Ett dygn i Önneköp

Långt reportage – många bilder, så var beredda!


Som ni kanske minns från Ven-reportaget fyllde min Mor 70 år i början av augusti. I helgen var det släkten från Västkusten’s tur att fira henne och jag fick följa med! De hade skickat ett mycket hemlighetsfullt kort till Mor, där det stod att ”Vi kvinnor bjuder på en exotisk helg” – utan att nämna några namn, dels för att göra det mer spännande men även för att vi skulle kunna vara flexibla in i det sista med deltagarna. Från början var jag nog inte påtänkt men uppslaget kom via min resedagbok, där Marie C tipsat om Önneköp. Mest är det Mimmi som har planerat och kontaktat sevärdheter, tror jag.


Deltagarna blev min moster Inger, Mor, mina kusiner Mimmi och Nillan, och så jag. Vi såg fram emot att få umgås lite utan barn och män som kallar på uppmärksamhet. Kusin Tina var förstås också medbjuden men avstod den här gången. Alla har bidragit med foton nedan.


Jag hämtade Nillan på Malmö C och Mor hemma hos sig, och så styrde vi bilen mot Önneköp. Redan på väg till Lund körde vi fel, men försökte gläda oss att se nya vägar. Ju närmre vi kom målet, desto vackrare blev landskapet med stengärdgårdar och ängar och kohagar. Mor kunde inte riktigt orientera sig, för i vår familj reser vi oftast till havet.


När vi var nästan framme fanns en skylt ”25 km av kulturupplevelser” och det verkar inte ha varit falsk marknadsföring… fast det där om att detta är Sveriges eget Himalaya, beläget på platå” var kanske ändå lite stora ord?

 
Välkommen till Önneköp!

Vi hade bokat alla tre rummen på utsökta La Flambée så vi fick ha stället för oss själva! Ägaren till La Flambée heter också Inger så för att inte förvirra er kallar jag henne för Franska Inger framöver, för jag tyckte att hon verkade lite fransk. Franska Inger dök upp i olika förklädnader som hotellvärdinna, som servitris på restaurangen och som pigg och glad frukostvärdinna.


Precis när vi kom till Önneköp kom ett skyfall, så vi blev rejält blöta när vi packade ur bilen. Inger och Mimmi var redan på plats och hade blivit insläppta av grannen till La Flambée.


Första anhalt skulle annars vara picniclunch i det gröna, men vi fick husera inne i salongen i hotell La Flambée. Kanske var det tur med tanke på onda knän och höfter att vi inte satt på marken! Det blev sydeuropeisk buffé och ni känner nog igen flera av mina paradrätter, som parmesanostpaj, taleggio, parmaskinka och nu på senare tid melonsallad (recept i Falsterboreportaget). Morbror Raymond bjöd på champagne - iskall!

Picnic inomhus

Regnet upphörde under tiden som vi åt (avslutade med Mors kaffe och spettkaka som var kvar från födelsedagen) och vi gav oss av mot Lavendelgården. Där njöt vi av vackra planteringar och fick efter ett tag sällskap av ägaren som kunde svara på botaniska frågor.

Mor och Mimmi på lavendelgården

Mimmi, Inger och Mor vadslog om namnet på nästan varenda växt (och hade sällan rätt) – jag och Nillan nöjde oss med att säga ”Men blått är ändå vackrast” och liknande amatörfraser.

Blomsterexperter spekulerar

Nillan klarade av lavendellabyrinten med glans:

 Lavendellabyrint

Det fanns även kräftodlingar.

Fler bilder från Lavendelgården:

Nillan fotar

Lusthus

Vacker för en dag

Nu fick vi lägga på ett kol för det var bokat kl 15 på Arnold Äventyrarens Kannibalmuseum, needless to say, i Önneköp. Arnold själv var i Afrika men hans mamma, 91 år, tog gärna emot och berättade ännu hellre om märkliga resor och otroliga souvenirer. Museet var väldigt kompakt och kvadratmeterna väl utnyttjade (jag hoppas att ni förstår att uppskatta en ironisk omskrivning). Här får ni se några intressanta bilder:

På Arnold Äventyrarens museum

Troféer


Torkat människohuvud från Ecuador

Besöket var faktiskt ganska utmattande, så vi fick stärka oss med fika på hembageriet kombinerat med thairestaurang (i Önneköp), innan vissa hurtiga gick på lång promenad och andra lata vilade på hotellet.


Promenad 

Mor fick enkelrummet:

Interiör

Innan middagen fick vi ju snygga till oss – och se så fina vi blev!


Festfina!

Vi hade hört (från Marie) att man inte fick missa att ta Tarte Flambée men att man inte behövde en var – tack för det tipset! 2 på 5 blev perfekt! Det var jättegott; likaså fläskfilén till huvudrätt. Det hinkades en hel del rödvin också. Till efterrätt fick vi hemgjord glass och sen kaffe. Nillan spanade in några snygga smycken som fanns i en monter intill vårt bord, och Franska Inger sa att ”Det är ju han som precis kom med plommonen som designar dem”. Som av en slump kom plommonmannen, en charmerande thailändsk kille, tillbaka, och han ville gärna bjuda in oss för att titta på den nya kollektionen nästa dag. ”Let’s have a little party” tycker jag bestämt att jag hörde. Nillan trodde att hon snappade upp vägbeskrivningen och att halv tio-tio blev bestämt.


Mätta och nöjda och lite sliriga tog vi ett parti yatzy innan läggdags. Inger var nybörjare och Mor visade att gammal är äldst och vann!


Vi sov gott i sköna sängar och steg upp som planerat vid åtta. Då hade Franska Inger dukat fram frukost i gustavianska salongen och lagat kaffe. Det var levande ljus i vackra ananasstakar och goda bullar, dito pålägg, kokta ägg mm.


Vackert dukat frukostbord 

Sen var vi ju sugna på det där lilla partyt hos thailändaren även om det var något tidigt. Vi körde lite fel på vägen dit men blev vänligt visade rätt av en lokal herre. När vi kom fram var det tydligt att vi var för tidiga! Thailändarens vän påpekade att det var tio vi hade bestämt… men han visade glatt oss runt i trädgården (vackra planteringar) och i orangeriet.

Snart fick vi höra mycket om sidentillverkning och chans att köpa sjalar innan smyckena dukades upp. Det visade sig nu att vår vän var en väldigt framgångsrik smyckesdesigner, som säljer bl.a. via NK i Stockholm och Göteborg. Han berättade fantastiskt personligt om tanken bakom olika kollektioner, t ex Unconditional Love. Vi fick chans att handla några fina saker också.


Nillan och Mimmi utanför La Flambée:

Söta kusiner ser ut som fnittrande småtjejer! 

Inger med bygdens egen flagga:

Bygden har en egen flagga

Mor passar på att sola lite:

Sista chansen att spä på solbrännan?

Jag funderar redan på nästa besök på Linderödsåsen:

Läser turisttidning

Nu var det dags att läma Önneköp, för den här gången. Vi hann ändå inte med Lanthandelsmuseet som också verkar vara en upplevelse, och Qi-gong-centret i en närbelägen ort. Vi passerade även ett radiomuseum på vägen.


På väg hem stannade jag, Mor och Nillan på Sjöbo gästis och Mor bjöd oss på ett superbt ”Stjärnskott” (friterad spätta på smörgås med en klick creme fraiche och skalade räkor). Tiptop!


Vi släppte Nillan på stationen och kom mycket nöjda, något matta, hem bara lite mer än ett dygn senare, väldigt rika på nya intryck!


Grattis igen, Mor, och tack för att jag fick vara med och fira!


Dörrvakt


Korsspindel

Det känns skönt att ha en trogen dörrvakt vid entrén till huset, eller? Synd att dess storlek inte framgår av bilden, men jag kan lova att den är rejäl! Nåja, det är den tiden nu, och just den sorten brukar inte komma in - det är mest de köttiga svarta husspindlarna...

Odödliga?

Det här är snudd på ett politiskt inlägg... så är ni förvarnade!

En påminnelse

Jag cyklar sedan några år tillbaka oftast med cykelhjälm och ibland tycker jag att det verkar bli mer populärt. När jag iakttar människor omkring mig som använder hjälmen regelbundet så märker jag att det vanligtvis är ganska präktiga men väldigt vettiga människor = bra förebilder.

På väg hem idag roade jag mig med att räkna hur många jag mötte med och utan hjälm - det var 58 utan och 17 med - ändå ganska många med alltså. Av dem med hjälm var en handfull barn och en enda var vuxen man. Varför är det så?

Man skulle tro att kvinnor är mer fåfänga och rädda om sitt hår?

Eller så får jag dra den roligaste och sannaste historen på temat:

***
Cool tonåring möter min vän Pontus för många år sen

Cool tonåring: "Och varför har du hjälm då?"

Pontus: "Jag är väl lite fåfäng."

Cool tonåring "???"

Pontus: "Nej, men jag tror inte att jag klär i spräckt skalle"
***

Kanske är vi kvinnor mindre intresserade av att hamna i rullstolen?

Och Stig Johanssons teckning/text sitter i vårt kök som en liten påminnelse...

Falsterbo med brudarna

Det brukar vara som ett säkert hösttecken när jag träffas med mina käraste gamla kollegor i Falsterbo... men i år var det som underbar sommar.

Porten i muren

Vi träffades lördag eftermiddag och softade i solstolarna innan vi hjälptes åt med maten. Först får ni se bilderna på maten, sen på raringarna och sist höra vad som hände på natten och nästa dag! Allra sist kommer recepten.

Melonsallad
Melon, avocado, röd chili, koriander mm i ljuv förening

Entrecote teriaky
Entrecote teriaki

Bulgur, belugabönor och vilda tomater
Bulgur med vilda tomater och belugabönor

Efterrätt
Mycket vacker, något för gräddig

Här kommer tjejerna in action - Tina och Yvonne hjälptes till att grilla:

Grillmästare

Marie har fått kött:

Marie i kvällssol

När maten var uppäten och vinet nästan urdrucket ramlade vi ner till stranden för traditionellt nakenbad under en miljon stjärnor och utan en vindpust.

Nästa dag vaknade vi tidigt och njöt av Yvonnes frukostbuffé. Sen gick vi tillbaka till stranden för kanske sista badet för i år. Då märkte vi att det fanns en hel del tång men det gick fint att bada ändå!

Bästa sällskapet och en härlig tradition.

Teriyakispett med melonpassion  

Det här är en supermarinad. Så god och busenkel att du inte ens behöver salt och peppar. Servera spetten tillsammans med en somrig melonsallad och färskpotatis. Trä gärna kokt färskpotatis på spett och grilla samtidigt.
 4 portioner

500 g entrecôte eller
 utskuren biff
1 dl matyoghurt
1 dl teriyakisås
2 pressade vitlöksklyftor
2 msk rostat sesamfrö

Sallad
ca 500 g melon
2 avokador
2 skivade salladslökar
1 strimlad röd chili
pressad saft av 1 lime
2 msk olivolja
2 msk färsk koriander
flingsalt
nymald peppar


1. Skär köttet i avlånga bitar. Blanda yoghurt, teriyakisås och vitlök. Marinera köttet minst 4 timmar.
2. Grilla spetten runtom över glöd. Strö över sesamfrö.
3. Skär melon och avokado i mind­re bitar. Blanda ingredienserna till salladen strax före servering.    

Blåbärsdessert

Vispa 3 dl vispgrädde fluffig, men inte fast. Tillsätt 2 msk vaniljsocker, 2 dl turkisk yoghurt och vispa fast. I en separat bunke kör man 1 dl blåbär med 1 msk socker (justera efter smak). Varva gräddfluffet med "blåbärssirapen" i fina glas, garnera med några blåbär och voila!

On fire

Har länge sett fram emot en tjejhelg i Falsterbo med gamla tullargänget (vi är numera 4) - kanske förtjänar ett eget inlägg senare - och extra skönt var det att åka hemifrån efter en otäck upplevelse på morgonen.

Det kom en lite konstig lukt när vi åt frukost och jag samtidigt rostade sesamfrön... det brukar kunna lukta lite speciellt om man inte är framme med stekspaden och rör runt. Men lukten kom mer från hallen; mer som bränd elektronik. Jag hade just startat datorn så jag tänkte att något kanske bränt... men lukten kom från tvättstugan där jag som vanligt laddat en maskin direkt på morgonen. Och tvättstugan var full av vit rök och stark röklukt. Vi tömde maskinen på vatten och skruvade av inspektionsluckan (såg inget) och till slut toppskivan - såg smälta komponenter och svärtad plast. Suck. De nya fina kläderna från meandi fick vridas ur, fulla med tvättmedel och sen har Peter torkat dem i sitt torkskåp ute i förrådet. I det torkskåpet torkas annars osanitära illaluktande hockeykläder... så jag hoppas att de nya kläderna inte tagit lukt.

Så nu gäller det att spara på tvätten. Jag har nu tre ärenden att ta upp med försäkringsbolaget i morgon. Kanske orkar berätta om de andra två en annan dag. Eller så bara jag begraver mig i arbete och glömmer hemmaprojekten.

Partyläge

Ibland kan jag tycka att det går månader och månader utan att något kul party eller festligt bröllop eller så är på gång. Ett tag bjöd Pia och Jan på Halloween-fester, Titanic-middagar och icke att förglömma Jans 40-årsfest med för kvällen uppbygd bar och inhyrd bartender... och vi har varit på många andra balla fester, men det känns liksom avlägset nu.


Ända tills för 2 veckor sen! Då kom första inbjudan - till Westernparty i Vellinge med Maries trevliga gäng på 7 tjejer i festkomittén. Vi var bjudna även i fjol - på sjukvårdstema och det var superkul. Jag tror att vi var runt 150 pers; de allra flesta Vellingebor som kände varandra.


Sen var det Pippi - som bjuder på Födelsedagsfest på vintersporttema. Jag har hört att över 40 personer är bjudna till hennes inte så stora lägenhet. Och bästa sportutklädsel vinner pris. Jag är naturligtvis aspirant men kan inte röja något här och nu. Extra lustigt eftersom Pippi efter stor vånda till slut kunde tänka sig att fira sin 40-årsdag i fjol med ett fåtal speciellt utvalda väninnor, för det tyckte hon inte alls att var något att fira... men det är väl lite finare med 41?


Och så idag - en inbjudan till Klassåterträff från nian - dock inte inbjudan från en person jag känner utan genom ett festfixarföretag.


Vilken partyhöst, alltså! Jag har inte vågat svara Ja mer än till Pippis fest som jag ordnat barnvakt till (Peter är bortrest då) men jag hoppas att pricka alla tre tillfällena.

Jag tjuvstartar i morgon med Kräftskiva med LC-tjejerna och sen lördag-söndag blir det Falsterbohelg med tullartjejerna.


Mammas flicka

Dags för barnskryt igen!

Julia har precis börjat på gymnasiet (hon valde efter mycken vånda Bladins) och hela första veckan verka gå till att lära känna varann och teambuilda. Jag är riktigt avundsjuk - jag vill också ha en sån start på det nya arbetsåret!

Idag var det Utmaningarnas Hus "Malmös svar på Fångarna på fortet" som de själva säger. Minnesgoda bloggläsare minns hur det gick för mig sist jag var där.

Nåja, alla tre klasserna som börjar på Julias skola skulle tävla - 5 ungar i 14 lag. Julia kom i ett med bara tjejer, och VANN. Jag mötte henne när hon kom hemcyklandes med den stora guldmedaljen (i choklad) runt halsen.

Så hittills är hon mycket nöjd med sitt gymnasieval.

Och jag är mer än vanligt mallig mamma!

I morgon ska det paddlas kanot i Malmös kanaler, för Julia då.

Små barn

Ganska länge är det Malin som varit minsta barnet i vår umgängeskrets - många har barn i Julias och Katas ålder och bara någon enstaka har tajmat med sladdisMalin (Pia och Jan är ett fint undantag, och det finns några till).

Nåja, i helgen har vi träffat två trevliga familjer här hemma - på lördagkvällen Malins kompis Ebbas familj och på söndagförmiddagen Malins bästis Ludvigs familj. Båda familjerna har vi lärt känna på dagis men Ludvig har nu flyttat till Tygelsjö och går på dagis där.

Ebba har en lillebror som är 3 år och Ludvig en syster som ska fylla 2. Båda småsyskonen är hur gulliga som helst och gör precis vad 3- resp- 2-åringar brukar - mest av allt vill vara med sina storasyskon som naturligtvis inte vill veta av dem. Det var inte många döda punkter, om ni förstår.

Men på söndagkvällen tyckte både Peter och jag att det var tyst i huset, fast inte på ett dåligt vis... och vi insåg hur stor Malin ändå är!

Gäster med småfolk och utan är hjärtligt välkomna även framöver! Jag bara reflekterar över att vår lilla fridstörare plötsligt vuxit till sig och inte är så liten längre.

Skördetid del 2

Det där dåliga samvetet slog till av att se frukten mogna, falla ner och kastas så jag tänkte - kör till, lite chutney kan väl inte bli fel? Dessutom ska det auktioneras ut hemgjorda delikatesser på torsdag på första LC-mötet till förmån för Kvinnojouren, så vips har jag något till det också. Receptet kommer från Schucks sommarmat och det är ganska välkryddat och lite rinnigt.

Och självklart, på bild:

Chutney

Och att bjuda på paj blev förstås uppskattat på jobbet men det säger mer om arbetskamraterna än om pajerna.

Plommonpaj

Kör repris i kväll när vi har middagsgäster.

Skördetid

Så, nu har plommonen börjat mogna och jag har plockat till pajer idag, till familjen och för att bjuda på jobbet i morgon (jag har köksveckan).

I morgon ska jag försöka plocka och lägga i frysen (även till dig Mimmi) och Lotta, om du fortfarande är sugen får du komma hit och plocka någon dag.

Skördat

Mjuka, gula och solvarma...

På trädet ser det ut såhär:

Trängsel på grenarna

Plommonår?

En del kommer ju på marken och dem kan man kasta direkt för de är mycket ömtåliga. Endast enstaka har mask och man ser det ganska enkelt. Men säkrast är ju att skära upp med kniv förstås.

Inte full fart

Den där rivstarten med tidiga morgnar tar ut sin rätt - jag har inte riktigt orkat uppdatera bloggen... eller sköta andra plikter för den delen, som att fylla på i kylen.

Veckan har annars gått i klädköpartecken - i helgen var jag på shopping med Katarina (och det blev faktiskt mest pappersvaror som kalender till skolan etc + underkläder med henne), igår på MeandI-party på Stenberget (bjöds på kvällsmat i Hemmestorp och på en nästan onaturligt vacker tur genom skånska landskapet i kvällssol) och idag - storinköp till Julia som "bytt stil". Det handlades klänning, 4 par leggings, strumpbyxor, kängor med kilklack... och de nödvändiga skolstartsgrejorna. Julia har dock förtjänat ett rejält inköp genom att i åratal varit mycket billig i drift, gillar second hand och använder kläderna tills de är utslitna. Med Katarina är det en annan femma - hon växer ur kläder i nyskick och siktar alltid på det dyraste i butiken.

Nåja - själv fick jag ett nattlinne och ett par kanonsnygga kängor till när det blir höst på riktigt - detta förlåter alla uppslösade pengar - hör själva: Ord pris 1095, nersatta till 399, nu halva reapriset = 199,50. Fantastiskt!

Och - flera har berömt de fina bilderna i Ven-inlägget. Ska erkänna att det är Julia som står för de mer konstnärliga (och alla bilder som jag är med på förstås)

Fira 70 år på Ven

Här kommer ett långt reportage med massor av bilder - särskilt tillägnat mina bröder i förskingringen.

Mor fyllde 70 år i torsdags och för att inte bli uppvaktad ville hon för säkerhets skull fly hemmet. Vi i den allra närmaste kretsen medbjudna på en cykeltur till Ven. Det hade varit en de andra förslag uppe men detta enades vi om kunde bli trevligt för oss alla. Mor hade aldrig varit på Ven; Far för mer än 50 år sedan.

Det började med en rivstart... Vi skulle med båten kl 10 från Landskrona och vi trodde nog inte att det skulle bli någon rusning. Min familj var på plats en halvtimme innan och då ringlade köerna redan långa. Peter och barnen parkerade sig med bagaget i ombordstigningskön, jag ställde mig i biljettkön, men var fanns Mor och Far? Jag fick kontakt med dem på Fars mobil kvart i tio då de just anlänt till Landskrona och letade efter parkering. Nåja, vårt upplägg med att markera platser i bägge köerna föll väl ut, och vi kom med båten om än med lite hög puls.

Far, som väl aldrig får hög puls, fick en pratstund med Katarina:

Katarina och Morfar språkas vid

Väl framme på Ven möttes vi av en lång backe och lite olika transportmedel att välja på, buss, traktorsläp eller hästskjuts. Vi föll för traktorsläpet och åkte ca 10 minuter till Turistgården mitt på ön (där vi skulle övernatta). På vägen såg vi alla dem som köat till båten; nu köandes vid cykeluthyrningen. Vi fick veta att det finns 1300 hyrcyklar och att en sån här fin dag brukar i princip alla hyras ut...

Så istället bänkade vi oss i trädgården och tog ett festligt mellanmål: Det fina mousserande vinet Kronovalls Vinslott Tirage (som Gunilla S bjöd på på min 40-årsfest!) med ost, salamibitar, friterat tunnbröd etc. Kolla så isiga glasen är!

Iskallt bubbel!

Turistgården drivs som ett familjeföretag och var ganska enkelt men mysigt och personligt. Julia fotograferade lavendelbuske med humlor:

Lavendel vid turistgården

Far kom i samspråk med mannen som driver Turistgården och fick arrangerat "gräddfil" i cykeluthyrningen och skjuts, i två omgångar, dit. Mycket reko!!

Mor och Far på cyklar:

Mor och Far på cyklarna

Peter och Julia läser karta:

Julia och Peter läser kartan

Malin fick egen cykel och cyklade tappert i sommarvärmen:

Malin cyklade som en pil!

Första anhalt var badet vid kyrkbacken (kul nerför; jobbigt uppför):

Utsikt mot kyrkan

Här ser ni den glada jubilaren vinka!

Mormor badar!

Efter badet (kristallklart vatten visade krabbor som skrämde vissa) cyklade vi vidare med lunch i sikte. Det var väldigt vacker cykling. Ni kan skönja Julia precis framför trädet mitt i bild. Hon tar alltid täten!

Landskapet var vackert!

Vi kom tillbaka till huvudvägen och var nästan förbi av törst. Mor hallucinerade om kall öl. Vi hittade det mysiga stället Tuna Krog och blev förvarnade att det skulle ta tid innan maten kom. Dessutom var priserna saftiga! Men vi tog det ändå - allt var gott och väldigt trevligt. Det fanns t ex leksaker och böcker att fördriva tiden med.

Lång och dyr men god lunch

Efter maten cyklade vi tillbaka till Turistgården och vissa vilade eller kopplade av en stund. Katarina och Malin lekte.

Katarina och Malin leker

Vi mellan 13 och 69 gav oss ut på ytterligare cykling och testade badplatsen på andra sidan ön (intill campingen) där det fanns en hoppbrygga, cyklade på Kärleksstigen och sedan även södra delen av ön. Cyklingen var lite mer utmanande där.

Nybadade

Vi var tillbaka till hotellet strax före 18 och hann med en snabb dusch innan fördrink och presentutdelning. Det var väldigt få presenter; mest hemgjorda. Katarina hade målat en tavla, Julia förstorat två egna foton, Malin gav ett halsband från Italien i Muranoglas, jag hade gjort ett litet fotoalbum och så hade vi en flaska Campari. Far hade redan hemma gett en fantastisk hortensia.

Titta så fint Mor och Malin tittar på varandra:

En ny omgång bubbel

Julias förstoringar uppskattades:

Fotoförstoringar från Julia

Sen satte vi oss till bords och njöt av 3-rätters middag. Det var toast Skagen till förrätt men mest spännande ryggfilé på lavasten. Man fick in köttet ganska rått på en 440 grader varm sten och skar sedan bitar som man stekte färdigt och doppade i såser.

Ryggbiff på lavasten

Här har Mor sitt nya halsband:

Katarina och Mormor vid bordet

Till efterrätten strosade Malin iväg med den sötaste servitören någonsin och fick välja glass ur glassbaren. Jag gissar att vissa andra gärna bytt med henne!

Malin drog vinstlotten

Efter maten hoppades det studsmatta och sen spelade vi plump. MOR VANN STORT! En ny era har börjat?

Sen sov vi över i våra två rum. Katarina sov hos Mor och Far men fick tyvärr ont i magen och höll dem vakna en del på natten. Men nästa morgon mådde hon bra igen och vi åt frukost och skrapade lotter (två vinster på 50 resp 10 kronor).

Vi övervägde att besöka Tycho Brahe, eller bada, eller cykla, men alla var så nöjda att vi tog båten tillbaka vid 10.45.

Trötta tjejer på väg hem

På Sundet var det en seglingstävling och det var verkligen imponerande med alla seglen.

Segelbåtar på Sundet

Vi var alla, inte minst Mor, nöjda med dagarna! Det var roligt att fira en så ungdomlig och pigg 70-åring!

Mor och Far fortsatte till långa bryggan i Bjärred och tog en kopp kaffe där. Vi andra hem till tvättkorgar och storhandling och kompisar.

En Skånetös tappar sin första tand

Vad ska man tappa sin första tand i, om inte i en spettkaka?

Mormor hade fått en enorm spettkaka i 70-årspresent och Malin som knappt kunnat äta på grund av lös tand satte glatt tänderna i en bit. Efter ett tag höll hon fram en vit smula för Mormor och undrade vad det var för något hårt. Mormor sa att det nog bara är en bit hårt socker men Malin kastade bort den på gräsmattan.

Men efter att kakan ätits upp tyckte jag att Malin såg annorlunda ut i munnen och då förstod vi vad det var för en hård smula! Malin hittade den på gräset och fick med hem i plastburk, mycket nöjd.

Jag tog en bild i badet på eftermiddagen:

Första tappade tanden

Nu vet man att det blir en lång period av lösa tänder framöver!

Falsterbo

Äntligen sommarväder även här! Av erfarenhet vet jag, att även om jag tycker att jag fått bra grundfärg under ett par veckor i Italien, så bränner jag mig i Falsterbo... så även idag (med solkräm) men inte så att jag har ont - bara att jag är röd mest i ansiktet.

Vi kom ner redan halv tio och inte många var på plats så dags...

Falsterbo på morgonen...

Hurtbulle-Peter cyklade ner.

Trevligt nog är Nillan med familj i sommarstugan och alla våra flickor har en närapå jämnårig flicka att leka med. De kom ner i omgångar, strax efter oss. Idag jobbade alla sex tillsammans ett tag med sina sandslott.

Bygga sandslott

Sen kom grusmannen och levererade bärlager till altanprojektet så vi bröt upp ganska tidigt, vid 15.

Hemma igen

Nu är jag tillbaka på hemmaplan efter drygt 2 veckor i Italien, men är fortfarande "ledig" - ja, ni fattar ju själva att det är fullt upp med tvätthögar och annat. Dessutom är hela resten av familjen också lediga så jobbets lugna atmosfär lockar lite. Men jag vet att det går snabbt över!

Kul att så många var inne på min resedagbok och läste och kommenterade.

Ja, Ingrid, jag tog genast bort länken till min 40-årsdagskategori!! Du har rätt i att det känns längesen. Jag ser att du minsann har 3 nya inlägg för dagen så jag ska genast dit och läsa.

I veckan ska min mors 70-årsdag firas med cykling på Ven och i morgon hoppas jag på bad i Falsterbo tillsammans med familjen Nillan. De har varit här idag och gått på lekplats och ätit middag. Mycket bekvämt att alla 3 tjejerna har en jämnårig att vara med, så kunde vi vuxna prata lite i lugn och ro.

RSS 2.0