Made of Honour - Brudens bäste man

Lika dåliga filmtitlar, oavsett språk, men gullig film.

Gullig

Katarina hade fått välja och en så här lite vissen dag sitter en romantisk komedi som en smäck.

Jag får erkänna att jag är svag för McDreamy från Grey's Anatomy så jag tyckte om att se honom i annat än doktorsrocken.

Nu känner jag mig genast gladare och lite mindre svettig efter efterlängtat regn.

Julia i Oxford

Julia verkar ha det jättebra i Oxford. Vi har fått ett mejl (ganska kort) och ett 20-tal sms. En sen kväll ringde hon hem för att se om vi kunde flytta henne till internationell grupp, vilket lyckades. Då hade jag redan gått och lagt mig så det var Peter som pratade med henne. I övrigt övervakar vi hennes korttransaktioner (mest för att hon inte ska bli pank men vi vill ändå inte att det ska finnas för mycket pengar på kortet i händelse av förlust). Vi har hört att vissa kompisar fått lite fler mejl etc men vi accepterar vår plats i rangordningen.

Jag tycker att det är bra tomt med en tom plats vid middagsbordet.

På alla språkresor är det undervisning på förmiddagarna, men Julia valde Intensive med även ett eftermiddagspass. Hon uppger att hon lär sig jättemycket. Vi undrar om det är engelska hon lär sig eller annat.

Just i kväll ska de se Romeo och Julia på teater - extra kul eftersom Julias klass satte upp den strax innan skolan slutade. De blev uppdelade i grupper som tog en del av en akt var och Julia spelade Julia i sin grupp. Så hon är väl bekant med storyn.

Igår var de Christ Church där Harry Potter spelats in. De har varit i London 2 gånger. Det har varit sts-disco några kvällar och så träffas ungdomarna även på egen hand... och man kan tänka sig diverse aktiviteter då... Det verkar inte vara några döda punkter i alla fall.

Julia bor hos en snäll tant med en tjej från Stockholm. Hennes enda mindre klagomål är på att maten inte verkar så bra.

Nu har halva tiden gått!

Något som tynger och gnager

Idag känner jag mig faktiskt lite ledsen och jag tror dessutom att jag vet varför.

Vi har ju haft många uppsägningar och flera omorganisationer på jobbet på sistone, och det känns som att måttet börjar bli rågat, som att jag inte orkar ta ett enda avsked till. Jag vill inte titta in i ytterligare ett tömt släckt rum. Killarna på avdelningen skojar om att man borde kunna betala med kort för alla tior som samlas in till kollegor som slutar...

Idag var det min chef under några år, dock inte det sista, Anders, och en annan trevlig kille, Pelle, som skulle avtackas. Jag har alltid trivts bra med Anders och jag har gillat att ha någon i ledningsgruppen som jag känner. Anders har oftast kunnat svara på frågor, även kunnat leverera obekväma svar på ett bra sätt, och även stöttat mig när det har behövts. Nu hade jag förstått att Anders inte riktigt hade en naturlig plats i den senaste organisationen, så jag blev inte överraskad för 2 veckor sen när beskeden kom.

I förmiddags hade vi en liten samling då de fick blommor och presentkort och jag sa även några ord till Anders. Jag hade funderat på det på väg till jobbet och  tänkte att det nog skulle kännas rätt. Jag rådfrågade Malin på jobbet som uppmuntrade mig. Det var inte värst sentimentalt utan mera lite skämtsamt men med några budskap från hjärtat. Mest nöjd var jag med att jag inte började gråta - avsked är annars inte min starka sida. Kanske är det de tårarna som tränger sig på nu?

Anders själv, och Pelle, verkade inte särskilt ledsna, även om 12 år är en lång tid (som de båda jobbat där). Jag tror säkert att de kommer att hitta nya roliga utmaningar snart men att de ska hinna med långsemester först.

På fredag ska en annan av mina favvo-kollegor, Ola, sluta, men han har sagt upp sig själv. Honom ska vi fira av på Lilla Torg så jag tror och hoppas att det blir mer skratt och skrål då än tunga tankar och tårar! Och sen hägrar 5 v semester.

Små nattgäster och bad

I eftermiddags kom mina två kusinbarn Hanna och Frida på blixtvisit - de är på väg från semesterresa till Frankrike till morföräldrarnas sommarnöje på Tjörn, och slapp på det här viset åka hem om Linköping. Nu åker de tåg till Stenungsund i morgon bitti istället.

Frida är precis jämnårig med Katarina och Hanna knappt 2 år äldre. Hanna brukar hänga med Julia och Frida med Kata men nu tycker jag att de tre har det bra tillsammans.

Vi drack en kopp kaffe med deras pappa Lars och en annan pappa och hans son vid 14 och sen packade vi in oss till bilen och körde till Sibbarp (lite lyx, för vi brukar cykla men jag orkade inte ordna med extracyklar). Peter stannade hemma med räkningarna och en tuppis.

Katarina, Hanna, Frida och Malin sprang omkring och hoppade på stenarna och jag ångrade att jag inte tagit med mig en bok; trodde inte på läsro. Istället fick jag lära mig en del om hur biffiga killar sköter sin hårvård (på kroppen), smyglyssnare som jag är. Den mest kunnige av dem informerade adepterna om att man skulle inte raka bort på bröstet - det började bara klia, men man skulle ansa det, hålla det kort. Och inget fick sticka upp i skjortkragens öppning! Armhålorna var fräschast att raka men där nere fick man hålla efter men inte ta bort rubbet. "Det är ju äckligt liksom; samma på tjejer - där ska ju finnas en tofs - asså ingen urksog - man vill ju inte se ut som en BEBIS och det ska inte tjejen heller."

Jag fick, hyfsat orakad både här och där, årets första riktiga bad. Ljuvligt! Säkert 20 grader. Hm på sds står det 16. Verkar fel.

Alltid hos dig

Ernestams bästa!

Jag har läst alla Maria Ernestams böcker, och har gillat dem allihop; var och en på sitt sätt. Men denna senaste, Alltid för dig, är en verklig fullträff!

Så klok, så djup, så mycket kärlek, vänskap som är större än kärlek, bottenlös sorg, och ett mysterium från gamla tider som fick sin lösning till sist.

Finns i pocket - ni har inget att tveka på - gå och köp!

Skicklig brevbärare

Idag fick Katarina ett vykort från en kompis på semester i Italien/Kroatien. Kortet var skrivet med blyerts och adresserat såhär:

Katarina Dahlgren
Vid Konsum Djupadal
Malmö
Sweden

Man får nog ge brevbäraren (som även sorterar posten) en eloge.

Även jag har fått post till Karin Hellsten; något som jag aldrig hetat under de 16 år vi bott här.

Nu är Peter ute med Malin och provflyger draken som hon fick av Mormor i födelsedagspresent. Det verkar vara perfekt väder till det åtminstone. Själv vill jag helst bara gå och lägga mig och vakna fri från förkylningsinfuensan!

Det som ingen vet

Dansk film som är så bra!

Oj vad spännande och danskarna kan verkligen göra film! Varför måste vi på andra sidan sundet nöja oss med Colin Nutley? Extra guldstjärna för att man valt att komprimera spänningen till 90 minuter i stället för att dra ut på den, som det brukar vara med svenska filmer.

Filmen klassas som politisk thriller och gör att man kan känna sig lite medveten också när man ser den. Jag såg den tillsammans med Katarina som också tyckte att den var bra. Återstår att se om hon ska komma med mardrömmar i natt...

Såhär tyckte DN.

Varsågoda - upp i soffhörnet och ladda dvd:n.

Tid att lyssna och njuta

Det är inte ofta som jag är sjuk, skönt nog. Men något fint med att vara hemma från jobbet är att få ha huset för mig själv och att, mellan slummer och hosta, få tid att lyssna till husets ljud, och idag, trädgårdens.

Jag makade in den fina solsängen i skuggan och låg där och läste. Efter en stund förvånades jag över hur påtagliga alla ljud som jag annars inte hör egentligen är... vindens prassel bland blad, humlors surr och fåglar som hoppar omkring på hängrännan.

Jag njöt också av hur växterna samsas på den fallfärdiga spaljén - pipranka, rådhusvin och klematis.

Det frodas

Sonat till Miriam

Sonat till Miriam

En av de allra bästa böcker jag läst är Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Kanske hade jag då överdrivna förväntningar på Sonat till Miriam... för den var inte sådär fantastiskt bra som den förra.

Det är välskrivet och poetiskt om sorg och smärta men inte alls samma magi som i Nu vill jag sjunga dig milda sånger.

Jag saknade en hel del - det där samtalet mellan Adam och Cecilia, det hade jag bra gärna velat läsa om, t ex.


Allra mest behållning fick jag av bonusmaterialet (i pocketupplagan) "Linda Olsson om att skriva Sonat till Miriam". Där kom magin!


På bättringsvägen

När Far ringde igår och började skrämmas med Svininfluensan insåg jag att det var bäst att skärpa till sig och tillfriskna... Skämt åsido - idag mår jag mycket bättre och är nog nästan feberfri. Jag känner mig fortfarande lite darrig i benen och  blir snabbt trött men hyser förhoppningar om att kunna gå till jobbet i morgon. Det gäller bara att låta bli att hosta för den är inte snygg.

Jag har mot mina principer kollat mina jobbmejl hemifrån och det är bara några mindre grejor som är akuta. Men jag får nog svårt att hinna bli klar med allt jag planerat innan riktiga semestern.

Jag hoppas och tror att ni andra njuter i fulla drag av sommarvärmen. Jag hoppas att kunna göra detsamma i helgen.

Inte ens det förflutna

Anna Jansson bjuder med till Gotska Sandön

En riktig skräckis! Otäcka vansinnga människor där det är svårt att veta vem som är mest galen. Tur att man kan lita på Maria Wern åtminstone. En liten aning för twisted för min smak.

Intressant miljö - Gotska Sandön. Jag var där för ett par somrar sen och kan mycket väl tänka mig hur öde och skrämmande det kan bli.

Ett ögonblicks verk

Läs!

Ett ögonblicks verk
är en sådan där bok som jag redan nu vet att jag kommer att bära med mig länge och fundera över.

Den hade så många dimensioner - tragisk uppväxt, kärlek, kriget, fina miljöer, vänskap, lögner - som var och en hade kunnat bära en roman, men nu får man dem sammansatta till en riktig läsupplevelse. Jag tar också med mig hur mycket det kan betyda att någon vuxen orkar se ett negligerat barn.

Det var första boken jag läste av Paulrud och jag har nu höga förväntningar på några till.

Måndag - halsont

På väg hem från Stockholm fick jag ont i halsen och det gav inte med sig under natten, så jag fick vara hemma idag. Bloggen drog visst fördel av det för ladda upp bilder var precis vad jag orkar med. Nu blir det nog en stund med deckaren igen.


Söndag - bad och åka på däck

Sista dagen bjöd på fint sommarväder redan från start. Katarina hade fått nys om att det fanns ett däck man kunde få åka på efter båten, och Patrik ställde upp. Gunilla och jag tog de andra barnen till badplatsen så vi njöt av båtdårarna från stranden. Ungarna plaskade och lekte på lekplats Vi drack kaffe och livet var skönt.

Katarina åker i däcket

Lyckades att inte trilla i

Snart blev det dags att äta lunch och sen skulle vi hemåt. Det blev Pasta Carbonara på altanen och Gunillas föräldrar hann komma. De skulle ta med sig Olle och Ellen hem till Kalmar några dagar.

Patrik skjutsade oss till Märsta och han var även uppmärksam nog att se att tåget vi skulle ta var inställt. Tur nog går även vanlig lokaltrafik (med flera stopp) så vi kunde ta det istället och hade inte hunnt lösa biljett för det inställda. Vi kom i god tid till Stockholm C men våra platser fanns inte i den vagn vi skulle sitta. Vår vagn var i själva verket en första klass-vagn (något vi inte hade bokat) men det var OK att stanna där, sa personalen! Toppen! Vi har inte hemma i Malmö förrrän kvart över nio men då mötte svärmor oss och skjutsade oss hem. Skönt!

Som ni förstår har vi haft en toppenfin helg som verkligen varit första klass från början till slut! Ett litet obehagligt habegär har väckts:

Gardiner som jag vill ha

Jag vill också ha så snygga gardiner! Peter gick igång på gardinupphängningen, så kanske... fast han känner inte till meterpriset än.

Lördag - åka båt

Patrik har införskaffat en ny båt. Han lär ha sagt något till Peter i stil med att "Egentligen borde väl bilparken upprustas" (nämnde Patrik kör omkring med körförbud) "men det verkar så jävla tråkigt, så det blev en båt i stället".

Det var en kaxig motorbåt och vi gav oss ut på Mälaren. Jag får erkänna att barnens tårar nästan frös till is på vägen dit - det var lite kallare än man kunnat tänka sig och inte ville vi stanna och gräva fram fleecejackorna heller. Men vi fick se mycket vackra miljöer under de så där 40 minuter det tog att komma till Landholmen. Där hade det firats midsommar, och när vi klev ur båten sprack det upp på nytt och vi värmde strax upp.

Picnic på Landholmen

Det serverades stekta äggamackor och pastasallad. Ungarna gick på upptäcksfärd och vi mammor erbjöds (men avstod) bastubad. Lite senare badade ändå alla barnen. Kanske får jag in lite bilder från Patrik från badet.

Malin och Olle fick behålla flytvästarna på hela tiden medan de lekte på ön så kunde vi slappna av lite bättre.

Barnen roade sig

Båtfärden hem blev mycket skönare och vi hade också klätt oss bättre. Både Peter och Kata fick prova att köra båten. Malin, Olle och Ellen sov som små grisar under sina filtar.

På kvällen gick vi vuxna på en promenad till Sigtuna "by" medan barnen skötte sig själva hemma. Trevligt och skönt att röra lite på sig efter all mat och dryck. Peter, Patrik och Katarina spelade Pictionary medan vissa andra däckade med småbarn som nattades.

Fredag - midsommar och 5-årsdag

Malin vaknade tidigt alla morgnar i Sigtuna; så även på födelsedagen.

Tidig födelsedagsmorgon

Ändå vaknade hon för sent för att hinna se det Peter såg - hur en räv strök omkring huset och försökte fälla en fasan; lyckades inte.

Patrik hade köpt en batteridriven lyftkran att montera ihop, som födelsdagspresent, och även Peter hade lite svårt att få till det... men snygg blev den.

Lite senare öppnade Malin även våra presenter - 3 böcker, en Pippi-tröja, en klänning till älsklingsnallen och ett halsband. Mormor hade skickat med en påse sega råttor och ett kort.

Det visade sig att mina konstgjorda naglar passade perfekt till att snoppa jordgubbar med och jag avverkade 6 liter. En del gick till tårtan, men merparten till Strawberry Daquiris, och några stackare åt vi naturella.

Vädret var lite trist men vi var glada ändå och åt en härlig brunch där inget saknades.

Skål i Malmö Akvavit

Katarina står för denna fina stämningsbild.

Tankarna kretsade även kring Julia och hennes avresa. Mina föräldrar skulle leverera henne på Kastrup ca 16 för 3 veckor i Oxford. Lite nervöst för oss, förstås.

Nåja, kl. 14 vad det dags för Små Grodorna, och tro det eller ej, men ut kom solen och det började gassa!

Midsommarstången

Med gemensamma karlkrafter restes stången. Snygg va?

Midsommarafton

Vi dansade lite och snart bjöd Gunilla på bubbel (ni har nog redan förstått att man aldrig hann bli törstig under den här långhelgen!)

Gunilla serverar bubbel

Och även på sin fina tårta!

Jordgubbstårta

Hungriga händer sträcks fram!

Alla vill ha tårta!

Jag slog mig i slang med en härlig granne som trivdes med att slänga käft och munhuggas - tur nog! Jag var i mitt esse och ivrigt påhejad av Gunilla.

Under tiden spelade vissa fäder och ungar fotboll. Peter larmade en boll rakt i ansiktet på en 12-årig målvakt som dock höll tillbaka tårarna.

Frampå kvällen förberedde Peter och Patrik middagen medan vi sippade på våra drinkar på altanen. Barnens oljud blev allt mindre störande - kanske för att de fick bygga kojor av tjusiga kuddar från Svenskt Tenn. Gunilla och jag fick möjlighet att fastställa att Gunilla, precis som hennes svärmor tycker, har dragit en vinstlott i livets stora tombola. Se själva, vilken charmig man hon fått:

Patrik visar att han kan grilla och använda kroppsspråk samtidigt

Torsdag - Gröna Lund

På torsdagen skulle Peter och Malin göra samma tågresa som vi dagen innan och det började lite stressigt för dem, då Farfar, som lovat att skjutsa till stationen glömde sitt åtagande... men taxi finns ju!

Jag, Katarina, Gunilla, Ellen och Olle åkte till Gröna Lund, och sen skulle Patrik möta Peter och Malin och lotsa även dem dit. Tyvärr var vädret lite tristare den dagen och framför allt efter 14 när Peter, Malin och Patrik anslöt, då det både småregnade och var kallt. Men dåligt väder förde med sig att det var nästan inga köer någonstans. Bra!

I tekopparna

Katarina åkte en del med Olle och Ellen men ville förstås helst åka lite coolare grejor med mig... och inte mig emot! Jag fick valuta för mitt åkband! Otäckast var nya attraktionen Insane.

Insane

Det kändes verkligen som att man skulle åka rakt ut i vattnet och vagnarna roterade fritt. Den här bilden är tagen från Fritt fall, och inte av oss utan av Gröna Lund själva.

Malin var väldigt rädd för alla clowner som gick omkring för att sprida god stämning.

Gunilla bjöd på lotter och drog själv vinstlotten - 120 st Daim (över 3 kg) i en stor förpackning som väckte lite uppmärksamhet på buss & tåg.

Lyckliga Gunilla vann Daim

Patrik hade försett oss med regncaper, snällt nog.

På kvällen fanns dåligt med energi till matlagning så vi hämtade gourmetpizzor.

Det fortsatte att stänka och jag trodde nog inte att vi skulle delta i att löva midsommarstången, kl 20. Men för Gunilla var det självklart och Patrik halade fram sockor och vadarstövlar (stl 44) till mig, även fleece och regnjacka. Det blev riktigt trevligt (inte minst som våra män och barn stannade hemma nästan hela tiden) och stången käddes i ett nafs. Precis som att det alltid är de trevliga föräldrarna som ställer upp på föräldramöten, städdagar och skjutsningar, var det de bästa grannarna som trotsade regnet och kom ut. Självklart fanns det lite snacks och ett par lådor vin under tak så man fick sin belöning.

Vi var ganska trötta när det blev kväll, men Gunillas perfekta värdinneskap utsträckte sig till att baka tårta till Malin på sena kvällen!

Onsdag - tågresa och Gamla Stan

Katarina och jag åkte iväg vid 9 och hade en trevlig tågresa. 4 "pantertanter" (55+) underhöll hela vagnen med historier om missade flyg, borttappade biljetter, goda drinkar mm. De skulle nog göra något kul tillsammans. Jag är nästan säker på att den ena var Malena Ivarsson (Fräcka fredag mm) men hon höll låg profil (ni vet, jag gillar att spana efter kändisar!). Jag vill också skratta så mycket med mina kompisar när jag är en pantertant.

Sverige visade sig från sin vackraste sida med spegelblanka sjöar och lummiga dungar. Solen sken förstås! Och Katarina och jag kunde njuta av våra böcker och tidningar.

När vi klev av i Stockholm strax efter 13 låste vi in bagaget i skåp på stationen och gick sedan på lite sightseeing. Jag hade en del kulturella förslag på lut men lät Kata bestämma = shopping & trängsel. Nu hade inte värsta turistsäsongen börjat men det var en del folk vid Volvo Ocean Race, och i Gamla Stan förstås.

Katarina framför Riksdagshuset

Här poserar Katarina framför Riksdagshuset.

Mest var vi i Gamla Stan, och jag köpte lite presenter till Malins stundande födelsedag. Katarina köpte en retrojacka:

I en gränd i Gamla Stan

Vi satt på en liten servering i en väldigt smal gränd och njöt av en cola resp. ett glas vin.

Efter Patriks jobb stämde vi träff med honom och åkte tillsammans med tåg till Märsta där hans bil stod parkerad. Hemma i Sigtuna hade Gunilla förberett 2 platser i solen på altanen och korkade upp rosévinet. Senare blev det underbart god grillning och sallad på bl a vilda tomater, fetaost och nakenhavre...

Bloggabstinens?

nästan vindstilla hela tiden

Känns lite konstigt att inte ha varit här på sååå många dagar. Jag har skirvit ner några ord om varje dag med bloggen i åtanke - skadad? Nyss hemkomna så det blir ingen lång hälsning nu heller, men det viktigaste:

Vi har haft en kanonhelg i Stockholm och Sigtuna med nästan bara fint väder! Som ni ser på bilden har det varit stor skillnad mot blåsiga Malmö. Reportage kommer sannolikt redan i morgon kväll. Jag har ont i halsen men hoppas att det ska vara borta i morgon.

Alla naglarna sitter på plats men nu har jag klippt, filat och lackat för att inte göra kollegorna galna i morgon av knatter på tangentbord. Jag har dock inget borttagningsmedel hemma för annat än naturliga naglar så jag får hålla mig till den färgen jag bestämt mig för (grått).

Julia verkar ha det bra i Oxford, bor hos en snäll tant och har fått en massa nya kompisar. Idag har de turistat i London.

Malin har fyllt 5 år.

Changeling

Julia fick välja vad vi skulle göra sista kvällen tillsammans innan vägarna skiljs för några veckor. Hon valde att sticka och hyra en film; lite för sent för min smak egentligen.

Det blev Changeling som nästan som en tanke kretsar kring en mammas kärlek till sitt barn... fast med hemska inslag.

sevärd!

Filmen var välspelad och väldigt sorglig, och otäck. Som en extra bonus var det otroligt vackra skådespelare och så fina 20-talskläder. Min favoritscen är när en pojke avger ett vittnesmål och förhörande polis blir så gripen att han glömmer sin tända cigg - man får se askpelaren växa. Katarina såg den också och kunde inte tänka sig att sova i egen säng efter detta, så hon har bytt med Peter.

På väg i omgångar

Nu är det lite spännande och nervöst i familjen.

I morgon reser jag och Katarina med tåget till Stockholm där vi ska fördriva eftermiddagen med lite shopping, kultur eller sightseeing. Kata förordar shopping.

På torsdag följer Peter och Malin efter och sen ska vi fira midsommar med våra trevliga vänner Gunilla o Patrik med Olle och Ellen i förskingringen (Sigtuna). Skulle det mot förmodan vara fint väder på torsdagen hägrar Gröna Lund.

Men det är särskilt Julias resa som det är det lite nervöst med. Hon reser på språkresa till Oxford på midsommarafton. Hur ska hon klara sig utan mig i hela tre veckor?? Och själva avresan till Oxford, hur kan jag våga släppa över ansvaret till mina föräldrar att ta hand om henne de sista två nätterna och sen skjutsa henne till Kastrup?? Oj vad skönt det ska bli när hon är tillbaka i mammas trygga famn. Som ni hör; nyttigt för mig att släppa taget lite.

Så räkna med att det blir tyst här resten av veckan åtminstone.

Solde kaffebar

Jag var på kaffeprovning på Solde med LC-tjejerna i fjol och sen dess följer jag lite sporadiskt Bloggen för livsnjutare. Den där Dan som höll i provningen är en störtskön kille.

Just nu fungerar bilderna från deras reklamkampanj som en magnet. Jag kan inte låta bli att titta på dem, och varje gång känner jag hur det börjar bubbla av skratt inuti mig. Jag tycker förstås mest om Alltid med ett leende.

Njut ni med!

Och är ni fortfarande inte på gott humör så titta på filmen om Soldes öppettider.

En modellkarriär tar form...

Idag fick jag avstå från min enda sovmogon på väldigt länge då ett modelljobb kallade. Karriären får ju gå före skönhetssömnen. Malin hade övernattat hos mina föräldrar då vi hade chans på en ballongtur igår kväll. Den blev förstås inte av men övernattningen genomfördes ändå.

Det var min kompis Pippi som behövde en nakenmodell nagelmodell då hon går på kurs för att bli nagelskulptris. Jag som aldrig haft byggda naglar kunde inte låta bli att tacka Ja. Pippi hade dock skrämt upp mig med att det blivit blodvite för hennes syster samt att det skulle ta väldigt lång tid.

Jag tyckte själv att det blev väldigt tjusigt, och även min skeptiska Mor tyckte att det var "verkligen elegant". Far förfasade sig över att det tagit 3 timmar. Till Pippis försvar får jag säga att hon nu jobbar utan slipmaskin. Hon ska få lära sig den senare i kursen och då kommer det att gå snabbare. Förutom mig, sin syster och sin mamma har Pippi tränat på Ulla - en plasthand. Då är det mycket bättre med verkliga modeller tycker jag. Det var inte särskilt jobbigt för mig och tiden gick fort för jag och Pippi hade inte träffats på ett tag så vi hade massor att snacka om. Jag saknade bara vinet. Nästa gång får det bli på kvällen, utan bil!

Jag är inte säker på att jag skulle kunna jobba i landskap som jag vanligtvis gör med de nya naglarna för det knattrar väldigt när jag skriver.

Jag undrar om naglarna ska få hålla över Midsommar - vore fint ju!

Resultatet då?

Naturella men falska

Dessa kallas naturella, till skillnad från franska med (ful, tycker jag) vit kant, och rundade. Bland unga är raka mer populära. Jag går med på att kallas gammal i detta sammanhang. Jag kunde själv måla dem om jag ville - Katarina erbjöd mig sitt nya turkosa.

Malin tyckte mycket om att bli kliad på ryggen med naglarna, och Peter ringde hem och undrade om det fanns chans att bli klöst på ryggen. Vi får väl se - jag är väldigt rädd om dem och vill inte utsätta dem för onödig påfrestning :-)

Kommentarrespons

Hej,

Kul att flera trogna läsare, som Marie, Catharina och Ingrid kommenterat på betygspengar och tack för att ni inte hatar mig. Jag tror precis som ni att det handlar om hur man gör det och att det går utmärkt att pressa barnen mycket mer och på jobbigare sätt på andra vis. Vi har varit noga med att påpeka för Katarina att hon inte förväntas ha lika höga betyg som Julia - att vi är fullt nöjda med lite mer mediokra poäng. Jag tror dock att hon har kapacitet men inte (just nu) samma fokus.

Och stora bok- och skivinköpet igår... lite surt var det att få Coops blad idag med 20% på Akademibokhandeln. Jag kunde ju ha handlat idag istället!! Men samtidigt passade jag på att besöka Duka som ska byta till Cervera och kunde handla till 70% rabatt (och fick dessutom bara betala för hälften av grejorna) så där sparade jag in samma peng, eller mer. Min mor hade kört dit idag och då var det helt slut i butiken.

Lotta, jag är glad att jag kan ringa dig om plommonen hotar att kväva mig. Tror säkert att du har fina marmeladrecept att dela med dig av! Och Ingrid, dig kan man kanske locka hit med löfte om plommon? Var är ni i sommar?

Flera av mina vänner är gamla Wilmer-fans. Det känns tryggt. En (som aldrig hinner läsa här, Marie A) gillade dessutom Dan Hylander lika mycket som jag.

Tröstaren och bokinköp

Karin Wahlbergs sjätte bok

Det gick ganska snabbt att avverka Tröstaren. Jag tycker att Karin Wahlberg skriver bra och nu har jag ju lärt känna personerna i hennes böcker också - roligt att följa dem vidare. Deckargåtan var något konstruerad med en aning för många sammanträffanden. Men jag var klart underhållen och särskilt på slutet hade jag svårt att lägga ifrån mig boken. Jag tror att jag tyckt bäst om Blocket.

Idag har jag handlat för otroliga 1400 kr i bokhandeln, och för en gångs skulle inte på Internet. Jag hade 200 kr som presentkort från 40-årsdagen och de tänkte jag använda på några bra sommarpockets. Jag köpte 2 böcker av Anders Paulrud (tipsad på Boktipset - hade bara hört om hans självbiografiska Fjärilen i min hjärna om hans sjukdom) och det ska bli spännande. Enligt Boktipset ska jag ge Paulruds Ett ögonblicks verk högsta betyg. Sen köpte jag Maria Ernestams Alltid hos dig, och Kangers Gränslandet, för att jag läst andra böcker av dem som jag gillat.

Till Julia och Katarina köpte jag Om du var jag samt Boktjuven. Särskilt den sista verkar toppenbra.

Till Malin köpte jag 3 födelsedagsböcker att ta med till midsommarfirandet i Sigtuna: De nya flodhästarna (vi älskar redan Småflodhästarnas äventyr), Godnatt alla djur och... vilken var nu den sista?? Och så köpte jag årets investering för sköna stunder i bilen på semestern - nya cd-böcker som jag rippat till en liten söt MP3-spelare. Det är lite blandat med Alfons Åberg, Emil i Lönneberga, lite musik (vinstlotten i år var fantastiskt njutbara Sånger ur Majas alfabet, med symfoniorkester). Hörböckerna om Gittan och om Benny, samt klassikern Lille prinsen har jag inte rippat för dem tror jag att alla kan uppskatta. Malin själv valde en bok om Lilla Anna och Långa Farbrorn som Peter ska få läsa för henne på tåget.

Till Olle och Ellen som vi ska hälsa på köpte jag Småflodhästarnas äventyr resp. Ellika Tomsons första bok. Jag har inte läst den sista, men de andra av Åsa Lind, om Sandvargen. De böckerna är något av det bästa jag läst för sisådär 6-åringar. Filosofi för smått folk som går rakt in i hjärtat. Jag har inte börjat på dem med Malin än men det kanske är dags...

Reflektion: Jag väljer att inte summera vad jag fått böckerna och skivorna för hos Adlibris. Någon gång tycker jag att det är roligt att gå och kolla i bokhandeln och även att gynna dem. Nu fick jag ju använda mina presentkort samt fick premiepoäng på Coop-kortet (om jag kom ihåg att visa det).

Betygspengar?

Med risk för att få ovänner för livet, för detta verkar vara ett laddat ämne, vill jag ändå resonera lite kring betygspengar.

Vi har brukat ge våra barn en sommarlovsslant (summan beroende på ålder) för att de ska kunna göra lite roliga saker under ledigheten - minigolf, glass på stranden, biobesök eller köpa något efterlängtat utan att behöva blanda in oss föräldrar varje gång. De är ju lediga rätt mycket mer än vad vi är.

När Julia började få betyg (i åttan) gav vi istället en betygspeng och det har vi fortsatt med. Taxan är 25 kr för G, 50 kr för VG och 75 kr för MVG. Tidigare har vi gjort så att om hon bara läst ett ämne en termin och betyget ändå stått med nästa termin, har hon inte kunnat få betalt 2 gånger. Men i år, slutbetyget i nian, fick alla betyg räknas.

När vi pratar med vänner eller på jobbet om det här, så är det tydligt att vissa tycker att det är förskräckligt. Vissa tycker att man pressar barnen; andra tycker att det är orättvist om syskon har olika lätt för sig; åter andra att man fostrar barnen till kapitalister/materialister. Vi ser det som belöning och uppmuntran för gjorda prestationer. Julia har mycket bättre betyg än vi trott, och mycket bättre än Peter och jag hade när vi var i den åldern, och varken Peter eller jag tycker att vi pressar henne. Nu undrar jag; vad tycker ni?

I Julias klass är det någon som skulle få 500 kr för varje MVG men i själva verket har kamraten endast G (kanske några IG) och det tycker jag känns lite hårt... att känna vittring av belöning. Men vi tycker att även G är värt något.

Förresten delar vi även ut 5 kr till Katarina och 10 kr till Julia för alla prov med alla rätt. Att Kata bara får 5 beror på att de har så många prov, bl a rättskrivning varje vecka, medan Julias duggar mindre tätt men är jobbigare. Kanske blir det annorlunda för Katarina nu på högstadiet (nåja, sexan).

Plommonår?

Första året vi bodde i huset fick vi så mycket plommon att jag tog med hinkvis till jobbet.

Sedan har det emellanåt varit bara enstaka frukter, ibland normalskörd.

Nu undrar jag om året ska bli som första året?

Reine Claude, tror jag

Det är nästan trängsel på grenarna.

Ni andra med plommon, har ni också ovanligt många?

Och sorten... det är en ganska stor gul sort - jättegod! Jag tror att den heter Reine Claude men är inte säker. Det blir vacker marmelad när man är på sitt husmorshumör.

Celebrity spotting

Igår försökte jag impa på familjen genom att berätta att jag sett en kändis...

Nisse H

Jag hade sett min ungdomsidol på cykel nästan hemma vid oss... Nisse Hellberg. Han var inte så fräsch som på bilden dock. Barnen sa "Nisse vem?" - sångaren i Wilmer X såklart. "Vill vadå?" Hjälp vilka oallmänbildade barn. Till råga på allt går en annan gammal Wilmer X-medlems unge i Katas klass - sonen till Mats Möller som gjorde en ganska kortvarig insats i Wilmer X. Han lär även ha spelat i Docent Död.

När vi skulle ha vår bröllopsfest ville mina föräldrar att vi skulle ha levande musik och jag såg någon med dragspel och fiol framför mig. Jag sa då att det enda band jag kunde tänka mig var just Wilmer X. Än idag ångrar jag mig att jag inte åtminstone försökte ringa och anlita dem. Tänk vilket party det hade blivit! I stället höll vi tillgodo med favoritlåtar inspelade på kassettband... så daterar man sig!

Skolavslutning

Dagen har gått i ett rasande tempo... Julia slutade nian idag och föräldrar var inbjudna.

Julia slutar nian

Både Peter och jag var med. Det var mycket uppträdanden och ett par tal på skolgården; sen betygsutdelning i klassrummen. Julia fick finfina betyg. Regnet hängde i luften.

Sedan körde Peter till jobbet, och jag fortsatte till Limhamns kyrka och Katarinas avslutning. Jag satt allra längst fram med Aase (lite bakom pianot men jag tyckte att det var bra platser och jag lyckades med att inte gråta fast det var så högtidligt.

Snabbt som ögat, handla fika på Konsum!

Anslöt med klassen i Katarinas klassrum där bästa fröken Carin höll sitt avskedstal. Sen sjöng klassen "Tears in heaven" för henne (som överraskning) och då kom tårarna. Det är tydligen en sång som hon tycker om.

Efter det bytte jag cykeln mot bilen och körde hem med fikat till Aase. Vi har en speciell tradition att fika tillsammans på skolavslutningarna. Mindre dramatiskt i år än tidigare.

Sen FULL FART till jobbet - kolla av ett par mejl och så skulle jag hämta min chef för ett seminarium i Lund som vi skulle på tillsammans. Men han hade fått förhinder (och han som lovat att visa vägen). Nu kom jag vilse och för sent! Och på vägen hem, fastnade i otäcka köer. Hämtade Malin hos mina föräldrar.

Nu: med stortjejerna till Mosaik; lämna Malin hos farföräldrar.

Inte så bra bild från i morse - Kata på dåligt humör - men i klänning som hon själv sytt i slöjden!!

morgontrötta

Oväntad vänlighet

Visst är det härligt när främlingar beter sig som vänner?

Idag var Peter på inline och Julia på Liseberg när Kata skulle hämtas på träning, strax efter 20, Malins vanliga läggtid. Så jag fick krångla på Malin pyjamasen och ta med henne i bilen. På väg in till träningshallen passerade vi en godisautomat (en sån där där man stoppar i 5 kr och får ut en näve blå-vita lakrits eller kulörta fruktgodisar) och Malin ville såklart ha. Vi respekterar annars noga lördagsgodis men jag hade väl dåligt samvete och föll till föga. Dock hade jag ingen femkrona men väl 5 enkronor och försökte växla i kassan. "Nä, vi har stängt kassan" blev svaret... Malin insåg läget men visade bara måttligt missnöje. På väg ut från ishallen stod en kvinna och tryckte ut godis och Malin kastade långa blickar efter hennes hand som fylldes... då ropar kvinnan efter Malin: "Ville du smaka en bit?" Det ville hon förstås och tog modest en gul bit. Främlingen var nog van vid småtjejer, för hon sa: "Ta du en rosa också". Malin var så nöjd och glad hela vägen hem, och glöm att jag sa något om att ta emot godis från främlingar!

Visst blir man glad när man möts av omtanke från oväntat håll? Jag tror nästan att kvinnan hade sett oss försöka växla och Malins besvikelse.

För ett tag sen fick jag be någon att betala min bussresa för att mitt förbetalda busskort var tomt, liksom börsen (glöm att man kan betala med kort på bussen) och jag hade 2 ungar i släptåg.

Vindens skugga

En fantastiskt trevlig bekantskap, Carlos Ruiz Zafón!

Har du inte läst den? Då har du något att se fram emot!

Det tog nästan ända till slutet innan jag såg alla dimensioner och samband i den här otroligt fängslande boken. Jag vill nästan börja om från början igen, nu när jag förstår allt. Det var lite svårt att hålla isär alla karaktärerna, helst som jag inte hade möjlighet att sträckläsa (frestande).

Jag är nästan lite tom nu, och har lite svårt att kasta mig över nästa bok... men det varar nog inte länge!

Utflykter, matsäckar

I morgon ska både Julia och Katarina på utflykter med skolan.

Julia ska till Liseberg - bussen går 9.15 och de beräknas hem ca 02... tror att Peter ska möta henne vid skolan då.

Katarina ska till Eksperimentariet i Köpenhamn.

Kata har föredömligt nog själv varit och handlat matsäck (dock med onödigt stort onyttigt innehåll - det är första gången som fröken godkänner godis, läsk och snacks på sina utflykter). Julia nöjer sig med 200 kr, och kanske någon tunnbrödsrulle till bussen.

I förra veckan var även Malin iväg på äventyr - en dag till Hipp där de fick se allt som händer i kulisserna på teatern, prova dräkter och lära sig lite Malmö-historia - en annan dag fick de rida på Hylliestallet.

Snart, åtminstone för de stora två, sommarlov. Då får de bre sina matsäcksmackor själva!

I kväll är Peter med Katarina på minigolf med hennes klass, och bästa fröken Carin ska tackas av. Jag fick ont i ryggen av att bära 65 kg studsmatta igår, och valde att stanna hemma. Skönt för Malin att komma i säng i rätt tid också.

Piratkalas

Idag var Malin bjuden på kalas tillsammans med 20 jämnåriga gaphalsar. Det var Pias och Jans Anna som firade 5 år. Temat var Pirat och det tyckte Malin var coolt.

Vår söta pirat

Hela huset var dekorerat med svarta dödskalleballonger och maten/dukningen var på samma tema. Det var skattjakt och tävlingar. När jag kom för att hämta 2 timmar senare hade barnen grisat med chokladfontänen i köket samt hade alla utrustats med vattenpistoler. Mycket uppskattat!

Svenska Flaggans Dag

Vissa menar att den 6 juni kallas Sveriges nationaldag, men jag vidhåller Svenska Flaggans Dag! Som barn fick jag ofta tåga i parad genom hela Malmö med fanan i högsta hugg, iklädd Röda Korsets blåa skjorta.

Vi hade trevliga släktingarna från Höllviken på besök och jag passade på att duka lite nationalistiskt dagen till ära!

Dukat för firande

Peter bidrog med dammsugare i svensk kostym (som vi dock sparade till kaffet).

Vi bjöd på grillad karré, jättegod fänkåls- och rabarbersallad, rostad potatissallad och sen till efterrätt, fikon i konjak med vaniljglass och hemmagjord kolasås. Allt var gott och framför allt var sällskapet fantastiskt trevligt. Släktingarna har tre tjejer ungefär i ålder med våra två stora, så vi delar en del gemensamma gädjeämnen och orosmoment.

Här en bild på potatissalladen - gott och enkelt och festligt!

Så god variant på potatis!

Sveriges insats i fotboll dämpade dock de nationalromantiska känslorna, och vi sjöng inte heller Du gamla, du fria, trots att Ingrid förtjänstfullt plockat fram alla verserna på sin blogg.

Varför så svårt att njuta?

Det är samma varje början på juni varje år - kalendern är så fullsmäckad att om någon frågar om vi ska ses på en kopp kaffe en kväll, tvingas jag svara nej. Och vänder man bara ryggen till (som jag visst råkat göra) svämmar det över i t ex tvättstugan. Jag har just satt på helgens tredje tvätt (i 7-kilosmaskinen) och är halvvägs igenom högarna. Jag förundras över att någon i familjen har kläder kvar att ha på sig.

Men till saken då: Det här är ju en helt ljuvlig tid - föraning av sommar, kvällarna blir längre och allt det där som chokar kalendern är ju himla trevligt - avslutningar med egna och ungarnas aktiviteter, skolavslutningar, klassträffar, vårfest på jobbet, släkten på besök, otaliga matsäckar till utflykter och en massa annat.

En del av det är riktigt viktigt också, som de där skilsmässorna som vi har extra många av i år - inget man vill hasta förbi. Julia slutar nian och skiljs från skola, lärare och kompisar "för evigt", och vi från deras föräldrar då, och Katarina byter skola men fortsätter i samma klass. Katarinas lärare Carin har varit helt underbar och ibland har det känts som att hon fostrat barnen bättre än vi själva förmår. Det har varit en väldigt fast hand, men kärlek i överflöd, och ett öppet sinne för allt som händer i förpuberteten. Inget har lämnats åt slumpen - en unge som går hem sjuk från skolan kvitterar alltid att hon är hemma till frökens mobil och även vi föräldrar underrättas. Carin deklarerade första gången vi träffade henne, att de här tre åren kommer var och en av eleverna vara som hennes barn, med allt vad det medför, och så blev det. Och när man då ska skiljas från en så fantastisk människa vill man ju inte sitta och titta på klockan och tänka på vad man ska hinna med innan det blir natt.

Roligt också med så många reflektioner på det där med En halv generation senare. Skönt att inte vara ensam i de funderingarna...

Solregn x 2

Jag hade bestämt mig att jag skulle cykla idag - har längtat hela veckan men Livet trängde sig före (låter trevligare än stress & hets) så jag var inte överraskad att det smällde på rutan medan jag duschade... klart att det skulle regna.

Men, det finns inget dåligt väder... det finns bara fula kläder (för att citera Peter). Jag tänkte att jag nog skulle få min belöning... och visst! när jag cyklat 5 km i ösregn slutade det och solen bröt fram. Det var så vackert, om än bländande, med blöta gator och stark sol. Men en riktig kick!

Belöning nr 2 kom till eftermiddagsfikat då chefen bjöd avdelningen på en releaseglasspinne. Vi släppte en produkt idag (varken första eller sista versionen heller så fler glassar är att vänta). Även för den sakens skull var det bra med cykling.

Och hem då - omvänt, faktiskt - det började med sol, sen kom lite stänk (såg massor av studenter med paraplyer).

Fredag - lika härligt oavsett väder!

En halv generation senare...

Peter och jag flyttade hit i februari/mars 1993 (för drygt 15 sen), och ibland undrar jag vad vi tänkte när vi flyttade in på 180 kvadrat... jo, klart att vi hoppades på barn men sånt kan man ju aldrig veta.

Granne bodde ett trevligt par som hade bott här sen husen byggdes 1976 (dryga 15 år tidigare), med tonårspojkar. De höll utkik på oss och när vi i december samma år åkte till BB kom de och hängde tulpaner på dörren. Efter några år blev mamman i familjen änka.

Nu träffade jag henne på gatan häromdan och vi brukar alltid byta några ord. Hon berättade att hon skulle flytta, in hos nya kärleken sedan några år tillbaka. In i huset skulle äldsta sonen flytta, med sin flickvän. De väntar sitt första barn i december.

Tanken svindlade när jag insåg att nu är det vi som har tonårsbarn och kommer att spana efter nya grannens växande mage/barnvagn. Grannarna verkade så, inte precis gamla, men vuxna, och rutinerade när vi flyttade in. Är vi så nu då? Och om lika lång tid till... är det något av våra barn som flyttar in???

Konstigt att tänka på! 

Ironi

Visst är det roligt när barn börjar fatta ironi? Malin är på span efter det hela tiden och säger t ex: "Mamma, visst var det roligt när Katarina spillde ut juicen?" "Jätteroligt" brukar jag svara då med en inte alltför entusiastisk stämma. Då frågar Malin igen "Mamma, tyckte du att det var jätteroligt på riktigt?" och det kan väl gå an att hon uppfattar det.

Men sen finns det andra tillfällen när hon vill ha beröm för några kläder som hon valt att sätta ihop, eller för något konstverk från dagis, och om jag inte låter tillräckligt entusiastisk, genomskådar hon mig.

Mest tycker Malin (och alla vi andra) att ironi är kul familjemedlemmar emellan, typ: "Men vad snabbt du blev klar med smörkniven, Julia".

Annars är det fullt med sociala grejor här. I kväll hade vi 6 tysk släktingar på middag, i morgon är det vårfest+årsmöte med LC, avslutning med korvgrillning på Katarinas konståkning (fast de åker några veckor till), städkväll på dagis och Peter har inline. Man får prioritera såklart. Och bloggen får stå tillbaka litegrann...

RSS 2.0