Högtidsdagar...

Nu har vi minsann firat lite här i familjen.

Först ut med att fira min stundande 40-årsdag är ICA. Malmborgs i Limhamn har skickat mig en check på en valfri Frödingetårta, och av ICA Maxi får jag en Dajm-tårta och en tårtspade... fint va? Annars kan jag tåla mig 10 dagar till innan jag tippar över 40-strecket!

Igår fyllde Peter (43). Vi firade med skönsång innan Katarina skulle på morgonträning (jag skjutsade dit henne kl 07). Peter fick ett funktionsunderställ i ylle (ska inte stinka lika mycket som de i konstfiber) som han själv valt ut samt keps, handduk och tröja från MFF-butiken. Mina föräldrar gav honom två böcker. På jobbet bjöd han på fastlagsbullar och damerna sjöng sedan för honom och gav honom choklad (med chili!) och kakor. På kvällen var vi hembjunda till fantastiskt trevliga familjen G. Peter var lite orolig över att det kanske inte skulle få tittas på hockey, men Ulf hade ordnat inspelning på digitalboxen, så vi såg delar av matchen i efterhand. Underbara Åsa brukar ha järnkoll på allas bemärkelsedagar men hade missat att det var Peters dag. Hon blev lite generad men vi intygade att det var bästa presenten, att få komma dit och umgås och äta och dricka gott. Malin ville helst att vi skulle sova över där, i 10 veckor. Katarina hade fått hoppa in för en sjuk kompis på melodifestivalsgenrepet så hon kom inte förrän senare.

Och idag, gratulerar jag visst mig själv på bloggen! Det är nämligen min namnsdag, Maria.

Andra intressanta händelser: Mor åkte till Ecuador igår för att hälsa på Johan, Alexandra och Nicolás, jag blev erbjuden ett jobb (som jag inte ska ta) på rekommendation *smickrad* och idag har jag stått på loppis på hemska Marknadsbörsen med LC-tjejerna. Peter är med Kata i Halmstad där hon tävlar i konståkning.

Lördagshälsningar från Karin Maria Esmeralda

Lära nya saker

Ibland kastar jag ur mig klämkäcka saker som att "Bra, då lärde du dig något nytt idag! En ny sak varje dag - det är bra!" men det tycker jag verkligen också. Men många dagar är jag glad om jag bara är på samma nivå som dagen innan, och det finns knappast utrymme till att lära nytt.

Nu har jag kommit på ett bra sätt att ständigt förbättra min engelska! Jag skriver och läser ganska mycket på engelska i mitt jobb men tycker ibland att jag har ett ganska fattigt språk ändå - jag använder gärna samma trygga termer gång på gång. Nu är det ju meningen med mitt jobb; att kunna vara konsekvent och lite torftig. Men engelskan är ett fantastiskt språk med mängder av nyanser och synonymer.

Min nya grej, är att jag har bytt startsida i Internet Explorer på jobbet till Thesaurus. Jag fick tipset om den sajten när jag gick en engelskakurs på jobbet. Jag använder den som ett synonymlexikon och kollar upp ord där varje dag, men det finns mer! På startsidan finns Dagens ord - och det läser jag och försöker lära mig. Dessutom kan man kolla på gårdagens ord - repetition är lärandets moder? Sist men inte minst - när jag ätit lunch hade jag kunnat gå en promenad i industriområdet eller suttit en stund i soffan med kollegorna... men väljer att lösa ett korsord på sajten. Det kommer ett nytt korsord varje dag och än så länge spelar jag på regular level. Man kan spara ett ofärdigt korsord och göra färdigt en annan dag. Jag märker redan förbättringar och idag var första gången jag lyckades lösa ett helt korsord. Det tog två lunchpass (à 10 minuter).

Hjärngympa!

Mardi Gras

Idag är det fettisdag, eller Mardi Gras som det kallas i fransktalande världen. Jag har ett Mardi Gras-minne och en Mardi Gras-person, som överträffar alla andra fet-tisdagar och -personer. Det var 1986, och jag var utbytesstudent i Alabama. Min mest excentriska lärare (ja, egentligen den enda som vid det tillfället uppförde sig som en udda fågel), Blake, insisterade på att få bjuda med mig på ett Mardi Gras-firande i staden Mobile. Blake älskade Mardi Gras och tyckte att det var ännu finare än julen, t ex. Firandet var helt  i klass med det i New Orleans, präglat av cajuns, med franska språkliga och kulturella inslag. Det var parader, musik, maskeradklädda människor, mat och dryck i massor. Blake bjöd med mig till kompisar som faktiskt uppförde sig som européer och t o m åt normal hårdost och mörkt bröd. Det var enda gången jag såg riktig ost under det året. (Matkulturen i Alabama bestod annars mest av macaroni&cheese - som bekant inte har några beståndsdelar gemesamt med ost - och buttermilk biscuits och pecan pies). Familjen som jag bodde hos i Alabama tillhörde den konservativa kristna högern - pappan var pastor i en sydstatsbaptistkyrka. Besöket i Mobile var verkligen en andningsventil, fast värdfamiljen var mycket tveksam till att låta mig åka.

Blake och jag blev nära vänner och brevväxlade till och från under flera år. Hans undervisningsmetoder var ovanliga, särskilt i den amerikanska södern på 80-talet, och innehöll bl a meditation och positiv gestaltning. Hans uppenbarelse var fantastisk - ett långt lockigt hår, rejält överviktig, nikotingula tänder och strumpor som anpassades efter högtider och humör. Kring jul hade han ofta en röd och en grön. Blake blev uppsagd från sin tjänst, något år efter min vistelse, när det kom fram att han var gay (men levde ensam). Han blev då förkrossad och försökte ta sitt liv. Under rätt lång tid bodde han på psykiatrisk klinik. Sedan flyttade han till New Orleans (en något mer liberal plats) där han drev The Haunted Guest House med en förmögen vän. Peter och jag bodde där på vår bröllopsresa och det är utan tvekan det mest minnesvärda hotellboende jag varit med om. Antik inredning och höga sängar i mörkt trä, med höga pålar, ingen luftkonditionering utan slöa takfläktar som snurrade lojt i den stillastående fuktiga luften. Blake lämnade hälsningar och sightseeingtips tillsammans med nybakat bröd på vår dörrmatta på morgnarna.

Några år senare tipsade jag en vän som skulle till New Orelans om pensionatet, och då hade min och Blake's kontakt varit lite sporadisk ett tag. När hon ringde dit för att boka, möttes hon av beskedet att Blake dött hastigt i lungcancer, och fick sen berätta om det för mig. Lång tid efteråt kunde jag ändå höra Blake's kloka röst och hesa skratt när jag som bäst behövde det. Borta, men ändå inte.

Så, Mardi Gras får mig med tacksamhet att minnas Blake och Mobile, Alabama.

Bloggbesökare som kommenterar!

Trevligt nog har det varit ett uppsving i kommentarer under det sista dygnet. Det har varit lite glest ett tag annars... men jag påminner mig då om att jag skriver mest för att det är roligt för mig själv. Det känns bra att inte bara skriva om automationsprodukter...

Far - kul att du kommenterar och kan relatera till skidåkning mm. Klart att du gillade inlägget som hyllar dig!

Mor - det är väl första gången du lämnar en kommentar? Jag tror att det är för dig, lite som för mig, att det känns som att fönstertitta eller tjuvkika när man tar del av andras bloggar. Man blir ju inbjuden till en del ganska privata händelser. Men jag har vant mig nu, och läser gärna andras bloggar, fast jag kommenterar helst bara till dem jag känner. Klart att du satt inne med fakta om quinoa! För övrigt kartlägger Julia, på uppdrag av den nye, 30-årige, manliga hemkunskapsläraren, varor som är märkta med Krav, Svanen, Fairtrade mm, och tack vare Middagsfrid låter det som att vi är världens hälsomänniskor! Hon hittade minst 5 olika ekologiska fullkornsprodukter i pasta- och rislådan.

Ingrid - du har ju varit i Italien några dagar och det är alltid ett tomrum när du är borta från datorn - både bland mina bloggkommentarer och i din egen trevliga blogg. Det förvånar mig inte alls att inte du uppskattar tystnad! Buller och bång - liv och skratt och dans - så är det hemma hos familjen Franz. Till och med på rim! Snögubben (som Peter hade gjort) påminde mig om figurerna på Påskön. Jag ska hålla utkik efter Dalby hos Middagsfrid.

Marie - kul att du fått glädje av recepten. Jag håller med - man kan inte blint förlita sig på arbetsgången, utan man måste själv tänka ut vad som är realistiskt. Eller så räknar Kicki med att man ska laga superfullkornsris som tar 50 minuter att få mjukt nog att äta...

Lotta - jag tänkte på dig igår kväll, att det var ett bra tag sen jag hörde av dig. Inte heller din blogg har varit uppdaterad sen magsjukan... men nu hörs det som att alla är pigga och friska igen. Jag kan förstå att Middagsfrid inte passar alla, men nu har du testat i alla fall! Jag har bara boken om Oscar Wao inbunden men du får gärna låna den. Jag tar med den till jobbet när jag kommer ihåg det så kan Rikard vara skickebud. Dock önskar jag den tillbaka - pockets ger jag glatt vidare men nya inbundna böcker kan jag inte skiljas från så lätt. Dessutom är den här så härlig att hålla i - det är strävt brunt papper och så blankt tryck som fingrarna glider över = I like!

Annars har kvällen bjudit på ost- och skinkpaj - lagad av Mor - jag själv inriktade mig på grönsakerna som kom bredvid. Julia som hade beställt maten var mycket nöjd! Även Peter och Malin. Kata tog Felix köttfärspaj istället innan sin träning.

Jag skulle egentligen stå i MKK:s kiosk och sälja kaffe till frusna föräldrar som väntar på ungar i ishallen, samt choklad som tröst till tjutande ungar, men Peter samlade pluspoäng genom att erbjuda sig att ta kiosktjänsten. Nu lägger han Malin och strax ska han på hockey.

Under tiden pysslade jag med 40-årsfestförberedelser - idel överraskningar - men jag kan avslöja att ett uppdrag som återstår är att ringa och försöka pruta på vinet på restaurangen... får se hur det går!

Jag har också dammsugat Internet efter regnbågsgarnet som jag brukar sticka babymössor till nyfödingar av. En gullig kompis på LC nedkom med tvilligflickor häromdagen, 8 veckor för tidigt. Trots att de bara väger ca 1½ kg var verkar de må bra. Jag blev så sticksugen när jag hörde om dem, och så var allt garn slut!! I Malmö har man inte kunnat köpa det på länge men jag har haft lager i min garnkista. Nu har jag hittat det i en härlig butik i Uppsala - Yll och Tyll. Och de har rutiner för beställning över Internet - fantastiskt. Undrar hur många sådana mössor jag stickat.... tycker själv att de är både söta och praktiska. Dessa har jag hämtat från Regbågens egen website.


regnbågsmössor

Oscar Waos korta förunderliga liv

Tragiska människoöden, varvade med galghumor, men mest av allt en hyllning till fantastiskt starka kvinnor. Boken är ganska absurd, både vad gäller handling och upplägg. Det är massor av intressanta fotnoter (som mest handlar om Dominikanska Republikens blodiga historia; helt nytt för mig), mängder av spanska ord och ett virrvarr av ömsom långa och ömsom ofullständiga korta meningar. Det gillar jag vanligtvis inte... men nu är jag såld!

Oscar Waos korta förunderliga liv

Jag bjuder på ett utdrag så får ni se om ni blir frestade - Oscar ska ta livet av sig:

Om han hade landat på Route 18, vilket var hans plan, skulle det varit tack och hejdå för gott. Men i sin onyktra förvirring måste han ha missbedömt avståndet, eller också var det någon från ovan som vakade över honom vilket hans mamma hävdade, för grabben missade båda vägbanorna och landade på mittremsan! Vilket borde ha funkat fint det med. De smala mittremsorna längs Route 18 liknar mest betonggiljotiner. Hade fixat honom ordentligt.Skvätt ut honom som inälvskonfetti. Det var bara det att just här hade de anlagt en sådan där rabattmittremsa med buskar, och han dundrade ner i nyvänd mylla och inte i betong. I stället för att komma till nördarnas himmel - där varje nörd får femtiåtta jungfrur att spela rollspel med - vaknade han upp på Robert Wood Johnson med två brutna ben och en axel som var ur led och han kände sig, tja, det kändes som att han hade hoppat från järnvägsbron i New Brunswick.

Jag var där, förstås, tillsammans med hans mamma och halvligist till morbror som tog regelbundna kisspauser för att snorta kola.

Han såg oss, och vad gjorde idioten? Han vände bort huvudet och grät.

Hans mamma klappade honom på den oskadda axeln. Du kommer att göra mycket mer än bara gråta när jag är färdig med dig.

Erkänn att man sugs in i texten!

Såhär skriver Adlibris om boken:

Junot Díaz anses vara en av de mest intressanta nya amerikanska författarrösterna. 1997 utkom hans debut, novellsamlingen Drown (på svenska Sjunk, 1998), som blev en stor kritikersuccé. Uppföljaren Oscar Waos korta förunderliga liv har blivit en enorm framgång bland både kritiker och läsare och belönats med bland annat National Book Critics Circle Award och Pulitzerpriset.
  Oscar Waos korta förunderliga liv kretsar kring en dominikansk familj i New Jersey och kring släktens svartaste får: Oscar. Han är fet, ful och utstött och livrädd för flickor. Till släktens förtret lägger han all tid på rollspel och fantasyberättelser - hans högsta önskan är att bli en dominikansk J.R.R. Tolkien.
   Oscars olycka beror på fukú, förbannelsen som har förföljt familjen i generationer och orsakat död och splittring. Det är fukú som tvingar Oscars vilda mor Belicia att fly sitt hemland, som får Oscars syster Lola att raka av sig håret och rymma hemifrån, och som har sett till att släkten har drabbats av sorger och olyckor, förföljelse och tortyr. Men en dag får Oscar nog.
  Oscar Waos korta förunderliga liv är en snabb, rolig och streetsmart skildring av andra generationens invandrare i USA och av Dominikanska republikens blodiga historia under diktator Trujillo - Dominikanska republikens egen Sauron. Med detaljrikedom och omfattande kunskap om såväl fantasy som historia har Díaz skrivit en vass roman som rör sig över flera generationer och livsöden.

Quinoa, halloumi, tomat, bönor

Idag lagade jag Middagsfrids vegetariska rätt. Jag visste redan att det inte var något för Katarina så jag lät henne laga nudlar till sig själv, en kompis och till Malin.

Peter sov middag medan jag förberedde maten.

Julia var i köket och kollade lite i grytorna då och då. Hon frågade bl a vad Quinoa var gjort av egentligen. Jag gissade på vete men att hon kunde läsa på förpackningen. Hon deklamerade då "Ekologiskt framställt spannmål" och gav ingrediensen domen "låter hippie-aktigt". Faktiskt hade mina tankar redan gått till Mats & Maw medan jag tillredde maten som ju också står för en något alternativ livsstil.

Hur som, jag tyckte att det var gott! Peter petade bort alla spår av selleri (trots att de redan avgivit all sin smak) och Julia bestämde sig snabbt för att följa i Katarinas fotspår och kokte nudlar till sig. Inte en maträtt vi kör i repris, alltså...

Men jag bjuder er på bilder och recept i alla fall! Quinoan lagades ungefär som risotto - man stekte den med lök och selleri först och matade den sen med buljong undan för undan.

Ägg, tomat, rödlök, svarta bönor - snyggt va?

Quinoapilaff

Stekt halloumi - går alltid åt till sista smulan...

Vegetarisk quinoapilaff med halloumi med tomat- och bönsallad med ägghalvor (2 vuxna och 2 barn)


  1. Koka 4 ägg så att de blir ganska hårdkokta, men gulan ska fortfarande vara ordentligt gul. Om äggen läggs i kallt vatten tar det ca 7 min från att vattnet kokat upp.
  2. Skiva 500 g tomater och 1 rödlök. Spola av 1 burk/tetra svarta bönor i en sil, låt rinna av och blanda med tomat- och lökskivor huller om buller på ett stort fat.
  3. Ringla över 1 msk olivolja. Skala äggen och dela dem. Placera ägghalvorna runt om och garnera med sellerivippor. De går att äta, men många kanske tycker att de är beska. Jag älskar selleri!
  4. Skölj 3 dl quinoa i hett vatten under kranen. Låt rinna av väl i en finmaskig sil.
  5. Blanda 7 dl vatten och 1 msk buljongpulver (eller 1 smulad tärning) i en bunke, gärna med hällpip. Hacka 1 gul lök (ca 100 g) och 3-4 stjälkar selleri. Fräs grönsakerna i 1 msk smör i 3 min i en stekpanna som du har lock till. Har du inget lock, välj istället en kastrull. Tillsätt quinoan och fräs någon minut. Tillsätt några msk buljong i taget och låt koka in under omrörning. Fortsätt att tillsätta buljong, lite åt gången och låt det koka in under omrörning. Efter ca 10 min är det ok att bli lite lat och tillsätta de sista 1-2 dl på en gång. Lägg på ett lock och låt vätskan koka in.
  6. Skiva 225 g halloumi och stek ostskivorna några minuter på varje sidan på medelvärme tills de får fin färg.
  7. Servera pilaffen (quinoan kokt med buljong, lök och selleri) med tomatsalladen och nystekt halloumi!

Tystnad

Häromdagen pratade vi på jobbet om vad man tyckte om/ogillade med snön. En av killarna sa att det absolut bästa är tystnaden! Och jag har svårt att inte hålla med... visst är det skönt med alla trafikljud som dämpas och en helt annan utomhusmiljö.

Idag när vi hade ätit middag var det rena ljudmattan med Julias musik, Katarina som spelade Sims (ni vet hur irriterande entonigt det låter?) och torktumlarens mullrande från tvättstugan. Vad skönt det skulle vara med tystnad!!

Här ser ni vad snön kan bidra med förutom dämpning:

Peters skapelse

Osso Bucco på kalkon

Nu var det allt ett tag sen jag recenserade Middagsfridsmat!

Idag var det veckans dubbelmiddag (som ska räcka till 2 middagar till 2 vuxna och 2 barn). Grytor är annars inte min starka sida, så jag blir lika glad varje gång jag provar! Det blev jättegott och gremolatan spred en underbar doft av vitlök, citron och persilja i köket...

Och idag finns det bilder!

Såhär såg ingredienserna ut:

Ingredienser till Osso Bucco

Närbild på kalkonköttet:

Ingelsta Kalkon rules!

Färdigt resultat:

Färdig Osso Bucco (som enl Peter betyder något med kött med ihåligt ben)

Smaken kan ni bara drömma om... eller prova själva för här kommer receptet!

Osso bucco på kalkon  med ris

  1. Sätt på 3 dl ris för 4 personer eller 6 dl för 8 personer.
  2. Hacka 3-4 gula lökar (400 g), 2-3 morötter (250 g) och 300 g rotselleri. Fräs grönsakerna i 2 msk smör/olja i 10 min i en stekpanna.
  3. Klipp bort nätet från en ca 800 g kalkonstek. Ta bort fettet längst upp om du vill ha en magrare rätt. Skär köttet i 2 cm stora tärningar.
  4. I en stor gryta, bryn kalkontärningarna i 2 msk smör på ganska stark värme tills de får färg runt om, ca 5 minuter. Tillsätt de stekta grönsakerna.
  5. Strö över ½ dl vetemjöl och rör om väl. Tillsätt 5 dl matlagningsvin, 5 dl vatten, 2 burkar hela tomater, 2 msk buljongpulver, 4 tsk torkad basilika, 2 lagerblad, 1½ tsk salt, 1½ krm svartpeppar och 6 strimlade soltorkade tomater (det går bra att klippa med sax).
  6. Koka upp, sänk värmen och låt grytan puttra i 15 minuter.
  7. Skiva under tiden 1 zucchini i 2 cm tjocka skivor. Skär dem sedan i kvartar. Gör i ordning gremolatan: Finhacka 50 g slätbladig persilja och blanda med rivet skal från 1 citron och 3-4 pressade vitlöksklyftor.
  8. Lägg zucchinibitarna i grytan och koka i ytterligare 3 minuter.
  9. När grytan är klar, strö över gremolatan och blanda varsamt. Servera med kokt ris!

Hoppsan, höll visst på att glömma det viktigaste... det är ju trots allt fredag!

Äntligen sänker dimman sig

Peter har "sålt in" Middagsfrid till en av kvinnorna på sin avdelning. Hon tog varjeveckas direkt. Första veckan (denna) har hon haft semester så Peter är nyfiken på vad hon tycker. Peter själv tycker att det är för mycket grönsaker men inser att det är bra för barnen!


Vallåsen, nu även med Julia

Idag tog Peter och jag ledigt från jobbet för att åka till Vallåsen på Hallandsåsen med barnen. Det är en liten behändig skidanläggning som passar för fegisar som jag och för nybörjare som Malin. Vi hade testat Vallåsen 2 gånger innan; nu senast häromveckan och bestämde oss för att det var en trevlig grej att göra på barnens skollov.

Det var en underbar tur dit, solen sken över ett snöpudrat Skåne, flaggorna hängde slaka och det var 9 minusgrader. Väl framme på Vallåsen sken dock solen med sin frånvaro.

Det blev en lyckad dag, bortsett från en väldigt lång väntetid i skiduthyrningen. Det var dessutom ganska utsorterat när vi kom fram och hjälmarna var slut (förutom till Malin). Jag hade räknat med att använda hjälm och hade därför 1) inte tagit med mössa, 2) struntat i att tvätta håret fast det behövdes.

Här kommer lite bilder.

Peter, Malin och Kata i liften:

Så skönt med sittliftar!

Jag som alltid får ont/kramp i fötterna uppskattar verkligen att åka sittlift! Att ta sig upp för berget i ankarlift gör att jag vill gråta redan innan jag ska ner.

En särskild eloge till Peter, som förutom helt tog på sig skidundervisningen med Malin, dessutom hade sytt en sele till henne inför detta uppdrag. (Peter har god träning med symaskinen eftersom han syr in alla sina nya byxor till 60-talssnitt). Just här puttar han henne med stavarna förstås.

Malin åker med full fart!

Malin tyckte att det var mycket roligare att åka den här gången och hon gjorde klara framsteg.

Malin åker utför

Det var kul att Julia följde med den här gången också. Förra gången skyllde hon på läxor och stannade hemma. Julia har alltid varit vild och galen i skidbacken men har nu mognat till att vara lite mer återhållsam och plogade mer än hon körde störtlopp. Peter och jag tror att det helt enkelt är så att det gör mer ont att ramla och slå sig ju äldre man blir... åtminstone på egot?

Julia väntar i liftkön

Och för en gångs skull har jag fastnat på bild!

Vi väntar också men köerna var helt OK

Intressant naturfenomen: För första gången i mitt liv (vad jag minns) har jag sett riktigt utsökta snöflingor; som sådana man ser på bilder eller klipper ut i silkespapper. Dessa var 3-4 mm och sååååå vackra. I Malmö tycker jag att snö är som vassa piggar i ögonen bara, aldrig vackra.

Pirate Bay

Jag känner mig otroligt gammaldags och teknikfrånvänd, vilket jag annars inte tycker att jag är, varje gång jag läser om the Pirate Bay.

Det är inte så att jag inte fattar vad rättegången handlar om - jag vet att TPB inte ger ut kopior av musik eller filmer etc; bara att de hjälper till med tekniken för att alla brukare ska kunna fildela.

Men det jag blir otroligt upprörd över är att nästan alla människor, förutom de som framställer musik, film, spel etc, tycker att det är en mänsklig rättighet att ladda hem gratis. Men Hallå, vem tror ni vill engagera sig, skapa konst, vara finurlig, om de inte får betalt för det? Jag tycker att diskussionen är helt absurd!

Jag tycker att det är helt självklart att man köper spel, skivor, filmer och ljudböcker. Klart att jag kan tänka mig att lyssna på musik som jag inte äger, t ex på radio, och visst ger jag vidare någon inspelning på MP3-spelaren. Men då handlar det om skivor som jag har betalat för och jag tror också att lite delning mellan vänner inte skadar branschen.

Men jag vet människor som aldrig betalar för sig och som konsumerar stora mängder av stulna filer.

Nästan mest blir jag irriterad på alla kvinnor som, när man för frågan på tal, lite generat säger "Ja, men det är min kille som sköter allt sånt. Men visst betalar vi när vi laddar ner, gör vi inte, älskling?" Innerst inne vet de att det är fel att stjäla men är för snåla/konflikträdda för att ta en ärlig diskussion.

Jag trumpetar ut lite då och då inför barnen att vi självklart köper den musik och de filmer vi vill ha. Julia har nästlat sig förbi principerna genom att gå till biblioteket och låna skivor som hon kopierar till den egna PC:n. Men inte sällan köper hon sedan samma skiva i affären, eller så kommer hon på att det inte var något för henne, och det kan jag också acceptera; lite som "till påseende".

Nu hoppas jag (men tror det inte) att killarna bakom TPB åker dit så att det stänker om det. Jag har hört att de även kommer att vara nöjda med att förlora, för då blir de martyrer, men skadestånden kommer att svida i alla fall. Enda trösten är att vissa stora musik- och filmproducenter finns representerade på andra sidan skranket, och även om jag annars är skeptiskt mot de jättarna har de åtminstone resureser att sätta emot.

Läs även gärna Anders Mildners blogg på samma tema, men med andra intressanta infallsvinklar:

Så, vad tycker ni, bloggläsare? Är det fritt fram att sno andras grejor eller ska man göra rätt för sig? (något retorisk fråga - jag vet)

Beresta barn?

Veckan som kommer är sportlov. I vårt skolområde är de mycket restriktiva med att bevilja ledighet under skolåret, så jag förstår att de flesta reser kring loven. Men i vilken omfattning!

Både i Julias och Katarinas klasser verkar mer än häften resa bort och då är det knappast till Sälenfjällen (jodå, några åker dit också). I Julias klass ska flera av killarna till Sydafrika och någon till Kanarieöarna. I Katarinas klass är det vanligaste resmålet Österrike, men någon ska också till Italien och Frankrike.

Det är intressant att så många kan prioritera långresor, trots finanskris.

Katarina har extraträningar (utöver sina vanliga träningar) flera förmiddagar och Julia är fullt nöjd med att bara slappa, och de klarar sig själva ganska bra. Peter tänkte vara ledig onsdag-torsdag.

På onsdag avser vi att, om vädret är fint, åka en tur till Vallåsen. Det var kul den kvällen vi testade härförleden, men vi tror att åkning i dagsljus är ännu bättre. Så få vi kanske lite vinterlek i alla fall!


Min granne Totoro

Välkommen in i en absurd och magisk värld, där närvaron och vardagen ändå är påtaglig och de animerade figurerna har starka personligheter.

Min granne Totoro

Både 4-åringen och 11-åringen uppskattade filmen, och 15-åringen insisterar på att få se den innan vi lämnar tillbaka den.

Jag och barnen har sett en del andra filmer av Hayao Miyazaki, t ex Kikis expressbud och Det levande slottet. Bäst av alla är i alla fall Spirited away.

Om man är lite trött på de gälla rösterna och klichéerna i Disney-produktioner, blir de här japanska filmerna med något slags 50-talskänsla över sig välkomna och annorlunda bekantskaper.

Vintersport

Nu är det en sån där härlig dag med solsken och snö och några minusgrader. Visserligen blåser det en liten vind. Peter var med Malin på Pude badsjö i närheten av Svedala i förmiddags och åkte skridskor, medan jag roade mig på ICA Maxi. De hade hela den vackra sjön för sig själva. Det kan man inte säga om mig på ICA Maxi.

Peter drömmer om en ny hockeyspelare

Julia står för lite mer konstnärliga vinterbilder från Öresundsdammarna (tagna i januari).

Katarinas skridskor; ovana vid naturis.

Hon var där med Katarina, Henrik, Lisen och Paula.

Katarina och Henrik på Öresundsdammarna

Kanske att det fryser igen så att man kan åka där i morgon...

Vett och etikett

Uppförandenormer är väl ett ämne som inte kan bli omodernt?

Det finns så mycket idéer om vad man får och bör göra, men också ständiga påminnelser om bristande uppfostran eller nonchalans hos medmänniskorna, liksom egna tillkortakommanden. Visst märker man att man trampar någon på tårna ibland?

Men var finns hjälpen och råden, om inte på Internet?

Inför vårt bröllop 1992 köpte jag Magdalena Ribbings Festboken... hmmm, ser att den inte finns längre, troligen ersatt av den här. Boken gav tydliga råd om vad som förväntas av gäster, bordsherrar, vilken klädsel som gäller i olika sammanhang. Förutom att lyckas förmedla rätt information på våra bröllopsinbjudningar fick jag hjälp att utläsa koder på inbjudningar etc som kommit under åren; frågan är bara om avsändaren visste vad koderna stod för.

Nu finns Magdalena Ribbing på min nya favoritnyhetssajt, dn.se. Låt er inte förskräckas av hennes något antika uppenbarelese - här har ni en kvinna som vet allt om hur det går till 2009.

Ta t ex den här artikeln om hur man ska fördela kostnaden för gemensam present när givarna är en blandning av par och singlar, eller denna om barn på bröllop.

Magdalena Ribbing mjäkar inte utan uppmanar bestämt till rätt uppförande. Man kan se på mängden kommentarer till vissa inlägg att det är fler än jag som intresserar mig för sociala mönster. Dessutom är Magdalena Ribbing underhållande att läsa!

Den besynnerliga händelsen med hunden om natten

Jag behövde desperat en ny bok och gick in för att botanisera i hyllan bland böcker på vänt. Fann denna, kunde inte alls komma på var den kom ifrån! Såg tydligt att den var läst (hundöron), så jag hade inte köpt den ny i alla fall . Ikväll fick gåtan sin förklaring - det var Victoria som lånat ut den till mig. Jag hade redan frågat Aase som inte kände igen den, men gärna ville låna (har den med till fjällen nu) - annars hade jag trott på Bisonhäxan Marie. Vad hade jag gjort utan mina bokbytarvänner?

Väldigt intressant bok! Blev också mina improviserade Tre Minuter på kvällens LC-möte.

Autistisk pojke, mordgåta, livslögn

Jag snor texten från Adlibris:
Mark Haddon är mest känd i sitt hemland England för att ha skrivit ett antal barnböcker och tv-serier för barn. I år utkommer hans första roman för en äldre publik.

Den besynnerliga händelsen handlar om en pojke med Aspergers syndrom. Han kan alla världens länder och deras huvudstäder utantill, han kan dessutom alla primtal upp till 7057. Men det han inte förstår sig på är människor, och deras ibland tvetydiga känslor. Här berättar Christopher själv om hur han i sin idol Sherlock Holmes fotspår försöker ta reda på vem som har dödat grannfruns hund. Han har att brottas med inte bara sin egen oförståelse inför den kaotiska omvärlden utan också omvärldens oförmåga att förstå honom. Och i mordgåtan ligger lögner begravda som hotar omkullkasta hela hans tillvaro.

Jag känner igen en del av beteendena från min egen barndom, hos min förståndshandikappade bror, men han är förstås mycket mer gravt handikappad än  pojken i boken. Vissa beteenden känner jag igen hos kollegor på min nya avdelning. Vissa programmerare har en del autistiska drag.

Är du det minsta intresserad av autism/Asbergers, ska du besöka www.leftisright.se

Strumpor från Amsterdam

Ibland är jag extra glad att jag har en storebror som Mats. Ni tror kanske att det är när han tar hand om mig eller skyddar mig mot andras äldre syskon? Nä, så har vi faktiskt aldrig haft det.

Nuförtiden får Mats mig att känna mig väldigt kompetent, när han ringer mig och ber mig fixa saker. Särskilt intensivt var det inför vår resa till USA då jag såklart kunde ta med mig viktiga svenska varor till honom ( t ex Tepe tandborstar i vissa färger, och Resteröds kalsonger i gubbmodell).

Just nu är det strumpor från Amsterdam som gäller. Det gäller 8 par herrstrumpor i en särskild kvalitet (93% bomull, 6% polyamid och 1% lycra), och i pastellfärger som ljusgröna, ljuslila, orange. Mats har 46 i skor så det går inte an att handla på damavdelningen heller. Jag har kammat Internet efter motsvarande strumpor utan resultat, så det verkar som att det är varuhuset Bijendorf i Amsterdam som gäller.

Av någon anledning kan inte Mats ringa upp betalnumret till kundtjänst från USA. Jag tror att det är för att han ringer med Skype.

Jag lyckades iaf komma fram till kundtjänst, efter att först ha talat med Bröllopsservice. Jag fick försöka klicka på rätt val bland de holländska alternativen (hörde att "Pressa 1" var något med "oepettijder", att "2" var något med "mejdlemskarte" och "3" lät som annan information). Det var lång väntetid till val nr 3 (för blott 0,15 Euro/minut). Jag rabblade upp allt med strumpkvalitet, färger etc och skulle själv bli uppringd inom en timme. Den är snart till ända.

Nu har jag fått Mats kreditkortsuppgifter på tel (tack för att jag slipper lägga ut pengar).

Några problem kvarstår:
Varuhuset förmedlar inte via webshop och skickar inte heller paket utomlands. Mats har dock någon bekant som kan hämta paketet och posta det.
Troligen går det bra att betala med kreditkort, men hur ska Mats ersätta den som hämtar upp paketet och lägger ut för porto? Och kanske ge honom något för besväret? Jag föreslog att köpa ett presentkort på varuhuset.
Jag grämer mig att inte förfrågan kom innan Fanstastiska Franz-familgen åkte till Amsterdam i förra veckan. Kanske hade jag kunnat övertala Ingrid till inköpen.

Men går allt i lås vet jag att Mats kommer att tänka på snälla tankar om mig varje gång han tar på sig strumporna. Jag förvånas bara lite av att han nöjer sig med 8 par...

Internetvänner som finns på riktigt, men en bit bort

På sistone har jag stiftat ett par internetbekantskaper/återupplivat bekantskaper, samt även haft kontakt med trogna vänner.

Hör bara här:

Ingrid , min LC-kompis som för tillfället bor i danska Århus med sin familj, har varit i Amsterdam några dagar, men är tillbaka på min blogg med besked, med 3 nya kommentarer!

Katriina, eller Saija som hon egentligen heter, har jag haft tidvis intensiv, tidvis sporadisk kontakt med sen vi delade ett läsår i Alabama 1985-86. Nu skickade hon länken till sin blogg, delvis på engelska. Svårt bara att fylla i kommentarfälten med finska rubriker! Vi träffades senast på Katriinas bröllop för snart 15 år sedan.

Susjos, en kvinna som kommenterade på min blogg - såklart klickade jag på hennes. Intressant, men kräver mer noggrann läsning. Jag märker ett tydligt schlagerintresse i alla fall.
Det är något visst med barnmorskor - jag idealiserar så gärna dem - vilka fantastiska kvinnor!!

Nillan - har utlovat resedagbok till Sydafrikaresan! Ser fram emot länken!

Lena, med snödropparna, har skrivit ett par rara mejl till mig! Det var nog 7-8 år sen vi hördes av...

Nu till Dilemmat! På mindre än en vecka har 3 kompisar frågat mig om jag inte finns på Facebook. Jag trodde nästan att det var på utdöende, och jag har alltid varit skeptisk. Ska man verkligen lägga ut sig där nu? Jag är emot Facebook av princip, men jag längtar in i värmen... och fruktar att ett groende internetmissbruk ska explodera... Tips, tack!

Vilken dag!

Idag har det varit en ganska uttröttande dag!

Jag steg upp extra tidigt för att lämna in bilen 07.30 för byte av vindruta (jag fick ett stenskott i förra veckan som spräckte glaset en bit). Rutan var sedan innan repig och blästrad, så det var skönt att få den bytt. Just i morse hade det kommit en massa snö, så det att promenera från glasfirman på Lundavägen till jobbet kändes uteslutet. Istället hängde jag på cykeln, men tänkte att det var riktigt nära så jag brydde mig inte om ordentlig jacka eller hjälm.

När jag lämnade bilen erbjöd de sig att skjutsa mig till jobbet! Bussigt, va? Men eftersom jag hade med cykeln svarade jag glatt att jag likagärna cyklade. När jag steg ut visade det sig att det blåste hårt och snöade elakt. Snabbt var jag alldeles vit på kläderna och började bli blöt genom jeansen. På Frihamnsviadukten gjorde jag en rejäl vurpa och blev ännu blötare, men inte påkörd. Så redan kl 8 var det ganska jobbigt...

Kl 10 var det utvecklingssamtal med nya chefen. Han är ny som min chef men en gammal bekantskap så det var väldigt odramatiskt. Mest retsamt var att jag inte kunde hitta förra årets handlingsplan (med förra chefen). Det är ändå ganska påfrestande att sitta och prata koncentrerat och utnyttja tiden på bästa sätt, så kl 12 var jag ganska trött i huvudet. Vi kom fram till en del bra saker och jag är mycket nöjd med att ha bytt avdelning, känner att jag har mer att tillföra och respekteras på ett annat sätt än på marknadsavdelningen.

Sen åt jag lunch (god Avocadosoppa) i matsalen innan jag cyklade och hämtade bilen. På väg tillbaka gick jag till verkstan för att betala gårdagens service och klaga på att en blinker börjat uppföra sig konstigt - den blinkade hysteriskt. Men det var ett tecken på att en lampa gått sönder och den bytte de snällt, avgiftsfritt, trots att de fick montera av och på cykeln för att komma åt.

Så jobbade jag några timmar med ett hyfsat trist jobb åt mina tyska kollegor, innan det var dags att hämta ut bilen och sen hämta Malin hos min svärmor. Malin var på tvären men behövde nog mest äta. Hon tjöt innan hon kom i overallen men väl på plats i bilen hade vi en trevlig pratstund.

Jag kom hem 17.15 och Katarina som har balett på onsdagar behöver äta 17.30. Det blev hamburgare till barnen och överbliven kokoskyckling till mig själv.

Nu är det den lugna stunden (Bollibompa) och Peter tar körningarna till Katas balett. Just nu ringde min storebror för att se om jag kunde hjälpa honom med strumpinköp i Amsterdam. Såklart att jag ska hjälpa honom om det går... Det var skönt att höra hans röst, och få veta vad han har haft för sig på sistone. Han jobbade på en advokatbyrå med fastighetsfinansiering (i San Francisco) men blev av med jobbet nu i finanskrisens tecken. Men han verkade ganska nöjd och fördrev tiden med en del Pro Bono-jobb åt advokatbyrån, danskurs och pokerspel.

Nu kommer Malin och jag gissar att utbytet för Peters körningar blir att jag lägger Malin. Sen vill Julia se ett avsnitt Grey's Anatomy med mig. Jag tippar (hoppas) på tidig sänggång. I morgon är det LC.

The Queen

Så, jag behövde inte fundera länge på att bli gratismedlem i Lovefilm. Jag har redan fått hem mina första filmer, och hunnit se den första igår kväll.



Jag såg filmen på flyget till USA i somras men ville egentligen inte se den på det viset; lite okoncentrerat. Så det var kul att få se den på riktigt. Jag tycker att Helen Mirren är en fantastisk skådespelerska, och den här rollen passade henne utmärkt. Det var också intressant att se traumat kring Diana's död, och den unge Tony Blair. Jag var särskilt förtjust i de dokumentära inslagen.

Mammut

Moodyssons Mammut

Åh, vilken bra film! Otroligt välspelad och närapå helt befriad från sentimentalism. Den fångade mycket av den otillräcklighet jag vet att många känner. Alla vill göra sitt bästa för sina barn, men ingen lyckas (i filmen, då. I verkligheten finns det nog lyckliga familjer).



Och det var roligt att dela upplevelsen med Aase! Vi fick t o m en kopp kaffe efteråt.

Söndagsaktiviteter

I helgen har det varit Nordiska Mästerskapen i Konståkning här i Malmö och Katarinas klubb arrangerade. Föräldrar och åkare blev ombedda att hjälpa till och jag anmälde mig (för längesen). I lite sista minuten fick jag besked om att infinna mig 9-20 lördag och 9-14 söndag. Nu hade jag hunnit få en annan rolig bokning med start 16 på lördagen så jag kortade ner åtagandet till 9-14 båda dagarna. Och uppgiften var isvård. Det tyckte jag nu heller inte var så spännande - det gäller att man snabbt ska ut på isen och laga den (stampa ner iskross där det blivit hack) innan ismaskinen kommer. Jag är inte riktigt trygg på isen (har inte minst curling med LC i färskt minne) och tycker inte heller att det är kul att kasta mig ut där med fullt med publik.

Så jag lyckades övertala Peter till isvården, åtminstone på lördagen.

Ett par dagar innan tävlingen blev Katarina tillfrågad om hon ville vara blomsterflicka. Det ville hon absolut, då detta innebär

* Närhet till konståkningskändisar
* Chans att synas på tv
* Få se konståkning på första parkett

Flickorna fick låna likadana klänningar och hårtofsar av klubben och arbetade i pass om tre flickor. Arbetsuppgiften är att samla in och överlämna blommor (och gosedjur) som publiken kastar ut till sina favoritåkare. Hon jobbade bägge dagarna och tyckte på det hela taget att det var kul, även om de fick arbeta mindre än hon hade trott. Idag fick hon lämna över blommor till en av de unga killarna. Hon var lite avundsjuk på de tjejer som fick samla in till Viktoria Helgesson, för alla de fick en kram av henne, megaidolen.

Victoria Helgesson

Bilden hämtad från tävlingens officiella hemsida.

Isvården, då? När Peter kom igår morse tyckte arbetsledaren att han faktiskt hellre kunde arbeta som dörrvakt och mota bort alla som inte hade giltigt passerkort. Peter tyckte att uppgiften var OK, men inte så rolig att han ville köra två dagar. Idag blev det min tur och det var OK. Dörren som jag vaktade ledde in till en foajé där de tävlande värmde upp. Det var riktigt roligt att se dem på nära håll. Viktoria Helgesson strålade som den isprinsessa hon är, även under uppvärmning. Hon är så stilig och har stil! Det var också kul att se kamratskapet mellan killar från de olika skandinaviska länderna.

Under tiden som uppdraget pågick hade Malin sin andra skridskoskolalektion. Hon tyckte att det var roligt men fick ont i fötterna. Katarina hade morgonträning som vanligt om söndagarna 8-9.15. Vi körde alla hem vid 13.

Under en stund tittade solen fram och jag kunde då vakta min dörr från utsidan med näsan mot solen. Härligt!


Kokoskyckling

Veckans dubbelmiddag från Middagsfrid kände jag mig lite skeptisk inför. Jag gillar bara kokos i mat om det är rejält kryddat, och knappt ens då... och grönsakerna - morot och kålrot - blir det inte otäck rotmos??

Men såklart ska alla rätter tillagas. Vi hade fått basmatiråris till. Det tog 45 min att koka men uppskattades. Jag tog ett par snabba bilder på maten innan jag serverade men de ser hemskt oaptitliga ut, så jag skippar dem.

Resultatet då? Jodå, alla tyckte om det!! Lite dåligt kryddat bara. Jag använde 1 msk röd currypasta i stället för en tsk sambal oelek. Var kanske för återhållsam? Det var väldigt lättlagat med att det fick sköta sig själv i ugnen.

Nästa gång gör jag nog dubbel mängd sås för den var supergod men kom inte i närheten av att täcka kycklingen som blev lite torr.

Kokoskyckling på grönsaksbädd (två middagar för 2 vuxna och 2 barn)

Med basmatiråris

  1. Sätt på basmatiråris för 4 personer, ca 3 dl eller 8 personer, ca 6 dl.
  2. Ta fram den djupa ugnsplåten och sätt ugnen på 225ºC. Skala och strimla 5 morötter, ca 500 g i pommes  fritesstora strimlor. Gör likadant med 300 g kålrot. Skär 2 purjolökar/700-800g i strimlor om 1-2 cm. Skala och hacka 2 vitlöksklyftor.
  3. Lägg grönsakerna på ugnsplåten.
  4. Blanda 5 dl kokosmjölk, 2,5 msk buljongpulver (alt 2,5 smulade tärningar) och 1 tsk sambal oelek om du har. Detta kan ersättas med 1 krm cayennepeppar. Häll blandningen över grönsakerna.
  5. Dela 900 g kycklingfiléer i mindre bitar, ca 4 x 4 cm och lägg dessa på grönsakerna. Strö över 2 tsk salt, 2 krm svartpeppar och 4 msk kokosflingor.
  6. Stek mitt i ugnen i ca 20 min. Ta ut och kontrollera en av de större kycklingbitarna.
  7. Servera kokoskycklingen med riset!

Vi i villa

En av mina bokbytarkompisar och trogna bloggläsare och -kommenterare, Marie C, stack till mig boken Vi i villa. Först trodde jag att undertiteln var hans koppel men förstod sedan att det var författarens namn. Vissa männikskor skulle ju verkligen behöva hållas i koppel.

Allt är inte så perfekt under ytan i villakvarteren

En man lever i ett trist äktenskap och känner sig allt mer marginaliserad. Dottern mobbas och det får bägaren att rinna över och mannen löper amok. Fick mig att tänka på Falling down, om ni minns den filmen, med Michael Douglas.

Skrämmande paralleller även med det egna äktenskapet. T ex att mannen aldrig skulle köpt något annat vin än bag-in-box, om han fick välja, men ändå blir det alltid flaskor för att hustrun envisas med det.

Intressant, tragikomisk, lättläst, dagsaktuell och ett ovanligt tilltal. Det är ett berättar-du och inte ett berättar-jag.

Främmande Fågel



Jag hade fallit för att hyra 3 filmer på en vecka och nu har jag fått hetstitta för att hinna se alla innan återlämning idag.

Jag har läst många av Anna Janssons böcker som utspelar sig på Gotland och gillar både böckerna och miljöerna. Har sett att något gått på TV men inte hunnit följa. Så, blev glad när jag såg denna film balnd nyheterna på hyllan. Insåg inte att det var 4 avsnitt à 45 minuter... Men jag har nu sett alla fyra och blev inte besviken!

Underbart vackra Gotland, spännande intriger, lite kärlek, lite modersångest... Fares Fares har jag inte sett på länge och det var ett kärt återseende.

Inser nu att jag nog ska teckna mig för Lovefilm där man får hem filmer och ser på dem i godan ro, postar dem sen, och får hem nya.

Righteous Kill



Hårdkokt polisfilm med Robert de Niro och Al Pacino i huvudrollerna. Någon skipar rättvisa när brottslingar inte kunnat dömas pga bristande bevisning... Högt tempo, god underhållning.

Egentligen var väl inte filmen så himla bra men underbart att se dessa gubbar! Det var väl inte såååå längesen som de var ganska snygga skådisar?

Vårkänslor

Igår var det första dagen då jag inte behövde tända lamporna på bilen när jag körde till jobbet. Kan ha att göra med att jag var en kvart sen... men i alla fall!

Jag har även anat att det händer saker i rabatterna, och idag, i fullt dagsljus, gick det inte att ta miste.

Barbros sista gåva

Jag har ett minimalt bestånd av vintergäck och det bevakar jag mycket noga. Sista gången jag träffade Peters farmor, den rara Barbro, uppmanade hon mig att gräva upp några vintergäck ur hennes rabatt. Hon hade nästan ingen syn kvar och visste nog att hon inte skulle leva nästa vår. Jag kände mig lite generad över att ta hennes vårblommor men nu är jag så glad. Så länge vintergäcken blommar i min rabatt, skänker jag henne en tanke. Det är ca 10 år sedan jag fick ta emot vintergäcken.

I några andra rabatter är det snödroppar på gång.

Snödroppar i knopp

När vi flyttade till huset för nästan exakt 16 år sedan, fanns det i princip bara bärbuskar i alla rabatter. Jag får lätt känslan av plikt när det nästan över natt mognar överallt och allt ska tas tillvara. Av svarta, röda och vita vinbär, vindruvor, hallon, björnbär, jordgubbar och smultron, har vi nu bara hallonen kvar samt helt förvildade jordgubbar till glädje för koltrastarna. Hallonen går rakt från busken in i munnen - inga pliktkänslor här! Men på grund av alla bärbuskarna fanns det inte utrymme för det jag älskar - vårblommor... Någon dag pratade vi trädgård på jobbet (Tullen) och jag försökte ta del av mer rutinerade husägares erfarenheter. En rar kollega (Lena E) sa att hon just grävt upp stora delar av sin gamla trädgård och att det fanns mängder av snödroppar, scilla etc bland jorden. Jag kunde gärna få dem, under förutsättning att jag planterade dem på väg till bilen/ut genom grinden för de blommorna skulle man glädas åt varje dag när våren försöker ta över efter vintern. Så, ytterligare en kvinna som jag skickar tacksamma tankar till.

Bedragen?

Jag deltar ibland i Sifo-paneler och liknande undersökningar, och en attitydfråga man brukar få är "Avstår du från att använda ditt kontokort av rädsla för att bli lurad?" Jag svarar alltid Nej för jag använder kortet mycket, i butiker, på Internet och om jag för ovanlighetens skull tar taxi, utan att blinka. På Internet brukar jag dock kolla att det är krypterad sida.

Men nu får jag nog tänka om.

I förrgår kväll, precis innan jag skulle gå och lägga mig, hade det kommit ett mejl där det stod "Congratulations!
Your subscription has been automatically renewed. You do not need to do anything! Thank you for your purchase." och att det var draget dryga 1000 kr från mitt konto, för en förnyelse av mitt antivirusprogram (som inte var utgånget). Jag har en gång uppgraderat antivirusprogrammet på Internet (och betalt med kortet) men inte medvetet tackat ja till automatisk förlängning. Jag fick iaf tag på en support-Sam via Norton.com 24/7 chat, som lovade att anullera köpet men som inte kunde förklara det.

När jag kom hem från jobbet igår, fanns det ett brev från banken att mitt VISA-kort (samma kort!) skulle återkallas för att det kanske kommit i orätta händer. Jag ringde upp banken för att höra om det fanns något samband med internetköpet, men fick reda på att det istället handlade om att jag använt en bankomat som varit utsatt för skimming. Lite tröst fann jag i att försiktiga Peter fått ett likadant brev.

På mitt konto skramlar det som bäst omkring ett par hundra kronor för tillfället så bedragaren gör sig ingen större lycka på mig.

Älgfärsbiffar

Häromdan fick jag några paket med älgfärs av Victoria, som tömde frysen på jobbet som hon utnyttjat när hennes egen blivit för full. Nu såg det nästan ut som en tanke, att ett av Middagsfrids recept denna vecka var älgfärsbiffar! De blev jättegoda, och jag tror att tricket var att man stekte upp rotselleri, morot och schalottenlök först, och blandade sen med färsen. Nu vet jag i alla fall hur jag ska tillaga Victorias färs också! Såsen var jättegod!

Jag kan annars tycka att veckans leverans innehåller lite väl mycket fett. Det är grädde och Creme fraiche nästan varje dag. Jag lever ju själv med lite kolhydrater och mycket fett och är nöjd med det, men tycker ändå att det har varit anmärkningsvärt mycket feta såser denna vecka. Nu hade vi redan använt upp matlagningsgrädden som vi fick med leveransen, så jag har bytt till kaffegrädde. Och av tidsbrist hoppade jag över de kokta morötterna.

Såhär såg de flesta ingredienserna ut:
Finfina ingredienser!

och färdigt resultat:
Alla tyckte om biffarna! Och det blev över till lunch i morgon.

Viltfärsbiffar från Dala-Floda med gräslökssås, kokt potatis och morötter (2 vuxna och 2 barn)

  1. Sätt på potatis för fyra personer, ¾ - 1 kg.
  2. Skala 1 rotselleri (300g) och hacka 2 dl smått (ska blandas i biffsmeten). Skär resten i cm-stora kuber om du får något över. Skala 4-5 morötter och hacka 2 dl smått (ska blandas i biffsmeten). Skär resten av morötterna i cm-tjocka slantar.
  3. Finhacka 2 banan-schalottenlökar och lägg 1 msk av det finhackade åt sidan till såsen.
  4. Stek 2 dl rotselleri, 2 dl hackad morot och schalottenlök (obs! minus 1 msk) i 3-4 min i en panna i 1-2 msk olja eller smör.
  5. Lägg 500 g älgfärs i en bunke, tillsätt 2 ägg, de stekta grönsakerna samt 1 msk timjan, 1 tsk salt, 1 tsk soja samt 6-7 varv med svartpepparkvarnen (ca 1 krm). Blanda väl och forma färssmeten till ca 8 biffar.
  6. Morötter: Koka upp lite vatten och lägg i morotsslantarna och ev rotsellerikuber tills de är mjuka, ca 7-8 min.
  7. Sås: Finhacka 1 vitlöksklyfta. Fräs 1 msk schalottenlök med vitlöken i 1 msk smör i 3 min i en kastrull. Salta ½ tsk under tiden. Vispa ner 1½ dl matlagningsgrädde, 1 dl crème fraîche och 1 dl vatten. Tillsätt 1 tsk soja och 1 tsk rödvinsvinäger (eller annan vinäger). Tillsätt 1 krm svartpeppar. Låt puttra lite tills såsen tjocknar. Innan servering, klipp i hela krukan gräslök.
  8. Stek biffarna i 2 msk smör/olja på medelstark värme, ca 4 minuter på varje sida tills de är genomstekta.
  9. Servera biffarna med de kokta rotsakerna, potatisen och gräslökssåsen.

13/3 startar 12.30

Hej igen på samma tema; åka tåg till Ystad!

Snälla hjälpsamma människorna på Ystad-hotellet har satt kl 14 som första tid för våra behandlingar. Alltså kan vi starta med lunch 12.30 utan att behöva stressa, och det passar då fint att ta tåget 11.15. Ni kan utgå från infon i detta inlägg och lägga på en timme :-)

Jag ska meddela er per mejl också för kanske inte exakt alla läser denna glest besökta blogg. Men ni som är här, belönas alltså med förhandsinfo!

Fiskmiddag - oväntad succé

Idag var det äntligen dags för en ny Middagsfridsvecka - nåja - maten kom ju igår men idag blev första matlagningsdagen. Huvudingrediensen var en stor bit sej-filé, och jag hade mina misstankar om att den inte skulle uppskattas. Jag är själv ingen van fisk-kock och det var också en anledning till att jag var skeptisk.

Man ser visst inte mycket av fisken! Men den finns där.

Trevligt nog fick jag fel och alla verkade tycka om den! Katarina petade bort squashen men annars gick det åt! Malin tyckte särskilt om räkorna - det var Smögenräkor, fast på burk från kyldisken.

Fiskfilé med dill, räkor och zucchini till 2 vuxna och 2 barn (räckte fint till oss fem)

Med kokt potatis och tomatsallad

  1. Sätt på potatis för fyra personer, ¾ - 1 kg.
  2. Skiva 300 g tomater tunt och lägg på ett vackert fat. (Om ni har, hacka upp 1-2 msk rödlök smått och fördela över tomaterna.) Ringla över 1½ msk olivolja. Fyll en vanlig sked med vinäger (gärna balsam-) och droppa en droppe på varje tomatskiva, ca ½ msk totalt. Salta, gärna med örtsalt ca 2 krm och strö över 1 krm svartpeppar.
  3. Hacka ½ dl dill.
  4. Skölj 500 g sejfilé och torka av den lite. Skär den i portionsbitar, 4-5 bitar per filé.
  5. Vispa ihop 3 msk vetemjöl, 2½ dl vatten och 1½ dl matlagningsgrädde i en större (kall) stekpanna. Tillsätt 1 msk buljongpulver (eller smula i 1 tärning) och 1 msk smör. Koka upp under omrörning tills såsen börjar tjockna ordentligt.
  6. Pressa i 1 msk citronsaft. Rör i den hackade dillen.
  7. Lägg i fisken och sätt på lock. Låt koka på svag värme i 4 minuter. Under tiden, skär du 1 zucchini i 3 delar. Skär dem sedan i pommes frites-stora strimlor. Lägg i zucchinin ovanpå fisken, lägg på lock och koka 2 min till. Fördela 170 g avrunna räkor överst och låt allt bli varmt, det tar drygt 1 minut till.
  8. Servera fisken garnerad med extra dillkvistar med nykokt potatis och tomatsallad.

Kommentar: Jag skippade vattnet + nästan allt mjölet i steg 5 men använde dubbla mängden grädde. Passar bättre till LCHF.


Vår dotter - ett födgeni?

Julia är "ganska" intresserad av skolan och av betygen. Hon är särskilt stark i de naturvetenskapliga ämnena, var nu det kom ifrån.

För att plugga in kemi på bästa sätt skriver hon instuderingsfrågor till sig själv. Ryktet om dessa fina frågor har spritt sig i klassen och nu säljer Julia dem för 20 kr. Det tycker jag är väldigt billigt (det är 225 frågor + någon beräkningsmodell + 20 läxförhörsfrågor) man jag ger henne rätt i att om priset var högre hade kanske någon köpt bara för att sälja vidare.

Reflektion: Jag själv hade aldrig delat med mig av surt förvärvade kunskaper. Hade jag haft chans att bli bäst i klassen hade jag vakat över den möjligheten som en hök.

Skridskoskola

Småskrillor

Idag skulle Malin gå i skridskoskola för första gången. Hon har åkt en hel del med Peter och har helt nyligen vågat släppa honom och åka så nätt på egen hand. Katarinas konståkningstränare tycker att 4 år är en utmärkt ålder att börja med konståkning. Nu är det inte så mycket till konståkning utan mer "Tuppen" (åka på ett ben) och "Köttbullen" (åka på huk) och liknande.

Jag var inte så säker på att Malin skulle godta att Peter satt på bänken istället för att assistera henne på isen (inte minst med skidresan i färskt minne), men när hon kom hem strålade hon av glädje och var så nöjd. Det hade varit tre unga tjejer som tränade dem på isen och de brukar vara jättegulliga mot småungarna. Jans och Pias lilla Anna, bara 3 dagar äldre än Malin, var också där.

Malin var den enda i gruppen med svarta skridskor, och de är faktiskt lite mer stabila än vita. Det var dock ingen som sa något om "killskridskor" så hon var lika nöjd ändå. Katarina påpekade att hon bara hade svarta skridskor under de 2 första lektionerna - sen fattade vi att det skulle vara vita. Nu var Katarina 7 år när hon började, så hon hade väl lite mer koll.

RSS 2.0