Pepparkaksbak med småfolk

Malin fyllde år på Midsommarafton, när vi var i Sigtuna, och vi glömde sedan av, eller om det bara kom en sommar emellan, att ha barnkalas. Malin har dock inte glömt, så för att på något vis kompensera bjöd vi hem flickorna från hennes 5-årsgrupp på dagis på pepparkaksbak. (Lotta, det kändes väldigt sorgligt när jag hörde hur Isabel längtade efter pepparkaksbak och vi inte hade bjudit med henne!)

Det kändes så bra och roligt när vi bokade in baket, men när klockan närmade sig starttiden, halv tio i förmiddags, var det lite stressigt. Jag hade dock hunnit kavla ut deg på 4 bakplåtspapper.

När alla bakat 2 plåtar var, bjöd Peter på fika i vardagsrummet medan jag snodde ihop glasyren och sanerade köket något. Obs - köpelussekatter men hemkokt saft (i mosters hem, då).

Fikapaus

Sen var det dags för kristyren:

Nästan klara

Och vips hade 2 timmar gått. Tjejerna var så himla lustiga och precis lika varann i sättet och intressena, och numera ganska hanterbara. Jag gjorde varsin lite större bock med barnens namn på till gästerna, och även en till Pippi som jag skulle träffa sen:

Pepparkaksbock

Söt, va?

På kvällen hann vi då till slut med lussekattsbaket innan varorna blev gamla...

Lussekatter

Malin har såklart hjälpt till att forma och sticka i russin, samt att komma med glada tillrop!

Godast tycker jag att kransen med mandelmassafyllning är.

Saffranskrans

Ny arbetsvecka i morgon då. Min dag börjar med avhämtning här hemma 05.50 för jag ska till Göteborg och lära mig om bästa metodik i översättningsprojekt. Lite lyxigt känns det dock att min kontaktperson på översättningsbyrån har ordnat biljetter, agenda, hämtar mig med taxi till stationen etc.

Redo för advent

I morgon är det ju första advent och jag är fusk-förberedd. Det innebär att jag har satt upp adventsljusstakarna utan att putsa fönstren samt att jag har köpt en färdig presentkalender. Till råga på allt ska jag nog köpa lussekatter att bjuda på i morgon för jag hann inte med dagens inplanerade bak...

När Julia och Katarina var små sydde jag fantastiska (tyckte jag själv) kalendrar i stort format - Julias var ett undervattenslandskap och Katarinas något mer prinsessigt, och så fyllde jag fickorna med 24 små presenter. Med tiden har jag insett att det är för dyrt och ändå inte särskilt vettiga grejor - mycket fokus på hårsnoddar och badkulor och sånt som ryms i minipaket.

Med Malin har jag (för detta är mest min angelägenhet) helt hemfallit åt Playmobils kalendrar (har testats på stortjejerna också). Jag älskar själv Playmobil och för den händelse ni läsare inte är utbildade i ämnet beskriver jag nu konceptet.

De bästa kalendrarna är på vinter/jultema - t ex utomhuslekar i snö där Playmobilbarnen får kälkar och skidor och harar tittar fram bakom buskar, eller så pyntar man ett rum inför julen med gran, paketer, gamla mormor i gungstol, katter som leker med garnnystan mm. De senaste åren har jag inte lyckats få tag på de finaste kalendrarna (det kommer ut minst 4-5 olika varje år) utan fick nöja mig med pirater i fjol och stall i år.

Kalendern består av en luck-kalender och en scen. Det man får i luckorna kan man leka med på scenen hela adventstiden. Roligast av allt är angivelsen på paketet "Kräver förberedelse av vuxen i 15 minuter". Man skrattar... Jag som ändå räknar mig till en rutinerad Playmobilbyggare klarade det i år på strax under en timme. Mina föräldrar hade säkert behövt ett dygn på sig.

Så, bilder från årets bygge! Först monterade jag stommen, och klippte sen upp 8 påsar för att hitta sakerna till de olika dagarna. Vissa delar krävde Playmobils specialverktyg för att bygga ihop.

inuti - alla presenterna

Sen stoppade jag in stommen i skalet och tejpade igen.

Kalendern Stallet

Och så ställde jag upp scenen i hörnskåpet, som alltid.

Scenen

Jag märker att jag som smickrar mig själv med att inte vara slav under traditioner kanske inte riktigt kan låta det omfatta adventskalenderprojektet. Det är verkligen en viktig del för mig för att komma i julstämning, liksom datumljuset.

Det bästa med adventskalendrarna är hur smidiga morgnarna blir i december. Kalendrarna får inte öppnas förrän allt annat är klart; frukost, påklädning, tandborstning etc. Plötsligt går allt så snabbt enkelt! Den barnsliga glädje som visas över en daglig liten present bär jag med mig en bra stund in på förmiddagen också.



Svininfluensavaccin och svinigt på riktigt

Hela familjen vaccinerad: Igår var det så min tur, och Peters, att få våra sprutor. Jag gick dit direkt efter att ha hämtat Malin på dagis. Det var långa köer som avancerade väldigt snabbt, in till musiksalen på Djupadalsskolan med 6 statoiner. Jag kände inte ens nålen (Malin tittade intresserat på men sa till varje funktionär att det alltså inte var hon som skulle få sprutan idag).

Peter gick efter middagen.

Vi kände inget särskilt igår, mer än lite ömhet i armen, men när jag gick och la mig började det dunka i huvudet och jag fick ont i tänderna. Jag sov hela natten men när jag vaknade kl 6 av klockan kände jag direkt att jag inte skulle gå till jobbet - öm i hela kroppen och matt. Så när alla gått iväg vid 8, la jag mig igen och sov till halv elva. Nu har jag ätit frukost och läst tidningen och känner mig redo för en intensiv dag på jobbet i morgon, då jag ska ha en heldagsworkshop med 2 konsulter om vårt nya XML-baserade dokumentationssystem. Jag har längtat efter det så att det nästan är löjligt - tala om höga förväntningar. Kanske berättar jag mer om det en annan gång.

À propos förra inlägget - Ingrid, jag har sett din trevliga kommentar som inte vill visas - kanske publicerar jag den på nytt om den inte dyker upp. För en gångs skull kollade jag statistiken här på blogg.se, och jag hade haft 3 läsare varav 2 lämnat kommentarer (och jag själv är ju den tredje) - bra jobbat, Lotta och Ingrid! 

Svinigt på riktigt: När jag såg framsidan på Sydsvenskan idag om vanvård av grisar känns det bra med skinkfritt. Jag mäktade inte med att läsa artikeln eller titta på bilderna - nöjde mig med att igår ha hört på Lunchekot om grisar som tuggade på griskadaver och annan vanvård. Jag har hört att grisar är djur med mycket känslor och "mänskligt" beteende - nu ska man kanske inte överdriva men djurplågeri kan inte accepteras. Nästan mest intressant var reportaget från en inspirationsdag för grisbönder igår, som istället fick fokusera på dålig publicitet (skicklig tajming av Djurrättsalliansen). 

Ella Nilsson, VD för svensk köttinformation, uttalade sig övermodigt på frågan om det skulle bli lägre intresse för skinka till jul. Hon menade att "man glömmer ju så fort" och sa "Kanske att man inte springer till butiken idag men det är ju en hel månad kvar till julafton". Jag skulle inte vara så säker på att konsumenternas minne är så kort. Jag lyssnade om på lunchekot från igår via SR:s webb - f ö en utmärkt tjänst, då jag hade glömt hennes namn och befattning, men inte hennes noncharlanta inställning till avslöjandet.

Nedräkningen kan börja...

Ni vet väl vad det är för dag idag? Gudrundagen = en månad till Julafton! För att komma i stämning står det en nyköpt amaryllis i köksfönstret, i knopp förstås.

Nu vill jag att Julen bara ska vara rolig och fridfull och fin, och ett måste som för mig kan bli olustigt är maten.

Ibland firar vi julaftonskväll hos mina föräldrar - då blir det traditionellt julbord och Mor som rusar mellan kök och bord för att alla ska ha det bra med fulla fat. Allt är jättegott men jag tycker nästan att jag är för gammal för att bli servad på det viset av min mor. De åren firar vi först hos mina svärföräldrar + svåger på eftermiddagen med panettone och klappar.

På senare år har vi ofta firat julaftonskväll här och då kommer mina föräldrar, mina svärföräldrar och min svåger. Svärmor (precis som jag) uppskattar inte julmat, så då brukar jag försöka laga något festligt och gott, men sen vill jag ändå att mina föräldrar, Peter och min svärfar ska få sill som de tycker hör till. Då har jag haft det som en entré - funkar OK.

Men så i fjol skedde undret - jag kom på att man kunde beställa julmaten, på den finaste av restauranger - Vår tids mat med härliga Olivera i köket. Hon sätter ihop en meny som doftar jul men så mycket mer elegant och medelhavsaktig och underbart god! Så idag beställde jag (5% rabatt t o m idag) och jag kommer att le inombords, inte elakt men ändå, varje gång jag hör mina väninnor beklaga sig över julmaten. Alla tyckte om det i fjol (utom barnen som saknade det småvarma - i år ingår det). Jag har beställt:

Brantevikssill 

Gubbaröra
Rostade rödbetor med pinjenötter
Apelsin- & stjärnanismarinerad kalkonstek

Potatissallad med skånsk senapsvinägrett

Lantpaté med husets egen fikonkompott

Ugnsbakad lax med citronjogurt   

Husets julkavring

Ekologiskt knäckebröd från Saltå Kvarn

Husets köttbullar
Prinskorv
Brunkål
Husets marinerade revben


Ja, ni hör själva hur gott det låter (de där sista 4 posterna kunde jag vara utan). Rödbetorna fick jag tillagt från meny 2 - resten är meny 1.

Jag är väldigt tacksam att ha så flexibla släktingar att fira med. Det är faktiskt ingen som sätter sig på tvären utan alla verkar glada över att få fira tillsammans. Minnesgoda läsare märkte dock i somras, när vi var på semester, hur rädda vissa familjemedlemmar är för Fanny och Alexander-jul som kära kusinerna ville locka med. Dessa rejäla kusiner träffades förra helgen med sin mor (min moster alltså) och stoppade korv, vred klenor, rullade köttbullar med mera. För er (för ni läser ju ibland!) vet jag att julaftonscatering låter som ett helgerån!

Ett par dagar innan jul kan jag ägna mig åt det jag tycker är roligt - goda desserter. Gissar på hemgjorda mandelmusslor med vispgrädde och fin jordgubbssylt och kanske saffranspannacotta. Och vem vet, vi kanske kan få till ett litet tomtepyssel med alla 3 döttrarna, som i fjol. Det var en underbar tillställning då Katarina blev galen över Malins slarviga sätt (fast hon försökte vara jättenoggrann) att dekorera tomteflickor.

Nu håller vi tummarna för att Johans lilla familj från Ecuador ska dyka upp men inget är säkert ännu. Det är krångel med pass, visum, biljetter, husbygge, kattvakt mm.

Fyra bröllop och en begravning

Det var en härlig dag igår, med solsken och havsbad (i sällskap med Julia) och hela familjen samlad till middag. På helgkvällarna smiter Julia ofta annars ut, men nu hade hon klarat av det sociala med att se New Moon med kompisarna redan på eftermiddagen.

På kvällen såg hela familjen minus Malin klassikern Fyra bröllop och en begravning som kom på TV. Det var en härlig flashback. Hjälp vad ung Hugh Grant var! (Ja, Ingrid, vi är verkligen inne i en filmtittarperiod!)

På fredag ska Julia på sin lärares begravning, så den delen av filmen kändes särskilt aktuell...

Jag hade nästan glömt hur starkt intryck W. H. Audens dikt gjorde på mig när jag såg filmen för sådär 15 år sen. Här får ni njuta av den också.

Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.

The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.

Gran Torino

Clint Eastwood

Clintan i högform gestaltar en bitter gammal gubbe, en ärkeamerikan med bössan inom räckhåll. Mest av allt retar han sig på sina asiatiska grannar - en stor familj med konstiga sedvänjor. Han minns även sin insats i Korea-kriget när han ser grannarna.

Walt Kowalski, som han heter, svär som en borstbindare även åt dem få han gillar (t ex frisören). Han begriper sig inte heller på sina uslingar till söner och deras familjer. Walts käraste ägodel är en Ford Gran Torino från 70-talet, från fabriken där han själv jobbade.

Den unge prästen, som jordfäste Walts hustru i öppningsscenen, är särskilt mycket i skottlinjen för Walts förakt.

Men så inträffar några händelser som gör att Walt börjar bekanta sig med grannarna och där och då är det en något lustig film om barriärer som rivs mellan kulturer och generationer.

Så, i ett enda slag, vänder filmen och något händer som gör att skratten fastnar i halsen och inget annat än en dramatisk och tragisk upplösning kan följa.

En superbra film!! Fast klockan var efter midnatt innan den var slut, en fredagskväll, var det inga problem att hålla sig vaken.

Jag märker nu att det är filmhöst... som jag konsumerar! Men idag skiner solen så då blir det utomhus... är lockad av ett dopp i det stora blå... Vad gör ni en dag som denna?

Elisabet-dagen

Som barn firade vi alltid Elisabet-dagen med kaffe och tårta, för nästan alla flickor i min släkt på Mors sida heter så; undantaget mig själv och min moster Inger.

Numera är allt lite slarvigare, men mycket var det nog för Mormors skull, Signe Elisabeth, som vi firade. Hon brukade då säga: "Tänk att jag är anmoder till alla dessa flickor!" fast de allra sista två har hon inte ens träffat.

Jag tycker att det är extra kul att flickorna har mellannamnet gemensamt då de kanske gifter bort sitt efternamn.

Så idag grattar jag särskilt Lotti Elisabeth (min mor), Kristina (Tina) Elisabeth, Nillan Elisabeth, Marie (Mimmi) Elisabeth (kusiner), Frida Elisabeth, Hanna Elisabeth, Kajsa Elisabeth (Nillans döttrar), Malin Elisabeth, Katarina Elisabeth och Julia Elisabeth (mina egna) och sänder en tanke till Momme. Vissa har flera (mer oviktiga) förnamn och någon stavar nog annorlunda.

Min första docka hette BettaLisa och min lekskolefröken Elisabeth.

Mor har varit förbi med en kladdkaka+biobiljetter till flickorna, Nillans familj har skickat kort, Mimmi mejl. Tack allihop från Karin Maria Esmeralda


Benjamin Button's otroliga liv

Benjamin Button

Jag slår till, och kommenterar ytterligare en film - Benjamin Button's otroliga liv. Om jag nu tyckte att Eternal sunshine var utmanande att tänka på, är denna strået vassare för fantasin.

Jag, Julia och Katarina har sett den uppdelad på 3 kvällar à 45-50 minuter. Peter har varit borta ett par kvällar och då kan jag inte börja se förrän Malin är lagd framåt 21, och sen vill Katarina lägga sig 22.

Jag har riktigt längtat efter att få se vidare... det var en riktigt fin berättelse om ett osannolikt liv. Kortfattat kan man säga att huvudpersonen (Brad Pitt - och jag fattade inte att det var han under första filmkvällen) föds som en gammal man (i babystorlek) på sista dagen av första världskriget, och sen går tiden baklänges för honom,  och han blir yngre och yngre medan hans omvärld åldras i vanlig takt. Benjamin hinner uppleva otroligt mycket under livet även om många möten blir lite udda och han överlever de flesta. Nyckelpersonen i hans liv är Daisy som han lär känna när hon är en liten flicka, och historien berättas av Daisy på hennes dödsbädd (medan stormen Katrina inväntas i New Orleans).

Lite lång, men går fint att dela upp... det är faktiskt bara att hyra hem och se fram emot en härlig kväll i soffhörnet!

Eternal sunshine of the spotless mind

Eternal sunshine

En charmig film som triggade igång fantasin och som erbjöd en del eleganta trick... jag gillade den!

Jag har annars lite svårt för Jim Carrey som är lite för mycket komiker för min smak. Jag såg filmen tillsammans med Julia och Katarina, som båda uppskattad den. Rekommederas, alltså!

Klassfest

Igår var det klassfest arrrangerad av Barabamba - jag tror att hela Malmös skolor vars elever slutade nian för 25 år sen var inbjudna. (Om man är registrerad i Nix reklam (inte Nix telefon) så får man ingen inbjudan). På Linnéskolan som jag gick på, fanns 6 parallellklasser. Nu tror jag att vi blev 6 eller 7 från Linné, varav 3 från min klass. Jag gick ihop med Pippi och så träffade vi Jane för ett glas vin på Tempo innan festen på Moriskan.

Tur nog känner jag lite andra människor som var där och som jag inte träffat på ett tag, t ex Jessica som jag gick i gymnasiet med och sen delade ett jobb i skoaffär med under några år. Våra föräldraledigeter avlöste varandra så det var perfekt :-) Vi har tappat kontakten på sistone så det var gott att ses igen.

Och så var Marie från tullartjejligan där! Vi ska ses redan på lördag igen ju.

Och jag gjorde någon ny trevlig bekantskap; bl a med en tjej som gått på Berga som hade sina 2 barn i parallellklass med Julia och Kata. Lite lustigt.

Det var intressant att alla typ 250 på plats var i exakt samma ålder... en del var väldigt välbehållna; andra mer slitna/bedagade.

Jag saknade ändå mina gamla klasskompisar - särskilt alla dem jag aldrig träffar men ändå tänker på ibland. Nästan så att jag vill joina Facebook iaf... fast idag läste jag i SDS att de utan FB var något lyckligare än de med...


Möte med döden

Förra helgen fick Julia ett tråkigt besked - hennes klassföreståndare under de 4 åren på högstadiet hade hastigt dött. Annonserna är i tidningen idag så jag tror säkert att det är OK att jag skriver om det.

Julia har alltid gillat Conny, och vi också, även om den klassen Julia gick i nog inte tillhörde höjdpunkterna i hans lärarliv. Klassen var väldigt stökig och lågpresterande. Conny hade ett helt litet gäng med egna barn; den yngste fick han medan Julia hade honom så han är bara 3 år eller så. Tankarna går naturligtvis till dem. Conny hade just fyllt 60, vilket Peter och jag vägrade tro, tills vi såg det svart på vitt i tidningen. Vi trodde på 50.

Julia har varit jätteledsen och hennes kompisar också. På måndagskvällen var det en elevorganiserad minnesstund på skolgården utan för NO-salarna där Conny mestadels hållit till. Ryktet spreds via Facebook såklart, där det nu finns en grupp med flera hundra medlemmar.

Jag vet att Julia sörjer sin lärare, med dödsfallet väckte också en insikt att vem som helst kan dö när som helst. Vi har inte haft många dödsfall i närheten på senare år, så detta är nog den första som Julia verkligen kände som har lämnat när hon har ett vuxet medvetande.

Julia vill gå på begravningen och det känns lite konstigt för mig att hon ska vara med om det utan oss... men det är ju hennes sorg och hon går dit i gemenskap med sina kamrater.

Ur annonsen från Bergaskolans personal och elever:

Husk at leva mens Du gør det. Husk at elske mens Du tør det. Piet Hein

Hamrelius bokhandel

Igår var det vårt mest stående besök med min LC-klubb - Gudmund Hamrelius berättar om höstens böcker i sin bokhandel. Hamrelius bokhandel är en av Malmös få fristående bokhandlar, och trots att jag älskar att handla billigt på Adlibris, stödköper jag på Hamrelius bokhandel då och då. Jag vill verkligen att den ska finnas kvar!

De har ett väldigt stort och fint sortiment, personlig service och ett underbart sortiment av pappersvaror.

Jag har alltid haft ett litet gäng gäster till detta evenemang - normalt sett ska LC-gäster helst vara presumtiva medlemmar (inte ha passerat 45, t ex) men just till Hamrelius är vi alltid många och alla får komma. Jag har några raringar, t ex Lotta, som gärna redan i augusti kan fråga: "När blir det Hamrelius och får jag komma?".

Ibland har jag haft 20 gäster men igår, "bara" 7.

Men igår kände jag faktiskt att jag missat något, för det var nästan omöjligt att botanisera bland böckerna; så många ville prata med mig, och jag med dem. Det känns som att något socialt gått förlorat! Varför har jag inte träffats på en fika, på ett glas vin, ringt på TELEFONEN (DET händer väl aldrig numera) med Lotta, Åsa, Pia, Madde, Victoria och flera till?? Livet går visst i 190 och de där mötena går en förbi. Catharina, jättekul att träffa dig lite IRL också. Peter (maken) minns mycket väl din man från Öhrlings :-)

Men jag blev kvar till sist och fick med mig 6 böcker hem, och inte minst viktigt, ett datumljus... december närmar sig! Jag cyklade hem med ljuset (för 30 kr) i ett krampaktigt grepp, medan jag struntade i hur böckerna, för 600 kr skumpade i cykelkorgen...

Inköpen då *låtsar att jag inte ser Adlibris ca 25% lägre priser medan jag länkar*:

Denise Mina - I midnattens stillhet (högst förväntningar)

Majgull Axelsson - Is och vatten, vatten och is (hon har skrivit de bästa böcker jag läst, någonsin - Långt borta från Nifelheim och Rosario är död)

Christian Mørk - Darling Jim (ett infall)

Per Olov Enquist - Ett annat liv (en rekommendation som var så stark att jag inte kunde motstå, och fick August-priset 2008)

Marianne Cederwall - Svinhugg (en feelgood-roman - brukar jag avsky så vi får väl se)

Mia Törnblom - Du äger (jag gillar inte Mia Törnblom värst, men denna verkade vara en bra guide med praktiska övningar till vilsen nästan tonåring)


Den lilla assistenten

Rotfrukter

Det skulle hackas en massa rotfrukter till gårdagens goda middagsfridsrätt (till 2 middagar) och just den där sena eftermiddagstiden kan det vara svårt att förströ Malin på något vettigt sätt utan att hon tappar humöret eller somnar framför TV:n (men det var längesen nu). Men hon hjälper gärna till med maten. "Stjälper till" brukar jag tänka inne i mitt huvud.

Igår var hon ovanligt lugn och sysselsatt med att ordna rotfrukterna: Först alla rotsellerikuberna runt kanterna, sen morotsstavar, därpå palsternacka. Efter det squashbitar, på högkant, och ovanpå dem rotsellerikuber igen. Efter att jag tog bilden kom potatisklyftorna som fick ligga lite här och där, helst skulle de rymmas innanför squashskogen... Jag skar rotfrukterna i olika former för undervisa barnen om rotfrukters olika smaker. Peter föregår som vanligt med dåligt exempel och äter endast potatis av allt detta goda. Lustigt nog, Julia, som alltid älskat alla slags grönsaker har nu tappat intresset för det, men Katarina, som innan bara gillat kött och sås, kunde uppskatta alla rotfrukterna (dock ej varm squash som ju är lite speciell - den fick jag helt för mig själv).

Och gott blev det - man öste över en blanding av olivolja, honung, sambal oelek, vitlök, salt och så in i ugnen. Till det små kycklingfärsbullar med smak av lök, vitlök, mango chutney, sambal oelek igen, och så en stark gräddfilssås till.  Malin gillade dock inte att jag envisades med att blanda alla rotfrukterna innan ugnsrostning. Sorry!

Berlinmuren


Unter den Linden

Idag är det ju en historisk dag då man uppmärksammar att det är 20 år sedan muren föll. Ovan en vacker bild av Unter den Linden istället för ful mur.

Nu var jag inte där just då när muren föll, men nära nog för att det kändes som att jag var en del av det...

Peter och jag träffades i september 1987 och bodde då båda hemma. Kärleken spirade och vi hade dåligt med tillfällen att vara verkligen på tu man hand. Så bestämde vi oss för att åka bort tillsammans, och valet föll på en bussresa till Berlin påsken 1988. Ärligt talat såg vi mest varandra djupt i ögonen och tillbringade en hel del tid på hotellrummet, men pliktskyldigast följde vi också med på sightseeing. Det var en intressant stad och Muren fascinerade förstås. Jag minns särskilt att guiden sa "Kanske att muren kommer att falla i vår livstid..." och de flesta medresenärerna ruskade på sina huvuden.

När muren sedan föll året därpå kände jag faktiskt historiens vingslag. Tänk att vi fick uppleva detta ändå! Och jg är glad att jag fick besöka Berlin innan det hände.

År 1936 var min mormor med i Berlin i gymnastiktrupperna på OS (alltså, hon tävlade inte, utan uppträdde) och fick se Hitler på håll. Även det måste ha varit historiskt!

Nu, lite bloggfeedback:

Tack snälla för att ni oroar er över min hälsa! Glada tillrop på bloggen och t o m lite extra omsorg av Marie i personalmatsalen idag. Jag tror nog inte att jag har haft svininfluensan men har varit mycket matt ändå. Visst är det länge av mig att inte blogga på 2 dagar!

Ingrid, det tog tid innan jag fattade att i det amerikanska korsordet får man skriva flera ord utan bindestreck eller mellanrum, t ex Lucyintheskywithdiamonds när det är Beatles-tema. Sen lär man sig precis som i svenska korsord vissa korsordsord - t ex nor som ofta förekommer i svenska... (betyder smalt sund - ledtråden kan då gärna vara sund så att man tror att det ska vara hälsosam). I thesaurus' korsord förekommer t ex oreo (kaka) nästan varje vecka så att man kan tro att de är sponsrade. Men jag kollar aldrig facit - är korsordet för svårt avslutar jag bara, men oftast ger jag mig inte. Det händer förstås att jag får prova hela alfabetet i en isolerad ruta innan jag får rätt. Krya på dig! Och tack för smickret på din egen blogg!

Catharina - det ska bli kul att ses på torsdag! Du kommer ju att älska bokrefereraten. Skönt att du äntligen är frisk igen.

Victoria, synd att jag missade ert trevliga AW i fredags! Det lät kul (men trångt) på Green Lion Inn. Jag gillade särskilt att det verkade som ett häng för vuxna arbetande människor. Nästa gång hoppas jag att jag blir påtänkt igen, och kan. Kokoschokladkakan är garanterat för sötsliskig för dig. Ses på torsdag (och då får du pengar av mig)!

Lotta, näsmusslan är nästan tillbakabildad nu. Vi ses ju också på torsdag (och du får också pengar men inte så mycket som Victoria)!

Nu kom Middagsfrid!

Roliga tidsfördriv

Jag är nu hemma sjuk och har sovit mest hela dagen. Just som jag skulle ge mig ut i köket och dricka något, dök Kata upp med 2 kompisar och strax efter Julia - det låter som rena tonårsdiskot där ute. Jag vill inte heller visa mig svettblank och med otvättat hår, så jag inväntar att de pilar upp. Jag tror att Kata har lockat hit sina kompisar med löfte om chokladkaka med kokostoscatäcke - kan rekommenderas för den som verkligen vill ha något sött och onyttigt. Jag lät mog övertalas för att Malin så gärna ville baka + att jag har 2 öppnade kokospåsar från Middagsfrid och det kommer en ny på måndag...

Nåja, medan jag väntar på att köket ska tömmas har jag gjort diverse test på DN:s webb (jag slutar inte berömma den sajten!) Det har lustigt nog visat sig att även Peter läser Magdalena Ribbings spalt om vett & etikett.

Testa t ex Ordförståelsen ut högskoleprovet, Nutidstest v 45 eller Middagsvett. Den sista får ett extra plus för rolig bild där Göran Persson pratar i mobil istället för att konversera Kronprinsessan Victoria vid hans sida. Det finns också en massa test på sport-tema för den som har sådan läggning. Ordförståelsen var det som gick bäst för mig.

Annars vidhåller jag att lösa korsord på Thesaurus som jag berättade om för längesen. Jag har nu fått ner genomsnittstiden på Regular till ca 20 minuter men känner mig ändå inte redo att byta till Expert.

Vardag med sjukinslag

Så, ganska snabbt är man tillbaka i vardagen efter en härlig vecka. Igår när SNÖN blåste på tvären och slog mot kontorsfönstret kändes det absurdt att ha badat i ljummet hav för mindre än en vecka sen.

Vi kom ju hem i söndags kväll (snarare måndags morse) och på måndagen fick både Julia och Katarina sina vaccin i skolan.

Katarina fick typiska biverkningar med trötthet i kroppen, huvudvärk och senare även ont i magen, så hon var hemma tisdag-onsdag.

Julia hade redan på hemresan ont i ett öra (som hon kan få när hon badar mycket) och var hemma på tisdagen. Nu har vi kommit igång med örondroppar och det blir långsamt bättre.

Malin har klagat på att hon är öm i näsan och jag brydde mig inte så mycket om det, tänkte att hon bara petat lite hårdhänt i den. Men jag hade sagt att om det inte kändes bättre igår eftermiddag skulle vi köra vägen om (doktor) Morfar, och så blev det såklart. Jag hade inte själv bemödat mig om att titta in i näsborren men det gjorde Far och han gillade inte vad han såg. Det såg ut som en ärta, mörkt brunröd, långt inne i näsan. Han ville ordna en tid till Malin så snart som möjligt och erbjöd sig att hämta henne på dagis och gå med henne om det fanns något återbud. Fint nog fick hon tid kl 10 idag och Malin ringde själv och rapporterade till mig efter besöket. "Jag har en inflammerad näsmussla, och vi ska stryka på en salva." Så inget dramatiskt, skönt nog. Trolig orsak är att slemhinnorna torkat ut (flygresor, saltvatten) och kanske att hon fått in något smuts i näsan. Det var mycket fin service i alla fall att Far både hämtade och lämnade på dagis samt gick till Apoteket och handlade ut salvan.

Och så jag, då, fick ont i halsen och kände mig ruggig redan igår, och kände i morse att det inte var läge att gå till jobbet. Mor och Far har haft trist förkylning medan vi var borta så kanske hann jag få en släng av den. Väldigt ont i halsen, mycket nysningar, lätt feber och trötthet. Jag tycker faktiskt att jag blivit lite sämre under dagen, så blir väl hemma i morgon också. Hade tänkt packa ur div väskor men det har inte hänt.

Turkiet - fördomar/summering

Jag avstår från att orda för mycket om sista dagen... kan bara nämna att beräknad hemkomst på Kastrup var 22 på söndag kväll - det blev flera timmar försenat och vi var hemma i huset först framåt 03 på måndagsmorgonen. Då var det 15 grader i huset.

Det blev en riktigt lyckad resa, trots att vädret inte var på topp (bättre än i Malmö i alla fall!). Jag var helt säker på att vi skulle ha det trevligt med familjen Wadmark och det blev det också. Kravlöst och trevligt umgänge och barnen stormtrivs ihop.

Jag hade inte så höga förväntningar på landet - trodde att det skulle vara smutsigt och lite illaluktande och att turkarna skulle vara jobbiga. Tänkte mig mest bad och sol.

Jag blev glatt överraskad över hur fint och trevligt allting var. Hotellet var välstädat och välskött, de flesta man mötte var vänliga och hade glimten i ögat, det fanns massor att se och göra och böneurtopen från minareterna var snarast rogivande och trivsamma. Det var hyfsat billigt att äta och dricka gott. Malin tyckte att servitörerna var för närgångna - de nöp gärna henne i kinderna och gullade för mycket med henne. Tonåringarna släppte man ju inte ut på egen hand, men annars var det trivsamt.

Tummen upp för Turkiet, alltså!

Turkiska flaggan

Turkiets nationaldag firades medan vi var där - mest märktes det på alla flaggor som hängdes ut och att några verkade lediga från jobbet.


Turkiet - lördag

På lördagen tog vi oss till droppstensgrottan som vi missade på Crazys utflykt. Den hade hittats av en slump på 40-talet. Det var en intressant och fuktig miljö där inne.

droppstensgrotta

Sen flanerade vi lite i butiker - Julia fick en Ed Hardy-väska och jag 2 skärp. När jag mätte ut skärpen ville försäljaren gärna veta vad jag vägde - var han inte klok??? Det visade sig att turkarna tycker "ju mer desto bättre", typ. Peter slog sig i slang med en annan försäljare och frågade vad man kunde få för Julia. (taskigt). Han ville gärna ha henne och priset avgjordes av hennes vikt samt hur många barn hon tänkte föda. De gissade på 55 kg och Peter erbjöds då 55000 norska kronor. Allt var på skämt förstås och det förstod alla parter. Peter tyckte att det nog vore mer lönsamt att sälja mig i så fall. Fast fler barn blir det ju inte åtminstone.

Peter gick till barberaren och blev rakad samt putsad. Bland annat tände han på en tops och brände bort hårstrån på örsnibbarna.

Vi åt lunch på ett ställe där kebaben kostade 3 turkiska lire (15 kronor). Det var hur gott som helst.

Sen gick vi ner till hamnen och lockades att följa med en båt ut. Som dragplåster erbjöd de att ta med en liten apa på båten men det ville inte jag. Men nån annan passagerare ville visst, för den var ett tag på båten innan vi till slut åkte ut.



Här väntar vi (ganska länge) på att båten ska gå.


på båten

Det var intressant att se staden från havet samt att lära sig lite mer om Alanya.

Tittar man noga ser man borgen och muren:

Ringlande mur

Mest spektakulärt var annars att guiden - en barbröstad yngling - pekade ut en tunnel i berget. Så dök han in och klättrade in i tunneln. När vi kom runt på andra sidan udden hade han tagit sig de 60 metrarna och dök tjusigt i från en hög klippa och kom ombord igen.

På kvällen åt vi på en restaurang helt utan inkastare och med mest turkiska gäster. Vi fick en massa fina mezes och åt oss så mätta på dem att vi nästan inte orkade maten sen.

Alla barnen var ganska uppspelta...

Tramsebyxor

Tokstollar

Turkiet - fredag

Det här var bästa dagen, vad gäller väder! Underbart sommarväder och sol från en klar himmel. Vi gick till stranden och stannade hela dagen.

På vägen passerade vi restaurangen Zorro där Malin dansat på bordet och det blev ett kärt återseende mellan Malin och servitören. Malin ville gärna dit igen...

Kolla vilket klart vatten:

Klart vatten!

Jag och Malin plockar stenar:

sommar sista oktober

Barnen spelade en beachvolleymatch där familjen W vann. Peter bjöds även med att spela beachvolley med några turkar, och det var han inte sen att tacka ja till.

beachvolley

På kvällen tog vi taxi till en fin restaurang nere i hamnen - Marina - nu regnade det igen. Maten var jättefin och en av servitörerna underhöll med att vika servetter till blomma, bläckfisk, kyckling och BH.

Sen blev det ett väldigt åskväder.

Turkiet - torsdag

På förmiddagen gick vi vuxna + Malin för att kolla in fisk- och fruktmarknaden.

fiskmarknad

grönsaksmarknad

När jag tittar på de här bilderna tänker jag på Kaffee Fasset's mönster. Allt såg väldigt aptitligt ut och vi köpte med oss lite nötter, turkiskt sött godis och lite frukt.

Malin var väldigt fascinerad av bananpalmer och bananstockar som vi såg här och var. Därför poserar hon framför bananer här:

Fruktstånd

På vägen hem tog vi en fika på ett ställe där turkar fikade. Jag var sugen på något sött och trodde att jag beställde en baklava. I själva verket var rullens fyllning spenat.

Peter och Lars spelade lite tennis och så shoppade vi i hotellets egen klädshop. Alla skulle stänga för säsongen så det gick att göra riktiga kap.

På kvällen åt vi på hotellet igen för de erbjöd något som vi hade hört talas om - en saltinbakad fisk som legat i sitt salta skal i 6 timmar i ugnen. Maten var OK men inte fantastisk. Dock var det fint att servitören benade ur fisken till oss.

Turkiet - onsdag

Denna morgon sken solen och vi softade vid poolen fram till lunch. Vi åt lunch på hotellet innan vi packade oss ner till stranden. Vi passerade en liten park, Atatürk-parken, precis innan stranden. Där fanns palmer och blommande buskar.

Hibiskus

Innan vi kom fram till stranden gick solen i moln, men vattnet var varmt och kristallklart, så det var skönt ändå.

Ville aldrig sluta bada

Malin samlade stenar som hon lät Gunilla bevaka.

strandfynd

Vi gick tillbaka och vilade lite på rummet innan kvällsaktiviteterna.

sovrummet


Julia testar nyköpta DS-spel:

På hotellrummet


Alla barnen hade roligt tillsammans (även Malin fick vara med ibland) men särskilt oskiljaktiga var Katarina och Anna.

Våra siamesiska tvillingar

På kvällen gick vi ut för att äta och restauranginkastarna slogs om vår gunst. De erbjöd fria drinkar, rabatt på barnens mat mm för att locka in oss. Många hade menyer på svenska, men hur bra blev det egentligen?

meny

Särskilt 32:an gillar jag... revbensspjäll. Och vad får man på 35:an?

Vi fastnade för Zorros restaurang, bl a med löfte om välkomstdrinkar gratis. De kom i storleken snapsglas och var inte så goda heller... De unga grabbarna pratade lite svenska och särskilt Malin uppvaktades "Ska vi dansa?", "Ska vi gå till stranden?", "Ska vi dansa bordet?". Vad visste vi väl då om hur kvällen skulle sluta...

Flera tog en Oshmanisk gryta som kom in på brinnande fat och det var jättegott och mört. Plötsligt kom en kall vind och de bofasta visste precis vad det innebar och började duka av bord utomhus och ta in dynor. Snart öppnade himlen sig och vi flyttade in i den lilla platsen inomhus under tak. Småkillar från gatan hjälpte till att röja utomhus. Ett bord blev kvar precis i dörröppningen under ett utskjutande tak, och förutom en svensk mamma + dotter var vi de enda gästerna, så det var dags för underhållning. Servitören + småkillarna började dansa och bjöd med sig Malin upp. Hon brukar ju vara ganska reserverad men inte den här gången.

Dansar på bordet

Killarna kunde alla rörelserna och Malin hängde med så gott hon kunde. De dansade t o m till Fågeldansen från 80-talet. Till slut var det bara hon och servitören kvar och för att få lite bättre rörelsefrihet kastade han av sig sitt förkläde. Malin ville inte vara sämre och kastade snabbt av sig koftan - det så så komiskt ut!

Malin dansar

Vi fick ganska tama drinkar efter föreställningen, utom Malin som fick en spektakulär i belöning:



Till slut var vi trötta, inte minst i skrattmusklerna, och fick rusa ut till en taxi för att inte bli genomblöta.

På hotellet spelade vi en omgång yatzy som Lars vann trots att jag fick yatzy i sexor på sista slaget. Gunilla och jag drack svindyra dubbla espressos - 2 för 90 kr (man vänjer sig snabbt vid turkiska priser!)

Turkiet - tisdag

Dagen började med regn - det hade varit oväder på natten men vi sov 10 timmar utan att märka något.

Vi gick till basaren i närheten alla 9, och gjorde diverse fynd på kopiemarknaden; kläder och spel till DS.

Vi åt lunch under markiser medan det öste ner och blev ganska kallt. Men sen sprack det upp och när vi kom tillbaka till hotellet badade vi i poolen en stund och  vi vuxna delade några öl på vår balkong.

Vi bestämde oss för att testa hotellets restaurang - nära poolkanten men under tak.

Varje gång vi åt lunch eller middag kom det in nybakat bröd att doppa i yoghurt och grönsaksröra, utan extra kostnad.

Maten var väldigt konstnärligt upplagd - t ex Alanya Special som jag och Peter delade:

Alanya special

Som ni ser i bakgrunden hade vi väldigt kul tillsammans!

Precis som med brödet ingick alltid färsk frukt - lika tjusigt det:

dessert

Vi lyckades avstå från drinkar på Happy hour.

Turkiet - måndag

Frukosten var hur bra som helst, med fin färsk frukt, konstnärligt upplagd, lite varma rätter och ost (inkl. fetaost) och pålägg. Det fanns också oliver, torkade aprikoser och russin, samt många sorters bröd. 

Solen sken, så vi la oss vid poolkanten ett par timmar och badade i det ganska kalla vattnet innan det började skya lite.

Katarina och Anna hade förmodligen koordinerat sina kläder för de såg ut som kopior mest hela tiden; eller så har de bara samma smak...

Här sitter de och plaskar i poolkanten i sina likadana bikinis:

På poolkanten

När det började molna på gick vi ner till Kleopatra-stranden (som vi hört skulle vara bäst) för att inspektera, och det gick härliga höga vågor. Vi ångrade nästan att vi inte tagit med badkläderna.

Vid strandens ena ände låg en restaurang som såg inbjudande ut för vår lunch.

Crazy's restaurang

Ägaren, med smeknamnet Crazy, slog sig snart i slang med oss. Vi tog olika sorters kebab och vi vuxna gick in på linjen inhemskt Efes öl. Den linjen höll nästan hela veckan. Crazy såg att jag åt min kebab med aubergine på fel sätt och satte sig ner och skalade auberginen, mosade den, rev loss en bit bröd och blandade aubergine med uppskuret kött, lök, grillad feferoni och grillad tomat. Gott blev det! Medan vi åt presenterade Crazy ett fantastiskt erbjudande. På kvällen kunde man bli avhämtad med minibuss på hotellet, följa med upp på berget och se solnedgången från borgmuren samt en moské från år 1213, och även en grotta. Efteråt åt man mat i restaurangen och njöt av underhållning (magdans, eldslukare, trubadur). Allt var gratis och man betalade bara för maten... nästan för bra för att vara sant, men vi nappade i alla fall. Allt skulle vara slut 21-21.30 så det borde vi klara fast vi var lite trötta.

Vi gick tillbaka till hotellet och blev hämtade 16.45 som avtalat. (Vi missade visserligen Fritidsresors välkomstmöte). Bussturen upp på berget gick som planerat men det var för molnigt och mörkt för solnedgång, men vi kunde föreställa oss hur fint det kunde vara under andra förhållanden.

Vi fick besöka moskén - utan skor och med täckta huvuden (sjaletter till utlåning).

Moské

Inne var hela golvet täckt av bönemattor.

bönemattor

Det blev något missförstånd gällande grottan så den såg vi aldrig. Guidningen var sådär... men gratis.

På restaurangen fick vi några finfina förrätter - krispiga ostrullar av filodeg och grillad aubergine. Vissa av oss hade förbeställt lamm som hade tillagats 3 timmar i ugnen. Vi var ganska sugna på vin men det var jättedyrt så vi fortsatte med öl. Crazy tyckte nu att vi var lite snåla (ja, det var vi).  Maten var jättegod men dröjde väl länge. Malin hann gå i däck (liksom vid lunchen). Trubaduren som liknade di Leva på utseendet spelade en massa gamla godingar som man nästan glömt att man hade hört.

Med resan i kroppen var vi redo att bryta upp vid 21 fast eldslukaren och magdansösen inte dykt upp, men Crazy övertalade oss till att stanna. Han pekade ut magdansösen (en snygg turkisk kvinna vid ett annat bord) och sa att hon snart skulle uppträda. Men Crazy hade fel och hon var en vanlig gäst. Men så dök en lackkappeklädd donna upp och vi fick ge oss till tåls. Dansösen var riktigt skicklig och dansade först solo. Sen bjöd hon upp männen en efter en och de flesta gav med sig; även Peter och Lars.

Peter dansar

En del av gästerna var lite väl entusiastiska och ville aldrig lämna dansösen:

gillade att dansa

När hon började knäppa upp skjortor och dra upp tröjor smet Lars och Peter ut bakvägen.

Till sist gick hon runt och dallrade med brösten och männen fick sticka ner sedlar i hennes BH.

Eldslukaren kunde inte uppträda inomhus, fick vi veta.

Vi kom hem till hotellet, nöjda med vår första turkiska afton!

Turkiet - avresa

Så, nu kommer första avsnittet i reportaget från Turkiet-resan!

Vi reste ut på söndagen - hemifrån kl 20, och hade stämt träff med Wadisarna på Svågertorp. Vi tog tåget ihop och slog ihjäl lite tid innan planet lyfte 23. Ca 4 timmar senare landade vi i Antalya, och flyttade fram klockorna en timme. På bästa chartervis åkte vi sedan buss med andra skåningar i 2 timmar till slutdestinationen Alanya. När vi kom fram var det nästan lagom att ta sig till frukosten. Alla hade sovit några timmar och vi tänkte att det bara var att uthärda första dagen, men den blev faktiskt riktigt bra!

Vi bodde på Blue Star Flower Garden hotel, på Kleopatra-sidan av Alanya, bortom Atarurk-gatan, för er som är hemma på orten.

Utsikt från vårt fönster:

utsikt från hotellrummet

I väntan på reportage



Jag har nu mycket stoff till ett utförligt semesterreportage, men noll tid att skriva in... Men den som är tålmodig får sin belöning senare i veckan. Tills vidare får ni hålla tillgodo med en bild från stranden i Alanya... Som ni ser var vädret ostadigt men vattnet var 25 grader och kristallklart. Man skymtar den gamla borgen på klippans topp.

RSS 2.0