Tacksam

Lättast och roligast är det att blogga om lustiga vardagshändelser, dela med sig av goda recept och visa vackra trädgårdsbilder.

Men ibland krävs det något annat, och nu får ni veta vad jag egentligen går och funderar på.

Sedan några veckor tillbaka går mina tankar ofta till Malins lille bästis Ludvig, som drabbats av en grym och ovanlig sjukdom, ALD. Ni som har sett dokumentären Att skräddarsy ett syskon vet vad jag talar om. Ludvig flyttade för ungefär ett år sen så Malin och han träffas inte längre dagligen. Men då och då har de lekt, oftast hos Ludvig. Malin relaterar fortfarande till honom som sin bästis, och trots (eller tack vare?) att de är ganska olika leker de väldigt bra. Nu sist behövde Ludvig akta sig för infektioner och då sågs vi på lekplatsen vid Hammars Park. Jag undrar om det inte också var sista sommardagen?

Malin och Ludvig vid Hammars Park

Undrar vad hon säger?

Ludvig tyckte att det var kul i alla fall!

Fotona är tagna för 1½ vecka sedan. Nu är Ludvig inlagd i Lund och ska få en benmärgstransplantation - enda sättet att hejda sjukdomens förlopp. Innan han kan ta emot benmärgen måste hans immunförsvar slås ut helt och hållet, genom 16 cellgiftsbehandlingar. Det är det som pågår nu.

Till Ludvigs fördel talar att han diagnostiserades tidigt och att de har hittat en donator (genom Tobiasregistret). Och inte minst viktigt - detta är en särdeles envis liten kille. Sjukdomen har förändrat honom en del, men för oss är han samma Ludvig. Föräldrarna märker på hans humör och att han går in i sig själv och blir svår att nå. Ibland lyder inte benen honom riktigt. De tyckte också att hörseln verkade nedsatt men på sjukhuset gjorde han ett jättefint hörselprov och det är också ett gott tecken.

Jag behöver inte säga att det är fullständigt hjärtskärande att träffa Ludvig och hans familj. De lever i värsta mardrömmen och ändå ska de få vardagen att fungera med lillasyster på dagis, tvätt, inköp, matlagning.

De tar nu en dag i taget men om allt går enligt planerna kan det hända att han får komma hem till jul. Ludvig själv sa "Kommer jag inte hem i december så blir det väl i januari". Efter transplantationen väntar en lång tids isolering för att han kommer att vara så infektionskänslig.

Ludvigs mamma skriver nästan dagligen i sin blogg och Ludvig har också Skype på sjukhuset. Malin har inte skypat med honom än men vi tror att det kommer långtråkiga dagar längre fram. Malin vet att Ludvig är sjuk och att hans ska vara länge på sjukhuset. Hon ställer många frågor och jag svarar så bra jag kan.

Tacksam, ja. Plöstligt känns vardagsbekymren patetiska och jag förstår att värdera varje dag. Kanske att jag rentav blir klokare och snällare. Men det är ändå inte värt det.

Rödbetsmix & rosmarinbiffar

Dags för en ny middagsfridsvecka. Peter är fortfarande vissen och gick och la sig direkt efter jobbet, hoppade över middagen. Som glad stand-in dök Victoria upp (jag tänkte faktiskt på dig, Victoria, när jag fick receptet i handen igår, så det var bara logiskt). Vi delar en svaghet för rödbetor. TUR att Victoria dök upp, för ingen av barnen gillade den och jag hade nog ätit allt själv annars, med magknip som följd. Såååå god! Som ofta just med kycklingfärs tycker jag att 400 g är lite snålt (nu är vi ju 5 runt bordet).

Stekta rosmarinkycklingbiffar med rödbetsmix, ris/valfritt gryn och salladslök, beräknat till 2 vuxna och 2 barn

  1. Koka upp ca 2 liter vatten i en kastrull. Skala och skär 500 g färska rödbetor och 3 palsternackor (ca 300 g) i ca 1 cm skivor och lägg ner de för att koka i ca 20 minuter.
  2. Sätt på ris/valfritt gryn till 4 personer enligt paketets anvisningar.
  3. Blanda 400 g kycklingfärs med 2 ägg, 2 krossade vitlöksklyftor, ½ tsk rosmarin, ½ tsk salt och 1 krm peppar i en bunke.
  4. Smält 1 msk smör i en stor stekpanna och klicka ut kycklingsmeten så att de blir till små biffar, ca 8 st sammanlagt. Stek de på medelhög värme tills att de har fått fin färg och är genomstekta, ca 5 minuter per sida.
  5. Häll av vattnet från rotfrukterna och mixa dem i matberedare eller med stavmixer direkt i kastrullen. Blanda sedan med 1 dl vispgrädde, ½ tsk salt och 1 krm peppar.
  6. Skär ½ knippe salladslök i skivor på snedden och strö över biffarna och rotfruktsmixen innan servering.
  7. Servera kycklingbiffarna med rödbetsmixen och ris.

Bilden har jag hämtat på Middagsfrids blogg - jag hann inte fota själv idag.

Rödbetsmix för livsnjutare!


3 x soppa

Lite dåligt med matvaror i kylen och Middagsfrid kommer i morgon så vi vill inte bulla upp med för mycket. Men söndagsmiddag skulle ju ätas ändå...

Jag valde att göra slut på ett litet blomkålshuvud samt dammsuga skafferiet på soppkonserver - det blev Felix klassiska gulaschsoppa samt Knorrs Italian Tomato Soup med soltorkad tomat och mascarpone. Och nej, jag valde att inte läsa innehållsförteckningarna på de färdiggjorda. Malin, som annars ratar det mesta, tyckte att tomatsoppan var jättegod och jag fick som väntat ha blomkålssoppan för mig själv.

Blomkål, gulash och tomat

Jag har världens bästa soppkokbok - Lisens soppor - varje gång jag läser den undrar jag varför vi nånsin äter något annat än soppa... Det finns bl a en ljuvlig majssoppa som serveras med parmachips...

Grädde?

Jag hade bett Julia handla på Konsum åt mig; bl a Matlagningsgrädde. Ingen skugga över Julia, men hon kom hem med en förpackning Milda Mat, 15%. Det är samma fetthalt som det brukar vara i matlagningsgrädde, men där slutar likheterna. Tittar man på innehållsförteckningen på matlagningsgrädde, står det kort och gott "Grädde".

Milda Mat innehåller:

Vatten
Skummjölk
Kärnmjölk
Vegetabiliskt fett
Rapsolja
Mjölkprotein
Förtjockningsmedel (E1442 tapiokabaserat)
Emulgeringsmedel (E471)
Socker
Stabiliseringsmedel (E331 och guarkärnmjöl)
Arom
Syra (citronsyra)
Färgämne (betakaroten

Visst blir man imponerad av kossan som kan leverera en produkt med perfekt smak, konsistens, färg på ett helt naturligt sätt?

Jag berättade för Julia att man kan alltid vara uppmärksam på matvaror som liknar något, men som kallas något annat - t ex något som liknar korvar men som heter partajgrillare, något som liknar riven ost men som heter gratängmix etc.


Sköna söndag

Idag var det min tur att få sovmorgon - Peter hade åtagit sig att stiga upp och skjutsa Katarina till träningen (hon ska vara där vid 8), ta med sig Malin och medan Katarina tränade, tvätta båda bilarna. Priset för denna snällhet var att Peter skulle få sticka till skogen och cykla med kompisarna några timmar.

Nu var det bara en av kompisarna som svarade på inbjudan och han kunde inte. Men som genom ett under gick det att locka med Julia, så nu är de iväg.

Jag vaknade ändå vid halv nio, men då ska man ha i åtanke att jag däckade redan vid 22 igår kväll. Jag började med att ta ett bad - något jag verkligen njuter av och endast gör när förutsättningarna är rätt; bl a ska ingen stress finnas med i bilden. Av den anledningen var det ett tag sedan, och jag kan meddela att den lilla solbränna som fanns kvar efter sommaren hamnade på badkarets insida. Nåja - det känns om att jag är ren i alla fall!

Nu har jag övertalat Katarina att ta med Malin till lekplats - Malin behöver komma ut och jag har ingen lust med lekplats. Jag undrar hur många år av min tid jag fördrivit på lekplatser. I bästa fall i sällskap med andra mammor och kaffekorg, men oftast uttråkad och huttrande. Katarina tjänar 50 kr på detta under förutsättning att friden varar i en timme.

Här kommer några höstbilder från trädgården. Jag kan meddela att Dahliorna fortfarande blommar för fullt.

Ni kanske minns hur fascinerad jag varit av kastanjen utanför köksfönstret, som knopp, med  blad, med blommor? Nu har den levererat kastanjer också.

Kastanj

Annars tycker jag att det är spännande att passionsblomman blommar. Det är också en sån där fanastisk blomma - beundra bara foderblad, blomblad, ståndare, och allt vad det kan heta. Den kallas ju även Kristi Törnekrona.

Passionsblomma

En väntad gäst, så här års, är dock krysantemumen, som kan blomma ända fram i december. Vi har ett stort bestånd av dem.

Krysantemum

Som ni ser är det vått på växterna - det är jag som har fått ställa upp med det som naturen inte levererar...

Nu ska det kanske lagas lite lunch till lekplatsfolket. Om jag inte missminner mig finns det pizzarester i kylen.

Catharina - tack för tipset om att beställa fotokalendrar. Det brukar jag göra varje år; en till mina föräldrar, en till mina svärföräldrar och de senaste åren även en till min bror och hans fru i Californien. Kanske ska göra en till Johan i Ecuador också i år, så att hans lille Nico kan komma ihåg sina kusiner... Jag ser att det är specialpris i september, så det blir bra om jag får till det under dagen!


Honungsfällan

stygga människor

Honungsfällan av Unni Lindell var egentligen en ganska mörk och otäck bok; utan att säga för mycket, var det inte många snälla vuxna som skildrades.

Men jag tyckte att den var urspännade och välskriven; fascinerades särskilt av bröderna som inte riktigt lyckats frigöra sig från modern (den ene bodde fortfarande hemma) fast de retade sig på henne.

Det är alltid otäckt och fängslande när det är barn som far illa. De där 11-åringarna på studsmattan, fyllda av nyfikenhet och hormoner, var ju inte svåra att känna igen...

Jag har innan läst Nattsystern av samma författare och den har också varit svår att glömma.


Lat dag

Malin hade ont i huvudet igår och kändes lite varm (fast vi tog inte tempen på henne) så vi förstod att en av oss skulle vara hemma idag. Det passade inte någon av oss jättebra och jag var också beredd att komma in och fixa en snabb grej åt min chef men han sa att han kunde improvisera på releasemöte idag så gör vi det rätt på måndag. I så fall hade min mor passat Malin.

Hur som, ganska skönt att vara hemma och jag känner att jag själv var i behov av vila. Jag fick minsann en tupplur tillsammans med Malin i förmiddags och sen har hon sett på film och spelat lite på datorn, omväxlande med att vi har läst (jag deckare; hon Bamsetidningar - ja hon läser inte på riktigt men analyserar noga och stavar sig igenom "PANG", "POFF" etc.). När Malin inte krävt sällskap har jag tagit med mig deckaren ut i höstsolen.

I kväll ska Katarina på disco och Julia på Underground (hennes nya kristna tillhåll vid Kronborgsskolan). Innan dess ska Kata hinna träna och så kommer ett gäng av hennes kompisar hit för att göra sig vackra... Jag gissar att det blir tyst och skönt när dörren stängs bakom dem :-) Samma lilla gäng har sovit över hos en av tjejerna i natt (för idag hade de studiedag).

Malin har varit lite gnällig och utan aptit, men annars helt OK. Bra att vi inte har så mycket igång i helgen!

Igelkottens elegans

Igelkottens elegans

Åh, vilken bra bok!

Jag hade köpt Igelkottens Elegans som nedladdningsbar MP3 och hade den med på semestern men fick sällan ha spelaren i fred (den rymde även Malins skivor) men nu har jag hört den klart. Sista timmen var så gripande att tårarna rann när jag cyklade - inget bra trafikvett när jag varken hörde eller såg trafiken ordentligt. Lite påminde ödena om Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam.

I ett tjusigt lägenhetshus i Paris bor en olycklig flicka som vill ta livet av sig, omgiven av snobbiga famlijemedlemmar som inte förstår henne. Huset rymmer även en ensam portvaktsänka som kämpar för att dölja sitt skarpa intellekt bakom idiotiskt tv-brus och klär sig i fula städrockar. De lever parallella liv och retar sig på samma människor och älskar båda den japanska kulturen. Till slut korsas deras vägar på ett underbart sätt. Mer vill jag inte berätta för att inte förstöra upplevelsen för er andra.

För min egen del var det en liten aning för mycket av filosofilektioner, men det kanske ni uppskattar?

Jag tycker att hörböcker är fantastiskt - jag känner mig så bortskämd när någon läser för mig. Boken hade 19 avsnitt om ca 30 min.

Bloggdoldisar

Hej Inger och andra doldisar,

Det går alldeles utmärkt att bara titta in och läsa om man vill - jag vet att jag har en del sådana gäster. Verktyget erbjuder ju statistik så jag vet att ni finns där. Men det där med bloggen är lite tudelat - jag skriver ju för min egen skull men känner även att jag tydligt riktar mig mot en publik. Sen vet jag att barnen (åtminstone Julia) läser ibland, och ett tag även några av hennes kompisar, så det finns anledning att sila snacket lite.

En av mina flitigaste kommentatorer, Catharina, var från början en doldis, som hittade till min blogg via vår gemensamma kompis Ingrids blogg. Men sen träffades vi på ett LC-arrangemang och Catharina kom fram och presenterade sig och sa att hon minsann läste nästan varje dag hos mig. Nu är vi även vänner på Boktipset - världens bästa sajt som Ingrid tipsade om. Nu tycker jag nästan att det är lite konstigt om du, Catharina, inte kommenterar på något av mina inlägg.

Sen har jag lite andra bekanta som jag märker känner till sånt som stått på bloggen, och som kommenterar någon gång ibland. Någon gång tipsar jag mina föräldrar om något inlägg som jag tror roar dem - då skickar de sina kommentarer i mejl till mig. De är så diskreta att de bara verkar läsa det inlägg jag tipsat om - precis som jag först själv tyckte att det var lite för privat att tjuvkika in i andras vardag via bloggar. Men det har jag kommit över nu! Jag prenumererar på en handfull bloggar och besöker andra lite spontant, och klickar även in mig när folk ger ut sin bloggadress på internet, när de verkar kul.

Min kompis Tina läser alltid in sig lite på min blogg innan vi träffas (med glesa ojämna mellanrum) och överträffar då Marie och Yvonne (vi träffas nästan alltid alla fyra) genom att ha koll på mig.

Från början tänkte jag att jag skrev för mina bröder Johan och Mats, i Ecuador resp. USA, men de verkar inte titta in så ofta.

Men det är bara roligt och välkommet - med läsare och med kommentarer.

Fest på tema Vinter-OS

Igår bjöd Pippi på födelsadagsfest och temat var Vinter-OS och man skulle vara utklädd. Gästerna hade respekterat detta i olika grad. Allra bäst var Pippis syster Li som köpt en pingvinkostym i fleece med fötter och näbb och allt och nålat fast OS-emblemet fram - som en OS-maskot. Och OJ vad varm hon måste ha varit!!

Själv höll jag på att förgås i min kroppsstruma som jag fått låna av Kalle i short track-klubben Skrinnaren, som Julia tränat med. Inte en skavank gick att dölja och för en gångs skull är jag glad att jag inte lärt mig att fota mig själv i spegel som ungarna kan. Jag var tvungen att öppna toadörren för att få plats i spegeln på fotot. Suddigheten förskönar verkligheten något:

I tävlingstagen

Jag fick alltså bara andra priset i maskeradtävlingen (fast jag även hade på mig en obekväm hjälm).

Pippi själv var klädd för isdans i Svansjön - helt i vitt och med mycket fjäderdekor. Intressantast var hennes semitransparanta tyllkjol som bjöd på mycket visning av spetstrosklädd rumpa. Näst mest intressant var att hon inte började brinna då det var ganska trångt och värmeljus överallt och fjädrarna kom farligt nära många gånger. Några andra hade konståkningsdräkter och killarna var allmänt sportsklädda. Annhild och Jesper kom i badrockar, föreställandes ha utövat vintersporten Kallbad... Pippis pappa hade en antik luva som var ganska cool. Pippis vänner från Försäkringskassan var inte utklädda och jag lyckades dessutom lura den ene att jag verkligen hade tävlat i short track. Från FK kom även Inger som är en av doldisläsarna här på bloggen, fick jag veta (dock tillhör hon inte de lättlurade betr. sportsutövning).

Men - det var en tävling till under kvällen - frågesport i Vintersport och den vann jag!!!! Vem kunde tro något sådant? Första delen var faktafrågor om OS-grenar, OS-städer och idrottsmän och -kvinnor (med alternativ att välja mellan) och andra delen var nationalsånger som spelades upp. Jag var bara riktigt säker på Marseljäsen samt den amerikanska. Ulf, gift med min och Pippis gamla klasskamrat Eva, brukar vinna TP och andra liknande spel, och är sportsintresserad så han blev lite sur och protesterade på en fråga som var rättad fel på hans blankett (själv tror jag att han ändrade på blanketten). Så då fick vi lika många poäng och fick svara på en omöjlig utslagsfråga (underförstått: Ulf kom närmare sanningen än jag) och jag fick lämna förstaplatsen till honom. Jag tog det rätt OK och fick också behålla förstapriset - en ganska usel skiva med svensk musik från 1940-talet och framåt. På skivan fanns även den enda snapsvisan som vi sjöng "Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen". Men för bara ett par minuter sen kom ett upprättelse-sms från Pippi där det visat sig att Ulf fått poäng på 2 frågor som han hade fel på. Så jag var den rättmätiga vinnaren trots allt. Till saken hör att de två skolfröknarna Annhild och Li rättade våra lappar. Tur att man inte går i skolan längre med så slarviga fröknar.

Pippi var på sitt bästa partyhumör och jag också - Peter kom under kvällen hem från Italien men orkade inte ansluta.

Hösthallon och fredagsreferat



När jag cyklar hem från jobbet passerar jag ett grönsaksstånd på Fågelbacksgatan. Rätt så ofta stannar jag till och köper några äpplen, avocados eller vad jag tycker att vi kan behöva men när jag är på lyxhumör handlar jag bär. De sista dagarna har hallonen kostat 10 kr asken mot normala 25. I förrgår köpte jag 4 askar som jag och barnen delade på. Jag tror att jag åt hälften själv med lite grädde på. De var så billiga för att det kunde finnas något dåligt bär i askarna - jag kasserade kanske 7-8 stycken totalt.

Och igår kom den där underbara morgonen med krispig kall luft. Det hade varit 4 grader kl 6 och så var det kanske någon grad varmare när jag cyklade med Malin till dagis halv åtta. Hon frös om händerna men solen sken, ingen vind - det är det här jag har längtat så efter. Jag har t o m haft strumpor på mig ett par gånger. Sen blev det ju upp mot 20 grader på dagen, och det är ju skönt på sitt sätt.

Roligast på jobbet igår var fredagsfikan (som vanligtvis inte är speciellt spännande - någon ur ledningen berättar lite goda nyheter eller så) men igår hade vi några utländska kollegor och gäster på plats så huvuddelen av informationen var på engelska. Men så skulle vår lilla utbyteskollega från Mistubishi i Japan presentera sig (hon ska vara här typ 8 månader) och hon hade då lärt in ett helt tal på flytande svenska! Någon måste ha språktränat henne för det var vissa skånska inslag. Men det var så ironiskt när svenskarna försökte vara artiga (utom JEF som väl har ett annat koncernspråk?) och hålla sina inslag på engelska, så kommer japanskan och håller sitt på svenska. Annars var det ganska kul när vår VD skulle spinna vidare på sin liknelse Den gula bussen (välkänd  av kollegor och exkollegor här på bloggen) och när han famlade efter ordet "liknelse" eller kanske "symbol" lät det såhär: "Well, this yellow bus is like an internal..." "Joke!" hojtar Cia.

På jobbet var jag även väldigt nöjd med lunchen - jag tog varm thailändsk sallad med biff. Den var underbart god med ett knappt genomstekt kött som Tommy strimlade medan jag tittade på, och la över de nyss upptekta krispiga grönsakerna som doftade och smakade asiatiskt. Mums! Endast 2 andra hade bokat rätten men jag hoppas att den kommer tillbaka.

Idag hade jag chans till sovmorgon men vaknade halv sju. Men nästan lika skönt som sovmorgon är tyst morgon när alla andra sover. Dagen blir fullsmockad, slingor på förmiddagen, lekplatsmöte med grillning vid 12, lämna barn för övernattning hos föräldrarna på eftermiddagen och så fest hos Pippi i kväll. Jag kommer att vara klädd i något som inte döljer minsta skavank eller överflödskilo (det är vintersporttema och jag har fått låna en ball tävlingsdräkt). Kan hända att bildbevis kommer... När jag kommer hemramlandes i natt förväntas Peter ha kommit hem från Italien. De lär redan sitta i bilen om planerna håller.

Förresten, kul att renskavspannan lockat både Lotta och Nillan till provlagning. Och Nillan testar kycklingen också. Vår egen gjorde jag slut på igår (tredje dagen i rad) medan barnen fick pizza. Sen såg vi filmen 17 again och den förtjänar inte ens ett eget inlägg. Vi hyrde även En shopaholics bekännelser (Kata) och The Reader (Julia) så får man ha filmerna hela veckan.

Höstfint ute

Höstfint i lådan

Såhär fint samsas prydnadskålen och ljungen i lådan utanför Malins fönster.

Jag har inte hjärta att rycka upp de sista blommande perlargonerna utanför ytterdörren än... men snart. Jag brukar sätta sådana där tåliga krysantemumbollar ibland; cerise eller vita cyklamen ibland. Vi får se vad det blir i år - rapporteras sannolikt på en blogg nära dig.

På tal om natur har jag idag fått veta att jag har en boklövstunga - vad säger ni om det? Egentligen är det ett dåligt omdöme för det är ett tecken på att man pressar tungan upp mot tänderna och det därför blir en lite vågig kant på tungans sidor. Det var en vänlig öron/näsa/hals-läkare som upplyste mig om det. Jag får väl försöka sluta med det och samtidigt hoppas att pipet inne i huvudet försvinner. Hon kunde också upplysa mig om att mina hörselgångar bar tydliga spår av vinterbad eller dykning. Jag medgav att jag tillbringat många timmar under vatten; sommar som vinter. Men jag tror inte att den iakttagelsen var menad som kritik.

Boklöv

Kyckling som i Chang Mai

Dagens rätt från Middagsfrid var jag mycket skeptisk mot! Jag gillar inte kyckling med ben (är rädd att det inte ska bli klart) och den lilla såsen kunde knappast dränka in kycklingen som jag tänkte mig rätten. Fisksås luktar illa, tycker jag och en hel deciliter skulle i!!

Men tveksamheter är till för att övervinnas, och jag belönades rikligt med en sällsynt god maträtt som alla tre barnen och jag uppskattade. Dessutom har vi middag till i morgon också (och jag har rensat kycklingen från ben). Så till grytorna, mina vänner!

(Malin badade under tiden som jag lagade mat och undrade "Ska vi äta kattmat i kväll? För hon tyckte att det luktade så! Fisksåsen??)

Kyckling som i Chang mai (två middagar) med ris eller annat gryn och wokade grönsaker

  1. Koka ris eller valfritt gryn för 4 eller 8 personer, ca 3 respektive 6 dl.
  2. Sätt ugnen på 225°C.
  3. Pressa 6 vitlöksklyftor, kärna ur och finhacka 1 röd chili. Slå med baksidan på en kniv eller annat hårt redskap på det vita på 2 citrongräs, ta bort de yttersta bladen och hacka de mjuka delarna. Man måste banka ganska rejält för att citronsmaken ska komma fram. Riv 2 msk ingefära.
     
  4. Blanda allt med 1 dl fisksås, 2 msk soja, ½ dl vatten och 4 tsk socker (gärna muscovadosocker) i en bunke.
  5. Lägg 1800 g kycklingben på en plåt och häll marinaden över. Blanda runt och ställ plåten i ugnen i 25 minuter. Vänd kycklingdelarna efter halva tiden.
  6. Skala 5 morötter och skär dem i cm-stora stavar. Skär 2 zucchini i 2-cm stora halvmånar, skär ½ blomkålshuvud i buketter.
  7. Stek grönsakerna på hög värme i 2 msk olja i 7 minuter.
  8. Smaka av med ½ tsk salt och 1 krm peppar.
  9. Hacka 1 kruka thaibasilika och strö den över kycklingen när den har 2 minuter kvar och ställ in plåten i ugnen igen.
  10. Servera kycklingklubborna med ris och wokade grönsaker.

Halvvägs...

... genom gräsänkeveckan men det går fint. Vi är 3 i dubbelsängen nu (bara Julia stannar snällt i sin egen) men jag tycker att det känns ganska skönt att ha dem hos mig när Peter är borta - vet inte varför. Katarina älskar att sova i vår säng.

Katarina har varit riktigt dålig på att komma hem i tid till middagen och det tycker jag är respektlöst. Idag hade jag bestämt mig för att om hon inte kom hem i tid, skulle hon få cykla till träningen... och så blev det. Det var åtminstone ett språk hon förstod. Hon hade bara balett så det var ingen tung väska att släpa på och så var det på Mellanhedsskolan, ca 15 minuter på cykel enkel resa.

Under tiden som hon tränade gick Julia och handlade mjölk och sånt på Konsum och tog med Malin, så jag fick en ledig stund. Gissa vad jag gjorde då? Latade mig? Tog ett bad? Läste en bok?

Nej, jag skurade ur den illaluktande soptunnan!! Duktigt va? Förra veckan tog jag komposttunnan som i flera veckor varit tillhåll för plommon i olika stadier av förruttning med tillhörande flygfän. Vanliga soptunnan var inte bättre men nu doftar den Yes.

Renskavspanna

Idag var jag lite sen hem från jobbet och hade inte förberett någon middag. Jag visste att Middagsfrid skulle komma ikväll men det brukar vara när vi sitter till bords. Nåja, jag var sen och budbilen var tidig så jag fick maten innan jag hade börjat fixa något själv.

Veckans första rätt skulle vara renskavspanna, för det djupfrysta renköttet var lite halvtinat så det skulle tillagas snarast. Men det som fick mig att direkt påbörja rätten var åsynen av trattkantarellerna. Å, vad fina!

Ingredienser

Och jag ska erkänna att jag aldrig gör potatismos från potatis, utan om vi någon gång har det, är det från ganska fina potatisflingor. Men nu var det ju bara att följa receptet!

Malin älskar svamp men de andra två avskyr det. Malin gillar inte potatis. Trots allt åt de maten utan större protester. I morgon ska jag för ovanlighetens skull ta med matresterna till jobbet. Det märks när Peter inte är hemma som normalt offrar sig på alla rester.

Här får ni receptet:

Klassisk renskavspanna med kantareller och potatismos (2 vuxna, 2 barn)

  1. Skala och koka 1,3 kg potatis. Lägg undan 4 kokta potatisar (ca 300 g) till maträtt B.
  2. Hacka 2 röda lökar.
  3. Fräs löken och 200 g trattkantareller i 1 msk smör i en stor stekpanna eller traktörpanna i 3 minuter. Tillsätt 480 g renskav och fräs tills den fått lite färg.
  4. Tillsätt 2 dl crème fraiche (det går bra med 1 dl om du vill ha en magrare rätt), 2 dl vatten, 2 tsk dijonsenap, 1 tsk torkad timjan, 1 tsk salt, 6 enbär, ½ tsk soja, 1 krm peppar. (jag tog 1 dl CF och inget vatten)
  5. Låt renskavspannan puttra i 5 min.
  6. Skala 2 morötter och skär dem och ½ gurka i stavar.
  7. Stöt sönder potatisen med en potatisstöt, eller vispa försiktigt med elvisp, och tillsätt 3 dl mjölk och 1 msk smör. Rör eller vispa en kort stund, och smaka av med 1 ¼ tsk salt och 1 krm peppar.
  8. Servera renskavspannan med potatismos, morots- och gurkstavar. Rårörda lingon är gott till om du har det hemma!

    Renskavspanna



Överraskad x 2

När jag kom hem efter jobbet idag, med andan i halsen, kunde jag redan innan jag öppnat ytterdörren skymta en vacker bukett på köksbordet, genom fönstret...

En vacker bukett!

När jag kom in i köket såg jag att det dessutom låg ett delikatesschoklad bredvid... precis vad jag var sugen på i går kväll. Men VEM kunde ha varit här med det? Det fanns inget kort. Jag såg Julias gympapåse kastad i hallen så jag förstod att hon hade tagit emot uppvaktningen...

Jag blev verkligen överraskad och funderade ganska flitigt på vem som tyckte att jag var värd lite extra uppmuntran... eller om det var någon drömprins som kände på sig att jag är gräsänka?

Nåväl, en halvtimme senare kom Julia och innan hon hunnit in och stänga dörren ropar Malin och frågar vem som kommit med blommorna. "Det är jag" sa Julia... åh, vad rart, tänkte jag. Var kan hon ha plockat dem? "Alltså, det är jag som har fått dem" säger Julia då! ??? Va? Nu blev jag än mer överraskad...

Insikt: Varsågod att fatta att det inte är jag som ska uppvaktas med blommor de närmaste åren.

Och vem hade uppvaktat då? Jo, det var den gode Filip som Julia tjatat in på Bladins. Hans betyg räckte inte riktigt till och han har varit förkrossad över den klass han kommit i med trista och okamratliga jämnåriga. Han har hängt en del på Bladins och suktat efter att få vara med där. Julia har lagt fram hans sak vid några tillfällen för sin mentor. Nu visar det sig att en tjej hoppat av i klassen och då frågade rektorn Julia vad hennes angelägna vän hette.

She's the man

Gullig film

Åh, det var längesen jag såg en äkta romantisk highschool-komedi. Mot min vilja, litegrann, får jag erkänna att jag charmades av den.

Handlingen kort: Viola som är fena på fotboll har ingenstans att spela när tjejlaget upplöses och killarna inte låter henne vara med. Dock har hon en brorsa som smiter från de 2 första veckorna på sin internatskola, där han har en plats i laget. Så Viola klär ut sig till sin brorsa, flyttar in i hans rum, blir kär i hans rumskamrat etc etc. Till de roliga karaktärerna är syskonens gräsliga mamma och Violas rara killkompis frisören, som bekräftar alla fördomar. Lite fina budskap fanns ändå med i filmen och Julia och Katarina uppskattade den såklart. Hur det slutar begriper man ganska snabbt men det är inte alltid man har behov av att lösa deckargåtor...

Anmärkning: På dvd-omslaget ser det ut som att Viola spelar sexbomb men i filmen är hon en rar pojkflicka.

Tilläggas kan att Katarina fått filmen som ersättning från tidningen Frida där ett utlovat läppglans som premie tagit slut. Tidningen Frida kan jag f.ö. bara avråda från.

Gräsänka

Så är det en dryg vecka med att ensam rodda barnen och hemmet då Peter är iväg och cyklar i Italien. Här kan ni se vilket väder de har.

På ett sätt är det ju jobbigt att vara ensam med allt men på ett sätt är det väldigt lugnt och skönt. Jag har inga förväntningar på att Peter borde märka att tvättmaskinen stannat och tvätten redo att hänga upp, eller att mjölken tagit slut. Dessutom är Peter rätt mycket mer pedantisk än vi andra så vi kan njuta lite av obäddade sängar och av droppar på diskbänken som får ligga kvar. Ibland tycker jag t o m att det är skönt att bestämma över fjärrkontrollen själv :-)

Sen brukar det såklart vara skönt när han kommer hem igen, och det finns lite mer utrymme att komma ut på kvällarna och så. En annan sak som inte brukar funka när han är borta, är cykla till jobbet och det är ett klart minus.

Vd tycker ni - är det hemskt att känna så, eller att erkänna det?

Ny väska!

Jag hade kastat lystna blickar på Lottas varckra tyger och egentillverkade väskor på hennes websidor, så döm om min förvåning när den snyggaste var till MIG!

Fågelbursväska

När jag lämnade Malin till Isabels kalas låg där ett fint paket, i tygpåse förstås, med denna läckra väska till mig. Grönt är min älsklingsfärg och jag gillar just den här sortens mönster. Anledningen till presenten var Tack för plommonen, som om jag inte i själva verket var otroligt tacksam över att Lotta kom och befriade mig från 10 liter mogna plommon... Hon plockade dessutom dem själv. Jag själv orkade väl göra 6 små burkar chutney - Lotta var lite flitigare...

Annat roligt på kalaset var att Rickard sköt salut med en riktig (men ganska liten) kanon! Mycket intressant.

Sorgligast var en trafikolycka som jag såg både på vägen dit och hem - det verkar vara ett stort veteranbilsmöte i Malmö och vi har sett mängder av spektakulära bilar köra förbi utanför köksfönstret. Nu var en av de vackraste bulliga vinröda gamla Fordarna krockad både fram och bak i höjd med Hylliestallet. Det var förstås andra bilar inblandade i denna kedjekrock men inget gjorde så ont i hjärtat som att se denna välputsade klenod kraschad. Ägaren höll tillbaka tårarna (vad jag kunde se), klädd tidstypiskt i en cool 50-talsskjorta.

Skönhetsdag

Efter att ha släppt iväg Peter och grabbarna, hade jag flera tider att passa...

Halv tio var det fotvård och sist jag var där var Lillejulafton... fattar inte att jag inte är lite snällare mot mig själv och går dit oftare. Underbara fantastiska Regina som utför tjänsten har den mest energiska och omtänksamma personligheten man kan tänka sig. Redan första gången jag var där kändes det som att hon var en gammal vän. Hon är verkligen innerlig och efter fotvården är en kram obligatorisk. Jag är ingen stor kramare själv men vissa famnar motstår jag inte. Så: snygga sköna fötter och ny energi. Katarina passade Malin under tiden.

Halv elva var det bokat 3 klipptider på rad för stortjejerna och mig. Jag ville ju inte riskera att bli stressad under fotkuren så jag övertalade Julia till att ta första tiden och cykla dit. Sen hämtade jag Katarina och Malin hemma. Under tiden som Katarina blev klippt gick jag en sväng på Fridhemstorget och handlade blommor till Malins låda (utanför hennes fönster). Jag köpte lila prydnadskål och två sorters ljung.

Min klippning var inte så spännande - jag kör på ganska samma frisyr sedan många år tillbaka... men redan nästa lördag ska jag gå dit igen och göra slingor. Till Douglas (frisörens) fördel är att han alltid jobbar lördagar. Han är väldigt rar och trevlig och skämmer gärna bort en med en kopp kaffe eller rent av ett glas vin (fast idag blev det inget - tror att det är mest när man väntar på slingor etc). Det var skönt att bli lite uppfräschad i alla fall.

Sen var det inköp till Isabels kalas - Lotta tipsade om att Isabel gillar att pyssla så jag har köpt ett litet kit som resulterar i en lila väska i filt. Det passar bra, tycker jag, eftersom Lotta tillverkar (rätt mycket tjusigare) väskor på löpande band. Vi får se om det uppskattas.

Malin ska på kalaset nu 14-16 och sen i kväll har Mor och Far bjudit hem mig och barnen på krabba. Jag älskar krabba men Peter uppskattar det inte, så de brukar passa på att bjuda mig när Peter är borta.

Lakritskonfekt

Idag åkte Peter och hans kompisar iväg på cykelsemester - jag vinkade av dem strax efter 7. De fick ta "min" Passat (den nya) för den har störst motor och bäst komfort. En av killarna som åkte med är en riktig bilentusiast och han tyckte att det var stor feature att få åka (och köra) en V6:a.

När jag kom in i huset hade Malin vaknat och tjöt i högan sky för att hon var ensam. Jag tog med henne in i vår säng och gosade lite innan det blev frukost. När frukosten närmade sig sitt slut ville Malin gärna krypa upp i mitt knä. Jag konstaterade att vi hade lika mjuka tröjor i plysch - min svart och Malins starkt rosa - när hon lät sin lilla arm vila på min.

"Ganska snyggt med svart och rosa," konstaterade Malin "som lakritskonfekt. Du kan vara lakritsen så är jag konfekten."

Nåja, nu är det snart dags att kliva ur plyschen och in i duschen.

Capoeira

I kväll var det LC, och aktiviteten var Capoeira på Limhamnsfältet.

Jag hade hört att det skulle vara en blandning av kampsport, dans och konst... och Malin på jobbet sa att uppvärmningen kunde bl a vara att gå på händerna...

Det var lite klent med uppslutningen men till slut blev vi åtta tappra spelare... just det tyckte jag var särskilt intressant - att man spelar Capoeria - inte dansar eller tränar...

Det var två förtjusande killar som berättade om sporten som började som ett slags förtäckt träning bland slavar i Sydamerika - det skulle verka som att de dansade och sjöng när de i själva verket tränade för att kunna försvara sig eller rymma.

Och så skulle vi ju lära oss något också... det var ganska enkla stegsekvenser (för sådana med normal motorik - inte för mig då som gympar som en kille - antingen med fötterna eller armarna) och så lite sparkar och duckningar och hjulningar. Vi jobbade först mest i par där den ena sparkade och den andra duckade men sen på slutet var vi i en ring där 3 spelade speciella instrument, en sjöng solo och de andra klappade och sjöng refräng medan två var i mitten och spelade Capoeira. Ni kan nog höra musiken om ni klickar på länken till deras hemsida högst upp i inlägget.

Det var riktigt roligt och ganska jobbigt (och nu fick vi nog en väldigt snäll variant). Det var väldig tur att ingen hade kamera för vi såg verkligen inte graciösa ut, någon av oss. Det gjorde däremot sötnosarna som instruerade.

Till slut blev det väldigt kallt och vi cyklade till Suzannes kontor på Stortoget och fick kaffe och mackor. Man ville nästan inte ut i kylan igen sen bara.

Blomkål stekt i curry och kokos

Idag gjorde jag ett grönsakstillbehör från Middagsfrid som blev kanongott! Jag gillar blomkål i vanliga fall men detta blev 100 gånger godare!

1. Koka ett blomkålshuvud delat i buketter i några minuter i lättsaltat vatten.

2. Under tiden, fräs 4 msk kokosflingor, 1 msk curry och 1 tsk salt i 1 msk neutral olja i 2-3 minuter.

3. Häll av blomkålsvattnet och stek blomkålen i curryblandningen i ca 5 minuter.

Enkelt och supergott!


Misstänksam

Idag blev jag inkallad på ett möte på jobbet och nu vill jag inte peka ut någon för er som är väl bekanta med mina kollegor, så jag låter bli att nämna namn.

En viktig kund var på besök och projektet som han var där för att diskutera omfattar naturligtvis dokumentation som jag ansvarar för. Ett litet dokumentationsproblem hade uppstått i sista minuten innan release, och för kunden var det en stor potentionell risk. Jag kunde ganska enkelt avfärda risken och ge ett smidigt lösningsförslag. Kunden var tacksam, för att inte tala om min kollega, som tillhör den lilla skaran jag inte har något särskilt till övers för. Jag tycker att han är en sån där som trivs bäst just med att frottera sig med viktiga kunder och lovar vitt och brett, när det är andra som ska göra jobbet. Kollegan tackade på mötet, inför kunden och min chef och även efteråt i nästan överdriven omfattning. Nu undrar jag om han är ute efter något... trist att man inte bara kan ta berömmet för det det är?

Uppföjning gamla inlägg....

Idag räknade jag hjälmar igen - 100 utan och 28 med - blandat mellan kvinnor och män. Så kanske hade jag fel i min första analys.

Ja, Ingrid och Lotta - jag längtar efter riktig höst med skiftande träd, mörka kvällar och rejäla vindar.

Tack för input på Dahliainlägget - jag hade förstås förväntat mig kommentarstorm men jag tyckte att det var roligt att läsa t ex det du sa, Nillan, om att du tycker att dahliorna nästan är för perfekta! Klart att jag ska gräva upp dem igen - det är ju ett tag innan det blir nattfrost.

Brustna omfamningar

Penelope Cruz

Jag har varit på bio och som alltid med Pedro Almodovar har jag otroligt höga förväntningar... och vad händer alltid då? Besvikelse!

Brustna omfamningar, som hans sjuttonde film heter, når inte alls upp till den första jag såg, Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott, eller en av de senare, Allt om min mamma.

Den började bra fast kanske lite väl mycket av gubbig våt dröm som går i uppfyllelse. Särskilt sista timmen var dryg och ointressant. Gåtan var väl inte så himla mycket till gåta heller? Jag har läst att filmen skulle ge extra för cineaster för det ska finnas anspelningar på filmklassiker - det gick förstås mig förbi. Jag njuter alltid av att höra spanska på film och av Almodovars småfula skådespelare (gäller förstås inte Penelope Cruz). Faktiskt var det inte så många extremt intressanta fula ansikten som i vissa av de andra filmerna.

Nåja - sällskapet var utmärkt - Victoria som jag inte träffat på hela sommaren hade en massa kul att berätta över glaset vin innan...

Och nu ser jag fram emot Flickan som jag gärna vill se. Den ska vara något mitt emellan Mitt liv som hund och Barnens Ö, om en flicka som lämnas ensam med en moster, medan föräldrarna uträttar hjältedåd i Afrika. Iväg smiter mostern med en charmör och Flickan blir ensam kvar.


Höstaning

Nu finns det en liten aning höst i luften, eller hur? Eller åtminstone var det så i helgen. Just idag har det varit sommarvärme och jag fick en halvtimme i solstolen på altanen innan middagsbestyren tog vid.

Annars märks det väl mest att det blir mörkare på kvällarna...

I helgen blev det i alla fall värmeljuspremiär på middagsbordet:

Värmeljuspremiär

Inte så dumt med höstmörker ändå... Jag är löjligt glad över mina Iittala-stakar i olika blå och turkosa toner - från vattnigt ljusblått till mörkaste blåbärsblått. På bilden ser det inte riktigt så ut men det gör inget.

Muffins deluxe

Goda!

Jag tycker mycket om att baka, men brukar låta bli för att jag inte kan låta bli att äta upp det nybakta, eller smeten, eller degen, och jag behöver verkligen inte de extra kalorierna egentligen... men en dag som idag (skrevis igår lördag) när regnet piskade på rutan redan vi nio var det läge att ta fram bunkarna. Till saken hör att Malin tjatat väldigt om att baka. I skafferiet fanns lite mandelmassa som jag ville använda och så ville jag att det skulle vara chokladsmak. Så jag slog "mandelmassa + choklad" på Google och fann bl a det här receptet. Det är även där jag hämtat fotot.

Vi hade nästan allt hemma och det blev väldigt gott. Fick dock bara ut 10 rejäla muffins - knappt värt besväret med disk. Icingen var läskigt söt i sig själv men god på.

Men ska nu verkligen baka goda muffins, är det de här som gäller!!! Passar bäst, med tanke på jordgubbarna, mitt i sommaren.

Dahliafrossa



Som du nog sett brukar jag ibland hänge mig åt det man kallar food porn - jag kan inte låta bli att fota maten så närgånget att det nästan känns lite sensuellt. OK, food porn kan kasta sig i väggen för här kommer Dahlia porn! Bilderna har jag samlat på mig under sommaren och nu vill jag veta vilken du tycker är läckrast... Själv kan jag knappt se mig mätt på dahlior.


























Ung på nytt

I kväll var det föräldrainformation på Julias nya skola (Bladins gymnasium) och vid de tillfällena får jag alltid utdelning för att vi var tidiga med familjebildandet. Jag var 24 när Julia föddes, och det är ju ganska ungt, så i sällskap med andra föräldrar till jämnåriga ungar, är nyss fyllda 40 ungt! Där satt en hel hög med tanter och gubbar runtomkring (nåja, det fanns en del som såg obehagligt fräscha ut trots att de var runt 50).

Reflektion: När det är Malins kompisars föräldrar som träffas, kan jag tycka att de andra föräldrarna verkar nästan oansvarigt unga...

Informationen till föräldrarna var föredömligt kort och roligast av allt var att alla lärarna var där och presenterade sig. Lärarna gav ett mycket gott intryck; likaså rektorn (eller om han var biträdande rektor). Det är bara 9 klasser på skolan fördelade på 3 program (totalt ca 200 elever) - i de flesta klasserna är de 22 elever. Och de håller till i Rönneholmsgården där Peter och jag hade vår bröllopsfest när vi var riktigt unga!

Och kommer ni ihåg listan från igår? Nu  påfylld med kommentarer.

***
Hämta ut biljetter som jag skaffat till Julia och hennes kompis (Alexander Rybak) men jag har betalt så då bränner de väl inte inne? Försökte, men bokningsnumret som jag skrivit upp och lagt i plåboken gick inte att läsa. Inser nu att jag sett fel på en etta och ett i. Ska testa med en utskrift nästa gång.

Byta batterier i brandvarnaren (den tjöt ju inte när tvättmaskinen brann) - känns allt mer aktuellt efter att ha läst om en hel familj som brände inne i Staffanstorp i natt. Peter kontrollerade den igår kväll och den funkade. Malin sov hårt, som inte väcktes av tjutet.

Byta lakan i alla sängarna - skyller på tvättmaskinshaveriet men det är nu väldigt hög tid. Har bytt i alla barnens. En bra start.

Betala räkningar. Några klara; andra inte.

Se till att få reda på om Lillo har fött sin bebis. Yes! En liten Felicia! Och jag som just stickat klart en rosa mössa!

***

Så nu är jag ändå ganska nöjd med mig själv. Jag hann nog med allt det där bara för att jag är så ung!

Ps - Lotta - långa kommentarer behöver man inte ursäkta sig för! ds


Hög puls

Jag är inne i en av de där hysteriska veckorna som gör att jag nästan aldrig tar ett djupt andetag och varvar ner. Två helger på rad har jag ju varit ute på roliga äventyr och det gör också att jag ligger lite back på allt möjligt. Den här veckan har Peter bokslut och jobbar över varje kväll.

På mitt jobb driver jag ett intressant projekt som jag nästan helt säkert inte kommer att kunna få klart till den mycket viktiga deadlinen i mitten av oktober (men det kommer inte att vara mitt fel - dock är jag den där budbäraren) och det känns ju lite tufft.

Och på hemmaplanet är det maxat:

I måndags kom nya tvättmaskinen! Toppen!! Det finns att göra i tvättstugan, vill jag lova! Den nya maskinen (Electrolux) är bättre, tystare och snabbare än den gamla (LG).

Igår var jag med på en fokusgrupp med Synovate efter jobbet - första gången och ganska intressant. Det var 9 deltagare och vi diskuterade Mat av hög kvalitet. Bakom undersökningen fanns Svenskt Sigill som ville veta hur deras märke uppfattades. Man skulle ha med en egen förpackning eller råvara som man gillade. Jag tog turkisk yoghurt (valde mellan den och bulgur). Jag hade förstås en massa åsikter på temat - inte minst sen jag blivit fostrad av Kicki på Middagsfrid som är mycket emot tillsatser i maten. Även de andra hade starka åsikter. Man fick 400 kr för besväret. Precis innan vi satte igång med undersökningen blev en man mördad i ett internetcafé i anslutning till platsen där vi var, men det visste vi inte då; bara såg och hörde utryckningsfordon.

På lunchen idag passade jag på att åka och lämna ett blodprov. På kvällen var det föräldramöte i Katarinas klass - det är samma klass men ny skola (för henne, inte för oss) - Berga som Julia just slutat på - och nya lärare. Det var ganska smärtfritt och klart på 1½ timme.

I morgon är det föräldramöte i Julias nya klass - gymnasiet på Bladins. Det ska bli spännande! 

På min lista finns en massa ogjorda saker, t ex:

Hämta ut biljetter som jag skaffat till Julia och hennes kompis (Alexander Rybak) men jag har betalt så då bränner de väl inte inne?

Byta batterier i brandvarnaren (den tjöt ju inte när tvättmaskinen brann) - känns allt mer aktuellt efter att ha läst om en hel familj som brände inne i Staffanstorp i natt

Byta lakan i alla sängarna - skyller på tvättmaskinshaveriet men det är nu väldigt hög tid

Betala räkningar

Se till att få reda på om Lillo har fött sin bebis

mm mm
 
Till de bra sakerna hör att Julia och Katarina varit väldigt hjälpsamma och Julia har lagat mat igår (pasta med lammfärssås) och passat Malin några timmar idag. Hon har även självmant handlat det som behövs på Konsum (betalar med sitt Maestrokort, och sen för jag över pengar till hennes konto på Internet. Smidigt!) Katarina har utan att klaga cyklat till och från träningarna (ti, on, to) . I vanlig ordning backar föräldrar och svärföräldrar upp. Stortjejerna tar själva ansvar för gympapåsar, skolfotograferingar mm.

Man sover gott när man lägger huvudet på kudden i alla fall.

Jag hoppas på en lugn helg, även om Katarina tränar båda dagarna. På söndag ser jag mycket fram emot ett biobesök med Victoria (Almodovars nya).


RSS 2.0