Snart på väg

Familjen ska på höstlovsresa till Alanya, Turkiet. Jag avråder er från att kolla in vädret på dmi.dk, om ni inte vill hånskratta, alltså. Nåja, regnjackorna är packade!

Vi reser med en annan trevlig familj så det ska nog bli kul i vilket fall som helst.

Jag har aldrig varit så oförberedd inför en semesterresa innan - vi har bara påbörjat packningen, Peter är iväg och växlar pengar nu och det mesta är helt enkelt inte klart. Jag önskar att jag kunde säga att det är som jag är rutinerad & cool, men så är det inte. Vi reser i kväll.

Julia har haft en inneboende kompis från Uppsala i helgen så hon har inte börjat titta på sin packning ens. Malin är i badkaret och Katarina latar sig på rummet (hade tidig träning i morse och tuff tävling igår - kom sist men ändå på bättre poäng än förra gången).

Julias kompis från Oxford-resan i somras visar sig ha bott hos systern till Julias värdinna... lustigt! Egentligen skulle tjejerna se Alexander Rybak igår men konserten blev flyttad tills på måndag (och jag som var så nöjd att jag fått platser till dem på första raden!). Julia har visat Christina Malmös finaste ställen såsom Västra Hamnen och Kalkbrottet. Igår såg de Fame på bio. Julia eskorterar just Christina till Malmö C.

Jag har ju ett konto på resdagboken.se, och jag har lagt upp resan, men skriver jag något i dagboken är det ett dåligt tecken... tänkte koppla av från allt möjligt under veckan, men är jag desperat uttråkad, så kanske. På resdagboken heter jag karin7d iaf.

Hörs i början av november!

Bästa Halloween-nöjet

Malin tittade i en leksakskatalog hemma hos Mormor och intresserade sig med skräckblandad förtjusning över otäcka klädslar och masker inför Halloween. Själv är jag lite emot Trick or treat, dels för att jag inte vill att ungarna ska tigga; dels för att vissa använder Allhelgonahelgen till att minnas älskade döda.

Men man kan ju inte bli arg ändå när söta spöken och skelett dyker upp vid dörren. Helst ska man ju vara beredd med godis i massor för att slippa bus.

Malin ville aldrig sluta fråga om det otäcka i katalogen, och att hon inte ville att några monster skulle ringa på hemma hos oss, så då tänkte jag att jag skulle vända diskussionen till något mer positivt och berätta om hur vi gjort tidigare.

En jätterolig ploj, var att när det ringde på dörren, snabbt ta på sig en av ungarnas riktigt hemska masker och säga "Åh, små barn till middag!" med sin djupaste röst och skratta ondskefullt. Raringarna utanför dörren kissar då nästan på sig. Ganska roligt vuxennöje! Det gjorde vi nog bara en gång...

Men bästa roligaste knepet: Servera Grynets kräk-godis!

1. Hacka upp gelemöss, russin och blanda med lite havregryn.

2. Smält vit choklad, och en liten aning mjölkchoklad.

3. Blanda ner hacket i chokladen och klicka ut i små kladdar på en ugnsplåt. Låt stelna i kylskåpet.

När det ringer på dörren och skriks "Bus eller godis?" sträcker man fram en tallrik med hemgjorda godiset och säger: "Varsågoda, här får ni lite kräk." Man kan säga att åtgången brukar vara begränsad.

Jag vet även att några gör avhuggna fingrar i marsipan eller av korv. Fungerar säkert lika bra.

Och Malin, hon kvittar nu "Får vi bjuda på lite kräk?" i parti och minut. Får se om det blir aktuellt nästa år...


Gröna fingrar?

Tjusig

Inte det?? Inte jag heller, men jag har ett fantastiskt tips att dela med mig av vad gäller orkidéer. Bäst fungerar det kanske om man bor i hus.

Då och då får man en tjusig orkidé som blommar ganska länge... men sen då? Några gröna blad och ett par spretiga pinnar. Dock känns det taskigt att kasta bort. Men nu vet jag hur det går till!

Ställ undan krukan på en undanskymd plats ocm du inte gillar de där trista bladen, och vansköt orkidén rätt ordentligt - när bladen börjar de lite rynkiga ut, lyft upp växten ur krukan och häll rejält med vatten i krukan. Nästa dag, kom ihåg att slå av allt återstående vatten. Så överlever orkidén tills det blir semestertider. Då åker alla krukväxter ut på altanen för att få nytt liv, även orkidéerna. Nu får man komma ihåg att tömma krukorna då och då för orkidéer gillar inte blöta fötter. När det blir september får blommorna komma in igen och man rensar bort små spindlar och andra inneboende.

Redan nu kan man se att det hänt något med orkidéerna - nya gröna stänglar med små små bulor. Lagom till allhelgona börjar de första blomma och sen har man blommor långt fram i januari. För tillfället har jag 3 orkidéer och den första har just börjat blomma. Jag har testat detta husmorsknep i flera år nu och är så nöjd.

Rapport från liten sjukling

Nu vet jag att många av er känner för Malins kompis Ludvig, som jag berättade om tidigare. Det har gått 27 dagar sen han lades in på sjukhuset och nu har det vänt! Hans värden har hämtat sig och man kan vara säker på att kroppen har tagit emot den nya benmärgen. Det finns inte ord att beskriva hur glad och lättad jag är. Mamman har bloggat varje dag och det har varit (och kommer att fortsätta vara) en otroligt tuff kamp.

Mest glädjande, förutom att han ska få bli frisk och överleva förstås, är att hans personlighet så smått börjar komma tillbaka. Tidvis har Ludvig varit svår att nå och gått in väldigt mycket i sig själv, samt haft hallucinationer. Nu skrattar han sitt eget goda skratt och berättar saker från minnet = ett gott tecken.

Igår fick han gå ut i friska luften för första gången - det går före att få träffa andra människor när immunförsvaret är svagt. Det finns en särskild innergård för isolerade patienter.

Företagskvinnor

Vad roligt att två väninnnor med egen verksamhet varit inne på bloggen och kommenterat! Pippi har ni inte kunnat missa, men nu är även Lotta på gång! Kul!

Har ni några justa annonser ska jag gärna lägga in dem här på bloggen! Om ni inte är rädda för att bli nerringda då av mina tusentals dagliga läsare :-)

Yes, Lotta, låter spännande med klännnigen - bara hör till om det passar. Vi är nog bara borta ca 10-13 för Katarinas tävling (i Malmö - hurra!).

Själv har jag haft en tung dag på jobbet efter gårdagens festligheter. Det var en supertrevlig kväll, men borde ha varit en fredag! Kock-Tommy serverade bubbel, toast skagen, kalv, rotfruktsgratäng & kantarellsås och chefen hade ordnat glasstårtor från Glassfabriken samt drycker i överflöd. Idag var det lugnt sagt mycket mer dämpat på avdelningen. Roligast var att se den (fullständigt harmlösa) kollega som erbjöd mig att hänga med honom in i vilorummet igår, rodna klädsamt i morse. Diskretion är en hederssak så inga namn, i vanlig ordning. Flera var känslosamma och kelsamma och kramade allt och alla. Det var ju bara jag och en annan Karin på festen och hon är (besvarat) störtkär i en av grabbarna som var med så jag var ju den som blev över för uppvaktning. Men på ett mycket stillsamt och ofarligt sätt - bäkräääftelse som Yvonne brukar säga. Kanske var det naglarna som bidrog? Dock piggnade jag till på väg hem från jobbet (cyklade förstås, köra bil fanns inte på kartan) och nu känner jag mig nästan normal trots allt...

Nya naglar

Naturella

Igår kväll gjorde Pippi nya naglar till mig. Hon är nu proffs på salong, och använder maskiner, till skillnad från förra gången. Jag är ju en mes och vågade inte mig på något mer vågat än diskreta stickers på ringfingrarna. Jag klistrar in hur en annan modig har gjort  nedan (Pippis favvomodell med de vackraste händerna).

Priset är facila 250 kr just nu mot normala 500. Är man sugen finns Pippi på Blocket (fast där heter hon Maria) och håller till på Sebhinas nagelsalong - hinner inte länka just nu. Jga fick dessutom vin och sällskap av Pippis syster, men det var ju lite special - only for me. Jag är väldigt nöjd med resultatet!

I kväll är det party på jobbet så då får jag väl vifta lite extra med fingrarna!

lite coolare!

Pruta på Malmborgs

Malmborgs vilda tomater

Igår var jag och handlade på Malmborgs Limhamn och spanade efter mina favorittomater "Vilda tomater" - de är så himla snygga, spräckliga i orange/rött, lila/grönt eller mörkgula, dessutom ekologiska och goda!

Det fanns 2 paket kvar och det ena kunde nästan gå ut själv... mögligt, men det andra hade några lite mjuka och rynkiga tomater men de flesta såg OK ut. Kändes inte riktigt rätt att betala fullpris, dock. Så jag snackade med frukt&grönt-killen och bad honom justera priset. Istället för 34,90 blev det 5 kronor. Lyckad prutning, va? Att man inte testar med det oftare.

Nu har vi ätit upp dem - kastade bara två. Till det var det Middagsfrids puylinssallad och stekt halloumi. För säkerhets skull hade jag gjort en köttfärspaj också (och vi hade middagsgäster & semesterplanerare kring bordet) och det blev utmärkt, alltihop!

Shepherd x 2

Idag fick Malin nya morgontofflor - exakta kopior av mina men bara så mycket sötare i stl 30 än i 40, och fluffigare dessutom. Mina har varit med i ganska många år.

Fårskinnstofflor

För mig känns det skönt att vara lite förebild, som det känns när Malin var så nöjd över att vi hade likadana.

Och ja, det är lite kallt på golven nu...

Jepp, Catharina, det är plommon på sidorna av bloggen! Från egna trädet.

Tjejen i den fula jackan

Idag visade termometern på 0 på morgonen och jag tog fram Katarinas vinterjacka (som hon själv valde ut i fjol). Hon blev genast rasande och vägrade acceptera att ta på sig den. Tårarna sprutade och Dramatica (som säkert läser denna blogg) spelade upp hela sitt register. Bland annat "Ni fattar inte hur det är på Berga - jag kommer att bli mobbad!" och "Jag kommer att bli Tjejen i den fula jackan för alltid!".

Varken Peter eller jag uppskattar bråk på morgonen (och vem gör det?) så vi lät henne gå ut en stund helt utan jacka och känna på vädret. Hon var ju kokande av ilska och kände nog inte kylan.

Peter meddelade att vi skulle ta kontakt med skolans antimobbingteam om det behövdes, jag påpekade att hon fick vara trygg i sig själv och inte i sina kläder, Peter sa att hon förmodligen reagerade så för att hon själv har skrattat åt någon i täckjacka.

Jag tipsade om två sätt att lösa problemet: Konsultera sin sparbössa och se om hon har råd med ny jacka eller önska sig en i julklapp.

Inställsamheten själv sufflerade från köket: "När ni säger till mig att ta på mig overallen så gör jag det!"

På väg till jobbet såg jag många tjejer i Katas stil med tighta jeans och långt blont hår. De gick där och huttrade i sina tunna midjekorta jackor...

Nu ska det bli spännande att se om Katarina dyker upp kl 17.30 som avtalat. Annars skulle hon få cykla till träningen.

Och långa ordet från tyska jobbet! Det som på engelska heter General Ribbon Tab blir "Allgemein"-Multifunktionsleisten-Registerkarte på tyska. Fattar ni att jag avskyr tyska? Helst när texten ska rymmas på samma lilla utrymme i en hjälpfilsrubrik, till exempel.

På lekhumör

Katarina har en ny blogg och kom till mig för att få hjälp med designen. Vad kul det var!

Så nu har jag lekt en lång stund och jag kan tala om att detta ni ser just nu är en av de minst störiga bakgrunderna som jag testade. Headern är från när jag och Peter flög ballong. Jag kan inte lova att det är färdigt än...

Som ni förstår sover lilla sjuklingen.

Biverkningar...

... kom ju som ett brev på Posten, efter att Malin fått sitt vaccin igår.

Tänkte att jag ju får rapportera eftersom vi var tidigt ute, och flera nog är nyfikna.

Man fick en lång lista över förväntade biverkningar och vi har kunnat pricka av flera stycken - värk i stickstället förstås, men även lätt feber, ont i magen, sömnlöshet (!), allmänna influensasymptom. Malin vaknade vid 5 och snurrade i sängen, var törstig, fick vatten. Halv sex gick det inte att hålla henne kvar längre och hon klagade över magont - brukar avhjälpas med frukost så jag (som jobbade till halv tio igår kväll och sen hade "en del" att stå i innan det blev kväll) steg motvilligt upp.

Hon rörde knappt sitt te och tog bara en tugga eller två på sin syltmacka. Vid halv sju gick vi in till sängen igen och Peter tog sen tempen på henne - 37,7. Peter var hemma med henne i förmiddags och då sov hon en stund i hans famn - vid lunch löste jag av, och vi har tittat på film (då slumrade jag) och nu dåsar hon på bäddsoffan här intill datorn.

Själva vaccineringen var annars en överraskande smidig och effektiv historia - man bockades av vid ett bord, fick könummer eller (som vi) gå direkt in till 3 vaccinatörer (däribland Aase!) och sticket sattes snabbt (under högljudd protest, förstås). Sen vidare ut i väntrummet för att välja leksak och invänta 10-15 minuter för att se om någon akut biverkning kom (och detta var det enda dryga momentet för det blev strax ganska fullt av snyftande varma ungar och dito - kanske inte snyftande då - föräldrar). Dock fanns det vatten att dricka. Sedan utgång genom en bakdörr för att slippa trängsel i entrén till BVC.

Så nu hoppas vi att Malin är på benen i morgon igen och att vi gjorde rätt val. De andra tjejerna får efter höstlovet och vi själva säkert inte förrän till jul eller så, gamla som vi är.

Kata har studiedag idag och är på stan med en kompis - Julia kommer nog snart från skolan. Jag ska strax omsätta de sista äpplena från trädet till en paj.


Nudlar med fläskfärs, paprikor och physalis

Middagsfridsreportagedags! Nästan lika långt ord som de tyska översättningar jag sliter med nu. Ska ta med mig ett ord hem i kväll när jag gjort klart mitt åtagande på jobbet inför morgondagens release (väntar på att Peter ska komma från hockeyn).

Så - en god och annorlunda middag. Jag köper nästan aldrig fläskfärs men blir ofta överraskad hur gott det är när jag får det t ex med Middagsfrid. Jag förstod bara inte hur man skulle få färsen + grönsakerna knapriga under punkt 7? Kanske menar de att paprikan fortfarande skulle vara spänstig?

Barnen tyckte att det var ganska gott - vissa av svamparna var för långa och sega. Julia gillar varken svamp, lime eller physalis men var ändå tålig och klagade inte. Jag hann inte med råkosten men det kan man ta en annan dag.

Visst är det snyggt?

Nudlar, fläskfärs, physalis, svamp mm

Receptet är som vanligt beräknat för 2 vuxna och 2 barn.

  1. Blötlägg 30 g torkad svamp i 3 dl hett vatten i 20 min. Riv 1 msk färsk ingefära. Halvera 1 ask physalis.

  2. Skär 1 blomkålshuvud i buketter. Skala och slanta 3 morötter (ca 300 g).
  3. Strimla ½ grön och ½ röd paprika. Skär ca 150 g zucchini i ½-cm tjocka halvmånar 4.

  4. Lägg 300 g äggnudlar i en bunke och häll kokande vatten (använd gärna vattenkokare) över och låt stå enligt anvisningarna på förpackningen. Låt sedan rinna av. Blanda ner 1 tsk olja.
  5. Hetta upp 2 msk olja i en stor teflonpanna. Smula ner 400 g fläskfärs och bryn 5-6 min på näst högsta värme. Rör ner 2 msk kinesisk soja och 3 msk vatten (annars ½ dl japansk soja eller tamari om ni har hemma) och 1 krm cayennepeppar. Låt koka in, ca 1-2 min.
  6. Skär 1 lime i klyftor och lägg upp på ett litet serveringsfat.
  7. Tillsätt 2 msk socker (gärna brun farin eller ännu hellre muscovadosocker) och ingefäran i färsblandningen. Pressa vattnet ur svampen, men spara det. Tillsätt svampen, paprikan och zucchinin och stek vidare ca 3 min tills blandningen är knaprig. Tillsätt vattnet från de torkade svamparna och koka 2 minuter.
  8. Blanda ner färsblandningen i nudlarna, pressa över saften från 1 lime, garnera med physalis. Servera med limeklyftorna och råkosten!

Vaccinering - först ut!

Minsann har vi, positiva till vaccinering, fått familjens första kallelse. (Annars brukar sånt gärna bli tvärtom)

Det är Malin, och det är dags i morgon, direkt efter dagis. Det ska bli spännande att se hur mycket kaos det blir på en öppen mottagning full av gaphalsar. Malin hoppas att det ska bli Aase som jobbar på bvc i Limhamn som ska sticka henne. Det känns betryggande att det är i god tid innan vi ska på höstlovsresa på lovet (v 44) i händelse av biverkningar. Kurtiet är målet (enligt Malins uttalsregler då).

Jag fick ju inte mycket medhåll av er bloggläsare så jag är glad när jag finner det på annat håll... och jag tror nog att vaccineringsintresset kommer att öka med tiden... men vi får se.

Annars har helgen gått i Arbetets tecken. När jag har det lite stressigt brukar sömnen påverkas; så även igår morse när jag vaknade 06. Lika bra att stiga upp och komma iväg. Nu märkte Malin att jag steg ur sängen och hängde efter så jag satte henne framför Pippi Långstrump när jag stack strax efter 07, för att andra skulle få sova vidare. Lite nesligt, för jag hade lyckats ställa i stället för att ställa av larmet på min väckarklocka (ca 07) så Peter blev väckt, och sen blev visst Pippi Långstrump lite högljudd på slutet för Katarina lär ha rusat ur sitt rum och sänkt volymen till ohörbart för Malin vid 8... så så var det med den morgonfriden.

Från min kontorrstol fick jag se den mest underbara soluppgång när en röd morgonsol bröt igenom trasiga moln i riktining mot Segekarusellen. Några andra löneslavar dök upp och jag bröt redan vid halv två för att hinna till invigning av den nagelsalong som Pippi (D, ej L) är delägare i. Det var intressant! Och jag blev  nästan frestad att låta göra naglar igen nu när hon blivit proffs. Förra gången var hon ju lite mer nybörjare...

På kvällen kom Åsa m familj på middag och Peter som lovat att stå för maten eftersom jag skulle jobba hade fixat varmrökt lax med potatis, romsås, sparris och gröna ärter - mums! Till efterrätt Icas djupfrysta kladdkakor.

Idag jobbade jag bara 3 timmar och blev klar med det jag skulle (ett delmål). Nu längtar jag mest till att det ska bli kväll (=Malin i däck) så att man kan krypa upp framför tv:n med ett avsnitt av Örnen...

Catharina, nej, jag hoppar över Halloween-festen! Eftersom vi ska resa utomlands samma helg, och Katarina ska tävla i konståkning hela helgen känns det som att energin ska läggas där... och jag är sådär road av temat. Så det blir väl till Hamrelius, då!

Babel

Babel

Julia och jag har sett Babel tillsammmans - fördelat på två kvällar för den var rätt lång - men den var superbra och tänkvärd. Det är knappt att man kan tro att man lever under så olika förutsättningar i samma tid.

Den var vacker och otäck och spännande - hela tiden hade man en känsla av att det inte kunde sluta bra. Det var 3 parallella historier som flätades samman på ett väldigt elegant sätt.

Jag tyckte förresten att den påminde en del om Mammut (Moodyssons).

Tidsbrist

Kanske har ni märkt att jag är lite dålig på uppdateringar; kanske inte. Just nu är det iaf fullt upp och jag ska t o m jobba lite i helgen men det händer så sällan att jag inte ska klaga. Häromkvällen jobbade jag över till 20 och det kändes som värsta lyxen - en av de rara kollegorna kom och frågade vad jag ville äta, från Korrapong (den bästa thairestaurangen jag känner till) och så ringde han och beställde, körde och hämtade och dukade fram. Guldstjärna! Samma kväll hade Julia lagat fläskpannakaka hemma (för även Peter har fullt upp) och det gick finfint.

Nu har jag lagt Malin och när hon har somnat, ska jag upp och kika på Män som hatar kvinnor som Julia har hyrt. Jag har sett den på bio så jag lät med tjuvstarta.

Det fina med att jobba över är att Peter har axlat morgondagens middagsbjudning och har planerat maten + inköp.

Lotta, jag vill gärna veta allt om nya firman!!! Passa på och gör reklam här :-) - det är gratis!

Kommentartack!

Hej,

Tack för alla kommentarer och input om både det ena och det andra!

Nu känns det som att jag försökte verka präktig i Tobiasregisterinlägget men det var inte meningen. I era kommentarer nästan ursäktar ni er och det var absolut inte så jag menade. Var och en måste ju bestämma sådana saker utifrån sin verklighet. Det känns dock skönt att ni kommenterade och att frågan engagerar. Jag vet bara hur jag känner, och med en liten sjukling så nära inpå mig var valet enkelt. Hade de inte hittat någon matchande donator till Ludvig hade de nu fått planera inför hans sista plågsamma tid och en säker död. Nu finns det hopp om liv och hälsa och det tycker jag är fantastiskt. Mina tankar är där nästan hela tiden. I morgon är det dagen D då Ludvig ska få sin nya benmärg, men på kvällen, så jag tror tidigast att vi får veta hur det har gått på fredag. Hans mamma är flitig och uppdaterar oss runtomkring på sin blogg.

Nej, Ingrid, jag tror aldrig att det blir till ett LC-tre minuter - det är alldeles för känslosamt för mig just nu. Jag minns den gången någon berättade om organdonation på tre minuter, och vilken otrevlig diskussion det blev efteråt, då särskilt en av tjejerna utmärkte sig genom att säga att hon aldrig hade kunnat tänka sig att donera, men att hon självklart skulle ta emot om hon eller barnen skulle behöva. Jag ska dock ta reda på skälen till att gruppen 18-30 är prioriterad, utöver det att de kan finnas kvar i registret i många år. Jag vill minnas att det var något om att vissa åldersgrupper matchar varann i vilka infektioner de haft... något som påminner om diskussionen om, just det, den nya influensan.

Tack även för svaren om influensavaccinet. Det var verkligen intressant att läsa hur ni resonerar, och att alla valt att tacka nej! Gissar att många gör det valet, men också att en del kanske tänker om när vaccineringen sätter igång.

I kväll har jag haft en härlig kväll med 4 väninnor, som lärde känna varandra ordentligt inför firandet av min 40-årsdag - de hittade då på en del bus och utmaningar åt mig och träffades i hemlighet innan för att planera. Det var Åsa, Aase, Pernilla och Gunilla - vilka raringar! Vi åt på den vietnamesiska restaurangen Asien vid Möllan - jättegott och trevligt på alla vis. Det kändes nästan som att de firade mig en gång till :-)

Vaccinera eller inte?

Nu är jag faktiskt besviken på att ha fått noll respons på det viktigaste inlägget jag skrivit på bloggen...

Till en annan hälsofråga: Vaccinet mot den nya influensan.

Utbrotten i Sverige har varit modesta och dödsfallen väldigt få. Många avfärdar nu sjukdomen som en mediagrej, eller, konspiratoriskt, som ett påhitt av läkemedelsbolagen som tjänar massor på "svininfluensehysterin".

Jag har undvikit att följa t ex Aftonbladets rapportering men har hört några inslag på P1 och läst artiklar på web-DN:s temasajt. Jag måste säga att jag inte tvekar att vaccinera barnen eller mig själv. Det finns flera skäl:

  • Jag vill inte få influensan, även om den bara blir som en vanlig vinterinfluensa. Det är jobbigt att vara sjuk. Jag vill inte dessutom åka på att 3 barn x en vecka måste vara hemma från skolan och "passas" (nu är det mest bara Malin som behöver passning).

  • Jag vill absolut inte att någon får den svårare, livshotande formen av influensan. Vanliga influensor skördar dödsoffer bland gamla, sjuka och svaga. Den här influensan slår hårdast mot dem i 25-30-årsåldern (så då kan jag ju pusta ut!)

  • Det finns grupper, t ex spädbarn, som inte kommer att vaccineras och då kan man se det som en solidaritetshandling.

  • Ju fler som vaccinerar sig; desto mindre spridning.

  • Spanska sjukan, som flera sakkunniga drar paralleller till, kom i en andra, mycket allvarligare våg. Kommer denna influensa i en andra våg, kommer man inte att hinna vaccinera sig.

Julia och Katarina blir vaccinerade i skolorna, och det har jag och Peter tackat ja till. Malin har inte blivit erbjuden ännu. Så, nu är jag väldigt nyfiken på hur ni resonerar. Givetvis gör mitt brandtal ovan det lite svårare för er att säga att ni avstår, men jag lovar att respektera även det.

Thank you for smoking

Thank you for smoking

En ovanligt bra film som var både samhällskritisk, smart och ganska rolig. Bra skådespelare! Huvudrollsinnehavaren är en lobbyist i tobaksbranschen som man genast får sympatier för. Det är svårt att identifiera sig med amerikanska förhållanden där det är så öppet och vanligt med lobbyister, men ger intressant inblick (jo, jag inser att detta är spelfilm!).

Som ett extra plus, för kvällströtta människor, var den bara 90 minuter.

Julia & Henrik, båda snart 16 år, tyckte att den var mycket bra; Katarina, 12, att den var OK. Peter och jag, dryga 40, gillade den båda. Ovanligt, bara det! Peter, fostrad i tobaksvänlig miljö, kan gå i spinn över onyanserad kritik av branschen men tyckte att den här var välgjord, och att ingen framstod i bättre dager än någon annan.

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

Seeeeg

Om inte min mor, med vanligtvis väldigt god boksmak, insisterat på att detta var en bra bok, hade jag gett upp för längesen. I början var boken ganska intetsägande, småmysig (och det är ett skällsord i min värld) men med för många personer att hålla reda på. Allt är i brevform, desstuom.

Redan titeln antyder ju att det ska vara något slags feelgood-bok, som jag inte uppskattar. Men på slutet hämtar den sig och blir äkta och stark, och människorna får ett djup. Så till sist tyckte jag att den var riktigt bra, men att det inte var värt transportsträckan genom första halvan.

Så, inget jag rekommenderar, men har ni redan läst den är jag nyfiken på vad ni tycker. På Adlibris har alla gett den gott betyg. Bäst att jag går in och väger upp!

Tobiasregistret

I anslutning till föregående inlägg vill jag såklart berätta om Tobiasregistret. Det är ett nationellt register men det kan nå mottagare i hela världen.

En del sjukdomar kan bara botas/hejdas genom att patienten får frisk benmärg. Det är förstås ett ganska komplicerat ingrepp för mottagaren, men jag tycker att det är fantastiskt att det går! Ca 30% kan finna en donator inom den egna familjen medan övriga är utlämnade till externa givare.

Jag försökte anmäla mig till registret när jag först hörde talas om det för säkert 10 år sen, men då hade de inte kapacitet att ta emot fler givare. Men när jag i somras hörde om Ludvigs sjukdom, och över lättnaden att de hade hittat en donator, kände jag att det var dags att prova igen.

Precis som du påpekar, Lotta, har man passerat 30 är man inte den mest attraktiva givaren, av flera skäl. En av anledningarna är att de vill ha donatorer som kan stanna många år i registret. Så mellan 18 och 30 är det gratis att registrera sig; efter det får man själv bekosta den första vävnadstypningen. Det kostar 1500 kr, så först tänkte jag att då var det inte aktuellt. Men tanken malde och när jag tvekade att köpa ett par snygga skor för 950 kr, kom insikten att det är ju nästan kostnaden för vävnadstypningen. Så skorna fick bli på hyllan och jag anmälde mig. Ju mer jag tänker på det, desto mer känner jag att jag gärna skulle betala så mycket mer än 1500 kr för att få möjlighet att rädda ett liv.

Processen var enkel - man fick en hälsodeklaration hemskickad och sen skickade man in den för granskning (man ska ju inte ha ärftliga sjukdomar, t ex). När den var godkänd kom inbetalningskortet, och efter det kom ett provrör och en instruktion i ett vadderat kuvert. Enklast var att gå och få blodprovet taget på blodcentralen, för de vet vad det handlar om, och tar inte betalt. Sen skickade jag röret på posten och nu väntar jag bara på möjligheten att få bli en länk i kedjan till att bota en dödssjuk person.

Sugen, någon?

RSS 2.0