Upplevelsesanning

Jag är intresserad av nya ord. Ofta berättar de något om nya företeelser eller nya tankebanor.

Idag lyssnade jag på i Thomas Nordegren i P1. (Jag retar mig lite på hans intellektuella skånska men försöker fokusera på det han säger istället för han är jätteintressant). Jag kom in 10 minuter sent i programmet men jag förstod att de talade om det upphaussade fenomenet "Baserat på en sann historia" i allmänhet och Liza Marklund i synnerhet. De pratade även om någon amerikansk (manlig) författare som ställts till svar för att ha kommit för långt från sanningen i en "sann historia". Nordegren och hans bisittare Maja Aase tog upp Hanne Kjöllers ledare i DN, där Kjöller utgår från att det är ett särskilt drev som drabbar kvinnor (Liza Marklund och även Åsne Seierstad). Då tyckte Nordegren och Aase att det fanns ju också exempel på män som ifrågasatts och så kom de fram till att det var ju ändå inte så att Kjöller talade osanning, då detta för henne var en Upplevelsesanning.

Det tycker jag låter som något man säger om småbarn med livlig fantasi eller låtsaskompisar, dvs att vi andra ju förstår att det bara är påhitt.

Reflektion: Varför kan inte Liza Marklund nöja sig med att skriva bra böcker, eller böcker som säljer bra, och kalla det fiktion? Hur viktigt är det för läsaren att det är en sann historia?

Sen övergick Nordegren till att diskutera På Spåret och andra tv-program... också intressant, helst som jag själv inte sett några av dem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0