simmärken

Nog för att man snarare skulle kalla det plaskmärken än simmärken...

Men jag anmälde henne genast till simskola på Aq-va-kul i höst och så hoppas vi att det blir riktiga simtag till slut.

I morgon är sista dagen på simskolan på Lindängsbadet vilket jag verkligen kan rekommendera, om någon läsare har en unge som behöver lära sig simma. Även vuxna kan med fördel gå dit och simma i den utsökta 50-metersbassängen!

Inte i form

Jag vet inte vad jag ska skylla på; om det är baljor med illstarkt kaffe som jag hann vänja mig av med under semestern, tighta jeans enligt min nya stil eller ångest över att ha börjat jobba... men jag har ont i magen och det har jag aldrig, i alla fall aldrig där uppe där jag har ont nu. Jag mår inte illa och jag är väldigt hungrig... Och det blev bättre efter maten, tur nog.

Men man kan lugnt säga att magontet tilltog av att ha kommit i skottlinjen för tonårsraseri här hemma när lilla älskling K

1) Inte fick 300 kr till ett par jeansshorts (för hon har redan fått skridskor för flera tusen, ett par jeans, ett par jeansleggings, en transparent skjorta, 3 bh:ar, en väska, skolsaker för 400 under de senaste veckorna)

2) Tvärtemot vad hon sa, inte alls hade koll på hur man tar bussen till kompisen i V Ingelsta

3) Blev arg när jag frågade om hon hade busskortet med sig, och hon kom på att hon hade lånat ut det till sin ännu slarvigare syster, och jag inte genast tog Katas parti och blev arg på Julia (som såklart inte var hemma och hade busskortet på sig)

Jag tycker inte om att skiljas åt som ovänner men vi hann inte riktigt bli sams. Några snälla sms har dock skickats fram och tillbaka.

Nåja, supermormor ryckte in, torkade tårarna på Kata, gav henne fläskfilé med brunsås, försåg henne med laddat busskort och skjutsade henne till Södervärn. Innan dess hade hon passat Malin hela dagen, bakat med henne, tagit med henne till simskolan, köpt hennes simmärken, skjutsat henne hit, tagit med middag till oss alla.

Men i morgon är det fredag och barnbidrag. Har 171 kr på kontot och 5 kr i plånboken. Men jag har väldigt många rabattkuponger.


Dagens goda gärning

Idag fick jag gå från jobbet efter lunch, då barnvakten, min Mor, skulle på bridge. Jag skulle ta Malin till simning vid 15 men jag fick nu en liten lucka och passade på att köra med Katarina och handla inför skolstarten. Hon hade spanat in kalendrar etc som hon ville ha på Bokia - finns på Jägersro. Julia uppgav inte behöva något och stannade hemma med Malin (skönt att slippa pratkvarnen en stund faktiskt; inte Julia då förstås, utan Malin).

Vi handlade kalender, 5 block, ett mycket enkelt pennskrin med 3 blyertpennor och ett suddgummi - jag trodde att det skulle kosta 29 kr men det visade sig sen kosta 79 för det var Paul Frank, en mapp med många fack, en anteckningsbok för 7 olika ämnen mm. Det blev en tung påse på över 400 kr.

Sen skulle jag snabbt in på Lindex och ev. omsätta några 30%-rabattkuponger. När vi provat färdigt och jag stod i kön till kassan sa Katarina: Men var är Bokia-påsen? Hoppsan, den hade jag glömt i provrummet och så skickade jag dit Kata för att hämta den - det var ju bara 5 minuter sen jag lämnade det. Men naturligtvis var den inte där!! Otroligt. Men medan jag uppmanade Kata att titta i de andra provrummen för säkerhetsskull, dök en liten försynt dam upp och undrade om det var jag som använt provrummet nyss. Hon hade sett den kvarglömda påsen och lämnat den i kassan. Snällt, va?

När vi kom hem visade det sig att Julia också ville ha den praktiska mappen och 7-ämnesanteckningsboken... så det blir väl en ny tur dit... Ibland önskar jag att man fick ett extra barnbidrag vid skolstarten!

Min nya stil

Jag har länge känt mig mest bekväm i väldigt lediga kläder och det är skönt att veta att bilringar och annat får leva sitt liv i hemlighet. Men samtidigt har jag mer och mer insett att jag inte vill bli en dam i tältmodell.

Nu finns det ju lite olika angreppssätt - t ex kunde man gå ner 25 kg i vikt och inte bekymra sig om bilringar.

Jag har nog klämt ner mig en storlek eller två sen jag började träna inför tjejvättern för ett halvår sen. Vågen syns det inte mycket på men alla vet ju hur det ligger till med att muskler väger mer än fett och allt det där. Vet ni inte, så titta på Victorias underbara illustration.

Jag har istället bestämt att jag inte får ha kläder som är 2 storlekar för stora (därav garderrobsrensningen) och sen ska jag stoppa ner skjortan i byxorna i större utsträckning. Det gick bra idag, i nya svarta tighta jeansen, men det var väldans skönt att svida om till ett par ledigare byxor nu innan jag ska till simskolan med Malin. Och idag köpte jag ett par nästan lika tighta blåa jeans (jag vet ju av erfarenhet att jeans gärna ger med sig lite när man haft dem på). Och jag ska aldrig ha för korta byxor mer, hur sköna de än må vara! Att inte ha de för stora kläderna att falla tillbaka på kommer att göra det mycket besvärligt om jag går upp igen. Sa hon och åt en chokladbit till.

OK, inte så stora förändringar att man kan kalla det ny stil... men lite nytänk i alla fall. Hade jag nu varit Katarina hade jag infogat ett foto i dagens outfit. Riktigt där är jag inte ännu!

Sista doppet?

Varje gång man badar nu kan ju vara den sista... men jag hoppas på några till. Skönt var det iaf - 20 grader både i vattnet och i luften vid Scaniabadet.

Victoria hade lockat ut mig på en cykeltur på dryga 3 mil och efter ca 2 mil passerar vi Västra Hamnen. Victoria är mer brydd än jag själv över att jag håller på att misslyckas med sommarutmaningen. (notera, Victoria, att det är nu efter kvällscyklingen som jag har 356 km kvar... jag som trodde att det var före!) Det krävs nu mer än 2 mil per dag de sista 15 dagarna för att gå i mål, men jag är ändå nöjd med alla cyklade kilometer. Jag kommer garanterat att skapa en höstutmaning när det blir september för att hålla motivationen uppe.

Trist med cykelturen var konsekvenserna av gårdagens skyfall - i en sänka som jag passerade på väg till Vintrie var det som 2 dm chokladpudding fast av lera då, som jag såklart försökte forcera men fastnade i och fick leda cykeln. Den blev så smutsig! Men nu har jag spolat den ren inför cykling till jobbet i morgon.

Plommondags

Snart dags att skörda

Igår frågade Lotta om jag behövde hjälp att tömma trädet på plommon, och jag sa då att det nog tar en vecka till. Ser med förvåning att i fjol var det hög tid att skörda den 14 augusti. Hur kan skörden vara senare i år efter all värmen?? Men årets plommon tycks större och lika många som i fjol. Stackars trädet slokar med grenarna under tyngden.

dignar under tyngd

I höst blir det beskäring så kanske det inte blir frukt nästa år...

Noterar dock med gläjde att hömattan som inte klippts på minst en månad nu fått frisk färg igen.

Efter nattens skyfall har jag samlat in en hink med nedfallen frukt (antingen maskstungna eller pickade på av fåglar).

Såhär ser förresten den upp-och-nervända plaskpoolen ut...

Delfina plaskar runt

Känns som läge att tvätta och stuva undan.

Flickan

den namnlösa flickan

Häromkvällen såg Peter och jag en ovanlig svensk film som jag varit sugen på ett tag - Flickan. Den utspelar i vår egen barndom i skiftet mellan 70- och 80-tal och handlar om en flicka som blir kvar hemma medan familjen åker på ett SIDA-uppdrag till Afrika. En faster skulle passa henne, men får snart mer lockande erbjudanden.

Jag gillade att bli påmind om just det som var typiskt för den tiden; att barn och ungdomar behandlades helt annorlunda än idag (jag har själv som många andra mammor full koll - tror jag - med ständiga sms och kartläggning av kompisar). Flickan själv var också i en speciell fas i livet då man är nyfiken på en hel del vuxenfenomen men ändå kvar i barndomen. Filmen var tidvis obehaglig för man kände ju att hon var väldigt utsatt och ensam, men hade också en del komiska inslag. SDS artikel som jag länkar till ovan är ganska mitt i prick på vad jag kände - en väldigt sinnlig och skickligt filmad berättelse, och den kom så nära att jag själv mindes glömda företeelser och dofter från min barndom.

Och såhär tyckte DN.

Jag ger den ett toppbetyg; inte helt och hållet baserat på själva filmen, utan på vad den väckte inom mig.

Peter tyckte att filmen var typiskt dryg och långsam och svår och svensk, men vi har väl nästan aldrig haft samma filmsmak?

Motivera sig till att börja jobba

Nu kan nästan timmarna räknas innan det är dags att krypa in i tjänstemodulen. Eftersom jag varit ledig i 6 veckor och gjort nästan ingenting är jag rejält nere i varv men längtar inte riktigt till vardag ändå.

Fast igår fick jag ändå lite intresse för att gå tillbaka till jobbet genom att få komma med på Victorias och Malins kebab/vin/yatzykväll hemma hos Malin (skrämmande nära arbetsplatsen). Att träffa Malin som jag inte pratat sen innan sommaren (och utan FB hänger man ju inte med alls), och säga "Ses på måndag" när vi skildes åt, gjorde ändå att det kändes som att det skulle bli lite kul att komma tillbaka.

Och att hämta mat från bästa kebabstället i stan - Falafel#1 - vi fick kycklingkebabtallrik med auberginer i speciell och stark sås - var ju härligt. Dit går man enkelt från jobbet och det känns frestande att tänka på.

Till sist; idag när det bara regnar... det känns som OK jobbväder, fast på måndag ska väl solen skina, tänker jag. Men i så fall är det bra cykelväder!

Slå dövörat till

Idag frågade jag Malin på vägen hem från simskolan, vad som hade varit det bästa under dagens lektion.

Svaret fick mig att bita mig hårt i läppen för att inte skratta högt.

"Jo, om någon är dum mot mig eller om fröken säger något jag inte vill höra, så dyker jag bara ner under vattnet. När jag sen kommer upp har de slutat prata och har inte märkt att jag inte hörde."

Simskolan går för övrigt utmärkt och av lilla räddharen från i fjol syns ingenting. Idag öppnades, bokstavligen, en ny värld för Malin som fick testa sitt födelsedagscyklop efter lektionen - "Alltså, man ser väggar och rutor och döda flugor och allt möjligt!"

Suga ut det sista

Nu kan de sista semesterdagarna räknas ner väldigt snabbt och jag lägger i en extra växel för att få ut så mycket som möjligt av dem.

Idag var jag på Ven med Victoria som refererat utflykten alldeles utmärkt. Men jag kan bidra med bilden på den underbara lunchen:

Räktallrik

Den är lite mörk, men ni ser själva, räkor, rökta räkor, sallad, skagensallad, aioli, vitlöksbröd, en bit brie, en bit melon. Härlig miljö och alla köerna kändes plöstligt avlägsna.

Och här, Victorias foto från stranden:

lånat foto

Det går bra att bli avis! Och ja, såhär i slutet av semestern är vinmissbruket utbrett! Rättning i ledet väntas mycket snart, tillsammans med mörkare kvällar och vardag.

Efter återkomsten till Svågertorp fick jag cykla hem i sporrsträck för att bara precis hinna byta om (hann absolut inte duscha saltvattnet ur håret eller sminka mig eller så) innan vi var bjudna på grillkväll hemma hos en av Peters barndomskompisar som just flyttat in i Bunkeflo med sin tjej.

I morgon är det liknande - Tirups örtagård med en kompis på fm, sedan simskolan, därefter middag i Falsterbo hos kusin med familj.

Torsdag: Hälsa på på dagis och signera något papper till skolan, lunch hemma hos föräldrarna med andra kusiner och fastrar, simskola.

Men jag vet att jag kommer att vara väldigt glad när jag sitter på kontorsstolen igen att jag hunnit njuta av all ledigheten på bästa sätt!

Skilda världar eller nåt

Idag satte Peter klockan på halv åtta för att hinna lämna Katarinas nya skridskor för montering på andra sidan stan innan han skulle vidare på nästa träningspass (tränaren alltså).

Jag steg upp strax efter, åt frukost i godan ro, sen kom Malin och så åt hon och Peter kom tillbaka. Efter det åkte jag och Malin till Ica Maxi och Peter tog en joggingtur. Vi sammanstrålade vid huset vid 12 och hjälptes åt att packa upp inköpen.

Jag började förbereda Malins lunch och då kom Julia nedhasande för trapporna. Hon satte sig och löste lite korsord på iPhonen och började så smått förbereda sin frukost. Katarina hade hunnit stiga upp och äta medan vi var borta. Sen pratade vi faktiskt lite allihop om framtida semestrar och annat innan Julia gick upp för att förbereda sig inför dagens event - övernattning i sommarstuga i Böste tillsammans med typ 10 kompisar.

Strax ropar hon ganska besvärat: Alltså, jag börjar få det riktigt stressigt nu, finns det någon chans att någon kan skjutsa mig till Centralen vid 4?

Peter och jag vet inte om vi ska skratta eller skälla... men jag påpekar att klockan bara är lite över ett och att hon väl borde hinna?

Åh, men jag ska ju både duscha och packa och handla [korv och bröd], svarar Julle...

Tough shit, darling, det blir till att ta bussen. Jag tipsade även om att det går att duscha på 10-15 minuter. Stackars tonåringar, vad mycket de ska hinna med på en dag.

Och nu ska jag med Malin till simskolan och Peter är på Bauhaus.

Vombsjön runt

Idag sportade Peter och jag tillsammans igen. Verkar finnas risk för att det blir en farlig vana.

Vi hade bestämt att om vädret tillät skulle vi köra 65-kilometersvarianten av Vombsjön runt. Man kunde också välja på 110 km (för galningar) eller 35 km (för småbarn).

Det var överraskande mycket backar i början så jag var ganska fort hyfsat trött. Men det rättade till sig efter några nerförsbackar och vi var nöjda med att ha valt just den distansen.

I Dalby spanade jag efter Ingrid, och när vi var nästan i mål var det hemskt frestande att tänka på Fru C:s pool när vi såg skylten Hemmestorps By. Här ser ni sträckningen:

Röd sträcka för oss!

Ni locals vet ju precis var vi har varit. Vi satt på sadlarna i 3 timmar (och det känns!) och medelfarten var 22.3 km/h. Nästan värst var det faktiskt att stiga upp halv sju. Det var ett tag sen!

Malin sov över hos morföräldrarna och de andra två var nätt och jämnt uppstigna när vi kom hem.

Här är vi vid andra depån, drygt 4 mil efter start. Ni ser att Peter ser fräschare ut än jag. Lite fräckt av honom! Men vi höll sällskap trots att jag erbjöd honom att köra före.

Pigga Peter

Trötta Karin

Tivoli FF för första gången

Så skulle Julia och Katarina åka till Tivoli utan föräldrar för första gången. Hönsmamma själv tyckte att det var ganska jobbigt, helst som Julia skulle ha med sin nya iPhone och tjejerna är sådär intresserade av instruktioner. Evenemanget skulle delas med 4-5 av Julias klasskompisar; varav några stycken med 13-åriga småsyskon i släptåg.

För att fresta dem till att återvända i rättan tid (ej sent på kvällen) erbjöd vi alla som ville pizza här hemma efteråt. Det visade sig vara ett listigt drag.

De kom snällt hem strax efter 19; alla åtta. Inga nya skumma danska bekantskaper hängde heller med. BRA.

tonårsskor

Sådär skojigt ser det ut i hallen om man är åttabarnsmor. Tre räcker långt faktiskt!

Alla var glada och helskinnade. Julia hade för all del tappat alla sina pengar redan innan hon hunnit spendera några, men Katarina stöttade upp och så fick de hålla igen lite på utgifterna (kändes då rätt skönt att ha förköpt turpassen så att hon slapp tappa bort de slantarna också!). iPhonen var med hem. En av killarna hade tappat sin mobil när de åkte nån attraktion och den hade bara precis glidit igenom skyddsnätet... men han fick tillbaka den och den funkade.

Nu är bara en handfull ungar kvar där uppe och ser på film eller nåt.

Jag är lugn och fin igen.

Medan tonåringarna åt pizza lekte Malin på lekplatsen precis utanför vår häck. Peter som var uppe och for med plåtar med pizza tyckte inte att hon behövdes tittas till men plötsligt blev det väldigt tyst från lekplatsen. Peter gick ut för att spana och lekplatsen låg helt öde. Han kallade på Malin och fick såklart inget svar. En uppmärksam granne kunde meddela att hon troppat av med 2 flickor. Men ingen av dem syntes till. Till slut gick han tillbaka till lekplatsen där Malin snart dök upp med en nyfunnen vän; två år äldre än henne själv. Nu har de stämt träff, direkt efter frukost i morgon... tänk så lätt det går att skaffa nya vänner när man är sex år.

Halvvägs

Idag cyklade jag och Victoria ToR Skanör där vi satt en stund i nästan-solen och åt några jättegoda LCHF-wraps som Victoria slängt ihop tillsammans med ett glas vitt.

Det blev dryga 6 mil och gjorde så att jag tippade över hälften på sommarutmaningen. Men det lär bli riktigt kärvt att gå i mål - då krävs dryga 2 mil på cykel varje dag. Nåja, jag är inte missnöjd med 663 km på 7 veckor heller.

Lite tungt var det på slutet och jag fick in något elakt djur innan för tröjan som bet mig 2 gånger - stora fula blaffor nu - gissar på hästfluga. Men nu lyser solen på riktigt - Peter är med Malin i simskolan och tonåringarna på Tivoli så det är nog läge att sträcka ut sig en stund på solsängen?

Lovande bokhöst

Ibland får jag en känsla av att jag skulle vilja jobba i bokbranschen - allra helst som författare förstås - men även som korrekturläsare, bedöma inkomna böcker och en massa andra sysslor lockar. Samtidigt inser jag att det garanterat är en massa enformigt och långtråkigt som ska göras och alldeles säkert är det dåligt betalt.

Men jag kunde inte undgå att leka med tanken igen när jag fick några oredigerade utdrag samtidigt med min pocketbokvinst från Boktipset.



De var på sådär 30-40 sidor och underbara lockbeten.

Jag var helt såld på två av dem; den tredje kräver nog lite fler sidor för att jag ska fastna riktigt.

Den första (och bästa) var Sista natten i Twisted River - Last Night in Twisted River - av John Irving. Jag tyckte att författaren var bekant men kunde inte placera honom - slog då bl a fram Garp och hans värld (en älskad bok för länge längesen) och Ciderhusreglerna som väl alla sett som film men som alltid - boken var bättre!

Nästa, även den mycket lovande, av en debutant; Kathryn Stockett – Niceville - The Help - utspelar sig i en miljö som jag förstår lite litegrann efter mitt utbytesår i Alabama och som inte upphör att fascinera mig. Även om tiden är en annan verkade den på många sätt ha stått stilla. Boken är garanterat läsvärd - redan i det lilla utdraget fick jag stifta bekantskap med flera personer som jag absolut vill veta mer om. 

Den tredje - Norrlands svårmod – Thérese Söderlind innehåller en mycket spännande gåta - man får direkt veta att något gräsligt har hänt som skickar bokens huvudperson (?) - en flicka - in i en familj i släkten då hennes egen familj inte finns längre. Trots den mörka twisten blev jag inte fångad direkt men tror att det helt enkelt behövs lite mer än utdraget för att fastna riktigt.

Alla tre kommer ut i september, så kanske att det inte är så dumt med höst ändå? De två första finns förstås redan på engelska men jag får erkänna att det är skönast och snabbast att läsa på svenska.

Elvakopp

Elvakoppen

Typiskt semesterföreteelse: Elvakoppen.

När man jobbar är det fika halv tio men när man är ledig är det först framåt elva som det behövs nytt kaffe.

På bilden syns även Fru C:s/Mat-Tinas tigerkaka. Maries var mycket godare och mer tigrerad - min slängdes ihop i en hast, formen var för liten, det vita gick inte att blanda snyggt med det bruna och jag tog inte tiden på gräddningen... men jag vet hur god den kan vara. Nästa gång ska jag även klicka på webbtv för receptet så kanske det blir bättre.

Min mormors historia

så bra!

Böckerna som jag läser skriver jag bara om här på bloggen i undantagsfall; är normalt flitigare på att kommentera/recenser på Boktipset. Nu har jag ju ändå lagt in Boktipsets widget till höger med vad jag läser just nu. Men den bok som jag precis avslutat vill jag inte undanhålla er!

Jag vann Min mormors historia i en tävling som Boktipset anordnade; genom att motivera varför jag ville läsa en av vinstböckerna i pocket. Jag valde just den boken. (Klicka gärna på länken och läs SvD:s utmärkta recension). Såhär löd mitt tävlingsbidrag:

"Jag är mest sugen på Min mormors historia, för det är förträffliga författare som skriver om ett ämne som intresserar mig - relationen mellan en flicka och hennes mormor. Jag har funderat mycket på min mormor på sistone, och inser att en massa kunskap och tankar har försvunnit med henne. Och nästan lika spännande är det att iaktta hur mina tre döttrar relaterar till sin mormor, min mor, på ett helt annat sätt än vad jag gör."


Jag gillar att läsa noveller och därför passade den här boken mig perfekt. Var och en av historierna innehöll så mycket intressanta iakttagelser och det blev som en resa genom kvinnogenerationerna - de första mormödrarna var unga i början av 1900-talet - de sista fanns med in i vår egen tid. Jag skulle rekommendera att läsa en historia om dagen - något jag såklart inte kunde klara själv. Jag nästan sträckläste alla 12! Det var många olika slags mormödrar; de flesta allt annat än bullbakande raringar. Det var festglada, neurotiska, självupptagna mormödrar, men alla författarna hade ändå en kärleksfull inställning till sin mormor.

Ni som läser här är ju nästan bara kvinnor, och har nog alla haft en mormor, eller åtminstone funderat över henne. Jag tror att ni alla kommer att gilla boken, att kastas tillbaka och fundera på er egen mormor, och ni som har barn; fundera på era barnbarns mormor. Och tänk, några av oss kanske själva får bli mormor en dag!




Fish Tank

Fish Tank

Igår såg jag en film som legat till sig riktigt länge i min posthög (jag har ju ett utmärkt abonnemang med Lovefilm och kan ha filmer hemma precis så länge jag vill), Fish Tank. Julia gillar inte socialrealism (och den här filmen kändes faktiskt lite för hemsk för henne) så jag var inställd på att se den själv. Men oväntat nog nappade Peter, och vi såg den tillsammans.

Jag instämmer helt med DN:s recension och betyget 5, och blev verkligen tagen av tristessen och o-kärleken i familjen där både mamman och döttrarna var så elaka och fula i mun till varandra. Samtidigt var det en del skratt och humor i filmen (tur nog!). För ett tag ändrades stämningen när mamman träffade en som det verkade reko karl, men som ni säkert förstår kan en sån här film inte förses med ett gulligt Hollywoodslut, typ Pretty Woman.

Helg med naturupplevelser

Eftersom jag är mitt i semestern flyter dagarna ihop och vardag eller helg spelar inte så stor roll. Veckan som gick var vi bortbjudna eller hade gäster varenda dag och det var jättekul tyckte jag. Peter som arbetade i veckan tyckte nog att det blev överskott på det sociala och underskott på egentid, motion etc.

Men nu på helgen blev det åtminstone lite kontakt med naturen som Peter gillar. Igår var det en utflykt till familjen C i Hemmestorp. Det var riktig njutning att färdas genom landskapet i sin för all del något gulnade sommarskrud. Förutom löjligt god fika och vin, kaka och kaffe, bjöds vi på en promenad i de natursköna omgivningarna precis runt knuten.

Och idag tog vi en rejäl cykeltur tillsammans; Peter och jag. Vi cyklade nästan bara på cykelvägar till Torup. På ditvägen passerade vi Törringelund och Oxie kyrkby, och på hemvägen den nya fina golfbanan vid Bara*, ert hem, Lotta, gamla LV4 och de söta koloniområdena vid Jägershill. Det blev nästan 50 km och dryga 2 cyklade timmar. Vi tog en kort dricka- och nötpaus vid Torup. Malin såg på TV och stortjejerna sov när vi stack hemifrån. När vi kom tillbaka vid lunch var Malin och lekte hos grannen och Julia steg just ur sängen. Katarina hade haft lite koll på Malin. Tyvärr, Victoria, så krävs det nog att jag repeterar rundan ca 10 gånger innan jag kan visa den för dig... vi får hålla tillgodo med Näsetrundan så länge (nästa vecka kanske??).

Nu har vi fyllt på depåerna - Peter, som förutom cykeldator har koll på höjdmeter (195), puls etc, meddelar att han lär ha förbränt 1500 kcal. Måste vara något liknande för mig! Efter duschen känns det helt fel att ta itu med målning eller häckklippning som egentligen står på schemat. Det finns t ex böcker att läsa. Känns mycket mer intressant!

*Rolig upplevelse vid fina golfbanan - den var väldigt glest besökt - vi såg 4 välmående "killar" i vår egen ålder varav en i rutiga brallor - de trodde nog att de var ensamma i världen, för en av killarna lommade ut i kanten med uppknäppta byxor som han grävde i, och skulle just lätta på trycket när han fick syn oss komma cyklandes (för cykelbanan gick intill kanten). Han vände snabbt på klacken till kamraternas och vårt fnissande och fick hålla sig en liten stund.

RSS 2.0